Fast nu kom jag på vad vi pratade om i dag, döttrarna och jag. De förde på tal hur vårt svenska språk utarmas. Allt fler svenska ord försvinner medan ord på engelska blir allt vanligare.
Samtalet fortsatte med exempel från tidningsjournalistiken och jag nämnde så klart om att det kanske kan ligga i generna! Tog min mormor som exempel. Så välformulerade brev hon skrev till Tingsrätten i Stockholm, var sin egen försvarsadvokat.
Döttrarna prisade också sin skola i låg och mellanstadiet då högläsning användes i undervisningen, Biblioteket där de lånade böcker varje vecka, hur jag och Georg läste högt för dem.
Deras mormor, min mamma, som ville bli lärare men tvingades att bli bondpiga, då hon som fosterbarn var helt utlämnad till andra människors godtycke, var mycket noga med att ingen av hennes barn skulle börja i första klass utan att kunna läsa. Mina syskon och jag måste varje dag läsa ur en bok som hette Sörgården. Min bror hade inte fyllt sju år när han började skolan men se, läsa flytande kunde han.
Vi fortsatte samtalet och pratade om fantasi. Hur vi kunde börja med ett ord och göra "en höna av en fjäder", som vi skämtsamt säger. Ett ord kunde bli en hel saga.
Jag tror att det var något i den vägen jag tänkte när jag inte hade någon rubrik för min blogg i kväll.
Timmarna då vi hade teckning i skolan var för mej de värsta. Jag är urusel som konstnär men beundrar dessa som behärskar den konsten.
Att LÄSA om tecknade seriefigurer var däremot för mig ett stort nöje.
I veckotidningen "Vårt Hem", vill jag minnas att den hette, fanns en serie om en man vid namn Kronblom, skickligt tecknad och försedd med roliga repliker. Vi hade inte råd att köpa varken den eller andra tidningar. Oskarshamnstidningen var förstås ett måste för att få veta vad som hände på bygden. Söndagsskoltidningarna lästes mycket noga. Grannar, sommargäster , fastrar och farbröder fick stå till tjänst med att låna ut eller ge bort Veckotidningar.
I vårt föräldrahem lästes med förtjusning om Kronblom och hans fru Malin.
Kronblom tog livet med en klackspark! Låg helst på kökssoffan och latade sig.
SÅ många roliga timmar han gav oss, som barn.
Jag minns när Stina, vår lillasyster 2-3 år gammal utsattes av övriga familjen med Kronbloms uppmaning till Malin: "Ryck opp dej, Malin ryck opp dej!" Stina gjorde gjorde en rolig grimas och svarade;
" Ja haj ju jyckt opp mej så många gångej!" Vi skrattade gott och fortsatte det nöjet tills Stina tröttnade på att vara Malin.
Att jag kom på detta beror på att Kronbloms tecknare, Gunnar Persson, för någon vecka sedan avled, 84 år gammal. Serien om Kronblom började tecknas samma år som jag föddes, år 1927. Det var fadern, Elov Persson, som började teckna den kära, lata figuren.
Efter år 1967 fortsatte sonen Gunnar att bygga vidare på Kronbloms liv och leverne. Han fortsatte att teckna serien fram till år 2006. På senare år har också Gunnar Perssons son Jonas tecknat den roliga serien.
En del av er bloggläsare kanske minns utedassen som fanns en gång. Dit bars många Veckotidningar och att "sitta på dass" och läsa om Kronblom och andra roliga serier hörde till livet på landet.
Olika människor har fått olika gåvor och jag är så imponerad av att någon år efter år kan få ide'er och fortsätta utan att tröttna. Jag har alltid roats av serien om Kronblom och Malin och att den dessutom började samma år som jag föddes, är ju extra intressant.
Humor är något man ska ta vara på och vara rädd om. Det är en gåva från Gud, som jag tror mig veta att han har en stor portion av.
Hur har dagen varit? Dubbelbokad, som jag var, så kom jag ej iväg till Tysslinge och svanarna. Sven, Maria och Kristin var där.
Döttrarna fixade till det på balkongen. Kerstin,sjuksköterska, men också matematiker, plockade fram papper till deklarationen, som i år inte skulle ske sista dagen.!!! Hon tog materialet med sig hem. Ringde senare och berättade hur många tusen jag kommer att få i restskatt.
OK säger jag. Vill minnas att någon av våra politiker sa att "det är häftigt att betala skatt" Joodå rätt ska vara rätt och jag är så tacksam över att få bo i Sverige och allt gott jag här har att glädjas åt! "Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav," skrev Pingstkyrkans grundare Lewi Petrus i en sång för flera år sedan.
Vi hann också med att under dagen äta god lunch på Restaurang Kolgrillen.
Det är så bra att bo centralt med restauranger åt alla håll. Bara att välja. När Georg levde och vi hade lördagarna för oss själva, åt vi ibland på restaurang . Ensam går jag inte, så då passar jag på när någon är på besök, så blir det roligare.
