Onsdag 4 januari 2017.Nej se det snöar! Nej se det snöar!

Jaa det är mycket snö här i kväll. Det enda roliga med den är att det blir ljusare ute och att barnen får roligt!  Mindre roligt är att Tisdagens Blogg plötsligt försvann. Jag hade skrivit rubrik för onsdagen flera gånger och tog bort alla utom en. Då försvann Tisdagens Blogg automatiskt och jag har under en längre tid inte skrivit ut bloggarna så nu hoppar vi över denna dag. Visserligen säger Filip att allt finns någonstans långt borta men nu ger jag mej in på onsdagen i stället.

Vaknade klockan 5 . Gick upp,klädde mig, fikade, blev sömnig igen. Sov till klockan 9.00
Översvämning på flera platser i vårt land i dag. Högt vattenstånd i Östersjön. "Jag har bott här i 50 år. Det här är det värsta, " sa en man på TV. I Malmö har ännu en person blivit skjuten till döds.
Nu är folk där rädda för att gå ut efter flera dödsskjutningar på senare tid.

Ja så hände nyss det som inte får hända. För ett tag sedan fick jag från en av mina bloggläsare en vänlig uppmaning att tänka på att skriva ut på papper varje blogg. En tid gjorde jag det men det var nu länge sedan. Alltnog, nu ringde Filip, som jag sökt med anledning av tisdagens "borttagna" blogg och han använde alla sina kunskaper för att få den tillbaka men det visade sig vara omöjligt.

Nu glömmer vi tisdagen den tredje januari och går vidare i tiden.
Så klart tog det här både tid och skrivlust ifrån mig så därför säger jag GodNatt, GodNatt till er alla och går till sängen i stället. Det som nu stör mig är att jag känner mig lite hungrig.
Då jag borstat tänderna för en bra stund sedan och det inte är någon nöjessysselsättning så får jag
finna mig i detta och hoppas att ändå sova gott.
Kanske kan vara nyttigt att få dela denna känsla med alla dessa som kväll efter kväll får lägga sig hungriga.

Det kommer en ny dag i morgon. Tack gode Gud att jag har så gott om mat i mina förråd!
Sov Gott mina vänner!
 Ulla och Lennart har två barnbarn hos sig en vecka framöver då föräldrarna är i Florida på semester. Själv är jag bjuden till Porto Alegre i Brasilien där vår vän Jorge med sin fru bor. Jag bär denna inbjudan år efter år som något outtaget gott. Bara vetskapen om att jag har en inbjudan gör att jag känner en viss glädje, så jag fortsätter med att vara glad. Bäst att ta vara på alla glädjekällor, som livet erbjuder. Genomförbart eller inte. Det visar sig.

I dag fick jag ett fint foto från Alfred, som byggt ihop sin Legohusvagn som han fick på 5-årsdagen i lördags. Kanske kan jag få det med på bloggen.



 

Måndag 2 januari 2017.Inte blev den dagen som tänkt var.

Det här fotot är från Bernards och Lydias hem då Alfred i lördags firade sin 5-årsdag

Nej nu ska ni se! Ingen Godnattsaga i kväll!

Jodå jag hade förberett mig för att skriva Blogg. Skrev rubriken. Vad hände?. Jo på TV började de prata om år 1967. Ett speciellt år för vår familj kan man säga.  Jag bestämde mig för att lyssna.

Då hände det som ibland händer. Jag Somnade lite till och från. Plötsligt vaknade jag till då de sa något om högertrafiken. Detta var ju högst intressant om jag ej somnat. 

Nu är det som det är. Alltså att jag fortfarande är alltför sömnig för att skriva om dagens små äventyr, som avslutades med att jag vid hemkomst från träningen ej hittade min husnyckel. som jag visste att jag lagt i fickan när jag åkte iväg.. Lite prat med Gud om saken. Hittade en reservnyckel men bestämde mig för att i morgon dag uppsöka en låssmed och beställa ny nyckel för reserv MÅSTE man ha.

Tidigare har jag sagt att Gud har humor och skojar lite med oss ibland.

Om detta må jag berätta i morgon för nu är jag jättesömnig.
Sov Gott mina vänner!

Nu hakade det upp sej här. Texten kom utanför "fönstret". Kände mej tvungen att ringa Filip i Göteborg. Jamen innan jag hade klargjort problemet svarade han: "Jaha, jag förstår" På ett ögonblick var allt OK och Thea och han kunde fortsätta sin måltid. Vad vore världen utan barnbarn??

Söndag 1 januari, Nyårsdagen 2017. Jovisst kunde den ha varit bättre.

Nyårsdagar är speciella dagar. Man tänker bakåt i tiden och man tänker framåt. Vad kommer att hända det kommande året? I vår familj, i Staden,i Kristenheten, med vår kallelse att vara Jesu Lärjungar, Vår uppgift vad gäller arbete, Människor vi möter, Vår hälsa och Vårt välbefinnande, Vårt land och folk??
Listan kan göras lång. Själv hade jag tänkt att inte skriva något i kväll. "Kände inte för det" som en och annan skolelev kunde uttrycka sig på min tid i den världen när det var fråga om en uppgift.

Dagen, den första på år 2017, började med lite sol, som dock försvann. Jag "kände för att sova" och har tillbringat större delen av dagen, just sovande.
Jag skrev tidigare om att jag under årens lopp ibland drabbats av "julsjuka" med några dagars feber och sovande just vid jultiden. Dock icke denna jul. Så klart började jag fundera lite i dag när de där symptomen åter visade sig. Till min stora tillfredsställelse fick jag ordning i köket efter gårdagen.

Jag borde ha skrivit Dagbok redan på 60-talet. När det gäller Nyårsdagar så började våra traditioner inom familjen just på 60talet. Traditioner? Jaa, så blev det och så fortsatte det i många år.
Fick i dag ett SMS från min syster Stina, som nämnde om Nyårsdagar  med Nyårskonsert och därmed förknippad Schwarzwaldtårta, då hon och mamma  var på besök hos oss, ofta tillsammans med våra vänner Dagny och Henry Jakobsson från Stockholm, som i många år firade både jul och nyår hos oss, till glädje, inte minst för våra barn.

Tårtan beställdes i mjölkaffären och kom med buss från Karlstad till Lesjöfors. Tider det!
Denna speciella variant av tårta fick traditionsenligt följa med då vi flyttade till Örebro, Borensberg och återigen i Örebro. Ingen Nyårsdag utan Schwarzwaldtårta. Efter tiden i Lesjöfors gjorde Georg den i flera år.

Eftersom jag ändå nämnde 60-talet så ska jag berätta om Nyårsdagen år 1961.
För att minnas den behövs inga dagböcker. Georg befann sig då på Lungkliniken i Arvika, sedan en vecka tillbaka för behandling av upptäckt TBC. Han åkte i sjuktransport dit på juldagen.
Barnen och jag var denna Nyårsdag och hälsade på honom. Dåliga, snöiga vägar och 18 mil bort.
Jag ville ej köra utan bad Lars-Erik Östell att vara chaufför.
Det året blev ett annorlunda år för vår familj men också ett år då vi alltmer lärde oss att "Gud aldrig sviker." Att se hans omsorg i smått och stort, ja, man KAN inte tvivla. Man bara MÅSTE tro! Jag minns nu att jag i någon tidigare blogg vidrört det här men det är Nyårsdagen och jag skriver om en speciell sådan. Vore roligt om jag kunde få till en sammanfattning om Nyårsdagar via mammas och sedermera mina egna dagböcker.

Nu är det i alla fall hög tid för mig att åter sova så jag önskar er alla Bloggläsare ett GOTT NYTT ÅR . Vi är alla så älskade av Gud och Han vill oss väl och sviker aldrig.
Även om våra vägar stundom kantas av törnen. Men Paulus, som fick uppleva myckenhet av törnen sa:"Tacka Gud i alla livets förhållanden!" Paulus visste att det håller att lita på Gud!!
GodNatt mina vänner! Sov Gott!

Lördag 31 december 2016. Nyårsafton igen!

Fick för mig att jag skulle ta fram dagboken från förra året. Denna dag -3 grader. Strålande sol!!!

Ja så var det då! Mörkare , gråare  än samma dag detta år finns inte.
Vi hade ändå trevligt då vi firade Alfred på hans 5-årsdag.  Han fick flera presenter och var så glad.
Vi strömmade in  till dukade kaffebord. Farmor och farfar, faster,två farbröder med familjer, där fyra kusiner inräknades, mamma, pappa, två systrar och en gammal gammelfarmor, som envisas med att hänga med så länge krafterna medger.

På kvällen kom Annelie och Markus, som nyligen återvänt till Örebro efter flera år i Malmö.
De undfägnades med risgrynsgröt och julskinka. och vi hade en trevlig pratstund. Jag är verkligen glad över att ha dem boende här i närheten.

Att jag bytte iPhone i går har ej gått spårlöst förbi. Känner mig vilsen när den tar fram upplysningar jag ej önskat och inte behöver. Hjälp finns dock att få bland barnbarnen!
Nu hoppas jag på besök av Filip i morgon innan han återvänder till sina studier i Göteborg. I need him!

Ute smattrar det , som alltid denna årets sista dag.Ser i dagboken att förra året, just denna dag, kom Bernard och Lydia med sina barn hem från Frankrike där de firade jul med mormor och morfar det året. Martin med familj firade nyår i Örebro både då och i år.

Nu, just nu, satte jag på TV och lyssnar till klockklangen. Stör mej så jag stänger av.
Ute fortsätter det att smälla. Må Gud bevara alla djur och traumastörda människor i detta land!

 I gårdagens blogg skrev jag att bara en enda kyrka var öppen kring 12-slaget på Nyårsafton. Fick i dag veta att en del kyrkor har ordnat med mat och fest för invandrare men har då avstått från att gå ut med offentlig annonsering. Jag blev glad av att få veta detta!

Nu lämnar jag smattrandet och går till sängen och ska sova gott! Gör det ni också, mina vänner!
Min bror ringde i dag. Hade kommit hem från Spanien för ett par dagar sedan. Gott Nytt År ,Helge!
Han är äldst i syskonskaran men klar i huvudet som få. Så glad över vår storebror, som fyller 94 nästa gång.
GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG OSS ALLA!

Torsdag 29 december 2016. Är jag frisk eller på väg att bli sjuk? Det är frågan.

Lite sjåpig? Tja, kanske! Om sanningen ska fram så är det så att vid några tillfällen i juletid så har jag fått feber och legat sjuk några dagar. Som jag tidigare berättat så äter jag blåbärsmjölk till frukost och pratar med Gud varje morgon innan jag kommer igång så när jag inte känt av något denna jul har jag varit tillfreds med denna förklaring.
I dag har jag tyckt mig känna extra trötthet och då är misstanken där.

Det där att ta för långt uppehåll med träningen, ajajaj, inte bra!!! Hoppas nu att jag ska komma iväg i morgon och vara helt frisk på lördag för då fyller Alfred fem år. Det är en mysig liten kille, kommande stor fotbollsspelare och jag vill verkligen gratta honom på födelsedagen.Han vill ha Legobilar så jag ska ta en tur till stan i morgon för att inhandla sådana.

Annelie kom och hyfsade till det i vardagsrummet och vi fick en pratstund vid fikat med nygräddade Finska Pinnar. Hade faktiskt slut på dessa godbitar men nu!! Kom, bara kom! Nästan alla finns kvar!

Jag är tacksam för dagen och att jag nu får gå till nattens vila. SOV GOTT, mina vänner!Gud är god!

28 december 2016. Detta en dag.

Jo jag vet! Jag skulle betala räkningarna som jag skulle ha betalat i går. Men när jag nu inte gjort det i dag så gör jag det i morgon. Har en del pr automatik. Dock icke alla!

I alla fall slutade gårdagen med att jag från en bloggläsare  ett mail, som gjorde mig så glad.
I dag fick jag besök av en vän sedan många år. Hon hade nyinköpt kaffebröd med sig och en grillad kyckling.
Ytterligare ett par vänner hörde av sig under dagen. Jag tog itu med tidningen och det dröjde inte länge förrän jag somnade så gott tills det ringde på dörren. Ulla och Lennart, på väg hem från barnbarnens födelsedagsfirande, lämnade in kvarglömda julklappar. En av dessa var en liten serveringstermos, rymmande ca  fem koppar. SÅ bra! Jag har sett den tidigare då den inköptes till Hembygdsföreningen i Bo. Så mycket enklare mina små fikastunder kommer att bli i fortsättningen!!

Nu var klockan fyra och jag hade ännu inte kommit igång med något vettigt att göra.
Då brukar det vara trevligt att äta medan jag funderar över vad resten av dagen ska användas till.
Det gjorde jag. Åt den grillade kycklingen och några av chokladpralinerna, som jag fick i julklapp.
Sedan var det bråttom med att borsta tänderna innan jag åt något mer.

Sedan kom då TV emellan. Traditionsenligt kunde vi se Kungafamiljens förehavanden år 2016.
Det var trevligt. Vi har en fin kungafamilj och jag är så tacksam för den
Ja, så väntar jag på att någon ska återuppta det nyss avbrutna telefonsamtalet, så jag kan lägga mig i tid i kväll.
I morgon får jag besök till förmiddagskaffet och då jag givit bort alla Finska Pinnar som jag bakat till jul så bör jag baka nya i morgon bittida för "det har jag lovat". Den som ska fika här älskar sådana kakor.
I dag har det inte varit en vanlig dag. Nejdå! I dag har de små tvillingarna fyllt ett år. De går omkring på vingliga ben som jag gör numera. De är så väl omhändertagna och omgivna av kärlek och jag trivs i deras sällskap. Hade dock i dag ej möjlighet att fira dem, men de finns ju i stan så det blir fler tillfällen. Kan bara inte begripa varför vi har så många födelsedagar i vår familj just kring jul.  På Nyårsafton fyller Bernards och Lydias  Alfred 4 år. Då blir det fest igen!Underbart med alla barn.

Nu knackar Jon Blund på dörren. Det vet jag för det rycker i ögonen.
Sov Gott alla mina vänner och glöm inte att vi alla är älskade av Gud. Inte för det vi presterar utan för att vi är hans barn. Gud gillar när vi pratar med honom och själva blir vi glada över att få förnimma hans gemenskap.
 Min vän som var här i dag berättade att hon började längta efter Jesus och en kväll såg hon honom, till sin stora glädje. Något hon aldrig glömmer. Nu är de goda vänner.
Själv har jag inte sett honom men han är min bäste vän och jag är SÅ glad över detta. SÅ nära och alltid villig att ge mig den hjälp jag behöver. Han sviker aldrig!  Natti, Natti!

Tisdag 27 december 2016.Lite onödig städning och besök av barnbarn.

 Lennart fyllde år på julafton och får här sällskap med sin fru Ulla att äta födelsedagstårta.

För all del missuppfatta inte ordet"onödig". Jag ska förklara. Min kommunala städhjälp och jag hade kommit överens om att i dag skulle julstädningen äga rum eftersom jag ändå var borta under juldagarna. Bara det att i min bok stod det klockan 9.00 och i städhjälpens bok klockan 13.00.
Klockan halv elva ringde jag men fick inget svar. Klockan 13.00 var golven klara då jag trodde att något hänt och att jag ej kunde räkna med hjälp utan måste göra det själv. Det var alltså det onödiga.
Att dammsuga och torka golv är numera ingen favoritsysselsättning för min del.

Naturligtvis förstår vi alla vem som tagit fel på tiden! Det kommer inte att dröja många dagar förrän vi har en ny tid, som jag då noga ska beakta.
Sven ringde:"Jag är på Maxi. Något du behöver?" Han kom med 3 liter röd mjölk, allt som för dagen behövdes.

Filip har kommit hem till Örebro och undrade om han fick komma och hälsa på. Tobias kom också. Sådana där frågor är de bästa jag kan få. Att sitta och prata med unga människor finns ej så ofta tid till så den karamellen suger jag på så länge som möjligt. Att pojkarna bor nära mej gör det lätt att  bara  ta en kort promenad hit. Numera utan Isak. När han fanns ibland oss var han självskriven, välkommen gäst. Pojkarna och jag fikade med skinksmörgås.

När de gått ringde ännu ett barnbarn och vi hade en fin pratstund.
Ett samtal från en av mina vänner, sen svunnen tid ringde och vi bestämde att vi ska träffas i morgon.
Inte har jag det tråkigt inte!
I kväll har jag slötittat på en dokumentär om skådespelerskan Ingrid Bergman medan jag uträttat lite småsysslor. I min ungdom, och senare, hörde det till att hon fanns med i tidningar och radio och alla kände till hennes livs historia.

Den där "onödiga" kalkonen, som jag köpte och stekte häromdagen har jag nu tagit hand om så den kommer till användning.

Tja nu har jag faktiskt en del städning kvar till i morgon. Plockstädning,som jag måste göra själv.

Nu tackar jag åter Gud som hjälpt mig på så många sätt i dag och nu ser att jag är trött. Jag kommer att sova gott för jag vaknade tidigt i morse.
"Lova Herren min själ! Lova Herren min själ och förgät ej vad gott han dej gjort och förgät ej vad gott han dej gjort" sjöng vi på våra ungdomsmöten i forna dar  och den passar mig än i dag!
Gud välsigne oss alla!!!