Måndag 16 maj 2016. Bara lite om denna kalla, grå dag, utan sol!

Dystert är ordet jag tänkte säga! Utan att därför verka gnällig, om möjligt är.
I dag skulle sköterskan på Vårdcentralen titta på min fot igen. Så mycket bättre den är nu. Nytt plåster och ny tid för återbesök.

Hem för att läsa tidning och sova igen. Skönt att vara hemma men vad jag saknar maten på bestämda tider och mångfalden!! Frukterna av alla de slag! Jag gottar mig lite nu när jag skriver om lyxlivet jag levde på Mallorca. Kan se allt i fantasin. Jag vågade mig ej ut i regnet i dag så jag ska handla i morgon sedan jag i Kerstins sällskap har besökt Kardiologen (?) på USÖ och vi sedan fikat på något mysigt ställe. Mina barn vet att jag gärna, och helst med sällskap, fikar på stan, så det missar vi nog inte.

I dag är det MAMMAS födelsedag. För 117 år sedan föddes hon i Stockholm, skickades som 7-åring till Misterhults socken i Kalmar län. Ett "ensamkommande" barn i ordets absolut rätta bemärkelse. Jag har i tidigare bloggar berättat lite om detta. Hon växte upp utan att känna sig älskad av familjen där hon bodde, men i söndagsskolan fick hon lära sig bibelord och att Jesus älskade henne. Något som hon bar med sig hela livet. Hon lärde sig att be till en Gud som aldrig sviker. Hon lärde, tillsammans med pappa, sina barn att förtrösta på denne Gud. Utan tvekan, det allra bästa vi barn fick med oss ut i livet. Fast hon själv, som barn växte upp utan att känna sig älskad hade hon så mycket kärlek att ge både sin familj och många andra. Hade alltid en hjälpande hand när det behövdes.

Dagen har, som sagt, varit trist. Ett långt och givande telefonsamtal lättade dock upp betydligt och jag blev lite gladare. Min bror ringer alltid sina systrar på mammas födelsedag, så också i dag. Vi är alla fyra syskon så tacksamma för att vi är ganska klara i huvudet trots att åren i övrigt satt sina spår.

Nu är det dags att sova och det ska jag göra nu för klockan 6 ringer klockan i morgon bittida.
Natti, Natti, vänner! "Bred dina vida vingar, o Jesus över oss! Amen!"

Torsdag, fredag, lördag, söndag 12,13, 14, 15 maj 2016. Borta bra,hemma bäst. Men både ock är inte så dumt.

Jovisst är jag privilegierad som fått hänga med på en och annan resa. Ska vid tillfälle ta en liten genomgång för att hålla minnen vid liv.
På tal om minnen så såg jag för en stund sedan på FB att en av mina vänner där skrev att hon aldrig sett en 2-krona men tagit reda på att från juni 2017 kan de ej längre användas som betalningsmedel.

Då dök ett gammalt minne från min ungdomstid upp.
 I Stockholm fanns på 40-talet, även senare, en guldsmedsaffär med en skylt utanför dörren där man kunde läsa:" Öbergs ringar, lycka bringar."

Georg och jag hade en längre tid sparat just 2-kronor för att användas till inköp av förlovningsringar.
I god tid före jul gick vi med den tunga påsen till Västerlånggatan i Gamla Stan för att byta silvret mot guld. Lite roligt var det faktiskt. Lönerna var ej så höga på den tiden men att på detta sätt spara ihop pengar gjorde att det ej blev en alltför stor utgift på en gång.
Julafton 1945, Georg 19 år, jag 18, förlovade vi oss.  Roligt att påminnas om förfluten tid.

I fredags eftermiddag, efter 3½ timmes flygresa var vi åter i Örebro, döttrarna och jag. Att se Mallorca var av utlandsresor kvar, för min del och jag tänkte, innan vi reste, att "detta blir min sista utlandsresa". Att inte ha varit på Mallorca, där flera i släkten varit många gånger, kändes som att något fattades av upplevelser i mitt liv. Länge drömde jag om att en dag komma till New York och dit tog mig Sven, Kerstin Ulla och Elsemarie för ett antal år sedan. En oförglömlig  resa, som jag är så tacksam för.
Efter det var det ytterligare en del resmål, som väntade och avverkades. Nu känns det som att Mallorca får bli avslutningen på mina utlandsresor. Passet går ut i oktober så det passar bra.
Till Himlen ska jag också, men då behöver jag varken  pass eller biljett, för den resan ordnade Jesus
 på Golgata för länge sedan, genom sin död och uppståndelse, som öppnade vägen till personlig gemenskap med Gud. För var och en, som tror.

Vad gäller resor innan dess, så säger döttrarna  att lite småresor i Sverige kommer det nog att bli i alla fall!

På tal om Mallorca så hände sig att då Elsemarie var ca 3 år kom Georg hem därifrån, efter en resa med sitt jobb på Studieförbundet, medförande, som present till yngsta dottern, ett par förtjusande skor, som ännu finns kvar, och som gjorde lillflickan så stolt.

Att jag ska ha så ont av luftombyte betyder att jag sover bort mycket av de två första dagarna på den nya platsen. När jag kommer hem igen är det likadant. I går sov jag mest hela dagen och i dag ett antal timmar. Nu hoppas jag att morgondagen ska bli normal.

Efter att vi vid 3-tiden i fredags kommit till Airport Örebro, ypperligt med direktflyg, satte sig Elsemarie och Lasse i bilen och åkte till Malmö.
De kommer nog hem vid 22-tiden i kväll. Tobias har skött om hemmet och förmodligen tränat fotboll medan han varit ensam sedan föräldrarna åkte.

Amer bor fortfarande på hotellet dit han anvisades av Socialen förra veckan. På tisdag ska han få ytterligare information om boende, enligt vad jag fått veta i dag. Bed gärna för honom att allt blir bra och att han får lugn och ro. I morgon ska jag till Vårdcentralen och få nytt förband på foten, som är bättre nu.

Detta får bli allt för i kväll. Jag väntar på ett tel samtal. Om det uteblir ska jag snart sova. Igen!
Tacksam till Gud för ännu en dag då jag har fungerat ganska normalt. I morgon ska jag packa upp!!!

Onsdag 11 maj 2016. Bussutflykter har så mycket att ge.

Inte missade flickorna sin morgonpromenad fast vi skulle på utflykt hela dagen. Vi hade glatt oss åt att få kliva på bussen och åka iväg för att " utforska Mallorca."
Tjejerna hann både med promenad, bjuda på morgonkaffe och äta frukost innan vi äntrade bussen för en underbar dag, solig och fin, med så mycket att upplev.

Att vid bussen mötas av en kvinnlig, norsktalande kvinna,70 år, som bott på Mallorca sedan hon var 26 år var verkligen något som gav förväntningar.

Att ha varit med på Georgs resor, där han varit guide har gjort att jag ( ja jag vet att jag inte ska jämföra) noga iakttar allt som guider gör och säger. Jag ser både sådant han var bättre på och tvärtom.

På en gång kände jag att denna norsktalande guide med lång erfarenhet skulle passa mej som hand i handske. Att jag älskar det norska språket kanske bidrog till detta.

Jag hade nu för avsikt att berätta om den underbara bussutflykten denna soliga, vackra dag men måste tyvärr avstå från att skriva mer i kväll för jag är SÅ trött. Enligt medhavd stegräknare har vi gått 7.000 steg, c:à 5 kilometer, så jag går nu, efter en god middag på hotellet, till nattens vila, tacksam över att jag ej har ont i foten trots alla steg.

Sov Gott, vänner! Vi ses på ny blogg!

Söndag, måndag, tisdag 8,9,10 maj 2016. Blandat innehåll.

Nu gäller det att hålla ordning på vad som hänt senaste tre dagarna.
Egentligen är det ej så svårt för dagarna har försvunnit medan jag har sovit, som jag brukar göra när jag utsätter mig för luftombyte.
Vi anlände på fredagens kväll. Lördagen regnade det medan jag sov. Söndagen började dyster och fortsatte så om jag minns rätt.

Måndagen kom solen till glädje för oss. Från Örebro kom rapporter om 28 grader+.
Vi gladdes med folket i Örebro.

I dag, tisdag tillbringade vi stor del av dagen på vår underbara uteplats med hängmatta, bubbelpool och solstolar med större pool. Allt inbäddat i grönska och underbara blommor.
I grannskapet finns påfåglar. Vilken syn när den största vecklar ut sina fjädrar!

Vilken skapelse vi ständigt får se. Hotellet, Viva Bahia, där vi bor är beläget 7 km. söder om
Alcudia. Vi ville gärna komma in till stan och särskilt "Gamla stan" så vi tog på eftermiddagen en taxi dit och tog en promenad genom de ibland smala' gatorna. Sååå mysigt!

Jag köpte en bok med fina foton från ön. Solen har alltså kommit för att stanna. Hoppas vi!!
I morgon åker vi på bussutflykt till en by som heter Valdemossa, där det ska finnas en del sevärdheter. Om detta må jag berätta i morgondagens blogg.

Den medföljande Distriktssköterskan har i dag lagt nytt förband på fotens sår, som ibland småvärker medan läkningen pågår. Så tänker jag i alla fall.
Här finns många småbarnsfamiljer och vi är imponerade av mammorna och papporna som är så engagerade i sina telningar.

Jag trivs med att höra barnskratten blandas med fågelsången.
Jag har för mitt välbefinnande cyklat på motionscykel både i går och i dag. Saknar dock apparaterna som jag har tillgång till på Karla Vårdcentral i Örebro.
Nu är det dags att sova efter middagen som i kväll bl. à. innehöll sushi,anka, fallafel, vårrullar, för att nämna en bråkdel av all god mat.

I morgon åker vi tidigt och flickorna tänker tydligen ge sig ut på sedvanlig morgonpromenad. Själv tänker jag sova. Kan ta en tur på motionscykeln i morgon kväll.
Tacksam för en härlig dag önskar jag GodNatt till er alla.

Fredag, lördag 6,7 maj 2016. Hej hopp så fort det går att komma till Mallorca. Och så gott man sover hela första dagen!

Jodå, tillsammans med Kerstin, Ulla och Else-Marie är jag på "solsemester".
I Sverige skiner solen vet jag. Här regnar det. Njut, ni som har sol, som vi alla så mycket längtat efter. Som jag brukar, första dagen av en bortavistelse utomlands, så har jag sovit.
Vilat, ätit, fikat och haft så bra. Mina tre flickor gör allt de kan för att jag ska ha det bra.

Klockan är bara 22.00 när jag nu avslutar bloggen för att sova hela natten, hoppas jag. Föregående natt sov jag så gott utan att alls ha ont i foten. I morgon ska min "distriktssköterska" lägga om såret med plåster enligt ordination från min fantastiska Vårdcentral i Örebro. Plåster som de skickat med. Är så tacksam!

I morgon ska jag till hotellets träningsavdelning och börja ta igen det jag försummat senaste tiden i Örebro. Simma i havet vågar jag ej med tanke på foten. Plåstret är vattentätt och klarar duschen me inte mera. Har hört rykten om att den medföljande sköterskan har planer på att "plasta" in .mej .
Nu säger jag GodNatt till er alla och på minner om herdepsalmen, som jag älskar att läsa. "Herren är min herde, mig skall intet fattas." Psalm 23. Sov Gott! Herren är med var dag, som Han lovat.

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, 2,3,4,5 maj 2016. Livet är omväxlande.

Måndag hade jag tid på Vårdcentralen för såret på foten. Bättre var det men inte bra.
En Socialsekreterare ringde ang. Amer. Skulle höra av sig till honom ang bostad.
Elsemarie åkte till Kalmar med andra rektorer från vuxenutbildningen. Ska vara borta ett par dagar
Amer fick besök av ett par kompisar.
När de gått hem kom Amer ut i köket . Klockan var då över 22.00.
Hade jag möjligen någon kycklingbröstfile´ , ris och djupfrysta ärtor? Ris fanns . Kollade det övriga . Joodå det fanns kycklingbröstfile´ i frysen.Frysta grönsaker också.
Men till vad så dags på dagen? Jo en lärare hade smsat att de skulle ha det nästa dag. Jaha och till hur många? Svaret var 16. Hoppsan! Men var det bara Amer som skulle stå för allt? Neejdå!  De andra skulle också ha något med sig. Han satte igång med att röra riset i olja, sätta till vatten och curry, stekte kycklingen, som han tinat i vatten. Jag hjälpte bara till med att hacka lök. Frågade om det var OK att jag gick till sängs. Joodå, han skulle fixa det själv. Nog undrade jag lite ang denna festmåltid men allt verkade ju OK.
Nästa morgon fanns en stor form inlindad i aluminiumfolie. Han fick låna en stor väska och gick till bussen.

Senare på dagen kom han hem i sällskap med sin bror, som sedan han fått uppehållstillstånd fått ett rum med del i kök i kollektiv i Vivalla, samt sina två kompisar.
All mat han lagat kvällen innan hade han med hem och delade upp till sina gäster. Tydligen var det något missförstånd beträffande maten för eleverna hade bjudits på tårta!!!Språkförbistring???

Onsdagen blev den dagen då Amer lämnade sitt rum och mej och tillfälligt, genom Socialjourens försorg flyttade in på ett hotell där andra invandrare finns. Där får han bo ett par dagar. Sedan ordnas det något annat åt honom medan han fortsätter att vänta på den där lägenheten, som han drömt om sedan han kom till Sverige. Jag var ännu en gång på Vårdcentralen för att kolla foten. Fick med ett par dagars behandlingsgrejer för nu ska jag åka på semester en hel vecka.

I dag är torsdag, Kristi Himmelsfärdsdag och jag har haft min kommunala städare här.
Jag har bakat bullar och tvättat. I morgon åker jag på solsemester just när sol och värme kommit till Sverige.  Men det ska bli vilsamt att slippa matbekymmer och så behöver man nog lite omväxling ibland. Jag tror att man mår bra av det. Som vanligt åker jag i sällskap med mina tre flickor. Sonen Sven åker på utlandssemester med sin Maria.
Undrar hur det blir med bloggandet. Det kanske blir ett sammandrag då jag kommer hem om en vecka. Har i kväll pratat med Linn i Malmö. Hon hostar och är så förkyld. Så roligt att växla några ord med henne.

Nu säger jag GodNatt och går till sängen. Tacksam för att vi har en Gud som kan göra mer än vi kan bedja eller tänka, som det står i Bibeln och som vi får uppleva nu och då.

Lite Valborgsmässoaftonstankar och lite 1 maj. 2016.

Lite tillskott i kyl och skafferi förser barnen mig med emellanåt." Mig ska intet fattas".

Kvällen är sen. På väg till nattjobbet kom Kerstin in en sväng och lämnade två kassar med matvaror som hon köpt och gav till mej. Så härligt att ha så mycket av alla de slag i kyl och skafferi. Jag hade precis fått hjälp av Amer att få ordning på min iPhone så jag provade att ta ett foto på det som ännu ej var inplockat i kyl och frys. Nu ska det bli en del bakverk igen.

Så var det om gårdagen jag skulle prata lite. Det är något visst det där med Valborgsmässoafton.
Många minnen. Brasan på Fighultsberget i Figeholm. Ungdomskonferenserna under åren i Stockholm och Korskyrkan.
 Glädjen över att då ha köpt något nytt i klädesväg av hopsparade pengar. Så fin man kände sig. Den Valborgsmässoafton jag har starkast minne av är år 1946.Aldrig glömmer jag hur jag, då nyförlovad och anställd i en färghandel i centrala Stockholm, plötsligt som alla andra hörde skotten över stan.

 Att prinsparet på Haga, med sina fyra flickor,  skulle få tillökning var allmänt känt. Särskilt spännande, eftersom svenska folket denna gång ivrigt väntade på att det skulle bli en pojke som såsmåningom skulle kunna bli kung. På den tiden var det bara pojkar som kunde bli regenter i Sverige.Jag tror att jag i en tidigare blogg berättat om det stora ögonblicket då salutskotten började höras över huvudstaden. Tystnaden i butiken blev total. Ett, två, 21 skott. Nej! 21 skott betydde ytterligare en flicka, som inte kunde bli regent.  Efter ett kort uppehåll kom ytterligare 21 skott och vi , chefen, kunder och personal log mot varandra och allt återgick till det normala.
I år fyller han 70 år och det firades med pompa och ståt i Stockholm. Numera finns TV som kan låta oss vara med på ett hörn var vi än är bosatta.

Senare minnen är från vår tid i Värmland. Blåsorkestern i Lesjöfors och brasan vid Lesjön. Vill jag minnas, eller? Affären stängd 1 maj. Om helgen råkade infalla lämpligt så passade vi då på att ta barnen med oss och hälsa på hos deras kusiner med föräldrar eller hos andra anhöriga.

Brasan vid sjön Boren i Borensberg och så brasan vid slottet i Örebro där vi befunnit oss så många gånger. Numera går jag inte dit.  År 1990 var jag  där tillsammans med Georg, 3 veckor innan han lämnade detta jordelivet. Min förvåning över att han ej, som han brukade, med sin fasta starka röst stämde in i sången "Härlig är jorden". Om denna kväll har jag tidigare berättat i mitt bloggande.
Kvällar då Tobias och jag suttit vid fönstret i mitt vardagsrum och tittat på fyrverkeriet från slottet hör till kära minnen.

I dag är sista dagen som Amer bor här. Varken han eller jag vet var han skall bo efter morgondagen men efter nästan tre månader i mitt lilla TVrum blir det skönt för honom att få något "eget".
Det var ju katastrofutryckning kan man säga att han hamnade här. När jag hör hur det gick till med hans placering och hur han flyttats av den som från början tog emot honom så ser man hur stor makt pengar har. Sedan han flyttade hit har han fått etableringsbidrag och själv stått för sina utgifter. Något som han varit och är mycket nöjd med. Själv är jag nöjd med att ha fått vara med om att visa kärlek till en främling, som tvingats fly och förhoppningsvis lärt mig något som ger nya erfarenheter åt en åldrande människa. Naturligtvis har vänskapsband knutits och han vet att han alltid är välkommen hem till mej.  Så bra att skolan ingrep efter att ha förstått att kontrollen av familjehemmet brustit.

Nu ser vi fram emot att han ska få ett eget bra boende och att få börja studera på universitetet. Nu har båda bröderna uppehållstillstånd och även den äldre brodern får nu möjlighet att börja på SFI för att lära sig svenska.

 Våren är alltså på väg in i vårt land även om vi ej sett mycket av den ännu men lite grönaktigt här och var bådar gott. Får se hur mycket av trädgårdsarbete jag orkar med.
Nu är det dags att sova och jag har fått nya böneämnen under dagen så jag har en del att både tacka Gud för och be om hans hjälp i situationer där mänsklig makt ej räcker till."För Gud är allting möjligt". Det tror vi på och därför fortsätter vi att be till vår himmelske Fader. Natti, Natti kära vänner!