Tobias har med tåg åkt till Göteborg. Vi har haft en del kontakt via SMS. Ganska kul, faktiskt!
Nu vet jag inte hur det här blev! Säger som Tobias sa när han var liten och blev tillfrågad om något;"Jag vet inte, inte jag heller!"
I morgon kanske jag plockar bort en del av det jag skrivit. Nu måste jag gå till sängen.
I kväll ber vi för en hårt prövad kvinna i sina bästa år. Hon har delgivits misstanke om ännu en svår sjukdom. Vi ber att det ska ta en annan vändning.
Sov Gott mina vänner!
Jag tror att det var något i den vägen jag tänkte när jag inte hade någon rubrik för min blogg i kväll.
Timmarna då vi hade teckning i skolan var för mej de värsta. Jag är urusel som konstnär men beundrar dessa som behärskar den konsten.
Att LÄSA om tecknade seriefigurer var däremot för mig ett stort nöje.
I veckotidningen "Vårt Hem", vill jag minnas att den hette, fanns en serie om en man vid namn Kronblom, skickligt tecknad och försedd med roliga repliker. Vi hade inte råd att köpa varken den eller andra tidningar. Oskarshamnstidningen var förstås ett måste för att få veta vad som hände på bygden. Söndagsskoltidningarna lästes mycket noga. Grannar, sommargäster , fastrar och farbröder fick stå till tjänst med att låna ut eller ge bort Veckotidningar.
I vårt föräldrahem lästes med förtjusning om Kronblom och hans fru Malin.
Kronblom tog livet med en klackspark! Låg helst på kökssoffan och latade sig.
SÅ många roliga timmar han gav oss, som barn.
Jag minns när Stina, vår lillasyster 2-3 år gammal utsattes av övriga familjen med Kronbloms uppmaning till Malin: "Ryck opp dej, Malin ryck opp dej!" Stina gjorde gjorde en rolig grimas och svarade;
" Ja haj ju jyckt opp mej så många gångej!" Vi skrattade gott och fortsatte det nöjet tills Stina tröttnade på att vara Malin.
Att jag kom på detta beror på att Kronbloms tecknare, Gunnar Persson, för någon vecka sedan avled, 84 år gammal. Serien om Kronblom började tecknas samma år som jag föddes, år 1927. Det var fadern, Elov Persson, som började teckna den kära, lata figuren.
Efter år 1967 fortsatte sonen Gunnar att bygga vidare på Kronbloms liv och leverne. Han fortsatte att teckna serien fram till år 2006. På senare år har också Gunnar Perssons son Jonas tecknat den roliga serien.
En del av er bloggläsare kanske minns utedassen som fanns en gång. Dit bars många Veckotidningar och att "sitta på dass" och läsa om Kronblom och andra roliga serier hörde till livet på landet.
Olika människor har fått olika gåvor och jag är så imponerad av att någon år efter år kan få ide'er och fortsätta utan att tröttna. Jag har alltid roats av serien om Kronblom och Malin och att den dessutom började samma år som jag föddes, är ju extra intressant.
Humor är något man ska ta vara på och vara rädd om. Det är en gåva från Gud, som jag tror mig veta att han har en stor portion av.
Hur har dagen varit? Dubbelbokad, som jag var, så kom jag ej iväg till Tysslinge och svanarna. Sven, Maria och Kristin var där.
Döttrarna fixade till det på balkongen. Kerstin,sjuksköterska, men också matematiker, plockade fram papper till deklarationen, som i år inte skulle ske sista dagen.!!! Hon tog materialet med sig hem. Ringde senare och berättade hur många tusen jag kommer att få i restskatt.
OK säger jag. Vill minnas att någon av våra politiker sa att "det är häftigt att betala skatt" Joodå rätt ska vara rätt och jag är så tacksam över att få bo i Sverige och allt gott jag här har att glädjas åt! "Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav," skrev Pingstkyrkans grundare Lewi Petrus i en sång för flera år sedan.
Vi hann också med att under dagen äta god lunch på Restaurang Kolgrillen.
Det är så bra att bo centralt med restauranger åt alla håll. Bara att välja. När Georg levde och vi hade lördagarna för oss själva, åt vi ibland på restaurang . Ensam går jag inte, så då passar jag på när någon är på besök, så blir det roligare.
Tobias har med tåg åkt till Göteborg. Vi har haft en del kontakt via SMS. Ganska kul, faktiskt!
Nu vet jag inte hur det här blev! Säger som Tobias sa när han var liten och blev tillfrågad om något;"Jag vet inte, inte jag heller!"
I morgon kanske jag plockar bort en del av det jag skrivit. Nu måste jag gå till sängen.
I kväll ber vi för en hårt prövad kvinna i sina bästa år. Hon har delgivits misstanke om ännu en svår sjukdom. Vi ber att det ska ta en annan vändning.
Sov Gott mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar