Dagen började programenligt med frukost hos mej tillsammans med Linn innan hon åkte vidare till Växjö och Linne'universitetet, där de i dag skulle ha utrikesminister Carl Bildt som gästtalare så hon kunde ej stanna så länge som vi önskade. Hon sa i telefon till sin pappa att hon skulle "strunta i Bildt"men pappa, rektorn, sa bestämt att hon måste se till så hon kom till skolan, även om detta besök inte var schemalagt. Lydigt åkte hon iväg, efter att först ha skjutsat mej till träningen.
Med på resan var den lilla hunden Frank,som lekt med Isak under hemmadagarna.
Jag kom på att min väninna från tiden i Borensberg har namnsdag i dag. Hennes andra namn är Ester och vi har det där som en ploy att jag ska ringa henne på Esterdagen. Så fick vi en pratstund igen.
Isak och jag tog en promenad till min syster, som varit på sjukhuset för röntgen. Vi fikade och pratade en god stund. Efter det hade jag planerat att sortera en del papper men kom att sitta och kolla mail i datorn. Fastnade där och kom på att jag suttit alldeles för länge med att "ta bort" gamla mail, men trodde ändå att jag skulle hinna blogga. Jag är, som jag tidigare nämnt, tidsoptimist. Inte bra!
Det har sista tiden hänt en del intressant angående min mormor. Ni som följt bloggen från början minns att jag berättat om att min mormor var dömd för barnmisshandel och satt i Växjö kvinnofängelse ett par år. Hon kallades änglamakerska. Hon var inte ensam om denna titel, som i början av 1900talet förde fler fostermödrar till fängelsevistelse. Vår mormor bodde med sin familj i Stockholm, där mamma alltså bodde under sina första levnadsår. Mormors svärföräldrar bodde på Gräddö, utanför Norrtälje.
Mammas familj bodde där tidvis och det var en anmälan från en person där som gjorde att mormor greps en dag när hon tagit båten in till Stockholm. Hon häktades direkt.
För en tid sedan fick jag ett mail från en kvinna, bosatt på Gräddö, som vid besök hos en dam i 90årsåldern fått veta att det hade funnits en änglamakerska boende där.
Den besökande kvinnan som aldrig hört denna benämning, gick hem till sin dator och sökte och fick då automatiskt fram min blogg, läste och skickade mail till mej."Jag vet en del om din mormor. Vi kan väl höras."
Jag blev högst intresserad och i kväll hade jag fått nytt mail. Det finns nu ännu ett par äldre personer som känner till historien om vår mormor och som jag tillsammans med en dotter om ett par veckor ska få träffa. De hade hört av sina föräldrar och jag har nu pr telefon varit i kontakt med en av dem. Vår mamma miste kontakten med sin mor under fängelsetiden och de sågs aldrig mer. Mamma togs om hand av Fattigvården i Stockholm och skickades som fosterbarn till Småland när hon var 7 år. Innan dess bodde hon hos en familj på Gräddö och hon ville inte flytta från dem men tvingades.
Men nu måste jag sätta punkt för i kväll och önskar er Godnatt!
Så blev det en blogg i alla fall! Men det som jag lovat skriva om hoppar jag över i kväll också! Sorry!
måndag 31 mars 2014
söndag 30 mars 2014
Söndag med kyrkobesök. 30 mars 2014.
I regel har jag bestämt redan på lördagskvällen om jag ska gå till kyrkan eller se och höra gudstjänster hemma på söndagen. I dag skulle jag gå till kyrkan och var nästan klar när min vän Stefan ringde och sa att han ämnade hämta mig. En god predikan om vår frihet i Jesus Kristus fick vi lyssna till. Lars Johansson, som predikade, poängterade Nåden från Gud när Gud själv genom Jesus kom till vår jord och på korset bar all vår smärta, all vår rädsla, all ångest och, som barnen sjöng, bara lät det rinna av.
Det enda vi behöver göra är att tacka och ta emot . Det är så enkelt och kanske är det därför så många människor inte vågar säg "ja" till Jesus. Vi vill inte ha något av nåd.
Vid kyrkkaffet råkade jag få sitta vid samma bord som en ung dam, vid namn Sara och några andra vänner. Jag förstod att det var Sara jag i går läste om i vår lokaltidning. Hon hade brevväxlat med Astrid Lindgren i flera år. Efter Astrids död samlades alla hennes brev i Kungliga bibliotekets arkiv. De ansvariga där tipsade Sara om att ge ut breven i en bok. När jag läste om detta i tidningen visste jag att jag skulle se till att få köpa den någonstans. Nu fick jag beställa den på direkten. Snart har jag den i min hand. Så bra det kan bli! Dessutom är Sara från Småland och bor inte så långt från Oskarshamn, som inte heller jag gjorde när jag i min barndom bodde i Figeholm.
I kväll har jag varit på Theparty. I morgon åker Linn tillbaka till Växjö tillsammans med den lilla vovven Frank, Isaks lekkamrat för ett par dagar.
Nu blir det ej heller i kväll tid att, som jag lovat, berätta om prästen i Ibillin men jag hoppas på bättre tid i morgon. Nu går jag till nattens vila, tacksam för en fin dag med sol och värme, hälsa och krafter och ser fram emot en härlig morgondag. Sov Gott!
Det enda vi behöver göra är att tacka och ta emot . Det är så enkelt och kanske är det därför så många människor inte vågar säg "ja" till Jesus. Vi vill inte ha något av nåd.
Vid kyrkkaffet råkade jag få sitta vid samma bord som en ung dam, vid namn Sara och några andra vänner. Jag förstod att det var Sara jag i går läste om i vår lokaltidning. Hon hade brevväxlat med Astrid Lindgren i flera år. Efter Astrids död samlades alla hennes brev i Kungliga bibliotekets arkiv. De ansvariga där tipsade Sara om att ge ut breven i en bok. När jag läste om detta i tidningen visste jag att jag skulle se till att få köpa den någonstans. Nu fick jag beställa den på direkten. Snart har jag den i min hand. Så bra det kan bli! Dessutom är Sara från Småland och bor inte så långt från Oskarshamn, som inte heller jag gjorde när jag i min barndom bodde i Figeholm.
I kväll har jag varit på Theparty. I morgon åker Linn tillbaka till Växjö tillsammans med den lilla vovven Frank, Isaks lekkamrat för ett par dagar.
Nu blir det ej heller i kväll tid att, som jag lovat, berätta om prästen i Ibillin men jag hoppas på bättre tid i morgon. Nu går jag till nattens vila, tacksam för en fin dag med sol och värme, hälsa och krafter och ser fram emot en härlig morgondag. Sov Gott!
lördag 29 mars 2014
Lördag 29 mars 2014. Vad mera?
Vilken fin lördag! Sol, sol hela dagen och 17 grader! Jag tog en promenad till frukosten, som jag var inviterad till. Fick följa med till "Livlinan", en av de nyare second hand i stan. Handlade ett par småsaker innan vi åkte vidare till en stor loppis,där privatpersoner stod vid sina bord och bjöd ut sina prylar. Massor av invandrare trängdes med ganska många infödda.
Jag kom hem med fem tavlor. Motiv från Örebro på 60talet. Ja vad skulle jag nu ha DEM till?. Dottern föreslog att jag kunde ju alltid ta ner några som redan hänger på väggarna och hänga upp de nyinköpta i stället. Varför inte?
Utanför den stora loppishallen stod några invandrare med ett fruktstånd och det kunde vi inte missa så det blev ytterligare inköp.
Resten av dagen ägnades åt läsning av tidning. sådd av tomatfrö och perenna luktärter i krukor. Nu är det vår och i natt klockan två kommer min klocka i köket att visa rätt tid. Jag kan inte längre tänka att jag har en timme till godo.
Nu till år 1983,igen! Det hände ett par saker ytterligare detta år och det ska jag berätta om. Det hände sig att vår familj försåg polisen med en stor summa pengar, och detta på kort tid, under hösten. Jag åkte med Georg i den bil, som tillhörde en av de anställda på firman i Stockholm. Jag minns ordet "turbo"i samband med denna bil. På väg från Vivalla in mot stan stoppades vi av polisen." Det gick visst lite för fort här"! Det blev en böteslapp på 600 kronor, som jag tog hand om. Ett par dagar senare ringde Elsemarie från Västerås. "Jag stoppades av polisen för jag cyklade mot rött ljus och så hade jag en kompis på pakethållaren. Fast jag fick inte fullt pris för båda utan jag fick rabatt för att jag gjorde två fel samtidigt." "OK, ta med dej böteslappen när du kommer eller skicka den!"
I mitt köksfönster såg jag en morgon poliser stå och stoppa bilister utanför den närbelägna kiosken.
Jag visste att Maria var på väg för att hämta mig för jag skulle vara barnvakt hos dem. Tänkte ringa och varna men jag visste att Maria var mycket noga med trafikreglerna så det bedömdes som onödigt. Plötsligt kom hon gråtande in i köket. "Jag missade skylten där nere, satt och tänkte på något". OK sådant händer. Jag bestämde mig för att stå för hennes böter. Det var ju för min skull det hände.
När Ulla och Lennart var med Georg i Israel skulle jag en dag åka med barnen till deras farmor och hälsa på. En strålande, solig höstdag var det. Jag såg till att barnen satt fastspända, körkortet i väskan, allt OK. En bit innan vi var framme stod polisen och stoppade oss. Jag visste ju att allt var som det skulle. Jag var så nöjd, log mot dem och undrade om de ville se körkortet. " Nej, men du kör ju utan tända lyktor." I all sin dar! Inte kom jag ihåg att på den bilen måste man se till detta manuellt och solen sken och det var förmiddag . Jag samlade efterhand ihop alla fyra böteslapparna och betalade. Summan blev drygt 2000 kronor. Så märkligt att det som så sällan händer skulle råka sammanfalla under kort tid denna höst.
Den 11 december åkte vår vän Kristina hem till Stockholm för att förbereda sin resa till Paraguay. Det står i min bok att jag grät sedan hon rest. Det var så roligt att hon bodde hos oss och jag saknade henne mycket.
När vi förra omgången bodde i Örebro fungerade vi som familjehem och hade god kontakt med socialen. Nu hörde de av sig igen. Denna gång ville de placera en 20årig tjej här för en tid. Hon bodde här ett tag och jag fick god kontakt med hennes mamma och bröder.
Dagen före julafton kom Georg och Dagny från Stockholm. Efter julaftons morgonkaffe tog vi taxi till Brickebacken och hade en fin och trevlig julafton hos Kerstin med familj. Den äldsta av de tre pojkarna var nu nästan 12 år gammal. Juldagen var Maria och Sven med sina fyra barn här tillsammans med Marias pappa, Börje. Elsemarie tog en tripp till Göteborg ett par dagar efter jul.
Nu hinner jag ej i kväll berätta om den arabiske prästen, som besökte oss i november. Det får bli i nästa inlägg.
Nu önskar jag er en God Natt! Vi får sova en timme mindre denna natt så jag går till vila nu!
Misslyckades med att få med ett foto!!!!
Jag kom hem med fem tavlor. Motiv från Örebro på 60talet. Ja vad skulle jag nu ha DEM till?. Dottern föreslog att jag kunde ju alltid ta ner några som redan hänger på väggarna och hänga upp de nyinköpta i stället. Varför inte?
Utanför den stora loppishallen stod några invandrare med ett fruktstånd och det kunde vi inte missa så det blev ytterligare inköp.
Resten av dagen ägnades åt läsning av tidning. sådd av tomatfrö och perenna luktärter i krukor. Nu är det vår och i natt klockan två kommer min klocka i köket att visa rätt tid. Jag kan inte längre tänka att jag har en timme till godo.
Nu till år 1983,igen! Det hände ett par saker ytterligare detta år och det ska jag berätta om. Det hände sig att vår familj försåg polisen med en stor summa pengar, och detta på kort tid, under hösten. Jag åkte med Georg i den bil, som tillhörde en av de anställda på firman i Stockholm. Jag minns ordet "turbo"i samband med denna bil. På väg från Vivalla in mot stan stoppades vi av polisen." Det gick visst lite för fort här"! Det blev en böteslapp på 600 kronor, som jag tog hand om. Ett par dagar senare ringde Elsemarie från Västerås. "Jag stoppades av polisen för jag cyklade mot rött ljus och så hade jag en kompis på pakethållaren. Fast jag fick inte fullt pris för båda utan jag fick rabatt för att jag gjorde två fel samtidigt." "OK, ta med dej böteslappen när du kommer eller skicka den!"
I mitt köksfönster såg jag en morgon poliser stå och stoppa bilister utanför den närbelägna kiosken.
Jag visste att Maria var på väg för att hämta mig för jag skulle vara barnvakt hos dem. Tänkte ringa och varna men jag visste att Maria var mycket noga med trafikreglerna så det bedömdes som onödigt. Plötsligt kom hon gråtande in i köket. "Jag missade skylten där nere, satt och tänkte på något". OK sådant händer. Jag bestämde mig för att stå för hennes böter. Det var ju för min skull det hände.
När Ulla och Lennart var med Georg i Israel skulle jag en dag åka med barnen till deras farmor och hälsa på. En strålande, solig höstdag var det. Jag såg till att barnen satt fastspända, körkortet i väskan, allt OK. En bit innan vi var framme stod polisen och stoppade oss. Jag visste ju att allt var som det skulle. Jag var så nöjd, log mot dem och undrade om de ville se körkortet. " Nej, men du kör ju utan tända lyktor." I all sin dar! Inte kom jag ihåg att på den bilen måste man se till detta manuellt och solen sken och det var förmiddag . Jag samlade efterhand ihop alla fyra böteslapparna och betalade. Summan blev drygt 2000 kronor. Så märkligt att det som så sällan händer skulle råka sammanfalla under kort tid denna höst.
Den 11 december åkte vår vän Kristina hem till Stockholm för att förbereda sin resa till Paraguay. Det står i min bok att jag grät sedan hon rest. Det var så roligt att hon bodde hos oss och jag saknade henne mycket.
När vi förra omgången bodde i Örebro fungerade vi som familjehem och hade god kontakt med socialen. Nu hörde de av sig igen. Denna gång ville de placera en 20årig tjej här för en tid. Hon bodde här ett tag och jag fick god kontakt med hennes mamma och bröder.
Dagen före julafton kom Georg och Dagny från Stockholm. Efter julaftons morgonkaffe tog vi taxi till Brickebacken och hade en fin och trevlig julafton hos Kerstin med familj. Den äldsta av de tre pojkarna var nu nästan 12 år gammal. Juldagen var Maria och Sven med sina fyra barn här tillsammans med Marias pappa, Börje. Elsemarie tog en tripp till Göteborg ett par dagar efter jul.
Nu hinner jag ej i kväll berätta om den arabiske prästen, som besökte oss i november. Det får bli i nästa inlägg.
Nu önskar jag er en God Natt! Vi får sova en timme mindre denna natt så jag går till vila nu!
Misslyckades med att få med ett foto!!!!
fredag 28 mars 2014
Fredag 28 mars 2014. år 1983.
Så blev det fredag igen! Jag ringde hårfrisörskan, som finns i närheten och fick komma på en gång. Fick håret rullat och blev så fin.
I Filadelfia var det stor samling av seniorer i eftermiddag. RPG hade sitt "Vintermöte."
Min syster och jag var med där och gick sedan till en butik, som heter Varsam, där en tång för att ta upp saker från golvet, inhandlades. Linn hade kommit hem på besök så hon hämtade sin mamma på jobbet och oss, där vi befann oss.
I dag har det varit en fantastisk dag med värmande sol. Man kunde se en och annan sitta utomhus och njuta.
Rapporter från dotter och måg, som åker husbil i södra Europa, talar om ännu mer sol och sommar.
Så går vi till år 1983.
Första året i Örebro blev mycket intressant. Naturligtvis jobbigt också, men att vara med och se hur arbetet fortskrider och förändringar, som följer ger så mycket tillfredsställelse!
Den 11 oktober åkte Georg till Israel igen. Jag snabbade på med att måla bräder för snickarna isolerade och klädde huset med trä och jag hade ont om tid för den18 oktober åkte Ulla och Lennart till Israel, där de möttes av Georg och sedan följde med hans resgrupp.Då flyttade jag till deras tre barn i Vivalla och fick mindre tid att måla. Någon gång tog jag barnen i bilen och åkte hem och passade på att hinna med några bräder så snickarna alltid hade de bräder de vartefter behövde.
"Pojkarna är så snälla", står det i mina anteckningar, men den snart ettårige Emil var magsjuk med kräkningar och diarre', vilket botades med majsvälling.
Den 22 oktober står det att Georg ringt från Jerusalem. Han blev av turistbyrån någon gång varje resa "bjuden" på ett samtal hem. Det var lite skillnad mot dagens mobiltelefoner.
Den 2 november kom Georg, Ulla och Lennart åter från Israel. Lilla Emil kände inte igen mamma och pappa. Bara tittade på dem, undrande vilka de var. Georg var sjuk och hade feber så vi åkte snabbt hem till oss.
Några dagar senare åkte han till jobbet igen.
Den 10 november åkte Elsemarie och jag till Stockholm och var på kvällen tillsammans med Georg, Doris och Arne Sjöberg på konsert med Jerusalems Filharmoniker. Underbart!
Dagny var nu hemma från sjukhuset och var helt bra.
Den 22 november hade vi besök av en arabisk präst från byn Ibillin i Israel, nära Haifa. Den mannen är så speciell och intressant och jag vill gärna berätta lite mer om honom, vilket jag inte orkar med i kväll, så jag ska ta det i nästa inlägg.
Tidigare under året hade en film, med titeln "Nära marken", spelats in. Den skulle visas över landet i kyrkor och kapell, på juniormöten i första hand. Fredrik, vårt barnbarn, stod för huvudrollen och hans bror Martin var också med. Den spelades, till en del, in i pojkarnas hem och jag hade förmånen att få vara med och fixa kaffe o.s.v. till de som skötte filminspelningen. En förtjusande film, som jag önskar att fixa en kopia av någon gång.Den 26 november visades den för första gången och så klart var Georg och jag där och såg den.
Något jag ser i mina anteckningar är att vi ofta vistades i "kakelugnsrummet", där vi satt framför brasan, med eller utan gäster. Mysiga kvällar!
Barnbarnen älskade att sitta där. Ofta grillade vi korv.
Men nu är det sovdags igen. Då intar jag sängen. Kanske lyssnar jag till Närradion och fina sånger från Brickebergskyrkan innan jag somnar. GodNatt, GodNatt! Gud är god och älskar oss alla.
I Filadelfia var det stor samling av seniorer i eftermiddag. RPG hade sitt "Vintermöte."
Min syster och jag var med där och gick sedan till en butik, som heter Varsam, där en tång för att ta upp saker från golvet, inhandlades. Linn hade kommit hem på besök så hon hämtade sin mamma på jobbet och oss, där vi befann oss.
I dag har det varit en fantastisk dag med värmande sol. Man kunde se en och annan sitta utomhus och njuta.
Rapporter från dotter och måg, som åker husbil i södra Europa, talar om ännu mer sol och sommar.
Så går vi till år 1983.
Första året i Örebro blev mycket intressant. Naturligtvis jobbigt också, men att vara med och se hur arbetet fortskrider och förändringar, som följer ger så mycket tillfredsställelse!
Den 11 oktober åkte Georg till Israel igen. Jag snabbade på med att måla bräder för snickarna isolerade och klädde huset med trä och jag hade ont om tid för den18 oktober åkte Ulla och Lennart till Israel, där de möttes av Georg och sedan följde med hans resgrupp.Då flyttade jag till deras tre barn i Vivalla och fick mindre tid att måla. Någon gång tog jag barnen i bilen och åkte hem och passade på att hinna med några bräder så snickarna alltid hade de bräder de vartefter behövde.
"Pojkarna är så snälla", står det i mina anteckningar, men den snart ettårige Emil var magsjuk med kräkningar och diarre', vilket botades med majsvälling.
Den 22 oktober står det att Georg ringt från Jerusalem. Han blev av turistbyrån någon gång varje resa "bjuden" på ett samtal hem. Det var lite skillnad mot dagens mobiltelefoner.
Den 2 november kom Georg, Ulla och Lennart åter från Israel. Lilla Emil kände inte igen mamma och pappa. Bara tittade på dem, undrande vilka de var. Georg var sjuk och hade feber så vi åkte snabbt hem till oss.
Några dagar senare åkte han till jobbet igen.
Den 10 november åkte Elsemarie och jag till Stockholm och var på kvällen tillsammans med Georg, Doris och Arne Sjöberg på konsert med Jerusalems Filharmoniker. Underbart!
Dagny var nu hemma från sjukhuset och var helt bra.
Den 22 november hade vi besök av en arabisk präst från byn Ibillin i Israel, nära Haifa. Den mannen är så speciell och intressant och jag vill gärna berätta lite mer om honom, vilket jag inte orkar med i kväll, så jag ska ta det i nästa inlägg.
Tidigare under året hade en film, med titeln "Nära marken", spelats in. Den skulle visas över landet i kyrkor och kapell, på juniormöten i första hand. Fredrik, vårt barnbarn, stod för huvudrollen och hans bror Martin var också med. Den spelades, till en del, in i pojkarnas hem och jag hade förmånen att få vara med och fixa kaffe o.s.v. till de som skötte filminspelningen. En förtjusande film, som jag önskar att fixa en kopia av någon gång.Den 26 november visades den för första gången och så klart var Georg och jag där och såg den.
Något jag ser i mina anteckningar är att vi ofta vistades i "kakelugnsrummet", där vi satt framför brasan, med eller utan gäster. Mysiga kvällar!
Barnbarnen älskade att sitta där. Ofta grillade vi korv.
Men nu är det sovdags igen. Då intar jag sängen. Kanske lyssnar jag till Närradion och fina sånger från Brickebergskyrkan innan jag somnar. GodNatt, GodNatt! Gud är god och älskar oss alla.
torsdag 27 mars 2014
Torsdag 27 mars 2014. Vidare på år 1983.
I dag bar det av till träning tidig förmiddag. Fick tillbaka min rullator, som försvann i måndags. Gick till affären och handlade på hemvägen.
Som jag ofta gör efter träningen, så tog jag en kaffestund följd av en vilod:o på soffan, vilket betydde en sovstund. Nyttan av detta kan diskuteras. Tror att jag ska låta bli vilostunden!
Tog Isak, lite kakor och en påse bullar och tog en promenad till min syster som satt i solen utanför sitt hus. Det smakade bra med kaffe igen! Just nu säger TV att det ska bli sol i morgon också. Härligt!
Lika bra att gå direkt till år 1983 och vårt första år sedan vi återkommit till Örebro. Det hände så mycket. Det positiva var att komma nära barnen med familjer, återknyta kontakten med Filadelfiakyrkan, för mej att få nära kontakt med bönegruppen, som jag under tiden i Borensberg haft telefonkontakt med. Jag har aldrig, varken förr eller senare varit med i en grupp, som fungerade som den. Vi tog god tid på oss och alla kom tillsammans varje måndag. Vi fick många bönesvar och upplevde Guds närhet så starkt. Vi fick ofta direkta tilltal från Gud. Minns särskilt Karin, som frambar budskap på franska, när hon var Guds språkrör. Hon kunde inte i sig själv tala det språket i vanliga fall.
Vår vän Lydia, tidigare Afrikamissionär, skrev ner hälsningarna från Gud och delade ut till oss i gruppen. Nu är de flesta hemma hos Gud. Senast, förra året, dog Margit Karlsson, som var den som från början startade gruppen, först via telefon, senare dessa måndagsträffar. Nu är vi bara fyra vänner kvar i livet och av dessa är tre på väg mot 90 år.
Att komma åter till Örebro var något jag gillade. Vi hade ju tidigare bott här i åtta år och hade många vänner här. När man har barn i uppväxtåldern får man kontakt med andra föräldrar, till glädje för alla.
"Sladdbarnet" Elsemarie, som följde med till Borensberg och gick lekis och nio år i Grundskolan där
betydde att vi fick en ny omgång föräldrar att umgås med. Så mycket roligt vi hade tillsammans!
Det blev också lättare för Georg, som veckopendlade till Stockholm att åka tåg direkt hem.
Det negativa var att vi ännu en gång fick leva på en "byggarbetsplats." Detta var fjärde gången! Vår familj klarade det bra och glädjen var stor när det till slut blev beboeligt.
Vi hade naturligtvis yrkeskunnigt folk till mycket, både inomhus och utomhus. Huset var högt och det gick åt många nyinköpta bräder. Det föll på min lott att måla dessa. Först vit grundfärg. Sedan gul färdigstrykningsfärg, något förtunnad. Sist färdigstrykning. Jag utvecklade en fantastisk snits på detta arbete. Naturligtvis tog det tid men jag kände en viss stolthet över att det gula huset var målat av mej.
Ser just nu i boken:" 31 augusti. Målat 42 bräder." Hahaha! inte illa! "26 september, målat 45 bräder."
När Georg kom hem över veckosluten hade han fullt upp med jobb inomhus.
Mamma kom till oss i september och stannade en tid. Hon skalade äpplen och kokade mos.
Christina Tufvesson, sjuksköterska, som vidareutbildade sig en termin på Missionsskolan för att lära sig möte med andra kulturer, innan hon skulle åka till Paraguay för att ta hand om ett barnhem där, bodde i ett av de färdigställda rummen på övervåningen.
Hon var uppväxt i ett hem där de odlade frukt för försäljning , så hon visste hur man skulle ta hand om alla fina vinteräpplen som skulle lagras i källaren.
Nu hinner jag ej skriva mer i kväll. Är så tacksam för dagen som gått. Gud är så god och hjälper mig hela tiden. Sov gott alla bloggläsare!
Som jag ofta gör efter träningen, så tog jag en kaffestund följd av en vilod:o på soffan, vilket betydde en sovstund. Nyttan av detta kan diskuteras. Tror att jag ska låta bli vilostunden!
Tog Isak, lite kakor och en påse bullar och tog en promenad till min syster som satt i solen utanför sitt hus. Det smakade bra med kaffe igen! Just nu säger TV att det ska bli sol i morgon också. Härligt!
Lika bra att gå direkt till år 1983 och vårt första år sedan vi återkommit till Örebro. Det hände så mycket. Det positiva var att komma nära barnen med familjer, återknyta kontakten med Filadelfiakyrkan, för mej att få nära kontakt med bönegruppen, som jag under tiden i Borensberg haft telefonkontakt med. Jag har aldrig, varken förr eller senare varit med i en grupp, som fungerade som den. Vi tog god tid på oss och alla kom tillsammans varje måndag. Vi fick många bönesvar och upplevde Guds närhet så starkt. Vi fick ofta direkta tilltal från Gud. Minns särskilt Karin, som frambar budskap på franska, när hon var Guds språkrör. Hon kunde inte i sig själv tala det språket i vanliga fall.
Vår vän Lydia, tidigare Afrikamissionär, skrev ner hälsningarna från Gud och delade ut till oss i gruppen. Nu är de flesta hemma hos Gud. Senast, förra året, dog Margit Karlsson, som var den som från början startade gruppen, först via telefon, senare dessa måndagsträffar. Nu är vi bara fyra vänner kvar i livet och av dessa är tre på väg mot 90 år.
Att komma åter till Örebro var något jag gillade. Vi hade ju tidigare bott här i åtta år och hade många vänner här. När man har barn i uppväxtåldern får man kontakt med andra föräldrar, till glädje för alla.
"Sladdbarnet" Elsemarie, som följde med till Borensberg och gick lekis och nio år i Grundskolan där
betydde att vi fick en ny omgång föräldrar att umgås med. Så mycket roligt vi hade tillsammans!
Det blev också lättare för Georg, som veckopendlade till Stockholm att åka tåg direkt hem.
Det negativa var att vi ännu en gång fick leva på en "byggarbetsplats." Detta var fjärde gången! Vår familj klarade det bra och glädjen var stor när det till slut blev beboeligt.
Vi hade naturligtvis yrkeskunnigt folk till mycket, både inomhus och utomhus. Huset var högt och det gick åt många nyinköpta bräder. Det föll på min lott att måla dessa. Först vit grundfärg. Sedan gul färdigstrykningsfärg, något förtunnad. Sist färdigstrykning. Jag utvecklade en fantastisk snits på detta arbete. Naturligtvis tog det tid men jag kände en viss stolthet över att det gula huset var målat av mej.
Ser just nu i boken:" 31 augusti. Målat 42 bräder." Hahaha! inte illa! "26 september, målat 45 bräder."
När Georg kom hem över veckosluten hade han fullt upp med jobb inomhus.
Mamma kom till oss i september och stannade en tid. Hon skalade äpplen och kokade mos.
Christina Tufvesson, sjuksköterska, som vidareutbildade sig en termin på Missionsskolan för att lära sig möte med andra kulturer, innan hon skulle åka till Paraguay för att ta hand om ett barnhem där, bodde i ett av de färdigställda rummen på övervåningen.
Hon var uppväxt i ett hem där de odlade frukt för försäljning , så hon visste hur man skulle ta hand om alla fina vinteräpplen som skulle lagras i källaren.
Nu hinner jag ej skriva mer i kväll. Är så tacksam för dagen som gått. Gud är så god och hjälper mig hela tiden. Sov gott alla bloggläsare!
onsdag 26 mars 2014
Onsdag 26 mars 2014. Ingen nattgäst. Lite år1983.
 |
| Då var vi ännu tonåringar och förälskade, Georg och jag. |
Dagen i dag gick fort fast den var grå. Tobias och Isak hämtades i kväll av Elsemarie. Skönt att vi bor så nära varandra så Tobias och jag kan träffas då och då. Isak kommer varje morgon.
Nu till år 1983.
Vi hade nu tre barn med familjer på nära håll och Elsemarie i Västerås i egen lägenhet,en etta, lagom stor.Hon trivdes bra. Kom ofta hem över helgerna och träffade kompisar i Örebro.
Den 14 maj kom Georg hem från Grekland. Just då pågick Örebromissionens årskonferens, som han aldrig missade i vanliga fall,men detta år missade han den. En som, utan anknytning till missionen var med på alla möten var Marielouise, tjejen som kom till studiecirkeln för att hon var nyfiken på Jesus.
Så kom dagen i maj då vi sålde huset i Borensberg. Vi hade då haft två hus i c:a 10 månader.
Passade bra för fem dagar senare åkte jag med Georg och en grupp bestående av 38 resenärer till Israel.Där var vi i två veckor, det vanliga på den tiden.
Ett par dagar efter hemkomsten slutade Elsemarie sitt första år på Carlforska Gymnasiet i Västerås.
Den 21 juni står det i min lilla bok att Dagny ramlat och kommit till Södersjukhuset, där hon tydligen fick stanna länge för en månad senare står det att vi var där och hälsade på .
Den 26 juli åkte Georg och jag nattåg till Örnsköldsvik för att fira vår vän Elsies 50årsdag. Tidig söndag morgon kom vi till Örebro. Hann vara med på Gudstjänsten i Filadelfia då MarieTherese döptes. Så roligt att få vara med på denna dopförrättning. Tackade Gud för att få se detta resultat av vårens studiecirkel.
Ser att min syster IngaMaj nu flyttat till Örebro. Hon hade också sina barn i staden.
Huset vi köpt var klätt med grå eternitplattor. De skulle bort för vi ville ha träfasad. Inte lätt att få bort dem. Georg hyrde en skylift och såsmåningom , med hjälp av många, var de nedplockade.
Det jobbades utomhus och inomhus för att allt skulle bli som vi ville ha det.
Vänner, grannar, familj och släkt, alla hjälptes åt.
Nu är det dock kväll och jag måste sova, så jag önskar er GodNatt och Sov Gott!
tisdag 25 mars 2014
Tisdag 25 mars 2014. Kortisblogg. Nutid.
Dagen började tidigt. Klockan 5.40 rörde en liten tass vid min arm. Där stod han, Isak. Skulle jag kunna tänka mig en liten promenad? Jag skulle ändå vakna klockan halv sju så OK! En kort kisspromenad bara. Sedan somnade han. Klockan åtta cyklade Tobias till skolan och jag hämtades till Optikern, som öppnade först klockan nio. Det blev att vänta i solskenet på Nygatan. Så intressant att titta på alla människor på väg till sina jobb, samtidigt som jag njöt av att inte behöva frysa.
Synundersökningen gjordes efter alla konstens regler. Jag har god syn och mina glasögon var avpassade därefter och behövde inte bytas. Synundersökningen utfördes gratis, så det blev dålig affär den här gången, men de fick i alla fall ytterligare en kund och en nöjd sådan.
På hemvägen handlades Våffelmix för Tobias och jag skulle festa lite när han slutat skolan för dagen.
Jag hann också med att baka kanelbullar innan han kom hem.
Ytterligare en person dök upp lagom till våffelfesten. En påse bullar hämtades av mina två barnbarnsbarn,som bor på samma gata som jag.
Dagen avslutades med en god kycklingmåltid då också Isak fick sin beskärda del av sin älsklingsmat.
Att bloggen håller sig inom rimliga gränser i kväll har att göra med Tobias vistelse här för nu ska han lära mig lite angående fotoöverförande, en konst jag ännu,trots flera lektioner, ej helt behärskar.
Han har dock ett enormt tålamod med sin gamla mormor. I kväll ska jag lära mig hur jag kan gå via min iPad. Det är fortfarande plusgrader ute,härligt! Solnedgången i kväll var helt underbar och jag tog ett foto från min altan. Om nu Tobias kan lära mig så ska jag skicka den med bloggen, nu på direkten!
Synundersökningen gjordes efter alla konstens regler. Jag har god syn och mina glasögon var avpassade därefter och behövde inte bytas. Synundersökningen utfördes gratis, så det blev dålig affär den här gången, men de fick i alla fall ytterligare en kund och en nöjd sådan.
På hemvägen handlades Våffelmix för Tobias och jag skulle festa lite när han slutat skolan för dagen.
Jag hann också med att baka kanelbullar innan han kom hem.
Ytterligare en person dök upp lagom till våffelfesten. En påse bullar hämtades av mina två barnbarnsbarn,som bor på samma gata som jag.
Dagen avslutades med en god kycklingmåltid då också Isak fick sin beskärda del av sin älsklingsmat.
Att bloggen håller sig inom rimliga gränser i kväll har att göra med Tobias vistelse här för nu ska han lära mig lite angående fotoöverförande, en konst jag ännu,trots flera lektioner, ej helt behärskar.
Han har dock ett enormt tålamod med sin gamla mormor. I kväll ska jag lära mig hur jag kan gå via min iPad. Det är fortfarande plusgrader ute,härligt! Solnedgången i kväll var helt underbar och jag tog ett foto från min altan. Om nu Tobias kan lära mig så ska jag skicka den med bloggen, nu på direkten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)