För 89 år sedan medan Helge, min storebror och jag med våra föräldrar bodde långt från havet i Figeholm föddes i röda huset " Lugnet" våra två små tvillingsystrar IngaBritta Och IngaMaj. Så spännande med två små systrar. Jag skulle om någon månad fylla fyra år, Helge var fyllda sju år och gick i första klass i den skola som låg ganska långt från vårt hem och dit han traskade varje dag med sin matsäck i en s.k. unikabox.
Ingen hade, vad jag kan minnas, sagt något om att syskon var att vänta. Vi två hittade ständigt på nya lekar, gick varje söndag till söndagsskolan i sällskap med pappa.
Snarås Missionsförsamling hade en liten "kyrka" där traktens barn och vuxna samlades för att tillbedja och sjunga om Jesus! O vad jag älskade söndagsskolan och vi lärde oss snabbt små körer som vi sjöng hemma tillsammans med mamma och pappa. De sitter i ännu i dag!
"Vänj den unge vid den väg den ska vandra och den viker ej av från den vägen när ålderdomen kommer," lärde oss mamma!
Jag var bara två-tre år när pappa tog mig på armen med Helge i handen bredvid och gick till Missionshuset. Mamma har berättat att en söndag blåste det så förfärligt så pappa övervägde att stanna hemma, men jag skrek och grät för jag bara MÅSTE till söndagsskolan och pappa valde att ge sig ut i blåsten!
Ibland kom s.k. evangelister på besök och hade flera kvällsmöten varje vecka. De gick också omkring och besökte ortens befolkning och gav en hjälpande hand här och där!
I mammas fotoalbum finns Eva och Anna med sina gitarrer. De predikade Guds Ord och många ungdomar och äldre fattade under några veckor beslut om att välja Jesus som sin följeslagare !
De små tvillingarna hann inte med att börja söndagsskolan i Snarås då de var bara ett halvår gamla då vi flyttade till Figeholm och de fann sin söndagsskola där!
Mamma tränade s.k. Poem och sånger med oss och inte en fest utan att någon av hennes och och pappas barn deltog med något. Jag minns en julfest då tvillingarna skulle sjunga och fick publiken att skratta gott när den ene började att sjunga och den andre, lite senare och var och en sjöng i den ordningen tills deras söndagsskollärare ingrep och fick dem att sjunga orden samtidigt!
Hur blev det nu med den där boken jag ska skriva och som ska heta" Sista sträckan " och handla om mitt liv sett från min egen synvinkel. Sådant man i mammas dagböcker ibland kan läsa "mellan raderna". För oss efterlevande. Ganska intressant faktiskt. För säkerhets skull säger jag som Ulla när hon hade gått med på något önskemål i uppfostringsfrågor. "Jag löver int'!"
På äkta värmländska!
Jag blir alltmer orkeslös och sover mycket så jag fortsätter med att ta en dag i taget.
Kanske finns mer att säga om denna dag men nu säger jag Natti, Natti och somnar snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar