Söndag 29 juni 2014. Regn och kyla. Lite från år 1986.

Midsommar i Skrankebol år 1986 Familjerna samlade.

I ett tidigare inlägg såg vi Kristin och Emil garnera en jordgubbstårta. Här är ytterligare ett par foton från högtiden. Ulla och Lennart hyrde av Bo Herrgård, Hjortkvarn ett rymligt hus, som sommarbostad. Där fanns gott om  plats.
Roligt att plocka blommor, klä en liten midsommarstång, äta sill och potatis (och köttbullar!) jordgubbstårta och glass. Alla kunde vara tillsammans. Vilken förmån!

Som jag tidigare berättat så hade jag fått 5 månaders s.k. beredskapsarbete på Ria. Att åka med eldsjälen Håkan Blome` och hälsa på "i stugorna" var oerhört intressant. Jag fick se Håkans stora kärlek till människor, som i vissa fall levde i misär. Håkan kom med öppen famn till alla. I början var jag kanske lite förvånad . Jag hade mött människorna på Ria tidigare men inte i hemmiljö. Det hände att vi kom till människor där det var  smutsigt, luktade illa och man levde dag för dag, ofta i ensamhet och tristess. Håkan kramade om alla och visade dem respekt och kärlek.

Vi åkte varje morgon till Skogaholms Bageri där vi hämtade bröd och burkar med pepparkakor. Jag minns att det låg i ett hörn av den stora lokalen och vi behövde ej anmäla vår ankomst. Bara ta.Det var "vikt" för Ria. Så hade vi på det viset alltid något med oss vid våra besök hos vännerna.  Ibland fikade vi tillsammans i hemmen och alltid läste Håkan ett Bibelord, talade uppmuntrande till var och en och nedbad Guds välsignelse. Överallt var vi välkomna.

Så många minnen jag har från den tiden! När Håkan hade semester vikarierade jag för honom men då mest i Rias lokaler och telefonkontakter. När Håkan kom tillbaka åkte vi omkring i hans lilla bil än hit, än dit. Vi besökte Rälsögården, där alkoholister, en del tvångsintagna (vill jag minnas) vistades. Granhult där ungdomar fick en ny chans i livet. Håkan hade vänner överallt. Vi hade också samarbete med nykterhetsorganisationer och var med på utbildning tillsammans.

Vi åkte till Värmland med "våra vänner" för att på en lövad loge äta sill och potatis samt jordgubbar i massor hos en av de anställdas föräldrar.Då hade vi också på kvällen ett möte med sång och predikan i
 missionskyrkan på platsen.
Folkvagnsbussen var flitigt i bruk för att skjutsa vännerna till olika samlingar.
Vi hade också läger en vecka i juli, då vi varje morgon åkte till Palmbohult, en gård utanför vår stad.  Frivilliga ställde upp med matlagning och vi var kvar där till kvällen.

Men nu får jag nog säga något om dagen som gått. Fick besök på morgon av barn och barnbarn med en kaffestund på altan. Packade sedan i barnvagnen ned middagsmat, gick till min syster och stannade där resten av dagen. 
Ulla och Lennart har kommit hem från Italien och jag tror att Sven och Maria kommit från sin lilla tripp till Skåne.
Nu är det dags för sängen och jag säger GodNatt till er alla bloggläsare. "Herren är min Herde, mig skall intet fattas." "Gud som haver". Så sover vi gott!

Lördag 28 juni 2014. REGN! Lite om min rånade 98åriga väninna.

Neejdå, sommaren kom inte tillbaka så snabbt som vi önskat. Det är kyligt och det regnar. Enda fördelen med detta är att jag slipper vattna.Undrar när sommaren återvänder!

Jag tar det lugnt. Läser gamla tidningar. Min syster mår inte så bra och jag funderade på om jag skulle ta en promenad dit men regnet avskräckte. Jag visste att hon gärna ville att jag skulle komma så det blev lite inre överläggningar. Jag hade också tänkt gå till affäåren och köpa frukt, som saknades i mitt förråd. Ett samtal med yngsta dottern ledde till att jag hade både frukt och bil härinom en timme. Filip skulle på utflykt och jag fick skjuts till IngaMaj.
 Vi fikade och läste gårdagens tidning där det på första sidan fanns en stor bild på en av mina nära vänner, Margareta, som i onsdags rånades på två handväskor, Icakort, Bankomatkort etc.
Det var så sorgligt att läsa, men så här gick det till: En dam ringde på dörren. Margareta öppnade. "Jo den vänliga damen ville bjuda på bullar. Barnen i den närbelägna skolan hade bakat för att ge till gamla människor."" Fick hon komma in?"
 Så klart att den snälla och intet ont anande Margareta bjöd henne in i köket, tog fram dricka som den trevliga, vänliga damen bjöds på. De satt och pratade och åt av skolbarnens bullar. En god stund efter att damen avlägsnat sig upptäckte Margareta vad som hänt. Hon bor ganska nära både bank och Icaaffär så damen och hennes kumpan som smugit sig in i sovrummet medan det åts bullar i köket hade redan tagit ut de 20.000 kronorna som fanns på banken. I en av väskorna fanns dessutom 2000 kr i kontanter. Ett skrin var också borta, men det innehöll gamla urklippta dödsannonser som sparats,så det var en ljusglimt i det hela tyckte Margareta.

Förra året var det värre när hennes SMYCKEN, minnen etc. i en byrå stals på liknande sätt. En dam ringde på och sa att hon var från Bostadsrättsföreningen och skulle kolla rören i lägenheten. Margareta och hon blev kvar i köket en god stund och damen var så vänlig och tyckte att Margareta hade så fina saker.
När hon gått var ett guldarmband som M. hade tagit av sig tidigare och som vanligt lagt i en skål på köksbänken, borta, utöver de smycken som kumpanen under tiden norpat åt sig genom att smyga sig in i ett rum. Jag kan ej låta bli att fundera över om de båda rånen på något sätt har ett samband.

Jag berättar det här, fast det är så sorgligt, som en varning. Vi äldre är ett utsatt släkte. Vi har växt upp med att tro människor om gott och vi behöver inse att det är inte så längre. Vi måste lära oss av det som hänt.
Jag har pratat med min väninna i telefon och vi ska snart träffas och prata mera. Man behöver få prata om det som skett. 
Jag hade tänkt skriva lite om år 1986 men nu tog den skrivna berättelsen musten ur mig så jag måste avsluta för i kväll känner jag.

Gode Gud hjälp polisen att få fast tjuvarna och hjälp dem att omvända sig från sådana hemskheter, som de håller på med! Hjälp också oss äldre att vara vaksamma och försiktiga!
Det kanske hade varit bra om  "De tio budorden" i skolan hade fått vara kvar. De var ju givna för vårt bästa ! Många av oss äldre minns hur vi lärde in dem ett efter ett.

Nu önskar jag er en GodNatt. Själv önskar jag att jag ska slippa ha ont i benet. Jag sa till Gud i dag att jag kommer att tjata tills det blir helt bra. Jag tyckte att han log och sa att han vet  och att hjälpen kommer i rätt tid. Gud är så god! Jag kan ju gå och det är jag tacksam för. Mycket värre för min syster som har ont i båda benen och har fått vänta alltför länge på röntgen men vi får inte tappa modet!

Fredag 27 juni 2014. Trivsam dag. Mycket uträttat trots allt.År 1986.

 Var tacksam i morse att jag kunde gå även om det tog emot lite. Planerade att ta min barnvagn och ge mig iväg till banken och affären.
Jag gillar glada överraskningar och dagen bjöd på flera sådana.
Först ringde Kerstin och erbjöd sig att komma med bil och hämta mig om jag hade ärenden att uträtta.
Vilken grej! Nu kom jag iväg till Audiologen och fick hjälp med byte av filter i öronproppen, något jag borde kunna göra själv. Nu såg Kerstin hur det gick till och då behövde inte jag  lära mig. Hahaha!!!

Så åkte vi iväg och fixade bankärendet. Jag hade nämnt något om rosinköp på Plantagen. Vips var vi där och köpte både röd och gul ros, som ska planteras i min lilla trädgård. Jag vill ha vackert nära fikabordet.
Innan Kerstin meddelade att hon tänkt bjuda mig på lunch hann vi köpa några liter jordgubbar.
Jag gillar att "äta ute"och det vet mina barn. Georg och jag gjorde ofta så på lördagarna när han var hemma från jobbet.
När Kerstin åkt hem plockade jag fram mat från frysen och gick till min syster. Benet är inte helt bra så jag  fraktade maten i barnvagnen, denna min ständiga följeslagare.
IngaMaj blev glad över älgkalops till lunch och jag glad över att ha färdig mat att plocka fram ur frysen. Så glad också för att vi bor så nära varandra och kan ses ofta.

Innan jag skulle säga hej då, kom IngaMajs dotter och barnbarn dit. Roligt att de numera bor i samma stad så IngaMaj kan få besök.
Nu sitter jag här, färdig att ge mig in på år 1986 igen.

Jag hade i början av året stämplat så lång tid att jag måste få ett arbete omfattande 5 månader för att få en ny Akasseperiod. Jag föreslog AF att kanske Ria vore något, vilket de accepterade. Jag hade haft kontakt med Ria sedan lång tid tillbaka och kände mig hemma där. Många av dessa som besökte Ria hade alkoholproblem, andra mådde dåligt i själen och en del kom dit för att  de behövde få dela gemenskap med andra människor. Sedan många år var Håkan Blome´ eldsjälen i detta arbete och nu blev han min handledare.
Jag får tillfälle att återkomma till detta.

Våren gick, dock icke händelselös, förbi. Elsemarie flyttade in i egen lägenhet på Lindrothsgatan.
Socialen hörde av sig, nu gällande en annan tonårstjej med besvärliga hemförhållanden. Hon kom till oss i mars.
Under några veckor var jag sjukskriven föpr ryggbesvär, ser jag i boken.

Något helt oväntat och fruktansvärt var att vår Statsminister Olof Palme blev skjuten natten till den 1 mars. Ni som följt mina bloggar minns kanske bönedagarna på Västanå då ett profetiskt budskap uttalades om att "ett skott skulle höras i huvudstaden och ge genljud över hela världen." Gud visste vad som skulle hända. Jag vill minnas att detta var två år tidigare.
Hela vårt land skakades.

Maria, Svens fru hade under tre års tid gått musiklärarutbildning i Stockholm och fick nu sin efterlängtade examen. Hon hade efter gymnasiet studerat engelska och franska på universitetet men hennes längtan stod till musiken. Av Sven fick hon grundläggande undervisning för att sedan fortsätta sin utbildning i Stockholm. Ett lyckokast vill jag säga!! Så mycket som hon fått betyda med sina musilaliska gåvor efter detta. Två dagar i veckan vistades hon i Stockholm och Sven fick iväg barnen till skola och dagis och allt funkade. Som det brukar när man har siktet inställt på målet. Jag fanns också på nära håll och gav en hjälpande hand ibland, liksom en del av deras många vänner i Filadelfia. 

Georg åkte på årets första resa till Israel den 26 april.
Vår tonårstjej samt Emil och jag åkte hem till mamma några dagar i maj månad. Så trevligt.

Men nu är det dags att vila benet och sova dessutom så jag säger GodNatt till er alla. Är tacksam för dag som gått och förbättringen, som jag hoppas ska fortsätta i morgon. 

Kristin och Emil fixar garneringen till jordgubbstårtan.

Torsdag 26 juni 2014. Bakåt i tiden. År 1986.

Här står vår lillasyster Stina redo att ta emot gäster.

För ett par dagar sedan var Sven och Maria på besök i Högskulla, under en brake på en semesterutflykt och hälsade på hos moster Stina, som övertog mammas hus och byggde om efter eget önskemål.
Så roligt Sven haft så många somrar där. I dag fick jag detta foto från dem.
Själv har jag vilat största delen av dagen.
Fick i går plötsligt ont i en höft, som hindrat rörligheten både i går och i dag. I går fyllde Anders 59 år och samma dag fyllde hans barnbarn Olof 1 år. De slog ihop kalasen och firade hos Olof. Jag kunde vara med men måste ha bilskjuts dit och därifrån.

Det var länge sedan jag skrev om 80talet så nu är det bäst att sätta fart.
år 1986 står på tur.Gick här och letade efter anteckningar. Så kom en tanke. "Men varför frågar du inte Gud?" "Visst ja"! Sagt och gjort. Hittade på en gång och inom mig ljöd ett bibelord:"Förrän de ropa skall jag svara!" Underbara Gud! Jag förstår inte att jag så ofta glömmer att prata med honom. Jag VET ju efter alla år!

Nu tänker jag göra ett litet sammandrag av januari 86. I mellandagarna hade Elsemarie åkt till Paris för att hälsa på sin bästis Helena från Borensberg, som jobbade i familj  där. Elsemarie kom hem den 7jan.
 Gäster nu och då, som vanligt. Barnbarn från de tre familjerna här och sover över ibland.
Fredrik och Martin köpt dator.(Något att notera!)
Gunnel Rask från Borensberg flyttat in hos oss och ska bo här under sin utbildning till förskollärare.

Nu hade Socialen " hittat oss" igen och vi blev tillfrågade om vi kunde ta emot en tonårstjej, pappa död och mamma sjuklig. Hon flyttade in hos oss på nyåret.
En kvinna, som jag fått kontakt med via en studiecirkel åt NBV, kände ofta oro och kom till mig och fikade och pratade. Jag bad mycket för henne, om att hon skulle "hitta" Gud. En dag berättade hon att hon varit på stan och plötsligt när hon kom hem bara fylldes hon av en stor frid och glädje och all oro försvann. Vi umgicks en tid innan hon flyttade från Örebro, fortfarande glad över att ha funnit Gud. Hon var också med på våra sammankomster på Ria.
Så var det dags att baka till Elsemaries födelsedag då enl ant.boken 32 personer kom, åt kycklingsallad, kaffe och tårta. "Trevligt. Lagt mig ½3", står det.

Modern till tonårsflickan, som var placerad här, mådde inte bra. Jag var och hälsade på, både hemma och  på sjukhus. Hon var orolig och åt en del mediciner för detta.
En dag tog hon en alltför stor dos och jag fick telefon från hennes granne att hon var på sjukhuset. Jag åkte genast dit. Hennes syster var redan där. En läkare kom ut från det rum där hon låg och meddelade oss att hon avlidit. Dottern hade bott hos sin kille senaste dagarna men kom också hon till sjukhuset. Läkaren pratade med henne och hon tog sedan god tid på sig att vara ensam med sin mamma. Så tragiskt! En äldre halvsyster fanns och såsmåningom tog storasyster över vårdnaden om den yngre.

Ja så har även denna dag tagit slut och jag är tacksam att jag orkat med. Yngsta dottern med man och son har i dag varit i Göteborg för att leta lägenhet åt Filip, som i höst ämnar fortsätta sina studier där.
Nu ber vi till Gud att allt ska bli rätt. "Han som håller hela världen i sin hand, han har ändå tid att tänka på mej", sjöng vi i söndagsskolan. Önskar er alla en GodNatt.  

Tisdag 24 juni 2014. Det handlar om HUMLOR.

Humlor är väl inget att skriva om, skulle min hulda moder ha sagt! Egentligen tycker inte jag det heller.
Dessa varelser och deras tillvaro har aldrig intresserat mig. Jag vet att de gör nytta och jag har aldrig dödat någon. Bara öppnat fönstret och släppt ut dem .

Men se det ändrades, i någon mån i år. Ett humlebo på altan!. Har aldrig funderat över hur de bor . "Getingbillor" slog man ju ner en och annan i sin barndom för att sedan springande sätta sig i säkerhet.

Det har varit intressant, och är fortfarande,att se hur det lilla boet,som en stor nöt låg på en stol på altan på ett  blommigt tyg som legat kvar sedan förra sommaren.(!!!)
Den stora humlan  kröp omkring, dragande i pälsrester som fåglarna tappat då de hämtat material till sina bon från min gamla päls som täckte äppelskörden.Det var inte mycket hon fick med sig varje gång. I två timmar höll hon på att hämta "ull" för att täcka över sitt näste.Då var det klart och lugn och ro lägrade sig över bostaden. Sedan har det varit roligt att i någon mån följa utvecklingen.

Massor av foton har tagits och om det lyckas ska jag visa några. Det där med foton är alltid lite vanskligt.
Detta har jag läst om mina inneboende:"Humlornas släkte hör till de sociala bina.Humlan knådar av frömjöl och honung en kaka, som fästes på boets golv. Lägger 8-16 ägg inom ett runt vaxhölje.
Vid ingången till boet bygger hon till sist en vaxbehållare för den honung hon lagrar för eget behov. När äggen kläckas efter 4 dagar äter larverna av frömjölsförrådet, vilket dagligen ökas på av modern. Efter ca 8 dagar är larverna fullvuxna och spinner då var sin kokong. Dessa första bildar en kompakt massa.
Nedtryckt mellan dem ruvar nu honan på kongkongerna, vänd mot ingången där hennes honung är inom räckhåll. Efter ytterligare 10 dagar kläckas de små honliga humlearbetarna, vilka efter ett dygn kan lämna boet.

Samtidigt med att de första larverna spinner sina kokonger lägger drottningen undan för undan nya ägg.
När humlearbetarna lämnat boet övertar de försörjningen av frömjöl och honung. Sedan hon lagt 200-400 ägg för utveckling till humlearbetare, börjar hon lägga andra ägg, som utvecklas till hannar och honor och kan bli ett par hundra. Därefter dör hon snart medan hannar och honor överger boet och honorna efter befruktningen söker sig till platser där de kan bygga bo.
På hösten dör hela humlesamhället, utom några befruktade honor.
Nu går jag och väntar på den dagen så jag kan få inblick där och se om det bo som humlan började täcka över med ullen finns kvar i ursprungligt skick. Humlan låg nyligen död på altangolvet. Efter allt slit för alla sina ättlingar. Jag lyfte upp henne så hon låg bredvid det stora ullboet men efter ett par dagar hade hon försvunnit.

Ja detta blev en konstig blogg men jag kunde inte låta bli att berätta lite om vad jag läst i en mycket gammal bok. Risk finns nog att det kommit nya kunskaper i ämnet.
Eftersom jag tror på en stor Gud, som vet om varje detalj i en människas liv, så tror jag också att han vet allt om en humlas liv och jag sjunger om igen: "O store Gud när jag den värld beskådar, som du har skapat med ditt allmakts ord....Då brister själen ut i lovsångs ljud.O, store Gud! O store Gud!

Tyvärr misslyckades det att skicka foton så jag får invänta ett barnbarn i morgon. Nu är Filip också tillbaka i stan, så jag har två killar som ställer upp. Kan inte den ene så kan den andre. Godnatt! Tack käre Gud för i dag !

Måndag 23 juni 2014. Återupptagen träning! Kortisblogg i kväll.

Det är ganska roligt att sätta sig på kvällen och tänka igenom dagen.
Känna tacksamhet för så mycket gott, som varje dag ger!
En matgäst fick hemlagad fiskgratin och potatis. Fick skjuts till Träningen. Anar träningsvärken som kommer i morgon. Två veckors uppehåll mår inte kroppen bra av, men jag hade ju feber en hel vecka och måste avstå träningen.

När jag kom hem hade jag besök av en god vän, som lånade några böcker om Helande. Jag blir glad när unga människor vill läsa om sådant som Jesus lärde oss att gå vidare med. Det gäller också i vår tid.

Min syster har några dagar vistats på sjukhuset och kom hem i dag. Lunchmat fanns kvar så jag gick till henne med den och vi fick en liten pratstund. Så glad över att vi bor ganska nära varandra.
Telefonpåringning från mitt barnbarn Kristin som inbjöd mig till morgondagen, då hon ska bjuda på något som "hon vet att jag är förtjust i." Spännande värre!

För att denna dag ytterligare skulle förgyllas, så fick jag message från ännu ett barnbarn. Nu var det Bernard,som från södra Tyskland meddelade att han och familjen nått semestermålet. SÅÅ skönt att höra. Med tre små barn, en pappa med ryggont och en trött mamma på så lång resa blir t.o.m. en gammal farmor lite fundersam över det lämpliga i att företa en sådan färd.

 Allt har gått över förväntan fick jag nu veta av en trött men nöjd pappa. Jag vet också att många förböner för denna resa har skickats till vår trofaste Fader och jag kan bara säga:"Tack gode Gud!" Nu är de hos goda vänner och vi önskar dem en skön semester.

 Borde väl i kväll ha berättat om mina humlor, som jag faktiskt tänkt, men nu kommer Jon Blund igen och jag har bara att gå till sängen efter en härlig dag. Lite regn har fallit så jag klarade mig undan vattningen i kväll också. Önskar oss alla en God Natt!

Söndag 22 juni 2014. Slut på midsommar.

Har just varit ute och burit hem Alfons till sitt hem.Tidigare i dag stannade han vid stupröret som ligger lite för högt på gräsmattan men sedan jag hjälpt honom på traven, traskade han runt och skötte sitt jobb. Nu tyckte jag att han kunde ta igen sig över natten så jag t. o.m. drog bort elsladden så han inte ger sig iväg ut och fastnar igen.

I dag har det regnat och det var bra men en kall helg har vi haft.Sedan jag avslutat midsommarafton har jag varit hemma och inne. "Åvilken lessam helg", skulle min mamma ha skrivit i sin dagbok. Men hon hade ingen dator och kunde vara på konferens, som jag. Torpkonferensen, med sina 15000 deltagare, avslutades i kväll. Tyvärr gick det ej att höra KarlErik Sahlberg ( som tidigare tjänstgjort i Clara kyrka i Stockholm) när han talade i mötet i kväll klockan 18. Förmiddagens gudstjänst gick så bra att lyssna till. I kväll blev det dubbelljud i högtalarna så jag stängde av.

Nu får jag väl se till att det blir lite ordning på bloggandet igen. Lika bra att gå direkt till resan till Rom och vår sista dag och kväll där. Om jag nu minns något.
Jag berättade om "Bröllopstårtan", som jag nu ska försöka skicka en bild på.
Framåt kvällen åt vi Hummer och Spagetti, annorlunda och gott. Efter denna trivsamma måltid på en uteservering (där Elsemarie varit vid tidigare besök i staden) tog vi oss till Piazza Navona.Tack vare sina många affärer och cafe´er, en favorit under alla säsonger. Sommartid är den fylld av gatuunderhållning och på vintertid med färggranna gatustånd där man säljer leksaker och godis. En härlig känsla att gå omkring där i lugn och ro. Plötsligt befann vi oss utanför porten till Sant´Agnese in Agone (Agneskyrkan säger vi). Det var ganska sent på kvällen men Elsemarie drog med oss in. Där möttes vi av en underbar lovsång som fyllde kyrkan. Några ungdomar stod för den fina sången till Guds ära. Vi kände igen melodierna och nynnade med. Ganska mycket folk satt andäktiga i bänkarna och där stannade vi tills de slutade sjunga. Människor kom in, gick fram till altaret i vördnad och lovsång till Gud och gick sedan ut igen. Andra satte sig ner i tystnad och stillhet.
Vilken fin avslutning på vår sista kväll i Rom!

När vi stilla lämnat kyrkan och kom ut i gatulivet igen så gick vi till ett glasscafe´. Något utöver det vanliga. Har fina bilder därifrån. Mycket folk överallt fast timmen var sen.
Vi fick en taxi hem till vårt hotell och sov vår sista natt uppfyllda av så många upplevelser även denna dag.
 Tänk att jag i alla fall kom också till Rom. Det var så mäktigt att vara där. Historia överallt. Jag läser nu om det vi hann med att se och annat intressant, som vi ej såg. Det finns bra böcker men detta att ha sett det med egna ögon är ändå speciellt.

Nu får jag väl avsluta för i kväll. Har tittat till mina humlor, om vilka jag ska berätta lite i kommande inlägg. Sov Gott, kära vänner och så hoppas vi på lite värme igen. Vart tog den vägen?

Tack Gud, för den här stilla dagen! Du är så god och kärleksfull och jag kan inte annat än älska dej!