Söndag 30 juli 2017. Trevlig avslutning på en bra dag.

 Nu har det mindre av skåpen, som Kerstin med söner fraktade hit häromdagen, åter bytt plats. Förhoppningsvis nu för sista gången! Jag provar och flyttar. Skåpen är mitt senaste tillskott till möbelinnehavet i mitt hem. Till slut kom de på rätt plats, i förhållande till skrivbordet. Hahaha!!

 I övrigt är jag fortfarande både nöjd och förundrad över allt som de hann göra utan min närvaro. (Eller, tack vare?) Möblers och tavlors placering blev så bra! SÅ skönt för mig att slippa tänka och fundera i den vägen, Det räcker för mig att tänka på allt annat, mindre viktigt, som ska till sin rätta plats i kök och badrum mm.

Om gårdagen är ej mycket att berätta mer än att jag umgicks med mig själv hela dagen. Hade tänkt mig besök i husets träningslokal för att "hålla igång" det påbörjade. Tog käppen och hissen ner till källaren. Boken hängde på dörren. Klockan var 17.15. Skulle just skriva in mig klockan 17 -18 då jag ser att på dörren står en skylt med "upptaget" och i boken är bara en enda tid inskriven. Klockan 17-19.
Alla dagens övriga tider lediga!

Jag tog åter en liten runda bland förråden, inhägnade av hönsnät, för att leta efter mitt nummer, då en man plötsligt dök upp. Han lät mig veta att numren ändrats, pekade på dörren bredvid och sa: "Här är ditt förråd. Se där ligger ju en stor julbock." Ok! Det var MIN julbock!
Mannen fortsatte:" Och här är mitt förråd, bredvid ditt. Jag bor på samma våning som du!"
Han visste alltså vem jag var. Nyinflyttad och okunnig!
Om att de bytt nummer på förråden  kunde i dag Kerstin berätta att min företrädare i lägenheten hade upplyst om detta då han visade oss runt i alla irrgångar. Alla, utom jag, hade lyssnat.

Jag tackade grannen för hjälpen. Med avsikt hade jag  tagit käppen med mig i hissen och tog nu de tre trapporna upp till fots, för att "hålla igång" trots utebliven gymnastik!  Skrev ingen blogg.

I dag skulle mycket åtgärdas.  Plötsligt dyker en hammare och skruvmejsel upp. Var ska jag ha såna grejor? I villan hade jag rymligt städskåp. Här finns i klädkammaren ett smalt skåp, som nog passar
att bli städskåp. Det gäller att tänka och att tänka rätt!

Magnus, familjens elektriker, ringde. Passade det att han kom och fixade frysuttag i klädkammaren och förbereda för tvättmaskinsinstallation i badrummet?
Jomen visst! Han kom, fixade allt, tog fram dammsugaren och städade noga upp efter sig. Brukar väl inte hantverkare göra tänkte jag men nu är jag ju hans mormor och, som han sa, " man ska ta vara på släkten!" Vi fikade på balkongen!

Jag fortsatte mitt sorterande. Mycken tid går åt till att tänka. Kommer ihåg en historia där någon visades runt på ett kontor och dörren öppnades till ett rum där inget fanns mer än en man som satt i en stol. Dörren stängdes och den  besökande frågade sin vägvisare vad den mannen gör och fick till svar att han var en oerhört viktig person. " Han tänker!"

Jag tröstar mig med den där lilla historien, emellanåt, när jag kommer på mig med att jag inte gör något synligt, men "jag tänker."  Minsann kan det ibland bli resultat av detta!
Nu ringde Lotta och vi fick en pratstund. Så gott att byta tankar med min goda vän sedan många år.

Nu har jag någon timme på mig innan jag hämtas till kvällens sillparty med utlovade nyplockade hallon och grädde till efterrätt. Kanske det rent av blir den "nybakade" körkortsinnehavaren, som hämtar mig. Innan körkortet kommer så är det tillåtet att använda sin legitimation när man kör.

Nu är dagens blogg klar och jag kan direkt gå till vila när jag kommer hem igen.
Kerstin är fortfarande trött efter operationen och vilar sig i dag, hela dagen!
Norgeresenärerna är på hemväg till Hjortkvarn.
 Annelie och Markus är på läger i Stenboda med vänner från Immanuelskyrkan.

Ha en mysig kväll, kära vänner! Gud är god och älskar oss alla!!!

Fredag 28 juli 2017..Jo det finns olika slags tårar.

Det bara kom så hastigt! Att flytta och slippa vara med vid både utflytt och inflytt har sina sidor på gott och ont. För min del mest gott.
Att en dag efter inflytt komma hem och allt verkar vara helt perfekt, ta itu med att leta, plocka om och flytta på grejer har också sina sidor.

Att som i går hitta tre av mammas dagböcker från mina tonår, var en höjdare!
Att idag leta efter en del viktiga papper och plötsligt framför mig få se Georgs första kärleksdikt, skriven i början av vår tonårsförälskelse, i en plastficka!
 Jag var 16 , han var 17. Jag kan alla de fyra verserna utantill, alltsedan den  vinterdagen. Skriven på enkelt papper, med blå och rödpenna, bara någon månad efter den där kvällen då vi båda bara visste att vi hörde ihop.

Så klart kom en liten tår i ögat denna dag då jag helt oväntat återsåg den välbekanta lilla dikten.
Det jag letade efter hittade jag delvis.
Det var så att jag i en stor svart tygväska hade plockat ner mitt"kontor" och en del annat som bara jag skulle ta hand om. Glömde både att sätta etikett på väskan och att säga till "flyttarbetsledaren" om detta, vilket gjorde att mina otroligt effektiva barn hade packat upp allt när jag återkom från min hastigt påkomna "tvådagarssemester", om vilken jag i tidigare blogg berättat.

Jag har hittat "kontoret" med postgiroblanketter och så en del "onödigt", som jag är oerhört skicklig på att spara, helt i onödan.
Nu har jag att titta på, och försiktigt slänga. Värst är det att göra sig av med gamla anteckningar, kort och brev. Med hänsyn till mitt numera minskade utrymme så vet jag vad som förväntas av mig!!

Då jag befarade att en del av det jag letade efter kunde finnas i förrådet så slog jag tre flugor i en smäll. Gick till affären och handlade lite, gick till gymnastikrummet i källaren, eftersom jag ej kom iväg dit i morse. Avslutade med att  efter Elsemaries vägledning på FB, där jag beklagat mig, åter leta efter förrådet, dock utan att finna det!

Fick lite uppmuntran när Linn ringde från Växjö. På FB fick jag veta att Kristin bakar kakor och det gjorde mig också glad.
Jag har i dagens letande rört till det en del här så om jag lägger mig att sova nu så kanske jag vaknar i morgon bittida och får arbetslust. "ARBETSLUST!" Jag smakar på det ordet och minns när det  var ständigt närvarande i min vokabulär.

Tacksam för en bra dag tillsammans med mig själv så dyker jag trött i sängen!! Natti, Natti!


...

Torsdag 27 juli 2017. Fikabesök förgyllde dagen.

Ja se det blev en brokig dag.  Rörigt med ombildning i regeringen och mycket tal om detta i TV och Radio. Jag är nöjd med den vändning det tog för det var lite nervöst ett tag verkade det som. Att ge mig in på detta mer än så gör jag inte.

Min vän Maria Ahle'n tog sig tid sista semesterveckan för ett besök hos mej. Vi är lika barnsliga i vår tro på Gud så vi har roligt då vi ses och pratar då också om att Gud har humor och hur vi får del av den var och en på sitt håll. Maria bor numera i Oslo och är med i en mindre församling där hon också tillhör pastorsteamet, utbildad teolog som hon är fast hon jobbar till vardags på Ike'a och trivs bra med det liv hon lever. Ibland predikar hon i gudstjänster.

Jag väntade ytterligare besök denna dag. Medan Maria och jag fikade på balkongen kom Benjamin. En fin kille som blev frälst i Guinea, en "mellanlandning" på hans flykt till Europa. Han hamnade i Dorotea  i Sverige. Hoppsan så långt norrut. Där sökte han upp en kyrka och ville bli döpt då han bestämt sig för att fortsätta  vandringen med Jesus. Fick tillhörighet i den församlingen innan han drog söderut och hamnade i Örebro. Här tillhör vi båda samma församling. Han älskar Jesus av hela sitt hjärta. Han jobbar i hemtjänsten samtidigt som han pluggar på distans.

Elsemarie åkte i morse med den tjej jag i tisdagens blogg berättade om, till Göteborg . Jag vet att det rörde sig om tjejens fortsatta vistelse i Sverige. Dessa fina ungdomar jag nämnt om kommer att bli en tillgång för vårt land. De känner inte varandra. Jag har kontakt med dem båda och jag är så imponerad av deras uthållighet. Båda studerar och jobbar samtidigt för att klara sitt uppehälle och undvika att ta studielån.

Benjamin jobbar med hemtjänsten, "Betjäna staden". Vi har tidigare träffats hos IngaMaj, förutom i kyrkan.

I dag har jag "skrivit upp mig" för träning i husets träningslokal så jag ska börja morgondagen där  har jag tänkt.  "Bra att du tränar, mormor" löd det uppmuntrande tillropet från Tobias när jag meddelat honom mina planer.

I kväll skulle jag ta fram något ur bokhyllan där allt ser bra ut men ännu ej i ordning efter flytten. Då ramlade en plastlåda innehållande diverse receptböcker ner och innehållet hamnade på golvet där det fortfarande ligger. Vill ej ta tid i kväll för att sortera. Slänga eller spara. Skickar ett foto på FB. Ska senare titta på mina anteckningar som gjordes när Tobias senast undervisade mig om användande av foto på bloggen.

På tal om flytt och dess konsekvenser så dök det upp, på samma hylla som plastlådan, i en plastpåse, tre av mammas dagböcker från år 1942, 43 och 44. Trodde inte hon skrev dagböcker på den tiden utan först senare. Med stort intresse ska jag läsa dem. År 1942 var jag 14 år och började arbeta som barnflicka i Oskarshamn. Året efter åkte jag till Stockholm för att jobba i Corona Färg och Kemikaleaffär. Ska bli roligt att se vad mor antecknade om de åren, som naturligtvis var påfrestande för både mig och min familj. Att skiljas i vetskap om att vi, efter detta, ej skulle ses mer än en, kanske två gånger pr år.
Men nu är det dags att sova och jag är glad att jag, på ett enkelt sätt. ibland få ett pling från något barnbarn. Så värdefullt för mig! Behändigare än på 40-talet.
Nu önskar jag er alla en skön och lugn natt med mycket och god sömn!

Onsdag 26 juli 2017. Körkortsfirande och lite mer.

Nej, jag har inte slutat att leta! I dag hittade jag i alla fall telefonboken som stod i köket tillsammans med andra papper när jag "flydde flytten".
Det dumma med mej är att jag inte kommer igång förrän efter "halvgångs medda", för att låna ett par ofta använda  ord av vår hulda moder. Jag  fick i går veta att mitt yngsta barnbarn, Tobias i dag skulle "köra upp" för körkort. Han fyllde 18 för ett par veckor sedan så nu var det dags.
Hans mor är en förträfflig lärare och efter att på sistone gått i bilskola så fanns all anledning att vänta sig ett godkännande. Han hade sagt att han skulle komma till mej när allt var klart och jag utlovade bakelser till fikat. Inte så svårt numera,när jag bor nära fint konditori.

Först besök av Annelie med fika på balkongen. Förlåt att jag tjatar, men denna inglasade balkong är nära nog det bästa när det gäller att få valuta för bostadsrättens inköpssumma.
Att ta gäster (högst 3-4 st.) och kaffebrickan med till denna oas är så vilsamt och avstressande!

Jag gick sedan ut och köpte både Wienerbröd och Bakelser!  Tog en liten runda med rullatorn runt kvarteren. Besökte den närmast belägna affären och dess utbud av varor.
Tobias hade skrivit teorin på morgonen och klarat den. Vid 14-tiden var det dags för uppkörning med kvinnlig bilskolelärare. (I detta avseende hade han ju vanan inne).

När han efter uppkörningen kom hem till mej för att fira så förhörde jag honom mycket noga hur det hela började och slutade. Blev förvånad över den långa sträcka han hade kört.
Jämförde med min egen uppkörning i lilla Filipstad på 50-talet. Så var det dags för datorn att låsa sig igen och jag har bara ett att göra . Säga Godnatt och publicera. Nästa vecka kommer Petter och tar itu med detta.

Tisdag 25 juli 2017. Intressant dag!

Gårdagen har jag bara svagt minne av att den var lugn och stilla. Ingen ringde men jag fick ett par SMS.Fortsatte i stilla mak med att plocka i lådor och skåp. Bloggade inte.

I dag har jag fortsatt mitt plockande i köket. Pratat högt med mig själv och fått hjälp från Himlen när jag så önskat. Jag går långsamt fram men vill ha allt på plats innan jag känner mig hemma.

Det roliga i dag var att föst kom min vän Annelie. Satte igång dammsugaren och drog genom våningen. Just då kom en annan vän, som Annelie ej träffat tidigare men hört talas om.
En av alla dessa som kommit från främmande land som flykting. Jag har hela tiden trott att hon kom med flyg men fick nu veta att hon och maken kom tillsammans med många fler.Åkte lastbil, båt, gick och tog sig till sist till Sverige där de efter att ha suttit trångt, trångt på en lastbil lämnades i Sverige med uppmaningen att gå "åt det hållet " så kommer ni till staden och kan få hjälp.

Anledningen till att detta par måste fly var att det hade funnits kristen litteratur i hemmet. Det hade upptäckts av anhöriga och därmed var det döden som gällde.

Den här vännen kommer att vara en tillgång för Sverige med sin styrka och sin vilja att vara andra till hjälp. Må allt gå henne väl i händer. När vi lyssnade till hennes berättelse kunde man ana Guds underbara ledning steg för steg och hur de rätta människorna kommit i hennes väg i rätta stunden vid flera tillfällen. Så där ja! Nu är det dags för datorn att låsa sig igen och jag har bara att säga GodNatt!                

Söndag 23 juli 2017.För trött för att blogga.

Vissa , och de flesta, kvällar om jag är trött känns det bra att blogga lite för att varva ner och vila benen lite. Inte så i kväll! Jag är för trött för det.

Det är söndag. Jag skulle tillsammans med en afghansk vän gå till kyrkan. Vi kom överens om att göra det en annan söndag då hon inte var OK i dag.

Jag stannade hemma och har där förblivit. Letande och plockande  skåphylla för skåphylla. Plockat in, ändrat om, pratat högt med mig själv och med Gud. Utan Gud skulle jag ej fått till det alla gånger. Jag ber honom om ide'er och jag räknar med att här finns änglar mig till hjälp. Jag är så barnslig i min tro och det är så det ska vara enligt bibeln.

I dag har det alltför rymliga skafferiet varit min arbetsplats. Att Kerstin kom på det där med trådställningar och korgarna var ju en bra grej, som gör det lättare att få allt i rätt ordning. Jag tar tid på mig. Plockar in , ändrar och fortsätter tills jag är nöjd.
Jodå, jag satt på balkongen en god stund också. Har ännu ej utsett den plats där jag ska fika, läsa Bibeln och andaktsboken "Daglig Kraft", de båda hänger liksom ihop, samt prata med Gud på morgnarna. Har inte så stora utrymmen att testa men jag vill ha en bestämd plats och när jag har funnit den så får det bli min bönevrå.
Fåtöljen i vardagsrummet var det på förra stället. Skillnaden nu är att jag är omgiven av hus och människor och jag behöver finna den rätta platsen där jag kan känna lugn och ro.

Hur som helst så ska jag inta sängen trots att köket verkligen inte är klart efter min framfart där i dag.
Någon vilodag blev det ej men det kan bli både två och flera vid senare tillfälle.

Jag har ringt IngaMaj i dag. Jag ringde "mitt i maten" men vi hann ändå prata en stund. Så roligt att hon nu trivs i nya bostaden. Jag berättade att nu är det jag som deppar ibland men det kommer också att gå över. och vi är ju båda till åren komna så bäst det som sker.  Hoppas hitta rätt här hemma och känna att jag kan ta en liten titt till min syster nu när det är sommar och fint. Ska göra ännu ett försök att baka mammas surgräddskringlor så vi kan fika med lite barndomsminnen i sällskap.

Fick nyss ett SMS från Elsemarie att de kommit hem från Göteborg och att hon ska jobba hela veckan som kommer. Ulla och Lennart har åkt till Särna och sedan till Trondheim och kommer hem om en vecka.  I dag har det varit en riktigt skön sommardag.

Sov Gott alla mina vänner! Skönt för oss som har en säng som väntar.
Lyssnade i dag först till TVgudstjänsten som kom från Svenska kyrkan i Spanien och sedan till Närradion från Pingstkyrkan i Örebro.  En predikan om att vi har skapats med olika gåvor och vi ska använda just dessa och inte, som herdepojken David utrusta oss med det vi inte passar för, som han blivit tillsagd att göra i striden mot Goliat. När han tog av sig den påtvingade rustningen och blev den vanliga herdepojken igen kunde han utföra det han skulle  just då och som fick en enorm betydelse.  Nu säger jag Natti, Natti!

Lördag 22 juli 2017.Lite kort om dagen!

Mamma skrev en gång i sin dagbok att ingen hade ringt. Så har den här dagen varit för mej. Jag förmodar att det är många som upplever sådana dagar. Nu är jag inte alls besviken för det. Har så  mycket att göra så jag tänker ej på det.

Jag ringde i alla fall till min storebror. Det är i dag 9 år sedan hans fru Karin dog. Helge var vid graven i går tillsammans med sonen Christer, om jag fattade rätt. De hade varit ute och åkt båt, en riktig långtur. Förstod att det var uppskattat av Helge. Det där med att ha växt upp vid Östersjön sätter sina spår och kärleken till havet följer en hela livet. Helge och Karin var en hel del ute med sin båt på den tiden då de var i rätt ålder för det.

Att åldern tar ut sin rätt är så sant. Trots det så har det sina sidor att acceptera det. Jag tycker det är jobbigt att ha sämre syn och hörsel samt ont i benen. Det högra är nu rätt bra men det vänstra med det gamla lårbensbrottet spökar fortfarande. Helge simmar tre gånger i veckan. Ett årskort i Södertälje kostar 100 kronor. I Örebro 1600!
Men det kan det vara värt! Jag ska prata lite med min sjukgymnast om det kanske vore något också för mej. Nu börjar datorn krångla för tredje kvällen i rad. Den låser sig och det går sedan inte att komma vidare så jag måste då avsluta var jag än befinner mig i skrivandet.

Jag gick ut på stan i dag. Bara runt kvarteret. Passerade några äldre damer som satt på gården och fick veta att om jag fortsatte framåt så skulle jag komma ut på Järntorget.
Det gjorde jag. I Örebro pågår varje sommar möjlighet att visa konst i olika arter kan man säga. På Järntorget har man samlat ett antal stolar. Ska ta reda på hur många, om det är möjligt.

Jo jag hade läst om denna "stolkonst" men blev ändå överraskad av dess imponerande storlek i höjd, bredd och längd.  Tog ett foto. Ska skicka det på FaceBook för jag har tappat bort hur jag kan skicka foton på bloggen. Inväntar hjälp någon dag! Tänk om någon som behöver stolar får vara med när de en dag ska plockas bort, tänkte jag!

Jag fortsatte till en närbelägen matvaruaffär och köpte lite smått. Gick runt och tittade i skyltfönstren innan jag tog mig in på gården en annan väg än den jag gick när jag lämnade gården.
Att komma in på den välskötta vackra gården krävs att man har nyckel.

Nöjd med min promenad tog jag hissen (eftersom jag hade rullatorn med) upp till andra våningen.
Fick SMS från Annelie att Hon och Markus tänkte komma upp för en fika efter sin cykeltur.
Jag hade deppat lite under min promenad så de var mer än välkomna. Jag hade köpt lite gott till fikat, som vi intog på den tidigare omtalade inglasade balkongen.
Jag låter nog tjatig men denna balkong är som ett extra rum och  ger en härlig känsla av välbehag med vindruvsrankan, blommor och tomatplantor runt väggarna.

Utan den hade flytten varit ännu svårare. Jag har nu bott här i 10 dagar och jag avstår från att yttra mig om vad flytten inneburit. Ett par tre upplevelser av betydelse finns redan som en botten och jag ska ensam samla ytterligare intryck från min första tid här.

 Kanske blir det så att jag tar fram mina gamla kollegieblock som jag skrev i de första åren efter Georgs död för att där skriva fritt ur hjärtat för barnen att efter min död få läsa.
Att blogga är också bra för jag har många vänner som följer mig på min resa och det är jag så glad för.
Nu är min tid för bloggande ute och jag siktar in mig på sängen.  Ska ringa en vän som vill följa med till kyrkan i morgon.
Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner! Sov Gott!