Eftersom inget nytt händer när man sitter i karantän så passar jag på att tänka på forna dagar!
Något som inträffar oftare ju äldre jag blir.
På den tiden var det ju so saker hände och mitt huvud och min tankeförmåga gör att jag , till stor del,
ännu kan leva mig in i det som då hände.
Jag har från min tid i Örebro en vän, konstnär, som jag saknar! Hans förmåga att återge livet i sin konst är något jag skulle bli glad för att äga några procent av. Konstnärens namn är Munkas ! En intressant människa!
I kväll skulle jag vilja rita och färglägga en stor bukett med de finaste blommor och ge till min mamma! Hon har födelsedag i dag! Det är i dag 121 år sedan hon föddes.
Mammas livsresa har alltid fascinerat mig . Jag har tidigare skrivit om detta men vill även i kväll återge något från hennes livsvandring!
Född i Norrtälje, de första åren i sitt liv boende i Stockholm tills hon som 6-åring skickades med båt till fosterhem i Småland. Kom till en bondgård ( förmodligen till den bondfamilj som tog emot henne för den lägsta summan pengar)
För mig och mina syskon berättade hon ibland om sin uppväxt och den brist på kärlek hon upplevde.
Hon hade dock ett hem , även om hon ej alltid vågade äta sig mätt vid måltiden utan "snodde" till sig lite i skafferiet efter måltiden. Bondens fru lärde henne att arbeta. Tex. att vid tidiga år lära sig att mjölka kor och delta i förekommande sysslor som det finns gott om på en bondgård.
Detta satte sina spår och hon krävde mycket av mej och mina syskon. Tidigt fick vi ta jobb som erbjöds oss även på sommaren då bad i Östersjön lockade. Oftast rörde det sig om ett par veckor i taget och kvällarna var på den tiden långa och vattnet var ljumt i sjön.
Att vi alla fem syskon fick lära oss att arbeta i tidig ålder har vi haft nytta av.
Mamma krävde mycket av sina barn, men naturligtvis för vårt eget bästa.
Att mamma, med sin svåra uppväxt, kunde ge så mycket kärlek till sina barn , så mycket uppmuntran och beröm är något som förvånat mig många gånger. Hennes resonemang var att hennes barn skulle ej behöva växa upp, som hon gjort. Något vi syskon var mer än tacksamma för.
Att både mamma och pappa fann sitt fäste i Gud och att vi barn fick lära oss att bedja från tidiga år är ovärderligt!
Men nu signalerar mina barn pr telefon att de är på väg till sängen så jag säger därför GODNATT till er alla. Min familj och bloggläsare. Gud är så god och jag sjunger: "Jag har en vän, en underbar vän!"
Att ha en relation till Gud och ständigt få ta del av Hans oändliga kärlek är det bästa jag har!
Jamen så blev det inget sagt om dagen och om flytten från Ostkusten till Västkusten men nu har jag varit här en hel vecka och i dag, på mammas födelsedag sitter jag här och minns alla soliga 16 maj då vi alla träffades i mammas stuga i Figeholm. Så roligt vi hade tillsammans.
Nu bor jag tills vidare i två bostäder, väntande på att Corona ska besegras så det blir fritt att hälsa på släkt och vänner!
SOV GOTT! Gud lämnar oss aldrig! Inte ens när det stormar runt omkring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar