Lördag, Allhelgonadagen 31 oktober 2015. Tänt tre ljus i fönstret.

Nu ska jag berätta om denna lördag, som blev solig, halva dagen och 9 grader.
Ville jag komma till Fredrik och Anna på eftermiddagsfika samt träffa Stella och Cornelia,som  några dagar är hos farmor och farfar i Hovsta? Dessa nyblivna pensionärer som tar vara på tiden för att umgås med sina barnbarn. Ytterligare två barnbarn, Johannes och Lovin, vars hem vi gästade, fanns med vid kaffebordet. Fick också träffa Kristin där. Hon längtar till måndagen då hon får åka till skolan och studera musik igen.

Jag måste skratta när jag tänkte på att en av släktens kusiner, som vi kan kalla Tobias, eftersom han heter så, i går i ett samtal sa att"så är det ju det där problemet med skolan också". Vad då för problem undrade jag. "Jo att höstlovet snart är slut". Så olika uppfattning kan man ha!

Jag gick hem i förtid för att plocka några äpplen som fallit från trädet.Ringde av misstag Kristin men det var bra för hon var på väg hem och nära mitt hus så hon kom in en stund och vi hade ett trevligt samtal. Hon ska snart på turne´ med sin orkester här i Örebro, där hon spelat i flera år. Det är så roligt att träffa människor som utvecklar de gåvor som från början finns nedlagda i deras inre.

Birgitta i Göteborg, som jag tidigare nämnt om, dotter till IngaBrittas man Vidor, och jag pratade i telefon en god stund. Hon och hennes man är morföräldrar till den lilla Olivia, som nyss fyllde 4 år.
 Så roligt att få veta lite om hur kloka små barn ändå är. Mormor berättade om hur de leker tillsammans och hur kloka svar den lilla tösen har att komma med.
Ringde till IngaMaj, som inte tröttnar på att lösa korsord och har roligt med det. Jag kan inte alls!

I Radio och TV berättas om att mer än 200 personer, alla de ombordvarande på ett flygplan som  i dag störtat över Sinaihalvön har hittats döda.Däribland flera barn. Passagerare på väg från Egypten till Ryssland. Något motorkrångel tros vara orsaken. Det gör mig så ont att tänka på alla de anhöriga som nu sörjer de sina. Så fruktansvärt!

Jag brukar på Allhelgonadagen besöka Almby kyrkogård och min älskade Georgs grav. I år gjorde jag inte det. Ulla och Lennart med sina två små barnbarn var där i går kväll med ljus och gravsmyckning. Missade förstås det fina scenariot med alla ljus i mörkret men tände i alla fall mina tre ljus i fönstret i vardagsrummet, som något slags ersättning.
Försenad, trots avsaknaden av Isak, väljer jag nu sängen. Känns bäst så! GodNatt!

Fredag 30 oktober 2015. Forntid, bara forntid!

Går direkt till år 1993.
1 juni kom Riagruppen på förmiddagen. Jag bjöd på smörgåstårta till kaffet. Har några namn här.
Anar att en eller annan bloggläsare minns dessa träffar.
Håkan,Sonja, Ingrid, Gullan, Arne, Knutte, Torsten, Elof.
Det fanns, för min del två grupper. Denna grupp bestod av folk engagerade i Riaarbetet, dit många vänner sökte sig. Alla passade in där.Vi träffades ofta och kände väl till varandras glädje och sorgeämnen.
I den andra gruppen fanns folk från olika kyrkor i stan. Ekumeniskt kan man säga.
Besökte min vän Ralf med lite mat. Hälsade på min väninna Doris, som blir allt sämre och det är så smärtsamt att se detta.

3 juni åkte Ulla och jag till Lesjöfors och hälsade på hos  Barbro Nygren, Karin Stålhammar, Karin Hedlund. Åkte till sjukhuset i Filipstad och hälsade på Märta Nilsson och Tekla Johansson.
Kvällens Marknadsafton i Örebro orkade vi ej med.
Fredag den 4 åkte min väninna Ire´n och jag till Kåfalla på konferens med Linda Graaf som talare.
Avslutning på söndagen.

7 juni hämtade jag på morgonen Kristin, som var sjuk och stannade här till kvällen då hon hämtades.
8 juni gör Elsemarie sin sista arbetsdag i Katrineholm.
9 juni kom Ulla, Emil och Kristian. Dagen därpå åkte Ulla tillsammans med Monica Lundin och en grupp resenärer till Jerusalem och stannade då också ett par dagar hos våra vänner i BeitSahour nära Betlehem. Barnen stannade här. Kristin kom för att leka med sina kusiner.
 De fick en massa grejer att ha ute på gräsmattan i det fina vädret. De roade sig av hjärtans lust.

12juni, lördag kom Lasses föräldrar, moster, bror och svägerska för att fira Lasse som i dagarna fyllde år. Jag fick också vara med på en fin trerättersmiddag och födelsedagskaffe.
14 juni grattade vi Kristian, som fyllde 8 år.
24 juni är jag  i Hjortkvarn. Lennart hade tre barn med sig från Örebro. (Från Socialen)
Nattentill 25 juni kom Ulla hem från sin resa och hade då 7 barn att ta hand om .Dock inga småbarn.
Ulla hade så mycket att berätta från sin resa och allt därhemma var förberett för ett bra mottagande. Jag hade tvättat, bakat, städat. Det var ju på den tiden då krafterna räckte långt.
Jag åkte hem till Örebro för att ta emot gäster från Västkusten.

25 juni, midsommarafton lagade jag middag, fixade bäddar till  Tomas, Harriet, Simon,Sara och Jonatan Wictoren, som skulle vara i Torp på midsommarkonferensen, så det passade bra att de bodde hos mig i Örebro. Ej så långt att åka.
(Tomas, son till IngaBrittas man Vidor)
27 juni åkte Tomas med familj hem till Strömstad efter lunch.  Fredrik kom till middag framåt kvällen. Hämtades av kompisen Claes till Strömpis, där de skulle spela.

29 juni står det i dagboken att det är visning av villa på Korte´vägen 3. Beskrivningen
 påminde om mitt hus Pris 775.000. Elsemarie och jag åkte dit för att titta. Där fanns våra vänner Sven och Solveig Nilsson.
Varför? En trappa upp träffade vi deras son Ola med fru. Elsemarie sa lite försiktigt att vi bara skulle titta för att jag hade ett liknande hus och det började kännas onödigt stort.
" Men va?" "Bor din mamma kvar där ? Det huset vill ju jag ha", sa Katrin. Vi bestämde att nästa dag skulle de komma och titta.
Dan därpå, 30 juni kom de, tittade och bestämde sig för att köpa det för de  800.000 som  jag ville ha.

Hoppsan, så fort det gick! Nu följde det spännande tider. De skulle sälja sin bostadsrätt och jag skulle söka ny bostad. Så gott att veta att Gud var med!  Det visste jag, men det kom ej att gå helt smärtfritt ändå. Att söka bostad är en pers!

Nu är juni månad år 1993 avslutad. Jag lägger dagboken ifrån mig och går till sängs.
Elsemarie och Lasse är i Malmö och hjälper Linn och Sebastian med inflyttningen i deras nya bostadsrätt. Hyreslägenheter är näst intill omöjligt att hitta men de verkar vara nöjda med sin  bostad..

GodNatt vänner! I kväll är inte Isak här så jag blev lite sen med bloggen.

Torsdag 29 oktober 2015. Vilken dag!

"Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart" Den fina låten ljöd inom mig i dag då jag fortsatte med bokhyllestädningen, som Ulla påbörjade vid sitt besök här i går.
Så lätt det var för mej att bara fortsätta där hon slutade. Men jag behöver nån som "sätter fart". Så mycket trevligt det finns att upptäcka, att spara vidare och att slänga!!!

I dag blir det en tidig blogg för jag är ej hemma i kväll.
I tisdags berättade jag om en fin kväll. Sen eftermiddag ringde Elsemarie och inbjöd till kaffe. Det är ,trots att vi bor varandra nära, inte så ofta vi ses så jag tackar mestadels ja när jag blir bjuden.

Väl där skulle Elsemarie ut i något ärende, så det blev "snabbkaffe", men hon inbjöd mig att stanna och äta asiatisk mat som "deras" invandrartjej skulle komma dit och bjuda på framåt kvällen.
Elsemarie hade påpassligt bjudit in ett par ungdomar som nyligen anlänt till Örebro och som talade samma språk,som tjejen vi känner och som varit några år i Örebro. Jag har tidigare berättat om denna begåvade och förtjusande tjej, som både går i skolan, har bra betyg och jobbar som assistent åt en person som talar samma språk som hon. Hon försörjer sig genom att jobba och nästa termin när studierna kräver mera tid vet hon ej om hon hinner jobba lika mycket som nu.
Hon tänker om två år, då studierna är klara, börja på universitetet. Hon talar bra svenska. Eftersom hon är flicka fick hon inte gå i skolan i sitt land. Nu kommer hennes begåvning vårt land till godo!
Hon har varit i Sverige i 4 år och har bra betyg i både svenska och engelska.
Att se henne och hennes vänlighet gör mig så glad.

Hon bjöd på Ris, tillagat som det görs i hennes hemland. Därtill Kyckling, stekt på lite annorlunda sätt. Allt så jättegott. Glass och choklad avslutade måltiden.

De båda nyanlända fick nu prata på sitt eget språk och hon berättade ett och annat om Sverige för dem. De här killarna är inte syskon och inte lika gamla. Jag vet om den ena att hans pappa tillfångatagits och att övriga familjen fann för gott att fly. Båda de här ungdomarna kom ifrån sina familjer under flykten och hamnade ensamma i Örebro.

Tyvärr har det blivit så att Migrationsverkets hem för boende minskat i antal genom att en del blivit nedbrända.
Dessutom kommer det allt fler flyktingar och mest ökar antalet ensamstående ungdomar.
Nu behövs det familjehem för att hjälpa till. Jag tror att det går till på samma sätt som när man i svenska familjer tar emot svenska barn och ungdomar som av olika anledningar ej kan bo med sina föräldrar.
Jag har tidigare berättat om hur vi haft flera "ensamma" i vårt hem under många år.

Så drog jag iväg med Isak och dragväskan och sover över hos Isak där jag alltså befinner mig nu.Det har varit en mulen och tyst dag. Bara tre telefonsamtal.
Jag hittade en bild på mej som brud nederst i bokhyllan. Tog ner det från väggen när Georg dog och sedan har jag ej satt tillbaka det. I dag tog jag ett foto av det och kanske skickar jag med det i bloggen .Nu säger jag GodNatt till er bloggläsare. Sov Gott!

Onsdag 28 oktober 2015. Bilprovning, Bokhyllestädning,

När Linns lilla röda bil inte gick igenom besiktningen i somras råkade detta inträffa strax före bröllopet och bekymret med bilen löstes, som jag nog tidigare berättat, genom att hon av en granne köpte en körklar bil. Hennes "lilla röda" löpte risken att skrotas för enkelhetens skull.

Det hade visserligen varit det enklaste, men också ett slöseri med den fina, bensinsnåla bilen, så i stället fick den  felen lagade och i dag slutbesiktigades den på bilprovningen . Linn är i Växjö, snart boende i Malmö, så Ulla och jag åkte till bilprovningen med bilen. Jag har körkort, men ser dåligt och är till åren kommen, så jag var tacksam att jag fick hjälp och att nu ännu ett av mina barn har börjat gå in på "pensionärssidan"och kan avsätta lite tid för både barn, barnbarn och en åldrande mamma.
Bilen klarade besiktningen och ska nu säljas.
Känns bra att den får fortsätta att fungera ännu några år!

Dagen har sedan använts till städning av en bokhylla, som resulterade i att en papperskasse full med skolmaterial och annat nu får vara början till s.k. flyttstädning. Må jag få mod och lust att fortsätta på den inslagna vägen!! Så tacksam att Ulla hade tid att ta itu med att "rensa" så jag kommer igång.
Ulla skjutsade mig till träningen innan hon åkte till son och sonhustru som barnvakt medan föräldrarna tog en tur ensamma på stan. Så betydelsefullt för alla parter.

På grund av att Isak nu har anlänt för att sova här i natt och han har sina sovvanor så gör jag bäst i att gå till sängs så han också får ro och kan avsluta dagen. Han väntar nu på att jag ska sluta skriva och gå in i sovrummet, så han vet var han har mig. Han gillar inte att bli lämnad ensam.Lägger sig i dörröppningen i sovrummet  som en säkerhetsåtgärd. Som jag uppfattar det, förstås!

I TV pratas det om flyktingars ankomst till olika länder. Hur trötta och hungriga de är efter många dagar på flykt. Vi får också veta hur många människor som har drunknat i havet på väg till tryggheten i Europa. Det hela är så sorgligt och det är svårt att vara glad även om vi,i alla fall än så länge, lever i den trygghet vi är vana vid. Vi kan dock inte blunda för den ondska som florerar på vår jord. Något som Jesus också talade om och som vi kan läsa om i Bibeln.
Han sa också att han är med oss alla dagar intill tidens slut och att vi inte ska frukta. Så gott att vi fått möjligheten att tro på en Gud,som aldrig sviker och som inte tappar kontrollen, trots allt.

Hade tänkt berätta om gårdagskvällen men inser att sängen nu  är bästa valet för mig för att både Isak och jag ska få lugn och ro. Sov Gott, mina vänner!
Nu tittar han på mig med sina bedjande, vackra , bruna ögon. Jag bara KAN inte stå emot! Nu ska här sovas!

Tisdag 27 oktober 2015. Kvällen är sen. Därför kortisblogg. Dagen blev inte alls som den var tänkt att bli.

Dagen var planerad för besök av dotter som skulle ta sig an min garderob.
Därav blev intet.
Jag plockade bland mina kartonger och sorterade papper. Vet ej varför jag sparar på gamla fakturor och annat av noll och ringa värde. Funderar på om jag blev skadad under tiden vi hade affärsrörelse, Georg och jag. Skatteverket hade vissa önskemål när det gällde egna företagare.
Numera sätter jag bara ett x på deklarationen och allt är klart.Varför då spara , tänker jag i mina ljusa stunder.

Som det står i rubriken så blev det, som så ofta i min vardag, en dag som inte alls blev som den var tänkt att bli.
Dagen fick ett innehållsrikt och märkligt slut. Hade tänkt berätta om detta men ser att klockan är så mycket. Jag lever nu, och en tid framöver, efter s.k. normaltid och då är jag sömnig nu. Jag hade så gärna berättat om den fantastiska kvällen, men behöver samla mig, bearbeta, som det heter och får ta den historien i morgon.

Frälsningsarme´n sjunger en sång som heter "Min framtid är i Herrens händer" där en strof lyder: "Han leder mig och länkar mina öden" och just detta fick jag anledning att tänka på en kväll som denna.

Nu säger jag GodNatt och önskar allt gott till oss alla.

Måndag 26 oktober 2015.Ingen Isak i dag.

Går direkt till år 1993.April avslutades i ett tidigare inlägg. Nu tar jag fram dagboken från den tiden.

1 maj kom Lasse med Linn på morgonen. O, så glad och go hon är.Bernard och en kompis kom till lunch.
Några dagar senare åkte Elsemarie, jag och Linn till Eurostop och handlar. Mamma Elsemarie köpte en plaststol till Linn vilket gjorde henne så glad så när vi kom hem skulle hon sitta på den på gatan. Hon blev jättearg när hon inte fick det. Intressant att se hur en stark vilja kan finnas också hos den som bara är 15 månader gammal.

Den 10 maj åkte jag med en grupp som skulle till Danmark en vecka och lära en del om "väntjänst".
Vår kyrka hade just börjat sådan verksamhet så det passade bra för min del. Några personer var med från kommunalt håll. Folk från olika delar av landet fanns med. Träffade några som jag tidigare var bekant med. Resan pågick från den 10 till 15 maj. En verklig fullträff. Vi reste omkring i Danmark, bodde bra och maten var något utöver det vanliga. Besökte Skagern, Jespershus, Viborg m.fl. platser.Samling på kvällarna. Allt så välplanerat och givande. Men oj,vad jag längtade efter Georg!!

Efter att första tiden i Örebro ha bott hos mej, bodde de nu permanent på Holmgatan, Elsemarie, Lasse och Linn.
I ett tidigare inlägg berättade jag om villaköpet och blev senare av Elsemarie påmind om varför huset borde kosta 550.000 kronor.
Det var så att jag vid ett tillfälle bodde över hos dem i Sköllersta och på morgonen sa jag till dem angående deras husbekymmer:" Jag säger inte 'så säger Herren' men jag tror att ni ska betala 550.000 kronor för den villa ni ska köpa. (I inlägget 14 oktober skrev jag om att Elsemarie var ledsen för att det inte fanns någon villa för 550.000)

Elsemarie jobbade fortfarande kvar i Katrineholm men hade sökt jobb i Mikaelsskolan.
Den 19 maj var hon på intervju och skulle nu, i stan, få nära till jobbet nästa termin.
Jag var lördag 22 maj barnvakt hos Linn. I boken står att hon var så ivrig att få visa mig runt i villan. Hon hade varit hos farfar och farmor i Katrineholm några dagar när mamma jobbade där

25 maj hämtade jag Bernard och Kristin i Hovsta. Sedan till konserthuset och tillbaka till Hovsta och nattade dem. Förmodligen var föräldrarna medverkande på konserten.
26 maj var jag med Mikaelskyrkans folk på dagsutflykt.
28 maj åkte jag tillsammans med Kristin och Bernard till kusinerna i Hjortkvarn. Dagen avslutades med att jag läste Bamse för barnen. Kan säga att jag saknar den tiden. SÅ roligt vi hade!
30 maj var det Mors Dag och jag fick av barnen ett fint strykjärn. Är det månne möjligt att det är det jag fortfarande använder?

31 maj-Annandag Pingst tog jag det lugnt. Läste Jonas Gardells bok "Vill gå hem."

Men nu, mina vänner vill jag gå till sängen så jag gör väl det. Sov Gott, alla mina vänner!
Tack Gud för all hjälp jag fått i dag! Så glad jag är för att han alltid finns med hela dygnet.

Söndagen 25 oktober 2015. En hel timme extra! Vad ska jag göra med den?

Vaknade sent men kom på att klockan var en timme mindre än vad den visade..
Nu har vi s. k. Normaltid igen. Vägguret på köksväggen går ett halvt år framöver en hel timme fel.
Så är det varje år. Jag vänjer mig.

Någon kyrka blev det inte i dag och inte TV gudstjänst heller. Får se på reprisen i morgon.
Denna vecka har skolan höstlov. Då tar Tobias hand om Isak.
En av mina matgäster har åkt till fjärran land ett par veckor så jag får ta mig till träningen för egen maskin i morgon.

I går, 24 okt. ägnade Tobias hela dagen åt höstens Högskoleprov fast han bara går tvåan i gymnasiet men han tyckte det var intressant att "kolla läget".
Filip hade tenta i fyra timmar på Chalmers i Göteborg och Kristin stortrivs med sina musiklektioner på Kävesta dit hon med stor glädje tar buss varje morgon. Hon har sång och musik i blodet!!!!

Måste väl berätta att min dator lagt av i kväll så jag skriver på "paddan". Det är svårare tycker jag så därför blir det en kort blogg i kväll.

I dag har vi haft solsken och jag passade på att plocka ett par korgar av fina Ingrid Mari äpplen.
Ska se om kylan håller sig borta. I så fall avvaktar jag med äppelskördandet för frukten mår bättre på trädet än på altan antar jag.

Else-Marie och Lasse har varit på utflykt i helgen. Den ena av dem badade i Laxsjön.

I eftermiddag fick jag besök av min vän Inga. Det var vi som råkade hamna bredvid varandra på bussen och blev goda vänner. Vi har alltid mycket att samtala om och har vår tro på Gud och hans gemenskap tillsammans. Vi är båda två glada över att vi fick kontakt och vi tror att Gud hade sin hand med där också.

I går var Isak och jag på fika hos min syster. Hon har energi och tar sig för med mycket trots att hon har svårt att gå och har ont i sina ben.
Hennes uthållighet påminner så mycket om vår mamma, som arbetade jämt utan att ge upp hur trött hon än var.

På TV talas om en oändlig skara flyktingar och bilder visas hur de i en strid ström går och går.
På flykt från sina egna länder. Tårarna går ej att hålla tillbaka när jag ser dem.

Det värsta i flyktingsammanhangen är att redan befintliga, eller tilltänkta,boenden har brunnit ner sista veckan. I går brann en skola i lilla samhället Konga i Småland. Dagen efter att kommunen beslutat att använda skolan till flyktingboende. Branden är liksom de övriga under utredning men man kan ej låta bli att fundera över om det finns ett visst sammanhang.
Inte lätt för Regering och Riksdag att hantera flyktingfrågan.

Just nu kom en sång till mig." Det finns en Gud som evig är, hans nåd var dag mig bär. Hur än det skiftar på min stig, han vakar över mig." På den tiden då jag vågade mig på att sjunga så sjöngs den tillsammans med Georg. Ofta i bilen då vi var på långresor på krokiga vägar!!
Att ha en tro på en Gud, som ser allt och ständigt är beredd att ge sin hjälp till den som vänder sig till honom är något jag önskar varje människa. Att veta hur det slutar ger en trygghet som håller.

Nu är det dags för att säga GodNatt , vänner. får se om datorn funkar i morgon. Känns lite ovant att skriva på "paddan"