Srålande vinterväder 2012. Lite från år 1963.

    I går berättade jag om Isak som inte var sig lik. Inte blev jag klokare på den hunden i dag heller. Han gick direkt till hundkorgen, ville inte ha varken mat eller vatten i dag heller. Konstigt!
Nyheterna meddelade i dag om stora oroligheter i Egypten, där de nyss fått ny president men att oppositionen nu vill ha bort honom. I Syrien fortsätter sittande president att hålla sig kvar vid makten och då tillåts hårda metoder. Många har dött och många flyr. Vårt land har tagit emot många flyktingar från Syrien.
Rörigt i vår värld, minst sagt. Undrar hur länge det skall dröja innan Jesus kommer tillbaka och allt åter ska bli som Gud från början tänkt.

Min vän Stefan kom och skottade snö.Det är så julfint ute så nu hoppas vi att det ska få vara så här fram till jul och en bit till. Bara inte kallare, om ni frågar mej!

Jag bad Stefan att köra hem den konstiga Isak, som fortfarande låg med huvudet nedborrat , som han gör när han skäms för att han skällt på andra hundar.Han såg så dålig ut. Just som vi skulle åka ringde telefonen. "O hello Ruth! How are you? Noah here. Are all OK with you?.
Hoppsan, inte var jag beredd på att plötsligt byta språk.Talar alltid svenska och ser inga engelsktalande filmer. Men jag gillar engelska språket även om jag hellre skriver och läser det än talar eller lyssnar till det. Jag fick prata med Noahs man Abdulla också. De ville önska mig God Jul. Jag talade om hur kallt vi har i Sverige. Oj då,i Beit Sahour har de 25 grader varmt och sol. Fast jag vet att det kan bli kallare och även regna där den här årstiden. Regn kan de f.ö. aldrig få nog av.
Så roligt det vara att få höra deras röster. Det är nog tre år sedan de var här och hälsade på, senast. Ska nu skriva också till dem. Till guiden som jag fick brev från häromdagen , har jag skrivit brev i dag.

Vi åkte hem med Isak och jag stannade kvar hos honom. Fikade och inväntade något av barnbarnen. Filip kom och nu fick jag ett par fina timmar. Vet ni hur roligt det är att prata med en nybliven myndig tonåring?
Jag tar alltid vara på sådana tillfällen. Vi hade så mysigt.
Elsemarie hade firats på skolan för sin rektorsexamen och hade rester av en tårta med sig hem.GOD var den!
Skjuts hem och nu är jag i färd med att avsluta den "attgöralista", som jag skrev i måndags. Fick lite ont i ryggen och passar då på att skriva lite.

I Örebro pågår nu en del inbrott. Fördubbling senaste året. Polisen tror att det är kriminella ligor som bryter sig in i husen, även på dagtid.De som drabbats mår mycket dåligt. Nu måste vi alla hålla ögonen öppna och snabbt ringa 112 om vi ser något misstänkt i grannskapet.

