Å vad jag putsar mina glasögon men inte blir synen bättre för det. Inte de nya ögontryckssänkande dropparna heller har gjort någon nytta. Tycker nästan att det blivit sämre sedan jag började med dem. Men nu ska jag inte prata om det
Nu hände något roligt som ni ska få vara med om att dela med mej. Jag satt här och skrev de första två raderna på bloggen då jag insåg att det inte skulle gå att skriva mer. Bokstäverna var för små och min syn behövde något större. "Gud hjälp mej!" Jag visste att jag skulle kunna trycka på ett par knappar och försökte. Nej! Kan ej hjälpas men i London finns Filip. Bära eller brista.
Jag började söka hans namn bland mina kontakter. Precis som jag kom till Filip Hallqvist får jag ett meddelande:" Hej mormor, kan vi höras i morgon?" Det var Filip som ville göra mig glad i förskott. Jag svarade:" NEJ! I need you NOW! RING!
Slumpen? Nej, inte för mej! Gud sa en gång till mej:"Mitt älskade barn, jag hjälper dig med ALLT."
Ibland skojar han lite med sina barn och det gillar jag!
Hur som helst så löste, från London, datakunnige Filip mitt problem på direkten men hade ej tid för samtal i kväll så han ringer i morgon. Glad kan jag fortsätta att skriva med de större bökstäverna.
Naturligtvis tackar jag Gud för hans omsorg! Han har själv fört mig ut på bloggandet, fast jag är så okunnig och han har både synliga och osynliga änglar, som dagligen betjänar mig.
Klart att jag prisar Gud för det och mycket mer!
Jag hade nog tänkt att komma ifatt med det jag har att berätta om mina bedrifter under de dagar jag ej bloggade. Nu måste jag ännu en gång "hoppa över" dessa dagar för trots att jag sovit på dagtid så börjar jag bli sömnig och min systers ord att "man måste lyssna på kroppen" har i flera år följt mig och jag har sällan haft svårt att göra som hon en gång lärde mig.
Nu till dagen som strax tar slut. Ingen gudstjänst. Ingen promenad.
Besök av Tobias på väg till Arlanda och möte med tjejen med vilken han ska åka till (!!) varmare länder!! Här har vi varje dag omkring 30 grader och varmare ska det bli nästa vecka.
Nu är det väl så att en utlandsresa kan ha sitt värde oavsett väder. Man får tid för varandra och man upplever nya miljöer. Jag gillar att mina barn tagit mig med på utlandsresor. Minnen finns kvar.
Med stor glädje minns jag när mina fyra barn överraskade mig med att vi skulle åka till NewYork för att fira en av mina jämna födelsedagar. Vilken fest! Jag tänker ibland tillbaka på den där resan och att det verkligen blev av att jag fick se den stora staden som jag faktiskt önskat att få komma till men som jag nog trodde skulle stanna vid just en dröm.
Jag är så tacksam för mina snälla barn och deras familjer som alltid vill mig väl!
Säkert får ungdomarna roligt på sin semesterresa. De är arbetskamrater och har alltid roligt tillsammans enligt vad jag fått höra av barnbarnet.
Så bra att jag så snabbt fick datorhjälp från London och i morgon får jag samtal då både jag och Filip har mer tid på oss att prata. I kväll skulle jag skriva blogg och han höll på med plugget!
Ja nu vet jag inte vad det blev av det här men nu önskar jag er alla en God Natt! Kan berätta att jag i dag har pratat med min gamle vän Barbro i Lesjöfors. Vi påminde varandra om hur mycket roligt vi hade tillsammans på den tiden när vi ofta träffades. Innan TV fanns i varje hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar