Torsdag, fredag 2,3, mars 2017. Vad tiden går! På väg mot hundra år!

Så är jag här. Nittio år fyllda! Fattar det bara när jag plötsligt glömmer bort något i historien jag håller på att berätta för någon tålmodig lyssnare. Ett namn, en händelse kan plötsligt försvinna. Är dock tacksam för det jag minns och jag har ju varit med om så mycket så det gör inget om jag tappar lite under vägen.

Vad jag gjorde i går, torsdag har jag glömt. Bara minns att jag tänkte träna, men inte gjorde det. Jo men vänta! Jag bakade två sorters bullar och en tårtbotten som jag skulle göra tårta av till i dag Om det skulle komma någon gratulant i dag, fredag! Ulla kom och sov över för att vara mej till hjälp.
En vacker blombukett hade hon med till mej. Dessutom en tårta så jag inte skulle behöva greja med den detaljen till i dag.

Vi drack i all enkelhet, som sig bör, födelsedagskaffet vid köksbordet innan grannen Karin kom med en fantastiskt vacker orchide'. Sedan kom Sven och Maria samt Kerstin. Mera blommor!
Helt ovetandes dök Elsemarie upp. Alla ställer ju upp med att ordna fest i morgon så jag blev glatt överraskad av att de kom i dag.
 Kaffefesten fortsatte tillsammans med vännerna Annelie och Markus, som hade både tårta och blommor med sej.  Under tiden de var här dök min lillasyster Stina upp med en del godsaker från Småland. Hon fortsatte till vår syster som bor i stan. Stina är nu den enda av oss syskon som fortfarande rattar en bil.

När de tre avlägsnat sej kom ytterligare tre vänner. Två killar och en tjej. Alla så trevliga. En av killarna en ny bekantskap men hoppas att vi alla tre kan ses snart igen. En av killarna bodde här en kort tid för länge sedan. Jag trivs med ungdomar och blir så glad över att umgås med sådana!
Ytterligare blommor kom med bud.

Nu sitter jag här överväldigad av all välvilja som strömmat emot mig denna födelsedag. I morgon är det "Öppet Hus", så då blir det fest i Lundhagskyrkan. Jag blir rörd till tårar när jag hör mina barn säga att "det är så roligt" att fixa festen. Jag är så privilegierad och så tacksam till Gud för allt!

Nu är dagen slut och i morgon hämtas jag av Kerstin, som ju var på väg bort men fick fel på bilen och vände åter till Örebro. Visst unnade jag henne och mannen en härlig solsemester men naturligtvis är jag glad över att  ha hela familjen med på festen.  Så många jag får träffa i morgon. Sådana jag inte träffat på flera år. Jag kan bara vara glad och tacksam!

 Nu är jag ganska trött och ska gå till vila så jag klarar av morgondagen. Gruvar mig lite för mitt handikapp. Att jag har svårt att komma ihåg människors utseenden. Jag får ofta hitta på små knep för att hantera den detaljen.
Av de tre ungdomarna som var här i eftermiddag var det en som studerar juridik och praktiserar på tingsrätten så jag berättade om min mormor så han fick lite "Historia" att lägga till i sitt vetande.

Nu sätter jag punkt och går till nattens vila. Sov gott alla bloggläsare om ni inte har somnat redan.
I nästa inlägg ska jag berätta om morgondagen.
"Bred dina vida vingar, o Jesus över mig !" "Tag i din vård och hägnad, oss alla, stora, små, och låt i frid oss åter till nattens vila gå." Med denna härliga psalm avslutar jag kvällens blogg!

Onsdag 1 mars 2017. Spännande att leva med Gud i vardagen.

Att vakna på morgonen och kunna stiga ur sängen utan att ha ont någonstans är något att vara djupt tacksam för. Jag börjar dagen med kaffe, numera blir det ofta i vardagsrummets fåtölj.
Jag dricker mitt kaffe i närvaro av min bäste vän. Jag älskar dessa stunder. Det blir en bra start på dagen.
Vi har umgåtts så länge, Jesus och jag, så vi vet var vi har varandra.
Till honom kan jag säga allt och jag gör det. Så skönt att veta att han lyssnar och tröttnar aldrig. Jag säger till honom det jag skulle vilja säga till en människa men kanske saknar tillfälle eller inte känner att det passar just när jag vill berätta. Han förstår både när jag är glad och när jag är ledsen. Trygghet!

Nu ska jag berätta om i morse. Jag tackade för att han fanns där hos mej.
I går fick jag ett reklamblad från en affär där det såldes grädde till ett enormt lågt pris. Den här veckan skulle jag behöva köpa mycket av den varan men affären ligger för långt bort för min del.

Jag sa till Gud att jag önskade hans hjälp med att få komma iväg till den där affären.
Sedan var det andra saker jag hade både att tacka och be för.
Efter någon timme ringde telefon. "Har du kaffe?" "Javisst har jag kaffe, kom du", blev svaret.
Stefan, som är ledig viss tid på onsdagar kom. Vi fikade och pratade. Han hade av någon fått många predikningar av en pastor Frank Mangs, som i min ungdom var en av Sveriges mest kända talare på kristna konferenser och stora väckelsemöten. Han hade ett speciellt sätt att tala och det var intressant att åter få lyssna till den välkända rösten.

Efter detta så fick jag skjuts till den affär jag ville till. Två köp pr hushåll stod det. Nu fick jag dubbelt upp och kom hem med all grädde jag behövde. Dessutom tog vi med alla tidningar som låg här och väntade på att slängas.

Att få be en enkel bön och allt löser sig så fint. Så klart jag tackar Gud!! Han är med!
SÅ många gånger jag sett hans hjälp. Stefan kom ledd av Gud.

För en stund sedan pratade jag med en god vän, som jag ej pratat med på länge. Jag berättade om mitt stora inköp av grädde och vi var överens om hur intressant det är att se Guds omsorg och att han lyssnar när vi ber.
Han påminde mig om ett tillfälle för ungefär 40 år sedan. Våra familjer umgicks ofta. Så flyttade våra vänner många mil bort och vi sågs sällan. En dag fick jag en ide' att jag skulle skriva ett brev och skicka 200 kronor till den familjen. När jag i kväll blev påmind om detta kommer jag ihåg att jag skrev att "jag vet inte om ni behöver dessa pengar, men förstår att Gud vill att jag skickar dem. Behöver inte ni dem så ge bort dem  till någon, som har behov av dem.

Efter en tid kom det ett brev från våra vänner där det berättades att mannen hade på morgonen öppnat en tidning från gårdagen och där hade mitt brev gömt sig. Han stod just i begrepp att åka till en verkstad för att hämta sin bil. Familjen hade, vid det tillfället, inga pengar.
Mannen stoppade pengarna i fickan och gav sig iväg för att hämta bilen. Reparationen kostade 200 kronor och 10 öre. Han tog skrattande upp de två 100-lapparna och den 10 öring han hade i sin portmonnä. "Varför skrattar du", sa kassörskan när hon tog emot pengarna.

Vår vän visste vad han skrattade åt, tog sin bil och åkte  hem till sin fru och berättade om priset för reparationen och så fick de tacka Gud tillsammans.

Sådan är Gud! "Herren är min herde, mig skall intet fattas" står det i den 23 psalmen i Psaltaren.

Humor har han också.

Nu har klockan blivit sovtid för länge sedan. I morgon kommer min kommunala städhjälp tidigt så jag måste sova nu för att vakna tidigt, så jag hinner plocka undan grejor innan han kommer med dammsugaren. Hahaha!!

Sov gott mina vänner! Gud är god!

Tisdag 28 februari 2017. Hårfrisörskan igen! Och lite annat!

Tänk att jag skulle lyxa till mig så på gamla dar. Gå till en hårfrisörska för att få håret tvättat och rullat. Allt beror på att resultatet blir både bra och hållbart. Jag har ju tidigare berättat att mina barn ger mig lite guldkant på tillvaron och jag tycker att jag använder denna generositet på rätt sätt då jag blir så glad och slipper så mycken möda.

Solen tittade fram någon minut men vände åter in i molnen! Sven och Maria är med två barnbarn och deras föräldrar någonstans där det snöar mycket och de njuter av skidåkning och annat roligt.
Jag blir så glad av att höra när barnfamiljer tar de möjligheter som står till buds för att roa sig tillsammans.
 Det skapar minnen för hela livet. Georg och jag hade inte stora möjligheter att åka iväg eftersom vi under ett antal år hade en affär, som måste skötas om.
Vi tog dock vara på de möjligheter vi hade och åkte till "Djuprämmen" för att bada så ofta vi kunde, Till Sälen första söndagen i mars, tillsammans med någon annan familj.
På sommaren anställde vi någon i affären EN vecka och då hade vi riktig semester. Ett år var vi tillsammans med våra vänner Dagny och Henry på Gotland och åkte omkring på ön och bara njöt av att få vara tillsammans hela familjen.

Så där fortsatte vi. När sladdbarnet Elsemarie gjorde sitt inträde i familjen år 1967 hade vi precis hunnit sälja affären i Lesjöfors och flyttat till Örebro. Vi hade nog tänkt att lämna henne, ett halvt år gammal, hos mormor i Figeholm medan vi skulle åka på semester i 2-3 veckor men fattade ett raskt beslut att ta henne med oss. Något som vi aldrig har ångrat. Hon låg i sin korg mellan resväskor och tält i vår Opel Caravan. Så skönt för oss att inte behöva dela på familjen.

Vi tältade i Haag i Holland bl.a. En natt blev det ett förfärligt åskväder. Alla vaknade utom Elsemarie, som sov hela natten. Vilken härlig semester vi hade och inte behövde vi tänka på affären!!
Att vara egen företagare har också  sina prövningar.

Nu blev det lite strödda tankar beroende på bloggens inledning.
Jag hade tid på Vårdcentralen i morgon men avbokade den för att uträtta en del inköp och annat jobb.  I dag har jag pratat med min vän från tiden i Borensberg, Anita Larsson. Vi ska träffas efter min födelsedag så vi får tid med varandra har vi tänkt.

Nu säger jag GodNatt till er alla! Ta tid med era familjer skulle jag vilja säga! Var snälla mot varandra och bjud gärna in kamrater till era barn. Vår mamma, till vilken jag ofta återkommer, var ett ensamt barn i en kärlekslös familj dit hon lämnats då hon inte hade någon anhörig , men jag minns att hon berättade om kamrater, i vars hem hon var välkommen.
 Jag vet t.o.m. namnen på kamraterna. Så mycket det här betydde för henne. De två som betydde mest  och som hon sedan umgicks med hela livet var "Maja på Äspö" och "Märta Zander i Mederhult". Jag minns ännu hur högtidligt det var då vi ibland var på middagsbjudningar hos dessa familjer

Det blev visst en annorlunda blogg det här. Det bara blev så. Natti, Natti!

Söndag 26 februari 2017. Dagen blev som den blev!

Söndagsmorgnar är så behagliga. Även om jag, som pensionär, har "söndagsmorgon" varje dag så är det mentalt en viss skillnad.

Tidig morgon med fika och en stunds sömn i fåtöljen tills TVgudstjänsten började. Tänk att kunna sitta hemma och vara deltagare i ett förmiddagsmöte. Må vi alltid få ha den friheten.
När den var slut var det dags att lyssna till Örebro Närradio. I dag kom den gudstjänsten från Pingstkyrkan. SÅ bra. tror att jag ska ringa och be att få köpa ett kassettband så jag kan lyssna igen.
När vår syster IngaBritta levde och några år bodde i Göteborg minns jag att där sändes gudstjänsterna i repris på måndagen, om jag minns rätt. Jag lyssnade gärna till dessa repriser för på söndagen befann vi oss i kyrkan.

I dag fick vi i mötets början höra ett vittnesbörd från en tjej, som hade haft problem med tarmar och mage och varit illa däran. Inlagd på sjukhuset, efter en tid tillbaka, efter att ha blivit jättedålig igen.
Gick till en gudstjänst där hon fick förbön, Hon blev fullständigt frisk. Hon både skrattade och grät när hon berättade om den stora händelsen och var så tacksam till Gud för allt!

Innan radiogudstjänsten var slut fick jag besök av en fin kille som heter Gustav.  Han och hans farmor Kerstin hade varit och handlat present till mamma AnnaLena som fyller år i dag och var på väg hem från Skåne där hon och Mikael varit på weekend i deras sommarhus. Tårta hade Gustav och Kerstin fixat så nu skulle det bli födelsedagsfest när familjen åter blev samlad.

Den omtänksamma dottern hade köpt flera paket kaffe och annat till min födelsedag nästa lördag.
Det är roligt att ha så goa generösa barn ska ni veta. Att de gör allt med stor glädje uppskattar jag så mycket. Utan den hjälp mina barn ger skulle jag ej kunnat ha  någon kaffebjudning men när jag inte behöver bry mig så är jag så nöjd och glad.

Nu har jag gjort ett uppehåll och tittat på Agenda i TV 2 . Det har  handlat om invandringspolitiken
 i Sverige  och när sändningen nu fortsätter  får vi veta hur samma ämne hanteras i Holland.

Jag har av allt blivit något distraherad och tror att jag avslutar mitt bloggande för i kväll.
I morgon MÅSTE det bli träning. Från London har meddelats att lillsemesterfirarna nu är på väg till Sverige, stannar över natt hos Filip och Thea för att tidig morgon åka till sina olika jobb och Tobias till skolan. Bra att göra så tycker de. Jag också!

Alltså har jag bara att säga GODNATT och se till så jag kommer i säng. Ser fram mot morgondagen!
Tacksam för dag som nu avslutas. "Var dag är en sällsam gåva."

Lördag 25 februari 2017. Kakor bakades av degen i kylskåpet. ALLT!

När kakburkarna är tomma bakar man  påfyllning.

Det började med att jag ringde ett par jämnåriga, som inte mådde så bra. Blev  ledsen och grät lite.

 Kan inte släppa tanken på mina vänner, med vilka jag pratat om döden och tankar i samband med den. Ingen är rädd för döden men det är inget man pratar om så ofta så det blir lite märkbart när det kommer på tal.

Lika bra att ta fram kakdegarna som gjordes i går kväll. Tänk, alla kakorna blev så bra och inga blev brända. "Tack gode Gud!" utbrast jag spontant. Jag hade skickat en bön, så klart och förstod att det skulle bli bra.

Den här dagen började med "generation äldre" och fortsatte så resten av dagen. Telefon ringde just som jag avslutat kakbaket. "Är du hemma? Jag tänkte ta en promenad till dej om det passar."
Så roligt att få besök av en gammal vän, för att ta en fika med och få bjuda på nygräddade kakor. Hon hade lite svårt att gå men tog sig fram i alla fall. Så roligt !

När hon gått hem så ringde jag till Barbro Nygren i Lesjöfors. Hon fyllde 91 år för en kort tid sedan.  Båda två hade vi gott om tid och tänk vad vi pratade! Så många namn som nämndes och så många som var döda.

Barbro och jag förlorade våra män med bara något års mellanrum. Båda dog hastigt. Den ene i hjärninfarkt. Den andre i hjärtinfarkt. Vi unnade dem att få en sådan död fast för oss, blev det en ohygglig upplevelse.

Vi pratade länge och hann med "en runda" kring samhället och alla gemensamma bekanta. Familjen Nygren bodde i många år i "Gamla skolan" och den kåken var liksom en värld för sig. Alla bodde kvar lång tid och alla, i samhället, visste vilka som bodde där.
Att ha bott både i en storstad och på mindre orter är inte så dumt. Det är en viss skillnad och ger en vidare bild av  tillvaron.

 När vi kom flyttande från  Kil till Lesjöfors var Sven och Barbro bland de första vi lärde känna. Om deras fantastiska dotter Marianne har jag tidigare berättat. Barbro har inte Facebook men det har hennes son JanErik. Han och jag träffas ofta på FB.

Georg och jag var  bara mellan 25 och 30 år när vi kom till det lilla, då, blomstrande brukssamhället Lesjöfors, så annorlunda mot dagens. Genom vår affär, Färgcentrum, blev det naturligt så att vi blev mer eller mindre bekanta med allt folket i bygden och jag kommer ännu ihåg en delav våra kunder.

Men hur gick det här till? Det blev en blogg för de som är på väg mot hundra och så för de "lesjöförsere" som då var ungdomar och nu är pensionärer. Läs om ni vill!
I vilket fall som helst så önskar jag er alla GodNatt för nu har jag ont i mitt friska öga och går direkt efter tandborstningen till sängen! Söndagsmorgonkaffe med både bullar och kakor ser jag fram emot!

Fredag 24 februari 2017. Orolig natt. Glad för besök av kära vänner. Fikat med hemgjorda semlor!

Det blev en solig, vacker och trevlig dag i alla fall.
Jag vaknade halv tre och blev helt klarvaken. KUNDE bara inte somna om. Hann med att be för en trebarnsmamma, som inte mår bra och det drabbar ibland de små. Jag har aldrig träffat dem, men har kontakt med en anhörig, som liksom jag, tror att Gud kan ge frid till familjen och att mamman ska bli bra så vi ber tillsammans för detta. När jag ligger där helt klarvaken, fast jag egentligen är sömnig, så är det så många tankar som kommer och går.
 Jag tänker till lite!! Är det fruktbart att fundera över dagar som svunnit och att oroa sig för dagar som ligger framför?

Knappast! Bättre då att tacka Gud för all kärlek han slösar på oss och för att det är Han som än i dag gör under på vår jord, trots att vi mest får höra om mörker, hat och oreda.
Bättre att använda tiden till att be till Gud för dessa som han inger oss att tänka på.
Så jag gjorde det . Bad också att jag skulle kunna somna. Det dröjde lite mer än två timmar innan jag sov ytterligare ett par timmar.

Solig, underbar vinterdag med ett fåtal minusgrader. Som gjord för att promenera till träning. Jag skäms faktiskt för att jag ej kom iväg. Tänkte göra det på eftermiddagen.
Då hände något mycket roligare. Annelie och Markus kom och fikade med hemgjorda semlor . Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Så glad jag är för att de kom åter till Örebro. Som jag har saknat dessa mina vänner.

Vi kan prata om allt även om vi har lite olika uppfattning om kungar, presidenter, flyktingströmmar,  invandrare, tiggare och om Gud. I grunden tycker vi lika men det är nyttigt att gripa sig an frågor som bör ventileras för att man ska få en viare och bättre bild av läget.
Den sociala biten i vår vardag är så viktig.
Såg i kväll på TV något om en hemlös man som blivit mördad och hur det "rörde om" i människor som sett honom men inte brytt sig. Nu låg det många blommor på platsen där man fann honom mördad.  Bäst är att göra gott mot våra medmänniskor medan vi har dem ibland oss.

Kom i kväll på att kakorna jag bakade häromdagen är i en frys långt härifrån så jag insåg att här gäller det att baka andra kakor för att ha veckan före födelsedagen. Det resulterade i tre kakdegar som nu ligger inlindade i kylskåpet till morgondagen.
Skulle ha ringt efter min kommunala städhjälp men det där med minnet, ni vet!
Så ofta jag är på väg att hämta något i källare eller annorstädes och blir stående, funderande. Glömt! Men om jag tar det lugnt så brukar det fixa sig.

Nu avslutar jag med en sång jag minns från våra juniorläger för länge, länge sedan och som just nu rann mig i minnet!
"Var ny dag med Jesus är bättre än den dag som svann. Var ny dag med Jesus, min bäste vän är han. Jesus mig bevarar, jag vet han både vill och kan. Var ny dag med Jesus är bättre än den dag som svann! Sov Gott, mina vänner!

I natt när jag vaknade tog jag min iPhone för att se vad klockan var. Då stod det "Extra" Brand i   kontor i Vivalla. Det var en anlagd brand i kommunens stora fastighetskontor ÖBO.
President Trump i USA har pekat ut Sverige, som ett avskräckande exempel när det gäller den stora invandringen till vårt land. Kan försäkra att diskussionens vågor går höga både hos oss och i andra länder nu. Får se vad det blir av detta! Den som läst sin bibel blir ej längre förvånad över olika slags vågor. Jesu ord:" Gå ut och gör alla folk till lärjungar och SE, jag är med er ALLA dagar intill livets slut!" SÅ tacksam jag är för detta löfte! Nu till sängen!

Torsdag 23 februari 2017. En del dagar är bra. Andra sämre.

SOL,SOL!

I dag blev det en strålande vinterdag med sol och en stor del av snön kvar, trots mildvädret i går.
Alltså en dag perfekt för en promenad till träningen. Jag hade nog det i tankarna i morse men så är det disciplinen som fattas. Igen!
Från Landvetter kom redan klockan 7.10 ett SMS:"På väg". Efter, jag minns ej, (ett par timmar?) "Vi har landat". Jag hade svalt sista droppen av morgonkaffet då.

Sedan har dagen gått. Jag fick ingen arbetslust. Besvarade ett SMS och läste gårdagens tidning eftersom jag inte känt mig kapabel att ta in dagens. En del dagar kvicknar jag till framåt kvällen så kanske tidningen blir läst i kväll.

Vad finns att säga om en sådan här dag? Ingenting. Absolut ingenting. Kaffe, bullar, bibel,andaktsboken "Daglig kraft" och Jesus är obligatoriskt och behöver ej nämnas. Men sedan då? När energin skulle flöda och jag skulle ta itu med så mycket.
Jag fick ont i ett ben och har tänkt smörja lite med Hidoruidsalva. Det svider inne i benet så jag,som intet förstår, gör mig en bild av att det kan vara något som nämnda salva biter på.

Hittade i dag i gömmorna en gammal svart liten anteckningsbok vars anteckningar börjar 94.10.13.
Tydligen hade jag medvetet börjat skriva i den just den dagen. "9.01 från Örebro.10.01 i Katrineholm" står det på första raden.
 Jag minns ännu den tågresan med en unge så glad för att få åka tåg och inte bara det!  Nu skulle Linn,2½år, få hälsa på hos farfar och farmor en hel dag.
Linn pratade och pratade, kvittrande glad över att få åka tåg. Annat det än att åka bil!

"Så vackert väder det är i dag!"   "Om man åker tåg blir man bra i ryggen!" Hon har en ask Tabletter i fickan och när hon stoppar den fjärde i munnen säger jag:" Du ska nog inte äta så många för då kommer tandtrollen" Vips åker den lilla handen till munnen och hon spottar ut tabletten. För att i nästa ögonblick stoppa in den tillbaka.
 "Är det kul att åka tåg mormor?"   "Man får inte rita på väggen." Hon pratar i ett, och jag, jag bara njuter. Barn är helt underbara!

Högtidligt lämnar hon biljetten till konduktören.Det står att biljetten kostar 150 kronor, ena resan röd avgång.( numera åker mamma Elsemarie den sträckan varje morgon till jobbet i Katrineholm. Priset kanske är detsamma.)
 Efter denna mysiga resa hämtas vi av farfar Erik i hans bil. Vilken trevlig dag vi hade!

Eftersom dag som inne är, inte har något att ge, vad gäller stoff till  bloggen, så går jag till januari 1996.
96.01.16. I dagboken står det att  radion berättar om fredsutvecklingen i Bosnien, som hindras av oförsonlighet så utväxling av fångar blev ej av.
 TV 2 visar bilder och pratar om "Hopp för Sverige."

Elsemarie hade ett försenat födelsedagskalas där syskon med familjer och jag var gäster.
Jag är ledsen för att jag  ser allt sämre på vänster öga.
96.01.19. Fredag. Telefonbud.Kan jag komma för Filip är sjuk? Visst kunde jag! Barnvakt där på förmiddagen.
 96.01.19.lördag. I dag bröllop på Lida Gård. Jag tar min bil dit. En av tjejerna som var elev på Bibelskolan på Blidö när jag var med en termin och lagade mat, skulle nu gifta sig och hade inte glömt mig. Vi hann med att bli goda vänner.  Jag bodde över på gården och kom till Örebro tidig söndagsmorgon.
 Elsemarie gick ej till Söndagsskolan då Filip inte mådde bra.
Filip får 4 tabletter Cortison pr dag för andningssvårigheter.
96.01.22. Under helgen flyttade en tjej hem till mej. Hon skulle gå på någon skola i stan och fick  frukost och ett par mackor med till skolan.
 Linn och Filip kom kl.12. Filip, 14 månader, ritade med blyerts på vita byrån. Linn torkade bort och förmanade sin lillebror.Blötte ett papper och torkade sedan torrt med en handduk.Han ritade på väggen och fick sönder äggskäraren. Linn hade fullt sjå!
 Vänlig glad och harmonisk ger han oss sina varma leenden, medan han sakta tultar runt för att se om det finns något mer att upptäcka och prova.

Så var det dags för en ny vecka i Skrankebol då Ulla var i Härnösand.
Onsdag 24 jan. " Ser solen för första gången på länge", står det. Pojkarna går till skolan.
 "Gud välsigne dig", sa Kristian, den yngste av bröderna, när han stängde dörren. Så gott för mormor att leva på hela dagen.
96.01.25. Se bara vad man orkade på den tiden! Bakar rulltårtor, mjuk pepparkaka, tre sorters kakor
Kokar kroppkakor, Tvättar, stryker.
 Går till vila klockan ett denna kväll. I morgon kommer Ulla hem och då vill jag att hon ska få ägna sig åt studier och familjen medan hon vänjer sig vid livet därhemma..
Fredag 26.1. Upp kl 5. Åkte med Lennart till stan. Kom hem halv sju.
Gick till Filip för att hålla honom i styr medan Elsemarie städade. Filmade lite. På kvällen till RIAmöte i Mikaelskyrkan.

30 januari, tisdag. I Hovsta firar vi Sven, som fyller 46 år denna dag.
31 januari. Lennart sjukskriven två veckor. Minus 14 grader.
Så tog januari månad slut och jag konstaterar att jag är tidig med bloggen i kväll. Blir bra för både nattsageläsarna och mej.
Sov Gott alla bloggläsare! "Herren välsigne oss och bevare oss och give oss FRID! Amen!