Så går vi tillbaka till 60-talet. Då var det ej lika vanligt med sådana brott även om de väl fanns då också.
Jag har ju berättat en del om det märkliga året 1961 då Georg låg sjuk i TBC. Han skrev "hemliga" brev till barnen och de skrev till honom. Min "djupdykning" i kartongen i källaren gav en del resultat, bl.a. i form av brev och jag återger här något av breven." Lesjöfors den 3/2 1961.Kära lilla pappa! Hur mår du? Själv mår jag bra.I kväll har jag badat. Sven sitter och läser. Mamma är i affären. Majny är och rullar håret. Jag sitter och skriver till dig. Det är bandy på radion.Synn att jag inte hann att säga mer än hallå sist när du ringde.Det är så skojigt att skriva till dig.Klockan är nu 5 minuter i halv 9. Du kanske tycker att det är sent. Jag har inte bakat någon kaka än för jag har inte tid. Vi har så mycket läxor. Majny sover här om nätterna. För Ulla är ju i Falköping. Nu leker Sven med en boll. Vi har skickat saker till Ulla i dag. Sven har köpt ett nytt spel som heter Bingo.Jag har rullat håret lite fram jag också. Nu är det paus i Bandyn.Det är väldigt mörkt ute.Bandyn är mellan Sverige och Canada.Jag har fått fel. Det var Hockey. Nu måste jag nog snart sluta.Det är så fint här nu när Majny har kommit. Jag lengtar så efter dig. Sven, mamma och Majny hälsar.
Många kramaroch pussar från Kerstin. Hälsa till farbrorn som fick chokladkaka!
(Kerstin var 9 år )
När Sven började i högstadiet fick han en nyutexaminerad fröken som kom från Stockholm. Mycket duktig och ambitiös. I nutid talas det en hel del om betyg och om hur barnen ska lyckas i skolan. Hittade några små brev från Svens lärare Agneta. Det finns flera. Vi hade inte tidigare fått några brev från lärare och blev mäkta imponerade. Här några exempel.Dessa brev kom med eleverna i slutna kuvert med uppmaning till föräldrarna att meddela om de fått breven och att på intet vis för eleven röja dess innehåll.
"Herr och Fru Landh! Sven är en rolig elev att få ha. Han har humor och arbetar bra.Han verkar överhuvudtaget nöjd med tillvaron." Så lämnades betyg i Geografi, Stavning, Matematik,Historia och Kristendom.
 Ett annat lyder:"Ja så är det dags för en liten rapport igen!Undrar Ni över något så ring mig! Ni är ALLTID välkomna.Jag har denna gång lämnat ganska många betygsuppgifter men det är INTE något slutgiltigt betyg.Mina muntliga betygssättningar spelar stor roll i den slutliga betygssättningen. Så bli inte ledsna om en del skrivningar är underkända.Jag är mycket tacksam om Ni tar tid med läxhjälp i det ämne just Ert barn har svårt för. Högaktningsfullt Agneta Linde"`.I ett annat brev ber hon om hjälp med bilskjuts för att barnen ska få komma till Karlstad för simning. Till Karlstad hade vi minst 10 mil." Det vore så roligt för barnen att komma iväg",skriver hon.

Jag tror det får räcka för i kväll. Ska nu göra ett definitivt slut på "attgöralistan", så jag kan skriva en ny nästa måndag. Ha en skön och fridfull kväll och var rädda om varandra! Ta vara på den tid ni har att umgås i familjen. Den tiden kan man ej få senare. Men titta på TV kan man göra sedan de flyttat hemifrån.
Gud är god.Alltid.

Isak ledsen i dag och jag fick sorgebud.

      En del dagar slutar precis inte som de börjat. I dag var det bara minus 8 och en perfekt stilla vinterdag.
Isak kom och i dag var han sig ej riktigt lik. Han sov till klockan tre. Utan mat, vatten och kisspromenad. Trodde att det var för att matte varit borta några dagar men kom sedan på att det kunde vara lukten av vilt, som låg upptinat i köket. Han har tidigare visat sin avoghet mot vilt,både kött och ben och hundar har ju ett utpräglat luktsinne. Det här är bara antaganden. Vet ej säkert.
Hur som helst så kom matte förbi på hemväg från Sunne, där hon nu avslutat sin treåriga rektorsutbildning och fått den efterlängtade nålen och skriftliga bevis.Lasse var klar ett par veckor tidigare. De har gått på olika utbildningsorter. Säkert skönt för dem båda att de är klara och mycket nöjda med utbildningen.
Hon fick ett fint halssmycke av sin man. På söndag ska vi slå ihop några firanden hemma hos dem. Till detta ska jag göra smörgåstårta.

Denna dag blev en sorgens dag då jag fick veta att en god vän till Ulla och Lennart i Hjortkvarn i går hastigt dött. Denna kvinna var hela bygdens "spindel i nätet". Pensionerad lärare, pastor i baptistkyrkan, lägerchef på somrarna då ensamstående föräldrar med barn samlades till ett par veckors semester. Hon var stöttepelaren i Hembygdsföreningen,ordnade dagledigträffar, höll i trådarna för sommarcafeet i Bo gamla skola Bakade de finaste kakor till detta och mycket annat. På min familjefest nyligen hade jag genom Ulla fått en låda läckra nötformar, som denna kvinna bakat. Jag har träffat henne många gånger i Hjortkvarn och förstått vad hon betytt för bygden. Julmarknaden på lördag ställs nu in. Där skulle hon också varit med. Hon hade avslutat dagledigträffen i går, där det bjudits på julbord,varit och handlat, åkt hem,varit inne i huset. Nyckeln satt i dörren när en god vän efter flera telefonsamtal utan svar, kom dit men hon fanns ej i huset.På gården, bredvid en snöskyffel,översnöad låg hon död..Jag gråter med Ulla och Lennart och alla i Hjortkvarn.
Lennart och hon turades om att predika på de gemensamma söndagsgudstjänsterna. En son i Skåne med tre barn,som hon hade "egenveckor" för varje sommar, och som var så förtjusta i farmor. Ibland undrar man och säger:"Varför?" Men, som det heter: "Döden kan ej någon hindra. Men vackra minnen kan sorgen lindra."

Så lite man vet om dagen som kommer. Gud har dock allt under kontroll och har alltid utvägar. Nu är hon hemma hos den Gud som hon predikat om.

I kväll har jag varit i kyrkan på kurs. Vi fick jättegod sallad att börja med. Sedan föredrag och samtal under kaffepausen. Det blev trots allt en bra kväll. Det man ej kan göra något åt får man lämna åt Gud.

I dag har de på radion meddelat att utbildningsminister Björklund sagt att skollagen måste ses över" för nog måste prästen i kyrkan få berätta om varför vi firar jul." Det skulle ju enligt skolverket begränsas.
I övrigt så är det fortfarande svårt med tåg, flyg och bussförbindelser på grund av de stora snömängder som kommit över vårt land,vilket också upptog en stor del av nyhetsflödet. Får se hur det går till jul. Ska snön ligga kvar eller, som det hänt ibland, ska den smälta bort? Just nu är det sagolikt vackert ute. Så ljust det blir med så mycket snö! Skönt också att det inte är så kallt."Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer.Och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner".

Fortsätter med "att göra"listan.

          Minus 8 men blåsigt. Vet ej orsaken men jag kommer inte igång förrän vi 12-tiden på dagarna. Ändå sparkar jag igång med kaffe och bulle vid 8-tiden, ibland tidigare.Nu var det bara att fortsätta med attgöralistan och nr fyra på denna. Vill meddela att jag är nästan klar med den punkten så det blir nr fem i morgon.Tyck gärna synn om! Funderade på om jag skulle bry mig om snön som hade fallit under natten. Jo, jag tog snöspaden och skottade trottoaren. Skönt att komma in efter det ,men snön var lätt och det kändes bra att ha gjort det. I går skottade min snälla granne.

Tittade på TV framåt kvällen och såg Vad som hände 1981 då den ryska u-båten strandade i Blekinge skärgård. Jag tog paus från min "lista" och tittade och kom ihåg hur spännade det var. Nästan som under andra världskriget men den här ubåten släpptes ju efter en kort tid på grund av rädsla för dess innehåll, som vi inte ville ha i våra svenska farvatten. Torbjörn Fälldin, statsminister och Ola Ullsten, utrikesminister hade det hett om öronen i de dagarna.
Nyheterna i dag handlade mest om kaos som snön ställt till med i Svealand, framför allt. Svåra trafikproblem men vi bor ju här i detta land och här kommer det snö, i större eller mindre mängder varje vinter, så varför gnälla?. Vackert är det. Men kyla, snö och blåst samtidigt, det gillar jag inte!

Men nu säger jag att på grund av detta väder så finns inget att berätta i dag och forntiden ska vi återkomma till. Såg i kväll ett roligt foto som Kerstin lagt ut på Facebook. Hon är väl i 5 årsåldern och sover i sin säng med en stor, och inte precis vacker, tomte bredvid sig. Hon älskade denna stora tomte och det är faktiskt kul att bli påmind om den igen. Jag hade totalt glömt dess existens men när jag såg fotot minns jag när vi smög oss in och tog fotot medan hon sov med tomten nära sig. Vi hade nyss köpt en kamera vid den tidpunkten. Tidigare hade vi lånat kamera eller fått hjälp av någon som hade en sådan i sin ägo.Jag minns att när vi bodde i Kil och jag bakade pepparkakor med Sven och Kerstin, gick jag in till grannen, Inga, och bad henne komma in och ta ett kort på  dem.Jag häpnar när jag ser lite i backspegeln. Så mycket har skett på så få år. Ofattbart! Nästan lite skrämmande kan jag tycka!

Men nu, kära vänner, Tar jag kväll och önskar oss en bra dag i morgon, utan snö och med hyfsade köldgrader. Tack Gud för i dag! Har lyssnat till Carolaskivan med julsånger. Det är mysigt medan man stökar till jul.

Kallt i dag också.Jul hos mormor år 1963.

             Nu har jag i flera dagar lovat sända bild på IngaBritta och "Hoppets Hem". Får nu meddela att jag lagt detta " stora" projekt "på hyllan" tills vidare. Det kommer när det kommer och då blir det en överraskning. Saken är den att jag ej kan ta hjälp pr telefon med det här utan måste invänta de konsertupptagna två barnbarn, som finns i Örebro. För personligt besök! Nu går jag vidare.

Kylan kom att stanna  också denna dag. Minus 14 tillåter bara en kort promenad med Isak. Annars ett stilla liv inomhus. Av de nio ogjorda saker som stod på gårdagens lista gjorde jag tre i går och har i dag fortsatt med den fjärde. När jag skrivit klart bloggen ska jag göra den också har jag tänkt.
Jag har också i dag skrivit brev till en vän i kyrkan som förlorat sin cansersjuka man, bara 50 år gammal.Tre barn, den yngsta i 10årsåldern. Jag vet hur det är och jag vet vad det betyder när någon "som vet" hör av sig, så därför...
 
I radion pratar man om "ensamkommande flyktingbarn" och deras olika mottagande, som mestadels är mycket bra. Mat, bostad och skola, goodman och advokat genast i de flesta kommuner som förklarat sig villiga att ta emot. Nu börjar en del kommuner bli tveksamma till att ta emot flera för i vissa fall är det svårt att få fram tillräckligt med bostäder. Migrationsverket har nu också blivit betänksamma vad gäller anhöriginvandringen som beräknas bli alltför stor. Dessutom har de alldeles för mycket att göra så de hinner ej med allt. Märkligt kan man tycka, när vi har så många som går utan arbete. Kan det bli så mycket dyrare att avlöna dem än att ge dem försörjningsstöd?. Jag säger åter som Alfons Åberg:"Jag är så liten så jag förstår inte".

Nu hör jag att grannen är ute och skottar den snö som nyss fallit.Då kan jag vänta till i morgon, då det blivit mera. Mörkt och kallt är det också.

När jag senast berättade om mitt och familjens liv så var det slut på sommarvistelsen  för vår del. Nu var det mammas tur att ha semester. Det brukade hon aldrig ha men i år var IngaBritta i Sverige och tog mamma med till våra släktingar i Kristiansand i Norge. De hann också med besök i Rjukan och i Oslo Trots alla besök som gjordes,även i Sverige på återresan så var hela resan avklarad på 5 dagar, incl. resdagar.
Den sjåtte dagen var de i Vimmerby och mamma skriver att "vi strök och manglade till klockan 12 på natten,för att hjälpa IngaMaj. Sådan var hon, vår moder! Kan ej låta bli att fortsätta ang. mamma.
Dagen efter " hjälpte hon IngaMaj med lagning" till klockan 11 då de åkte hem till Högskulla. Utanför huset stod en familj från Stockholm och väntade.De skulle stanna över natten. Mamma bakade bullar och tre sorters kakor på eftermiddagen. (Frys fanns ej). Nästa dag plockade hon och IngaBritta 10 liter lingon på förmiddagen. På eftermiddagen stod hon på torget och sålde karameller och på kvällen rensade hon lingonen och kokade sylt.Undra inte var IngaBritta var! Hon sprang runt i samhället och besökte så många som möjligt.Sådan var vår syster. Alla skulle känna att hon tyckte om dem, vilket hon också gjorde.Dagen efter lämnar hon Figeholm för att med bilen ta sig till vänner på annat håll.

Julen närmade sig och julhandeln gick bra. Julaftonen inföll på en tisdag och på måndagskvällen startade vi från Lesjöfors, den långa resan mot Figeholm där vi skulle samlas för att fira jul tillsammans. Detta år i sällskap med IngaBritta.

Vi hade 12 mil till Örebro. Fortfarande dåliga vägar i Värmland. Räknade med att kunna fylla på bensin i Örebro eller i någon stad vi senare skulle passera. Stängt överallt. Ofattbart.
Barnen sov först i baksätet men vaknade senare och hörde hur Georg och jag var oroliga. Utan bensin stannade bilen och vi satt där i tidig morgontimma på julafton.
Men nu hände något märkligt medan vi satt där och stirrade ut genom bilrutorna för att se om någon bil skulle komma så vi kunde få hjälp.
Över vägen precis framför bilen kom en stor räv gående över gatan. Vi hade lyckligtvis fått stopp när vi befann oss i ett samhälle, har glömt var, men någonstans innan vi kom fram till Oskarshamn, och där fanns gatubelysning ,utöver att det var vitt av snö. Vi såg alltså räven mycket tydligt. Detta fick Ulla att dra slutsatsen att Gud tillåtit att vi fick bensinstopp just där för att vi skulle få se räven. Hon hade inte tidigare sett en räv.
Medan vi satt där och gladdes över det som gick att glädjas åt kom plötsligt en tidningsbil från Oskarshamn och nu fick vi bensin och kunde åka vidare. Klockan halv sex på morgonen anlände vi till Högskulla där vi drack vårt julaftonsmorgonkaffe i sedvanlig ordning hos mamma.Vanliga julduken, tända ljus och julkakor av alla sorter. Så har alltid julaftonsmorgonen sett ut i vårt barndomshem.
Mor njöt av att ha alla samlade omkring sig.

Nu ska jag fortsätta med en del av det som stod på gårdagens attgöralista. Kanske jag har bockat allt innan lördag. Vi hörs. Ha en skön kväll och Sov Gott. Gud är god.Jag publicerar osminkat i dag.

Fel bild igen! Hahaha!

Jaha så blev det fel bild igen. Övre bilden från NewYork och vår fantastiska resa i mars 2012.
Så lite av förra årets sommar. I år regnade det nästan jämt och blommorna blev därefter.

Ännu en gång skulle jag visa bilden med IngaBritta och pojkarna från "Hoppets hem", men jag får inte till det, trots att bilden finns i datorn.
Men då tar vi lite om den här dagen då termometern visade minus 16 i morse och lika mycket när klockan är 18.00.Ingen träning ! Jag går inte ut i sådan kyla. Ingen Isak kom i dag. Såsmåningom fick jag veta att ElseMarie skulle åka till Sunne för sista fasen i rektorsutbildningen och "examen" där på torsdag, och därför gick hem från jobbet efter halva dagen och gick ut med Isak innan hon åkte. Bra var det.
Får se hur vi löser det i morgon, om kylan håller i sig.
Jag har, som vanligt på måndagar, haft två matgäster.Plockat fram julkrubban av olivträ. Påminnande mig om den stora händelsen i Betlehem en gång och som alltjämt är av största betydelse.
Har haft en vilsam och skön dag med några trevliga telefonsamtal.
Spelat julsånger på bandspelaren. Det skänker julstämning. Nu har jag dåligt med inspiration så jag "lever i nuet", som någon sa på radion i dag. Låter det förflutna få anstå till en annan gång. Då hörs vi igen med lite gammalt stoff. Till dess-ha det varmt och gott inomhus! Det önskar jag er alla! Själv tappar jag sugen en aning vid de köldgrader som nu härskar på andra sidan väggen! Sorry!

Advent 2012.

      Att det ska vara så svårt att få fram rätt foto- Nu har jag suttit alldeles för länge och letat. Vet att bilden finns inscannad men får upp alla bilder utom de senast scannade. Nu vill jag sova. Ska väl ändå tala o m att det var 600 personer i Filadelfia och fullt i andra kyrkor också, men jag satt hemma och tittade på TV och lyssnade sedan på Närradion där i dag Örebro Pingstkyrka hade utsändning. Så gick dagen med ett par telefonsamtal och lite samtal på chatten med Jorgie från Brasilien, där Stina nyss gjorde ett besök. N u tyckte han att jag skulle göra som Stina. Packa "my bag" och resa. Hos honom och hans fru skulle jag bo. Jag svarade att om ett år kanske det kan gå för sig. Till dess får vi ha kontakt via FB.

Eftersom det var 14 grader kallt i morse valde jag att stanna hemma i dag. Den dotter med familj som bor ganska nära mej, började redan klockan 8 i kyrkan där de var med i cafe´gruppen. Så jag valde att stanna hemma i värmen.

Så fint med ljusstakarna i fönstren och så det vita på marken.
Det blev en lugn och stilla första Advent. Så olik forna tiders Advent, med man och barn, saffranskrans och fruktkaka och gemensamt kyrkobesök. Så försvann barnen, en efter en och till slut var jag ensam kvar. Men tänt ljus och saffransbröd njuter jag fortfarande av och så har jag ju inspelad julmusik. Önskar att få vara till hjälp för någon ensam nu när julen nalkas. Själv klarar jag mig bra. Så länge jag är frisk och kan tänka klart så är jag så nöjd, så nöjd och tacksam!
Nu ska det bli skönt att sova, även om jag är lite bekymrad för kylan som också i morgon ska fortsätta. Då vill jag ej gå till träningen och det kommer jag att sakna. Sov gott alla! Gud är god!
Jag kämpar vidare med fotot från "Hoppets hem." Inväntar hjälp i veckan.

Fel bild igen.Men den är vacker.

Så här såg det ut på gräsmattan som skiljer mitt hus från grannarna som bor mitt emot. SNÖ!

Egentligen skulle jag skicka fotot med IngaBritta och hennes skyddslingar i Porto Alegre, men det lyckades ej så jag skickar väl den här snöbilden i stället. Ska fortsätta mina tappra försök att hitta rätt bild.

I går var jag på Maxi och köpte julskinka och annan julmat. Så har jag det gjort. Numera kommer inte barnen till mig och äter julmat, utan det är jag som valsar runt till dem. Ganska kul. Dels får jag träffa barn och barnbarn och så få lite olika "julbord." Jag kan i alla fall inte få plats med dem hos mej. Det var därför jag ordnade en familjefest i hyrd lokal för ett tag sedan. Men då var det vanlig mat som serverades.

I dag har jag fått upp alla ljusstakar och julgardinerna i köket. Upp och ner på trappstegen. Med ett tack till Gud för beskydd varje gång jag stod på golvet igen.
Gick till brevlådan och hittade där ett brev från en vän numera bosatt i Betlehem. Han var guide i Jerusalem på Georgs tid och vi blev god vän med både honom och hans stora familj. Vi besökte alltid hans hem då vi var i Jerusalem, där han bodde innanför portarna. Nu brevväxlar vi och det är alltid roligt att få brev även om han berättar om sin hustru som har svår diabetes och sin dotter som har MS. Han skriver ibland att endast ett mirakel kan göra henne frisk. Han är kristen och har alltid en uppmaning att jag ska be för dem och det "Heliga Landet", där det nog var lättare att bo på 70talet då vi första gången träffade honom, än vad det är i dag.Han önskar oss en fridfull jul och jag ska skriva en julhälsning tillbaka.

Så blev jag inbjuden till dottern på Adventskaffe med lussekatter och nygräddade pepparkakor efter mormor Alvas beprövade recept..
Risbergska Gymnasiets vokalensemble hade konsert hos Frälsningsarme´n tillsammans med deras hornmusik
och bättre inledning på Advent kan man knappast få. Där sjöngs julsånger, lästes julevangeliet och till sist Välsignelsen. Jag sög åt mig som en svamp och känner mig inte alls skadad. Tvärtom, glad och nöjd.

När vi kom tillbaka, Stod ett fint bord dukat. Pappa Lasse hade lagat en underbar middag bestående av inbakad fläskfile´fylld med ädelost, fint upplagda grönsaker, potatisgratäng med Jensensås.Efterrättsskålar fyllda med Dajmglass, rån och grädde. Visst låter det gott och jag kan försäkra att det VAR gott. Så fick jag matlåda med mig hem så jag får lika god mat i morgon också.!

När man som jag hamnat i en musikalisk släkt så har det blivit en del konseter genom åren. Omusikalisk som jag är så tycker jag att det låter vackert och njuter av det men om det blir lite fel här eller där stör mig inte så  vid ett tillfälle sa något av mina barn att det ibland skulle vara skönt att vara som mamma som ej blir störd av falska toner och lite otakt. Jaa, tänkte jag, då slipper jag sörja över den oförmågan då.Inget ont som inte har något gott med sig. Om man nu kan använda det ordspråket i detta fall.

Lagom till Advent kom lite  snö så det är vitt ute. Och i kväll 10 minusgrader!!! Staden är så vacker med all julbelysning. Tycker att det är vackrare och mer pyntat än någonsin. Men jag kanske har glömt tidigare års pynt. Och snart ska massor av människor stå på Stortorget och sjunga "O helga Natt" och andra julsånger framför den kyrka dit barnen ska gå på avslutning och de har tillåtelse av skolinspektionen att sjunga EN psalm, för traditionens skull.Men inget annat som kan påminna om Gud. på Stortorget sjunger alla när det blir dags. Såg i tidningen att en kyrkoherde sagt att "Skolinspektionen bestämmer inte över oss." Har man valt kyrkan för avslutningen så har man.

Ja, ja, att stoppa Gud har aldrig tidigare lyckats och kommer aldrig att göra det. Men jag instämmer i det som vår  kyrkoherde brukar säga:" Så här tycker jag. Sen får NI tycka vad NI vill."
  Nu vaknar vi i morgon till adventsljusens sken. Må Gud välsigna oss alla att öppna vårt inre för de gåvor Han längtar efter att få ge sina älskade barn!