Onsdag 9 december 2015. Julbord, födelsedagsfest, hjälp av barn,halvvägs pensionärer med tid.

Att sitta vid köksbordet och sova är ingen bra ide` så jag sätter igång med bloggen, som väl ändå måste vara mer meningsfullt.
Hur blev dagen?. Mådde fortfarande dåligt när dagen grydde. Det är inte bara saknaden efter Isak som gör ont utan jag tror att det är en samling av uppdämda, obearbetade rester av sorg tidigare i livet som nu kommer till ytan. Som om den "nu passar på tillfället"!

Faktiskt drog jag mig i dag till minnes min svärfars ord när hans hustru nummer två, Georgs och hans bror Lars styvmor, efter 28 års äktenskap avled. Hans första fru Elsa dog när Georg föddes, efter 5 års äktenskap. Min svärfar sa att han, vid andra hustruns död, upplevde att den tidigare sorgen och saknaden blev starkt kännbar. Han upplevde på nytt den första sorgen.
Naturligtvis går detta ej att jämföra med min situation, men ändå något att notera.

På förmiddagen kom Ulla och Lennart. Den senare nybliven pensionär. Ulla "nafsande" på sin. Betyder att båda har möjlighet att ett par dagar varje vecka tillsammans använda tiden som de vill. Som i sin tur betyder att jag, barn och barnbarn kan räkna med deras besök och en hjälpande hand.

I dag satte de igång med att diska, dammsuga, damma, byta ut trasiga lampor, handla, skjutsade mig till Immanuelskyrkan, där min väninna Inga väntade.
Vad beträffar julbordet så spelades musik medan vi tog plats vid borden.
Så mycket god mat vi hade att ta för oss utav. Inlagd sill, Janssons frestelse, Köttbullar, omelett. korv, julskinka, olika sorters lax och mycket mer.

Hannaskolan  stod för fint Luciatåg med vacker sång.
Kaffe med pepparkakor, choklad och frukt. Lotterier med många vinster. Jag hade vinst på bägge av de två lotter jag köpte. Något som passade mycket bra vad gäller fortsättningen av dagen.

Jag hämtades av Ulla och Lennart. Fick följa med dem till Jonas som under gårdagen fyllde 36 år och i dag skulle grattas av mor och far. Så bra med lotterivinsterna. Nu fick han karamellskålen med innehåll. Jag fick också tillfälle att ha en rolig stund med barnen.
Det blev en bra dag trots saknaden att ingen Isak kom i dag.

Jag hinner med lite av år 1994 igen. 1 februari.  Elsemarie och Linn kom. Jag spelade in den roliga Linn på bandspelaren.
Nu hade jag två månader kvar innan jag måste ha en bostad. En av de två villorna jag fick som svar på brevutdelningen, hade jag direkt tackat nej till. Den andra ansåg jag vara för dyr.
Nu tyckte Elsemarie att jag kunde väl ändå TITTA på den. Jag sa till henne att ringa dit.De blev förvånade över att jag ännu inte köpt någon villa men hälsade oss välkomna dit nästa dag.

Onsdag 2 februari. Gick upp tidigt och hade en stilla stund tillsammans med Gud. Vet ej om jag läste ur bibeln eller om jag blev påmind om det eftersom det var ett ord som jag kände väl till. Det finns att läsa i 2 Kor. 6 kapitel. " Jag bönhör dig i behaglig tid och jag hjälper dig på frälsningens dag."
I dagboken står vidare: " Tack Far för dessa ord! De kom som på beställning."
 Jag hade talat med Gud  om att jag före 15 februari skulle få veta var jag skulle få bostad.
På lunchen kom Lennart och undrade : "Har det hänt något på bostadsfronten?"
"Nej", svarade jag " men jag fick ett ord från Herren i morse. Jag bönhör dig i behaglig tid och jag hjälper dig på frälsningens dag."
"Jaha", sa Lennart "och sedan står det ' I dag är den välbehagliga tiden. I dag är frälsningens dag."

Framåt kvällen åkte Elsemarie och jag till villan, som avtalat var.
Jag kan ännu minnas känslan när vi kom in i huset. "HÄR är det. Här skulle Jesus och jag flytta in. Vi satt vid köksbordet och fikade med nygräddad sockerkaka och jag hörde mig själv säga:" Ja det här huset är jag verkligen intresserad av." På den tiden var man antingen nöjd med det pris som begärdes  och betalade det priset eller hände det att man prutade.
Elsemarie sa sedan att hon blev förvånad att jag inte alls diskuterade priset utan tog del av de lånehandlingar som fanns och vi kom genast överens om att jag skulle köpa huset.
Jag gick med hem till Elsemarie och Lasse och grät några glädjetårar.

Nu uppstod ett nytt problem, som jag, i mina böner till Gud, kom att engagera mig i. Vart skulle nu den familj, vars villa jag just bestämt mig för att köpa, ta vägen?
Till detta ska jag återkomma för nu ska jag sova. Jag är fortfarande ledsen men tror att i kväll Elsemarie och Lasse har det ännu värre med sorg och saknad. Bed gärna för dem också. Så klart kommer det en dag då vi kan prata om Isak och hur roligt vi hade med honom utan att känna smärta men jag förmodar att vi en tid framöver  är väldigt sköra.

  Jag har aldrig varit med om att mista en fyrbent vän men nu har jag också den erfarenheten. Hur sorgligt det än är!
Önskar er alla en God Natt!  

 

Tisdag 8 december 2015. Gråtatacker i dag. Tre besök distraherade, inågon mån, tårflödet.

Isak ung och utan hjärtbesvär!

Så har ännu en dag gått.Utan Isak. En dag, mycket värre än jag kunnat föreställa mig.
Är högst förvånad över det jag i dag upplevt av sorg. Plötsligt var det som om all tidigare sorg kändes i hela mej. Som ett stort hål inuti. Skönt nog skulle Bernard komma hit och äta i dag så jag skulle ha annat än Isaks bortgång att tänka på.
Jag ändrade matsedel tre gånger på förmiddagen. Tredje förslaget blev det enklaste. Stekt falukorv,  makaroner och rårivna morötter. God nötrullsbit till "kaffe på maten."

Jag har darrat, gråtit och sörjt. Det var skönt att få besök av barnbarnet. Vi har alltid viktiga saker att prata om! Så också i dag.
 När han lämnade huset kom Mirjam från "min" församling, som varje år, till jul, delar ut blommor till de som uppnått en viss ålder. En trevlig tradition! Vi drack kaffe och hade en trevlig pratstund!
På ett kort i blomman fanns en julhälsning med inbjudan till grötfest i kyrkan några dagar in på nyåret. Också traditionsenligt! Mycket sång och musik och trevlig gemenskap gör dagen minnesrik.

Efter det besöket kom ett gråtanfall. Liknande de jag många gånger hade efter min Georgs plötsliga frånfälle för 15 år sedan. Jag hörde mig själv i dag högt säga:"Nej, nej, jag vill inte.
Jag tillät mig att gråta färdigt innan nästa gäst anlände. Det var Stefan som ville ha kaffe, utan tilltugg i dag. Vi hann samtala, läsa bibeln och be till Gud.
Jag skickade SMS till Tobias. Återger det precis som det var. Jag:"Är du hemma?" Tob:" Japp, men ska till träning. Vill du jag ska komma in på hemvägen?" Jag:" Gärna, om du orkar se mej gråta."
Tob:"Vad har hänt???"
Nu gällde det att vara vis! Överlade med mig själv hur jag skulle svara. Skrev så här:" Inget särskilt, men kom gärna in!" Svar:"Absolut!" avslutat med två röda hjärtan.

Elsemarie ringde." Å vad Gud är god!" Jaa, det måste jag ju hålla med om även om jag blev förvånad och glad över att hon ej satt och grät över Isaks frånfälle. Hon hade, under dagen, fått en uppmuntran och tog det som en hälsning från Gud.

 Tobias hade nu ringt och sagt att han skulle titta in till mej efter träningen, och kanske bli lite sen, för jag var ledsen.
 Efter samtalet med Elsemarie kände jag det mycket bättre. Vi är alla överens om att det bästa skedde. Redan har de börjat att prata om inköp av ny hund senare under året.
Jag vill ej vara dagmatte vintertid så det passar bra lite senare, när familjen är hemma och kan ta den första tiden med ny vovve.

Isak var som en baby, brukade jag säga. Kunde sitta i Elsemaries famn hur länge som helst.Viftade glatt på svansen och visade intresse för var och en som kom innanför dörrarna men hade  olika förhållningssätt till olika, av honom kända personer.  Mycket intressant tyckte jag, som ju inte är någon "hundmänniska" precis. Det fanns katt i mitt barndomshem. Hundar var jag rädd för. Det var först när Kerstins familj skaffade hund som jag vågade närma mig och detta med stor försiktighet i början.

Känns bra i kväll att jag under dagen gjort upp med den värsta sorgen så jag kan se framåt igen.
Tobias har till min iPhone skickat ett foto där Isak är ung och ute på språngmarsch och det ska jag få med i detta inlägg har jag tänkt.

Detta får bli allt för i kväll. I morgon ska Inga och jag äta julbord tillsammans.
Sov Gott alla vänner! GUD ÄR GOD!

Måndag 7 december 2015.Man föds, man lever och man dör. Samma för djur,som för människor. Jag gråter i dag!

Det gick så fort! På torsdagen kom han till sjukhuset, hämtades på fredagen. Hjärtmedicinen fick tvingas i honom. Han flämtade och blev allt tröttare.
I dag kom Elsemarie med honom hit för att jag skulle få ta farväl. Han viftade lite på svansen för att säga "hej". Hans matte och jag drack kaffe och grät tillsammans. Elsemarie ville åka ensam denna sista resa för Isaks del. Innan de åkte passade jag på att ta ett sista foto.
 På hemväg från sjukhuset ringde Elsemarie, kom hit och vi satt här och grät tillsammans över en kopp kaffe. Elsemarie och Isak hade en speciell kontakt med varandra. Oj vad pussar hon fick när hon varit borta och kom hem igen. Han slickade hennes ansikte så innerligt för att visa sin glädje.

Nu fick jag veta hur fint "slut" han fick. Först en bedövningsspruta och Elsemarie satt ensam hos honom en stund. Hon grät och han slickade hennes tårar. Veterinären stod utanför glasrutan och såg också detta sista farväl, innan hon gav Isak den spruta som gjorde att han somnade in.

Familjens tröst är att Isak inte behöver flämta och vara så trött mer. Han orkade inte leva längre och då var det skönt att få slumra in. Vi tycker det känns bra att han hämtades hem i fredags så de fick vara med honom de sista dagarna i livet. Kanske blir det en ny vovve såsmåningom!

Jag mår inte så bra av "skilsmässan" men trösten också för mig är att hjärtat hade inte blivit bättre och då var det bäst som skedde.

Jag har inte uträttat så mycket i dag och känner inte för att skriva mer just nu så jag har nog bara att säga GodNatt. Tobias var nyss här en stund på väg hem från fotbollsträningen. Han resonerade klokt. Tänkte på Isaks bästa. Föräldrarna är hos goda vänner i kväll.

Jag blir lite darrig och orkeslös av sorgebud och gör nog bäst i att försöka sova nu.
Jag har ställt klockan på ringning för att vara på benen när Isak skulle komma. Jag tror nog att jag fortsätter samma vana även utan hund. Skulle det senare bli en ny så är det bra att ha den vanan inne. Jag tror nog att jag mått bra av att ha lite sällskap av Isak. Han var snäll, hänsynsfull och trofast.
Låg i hallen, gärna framför dörren, och väntade, när jag var på träning.
Tack, Isak, för 8 roliga år tillsammans med dej!

  

Söndag 6 december 2015. Grå,regnig dag, 10 grader och mycket blåsigt.

Då blir det en stund av bloggskrivande igen.
Halva dagen gick utan att något synligt hände. Jag såg dock TVgudstjänsten och lyssnade till Närradions gudstjänst från Brickebergskyrkan, Örebro.

Plötsligt ringde telefon. Kerstin var på väg hit. Kul att få sällskap till kaffestunden med lussekatt. (Joodå jag hade haft en sådan stund på morgonen också). Kerstin hade, som vanligt, med en påse "godsaker".

För att göra något synligt så tog vi itu med att rensa bort recept ur pärmar. Det gick snabbt. Roligare och effektivare när jag har sällskap. Ett och annat gammalt kärt recept sparades. Övriga försvann tillsammans med tidningar i en mycket stor papperskasse, som Kerstin lyfte in i sin bil och förpassade till återvinningen tillsammans med en del annat som hör hemma där. Så skönt att slippa dra iväg med barnvagnen!

För att ha något att säga om vår älskade Isak och hans allmäntillstånd så ringde jag nyss och frågade. Han äter hjärtmedicin , är mycket trött, har varit ute på tomten och själv gått tillbaka i yttertrappan men måste bäras till övervåningen. Han har ätit och druckit.
I morgon kommer han till mej som vanligt. Vi får ta en dag, ett ögonblick i sänder. Jag ber till Gud att han, när det är dags ska få somna in hemma hos familjen. Hans hjärta växer och tröttheten kommer väl därav.

För mej blir det en obehaglig påminnelse om min älskade Georgs sista tid.Så trött han var!  Obduktionen visade att hans hjärta var förstorat och att han enligt läkaren måste ha levt med det en tid. Likheten med Isaks tillstånd är slående.

Nu återgår jag till år 1994 och lördag 22 januari. En blåsig dag, står det i boken.
Visning av hus på Herrgårdsvägen.Bra läge men för dyrt. 895.000 kronor!
Klockan 16.00 skulle jag skriva kontrakt med de som bestämt att de skulle köpa mitt hus och jag hade fortfarande ingenstans att ta vägen. Men jag visste att "Gud aldrig sviker" så jag var innerst inne trygg  men visst var det pirrigt och spännande att veta att det snart var dags. Var skulle jag bo?
Denna lördag tog Elsemarie tag i problemet genom att hon  i brevlådor på Gamla Hjärstavägen och gator däromkring delade ut 60 brev med innehåll att jag  önskade köpa hus i området.
Under tiden tog jag en promenad med Linn.

Det blev söndag den 23.En man ringde om ett hus på Byggmästaregatan. Pris "en bit över 600.000".
78 kvm. 3 rum och kök. En timme senare kom ytterligare ett samtal i husfrågan.
Denna gång (f.ö. fick jag bara dessa två svar) en villa i närheten av det förra. 90 kvm. 3 rum och kök, gillestuga och gästrum i källaren. Pris 725.000 kronor.

24 jan. besökte jag Ralf och på kvällen kom Martin och fick hjälp med en läxa i religion. Förmodligen skrivning följande dag. Våra vänner Sören och Elsie åkte till Uppsala där Elsie dagen därpå opererades.
26 jan. besökte jag villan på Byggmästaregatan ,men nej, inte den!
Elsemarie blev otålig och undrade varför jag inte kunde bestämma mig så jag fattade ett bslut att jag skulle hålla tyst om husköp. BARA prata med Gud.
Nu ska jag vara öppen och berätta vad jag skrev den 29 jan. Några rader till Gud. " Jag vill att ditt namn ska äras och upphöjas. Öppna vägar så jag kan nå människor och få berätta om dina dråpliga gärningar så de blir avundsjuka och nyfikna!"
Stryker in tvätt hos Sven och Maria och får veta att "nya hörselingrepp" är på gång beträffande lilla Kristin. "Far, ta hand om allt" står det i boken.

Söndag 30 jan.Ur dagboken:"Uppe tidigt och dricker morgonkaffe.
I går var det annons om lägenhet på Apelvägen men jag väntar. Herre bevara mej i ditt ord! (Gud hade ju långt tidigare bekräftat att jag inte skulle ha lägenhet utan ett hus) Föröka min tro! Du har aldrig svikit!"
Åkte i snövädret till Hovsta och gratulerade Sven som fyllde 44 år. Skottade snö vid hemkomsten.
Måndag31 jan "Vår bönegrupp samlades hos mej denna måndag. Vi bad särskilt för Ralf och Hjördis
Vi var 7 personer i dag. Jag ringde en mäklare men Gud tyckte att jag skulle lugna ner mig för HAN vill ordna bostad.Underbart! Vilken vän!
Anna ringde. Hon fick inget studiebidrag och hyran i Brickebacken måste betalas. Vi träffades vid banken och hon fick låna 2.500 kronor så hyran kunde betalas. Gode Gud välsigna Anna!"
Jag har tidigare berättat om Anna och att jag förra året var med på hennes bröllop. En av mina "skyddslingar", som jag fortfarande har kontakt med.

Så var denna spännande januarimånad slut och jag ska sova. Natti Natti, vänner!

Lördag 5 december 2015. Tjejträff hos Ruth. Stormen Helga över oss!Gillart inte!

Lördag och tjejträff här hemma. Att koka revbensspjäll och rotmos för att bjuda vänner på  är ett nöje.
 Vi tre jämngamla tjejer, födda på 20-talet, uppvuxna i frikyrkomiljön har ju den favören att vi minns hur det var och kan prata både om vad som hände och om de där speciella pastorerna och riksevangelisterna, som reste i landet och besökte församlingar, för att inte tala om sångsolister och andra att minnas, från  40-talet och framöver. Vilka personligheter de var!  En av oss tre var gift med en pastor och hade mycket att berätta om gamla tider. Alla tre har vi levt länge och alla tre har vi "huvudet i behåll". Prisad vare Gud!

I söndags gick stormen Gorm över delar av vårt land. I dag härjar stormen Helga. Broar stängs. Tågresor ställs in. Färjor kan ej avgå från sina hamnar. Varning för översvämning i västra Sverige!
Pratade nyss med Elsemarie, som kunde meddela att morgondagens "O, helgaNatt " konsert på Stortorget blir inställd på grund av stormen. Tillresande solister var med på övningen i dag men får resa hem igen. Man får hoppas att TV på julafton visar någon äldre inspelning för det har väl blivit något av tradition det där med "O, helga natt".

Isak har fått hjärtmedicin och flämtar inte lika mycket. Hans familj har bestämt att de ska avvakta en dag i taget för att se hur han mår. Han är så trött och de är inställda på att det kan bli så att de väljer att säga farväl för gott endera dagen men tar inga förhastade beslut.

Nu ska jag ta fram dagboken från år 1994 och kan där läsa att jag från  söndagen den 16 till  fredag 21 januari befann mig i Hjortkvarn medan Ulla var den sedvanliga veckan i Härnösand där hon studerade till lärare inom  Grundskolan. I övrigt sköttes studierna från hemmaplan. Detta var en jättebra möjlighet för Ulla, som varit hemma hos deras 4 pojkar under deras första år. När samtliga gick i skolan var det dags för mamma Ulla att skaffa sig ett yrke. För mej var det ett nöje att vara på landet, sköta hemmet och vara tillsammans med barnbarnen en vecka pr månad. Jag hann med att baka, tvätta, stryka och laga mat och trivdes gott. På den tiden stod jag på topp vad gäller styrka och energi.
Intressanta händelser i veckoslutet efter veckan i Hjortkvarn får jag spara till nästa blogg och säger GodNatt och Sov Gott!
 I morgon är det söndag och lussekatt till morgonkaffet.Nu blir det skönt att sova, tacksam för en trivsam dag tillsammans med vänner!            

4 december 2015. "Ibland är jag lessen, ibland är jag glad, ibland står bekymren i lång, lång rad", sjöng vi i Söndagsskolan.

I dag har jag anledning att åter sjunga den lilla söndagsskolsången.
På morgonen ringde Elsemarie.Hon och Tobias skulle åka till djursjukhuset så inte Isak skulle vara ensam när han skulle dö.

Lite senare hade hon pratat med veterinären igen och fick då veta att de ville behålla Isak på sjukhuset till i morgon då han fick hämtas för att  på torsdag  komma åter för att ta ultraljud.

Efter att ha pratat med Lasse bestämdes att de skulle hämta honom i dag. En "ny" veterinär hade sagt att de ju kunde "avvakta". Jag blev glad då jag hörde det. Ordet "avvakta" hade jag också funderat på. Isak hämtades. Trött är han  och dricker inte. Kanske har han fått "dropp", tänker jag.

Alla i familjen är nu överens om att Isaks dagar är räknade om inte ett under sker.
Skönt för både Isak och familjen att ha honom hemma igen.
Kanske kan det tyckas att jag ordar för mycket om Isak, som ju ändå "bara är en hund," men han är en älskad familjemedlem och betyder så mycket för så många. Nu ser vi framåt dag för dag och litar på att det som sker är bäst för Isak. Känns ändå bra att han är hemma.

Mer roligt hände i dag i form av efterlängtade SMS från ett par personer. Telefonsamtal från Mats, Elsemaries hyresvärd i Stockholm då hon började första året på Musikhögskolan och fick lägenhet i hans och Lottas villa.Jag har i tidigare inlägg berättat hur Elsemarie och jag, kort tid innan, kommit överens om att dagligen tacka Gud för att han hade en lägenhet åt henne. Hon hamnade hos en underbar familj. Det var Mats, mannen i huset, som i dag ringde för att få Elsemaries mobilnummer.

Det är mer än 30 år sedan hon bodde där och jag blev så glad av att höra hur hon fick vara det redskap som senare skulle resultera i att makarna sökte och fann Gud och blev medlemmar i den kyrka som de av Elsemarie fått tips om att besöka. Han frågade om jag kom ihåg när jag vid ett tillfälle hälsade på hos Elsemarie och han och jag en kväll länge satt i deras kök och jag berättade om min tro för honom. Joodå, jag minns så väl! Nu ska det bli träff framöver!

Vidare vill jag berätta att Ullas väninna nu är hemma och allt verkar gå bra med operationssåret.
Vi bad i gruppen "Ge och du ska få" i går för lilla Nero. Har letat men ej hitta något om honom och hans tillstånd i dag.

Ja så blev också detta en annorlunda dag, men en dag i positivt tecken. Någon forntid hanns ej med men vad gäller den så har jag ju bara att återge lite från min dagbok. Jag tror på en morgondag.
Tack Gud för så mycket, nämnt och onämnt, som jag fått uppleva tillsammans med dej i dag. Så god du är! Också i dag har jag fått både gråta och skratta tillsammans med dig. Amen!

     

Onsdag 2 december 2015. Lite rörigt.

Det blir en kort blogg i kväll.
Dagen har varit mörk och trist med grader omkring 0  Fortfarande halt och knöligt att gå'
Jag skulle ha tagit bussen till Hjortkvarn och julbord men min kloka dotter ringde i går kväll och sa att det var nog inte så klokt att ge sig ut. Jag ska dessutom äta julbord i Immanuelskyrkan nästa vecka. Jag tackade Ulla för hennes omtänksamhet och stannade hemma.
Elsemarie hade redan hunnit ordna vakt åt Isak så jag fick ringa återbud och föreslog i stället att jag skulle bjuda på lunch i dag, med baktanken att Isak skulle få sin promenad utan att jag behövde ta hand om detta.
Så blev det också.

På eftermiddagen ringde Stefan. "Är du hemma? Vill du ha besök?"
På med kaffe och fram med kaffebröd. Medan vi fikade hann vi med att samtala en del.

Ett mycket långt telefonsamtal efter det. Jag valde att sedan skriva en liten blogg då jag på min iPhone här bredvid fick se ordet"vänförfrågan" och jag fick snabbt chansen att avböja eller acceptera.
Det är alltid roligt med vänförfrågningar på FB och denna gjorde mig extra glad eftersom det gjorts ett långt uppehåll i vår kontakt och jag därför gärna ser att vi åter har "nära" till varandra.

Min avsikt var att i kväll vända åter till 90-talet men jag måste erkänna att jag tappat orken och får avstå till morgondagen. Då ska jag bara göra lite "kompletteringsbakning" inför mitt lilla väninnekalas på lördag. Det ska bli SÅÅ roligt att träffas efter lång tid.
Mitt kök är redan julpyntat och där ska vi tre sitta bland ljus, tomtar och julkrubba och äta rotmos.
Jag tror att vi alla tre ser fram emot att få ses igen. Då  hinner vi med att i flera timmar prata av oss.
Berätta om nutid och minnas svunna dagar. En  av "de tre" har besvär med ryggont. Hjälp i bön för detta är en bra ide`Gud älskar att göra oss gott och besvara våra böner.

Nu sänder jag varma hälsningar till er bloggläsare och säger GodNatt. Sov Gott. Vi hörs!