Varför då kort? Jo jag har nu sovit för det mesta i tre dagar. Då finns inget att berätta! De vackra drömmarna glömmer jag i samma stund som jag vaknar.
Dyster början på en blogg, va?
Men det var alltså bara en förklaring till dess torftiga innehåll!
Som sagt så har jag sovit mycket efter besöket på Island och Västkusten. Neejdå, den här gången är det inte luftombytet som krävt mera sömn. Det måste vara "förstamajsjukan"!
I alla fall så sa jag till mig själv "på skarpen". (Astrid Lindgren och jag vet det ordets sanna betydelse eftersom det är ett småländskt sådant, tror jag) Nu, Ruth får du se till att komma ner på gatan! Ner kom jag. Tog en promenad till Lucullus. Gick runt kvarteret! Gick hem och värmde den djupfrysta lunchen, fisk i dag! Inhandlade lite annat smått och gott!
Berättade i går om dödsbudet angående vår vän Sven-David Sandström. Det "tog mig" på djupet. Vi träffades inte så ofta men Sven-David fanns alltid med i ord och tanke även när han inte själv var närvarande. Sven och Lisa var stolta över sin son och detta med all rätt. Han var en omtänksam och fin son. Därtill vida berömd.När vi träffade Sven och Lisa var alltid Sven-David och hans liv med i våra samtal! Framgångar och motgångar!
När man blivit så gammal som jag så är det naturligt att det glesnar i leden beträffande vänner. och man tänker på döden när man mister den ena efter den andra.
Då blir jag så tacksam för att "allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då", som vi sjunger i den vackra sången av Lina Sandell.
Nu återstår bara för mig att säga GodNatt och Sov Gott! Vi är alla älskade av vår himmelske fader!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar