Tisdag 6 november 2018. Mörkaste höstdag. Jag vill sova.

För en tid sedan tillfrågades jag av en medelålders kvinna med en mamma som hon förstod att hon snart skulle mista, hur det känns att bli gammal och veta att man är inne på sista sträckan.
Jag hade inget bra svar för jag hade inte ägnat den tanken så stort utrymme precis.

Efter den där dagen har jag då och då tänkt på min  egen förestående bortgång. Vår storebror dog för en tid sedan, 94 år gammal. Mamma var 90. Vår pappa 58 och vår syster IngaBritta var 57. Konstaterar att både jag och mina två systrar lever på s.k. övertid.

Eftersom jag numera inte lever samma sociala liv som jag gjorde när jag bodde i villan så har jag gott om tid att tänka.  Ibland tänker jag på att när man blir väldigt gammal så liknar man ett barn i 4,5,6,årsåldern. Man är beroende av andra.  Inte alltid blir man tagen på allvar. Ofta känner man att  man är för långsam när beslut ska fattas. Själv märker jag hur jag behöver lång tid att tänka igenom saker och ting innan jag kan slutgiltigt bestämma mig för hur jag ska hantera vissa situationer så det blir bäst för alla.

Dagen har, som sagt varit dyster, minst sagt. Jag har sovit bort en del av den.
Jag är nöjd med att Elsemarie, som vanligt ringde i morse på väg till Nytorpsskolan i Göteborg och att hon föreslog att jag skulle vänta några dagar med besöket hos dem då hon förstod att om jag skulle ha åkt i dag eller i morgon det hade blivit för lång tid för mig att vara hemifrån  eftersom hemresans datum  redan är bokat då jag får åka till Örebro med Tobias och Carrol.

Om jag nu inte kommer att sova bort tiden så borde jag hinna med ett och annat uppskjutet födelsedagsfirande och lite andra viktiga saker. På torsdag får jag besök då jag ska larmas på armen för att ha nära till hjälp om så skulle behövas. Det låter bra, eller hur?

Vid fyratiden i dag stod jag inte ut längre. Tog rullatorn och bestämde mig för att ta en promenad till Nikolaikyrkan som ligger, inte så långt härifrån. Jag har nog tidigare berättat om att jag älskar den stora skylten utanför kyrkan med texten "ÖPPEN KYRKA". Man måste bara in där. Jag tar en promenad i den rymliga kyrkan .I dag hamnade jag i ett mindre rum intill själva kyrksalen Jag hade tänkt gå med i en studiecirkel som pågår under oktober och november för att få veta lite mer om kyrkan men jag har missat alltför mycket genom att den redan pågått några gånger.så jag får invänta nästa tillfälle!

Jag satt i kyrkan en god stund. Så stilla och rogivande. I dag var det nästan folktomt där.
Eftersom jag i morse fick en sång som handlar om Jerusalem så har jag i dag tänkt på det landet, våra vänner som bor där och så SOLEN, som alltid, enligt mig, skiner från morgon till kväll.
Den dystra dagen här gjorde nog sitt till att jag drog mig till minnes höstresor  som Georg guidade och då jag ibland kunde åka med.

Jag vill minnas att jag i någon blogg talat om att jag begärt inträde i Svenska kyrkan och fått detta bekräftat. Varför gjorde jag det? Jag är ju medlem i stadens Filadelfiaförsamling sedan flera år.
Prästen verkade också bli något förvånad men sa att jag var välkommen!

Så här ser bakgrunden ut. När jag föddes var det vanligt att alla barn, genom barndopet,
 blev medlem i Svenska kyrkan. Så också jag och tre följande syskon.
Någon gång, minns ej året men tror att det var på 50-talet blev det fritt att lämna kyrkan om man så ville. Georg och jag tillhörde då en församling tillhörande Örebromissionen och vi var alltså också baptister, vuxendöpta.

En dag möttes vår baptistpastor och Svenska kyrkans präst De var väl bekanta med varandra. " Du, Åke, varför går inte dina medlemmar ur svenska kyrkan nu när det är tillåtet", frågade prästen.

Nästa gång vi hade församlingsmöte så framförde pastorn prästens erbjudande, vilket fick till följd att ungefär hälften av församlingens medlemmar vid första tillfälle tågade iväg till pastorsexpeditionen för att begära sitt utträde ur Svenska kyrkan.Jag tror att vi gjorde det spontant, utan att fundera .
Det betydde att alla barnen följde med sina föräldrar. Våra barn har inte , som vuxna begärt inträde så det var en stor skara som lämnade.
Jag kände mig aldrig bekväm med det där och har jämt haft i tankarna att begära inträde igen. När Stina, vår lillasyster föddes var det ej barndop som gällde för då var mor och far baptister och då samlades församlingsledningen med pastorn i spetsen och nedbad Guds välsignelse över barnet.  Inskrivna som medlemmar i Svenska Kyrkan måste de bli på den tiden, om jag fattat rätt.
För att konfirmeras "läsa för prästen", som benämningen var måste man vara barndöpt så Stina, ej barndöpt, är inte konfirmerad, vilket vi andra fyra är.

Medan Georg levde sa han ofta då vi åkte förbi Almby Kyrkogård att där skulle hans grav finnas.
Som många av mina läsare vet så dog Georg hastigt och vår vän Bengt som då var anställd vid en Begravningsbyrå och skötte om allt praktiskt vände sig till kyrkoherden i Almby med Georgs och familjens önskan om att få ha jordfästningen i den kyrkan visade det sig att det egentligen inte var möjligt eftersom Georg ej varit medlem men att det var Kyrkoherden som i så fall skulle ge sitt tillstånd, vilket han gjorde. Han fick av Bengt också veta om anledningen till att vi för många år sedan begärde vårt utträde.

Både Georg och jag har alltid haft kontakt med präster och kyrkoherdar där vi varit bosatta.  Umgåtts också privat så det var helt naturligt att vi för den lilla familjesamlingen ville ha förrättningen i just den lilla fina kyrkan i Almby, nära vårt hem.

Äntligen har jag nu begärt mitt inträde efter alla år. Jag har arbetat kort tid i två av stadens kyrkor  så det är för mig helt naturligt .
För mej är det viktigt att  Svenska kyrkan finns och vi har alla en uppgift i Guds rike.
.
Nu är det dags att sova. En ovanligt tyst dag försvinner.
Vet ej vad, men något har hänt med FB för det funkar ej som förut. Jag sjunger med indianen;"Vilda Västern är ej som förut." Jag känner mig lite främmande.

Sov Gott mina vänner! Gud är god!

Måndag 5 november 2018..Man får ta vara på stunder av av samvaro innan det är för sent!

Vet ej om jag genom att ofta gnugga mina ögon medverkar till försämrad syn. Om tre veckor ska jag åter få träffa en ögonläkare och jag har en del frågor att ställa till den personen!
Jag hoppas att sedan kunna gå vidare för någon form av hjälpmedel.

Nu ska vi prata om roligare saker. Döttrarna kom till förmiddagskaffet i vardagsrummet där kaffedrickning alltid sker, för mig ensam eller tillsammans med andra.
Eftersom en annan del av min familj storstädade i går så hade vi bestämt oss för att roa oss i dag.
Jo Kerstin, som inväntar att få slänga en del av pappersarken i mina  pärmar sågs snegla runt  med blicken i köket där sedan gårdagen ett antal pärmar och pappershögar förbereddes för det framtida mötet med Kerstin. Hon tycker det går för långsamt med mitt förarbete men i dag sa hon ingenting. Hon måste ha förstått att det var saker på gång eftersom både stolar, bord och bänkar är belamrade med material för henne att ta hand om vid tillfälle.

 Kerstin är duktig både i matte och att ta hand om kontorsarbete. Men inte utan en viss medverkan av mej. Vår mamma städade undan pappas gamla visböcker bl.a. Han sjöng på dansbanorna i sin ungdom,för publik. Innan han blev frälst och började sjunga sånger om Jesus.
Jag förebrådde min mamma när visböckerna med gula pärmar var borta Jag minns ännu hennes svar; " Va ska en ha den där skiten för?" Hon hade bränt dem i spisen. Jag hade så gärna än i dag önskat  vara ägare till dem. Gamla s.k. Skillingtryck m.m.

Medan vi fikade hände det roliga att Sven dök upp. Han har visst revisorsjobb inom politiken och finns då på "min" gata. Han vet att hans systrar infinner sig hos mej de flesta av måndagar.
Kaffe hade han druckit med sina partikamrater men kul för syskonen att diskutera världsproblemen, eller vad det nu var. Jag "hör lite så dåligt", ett uttryck som barnbarnet i en viss ålder använde sig av gällande mig och som passar ännu bättre att säga i dag!!

Lunch brukar vi äta på någon näraliggande restaurang. I dag gick vi över gatan till SCB, som har så god mat.Kristin kom på besök och följde med. Hon hade ätit tillsammans med sina föräldrar så hon ville bara ha kaffe och kaka medan vi andra tre försåg oss med sallad potatis och god kokt torsk.

Parkeringstiden gick ut och jag unnade mig lite TVtittande. sedan flickorna gått ut .
Just nu ringde det på min dörr. Så sent får inte jag öppna.   Kanske var det grannen. Det får jag nog veta senare. 
Mina barn som är så omtänksamma om sin mamma har sagt åt mig att vara lite försiktig. De som känner mig brukar ringa på telefon och säga att de står utanför.

Ulla hade i dag med sig en Ölandslimpa, som hon beställt på Öland, flera srunda, fina limpor av den sort vi köpte när vi var hos mormor  eller i sommarstugan i Figeholm. Jag har nu fyra bitar i frysen.. 

Kerstin hade en låda med förbandsmaterial, som hon beställt och fått med posten. "Nu ska vi uppdatera din förbandslåda " sa hon och sjuksköterska, som hon är gjorde hon något helt nytt av vår gamla förbandslåda sedan 50-talet. De är så generösa och omtänksamma, hela min familj! Jag är både glad och tacksam!

Nu är det kväll igen och det där att skriva om "Forntiden" halkar obönhörligt efter.
 Elsemarie hade tänkt sig att jag skulle åka med till Göteborg i går när de åkte hem. Hon vet att jag gillar att "åka från dörr till dörr". Men jag hade hela tiden sagt "vi tar en dag i taget" för att till slu få henne att förstå att jag inte kunde fatta beslut av mångahanda slag som en resa till Göteborg kräver och framför allt om jag skulle stanna borta länge så det blev i stället så att jag tar Färdtjänst dit om några dagar och åker med Tobias och Carro hem efter julgottetillverkningen  hos mor och far senare i månaden. Då samlas de alla och jag får än en gång vara ed om detta roliga för att sedan få skjuts till Örebro.

Åter kan jag höra vår mors rst i mitt inre. "Människan spår, men Gud rår" Det sa hon om vi planerade för alltför lång tid framåt. Vår lilla, kloka mamma!

Nu svider det i mitt friska öga så jag säger GodNatt och går tacksam för en bra dag till sängen. SOV GOTT!

Söndag 4 november 2018. Jag putsar mina glasögon men det hjälper inte.

Så var det dags för en liten blogg igen!!  Från början var det tänkt att jag skulle följa med Elsemarie, Lasse och Filip till Göteborg men då jag ägnade tid åt dem medan de vistades i Örebro  så kom sådant jag ansåg måste göras före min avfärd på efterkälken och då jag lever efter min egen hopsatta lilla devis "MÄNNISKAN  FÖRST". så för,jag tror, första gången så använde jag den i dag för egen räkning. Det togs inte genast väl upp av alla men såsmåningom fick jag ett erkännande att jag gjorde rätt med tanke på att min vistelse i Göteborg blir längre än från början beräknad.

Nu blir det så att jag åker dit om några dagar för att sedan få skjuts tillbaka när Tobias med flickvän varit på besök för att tillsammans med syskon med respektive varit samlade hos mor och far för att baka pepparkakor och göra julgodis, som de brukar göra tillsammans. Jag har också varit med vid några tillfällen. Traditioner ska man vara rädd om och det har Elsemarie och Lasse förstått och uppehållit. Jag tror det är mycket bra för hela familjen.

I går vädjade jag om förbön för en god vän som hastigt insjuknat och med ambulans färdats några mil till sjukhus. Vår vän är nu åter hemma och smärtorna borta. Tack gode Gud för bönesvar.  Vilket kroppsligt fel det rörde sig om vet jag ej och frågade ej. Det är liksom inte min avdelning.

I går församlades familjen i Tobias lägenhet där det möblerades med lite gammalt och en del nytt från IKEA.
I familjen Hallqvist ingår en självlärd  kock och det är Lasse som får den titeln. Många är de som ätit hans goda mat och i går var vi alltså flera som åt och undrade hur han alltid lyckas få så god smak på sina maträtter. Jo jag frågade om receptet men har redan glömt. Dock ska jag återkomma med ny förfrågan för den rättens smak och   användningssätt om man vill göra mat åt många är helt suverän!

I dag vankades frukost i mitt vardagsrum. Efter att ha dammat blev det dammsugning, golvtorkning och dörrar och bänkar blev torkade. Eftersom jag har problem med synen på äldre dar så är jag mer än tacksam för hjälp jag får när familjen kommer.

Efter allt detta sa vi farväl och de åkte iväg. I Jönköping lämnades Linn som tog tåget till Växjö. Filip åkte med hem till Göteborg där han i veckan startar sitt examensarbete på Chalmers.

I går morse var Elsemarie och Lasse hos Sven och Maria för frukostsamvaro innan de började jobbet i Tobias lägenhet.
Nu har jag fått meddelande att samtliga resenärer är välbehållna i sina hem och jag säger:"Tack gode Gud!"
I morgon kommer Ulla och Kerstin, som de ofta gör på måndagar. Den här gången kan vi bara fika, äta lunch på någon näraliggande restaurang och kanske shoppa lite!
 
Tror att det är dags att sova nu. Jag, som har sommartid på klockan alltid, börjar känna av att det är dags att sova,  Tackar Gud för min familj och mina vänner och för hans NÅD mot oss alla varje dag.
Nu fick jag SMS från en av mina 14 barnbarn, Kristian heter han! "Hej mormor, hur mår du?"
Så roligt med en liten hälsning innan Jon Blund kommer intågande! Sov Gott alla mina vänner!

Fredag 2 november 2018. Långväga gäster!

Ja så är det fredag kväll Inte lik andra fredagar!
Nu är familjen Hallqvist åter samlade i Örebro för ett par dagar.
Så roligt att alla hjälps åt när lillebror Tobias nu fått egen lägenhet med förstahandskontrakt och kunde i går köpa lite nya möbler på Ikea. I Onsdags kom Elsemarie och Linn. I går kom Lasse och i dag kom Filip med tåg.

Det är så roligt att se den sammanhållning  bland syskon som Linn, Filip och Tobias visar. Man ser på dem hur de gläds när de träffar varandra.

Ikväll är Lasse och Elsemarie hos sin vän Lars. Filip är hos sin kompis Peter. Linn och jag har haft myskväll och har via youtube (?) varit på möte i Smyrna, Göteborg.

Linn ligger i soffan och väntar på en signal från Filip som får skjuts till ytterdörren men ska där mötas av Linn eftersom han inte har nyckel!

Jag har INTE tränat! INTE varit ute på promenad! INTE letat!
Jag har bjudit familjen 4/5 av familjen Hallqvist på frukost och plockat ur diskmaskin. Det sista  låter  väl lite löjligt men det händer numera att jag kan bli glad för någon grej som jag gjort och jag  säger
"Tack Gud att jag klarade det där!  Konstigt nog så har det en psitiv inverkan på mej!

Nu ska jag gå till nattens vila. Var gärna med i bön för en god vän till Ulla, Lennart och mej  och som i kväll åkt ambulans några mil till sjukhuset i Örebro. Svåra magsmärtor!
Gud hör bön!

