Söndag 18 maj 2014. Ingen kyrka men ack så mycket annat oplanerat.

Två timmars jobb över för den stora humlan. Nu är familjen skyddad.

 

Ett slit för att dra ihop ett skydd för hemmet, som är i farozonen utan fårullen.

Det blir en kortisblogg i kväll. Vill tala om att jag är så glad och tacksam för dagen som gått.
Började med besök på "Blomsterlandet". Måste passa på när jag blir erbjuden skjuts. Hann inte äta frukost men kaffe och bulle, förstås. Frukost åt jag klockan halv två.

Barnbarnet, Kristin hade lust att rensa ogräs och kom vid tvåtiden. Gav sig på maskrosorna. Hon har uthållighet med detta tröstlösa jobb. Efter det tog hon itu med altan. Dammsög och städade för fullt. I morgon ska vi sitta där och njuta har vi tänkt.
En rolig grej var att vi upptäckte en humla som plockade små ulltussar efter en päls som legat på altan över vintern för att skydda vinteräpplen och för att ge byggnadsmaterial åt fåglarna. Jag hade slängt pälsen efter att jag sparat en bit av den till nästa vinters fågelbobyggande.

På en stol såg vi en humla krypande bland ulltussar som lämnats kvar av fåglarna. Humlan slet och drog och det såg ut som om den blev föda, för tussarna försvann vartefter. Så upptäckte vi något gulaktigt, som en stor nöt, på stolen i en liten hög av ull. Humlan jobbade i drygt två timmar med att slita och dra till sig ullen. Ett litet barn fanns bredvid, helt bekymmerslös, medan föräldern kämpade med att få ihop tillräckligt med ull. Barnet tog en liten flygtur ibland men kom strax åter till föräldern.
Jag tog flera foton under tiden. Till slut hade det blivit en hög med ull som täckte den ursprungliga gula bostaden. Nu hade vi sett ytterligare ett barn som tillsammans med föräldern och syskonet kröp in i sitt hus under den lilla ullhögen. Så fascinerande att se en humla med familj boende på en stol på min altan.
Nu ska jag följa familjens fortsatta boende under ullhögen.

I övrigt så är jag så oerhört tacksam för dagen.
Att jag i dag för första gången på en hel vecka inte varit trött bl.a. Härlig känsla!
En stor högtidsdag i dag då dottern Ulla fyller 60 år. Hon firar med man och ett par vänner i deras sommarhus i Dalarna. Vi andra får gratulera vid senare tillfälle. Ofattbart att jag har tre barn som passerat 60årsdagen. Jag är så tacksam för dem och för den yngsta som har några år kvar till de 60.
Alla fyra är mig till stor glädje.

Nu har dagen tagit slut och jag önskar er alla en GodNatt. I morgon blir det en ny intressant dag om vilken jag inte vet något men sjunger :" Morgondagen vad den rymmer, ja det vet ej du och jag, men det finns dock en som gör det. Honom följer jag i dag." Ungefär så lyder texten.