En dag kan börja grå och mörk men ändå sluta i solsken!
Precis som mammas liv började med ensamhet, frånvaro av mor och far, kravfyllda barnaår i fosterfamilj utan kärlek. Mammas liv blev ett liv med mycket arbete och ensamhet men slutade med att hon fick en stor familj med en man och barn som älskade henne. En familj där vi lärde oss att ta hand om varandra!
På samma sätt slutar ofta begynnande grå höstdagar med att solen bryter fram med ljus och värme.
För mammas del vet jag att den tro på Gud som grundlades i byns söndagsskola, dit hon gick med sina kamrater varje söndag och som med tiden utvecklades till en personlig gudsrelation blev helt avgörande för vår familj. Något jag är SÅ tacksam för.
Alltnog, ja det var ju en grå dag som slutade i sol vi hade på tråden!
Eftersom jag kunde promenera i solskenet hem från hårfrisörskan (om ni bara kunde se hur fin jag är!) så njöt jag i fulla drag! Kaffe på min inglasade balkong och en god stunds sömn där gjorde sitt till mitt välbefinnande.
Jo jag vet att jag har en del som jag borde ha uträttat i kväll men faktum är att jag har mest lust att sova , vilket inte brukar båda gott. Men vi får se!
"Morgondagen vad den rymmer, ja det vet ej du och jag , men det finns dock EN som gör det ! Honom följer jag i dag," sjöng vi i ungdomsåren! Så är vi alltid trygga i sällskap med Jesus, som VET!
Sov Gott mina vänner! I morgon är en ny dag!
fredag 12 oktober 2018
torsdag 11 oktober 2018
Torsdag 11 oktober 2018. SOL ute, SOL inne, SOL i hjärta ocg SOL i sinne.
Ord från en väggbonad i min barndom
Jag sa ju att jag ljuger på nätet ibland! Om jag ska vara ärlig så är det lite ljug i rubriken om SOL inne! Sanningen är den att det är dåligt med sol inomhus. Men från balkongen kan jag på eftermiddagen se och njuta av solen. Dock inte i dag. Jag har varit lite deppig ett par dagar och den planerade promenaden blev av först sen eftermiddag men o så vackert och varmt väder.
Får nog ge mig ut i morgon också. Även om synen ej är perfekt så ska man inte sitta inomhus för det om nu vädret tillåter en promenad! Mitt valspråk "människan först" gör att jag aldrig blir ensam om man äger en iPhone! Det finns många inomhusmänniskor som blir glada för ett pling och en pratstund.
Att jag inte kom iväg till hårfrisörskan i dag heller var en miss! Nu är det bara att hoppas att jag inte glömmer att ringa i morgon bittida för om jag inte kommer dit så får jag hålla mig inomhus hela helgen! Ett födelsedagskalas missar jag i så fall också! Detta får inte ske!
Jag kan inte begripa att jag inte kommer åter till "forntiden" Tiden går och alltid låter jag något annat komma emellan när jag ska ta itu med denna del av mitt liv.
Felet är att jag aldrig lärde mig att ta åt mig mammas ord om både mej och andra,
" Di kommer aldri igång förrns halvdags medda!"
För mamma gällde "Morgonstund har guld i mund" Jag håller med henne men kan ej förmå mig att praktisera hennes kloka ord. Mina barn och jag pratar ofta om mamma och hennes energi trots så dåliga förutsättningar denna lilla varelse hade från start och sedan ända till pensionsåldern fickk slita hårt för sin och en lång tid också pappas existens.
N är pappa dog år 1953 var mamma 54 år, pappa 58. Alla fem barnen självförsörjande. Yngsta barnet 19 år. Jag vill minnas att det fanns någon lag som gällde att om hustrun vid mannens död ej fyllt 55 år så måste hon själv helt och hållet stå för sitt uppehälle utan någon hjälp från kommun eller försäkringskassa. De utflugna barnens löner var så små (på den tiden var det så) att vi ej kunde bistå ekonomiskt. Stina hade ganska lång tid arbete på kontoret i Figeholms bruk och bodde hemma mot betalning men såsmåningom lämnade också hon barndomshemmet och mamma blev ensam på mer än ett sätt.
Skönt nog så hade hon goda vänner som hon kunde bo hos några dagar ibland under den mörka årstiden. I Mederhult fanns Ingegerd och Lennart med flera barn: vänner sedan flera år. Där kände mamma sig hemma och kunde räcka en hjälpande hand i hushållsarbetet! De hade bil och skjutsade henne om hon ville titta till sin stuga emellanåt. Hon var, på vintern också på några dagars besök hos de av hennes barn som hade familjer. Med våren kom längtan till hennes "kära Högskulla", ett uttryck hon ofta använde och då bar det iväg hem till stugan och alla vänner! Jobbet på karamellfabriken ej att förglömma!
Vill minnas att jag tidigare berättat om det här men nu dök det åter upp och då får det bli så.
Vilken mamma vi hade! Det var inte bara barn och barnbarn hon brydde sig om! Nej där fanns plats för många fler vid hennes köksbord.
Nu tar dagen plötsligt slut och jag vet ej så noga vad jag skrivit men jag publicerar utan att ha läst igenom för annars ser jag sådant som borde ändras och då blir det illa med sänggåendet!
GodNatt mina vänner! Sov Gott och var förvissad om att Gud vakar över dej också denna natt. Om du vill!! Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! AMEN!
Jag sa ju att jag ljuger på nätet ibland! Om jag ska vara ärlig så är det lite ljug i rubriken om SOL inne! Sanningen är den att det är dåligt med sol inomhus. Men från balkongen kan jag på eftermiddagen se och njuta av solen. Dock inte i dag. Jag har varit lite deppig ett par dagar och den planerade promenaden blev av först sen eftermiddag men o så vackert och varmt väder.
Får nog ge mig ut i morgon också. Även om synen ej är perfekt så ska man inte sitta inomhus för det om nu vädret tillåter en promenad! Mitt valspråk "människan först" gör att jag aldrig blir ensam om man äger en iPhone! Det finns många inomhusmänniskor som blir glada för ett pling och en pratstund.
Att jag inte kom iväg till hårfrisörskan i dag heller var en miss! Nu är det bara att hoppas att jag inte glömmer att ringa i morgon bittida för om jag inte kommer dit så får jag hålla mig inomhus hela helgen! Ett födelsedagskalas missar jag i så fall också! Detta får inte ske!
Jag kan inte begripa att jag inte kommer åter till "forntiden" Tiden går och alltid låter jag något annat komma emellan när jag ska ta itu med denna del av mitt liv.
Felet är att jag aldrig lärde mig att ta åt mig mammas ord om både mej och andra,
" Di kommer aldri igång förrns halvdags medda!"
För mamma gällde "Morgonstund har guld i mund" Jag håller med henne men kan ej förmå mig att praktisera hennes kloka ord. Mina barn och jag pratar ofta om mamma och hennes energi trots så dåliga förutsättningar denna lilla varelse hade från start och sedan ända till pensionsåldern fickk slita hårt för sin och en lång tid också pappas existens.
N är pappa dog år 1953 var mamma 54 år, pappa 58. Alla fem barnen självförsörjande. Yngsta barnet 19 år. Jag vill minnas att det fanns någon lag som gällde att om hustrun vid mannens död ej fyllt 55 år så måste hon själv helt och hållet stå för sitt uppehälle utan någon hjälp från kommun eller försäkringskassa. De utflugna barnens löner var så små (på den tiden var det så) att vi ej kunde bistå ekonomiskt. Stina hade ganska lång tid arbete på kontoret i Figeholms bruk och bodde hemma mot betalning men såsmåningom lämnade också hon barndomshemmet och mamma blev ensam på mer än ett sätt.
Skönt nog så hade hon goda vänner som hon kunde bo hos några dagar ibland under den mörka årstiden. I Mederhult fanns Ingegerd och Lennart med flera barn: vänner sedan flera år. Där kände mamma sig hemma och kunde räcka en hjälpande hand i hushållsarbetet! De hade bil och skjutsade henne om hon ville titta till sin stuga emellanåt. Hon var, på vintern också på några dagars besök hos de av hennes barn som hade familjer. Med våren kom längtan till hennes "kära Högskulla", ett uttryck hon ofta använde och då bar det iväg hem till stugan och alla vänner! Jobbet på karamellfabriken ej att förglömma!
Vill minnas att jag tidigare berättat om det här men nu dök det åter upp och då får det bli så.
Vilken mamma vi hade! Det var inte bara barn och barnbarn hon brydde sig om! Nej där fanns plats för många fler vid hennes köksbord.
Nu tar dagen plötsligt slut och jag vet ej så noga vad jag skrivit men jag publicerar utan att ha läst igenom för annars ser jag sådant som borde ändras och då blir det illa med sänggåendet!
GodNatt mina vänner! Sov Gott och var förvissad om att Gud vakar över dej också denna natt. Om du vill!! Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! AMEN!
onsdag 10 oktober 2018
Onsdag 10 oktober 2018.Grått och kallt!
Som jag sa i går så gillar jag inte att gnälla fast tänk om jag gör det ändå utan att tänka på hur jag beter mig.
Dagen visade sig redan från början vara grå och dyster trots att jag väntat mig sol! Jag tyckte de sa det på TV i går . SOL på Fredsgatan i Örebro! Så fel det kan bli!
Drar mig åter till minnes när vi bodde i Borensberg och hade besök från Örebro. Mikael och Mattias var små och kunde inte läsa. Mamma Kerstin tog från hatthyllan ner deras mössor, som faster Maria hade stickat åt dem, med deras namn väl synliga. De skulle åka hem och ytterkläderna var på gång. " Mattias, du har tagit fel mössa ! Det där är Mikaels mössa", sa Kerstin. Indignerad tittade han på sin mamma och sa:" Ha, det ser jag ju själv (medan han pekade på de stora, fina, stickade bokstäverna på fel mössa) Sakta och tydligt "läste" han;
"M A T T I A S!" Lilla Mattias VILLE ju så gärna visa att han kunde!
Han blev senare Civilingenjör!!
Alltså fick vi ingen sol i dag heller! Därmed inte heller någon promenad. Hade i kväll tänkt mig till "Bildas" möte i Örebro Konsthall men fick avstå på grund av mitt ovårdade hår. Beroende på gårdagens slöhet.
Men dagen avslutades roligt i alla fall! Inga kom och vi åt kvällsmat tillsammans.
När jag får besök piggnar jag till! Vi trivs så bra tillsammans och delar vår tro på en kärleksfull Gud med varandra.
När hon gick hem så kom ett pling i min iPhone. Det var en vän som jag tidigare pratat med och som jag uppmanat att tacka Gud för det hon har att tacka för i stället för att tänka i motsatt riktning. Nu hade hon börjat tacka Gud för en speciell sak som hon fruktat för att hon måste göra sig av med
men hade nu förstått att Gud verkligen hade givit henne detta och VILLE att hon skulle se det som en Guds gåva.Något att tacka Gud för! Nu var hon trygg i detta och kunde glädjas över att det var en gåva från en kärleksfull, generös Gud!!
Sådana rapporter gör mig så glad ! Jag har tidigare talat om vikten av att VETA vem jag själv är, vem fienden, Satan är, och vem GUD är!!
Jag hörde en predikant säga detta för flera år sedan och det har varit mig till hjälp många gånger!
Tacksam är jag för att jag i dag tog tag i uppackningen av resväskan.
Tyvärr glömde jag årets Dagbok, med anteckningar om besök och födelsedagar, kvar i Göteborg men blev av mina barn i dag påmind om att deras kusin har födelsedag i dag så jag fick in en liten fras på hennes telefonsvarare. Får göra ett nytt försök i morgon!
Eftersom jag faktiskt inte mått så bra i dag så intar jag nu sängen och möjligen en Alvedon!
Hoppas på en bra dag i morgon och att vi alla ska få sova gott! Natti mina vänner!
Dagen visade sig redan från början vara grå och dyster trots att jag väntat mig sol! Jag tyckte de sa det på TV i går . SOL på Fredsgatan i Örebro! Så fel det kan bli!
Drar mig åter till minnes när vi bodde i Borensberg och hade besök från Örebro. Mikael och Mattias var små och kunde inte läsa. Mamma Kerstin tog från hatthyllan ner deras mössor, som faster Maria hade stickat åt dem, med deras namn väl synliga. De skulle åka hem och ytterkläderna var på gång. " Mattias, du har tagit fel mössa ! Det där är Mikaels mössa", sa Kerstin. Indignerad tittade han på sin mamma och sa:" Ha, det ser jag ju själv (medan han pekade på de stora, fina, stickade bokstäverna på fel mössa) Sakta och tydligt "läste" han;
"M A T T I A S!" Lilla Mattias VILLE ju så gärna visa att han kunde!
Han blev senare Civilingenjör!!
Alltså fick vi ingen sol i dag heller! Därmed inte heller någon promenad. Hade i kväll tänkt mig till "Bildas" möte i Örebro Konsthall men fick avstå på grund av mitt ovårdade hår. Beroende på gårdagens slöhet.
Men dagen avslutades roligt i alla fall! Inga kom och vi åt kvällsmat tillsammans.
När jag får besök piggnar jag till! Vi trivs så bra tillsammans och delar vår tro på en kärleksfull Gud med varandra.
När hon gick hem så kom ett pling i min iPhone. Det var en vän som jag tidigare pratat med och som jag uppmanat att tacka Gud för det hon har att tacka för i stället för att tänka i motsatt riktning. Nu hade hon börjat tacka Gud för en speciell sak som hon fruktat för att hon måste göra sig av med
men hade nu förstått att Gud verkligen hade givit henne detta och VILLE att hon skulle se det som en Guds gåva.Något att tacka Gud för! Nu var hon trygg i detta och kunde glädjas över att det var en gåva från en kärleksfull, generös Gud!!
Sådana rapporter gör mig så glad ! Jag har tidigare talat om vikten av att VETA vem jag själv är, vem fienden, Satan är, och vem GUD är!!
Jag hörde en predikant säga detta för flera år sedan och det har varit mig till hjälp många gånger!
Tacksam är jag för att jag i dag tog tag i uppackningen av resväskan.
Tyvärr glömde jag årets Dagbok, med anteckningar om besök och födelsedagar, kvar i Göteborg men blev av mina barn i dag påmind om att deras kusin har födelsedag i dag så jag fick in en liten fras på hennes telefonsvarare. Får göra ett nytt försök i morgon!
Eftersom jag faktiskt inte mått så bra i dag så intar jag nu sängen och möjligen en Alvedon!
Hoppas på en bra dag i morgon och att vi alla ska få sova gott! Natti mina vänner!
tisdag 9 oktober 2018
En liten saga om att förverkliga sina drömmar.9 oktober 2018.
Georgs och min yngsta dotter blev ett s.k. "sladdbarn" Anar att det inte alltid är så kul för ett sådant barn att växa upp i en familj där närmaste syskon är 20 år när man själv börjar skolan. De båda övriga syskonen har gift sig och fått barn så man är både faster och moster när man går i lågstadiet.
Givetvis kan det för ett sladdbarn också vara förenat med vissa fördelar.
För en mamma,med en man som ofta är borta från hemmet och de tre första barnen är "utflugna" är det en stor fördel och glädje med ett sådant barn i släptåg.
Barnet växte upp och i går fick jag på FB se en rektor under ett paraply intervjuas för någon tidnings räkning. Därav uttrycket om "förverkligade drömmar."Något hon önskar sina elever!
Det var bara det att jag själv träffades av uttrycket.
Jag tänkte på gårdagens drömmar om hur dagen i dag skulle bli.
Resväskan efter helgens utflykt, som inte blev uppackad i går skulle bli det i dag, tisdag.
En lång promenad på stan med rullator och en titt in i Nikolaikyrkan för en stund av ro och eftertanke. Ännu en gång ta tag i mina tidningsbuntar och flytta från en stol till en annan!
Ringa hårfrisörskan! Hoppas få en tid där och duscha innan dess.
Ringa till min svägerska Ingrid i Jävrebyn och gratta på födelsedagen.
Hur blev dagen? Nu ska jag vara mer ärlig än jag faktiskt önskar. Jag har ju sagt tidigare "att jag ljuger lite ibland när jag är på nätet" Så icke i dag!
Dagen, mörk och grå, började med att jag inte ens ville gå ur sängen. Väntade på att Elsemarie skulle ringa, som hon brukar, på väg till sin skola i Göteborg.
Pulverkaffe med bulle blev det till slut. Men hängig och lite vemodig fortsatte jag dagen.
Bestämde mig för att duscha för att förena detta med att ringa om tid hos min duktiga hårfrisörska, som inte har salongen öppen på onsdagar så besöket måste ske i dag.
Nu är det kväll. Har en känsla av att det blir enklare att tala om vad jag INTE gjorde än vad jag gjorde!
Jag packade INTE upp! Ringde INTE hårfrisörskan! Har gått i morgonrock hela dagen. Alltså klädde jag mig INTE! Hade INTE sett att Elsemarie ringt utan att jag svarat.
Tog INTE en promenad och kom alltså INTE in i Nikolaikyrkan!
Dagen fortskred UTAN arbetslust. Gjorde faktiskt en strömmingslåda av fisken jag tog från frysen i går kväll! För att jag måste! Märker ni hur gnällig jag är! Det trivs inte jag med. Det vet Gud.
Han är så god och hittar alltid på något att uppmuntra oss med!
Minns ni "BussInga"? Vi kom att sitta bredvid varandra på bussen en gång och är sedan dess goda vänner, och träffas då och då, Inga och jag!
Telefon ringer! En glad Inga säger till mej att sätta på TV. Rena väckelsemötet! Man riktigt känner Guds kärlek strömmar ut genom TVrutan kvittrar hon. "Jag vill minnas att jag kollade och du har det på kanal 9. Snabbt satt jag också och lyssnade till underbart tal och fin sång! Det hela handlade om att fatta mod, att aldrig tvivla på en stor Gud även om bönesvaret dröjer. Gud finns med hela tiden!
En hel timme varje dag kan jag se och lyssna. Måndag 18,Tisdag 19 osv.
Programmet heter TV70x7.
Se där ! Gud såg hur dämpad jag var! Såg till att Inga ringde och att jag snabbt fick in det fina på min TVskärm och sedan bara fick lyssna till sång och tal om att fatta mod, att Vi vilar i Guds hand, att han aldrig sviker, att för honom får vi berätta allt om vår sorg, vår längtan, vår frustration, våra ekonomiska bekymmer, vår glädje, vår tacksamhet osv.
Jag tror nog att ni förstår hur underbart det var för mig att se denna Guds omsorg i min modlöshet och tristess! Gud är god i sin stora kärlek till oss människor.
I morgon kommer Inga hit. Då ska jag berätta för henne hur uppmuntrad jag blev av att hon ringde just då när jag som bäst behövde Guds hjälp!
Gud sviker aldrig! Sov Gott mina vänner!
Givetvis kan det för ett sladdbarn också vara förenat med vissa fördelar.
För en mamma,med en man som ofta är borta från hemmet och de tre första barnen är "utflugna" är det en stor fördel och glädje med ett sådant barn i släptåg.
Barnet växte upp och i går fick jag på FB se en rektor under ett paraply intervjuas för någon tidnings räkning. Därav uttrycket om "förverkligade drömmar."Något hon önskar sina elever!
Det var bara det att jag själv träffades av uttrycket.
Jag tänkte på gårdagens drömmar om hur dagen i dag skulle bli.
Resväskan efter helgens utflykt, som inte blev uppackad i går skulle bli det i dag, tisdag.
En lång promenad på stan med rullator och en titt in i Nikolaikyrkan för en stund av ro och eftertanke. Ännu en gång ta tag i mina tidningsbuntar och flytta från en stol till en annan!
Ringa hårfrisörskan! Hoppas få en tid där och duscha innan dess.
Ringa till min svägerska Ingrid i Jävrebyn och gratta på födelsedagen.
Hur blev dagen? Nu ska jag vara mer ärlig än jag faktiskt önskar. Jag har ju sagt tidigare "att jag ljuger lite ibland när jag är på nätet" Så icke i dag!
Dagen, mörk och grå, började med att jag inte ens ville gå ur sängen. Väntade på att Elsemarie skulle ringa, som hon brukar, på väg till sin skola i Göteborg.
Pulverkaffe med bulle blev det till slut. Men hängig och lite vemodig fortsatte jag dagen.
Bestämde mig för att duscha för att förena detta med att ringa om tid hos min duktiga hårfrisörska, som inte har salongen öppen på onsdagar så besöket måste ske i dag.
Nu är det kväll. Har en känsla av att det blir enklare att tala om vad jag INTE gjorde än vad jag gjorde!
Jag packade INTE upp! Ringde INTE hårfrisörskan! Har gått i morgonrock hela dagen. Alltså klädde jag mig INTE! Hade INTE sett att Elsemarie ringt utan att jag svarat.
Tog INTE en promenad och kom alltså INTE in i Nikolaikyrkan!
Dagen fortskred UTAN arbetslust. Gjorde faktiskt en strömmingslåda av fisken jag tog från frysen i går kväll! För att jag måste! Märker ni hur gnällig jag är! Det trivs inte jag med. Det vet Gud.
Han är så god och hittar alltid på något att uppmuntra oss med!
Minns ni "BussInga"? Vi kom att sitta bredvid varandra på bussen en gång och är sedan dess goda vänner, och träffas då och då, Inga och jag!
Telefon ringer! En glad Inga säger till mej att sätta på TV. Rena väckelsemötet! Man riktigt känner Guds kärlek strömmar ut genom TVrutan kvittrar hon. "Jag vill minnas att jag kollade och du har det på kanal 9. Snabbt satt jag också och lyssnade till underbart tal och fin sång! Det hela handlade om att fatta mod, att aldrig tvivla på en stor Gud även om bönesvaret dröjer. Gud finns med hela tiden!
En hel timme varje dag kan jag se och lyssna. Måndag 18,Tisdag 19 osv.
Programmet heter TV70x7.
Se där ! Gud såg hur dämpad jag var! Såg till att Inga ringde och att jag snabbt fick in det fina på min TVskärm och sedan bara fick lyssna till sång och tal om att fatta mod, att Vi vilar i Guds hand, att han aldrig sviker, att för honom får vi berätta allt om vår sorg, vår längtan, vår frustration, våra ekonomiska bekymmer, vår glädje, vår tacksamhet osv.
Jag tror nog att ni förstår hur underbart det var för mig att se denna Guds omsorg i min modlöshet och tristess! Gud är god i sin stora kärlek till oss människor.
I morgon kommer Inga hit. Då ska jag berätta för henne hur uppmuntrad jag blev av att hon ringde just då när jag som bäst behövde Guds hjälp!
Gud sviker aldrig! Sov Gott mina vänner!
måndag 8 oktober 2018
Måndag 8 oktober 2018. Ikort sammanfattning!
Fredagen den 5 oktober hämtades jag i lägenheten vid 16-tiden av Tobias och flickvännen! Rullatorn, käppen, resväskan och jag stuvades in i Tobias bil och så bar det iväg mot Göteborg.
Med Tobias vid ratten åker man lugnt och tryggt . Ansvarsfull, hänsynsfull mot övriga trafikanter och tydligen god syn är några av mina iakttagelser. Det senaste om synen är nytänk på grund av min egen försämrade syn.
I Göteborg hämtade vi Filip och drog vidare mot Onsala där Elsemarie och Lasse tog emot oss med stora famnen. Nu var hela familjen ännu en gång samlad. Ett rikt dukat bord i det stora köket förhöjde stämningen.
Plats att sova finns i detta stora hus! Dagen avslutades med sång och musik. "Bred dina vida vingar, o Jesus över mig ! Och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig! Bliv du mitt allt i alla, min visdom och mitt råd! Och låt mig alla dagar få leva av din Nåd!
Lasse vid flygeln, vars tidigare ägare Bertil Andersson fick hembud för en tid sedan och Elsemarie och Lasse fick köpa detta instrument, som vi så många gånger hört Bertil spela på i deras hem i Borensberg! Lite extra känsligt faktiskt!
Filip fick låna bil hem till Göteborg och anlände nästa dag med Thea i sällskap.
Värdinnan sprang omkring med "hotellfrukost" till var och en. Oj så lyxig man kände sig. Liksom föregående kväll då sängen stod bäddad med så vackra lakan, en flaska dricka och en skål med Mariannkarameller på lilla bordet bredvid sängen! Klart man kände sig välkommen!
Den snabba Elsemarie bakade 100 goda bullar. Lasse åkte till fiskaffären. Köpte Rödspätta i stor mängd, lagade själv till den efter alla konstens regler!
Så satt vi där, alla nio, i kökets rymliga matsalsavdelning och avnjöt en osedvanligt god fiskmiddag me glass till efterrätt. Jag förstår känslan hos Elsemarie och Lasse att få ha dem alla omkring sig.
Man känner sig så tacksam! Jag minns när vi under vår tid i Borensberg fick besök och hela familjen var samlad.
Innan dess hade det varit besök i både Göteborg och Kungsbacka medan Elsemarie bakade bullar. Alla hade bilar och åkte dit de önskade . Linn och pojkvännen skulle på "Oktoberfest" på kvällen och hade hittat en affär där de inhandlade roliga kläder, vilka blev anledning till att de fich första pris för finaste klädsel på festen. Tror att jagskickade fotot på FB tidigare.
Söndagen, om vilken jag i går berättade en händelse så fin, kom oss till mötes. Kaffekorg fixades av snabba händer. och så gav vi oss iväg på utflykt i det vackra höstvädret.
Först till en loppmarknad, som jag nog måste säga, var den bästa jag någonsin skådat.
Jag inhandlade en skön liten fåtölj så nu får den gröna med alla Tobias och mina minnen, flytta till en annan familj. Jag har tidigare berättat om den och Tobias och mitt förhållande till densamma!
Vi äntrade våra bilar och så bar det iväg till en utsiktsplats, lite överdrivet kanske. Där dukades det medhavda i kaffekorgen upp och vi njöt av den familjära tillvaron ännu en stund innan vi åkte var och en hem till sig. Jag valde att åka hem fast jag var inbjuden att stanna i Onsala ytterligare några dagar. Det berodde på att jag nu hade möjligheten att komma ända hem till dörren!
I Göteborg hämtade vi Niklas, som också bor i Örebro så kom han också enkelt till stan.
Visst är det bra att ha en bil!!
Så var den trevliga helgen slut och nu är denna dag slut. Sven har varit här och hjälpt mig med ett och annat. Bl.a. har han nu skruvat fast lysröret över diskbänken så jag ej längre riskerar att plötsligt få det i huvudet!
I dag fick jag, tillsammans med en vän, bönesvar gällande ett problem som uppstått på en arbetsplats
Halleluja! Det löstes under dagens lopp och vi prisar Gud för att han aldrig sviker.
Detta att ha möjligheten att be en liten bön och få se hur Gud griper in är så stort och jag kan bara säga TACK GUD!
Ledsen är jag i kväll över att i TV fått veta att en skola för 450 elever i Uppsala i dag brunnit och att de som är misstänkta för att ha anlagt branden är två tonårsflickor.
Jag kan ej hålla tårarna tillbaka när jag tänker på alla konsekvenser detta för med sig. För familjer, För enskilda personer! Gud förbarma dig och ge de som ska ta tag i detta mycken vishet och förstånd att hantera det på bästa möjliga sätt!
Nu står Jon Blund i dörren och han är så välkommen! I dag har jag sovit en del och hoppas på lite arbetslust i morgon ! "Herren välsignar oss och bevarar oss och ger oss sin frid! Amen!!SOV GOTT alla mina vänner! Låt oss be för de berörda i branden i Uppsala. Tack att inga människor blev skadade ( vad jag vet) men ack så mycken bedrövelse på annat sätt! Vår Fader, vi behöver dej!
Med Tobias vid ratten åker man lugnt och tryggt . Ansvarsfull, hänsynsfull mot övriga trafikanter och tydligen god syn är några av mina iakttagelser. Det senaste om synen är nytänk på grund av min egen försämrade syn.
I Göteborg hämtade vi Filip och drog vidare mot Onsala där Elsemarie och Lasse tog emot oss med stora famnen. Nu var hela familjen ännu en gång samlad. Ett rikt dukat bord i det stora köket förhöjde stämningen.
Plats att sova finns i detta stora hus! Dagen avslutades med sång och musik. "Bred dina vida vingar, o Jesus över mig ! Och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig! Bliv du mitt allt i alla, min visdom och mitt råd! Och låt mig alla dagar få leva av din Nåd!
Lasse vid flygeln, vars tidigare ägare Bertil Andersson fick hembud för en tid sedan och Elsemarie och Lasse fick köpa detta instrument, som vi så många gånger hört Bertil spela på i deras hem i Borensberg! Lite extra känsligt faktiskt!
Filip fick låna bil hem till Göteborg och anlände nästa dag med Thea i sällskap.
Värdinnan sprang omkring med "hotellfrukost" till var och en. Oj så lyxig man kände sig. Liksom föregående kväll då sängen stod bäddad med så vackra lakan, en flaska dricka och en skål med Mariannkarameller på lilla bordet bredvid sängen! Klart man kände sig välkommen!
Den snabba Elsemarie bakade 100 goda bullar. Lasse åkte till fiskaffären. Köpte Rödspätta i stor mängd, lagade själv till den efter alla konstens regler!
Så satt vi där, alla nio, i kökets rymliga matsalsavdelning och avnjöt en osedvanligt god fiskmiddag me glass till efterrätt. Jag förstår känslan hos Elsemarie och Lasse att få ha dem alla omkring sig.
Man känner sig så tacksam! Jag minns när vi under vår tid i Borensberg fick besök och hela familjen var samlad.
Innan dess hade det varit besök i både Göteborg och Kungsbacka medan Elsemarie bakade bullar. Alla hade bilar och åkte dit de önskade . Linn och pojkvännen skulle på "Oktoberfest" på kvällen och hade hittat en affär där de inhandlade roliga kläder, vilka blev anledning till att de fich första pris för finaste klädsel på festen. Tror att jagskickade fotot på FB tidigare.
Söndagen, om vilken jag i går berättade en händelse så fin, kom oss till mötes. Kaffekorg fixades av snabba händer. och så gav vi oss iväg på utflykt i det vackra höstvädret.
Först till en loppmarknad, som jag nog måste säga, var den bästa jag någonsin skådat.
Jag inhandlade en skön liten fåtölj så nu får den gröna med alla Tobias och mina minnen, flytta till en annan familj. Jag har tidigare berättat om den och Tobias och mitt förhållande till densamma!
Vi äntrade våra bilar och så bar det iväg till en utsiktsplats, lite överdrivet kanske. Där dukades det medhavda i kaffekorgen upp och vi njöt av den familjära tillvaron ännu en stund innan vi åkte var och en hem till sig. Jag valde att åka hem fast jag var inbjuden att stanna i Onsala ytterligare några dagar. Det berodde på att jag nu hade möjligheten att komma ända hem till dörren!
I Göteborg hämtade vi Niklas, som också bor i Örebro så kom han också enkelt till stan.
Visst är det bra att ha en bil!!
Så var den trevliga helgen slut och nu är denna dag slut. Sven har varit här och hjälpt mig med ett och annat. Bl.a. har han nu skruvat fast lysröret över diskbänken så jag ej längre riskerar att plötsligt få det i huvudet!
I dag fick jag, tillsammans med en vän, bönesvar gällande ett problem som uppstått på en arbetsplats
Halleluja! Det löstes under dagens lopp och vi prisar Gud för att han aldrig sviker.
Detta att ha möjligheten att be en liten bön och få se hur Gud griper in är så stort och jag kan bara säga TACK GUD!
Ledsen är jag i kväll över att i TV fått veta att en skola för 450 elever i Uppsala i dag brunnit och att de som är misstänkta för att ha anlagt branden är två tonårsflickor.
Jag kan ej hålla tårarna tillbaka när jag tänker på alla konsekvenser detta för med sig. För familjer, För enskilda personer! Gud förbarma dig och ge de som ska ta tag i detta mycken vishet och förstånd att hantera det på bästa möjliga sätt!
Nu står Jon Blund i dörren och han är så välkommen! I dag har jag sovit en del och hoppas på lite arbetslust i morgon ! "Herren välsignar oss och bevarar oss och ger oss sin frid! Amen!!SOV GOTT alla mina vänner! Låt oss be för de berörda i branden i Uppsala. Tack att inga människor blev skadade ( vad jag vet) men ack så mycken bedrövelse på annat sätt! Vår Fader, vi behöver dej!
söndag 7 oktober 2018
Söndag 7 oktober 2018.! Kärlek visad i handling. Åter från Onsala! Kort blogg!
Jag skrev på FB i morse att jag skulle berätta en liten solskenshistoria på bloggen i kväll. På grund av min syns beskaffenhet och tröttheten efter 40 mils bilresa (utöver sviter efter luftombyte, som bara jag tror att det finns och angriper just mig) så blir det just bara denna lilla solskenshistoria, som verkligen ej bör falla i glömska.
Det övriga tar jag i morgon.
Elsemarie drog upp rullgardinen i mitt rum, tog mig ut på husets baksida och visade mig den förtrollande synen av dimmorna som svepte runt det stora gärde som omger deras hus Solen skulle snart tränga igenom och vi stod där i förundran. Jag var inställd på kaffe med Elsemaries goda bullr men ack vilken miss.
Dottern förklarade att hon ämnade sig till havet för ännu ett dopp. Jag försökte med att säga att jag hade uppfattat det som att det var gårdagen som skulle stå för säsongens sista dopp. Nej då! Det är vattnets och luftens temperatur som avgör den saken fick jag veta. Lufttemperaturen var i dag 5 grader och om en stund skulle det visa sig att vattnets temperatur höll tolv grader. Alltså var det ingen tvekan.
Hur skulle jag hantera detta? Jag som var inställd på kaffe o ch bullar därtill.
Efter en kort överläggning med mitt bättre jag, iklädd min rosa morgonrock som alltid finns på en krok i mitt rum, så satt jag inom kort i bilen på väg till havet.
I dag gick jag inte ut på bryggan utan satt kvar i bilen och väntade .
Glad och uppfriskad vände hon bilen och på den smala vägen anträdde vi färden mot hemmet där Lasse låg och sov. Trodde Elsemarie !
" Oj där kommer en bil . Ska den också ner till stranden" utbrister jag. " Nej det är ju Lasse" säger Elsemarie! Stannar till och får veta att när han vaknade och såg att sängen bredvid hans var tom så fick han snabbt på sig kläderna och åkte iväg för att se henne dyka ner i havet ännu en gång! Nej, själv skulle han inte unna sig denna upplevelse! Bara dela fruns glädje. Vilken kärlek!!
Hoppas ni förstår om jag "höll på att tappa öronen" när hon frågar:" Vill du att jag ska vända och hoppa i en gång till?" Jo det var ju därför han hade åkt iväg mot havet! Det ville han så gärna!
På nolltid hade Elsemarie vänt bilen. Badkläder fanns ju under badkappan så det var bara att dyka i ännu en gång med Lasse full av beundran på bryggan!
TJa vad sägs om detta? Kärlek och omtänksamhet från båda hållen!
Själv satt jag förstummad kvar i bilen.
Från fikabordet i vardagsrummet kunde vi över fälten se dimmorna lätta alltmer och solen bryta fram.
En sol som skulle lysa hela dagen!
Som ni förstår hände mycket mer denna dag men just nu före sängdags får det räcka med denna solskenshistoria.
Visst är det så här det ska vara tänker jag! !
Sov nu gott alla mina vänner och så tackar vi Gud för allt gott som vi fått vara med om också i dag!
Det övriga tar jag i morgon.
Elsemarie drog upp rullgardinen i mitt rum, tog mig ut på husets baksida och visade mig den förtrollande synen av dimmorna som svepte runt det stora gärde som omger deras hus Solen skulle snart tränga igenom och vi stod där i förundran. Jag var inställd på kaffe med Elsemaries goda bullr men ack vilken miss.
Dottern förklarade att hon ämnade sig till havet för ännu ett dopp. Jag försökte med att säga att jag hade uppfattat det som att det var gårdagen som skulle stå för säsongens sista dopp. Nej då! Det är vattnets och luftens temperatur som avgör den saken fick jag veta. Lufttemperaturen var i dag 5 grader och om en stund skulle det visa sig att vattnets temperatur höll tolv grader. Alltså var det ingen tvekan.
Hur skulle jag hantera detta? Jag som var inställd på kaffe o ch bullar därtill.
Efter en kort överläggning med mitt bättre jag, iklädd min rosa morgonrock som alltid finns på en krok i mitt rum, så satt jag inom kort i bilen på väg till havet.
I dag gick jag inte ut på bryggan utan satt kvar i bilen och väntade .
Glad och uppfriskad vände hon bilen och på den smala vägen anträdde vi färden mot hemmet där Lasse låg och sov. Trodde Elsemarie !
" Oj där kommer en bil . Ska den också ner till stranden" utbrister jag. " Nej det är ju Lasse" säger Elsemarie! Stannar till och får veta att när han vaknade och såg att sängen bredvid hans var tom så fick han snabbt på sig kläderna och åkte iväg för att se henne dyka ner i havet ännu en gång! Nej, själv skulle han inte unna sig denna upplevelse! Bara dela fruns glädje. Vilken kärlek!!
Hoppas ni förstår om jag "höll på att tappa öronen" när hon frågar:" Vill du att jag ska vända och hoppa i en gång till?" Jo det var ju därför han hade åkt iväg mot havet! Det ville han så gärna!
På nolltid hade Elsemarie vänt bilen. Badkläder fanns ju under badkappan så det var bara att dyka i ännu en gång med Lasse full av beundran på bryggan!
TJa vad sägs om detta? Kärlek och omtänksamhet från båda hållen!
Själv satt jag förstummad kvar i bilen.
Från fikabordet i vardagsrummet kunde vi över fälten se dimmorna lätta alltmer och solen bryta fram.
En sol som skulle lysa hela dagen!
Som ni förstår hände mycket mer denna dag men just nu före sängdags får det räcka med denna solskenshistoria.
Visst är det så här det ska vara tänker jag! !
Sov nu gott alla mina vänner och så tackar vi Gud för allt gott som vi fått vara med om också i dag!
torsdag 4 oktober 2018
Torsdag 4 oktober 2018. Sen som vanligt. Det händer nya saker hela tiden och jag är bra på att prioritera.
Ja så är det. Den 28 september var jag hos min hårfrisörska. Den 29 september, lördag var jag inne hela dagen . Lugnt och stilla. Jag grätlite för min försämrade syn. Detta orsakar en del lidande av skilda slag.
Så har vi kommit in i höstmånaden oktober.!
Sommaren gick snabbt. Jag kände mer av de olika årstiderna när jag bodde i villan och jag kunde se åt alla håll. Men om den krocken sk jag skriva i vinter har jag tänkt!
I måndags kom Ulla och Kerstin och städade. Vi åt god mat från restaurngen på min gata. Skönt nog kunde vi sitta på balkongen för att äta. Sven kom och fixade med lamporna i köket. De barna, de barna!
På tisdagen kom Moni Höglund, präst i Svenska Kyrkan. Hon fyllde år så jag hade givit mina flickor i uppdrag att på måndagen köpa blommor, med vilka jag tog emot henne vid ankomst. Sven dök upp, fikade med oss och fortsatte med sitt jobb i lägenheten.
Meningen var att jag skulle deltaga i ett möte på fredag men då ska jag vara i Göteborg så Moni filmade så jag kommer att vara med i en liten filmsnutt . Men med ett stort budskap!
På onsdagen kom Maria, Sven och Kristin och vi gick till SCB, över gatan, och åt jättegod lunch.
Jag bor "mitt i smeten" med restauranger runt omkring. På grund av min försämrade syn så väljer jag att "äta på stan". Så tacksam för den möjligheten. Vi fikade hemma hos mej med drömmar, nygräddade för dagen!
I dag har jag använt min iPhone mycket. Skickat och tagit emot message! Inte så dumt faktiskt! Det krånglade till sig lite på slutet nu så jag säger GodNatt till er mina vänner och sover gott, jag hoppas!
Så har vi kommit in i höstmånaden oktober.!
Sommaren gick snabbt. Jag kände mer av de olika årstiderna när jag bodde i villan och jag kunde se åt alla håll. Men om den krocken sk jag skriva i vinter har jag tänkt!
I måndags kom Ulla och Kerstin och städade. Vi åt god mat från restaurngen på min gata. Skönt nog kunde vi sitta på balkongen för att äta. Sven kom och fixade med lamporna i köket. De barna, de barna!
På tisdagen kom Moni Höglund, präst i Svenska Kyrkan. Hon fyllde år så jag hade givit mina flickor i uppdrag att på måndagen köpa blommor, med vilka jag tog emot henne vid ankomst. Sven dök upp, fikade med oss och fortsatte med sitt jobb i lägenheten.
Meningen var att jag skulle deltaga i ett möte på fredag men då ska jag vara i Göteborg så Moni filmade så jag kommer att vara med i en liten filmsnutt . Men med ett stort budskap!
På onsdagen kom Maria, Sven och Kristin och vi gick till SCB, över gatan, och åt jättegod lunch.
Jag bor "mitt i smeten" med restauranger runt omkring. På grund av min försämrade syn så väljer jag att "äta på stan". Så tacksam för den möjligheten. Vi fikade hemma hos mej med drömmar, nygräddade för dagen!
I dag har jag använt min iPhone mycket. Skickat och tagit emot message! Inte så dumt faktiskt! Det krånglade till sig lite på slutet nu så jag säger GodNatt till er mina vänner och sover gott, jag hoppas!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)