I dag kunde  jag på FB skicka en fin bild från Almby kyrkogård där Ulla och Lennart varit vid Georgs grav , tagit ett foto och förmedlat  till övriga familjen.  Det är i år 70 år sedan Georg och jag  vigdes  i Korskyrkan  i Stockholm. Georg dog när han var bara sextiotre år.

Nu, mina vänner, säger jag Godnatt och Sov Gott! Gud som haver barnen kär! Se till mig som liten är! Amen!

Måndag 29 oktober 2018. Ännu ingen regering efter valet.

På radion talas det om svårigheter att bilda ny regering.  Jag ska ej försöka ge mig in i den problematiken men jag vet att jag kan påverka genom att be till Gud om hans ledning.  "Han kan förändra förhållanden." sjunger v Jag tror visst att han bryr sig om vårt land och vill vara med i sin visdom och vetskap om kommande dagar. Som Guds folk har vi möjlighet att bedja men tyvärr glömmer, åtminstone gör jag det, vad uthållig bön kan betyda.

Jag tänker på Jesus, som vi kan läsa om hur HAN ofta talade med Gud.Så mycket mer borde vi göra det. Så mycket som har ändrats genom uthållig bön för både enskilda människors  och  i stora sammanhang. Vi ber och vi ber att Guds vilja ska ske för han VET framtide, vår store Gud! Jag blir ofta rörd till tårar när jag går här hemma ensam och pratar med Gud. SÅ många gånger jag får se hans ledning och hjälp i min vardag. Jag får också vara med och be för andra människor.  Ibland i telefon. Det är så stort att få vara en liten länk i en bönekedja!

Jag läste i dag en artikel som handlade om att även kristna elever bör respekteras, vilket inte alltid varit fallet i vår svenska skola! Undantag finns och det gläder mig!

I dag är det måndag och en rolig dag för måndagar kommer oftast Ulla ochKerstin på besök.
Vi fikar tillsammans och jag får städat och fint här,
Att bo centralt har bl. a. den fördelen att flera restauranger finns på nära håll. Så god mat vi äter och så bekvämt!!! Vi ser kombinationen av social gemenskap och hjälpen till mej som en bra grej!

I dag är det så grått och kallt ute så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag ej promenerade mer än till restaurangen!

Lördagen hände ingenting, som jag kan minnas just nu!

Så mycket roligare blev söndagen då Rebecca ringde och inbjöd till middag så god att ätas tillsammans med goda vännerna Solveig och hennes Pege!

Lax med underbar sås, hur hon nu lyckats så bra med smaksättningen. Salladen likaså! SÅÅÅ GOD!
Visst är det härligt att få äta mat som andra lagat! Särskilt om man ser " lite sådåligt".
Kom att tänka på när vi åkte till stugan i Figeholm och Filip med sin storasyster Linn roade sig med att gissa gåtor. Med gnällig röst frågade han Linn:" Vem är det som säger ( nu den gnälliga rösten)
"Jag ser lite så dåligt"??  "Det är mormor" svarade Linn! "Rätt", sa Filip!! Och båda var nöjda!!
Det var innan gråstarrsoperationen! Efter den såg jag bättre men nu är det åter problem! Nu har också ungarna annat att göra än att gissa gåtor!!

Nu går jag till TV en halv timme och ser Rapport. Där talades om den stora branden på ett diskotek i Göteborg för 20 år sedan.  Ulla och Lennart hade tillsammans med  Elsmarie och Lasse  köpt en  sommarstuga i Högskulla ett par år tidigare och där hade vi planerat att fira Allhelgonahelgen
Nu till Dagboken!

 Den 29 oktober klockan tolv lämnade vi Örebro. Stannade till vid Almby kyrkogård, Tände ett ljus och placerade en bukett vinterblommor på Georgs grav.
Fortsatte färden och kom till vårt Lillebo, som sommarstugan kallades. Där skulle vi vara några dagar. Allhelgonahelg och ledighet. Gästade hos Stina och IngaMaj på kvällen där vi åt smörgåstårta.


Den kvällen var det mer än 400 ungdomar samlade i en alltför liten lokal i Göteborg och vid midnatt hände det fruktansvärda då eld bröt ut. Sextiotre människor miste sina liv och tvåhundra blev skadade.  Fick nyss i TV veta att branden var anlagd!

Vi hade ingen TV i stugan men hörde nästa dag på radion om det fruktansvärda som hänt.
Linn var då sex år, Filip fyra och Tobias väntades i juni nästa år!

I kväll har minnesstund hållits i Göteborg med fackeltåg och samling  med många deltagare!

En dag vi aldrig kommer att glömma! Tänker i kväll på alla anhöriga och överlevande. En av dessa intervjuades i TV och han berättade om  samvetskval och hur han hade hanterat att han klarade sig när hans kompisar dog.Jag tror att man inte kan föreställa sig all smärta och alla tårar bland både sörjande och de som klarade sig.

Förmodligen kommer jag ej att somna snabbt  denna kväll men jag ska ändå gå till vila nu.
Tacksam är jag för all hjälp jag fått i dag! Allt sammantaget blir till en fest i vardagen!
Hoppas att jag får både energi och arbetslust i morgon.Natti mina vänner! Gud är god!

Torsdag 25, fredag 26 oktober. Två intressanta dagar!

Förr tänkte jag på hur skönt det måste vara att bli pensionär och så mycket man skulle hinna med !
Nu har jag sedan länge varit där Jag hann med att vara jourhem, engagera mig för  utslagna människor och mycket mer. Jobbade på Ria och i Svenska Kyrkan förutom ett och annat vikariat i skolans värld. Allt gjorde att tiden gick och "att tiden går" är en felaktigt bortglömd fördel i ett sorgearbete!
Georg lämnade oss, till synes lite för tidigt men Gud gör inga misstag! Vi kommer att mötas igen!

Jag engagerade mig för barnbarnen, körde bil och fick vara frisk så jag kunde hjälpa andra som behövde hjälp på olika sätt. Åkte till kurser och Bibelskola, vilket bidrog till bearbetning av sorgen, som var nog så svår emellanåt. Så tacksam för att jag fick ha god hälsa så jag kunde ta mig för med saker som intresserade mig.

Så blev det torsdag, i går. Jag hade tid hos tandläkaren på förmiddagen. Gick på hemvägen, som jag brukar, in i Nikolaikyrkan för en stilla stund. På skylt utanför står det "ÖPPEN KYRKA".
På eftermiddagen var det dags för besök hos min hårfrisörska, som jag aldrig nog kan berömma. Hon driver ensam Salong Monique och har plats för några fler kunder. Jag blev permanentad och är så nöjd! Hårfrisörska och tandläkare har jag sedan tonåren varit noga med att "hålla fast" samma år efter år! Jag är nog en s.k. vanemänniska!

I dag är det fredag! När jag vaknade i morse tänkte jag direkt att jag under dagen skulle hälsa på hos min syster. Då hände att min systerson Anders ringde och erbjöd mig  skjuts till hans mamma. Glad blev jag! Har svårt att hitta i de stora byggnaderna så det är bra med sällskap!
Nu fick vi sitta där tillsammans en god stund och jag fick sedan skjuts till Filadelfia där en pensionärsgrupp, RPG hade samling ! Härlig fiolmusik till piano. Besök från Linköping. På hemvägen drog jag till minnes att musikern Nylund på vår tid i Borensberg spelade vid en sammankomst i Motala. Han måste ha spelat lika underbart då eftersom jag efter omkring 30 år ännu minns! Att få lyssna till så fin musik och uppläsning av dikter samt avsluta vid kaffeborden tillsammans med goda vänner sedan många år i denna kyrka det gjorde att jag kände mig glad till mods trots att jag vid kaffebordet påminde mig att jag inte förtärt något sedan frukost.
Vad var det hon sa vår hulda moder? "En dag utan mat och en natt utan sömn, det tål människan!. Vid 5-tiden fick jag god middag, Rester från gårdagen!

Jag går ej så ofta i kyrkan numera så det var verkligen roligt att komma dit i dag och  möta så många gamla vänner. Många  har flyttat hem till Gud men ännu finns det flera som finns kvar och givetvis har vi gemensamma m
innen!

Så tog fredagen också slut och nu kom jag på något märkligt. Sedan Elsemarie ringde  på väg från Onsala till sin skola i Göteborg i morse, som hon brukar har ingen ringt.
Inte jag heller. Det är unikt och värt att uppmärksammas! Tänker på att man numera ofta talar om människors ensamhet och jag anar att det är många som kan sitta en hel dag utan att någon ringer.
För min del inträffar det ytterst sällan. Kanske jag borde tänka på min nästa också vad gäller ett litet telefonsamtal ibland!

Nu är det dags att sova efter denna intressanta dag. Minns ej om jag har något antecknat för morgondagen. Ska leta efter almanackan! Leta är ett ord som ofta kommer till användning!
Kära vänner! Sov Gott! Ni som orkat läsa så här långt.
I morgon händer det väl alltid något . Om inte så kanske jag tar tag i Forntiden igen!
Det var också en tid! Att leva länge är ganska intressant må jag säga!
"Herren är min herde, mig skall intet fattas! Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro. Han leder mig på rätta vägar osv,  GUD ÄR GOD! Låt oss tacka honom!

Måndag 22 och tisdag 23 oktober 2018..

I dag fick jag besök av Kerstin och Ulla. Det är så roligt med besök till förmiddagskaffet och efter det få städat i huset. I dag hann vi ej äta lunch tillsammans. Det får bli nästa gång.
Jag är så tacksam för att få hjälp med ett och annat. Jag hänger fram lite kläder och ber dem titta om de är rena eller ej. Finns det fläckar så blir det tvättkorgen. De rena hänger vi tillbaka i garderoben.
Min försämrade syn är mitt största problem och därför passar jag på att ta hjälp av de som ser bra.

I november ska jag på synkontroll och efter det hoppas jag få komma till Syncentralen för att få deras syn på mina problem och ev. någon hjälp.  Jag är road av att blogga  och behöver ha god syn.
I Uppsala bor Elias som fyllde 12 år i dag. Jag skickade  SMS och grattade honom.
Elias ber till Gud för min syn och vi har SMSkontakt. Jag är så glad för att Elias ber för mej och jag har lovat att be för honom när han behöver förbön. Elias är son till Leif och Raquel, Stinas  adoptivdotter sedan hennes tid som sjuksköterska på det barnhem i Brasilien där hon arbetade tillsammans med vår syster IngaBritta.

Lika bra att jag tar itu med tisdagen för jag minns i alla fall inte mer av måndagen!

Tisdag fick jag besök av mina trogna vänner sedan många år, Annika Fisk, numera boende i Värmland och Elsa Nordenborg.
Vi hade mycket att minnas från 80 och 90-talet då vi hade vår ekumeniska bönegrupp som regelbundet möttes varje måndag förmiddag. Vi påminde oss bönesvar vi fick och blev också påminda om att det bara är vi tre som finns kvar på jorden. De övriga har flyttat hem till Gud.

Det äldre paret som jag nu glömt namnen på. Vidare Adie, Maja, Doris, Ester, Karin , som av Gud fick tungotal  på så vacker  franska , ett språk hon på naturlig väg ej behärskade. Hon gav uttydning på svenska så vi alla fick del av vad Gud ville säga oss.
Har glömt namnen på ytterligare deltagare. Vilka underbara minnen!
Nu bad och tackade vi Gud för att han är med ända till slutet och för att vi VET vad som väntar oss.
Allt av NÅD! Inget vi gjort oss förtjänta av!!

Dagen avslutades med att jag tillsammans med Sven och Maria lyssnade till underbar konsert i Nikolaikyrkan. där Kristin spelade med i orkestern.
Så hade två dagar lagts bakom oss och vi hade att se fram emot en ny dag!