Skönt att inte behöva städa själv. Onsdag 2012.

                       Ja det är så bra att Rickardo kommer ibland. Han dammsuger och tvättar golven. I dag fikade vi innan han gick hem. Det är bra att ha samma person varje gång. Vi vet hur det ska gå till och i vilken ordning vi ska ta det.
På TV ser vi förskräckliga bilder från New York och andra platser som drabbats av orkanen. Beredskapen var dock god  och  räddningsarbetet fungerar bra. Vattnet drar sig nu tillbaka till havet men förödelsen är stor och en del hem helt förstörda. Ett 40tal människor har omkommit. Men alla verkar samlade och tycks se framåt . Luttrade är de ju och har en viss katastrofvana. Svenskar som är där är imponerade över hur bra beredskapen fungerar.

 I morgon ska jag få åka med Elsemarie och Lasse till Katrineholm. Trevligt att komma ut lite.

I kväll ringde Stina och berättade om sin underbara resa till Brasilien. Tänk att efter alla år få komma tillbaka och se de stora förändringar som Porto Alegre genomgått. När IngaBritta, och senare Stina, kom dit en gång så var Brasilien  ett Uland. Så är inte fallet i dag. IngaBritta köpte, av ett svenskt missionärspar, en sommarstuga i Tramandai, 14 mil från Porto Alegre och där hade systrarna en tillflyktsort där de kunde vila ut ibland och semestern till bringades mestadels där.De hade på den tiden en rymlig tomt runt stugan. Nu var det tättbebyggt med nya hus efter hela stranden.
Efter några dagar hos adoptivdottern och barnbarnen i Uppsala åker hon till Figeholm, där vi syskon ska stråla samman någon gång i november. Ska bli roligt.

Jag tror att jag ska gå till sängen nu. Jag ändrar aldrig mina klockor så jag har numera alltid en timme till godo. 
I Psaltaren kap 91 står det att "Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den allsmäktiges skugga, han säger: I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud på vilken jag förtröstar."Gud sviker aldrig. Sov Gott!

Lite av varje. Tisdag 2012.

Tänka sig, 2 plusgrader i dag. Nu kan jag plocka in äpplena, Ingrid Marie, som hänger så vackert i trädet. Ett par tre frostnätter klarar de men man får vänta tills det blir milt för att plocka dem.
Frukost med blåbär, mjölk, flingor, ägg och så en smörgås till kaffet. Blodtrycksmedicinen intagen. Samtalat med Gud. Talat med ett av mina barn. Ringt USÖ, Skatteverket,Landsarkivet i Uppsala för att få ett intyg som säger att jag var gift med min man.För att senare skriva ett brev och skicka detta tillsammans med intyget till Thoraxkliniken på USÖ och då förhoppningsvis få Georgs journaler från tiden 28juni till 15 juli 1961. Jag minns vad Georg berättade men om det går att få veta från USÖ så vill jag gärna det.


På TV får vi höra om stormen Sandy som härjar på USAs ostkust. Redan har 13 personer omkommit av fallande träd. Ett sjukhus på Manhattan måste stängas och patienterna flyttas på grund av att reservaggregatet inte fungerade. Stormstyrka 36 m /sek. 370000 personer i New York beordrade att flytta. 4 miljoner hushåll strömlösa. Alla beordras att ta sig så långt upp i skyskraporna som möjligt. Flyg till och från NewYorkoch Washington inställda. Stora skyfall också i Argentina. Arma värld!
Vidare berättades att Frälsningsarme´n är på väg att dö ut. Får väl se! Allt har sin tid!

Själv har jag ägnat en del tid åt att läsa mors dagbok från 1961. Jag upphör aldrig att förvånas över hur hon orkade och trivdes med att ständigt "vara i farten". Eftersom jag inte ska skriva om Georg i dag så ska jag ge lite smakprov på det liv hon levde så ni som ej har tillgång till hennes dagböcker får lite vetskap om livet i Högskulla sommaren 1961. Hon skriver om det som hänt dag för dag men inget därutöver. Ingenting om barnbarnsfödslar, födelsedagar, när vi barn har bytt boplatser osv.

1961, måndag 12 juni!"Många järn i elden. Gått upp en kvart över fyra. Till sjön för att skura mattor vid 5-tiden.Städat källaren, skurat trappan i farstun, hängt upp nya gardiner. Sommargästerna Almqvist från Nässjö kommit i em.
Juni 13.På fm uträttat ingenting!Skickat paket till Stina. Hälsat på i Mederhult. Hos Anna i Jakobsberg på hemvägen. Rensat jordgubbslandet till halv tio.
Juni 15. IngaMaj och Sune kommit med barnen .
Juni 18. Sune hämtat IngaMaj.
Juni 22.Bakat småbröd. Anna i Jakobsberg kommit för att ta hand om barnen medan jag säljer karameller på torget i em. På kvällen bjudit Greta och Ture på våfflor.
Juni 27." Norgefrämmande." Nu skriver jag utan att direktcitera ur mors dagbok. Jag har tidigare berättat om hur vi under kriget i början av 40-talet fick kontakt med pappas ingifta moster Ingeborg i Norge och hennes dotter Unni, vars pappa, (min pappas morbror) dog när
hon var två år, Unnis man Finn och deras två barn Frank och Ingelin. Både vi syskon och mamma hade varit hos dem i Norge och hälsat på. Moster Ingeborg och Frank, 5 år, var en tid hos mamma och pappa år 1946, året efter krigsslutet.Nu blev det kärt återseende. De stannade till 5 juli då de kom till oss i Lesjöfors. Georg låg då på Thoraxkliniken i Örebro och väntade på operation. Barnen och jag tog den tid vi kunde för att vara tillsammans med våra kära släktingar. Den 7 juli, dagen före Georgs operation, åkte de hem till Norge.Under tiden de var hos mamma hälsade de också på hos IngaMaj och Sune och övrig släkt.
Juli 10." Varit till doktorn i Västervik med barnen. IngaMaj och Sune åkt hem igen och lämnat barnen kvar här." Varje dag har hon något för sig utöver att hon har barnen att sköta om. Medan hon säljer karameller har hon någon hemma hos barnen eller lämnar hon dem till någon på bygden. Lena var 7 och ett halvt år och Anders 6. Juli 11, 12, 13. var hon på karamellfabriken varje förmiddag.
Den 14 juli kom Karin och Herman Östell från Lesjöfors för att hälsa på hos mamma men hon var ej hemma.
Den 15 juli kom IngaMaj och Sune för att hämta sina barn och samma dag kom "fröken Gerda Larsson för att bo här några nätter", skriver mor.
Den 16 åkte IngaMaj, Sune och barnen hem.
18 juli kom Ivar, Maj och barnen från Gunnebo "och ska bo här i natt.På kvällen" påhälsning av några vänner från Köping".
Juli 19. Sålt karameller i Klintemåla hela dagen. Kom hem kl. 8.Barnvakt åt Stefan på kvällen.(sommargäst?)

Tror att jag ska ta paus här men fortsätter nog med dagboken senare.

Ha det bra! Nu ska jag jobba med något annat en stund.

(Det här är den bloggen som Jonas hjälpte till att få upp)

Liten GodNattblogg.

            Ja det blev lite problem med bloggen tidigare  i dag, men den kommer väl fram såsmåningom med lite hjälp av Jonas.
I dag kom min syster Stina hem från Brasilien och sin underbara resa. Hon har träffat barnhemspojkar och de pratade om "mamma IngaBritta", vår syster, som var föreståndare på hemmet och gav dem så mycket kärlek och omsorg. Hon träffade också Raquels (adoptivdotterns) mamma.  Raquel och hon  fick se och prata med varandra.Så annorlunda mot den tid då IngaBritta och Stina var där på 50 och 60talet då det var brev som gällde. IngaBritta hade  vid ett par tillfällen väninnor med till Sverige, vilka Georg och jag också träffade, och nu fick Stina återse dem. Tyvärr fick jag i dag veta att vår storebror fått en propp i ett öga. Han kan inte, just nu, läsa och inte köra bil.Han brukar varje morgon ta bilen till simhallen, simma 200 meter och därefter träna. Blir prövosamt för honom . Men nu var detta en liten blogg så ni har lite att läsa innan ni somnar, ni som har den som avslutning på dagen. Sov Gott! Och Stina, välkommen hem till Sverige!

Måndag, minus morgon. Regn och + senare.

          Ja så gick det som vanligt. Jag satt vid TVn och somnade.Och missade därmed en del av min dyrbara tid. Men det var minus 2 i morse. Jag bestämde redan i går kväll att mina två måndagsmatgäster skulle få grönsakssoppa och pannkakor, i denna kyla. En vän ringde. "Jag och min kompis jobbar nära din gata, har du kaffe?" "Så klart." " Vi kommer". Fika och bullar serverades medan jag började med soppan. De båda killarna gick och jag sa att de kunde höra av sig på em . Kanske det skulle bli soppa kvar åt dem.
De ordinarie gästerna kom och jag fick skjuts till träningen. Så bra!

Mot slutet av träningen ringde min mobil. " Kan vi komma nu och äta soppa?"  "Javisst men då måste ni hämta mig. De kom,fick varm soppa och ostsmörgås. Pannkakorna som var kvar hade jag skickat med en av de tidigare matgästerna hem. Men kaffe och kakor fanns ju.
Konstigt nog har jag varit väldigt pigg i dag, inte trött. Jag tog itu med tvätten. Det ringde på dörren. Där stod min systerson, Anders."Jag ska titta på en bostadsrätt åt mamma här i närheten". "Ok ,får jag följa med?"
Vi tittade och tyckte. När jag kom hem ringde jag IngaMaj i Växjö. Hon skulle bort i kväll. Roligt att hon kryat på sej lite på sistone. Hon är nöjd med att sälja sin bostad och flytta till Örebro,  där hon har två av sina barn, som tar hand om henne. Hon har bott här tidigare. En trevlig och rymlig tvåa med uteplats passar henne perfekt.

Nu ska jag berätta om sommaren år 1961. Georg var fortfarande kvar i Arvika och åt medicin men nu var dagen för operation bestämd. Av brev kan jag se att han kom till Örebro den 28 juni och att en del undersökningar skulle göras före operationen. De var tre kamrater från Arvika som låg på sjukhuset i Örebro samtidigt. Georg skriver den 30 juni att "preliminärt är fastställt att Albert ska opereras på tisdag, Åke på onsdag och jag på torsdag. När nu en måste komma sist är det väl rättvist att jag gör det eftersom jag har den allra bästa hjälpen att räkna med." Han hade hela tiden en trygghet i sin tro på Gud och att Han var med hela vägen.

Om jag räknat rätt så var det den 8 juli denna torsdag inföll. Men nu tar jag kväll och fortsätter i morgon.
Tack, Gud för att Du varit med i dag och att jag varit så pigg och kry och att jag fick skjuts i regnvädret både till och från träningen. Du är så god och sviker aldrig. Kära bloggläsare, vi hörs i morgon igen! Gud är god!

Om familjeträff och lite annat.

             Hade länge gått och tänkt på att samla mina barn , barnbarn och bbb. Så bestämde jag mig för att bjuda hem dem den 27 oktober. För länge sedan när det bara var barn och barnbarn och vi hade ganska stort hus brukade Georg och jag ordna lite samvaro någon adventssöndag: Vi hade på den tiden fyra barn och elva barnbarn. Allt som allt 21 personer. inga problem. Nu hyrde jag in oss på Hjärsta Gård. Bra där med goda utrymmen för de minsta. Tyvärr blev det sjukdom och förhinder i sista stund för en del. Men det var roligt att träffas och alla tycktes trivas. Nu ser vi fram emot 7 juni nästa år då det blir studentfest. Förra året när Linn tog studenten kom samtliga i familjen förutom övrig släkt och vänner.Det är viktigt att vi ses då och då.

Veckan som gick användes för min del till att baka och förbereda festen. Elsemarie och Lasse har i tre år gått rektorsutbildningen samtidigt som de jobbat. Mycket pluggande. Den gångna veckan blev Lasse klar och innan jul blir Elsemarie klar. De har gått utbildningen på olika håll och avslutning olika tider.Grattis, båda två!
Jag har inte tränat så mycket som jag borde ha gjort men bara det nu inte blir snö och halka ska jag träna regelbundet igen. Känns när man slarvar.

Jag hade tänkt berätta om Georgs operation år 1961 men känner mej just nu så trött så.... Dessutom har jag fått en bok att läsa och jag avslutar nu för i dag men om jag är OK i morgon så ska jag berätta då. Ha en skön kväll och tänk på att "var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.Var dag är en nåd dig given från Himlen, besinna det! Gud är en god Gud och "är nära alla dem som åkallar honom", står det. Det är ganska enkelt att tala med honom. Han vill oss väl! Tack för i dag, Gud! 

Rödvinssås och lite annat 2012.

          I morgon ska jag ha kalas. Inte släktkalas. Ska bara träffa barnen och deras familjer. De ses inte så ofta även om de flesta bor i Örebro. Emil med familj bor i Stockholm och har en sjuk liten Mary, varför Emma och pappa Emil inte kan komma. Mattias är på tjänsteresa i Mexico. Skulle ha kommit hem i dag men jobbet där pågår nu till tisdag, så därför kommer inte han. Men de övriga, ett 30tal vuxna och ett tiotal barn kommer. Minns ni berättelsen om lilla Alva, som kom från Stockholm till Småland som fosterbarn när hon var 7 år?. Mera om henne har jag lovat berätta och jag ska göra det när tiden är inne för det.Hon är alltså mormor till mina barn.

Nu ska det bjudas på lunch med ostkaka som efterrätt. Smålandsrecept som Ulla numera hanterar med den äran. Jag har bakat bullar och kakor till eftermiddagskaffet. Stekt kött som jag skivat och så var det bara att göra sås i kväll. Det visade sig inte vara "bara". Jag hade gjort god sås på vanligt sätt och nu tänkte jag förgylla den med lite Rödvin, som jag köpte på min Rhodosresa. Min väninna och jag tyckte det skulle vara bra att ha en flaska Rödvin hemma för att använda till sås, Så jag köpte två flaskor. Eftersom jag aldrig gillat vin så stod jag där i affären och tittade på flaskorna när en dam dök upp och gav mig ett råd om en bra sort.Själv hade jag ingen aning. Vinet var det nog inget fel på men att få ur korken blev ett stort problem. Jag försökte med två olika öppnare innan jag började skära i korken med en kniv. När vi gifte oss fick vi av min bror en del köksgrejor,. bl. a. en rejäl korkskruv. Kunde inte hitta den. När jag var nästan färdig att ge upp sa jag till Gud:" Men hjälp mig! Nu när jag äntligen har en flaska vin i huset så har jag ingen tillräckligt stor korkskruv." Som vanligt fick jag hjälp, när jag vid ännu en titt i lådan ser en jättegammal fällkniv med tillhörande rejäl korkskruv.Så fick jag, efter denna tidsspillan, upp korken och hällde  en skvätt i såsen. Smakade. Hällde i mer.Smakade igen. Neej, inte ett dugg godare än Rödvinspulversåsen jag brukar använda. Drack ett glas av vinet men inte var det gott. Jag fick kanske ingen bra sort. När jag tittade i kokboken såg jag att jag skulle gjort annorlunda från grunden. Nästa gång blir det pulversås. Eftersom jag har lågt blodvärde kanske jag kan dricka upp det som är kvar innan det blir förstört, även om jag lindat plast runt flaskhalsen. Jag hällde i svart vinbärssaft i såsen och avslutade dagen med ett glas av samma vara att avsluta dagen med.


Ack så lång tid detta tog men jag är glad att jag hittade fällkniven med korkskruven. Det är bra att ha en vän som hjälper när man ber om hjälp. Nu tackar jag Gud för dagen som gått och tror att vi får en fin dag i morgon. Är så roligt att träffa hela familjen någon gång emellanåt. Nu ska jag sova. Vi hörs!

Fika med ett barnbarn 2012. Lite Lesjöfors 1961.

                Bakade lite mer kakor när ändå mjölet stod framme sedan gårdagen. Tog dagens promenad till Isak och hann inte gå därifrån förrän någon öppnar källaringången och Linn kommer upp för trappan. Det hängde på minuten. Nu stannade jag ytterligare en stund och fikade. Isaks glädje visste inga gränser när han fick se Linn. Hon skjutsade mig hem, så bra! Hade en del att syssla med här hemma.

I kväll har jag varit i Filadelfia där tre olika kurser pågår. Vi äter alla tillsammans, delar upp oss, fikar i grupperna. Jag trivs så bra i min grupp, som jag nog tidigare sagt.I kväll berättade två av deltagarna hur de kommit till tro på Gud. Så intressant att höra hur olika pusselbitar i en människans liv blir en enhet. Stort att se hur Gud har varje människa i sin hand och gör allt väl när man har låtit Gud få fria händer. Det vittnade de här vännernas berättelser om.
Så går jag bakåt i tiden och till Lesjöfors år 1961.
Sommaren kom också detta år. Barnen var på läger. Inte hos mormor mer än den vecka vi var där tillsammans.Ser i mammas dagbok att IngaMajs två barn var där mellan 15 juni och 15 juli.Georg, jag och barnen var hos mormor mellan 29 juli och 7 augusti men innan dess hade det hunnit hända en del, som jag ska berätta om i morgon.

På försommaren började Georg tycka att det borde bli en förändring för hans del. Han bad överläkaren om att få bli opererad. Denne ville dock fortsätta med medicineringen men Georg var envis och röntgenplåtarna skickades till Thoraxkliniken på sjukhuset i Örebro. Högra lungan var nu helt bra men den vänstra måste åtgärdas. Som jag tidigare sagt är det här med sjukvård inte " min avdelning" precis så jag kanske säger en del fel. En lob skulle tas bort och därigenom skulle bröstkorgen komma att sänkas. För att dölja detta skulle man lägga fyllnad i kavajen. Skratta om ni vill, men det är så här jag minns resonemanget. Georg var mycket nöjd över beskedet att få operationen utförd.

Nu  är jag sömnig  och säger därför GodNatt men ska fortsätta berättelsen om vårt liv i nästa blogg.
Avslutar nu med en vers ur den psalm jag läste i morse, psalm 92. "Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet.Gud är god!