I dag är det måndag ! En dag som snart läggs till de övriga bakomliggande.
Så här blev den! Att måndagar är roliga dagar beror på att det föreligger vetskap om att denna veckodag kommer två systrar hit och fikar och hjälper till med ett och annat
I dag fick de träffa chefen för "Betjäna Staden", en firma som ursprungligen grundades av Citykyrkan här i stan. Så länge min syster IngaMaj bodde ensam så hade hon hjälp av dem och var så nöjd.
Nu ska de varje dag besöka mej och ge mej den hjälp jag behöver.
Gå ut på promenad, handla och sådant som kommer att stå p det papper jag skall få från dem!
En av dem som var med under tiden hjälpen kom från Citykyrkan äger nu, tillsammans med sin man firman och det känns bra för mej att jag har träffat dem hos IngaMaj.
I morgon var tänkt att vi skulle gå till IngaMaj för att i efterskott jag skulle få gratulera henne till hennes 89 år, som hon fyllde häromdagen.
Nu är det så att det i , jag tror hela landet, blåst upp till storm och storm det är inget bra väder om ni frågar mej. Pratade nyss med en väninna som skulle ha kommit till mej i kväll men som varit på väg att "blåsa bort"när hon gick hem från stan på eftermiddagen! Därför inget besk!
Får se om jag vågar mig ut i morgon!!
I dag hade Kerstin bakat goda kakor att bjuda företagschefen på och dessutom hade hon CHINAmat efter gårdagens festmiddag med anledning av Awads födelsedag så vi festade värre här!
Någon gång om det passar in i Svens schema så kommer han och delar vår samvaro men inte i dag!
Men ojojojojoj vad det blåser ute. Trots att det hus jag bebor r otroligt välisolerat så kan jag höra stormvindarna! Att jag tycker så illa om blåsväder har sin upprinnelse i min uppväxt i Figeholm.
Nära havet! Minns hur jag smög utefter stenmuren nedanför bondens stora gård när jag skulle hem från juniormötena i Missionshuset i Höganäs där vi hade så trevligt .
Eller alla kvällar när fiskarns fru, tant Elna, som bodde en trappa upp i samma stuga som vi och hennes man farbror Arvid var på väg sena höstkvällar från Oskarshamn, där han sålde fisk på
lördagarna och tant Elna gång på gång gick ner till berget vid sjön för att lyssna till det efterlängtade tuffandet från den stora motorbåten i vilken maken färdades.
När den stora motorbåten kommit in till bryggan vid sjöboden drog vi alla en lättnadens suck.
Farbror Arvid visste hur farleden gick. Driven båtmänniska som han var. Inte blev det ju så sena kvällar heller men hösten är mörk och skrämmande. I alla fall var den det för oss barn
Farbror Arvid kom ALLTID hem. Kan ej minnas en enda gång att det hände något farligt och han var van vi d både båt och hav så han var aldrig rädd. Åtminstone har jag inget minne av det. Jag tror att pappa och mamma som ej var vana vid sjö och båtar var mer rädda.
Men visst drog alla en suck av lättnad när farbror Arvid körde båten i hamn.
Roligare var det på sommaren när vi från "det höga" berget kunde följa båten på vågorna in mot fastlandet för att sedan gå upp för trappan och beskåda leksaker som han i Oskarshamn köpt till sina barn. Alltid lika spännande! Men tänk att det alltid blev så att både båten och fiskaren kom hem till sin familj varje lördag! Förutom alla fisketurer ända till Öland ibland.
Så berikande för oss barn att få växa upp i denna miljö i den lilla byn med tre röda stugorna där fem familjer bodde ! Så klart bads det mycket till Gud om beskydd både vad gäller fiskebåt, dess förare och övriga! Det var naturligt att räkna med Gud! Något jag aldrig kan till fullo uppskatta värdet av. !
Nu halkade jag iväg igen. I morgon ska jag väckas pr telefon så jag r klar klockan nio då någon från "Betjäna Staden " kommer hit för att göra livet lättare för mig att leva!
Jag är så tacksam till Gud för ALLT! Natti, Natti! Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar