Måndag 31 december 2018.NYÅRSAFTON!

Ska sanningen fram så hade jag efter två dagar i säng och fåtölj inte en tanke på att skriva något bloggliknande denna kväll. Dock känns det ej så bra för mitt inre jag att avstå.
Jag lämnar så ofta saker ofullbordade men att ett år tar slut och ett annat tar vid utan att jag nämner det "går min ära för när", som vår hulda moder brukade säga.

Under årens lopp har det ibland hänt att jag blivit förkyld runt julfirandet.
Häromdagen när jag började nysa började jag undra.

Hela gårdagen och dag som just avslutas har jag legat i sängen eller ibland suttit i fåtöljen.
Sovit har jag gjort var jag än befunnit mig. Följt mönstret så att säga.
Ont i halsen, nys och hosta, lite feber, ( feberns gradtal avgör jag genom att känna på mig om den är under 37,8) Vilket den varit både i går och i dag. Då kan jag invänta tillfrisknandet!
Skulle det kännas som om den var högre har jag en febertermometer i en låda.och då ringer jag min fantastiska distriktsläkare med en bön om att få komma dit.

Dagens läge: Allmän trötthet! Gjorde inte det jag skulle göra i förgår och i går. Alltså packat  upp
mina  väskor sedan jag var i Hjortkvarn.
Ingen ska komma hit förrän jag är frisk! Nu har jag klarat av hälsoredovisningen.
Sven ringde i dag och jag blev bjuden på Nyårsfirande hos dem i Hovsta.
Så gärna jag önskat vara där  men inser att det kommer att dröja ännu några dagar innan jag lämnar mitt lilla hem på grund av att jag berikats med så stort sömnbehov.

Om en stund börjar det smälla antar jag. Något, som hundar och katter mår dåligt av. Inte jag. Tycker det hör till! Traditionsinfekterad som jag är. Dock ser jag, med tillfredsställelse att dylikt oväsen snart kommer att förbjudas. Med tanke på våra husdjur.

Om jag ej misstar mig så är det i år första gången jag inte ätit julgröt  på nyårsafton!
Den äter jag en annan dag när jag blivit frisk och jag kan bjuda hit någon.
En bit in i januari har vi grötfest i kyrkan . Gröt med skinkmacka!

På tal om julskinka ja! Det är det första jag ska köpa när jag kommer ut på stan såsmåningom.!
Men o så mycken annan god mat jag har! Kakor ska jag baka efter nyår!I stället för dem jag gav bort!
När jag började blogga för några år sedan fick jag en vän i Skåne.
Vi har aldrig träffats men ringer varandra emellanåt.
Till jul skulle hon ge sig ut på en veckas utlandsresa. Jag skickade en slant till henne och skrev att hon skulle ha dem till resan.

I dag ringde hon och berättade om sin resa och sa att den där slanten jag skickade till henne hade hon givit till en tiggerska som har fyra barnbarn och deras familj, som har det knapert med pengar.  Jag har någon gång tidigare skickat en slant genom min vän till denna kvinna!
Jag påmindes om ett av vår väna moders  s.k. "ordspråk". Den som ger utav givet får skörda stor välsignelse. Jag vill minnas att det var så! Så roligt att få ge en slant DÄR den behövs, NÄR den behövs!

Men nu , mina vänner, är jag så trött så bara ETT finns att göra. Natti Natti! Sov Gott!

Söndag 30 december 2018. Dagar kan vara olika!

När jag vaknade i morse så bestämde jag mig för att ta dagen mycket lugnt. Jag hade inte behövt bestämma mig för det för det blev den ändå.
Inga besök. Jag tror att det blev två telefonsamtal av vilka jag själv ringde ett.
Liksom i går användes dagen till att sova. Om man bestämmer när man vaknar att det får räcka med att gå klädd i morgonrock hela dagen så faller det sig naturligt att en tupplur ligger nära.

Det blev en del sådana men tyvärr blev det också host och nysatacker, som jag gärna kunnat undvara.
Som alltid vid förkylning blir jag lite skakig och så detta med den torra halsen.

I och med denna beskrivning av mitt hälsotillstånd går jag vidare med att berätta om dagen, som det egentligen inte finns så mycket att berätta om. 

Pratade i dag med vår lillasyster Stina, som fortfarande är "still going strong", som man säger.
Hon hade kommit åter från sitt julbesök i Uppsala och är ständigt ute på små resor med bilen , som är i användning för att skjutsa både henne och hennes vänner till olika evenemang.
Uppsalaresan företogs dock med buss!

Hon efterlyste lite "forntid" i mitt bloggande, något jag själv ägnat många tankar åt eftersom det lär vara en del där som ännu ej kommit på pränt och jag åldras allt mer, vilket naturligtvis kommer att få sina konsekvenser.
När jag var barn så klingade ordet "mellandagar" så inbjudande och hoppfullt.
Varför? Jo då fanns inte längre några krav med tanke på julhelgen och allt i samband med den!
Nu fanns tid för sällskapsspel, äta god mat, föräldrar som inte hade fullt upp att göra, grisarna  behövde ingen mat sig tillburen. De skulle ju i stället föda oss, som familj, ända fram till sommaren.
Med andra ord:"Allt var frid"! Och det fanns massor av tid!

Jag tänkte i dag att nu är det mellandagar. Jag skriver om "Forntiden"!
Men så påminde jag mig den bistra verkligheten att jag är förkyld och en liten släng av feber tycker jag det känns som.
 Det kommer att ta tid att hitta var jag avslutade mitt forntidsskrivande förra gången!     
 och jag fattade ett raskt beslut att ännu en gång skjuta detta på framtiden. För hälsans skull. 
Ja så blev också denna blogg lite mager.

Nu vill jag till sist påminna om en gammal sång.
"Kristus på korset vunnit frälsning för VAR och EN. Han uti sig förenat människa och Gud igen. 
Brusten är templets förlåt, vägen är öppen, fri! Öppen till Nådastolen för dig och mig."
Googla gärna på sången och på "templets förlåt" om du ej känner till historien om Jesu korsdöd och allt som hände den natten. Jag har ej Bibeln inom räckhåll men Googlar man så får man veta!

Nu önskar jag oss alla en God Natt och tackar Gud för denna dag! Nyss fick jag veta att Filips 
kusin och kompis från tiden i sommarstugan på Ostkusten för ett antal år sedan i dag kommit åter från Brasilien där han vistats i samband med studier några veckor. Välkommen till Sverige!

Julen 2018 Sammanfattning eller inte????

Om man tänkt blogga tidig kväll men upptäcker långt senare att tiden använts till felaktiga saker då har man att välja på att skriva med tanke på att läsarna har överseende med att det blir som det blir och bättre kan det inte bli på grund av den sena timmen. Eller kortar man ner det som skulle skrivas och hafsar ihop något som man lovat skriva om.

Jag går en medelväg på grund av att jag just nu börjar gäspa ohejdat.
I går, onsdag kom jag hem. Till den dagen återkommer jag eftersom den blev lite speciell!
I dag  fick jag fint besök av Filip, Thea och hennes mamma. Det var bestämt sedan före jul I morgon återvänder Thea och Filip till Göteborg så det var kärt att få träffa dem innan de drar  vidare!

Som sagt det var bestämt före jul att de skulle avsluta julbesöket hos mamma Malla här hos mej!
Så min tanke var att före jul på nytt fylla mina kakburkar.
I stället åkte jag till Hjortkvarn där Ullas kakburkar var välfyllda och jag tog en dag i sänder, så skönt och bra!
I förgår fick jag en strålande ide!
Varför åka hem till Örebro och fixa kakor när det fanns andra möjligheter!
Jag frågade Ulla om jag kunde få låna ett antal kakor för att bjuda mina gäster på.
Jovisst. Har man någonsin sett att Ulla sagt nej när hon kan räcka en hjälpande hand?? Icke!

Om vår resa till staden ska jag, som sagt, återkomma men i dag när de tre gästerna kom fanns på mitt brödfat sex sorters kakor och underbart saffransbröd med massor av godsaker inbakade!
Jag lovade i dag på FB att i kväll avslöja hemligheten med julkalaset i den blogg jag planerade att skriva. Och nu är alltså detta gjort!

Gästerna och jag var mycket nöjda. De kakor som blev över skickades med till Göteborg
Av det sagda förstår var och en att jag kommer att använda morgondagen, om jag får uppleva den,  till att baka kakor. Tror det får räcka med tre sorter men av dessa bör två sorter vara extra fina som de jag fick från Ullas förråd.

Med denna julkakehistoria avslutar jag dagens blogg, glad över att få besök av dessa vänner som jag älskar och gärna ser i mitt hem,
Önskar er alla en GOD NATTS sömn och Guds välsignelse till er var och en! Vi är alla älskade av en god Gud! Sov Gott!

Söndag 23 december 2018. GOD JUL!

Nyss var dagens något förkortade blogg klar då jag av misstag raderade den så nu blir det bara en ytterst kortfattad julhälsning. Jag ska äta lunch med morgondagens födelsedagsbarnbarn Mattias och hans familj. Lämnar därefter staden för Hjortkvarn där det blir julaftonsmorgonkaffe tillsammans med Ulla, Lennart samt vännerna Annelie och Roland.
En lugn julafton med rådjur, hjortar, harar och ekorrar omkring huset! Hoppas jag!
På annandagen fyller ännu ett barnbarn år och jag ska försöka ta mig in till stan och fira honom. Annars får det bli efterkalas!
Sedan blir det att leva som vanligt igen med bloggar, FB och allt annat!
Tiden går och nu vill jag avsluta som jag gjorde i den blogg som försvann. Önska er alla mina bloggläsare en GOD JUL med GUDs välsignelse, kärlek, frid och glädje!
Var rädda om varandra!

Onsdag19 december 2018. Det närmar sig!

Höga förväntningar hade jag på denna dag men som som det blir ibland så blev intet av dessa!
Till en gammal pensionärs privilegier hör ju att man kan hantera dagen lite hur man vill utan samvetsbetänkligheter.

Fast nog blir man lite nedslagen när kvällen kommer, Jon Blund knackar på dörren och eftertankens smyger sig på precis som vi sjunger i sången:" Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Var dag är en nåd dig given från Himlen besinna det.       Var dag som gryr är ett ansvar med höga och nya krav. Var afton står klara stjärnor och fråga dig vad du gav!"

Jag svarar sanningsenligt att jag inte gjorde NÅGOT av vad jag tänkt och vad kanske stjärnorna hoppats på. Suttit och läst i gamla receptböcker och levt mig tillbaka till barndomens och ungdomens jular.
När jag fick följa med pappa till skogen och hämta julgran och mamma tog fram den lilla lådan med  julgranspynt. Granen ställdes i träfoten som pappa någon gång när de var nygifta hade spikat samman av två små träbitar och borrat ett hål så granen höll sig på plats. Jag kan ej minnas när vi fick en julgransfot som gav vätska till granen.
Jag tittar på min gran som står i en fot med plats för vatten men inget vatten behövs för granen är av plast! Jag återgår till barndomsdrömmarna tillsammans med mor, far och syskon, av vilka tre nu är kvar och av dem är jag äldst.

Tror att jag tidigare berättat om min barndoms julfirande och om mitt första julaftonsfirande  många mil hemifrån och utan mobiltelefon, som jag aldrig sett eller hört talas om.

Alla julhögtider tillsammans med vår egen familj. Georg och jag med Sven, Kerstin ,Ulla och Elsemarie  ofta med besök från Figeholm eller Stockholm När jag får tid ska jag återkomma till ett liv förr och nu.

I dag när jag satt och läste i olika receptböcker fann jag ett par reklamblad från Favör i Borensberg.
Det ena från år 1975! Någon gång ska jag nog be om hjälp att skanna det.
Jag har en ovana att spara, historieintresserad som jag är.
Jag har hört om folk som "döstädar" och skäms för att jag inte kommer igång med det.
Jag minns när Filip var liten och när vi hittade något gammalt verktyg uttryckte sin glädje med orden: "Det här behöver pappa" och så kom han hemdragande med ett och annat som han ville
glädja sin pappa med. Så klart att Lasse blev glad! Det var ju precis det som han hade saknat!

Som sagt, intet nytt i dag mer än att grovt rågmjöl skållas under nattens timmar och en skål med jäst, mjöl och vatten ska bli surdeg och i morgon när jag kommer från hårfrisörskan ska det blandas med diverse godsaker och förhoppningsvis bli jullimpor.
När vi bodde i Borensberg kom musikern Sven-David Sandström dagen före julafton,med en underbar jullimpa och hälsning från sin mamma, som var suverän på att få till goda jullimpor.
Det var då mitt intresse vaknade och jag bara MÅSTE göra ett försök till varje julhelg.
I år är det 28 år sedan Georg flyttade hem till Gud. Det hjälper inte att det gått så många år. Den här tiden kan jag ej låta bli att fälla några tårar.

Dock är jag så tacksam och glad för våra fina barn och deras familjer! Så mycket glädje de givit mig under årens lopp. Så omtänksamma de är!
Nu vet jag ej hur det här blev. Inte blir det alltid som jag tänkt från början! Sov Gott mina vänner!

Måndag 17 december 2018. Läkarbesök och ny medicin!

Egentligen är det för sent att skriva blogg strax före kl. 23 men om ni läser vidare så förstår ni varför jag ändå skriver.

Jo Kerstin kom i slaskvädret eftersom det snöat i natt. Vi kom i god tid till min Vårdcentral och min läkare Åsa som jag är så tacksam för. 

I dag  hade hon där två läkarstudenter som även de fick lyssna på mina ej helt fungerande hjärtklaffar.

Hon förklarade mitt höga blodtryck i liknelser , precis som Jesus gjorde för att få folket att förstå hans predikan. Jag skulle tänka mig en vid vattenslang och en smal. I den vida forsar vattnet (blodet) fram fort. I den smala mycket sakta.  Ja, något i den stilen i alla fall! Som jag nämnt tidigare så är detta inte  mina domäner, liksom!!!! Blodtryck 200/ 82

 Ytterligare en medicin för att motverka detta höga blodtryck skrevs ut, vilken omsorgsfullt hämtades av Kerstin, sjuksköterskan, som från i dag har fullmakt att hämta medicin på apoteket för min räkning! En fördel för mej!

Jag lämnades vid porten och slapp pulsa i snöslasket på gatan. Kerstin gick till en restaurang och hämtade mat. Måltiden gav mig ännu en påminnelse om hur Jesus medan han vandrade på jorden mättade flera tusen människor med fem bröd och två fiskar (Nya Testamentet i Bibeln)

En portion räckte så vi båda blev mätta och det blev mat över. Precis som det blev den där gången då Jesus inte kunde se folket gå hungriga ifrån honom utan tog det lilla som fanns, välsignade det och när alla ätit och de var mätta, så var det ändå mat över.

Nu hände det roliga att vi till fikat fick besök av Ulla och Lennart. Svens goda lussekatter  åts med förtjusning!

I Marieberg hade de varit och handlat när de fick telefonbud om att en granne och god vän skadat sig och behövde snabbt komma till Sjukhuset. De åkte hem till Hjortkvarn igen. Hämtade sin vän Roland som lämnades i Örebro för röntgen . I kväll kom han åter i taxi hem till Hjortkvarn med gipsad spräckt armbåge. Tror jag att det var! Ulla och Lennart hade fått veta att det skulle dra ut på tiden!

 Roland och hans fru Annelie har en del av er, mina vänner bedit för tidigare. De har varit drabbade av sjukdomar så det borde nu komma dagar av god hälsa. Nu ber vi att armen snabbt ska läkas. 

Till julaftonsmorgonkaffet hämtas de till Ulla och Lennart och då får vi ännu en gång tillsammans inviga julfirandet! Det har vi gjort en gång tidigare!

Kerstin dammsög och grejade här ännu en stund . När jag åter blivit ensam somnade jag i fåtöljen. Vaknade lagom för att på TV se vår fina drottning intervjuas i samband med sin 75-årsdag den 23 december! Också hon har sett livets avigsidor och gripande var att lyssna till hennes berättelse om åren i Brasilien och i Tyskland och tiden i Sverige där hon varit till hjälp och uppmuntran för många. 

Guds välsignelse över hela kungafamiljen!

Att plötsligt bli uppringd av barnbarn är så roligt! I dag var det Filip , som tog en stunds paus i sina studier och även tog sig tid  att prata med sin mormor, som alltid blir så glad av dessa samtal

Han berättade att han och Thea ska komma till Örebro i julhelgen och att jag då kan räkna med besök. Roligt att se fram emot! Thea pluggar också och trivs med det men ska i mellandagarna jobba på sitt gamla jobb! Både hon och Filip är duktiga att klara av både ekonomi och studier. 

Trots sovandet i fåtöljen tidigare så kommer sömnbehovet krypande och nu blir sängen nästa.

OK! Nej det blev inget jullimpebak i dag fast jag hade hoppats på det. 

Ler mot den dag som kommer! Sov Gott, mina vänner!!!

Jo lite fundersam vad som hänt med FB är jag nog! Jag känner mig bortkopplad och ser inte alla mina tidigare kontakter . Någon mera som upplever det så? SOV GOTT!   

  

Söndag 16 december 2018! Älskar att träffa dem!

Att efter morgonkaffe med två av Svens goda lussekatter , som fanns i flera plastpåsar i min frys, bli hämtad av sonhustrun till födelsedagskalas för 9-årsfirande av barnbarnsbarn med kaffekalas en söndags förmiddag hör till överraskningarna!
I dag firades Aline, Lydias och Bernards dotter och tänk så tursamt att just i dag fanns kusinerna från Stockholm med sina föräldrar hos Sven och Maria. Om man bor långt ifrån varandra så blir det ej så ofta man lyckas få till att fira födelsedagar tillsammans.
Nu fick de ha roligt tillsammans de fem kusinerna!

Jag hade ännu en träff i dag och hämtades av Tobias till julbak och godistillverkning tillsammans med Carros mamma, mormor, farfar och farmor, vilka jag inte tidigare träffat. Nästa träff bör bli hos mej!
I Tobias bil fick jag skjuts hem! Det finns så många fina människor, som jag får tillfälle att träffa på grund av mina barnbarn och deras relationer!

I dag är det lättare att skriva blogg för bokstäverna på datorn har blivit större och runt dem har det blivit ljusare.

I morse var det bekymmersamt när jag möttes av en svart iPhone. Jag bad Gud om hjälp men den var lika svart ändå. Jag påminde Gud om att han ju har änglar som många gånger i osynlig skepnad har kommit till min hjälp men Gud sa ingenting. Då tog jag min strejkande iPhone plus den gamla (utan simkort stod det) och två sladdar, stoppade dem i väskan och tog med till Hovsta där jag överlämnade dem till Martin. Fanns någon räddning? Så klart det fanns! Alltid finns det någon som kan rycka in eftersom jag är urdålig på att omfatta det digitala! Det måste tryckas länge på två knappar samtidigt fick jag lära mig. Och SE! Nu hände något och iPhone fungerade återigen! Tack gode Gud sa jag och
stoppade den viktiga telefonen i väskan.

Ge upp kan jag inte göra för det är Gud som skickat in mig i denna djungel och han sviker aldrig så det finns alltid änglar till min hjälp när jag behöver dem! Gud har allt under kontroll och vi vet var vi har varandra, Gud och jag! Det är så roligt och bra!

Jag har fina foton från dagen, men eftersom jag är lite nervös i kväll också, för att jag i morgon förmiddag ska hämtas av Kerstin till Vårdcentralen dit jag är kallad, så skickar jag dessa en annan dag, Ska jag vara ärlig så behöver jag nog lite hjälp också med denna manöver. Bättre då att vänta än att i ett nervöst läge försöka mig på något jag inte kan!

Jag har ju två läkare i familjen och i dag pratade jag med en av dem och hon vet att jag inte gillar att "gå till läkarmottagningar"!
Vanemänniska, som jag är så är jag dock innerligt tacksam för min läkare Åsa på Vårdcentralen. I många år har jag haft glädjen att ha henne som min läkare!
 Likaså tandläkaren! SÅ många år! Hårfrisörskan också och nu har jag också fått en ögonläkare, som jag får "behålla"! Alla är de så bra och jag trivs så bra med dem.
Att jag inte gillar det där med fysiska åkommor och till dem relaterade läkarbesök är medfött och en annan historia.  Nu känner jag mig trygg med alla dessa fina människor! Jag är beroende av samtliga och är oerhört tacksam för dem! 

Så nöjd jag är. Dessutom barn och barnbarn som alltid finns för mig med allt jag behöver hjälp med! Jag tackar Gud för allihop. Synliga och osynliga änglar!

För att vara i form i morgon,  när det planerade läkarbesöket på min vanliga Vårdcentral, som jag fick behålla fast jag flyttade lite längre från den, ska äga rum så finner jag det bäst att härmed avsluta mitt skrivande i kväll.
Kanske ska jag efter hemkomsten i morgon ta itu med att baka jullimpor av deg  med hackade pomeransskal, svagdricka till degspad och grovt rågmjöl. Brukar ge barnen var sin sådan limpa till jul. Vet ej om de tycker lika mycket om dem som jag gör men traditioner ska man vara rädd om!!!

GodNatt mina vänner! Sov Gott! Herren är vår herde! Oss skall intet fattas! PS.23!