I dag tänkte jag att kvällens blogg skulle bli lite rolig att skriva så det skulle få ta sin tid men med tanke på mina nya föresatser om tidigt sänggående så medger inte tiden att berätta om tokigheter jag gör.
Att jag överhuvudtaget vill berätta beror på att jag genom det möjligen kan ge en bild av hur man,som gammal, kan bete sig och kanske en del barn och barnbarn utanför mina egna led kan förstå "tokigheter", som görs av gammelmormor/farmor lite bättre. Jag bidrar så gärna med mina kunskaper i ämnet.
Alltså betyder detta att jag, sedan jag ställt nystekta biffar på balkongen för att få dem att kallna, jag försöker få min försening till sängen att stanna vid den timme som redan är.
Jag sparar alltså dagens bedrifter till morgondagens blogg och säger härmed GodNatt till er alla, mina kära vänner, som håller ut och läser fast bloggarna blir lite långa även när jag sagt att de ska bli korta. Ett påpekande, så riktigt, som jag fick av Ulla när hon för en stund sedan ringde och sa godnatt innan hon skulle sova. Hon går upp tidigt varje morgon och kompenserar detta på kvällen!
Nyss kom SMS från Elsemarie och Lasse, som är på en liten bilresa söderut i vårt land, att de kommit fram till målet. Sov Gott!
fredag 29 september 2017
torsdag 28 september 2017
Torsdag 28 september 2017. Inser hur lite arbete jag behöver numera för att ändå bli trött! Gillart inte!
Det är märkligt , detta! Jag behöver bara baka bullar för att jag ska bli trött. Eller också var jag det innan jag började baka!!!
Men nu ska det bli andra bullar av! Jag ska fortsätta med att somna tidigt! Tja , det gick väl lit sådär i går men skam åt den som ger sig!"Om vi misslyckas vi börjar om igen" sjöng vi i söndagsskolan.
Jag ska erkänna att ibland, när jag skriver blogg, eller är på Facebook och det blir lite konstiga ordvändningar, så tänker jag på mina vänner invandrarna. Undrar om de verkligen förstår vad jag skrivit. Jag har ett litet antal av sådana, som följer mina skriverier. Ska snart få träffa en del av dem men de har så mycket att göra för de håller på med sina utbildningar.
En del pluggar till prov. En och annan arbetar. Ett par av mina invandrarvänner arbetar deltid och kombinerar studier med jobb för att slippa ta studielån.
Någon går och väntar på att få svenskt pass för att sedan, som svensk medborgare våga åka tillbaka till sitt hemland där familj och vänner finns, för att stanna där. Det finns bestämmelser länder emellan som är lite märkliga.
I dag ringde ett barnbarn och föreslog besök hos mej någon dag. Sådana förslag är extra roliga.
Resultatet av det "plinget" blir att detta barnbarn kommer hit och äter lunch i morgon. Det ser jag fram emot.
Att jag i dag trodde att det var dagen då jag skulle få besök och därmed sa nej till en annan som föreslog en träff, har jag bittert ångrat. Det var först nästa vecka den förstnämnda ska komma.
Jag tycker att mitt huvud funkar ganska bra men i dag har jag börjat fundera lite mer ingående över om det är på riktigt eller bara på låtsas!!!!
Hur som helst så blev bullarna goda! Sven bakar så goda bullar och berättade att han lägger degen i frysen en stund (eller något i den stilen) så jag skulle härma honom men för att, som vanligt, göra det enkelt för mig så bakar jag nu på kall mjölk, tagen direkt från kylskåpet. Om Sven läser det här så tror jag att han ler, men i alla fall så blir bullarna NÄSTAN lika goda som de Sven bakar. Han hade bakat till min 90-årsfest och det fanns de som bad om receptet vill jag minnas.
Tänka sig! Det är allt jag gjort i dag, förutom att jag bedit speciellt för någon, som behövde förbön.
Att vara ensam i köket och småprata med Jesus om det ena och det andra är SÅ värdefullt och vi trivs så gott tillsammans, Jesus och jag! Han uppmuntrar och ger uthållighet, när jag är för ivrig och vill se förändringar på en gång. Med åren lär man sig dock att även väntetiden är en viktig och bra tid!
Fick nu veta att ännu ett barnbarn kommer till lunch i morgon.
Med det roliga att tänka på ska jag nu läsa lite ur min vän Gunbritts bok. Så avstressande och skön.Bara titeln "Det där med livet!" skapar lugn och ro!
Nu säger jag GodNatt till er, mina vänner! Sov Gott!
Men nu ska det bli andra bullar av! Jag ska fortsätta med att somna tidigt! Tja , det gick väl lit sådär i går men skam åt den som ger sig!"Om vi misslyckas vi börjar om igen" sjöng vi i söndagsskolan.
Jag ska erkänna att ibland, när jag skriver blogg, eller är på Facebook och det blir lite konstiga ordvändningar, så tänker jag på mina vänner invandrarna. Undrar om de verkligen förstår vad jag skrivit. Jag har ett litet antal av sådana, som följer mina skriverier. Ska snart få träffa en del av dem men de har så mycket att göra för de håller på med sina utbildningar.
En del pluggar till prov. En och annan arbetar. Ett par av mina invandrarvänner arbetar deltid och kombinerar studier med jobb för att slippa ta studielån.
Någon går och väntar på att få svenskt pass för att sedan, som svensk medborgare våga åka tillbaka till sitt hemland där familj och vänner finns, för att stanna där. Det finns bestämmelser länder emellan som är lite märkliga.
I dag ringde ett barnbarn och föreslog besök hos mej någon dag. Sådana förslag är extra roliga.
Resultatet av det "plinget" blir att detta barnbarn kommer hit och äter lunch i morgon. Det ser jag fram emot.
Att jag i dag trodde att det var dagen då jag skulle få besök och därmed sa nej till en annan som föreslog en träff, har jag bittert ångrat. Det var först nästa vecka den förstnämnda ska komma.
Jag tycker att mitt huvud funkar ganska bra men i dag har jag börjat fundera lite mer ingående över om det är på riktigt eller bara på låtsas!!!!
Hur som helst så blev bullarna goda! Sven bakar så goda bullar och berättade att han lägger degen i frysen en stund (eller något i den stilen) så jag skulle härma honom men för att, som vanligt, göra det enkelt för mig så bakar jag nu på kall mjölk, tagen direkt från kylskåpet. Om Sven läser det här så tror jag att han ler, men i alla fall så blir bullarna NÄSTAN lika goda som de Sven bakar. Han hade bakat till min 90-årsfest och det fanns de som bad om receptet vill jag minnas.
Tänka sig! Det är allt jag gjort i dag, förutom att jag bedit speciellt för någon, som behövde förbön.
Att vara ensam i köket och småprata med Jesus om det ena och det andra är SÅ värdefullt och vi trivs så gott tillsammans, Jesus och jag! Han uppmuntrar och ger uthållighet, när jag är för ivrig och vill se förändringar på en gång. Med åren lär man sig dock att även väntetiden är en viktig och bra tid!
Fick nu veta att ännu ett barnbarn kommer till lunch i morgon.
Med det roliga att tänka på ska jag nu läsa lite ur min vän Gunbritts bok. Så avstressande och skön.Bara titeln "Det där med livet!" skapar lugn och ro!
Nu säger jag GodNatt till er, mina vänner! Sov Gott!
onsdag 27 september 2017
Onsdag 27 september 2017.Besök är alltid roligt.
Nu ska alltså det tidiga sänggåendet börja. Då inser jag att bloggen måste bli mycket kort.
På förmiddagen kom Sven på ett spontant besök. Han hade tänkt på att ordna så jag kunde med endast ett par tryck på en liten dosa både tända och släcka 5 lampor i Vardagsrummet.
Med ett enda knapptryck kan jag släcka alla dessa.
Så bra!. Maria och Kristin kom också hit en stund. Bara kaffe utan dopp gäller numera i den familjen.så det är väldigt enkelt att bjuda .
Jag tog en promenad till min närbelägna affär. Köpte en stor påse palsternackor och en med morötter.
Denna vecka till specialpris. Köpte till Ulla i dag. Själv har jag lagt upp ett förråd av främst palsternackor som jag, sedan barndomen, är särskilt förtjust i.
Hem och gjorde bredda smörgåsar med sallad,leverpastej, tomat, gurka och en liten dillkvist. Ostmackor med paprika.
Elsemarie och Lasse hade aviserat ett besök tillsammans med Tobias. De blåmönstrade tekopparna sedan tiden i Lesjöfors kom fram och en mysig kväll blev det.
Ett barnbarn ringde, Kerstin, jätteförkyld, ringde också. Jag missade samlingen på "Träffpunkt Gillet" men att få träffa hälften av barnaskaran på en och samma dag var inte illa.
Jag älskar min stora familj, som alla vill mig väl och visar stor omsorg om mig. Gud är så god som är med oss alla.
Som sagt, tidigt sänggående börjar NU och planerna är att det ska bli en vana.
Elsemarie lägger sig i regel klockan nio på kvällarna för hon åker med tåget klockan sex och kommer hem klockan sex på kvällen, så det blir inte att vi träffas så ofta.
I helgerna blir det ibland resor till Göteborg eller Växjö där de båda, icke hemmavarande barnen finns.
Godnatt mina vänner! Gud med oss! Sov gott! I Psalm 23 står det:" Ty du är med mig. Din käpp och stav trösta mig." Det sover vi på!!
På förmiddagen kom Sven på ett spontant besök. Han hade tänkt på att ordna så jag kunde med endast ett par tryck på en liten dosa både tända och släcka 5 lampor i Vardagsrummet.
Med ett enda knapptryck kan jag släcka alla dessa.
Så bra!. Maria och Kristin kom också hit en stund. Bara kaffe utan dopp gäller numera i den familjen.så det är väldigt enkelt att bjuda .
Jag tog en promenad till min närbelägna affär. Köpte en stor påse palsternackor och en med morötter.
Denna vecka till specialpris. Köpte till Ulla i dag. Själv har jag lagt upp ett förråd av främst palsternackor som jag, sedan barndomen, är särskilt förtjust i.
Hem och gjorde bredda smörgåsar med sallad,leverpastej, tomat, gurka och en liten dillkvist. Ostmackor med paprika.
Elsemarie och Lasse hade aviserat ett besök tillsammans med Tobias. De blåmönstrade tekopparna sedan tiden i Lesjöfors kom fram och en mysig kväll blev det.
Ett barnbarn ringde, Kerstin, jätteförkyld, ringde också. Jag missade samlingen på "Träffpunkt Gillet" men att få träffa hälften av barnaskaran på en och samma dag var inte illa.
Jag älskar min stora familj, som alla vill mig väl och visar stor omsorg om mig. Gud är så god som är med oss alla.
Som sagt, tidigt sänggående börjar NU och planerna är att det ska bli en vana.
Elsemarie lägger sig i regel klockan nio på kvällarna för hon åker med tåget klockan sex och kommer hem klockan sex på kvällen, så det blir inte att vi träffas så ofta.
I helgerna blir det ibland resor till Göteborg eller Växjö där de båda, icke hemmavarande barnen finns.
Godnatt mina vänner! Gud med oss! Sov gott! I Psalm 23 står det:" Ty du är med mig. Din käpp och stav trösta mig." Det sover vi på!!
tisdag 26 september 2017
26 september 2017. Lite forntid och lite nutid.
Jag tänker så ofta att jag måste se till att forntiden fortsätter att bevaras men ofta börjar jag för sent med bloggen eller så hittar jag inte var jag slutade förra gången.
Nu tror jag mig veta att jag avverkat halva augusti år 1996. Om jag tror rätt så skrevs detta den 26 augusti detta år.
96.aug.16. Fredag. Ljuvligt väder. Tog tallriken och gick ut i det daggvåta gräset och plockade hallon innan jag hällde fil över dem! Vilken grej! Tack, Tack, Tack gode Gud! Solen skiner och fåglarna kvittrar, står det i dagboken. Åkt med familjen Hallqvist till Stenboda där vi har Församlingshelg.
Söndag aug 18.Dopförrättning i Laxsjön. En granne till en av kyrkans medlemmar döptes. Glädje!
Sven plockar hallon hos mej innan de åker till Stockholm.
Måndag.Elsemarie med lärarna till Kilsbergen..Jag till Hjortkvarn och plockar massor av svarta vinbär.
Tisdag. Fick tel.bud att Ralf skulle komma hem till sin lägenhet ett par dagar så jag åkte till Brickebacken och tittade till det i hans lägenhet.
Onsdag 21 aug. I dag skulle Georg ha fyllt 70 år på vår 48- åriga bröllopsdag. Saknar honom men vet att han har det bra hos Gud. En dag ska vi mötas! Spännande!
Fredag. Underbart väder varje dag denna sommar! Petter sover över här.
Lördag 24 aug. " Riamarknad" utanför Mikaelskyrkan.
Det var så att kyrkoherden Björn Svärd var starkt engagerad i arbetet på Ria, där många människor fick hjälp på flera sätt. Mat, kläder, omsorg i vardagen och mycket kärlek. Björn ordnade träffar i kyrkan med enkla bibelstudier och fika, Alla kände sig hemma där.
Jag tog med Linn och Filip till marknaden.Det står att Filip satt i barnvagnen och sjöng "Bä, bä, vita lamm". Han var då ett år och 9 månader. Han var Dagis lilla sångfågel, påstods det!
Aug.26. Petter, Jonas och Bernard bott här i natt. Ulla åkt till Härnösand för studier. Denna vecka ska familjen klara sig utan hjälp av mig.
Tisdag 27 aug. Hämtas av Kerstin som köper färg och vi åker till Frommesta och målar fönster.
Elsemarie har kommit med en ide' att jag borde vara klassmormor i en klass på Mikaelsskolan.
29 aug. "Skulle ha åkt till Hovsta i dag, Längtar dit. Det var så länge sedan", står det i boken. Men en tjej ville komma och titta på rum att hyra, så därvid blev det..
Aug. 30 och 31. Sven kom med Kristin som hann vara här en stund innan skolan. Så kul att ses!
Till Almby kyrka, med Filip och Linn där pappa Lasse spelade i direktsändning, står det.
Nu var augusti 1996 avslutad. Lite skillnad mot nu kan man säga!
I dag har jag varit i källarens träningslokal en stund. Storartat! Handlat på Lucullus. Hittat ännu en ingång till min omgärdade gård. Nu vet jag att det finns minst fyra ingångar. Lär mig lite nytt då och då. Annars så är allt som vanligt.
Gud är så god. Vi har bedit för en kvinna som väntat på besked om prover rörande hennes hälsa.
Hon fick i dag positivt besked. Nu tackar vi Gud för bönesvar och ber om välsignelse över henne och familjen alltfort!
En dotter ringde i dag och berättade hur Guds ledning i en viss situation blivit så tydlig för familjen och den ena överraskningen efter den andra visar sig.
Jag hade bestämt att somna tidigt i kväll. Så ser det ut att bli. Jag måste få lite ordning på min nya tillvaro!! Lite disciplin kanske! Jag är i alla fall glad att jag kom iväg till lite träning i dag.
Kära vänner! Inte vet jag vad det blev av denna blogg men jag är i alla fall åter igång med lite forntid och det känns bra. Gud har omsorg om oss! Jag ska läsa Psaltaren kapitel 46 innan jag somnar. Vi ska ej vara rädda för Gud är vår borg. Han sviker aldrig. GodNatt ! Sov Gott!
Nu tror jag mig veta att jag avverkat halva augusti år 1996. Om jag tror rätt så skrevs detta den 26 augusti detta år.
96.aug.16. Fredag. Ljuvligt väder. Tog tallriken och gick ut i det daggvåta gräset och plockade hallon innan jag hällde fil över dem! Vilken grej! Tack, Tack, Tack gode Gud! Solen skiner och fåglarna kvittrar, står det i dagboken. Åkt med familjen Hallqvist till Stenboda där vi har Församlingshelg.
Söndag aug 18.Dopförrättning i Laxsjön. En granne till en av kyrkans medlemmar döptes. Glädje!
Sven plockar hallon hos mej innan de åker till Stockholm.
Måndag.Elsemarie med lärarna till Kilsbergen..Jag till Hjortkvarn och plockar massor av svarta vinbär.
Tisdag. Fick tel.bud att Ralf skulle komma hem till sin lägenhet ett par dagar så jag åkte till Brickebacken och tittade till det i hans lägenhet.
Onsdag 21 aug. I dag skulle Georg ha fyllt 70 år på vår 48- åriga bröllopsdag. Saknar honom men vet att han har det bra hos Gud. En dag ska vi mötas! Spännande!
Fredag. Underbart väder varje dag denna sommar! Petter sover över här.
Lördag 24 aug. " Riamarknad" utanför Mikaelskyrkan.
Det var så att kyrkoherden Björn Svärd var starkt engagerad i arbetet på Ria, där många människor fick hjälp på flera sätt. Mat, kläder, omsorg i vardagen och mycket kärlek. Björn ordnade träffar i kyrkan med enkla bibelstudier och fika, Alla kände sig hemma där.
Jag tog med Linn och Filip till marknaden.Det står att Filip satt i barnvagnen och sjöng "Bä, bä, vita lamm". Han var då ett år och 9 månader. Han var Dagis lilla sångfågel, påstods det!
Aug.26. Petter, Jonas och Bernard bott här i natt. Ulla åkt till Härnösand för studier. Denna vecka ska familjen klara sig utan hjälp av mig.
Tisdag 27 aug. Hämtas av Kerstin som köper färg och vi åker till Frommesta och målar fönster.
Elsemarie har kommit med en ide' att jag borde vara klassmormor i en klass på Mikaelsskolan.
29 aug. "Skulle ha åkt till Hovsta i dag, Längtar dit. Det var så länge sedan", står det i boken. Men en tjej ville komma och titta på rum att hyra, så därvid blev det..
Aug. 30 och 31. Sven kom med Kristin som hann vara här en stund innan skolan. Så kul att ses!
Till Almby kyrka, med Filip och Linn där pappa Lasse spelade i direktsändning, står det.
Nu var augusti 1996 avslutad. Lite skillnad mot nu kan man säga!
I dag har jag varit i källarens träningslokal en stund. Storartat! Handlat på Lucullus. Hittat ännu en ingång till min omgärdade gård. Nu vet jag att det finns minst fyra ingångar. Lär mig lite nytt då och då. Annars så är allt som vanligt.
Gud är så god. Vi har bedit för en kvinna som väntat på besked om prover rörande hennes hälsa.
Hon fick i dag positivt besked. Nu tackar vi Gud för bönesvar och ber om välsignelse över henne och familjen alltfort!
En dotter ringde i dag och berättade hur Guds ledning i en viss situation blivit så tydlig för familjen och den ena överraskningen efter den andra visar sig.
Jag hade bestämt att somna tidigt i kväll. Så ser det ut att bli. Jag måste få lite ordning på min nya tillvaro!! Lite disciplin kanske! Jag är i alla fall glad att jag kom iväg till lite träning i dag.
Kära vänner! Inte vet jag vad det blev av denna blogg men jag är i alla fall åter igång med lite forntid och det känns bra. Gud har omsorg om oss! Jag ska läsa Psaltaren kapitel 46 innan jag somnar. Vi ska ej vara rädda för Gud är vår borg. Han sviker aldrig. GodNatt ! Sov Gott!
måndag 25 september 2017
Måndag 25 september 2017. Nu måste det bli en kortis !
Att flytta ibland är på gott och ont. Det onda är att om man, som jag är en obotlig samlare av skrifter så tar flytten enormt lång tid. Alltid finns något intressant på vägen dit där alla papper hör hemma.
I dag hittade jag ett urklipp från en gammal Året Runt och det var så bra så det ska ni också få läsa.
" Den som i gudomliga ting inte tror annat än vad han kan mäta med sitt förstånd förminskar ide'n om Gud!"
Det ordet tål att tänka på!
Jag går faktiskt till rätta med mig själv om mitt sätt att hantera tiden. Mammas ord "att inte komma igång förrn det blitt halvvägs medda", hör jag ofta, som någon slags varningssignal inom mej.
Lilla flitiga Alva Kraftling med en så dålig start i livet blev en arbetsmyra, sparsam och stolt över att inte behöva be socialen om hjälp. Uppfinningsrik, stolt över sina fem barn.
Alltid redo att räcka en hjälpande hand till behövande. För henne var inget omöjligt. Pappa var lika godhjärtad och när han , bara 57 år gammal, efter en svår sjukdomstid flyttade hem till Gud hade mamma tretton år kvar att jobba innan hon fick pension.
Hon tvättade butiksrockar åt Konsums personal, städade, skurade mattor, vävde mattor, som hon sedan sålde, kokade karameller på karamellfabriken för att klara sitt uppehälle.
I dag när det var "halvgångs medda" innan jag kom igång så började jag tänka på vår präktiga mamma, den lilla flickan från Söder i Stockholm utan någon som frågade efter hur hon fick det i livet, som hamnade i en kärlekslös, fordrande familj i Småland.
Då kan jag ej låta bli att tänka på Guds godhet. Den tro på Gud som hon fick med sig från söndagsskolan och som hon senare delade med sin man bar henne genom ett långt liv och hon var så nöjd över sitt hem, sin familj, församlingen och sina vänner.
Men se hur jag drar iväg! Att få säga dessa sanna ord om vår älskade mamma känns inte som något "överloppsjobb." Mycket mer gott finns att säga! Tex. vad hon betytt för sina barnbarn och barnbarnsbarn.
Eftersom denna dag varit som en enda stor parentes ( ) inom vilken intet nytt har hänt, fast det borde så ha gjort, så får väl det jag skrivit om mamma vara dagens blogg och jag går till min sköna säng med en önskan om att nästa dag ska det hända något viktigt att skriva om i morgondagens blogg.
Allt gott till er, mina vänner! GodNatt! Gud är god. Hans kärlek är oändlig!
I dag hittade jag ett urklipp från en gammal Året Runt och det var så bra så det ska ni också få läsa.
" Den som i gudomliga ting inte tror annat än vad han kan mäta med sitt förstånd förminskar ide'n om Gud!"
Det ordet tål att tänka på!
Jag går faktiskt till rätta med mig själv om mitt sätt att hantera tiden. Mammas ord "att inte komma igång förrn det blitt halvvägs medda", hör jag ofta, som någon slags varningssignal inom mej.
Lilla flitiga Alva Kraftling med en så dålig start i livet blev en arbetsmyra, sparsam och stolt över att inte behöva be socialen om hjälp. Uppfinningsrik, stolt över sina fem barn.
Alltid redo att räcka en hjälpande hand till behövande. För henne var inget omöjligt. Pappa var lika godhjärtad och när han , bara 57 år gammal, efter en svår sjukdomstid flyttade hem till Gud hade mamma tretton år kvar att jobba innan hon fick pension.
Hon tvättade butiksrockar åt Konsums personal, städade, skurade mattor, vävde mattor, som hon sedan sålde, kokade karameller på karamellfabriken för att klara sitt uppehälle.
I dag när det var "halvgångs medda" innan jag kom igång så började jag tänka på vår präktiga mamma, den lilla flickan från Söder i Stockholm utan någon som frågade efter hur hon fick det i livet, som hamnade i en kärlekslös, fordrande familj i Småland.
Då kan jag ej låta bli att tänka på Guds godhet. Den tro på Gud som hon fick med sig från söndagsskolan och som hon senare delade med sin man bar henne genom ett långt liv och hon var så nöjd över sitt hem, sin familj, församlingen och sina vänner.
Men se hur jag drar iväg! Att få säga dessa sanna ord om vår älskade mamma känns inte som något "överloppsjobb." Mycket mer gott finns att säga! Tex. vad hon betytt för sina barnbarn och barnbarnsbarn.
Eftersom denna dag varit som en enda stor parentes ( ) inom vilken intet nytt har hänt, fast det borde så ha gjort, så får väl det jag skrivit om mamma vara dagens blogg och jag går till min sköna säng med en önskan om att nästa dag ska det hända något viktigt att skriva om i morgondagens blogg.
Allt gott till er, mina vänner! GodNatt! Gud är god. Hans kärlek är oändlig!
söndag 24 september 2017
Söndag 24 september 2017. Flexibel är ordet.
På balkongbordet har jag en halv kaffekartong men inte står det kaffe på den. Nej den är klädd med finaste guldpapper. Inuti ligger ett hjärta av rött papper, hopvikt på mitten så det liknar en bok med fyra sidor. Den är väldigt liten.
På sista sidan står det ingenting. På första står det "från Filip", sedan RUT "snidat" i form av hjärta och blommor och under det ett ansikte som ler. På sida nummer två står det prydligt präntat med bokstäver, ibland stora, ibland små, en mening, " dU äR eN god-HjÄrTaD pErSoN.
Sida nr tre:" I LovE inramat av ett hjärta och under hjärtat you.
Jag minns så väl när Filip och Linn hand i hand kom från Hannaskolans förskola, förbi mitt hus och Filip överlämnade den gyllene kartongen med hjärtboken i.
Den där kartongen har nu blivit setvettförråd på min fina inglasade balkong, så jag ser den ofta.
Då och då tar jag upp hjärtat och läser och tänker på hur mycket tankemöda det har gått åt för en liten 6-åring att få till en sådan fin present med så vackra ord, för att göra mormor glad.
En dag som denna skulle det ha kunnat stå:"Du är flexibel." Jag blir rörd av uttrycket"godhjärtad person". Kan ana hur han ska ha funderat på vilket ord han skulle välja för att känna sig nöjd.
Lilla goa Filip! Ofta kommer Kristins ord upp i mitt minne när hon plötsligt sa: "När dä ä dags, farmor, då dör du!" Så liksom tänkte hon till, en kort stund, innan hon fortsatte:" När dä ä dags!
Det har gått många år nu och Kristin och jag gillar varandra alltjämt och jag har fått leva och följa henne och fått ta del av hennes goda hjärta!
Men nu till ordet FLEXIBEL. Söndagen började som vanligt med morgonfika och två bullar.
Jag hade i dag tänkt gå till Filadelfia på Gudstjänst eftersom jag nu har gångavstånd dit.
Redan i den vevan sattes min flexibilitet i funktion. Jag ringde till min syster. Med tanke på alla gånger jag ringt och endast fått höra hennes telefonsvarare så ville jag inte missa detta tillfälle då hon faktiskt svarade. Jag hade hälsningar från vår bror, som jag strax innan haft samtal med.Vi pratade en god stund.
Närradion fick ersätta kyrkobesöket och det var en predikan så berörande så jag sög in varje ord. SÅ tacksam för den gudstjänsten. Vet ej från vilken kyrka den kom men den kvinnliga predikanten hade något viktigt att säga oss som tror på en Jesus "som möter människan där personen just då befinner sig."
Jag bestämde mig för att gå till "I hope", som börjar sin gudstjänst klockan fyra.
Då ringde en god vän, och vi kom överens om att träffas för en fika här hemma hos mig.
Vi hade mycket att dryfta och prata med Gud om och det kändes bra.
Ett barnbarn ringde. "I närheten av dej. Passar det ?" Så klart blir jag jätteglad när barnbarnen spontant dyker upp. Det blev mer fika och jag hade bakat både bullar och kakor i veckan så inga problem.
Så blev det som det brukar om de besökande är bilburna. Parkeringen går ut och vi måste skiljas. Vi hann med lite snack i alla fall
Den lilla församlingen I hope skulle nu få ett besök. Jo jag visste att jag var nästan ett par timmar sen men tänkte som så, att en bra gudstjänst hade jag varit med om i Närradion men nu ville jag "känna atmosfären" tillsammans med andra, så jag traskade dit och hann sitta där en halvtimme innan alla gick hem. Allt är så enkelt i den där lilla församlingen och det känns som att "bara vara".
Vädret var varmt och skönt och jag njöt av promenaden hem.
Men ack, jag har ju inte skrivit något om gårdagen. Låt mig först få säga vad jag tidigare sagt. "Gud är så rolig". Får man säga så? Jaa det får man, för det har jag så många gånger konstaterat att så är det och då säger jag det.
Jag hade ringt om en bostadsrätt om tre rum i den förening där jag nu bor. När vi stängde dörren efter visningen sa mäklaren att lägenheten bredvid, en tvåa, nästa dag skulle fotograferas och sedan annonseras ut "till salu". Jag fick erbjudande att se den och nu bor jag i den.
Undrade vilka som skulle bli mina grannar. Mäklaren sa att det var ett ungt par, med vilket jag lät mig nöja!
Vi flyttade in vid samma tidpunkt. Träffades en dag i loftgången och fixade till så vi blev vänner på Facebook. Jag skriver ett och annat om Gud och Jesus och såg att de gillade det så jag började rätt snart få mina aningar.
I fredags kväll var de inbjudna till mej på fika. "Ni är kristna, eller hur?", frågade jag. Jovisst!
Jamen Gud, så rolig du är! Att du skickade oss att bo dörr vid dörr.
Nu anar jag att vissa av mina bloggläsare tänker som så att "än sen då vad är det för märkligt med det?"
Därför vill jag på en gång säga att det är något visst med det. Vi är ett folk på vandring. Vårt slutmål är hos Gud. Vi är beroende av hans nåd och är medvetna om det. Vi har en relation med Gud, som blivit möjlig genom Jesu död på korset då vi försonades med Gud.
Vi lever, som alla andra, i en ond värld, MEN i denna onda värld finns Guds rike och där är vi medborgare. Det är genom oss Guds rike ska bli synligt.
Vi läser Bibeln och känner till vad som står där. Vi har gemenskap med Gud och med varandra.
Naturligtvis blir vi glada av att , (som Astrid Lindgren uttrycker det, "när två gossar av samma skrot och korn träffas, då händer det något") mötas och på en gång få känna denna gemenskap.
Det är sällsamt. Jag är tacksam! Gud är så god!
Nu är det kväll och jag är sen som vanligt! GodNatt, mina vänner! Sov Gott!
.
På sista sidan står det ingenting. På första står det "från Filip", sedan RUT "snidat" i form av hjärta och blommor och under det ett ansikte som ler. På sida nummer två står det prydligt präntat med bokstäver, ibland stora, ibland små, en mening, " dU äR eN god-HjÄrTaD pErSoN.
Sida nr tre:" I LovE inramat av ett hjärta och under hjärtat you.
Jag minns så väl när Filip och Linn hand i hand kom från Hannaskolans förskola, förbi mitt hus och Filip överlämnade den gyllene kartongen med hjärtboken i.
Den där kartongen har nu blivit setvettförråd på min fina inglasade balkong, så jag ser den ofta.
Då och då tar jag upp hjärtat och läser och tänker på hur mycket tankemöda det har gått åt för en liten 6-åring att få till en sådan fin present med så vackra ord, för att göra mormor glad.
En dag som denna skulle det ha kunnat stå:"Du är flexibel." Jag blir rörd av uttrycket"godhjärtad person". Kan ana hur han ska ha funderat på vilket ord han skulle välja för att känna sig nöjd.
Lilla goa Filip! Ofta kommer Kristins ord upp i mitt minne när hon plötsligt sa: "När dä ä dags, farmor, då dör du!" Så liksom tänkte hon till, en kort stund, innan hon fortsatte:" När dä ä dags!
Det har gått många år nu och Kristin och jag gillar varandra alltjämt och jag har fått leva och följa henne och fått ta del av hennes goda hjärta!
Men nu till ordet FLEXIBEL. Söndagen började som vanligt med morgonfika och två bullar.
Jag hade i dag tänkt gå till Filadelfia på Gudstjänst eftersom jag nu har gångavstånd dit.
Redan i den vevan sattes min flexibilitet i funktion. Jag ringde till min syster. Med tanke på alla gånger jag ringt och endast fått höra hennes telefonsvarare så ville jag inte missa detta tillfälle då hon faktiskt svarade. Jag hade hälsningar från vår bror, som jag strax innan haft samtal med.Vi pratade en god stund.
Närradion fick ersätta kyrkobesöket och det var en predikan så berörande så jag sög in varje ord. SÅ tacksam för den gudstjänsten. Vet ej från vilken kyrka den kom men den kvinnliga predikanten hade något viktigt att säga oss som tror på en Jesus "som möter människan där personen just då befinner sig."
Jag bestämde mig för att gå till "I hope", som börjar sin gudstjänst klockan fyra.
Då ringde en god vän, och vi kom överens om att träffas för en fika här hemma hos mig.
Vi hade mycket att dryfta och prata med Gud om och det kändes bra.
Ett barnbarn ringde. "I närheten av dej. Passar det ?" Så klart blir jag jätteglad när barnbarnen spontant dyker upp. Det blev mer fika och jag hade bakat både bullar och kakor i veckan så inga problem.
Så blev det som det brukar om de besökande är bilburna. Parkeringen går ut och vi måste skiljas. Vi hann med lite snack i alla fall
Den lilla församlingen I hope skulle nu få ett besök. Jo jag visste att jag var nästan ett par timmar sen men tänkte som så, att en bra gudstjänst hade jag varit med om i Närradion men nu ville jag "känna atmosfären" tillsammans med andra, så jag traskade dit och hann sitta där en halvtimme innan alla gick hem. Allt är så enkelt i den där lilla församlingen och det känns som att "bara vara".
Vädret var varmt och skönt och jag njöt av promenaden hem.
Men ack, jag har ju inte skrivit något om gårdagen. Låt mig först få säga vad jag tidigare sagt. "Gud är så rolig". Får man säga så? Jaa det får man, för det har jag så många gånger konstaterat att så är det och då säger jag det.
Jag hade ringt om en bostadsrätt om tre rum i den förening där jag nu bor. När vi stängde dörren efter visningen sa mäklaren att lägenheten bredvid, en tvåa, nästa dag skulle fotograferas och sedan annonseras ut "till salu". Jag fick erbjudande att se den och nu bor jag i den.
Undrade vilka som skulle bli mina grannar. Mäklaren sa att det var ett ungt par, med vilket jag lät mig nöja!
Vi flyttade in vid samma tidpunkt. Träffades en dag i loftgången och fixade till så vi blev vänner på Facebook. Jag skriver ett och annat om Gud och Jesus och såg att de gillade det så jag började rätt snart få mina aningar.
I fredags kväll var de inbjudna till mej på fika. "Ni är kristna, eller hur?", frågade jag. Jovisst!
Jamen Gud, så rolig du är! Att du skickade oss att bo dörr vid dörr.
Nu anar jag att vissa av mina bloggläsare tänker som så att "än sen då vad är det för märkligt med det?"
Därför vill jag på en gång säga att det är något visst med det. Vi är ett folk på vandring. Vårt slutmål är hos Gud. Vi är beroende av hans nåd och är medvetna om det. Vi har en relation med Gud, som blivit möjlig genom Jesu död på korset då vi försonades med Gud.
Vi lever, som alla andra, i en ond värld, MEN i denna onda värld finns Guds rike och där är vi medborgare. Det är genom oss Guds rike ska bli synligt.
Vi läser Bibeln och känner till vad som står där. Vi har gemenskap med Gud och med varandra.
Naturligtvis blir vi glada av att , (som Astrid Lindgren uttrycker det, "när två gossar av samma skrot och korn träffas, då händer det något") mötas och på en gång få känna denna gemenskap.
Det är sällsamt. Jag är tacksam! Gud är så god!
Nu är det kväll och jag är sen som vanligt! GodNatt, mina vänner! Sov Gott!
.
fredag 22 september 2017
Fredag 22 september 2017. Tidig blogg i dag.
Jo för en gångs skull skriver jag min blogg på eftermiddagen medan potatisen kokar. Kom på att jag åt gröten sent i dag så jag har inte behövt lunch förrän nu.
Dessutom har jag fikat med systerson en gång och barnbarn en gång. Systersonen Anders jobbar i huset mitt emot och kom upp en stund i samband med lunchen. När han gick kom Jonas en stund. Han hade ej varit här tidigare. Alla som kommer hit tycker att jag har det bra.
Det är förstås det där med bilisterna och parkeringsavgifterna, som är dyra här i centrum.
Skillnad mot villaboendet där det fanns gott om platser och alltid gratis.
Men så är det. När jag bott här en längre tid kan jag sammanfatta för och nackdelar och ska berätta!
Anders är snart pensionär och åker i dagarna, tillsammans med sin fru, på semester till varmare länder. Det gör de rätt i. Passa på medan de orkar!
Jonas, i en annan generation, kunde berätta om sina fyra barn, av vilka de två äldsta i morgon ska få åka till en annan stad och bo på hotell med föräldrarna. Farmor och farfar flyttar hem till tvillingarna, snart två år! Klokt av föräldrarna att ta vara på hjälp de kan få och ge de båda äldre barnen chans att få rå om mamma och pappa utan de busiga "småglina", och tänk så roligt farfar och farmor får en hel helg! Om jag ej var så gammal skulle jag också velat vara där!
" Jag är inte arg, jag är bara irriterad", minns jag att Linn sa någon gång i treårsåldern och nu säger jag det också med anledning av datorn, som hoppar lite hit och dit utan löfte att så göra!
Att jag skriver tidigt i dag har att göra med att jag i kväll får besök av mina närmsta grannar!
Något jag ser fram emot med stort intresse.
Jag ska bjuda på kaffe med enkel smörgås, bullar, kakor och nötrulle.
Inte för att jag har klart med inflyttningen ännu men eftersom de flyttade in i sin bostad ungefär samtidigt, som jag i min så räknar jag med att finna viss förståelse fölr brister i det ena och det andra.
Till första advent har jag tänkt att ha klart här så jag kan bjuda alla, som så önskar, på adventskaffe med hembakt saffransbröd!
Ja, då har jag ej mer att berätta om dagen, för när den tar slut vill jag, som vanligt, sova.
Ser fram emot en ny dag i morgon, då jag kan berätta om kvällens träff, och om jag har rätt i min uppfattning om mina trevliga grannar. Vi har träffats i loftgången några gånger och jag har förstått att jag har chans att ,vid behov, få en hjälpande hand med min bångstyriga dator.
Spännande för en så okunnig, som jag!
Då återstår, även om det är långt kvar till sovdags, bara för mig att säga GodNatt! Sov Gott och var rädda om er själva och varandra!
Dessutom har jag fikat med systerson en gång och barnbarn en gång. Systersonen Anders jobbar i huset mitt emot och kom upp en stund i samband med lunchen. När han gick kom Jonas en stund. Han hade ej varit här tidigare. Alla som kommer hit tycker att jag har det bra.
Det är förstås det där med bilisterna och parkeringsavgifterna, som är dyra här i centrum.
Skillnad mot villaboendet där det fanns gott om platser och alltid gratis.
Men så är det. När jag bott här en längre tid kan jag sammanfatta för och nackdelar och ska berätta!
Anders är snart pensionär och åker i dagarna, tillsammans med sin fru, på semester till varmare länder. Det gör de rätt i. Passa på medan de orkar!
Jonas, i en annan generation, kunde berätta om sina fyra barn, av vilka de två äldsta i morgon ska få åka till en annan stad och bo på hotell med föräldrarna. Farmor och farfar flyttar hem till tvillingarna, snart två år! Klokt av föräldrarna att ta vara på hjälp de kan få och ge de båda äldre barnen chans att få rå om mamma och pappa utan de busiga "småglina", och tänk så roligt farfar och farmor får en hel helg! Om jag ej var så gammal skulle jag också velat vara där!
" Jag är inte arg, jag är bara irriterad", minns jag att Linn sa någon gång i treårsåldern och nu säger jag det också med anledning av datorn, som hoppar lite hit och dit utan löfte att så göra!
Att jag skriver tidigt i dag har att göra med att jag i kväll får besök av mina närmsta grannar!
Något jag ser fram emot med stort intresse.
Jag ska bjuda på kaffe med enkel smörgås, bullar, kakor och nötrulle.
Inte för att jag har klart med inflyttningen ännu men eftersom de flyttade in i sin bostad ungefär samtidigt, som jag i min så räknar jag med att finna viss förståelse fölr brister i det ena och det andra.
Till första advent har jag tänkt att ha klart här så jag kan bjuda alla, som så önskar, på adventskaffe med hembakt saffransbröd!
Ja, då har jag ej mer att berätta om dagen, för när den tar slut vill jag, som vanligt, sova.
Ser fram emot en ny dag i morgon, då jag kan berätta om kvällens träff, och om jag har rätt i min uppfattning om mina trevliga grannar. Vi har träffats i loftgången några gånger och jag har förstått att jag har chans att ,vid behov, få en hjälpande hand med min bångstyriga dator.
Spännande för en så okunnig, som jag!
Då återstår, även om det är långt kvar till sovdags, bara för mig att säga GodNatt! Sov Gott och var rädda om er själva och varandra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)