Ser att jag inte har skrivit sedan 27 maj. Vill på en gång be om överseende med felaktigheter, som möjligen kommer att infinna sig.
Jag läste i senaste bloggen att jag nästa dag, alltså den 28 maj avsåg att jag tillsammans med mina tre döttrar skulle bege mig till Island, vilket också skedde.
Schysst hade ju varit att nu ta tillfället att berätta om denna fantastiska resa men ska sanningen fram så är det för mig nödvändigt att av döttrarna få vissa detaljer eftersom jag har lite svårt med att hålla isär olika upplevelser och vad därtill hör. Så jag ber ännu en gång om att få återkomma!
På väg hem från Island stannade jag i Göteborg hos Elsemarie och Lasse några dagar och kom till Örebro först i söndags , den 9 juni. Då hade vi också hunnit med examensfest för Filip.
I går var alltså måndag, första dagen i Örebro. Om denna dag finns bara att säga att jag mestadels sov . Från och till hela dagen. Jag meddelade via FB att jag behövde lugn och ro och inte önskade besök.
Att detta skulle uppfattas som att jag inte heller i dag ville ha besök tänkte jag inte på.
Nu blev det så att den här dagen också tillbringades i stiltje.
Ett sorgebud via TV gjorde mig både distraherad och sorgsen i dag. Vår vän, sedan tiden i Borensberg, den flitige kompositören Sven-David Sandström dog i går!
Han var född år 1940 När Georg, jag och Elsemarie år 1973 flyttade till Borensberg hadeSven-David redan hunnit med att börja sina framgångar inom musiken och, vad jag minns, lämnat Borensberg.
I olika sammanhang fanns han med och han var en bygdens son.
Bland de allra första som tog sig an vår lilla familj var Sven-Davids föräldrar Sven och Lisa.
Ett intressant hem där jag älskade att för mig själv gå omkring och bese intressanta ting.
Sven hade varit rektor för Urmakarskolan i Borensberg och där fanns ur i olika utföranden och "tickanden" och slagverk.Förutom mycket annat vackert, som jag aldrig fick nog av att beskåda!
I Salem, hade både de och vi vårt andliga hem. På den tiden var Elsie och Sören Alnehill pastorspar där. Våra vänner sedan tidigare så de, samt Lisa och Sven tog med värme emot oss från första stund.
Mamma Lisa bakade goda kakor. Särskilt en sort som jag fortfarande har i min bok som "LISAS KAKOR" och som jag FÖRSÖKER baka till jul. Någon dag före julafton kom Sven- David med en stor burk av dessa kakor samt hälsning från Lisa och Sven. Det där är minnen som jag vårdar ömt!
Även när Georg och jag var i Berwaldhallen i Stockholm och lyssnade till vad Sven- David åstadkommit inom musikens värld. Minnen som förbliver!
Nu är det dags att sova och jag är fortfarande tacksam om ni ber till Gud att förkylningen ska släppa taget! Gud är god! Nyss fick jag förresten ett telefonsamtal. "O vad Gud är god! Tre bönesvar i dag, som var viktiga i jobbet", kvittrade den bönhörda! Gud sviker aldrig! Sov Gott, Kära vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar