söndag 22 april 2018

Söndag 22 april 2018. Tar upp tråden om Storebror Helge igen.

Vill minnas att jag senast skrev om Helge i slutet av mars. Jag borde skriva ut på papper  lite oftare , som någon av mina bloggläsare för länge sedan påminde mig om att göra, så det inte försvinner.
Möjligen kan jag ha någon efterkommande, som liksom jag, gillar FORNTID och vill ha  lite vetskap om den. Att det skrivna finns digitalt ger, i alla fall, inte mej ro i själen. Jodå, det som  skrivits på papper kan också försvinna men då har jag i alla fall gjort vad jag kunde göra för att behålla det och det borde ge " ro i själen".

För att fortsätta om Helge så var han en son, som föräldrarna ofta fick höra gott om. Det var precis det , särskilt vår moder, ville höra. Hon var ej sen att berätta för oss hur artiga, arbetsamma och duktiga, folk på samhället tyckte att vi var, i både skola och arbete, något som berättades för mamma,  vilket förstås gjorde att vi måste leva upp till förväntningarna.
Vad gäller Helge så tror jag att han stod mamma särskilt nära. Första barnet och så snäll och lydig som han var, blev han till förebild för oss andra. Han borde nog ha haft en bror. Också!

Jag har i bakhuvudet att jag tidigare skrivit en del om hans fortsatta liv.
Just nu tänker jag på hur Karin och han fick slita hårt för att komma framåt med sina affärsrörelser men hur de lyckades att få bättre och bättre ekonomi och hade ett bra liv med sin välartade son Christer. Jag gladdes med dem. De hade råd med både villa, bil, båt och sommarstuga. Visst, det var en tid av välgång för landet de år då de, som många av oss andra, också "flöt med" i välståndet.

Hans speciella förhållande till, och omtänksamhet om, mamma höll i sig. Mamma var så stolt över Helge, som varje fredag ringde till henne så länge hon levde.
På senare dar, när han blev äldre och jag ibland ringde fick jag alltid ett snabbt svar:"Helge!"
Alltid glad och positiv. Inte trodde jag att det skulle gå så fort med hans avslut av det jordiska
men nog unnar jag honom att få sluta "medan han levde", om ni förstår hur jag menar.
Det var inget fel på hans huvud och vi kunde prata om allt.

Den kommande veckan ska vi ta ett sista farväl av vår storebror och vi tre syskon, som är kvar fortsätter våra liv tills det är vår tur att flytta hem till Gud.
I dag har jag fått ett par viktiga böneämnen och ber om förändring i dessa människors liv.
Den ena har fysiska problem, den andre psykiska.
Skönt att ha kontakt med en stor Gud, som kan allt och som bryr sig om hur vi har det. Osynliga änglar märker jag av både nu och då!
Var gärna med mig i bön för dessa människor, som behöver Guds hjälp på ett särskilt sätt just i kväll.

Avslutar med att ännu en gång påminna om sången;" Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå, räkna med Gud ty han gör det omöjliga! Han gör vad människor icke förmår."
 Glöm inte bort att prata med honom om ALLT ! Det som är roligt och det som inte är bra. Tacka och Bed! Ta kontakt! Han väntar på dig!  Sov Gott alla mina vänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar