Fredag 8 september 2017. SURSTRÖMMING!

Sanningen är den att det i dag är söndag men  jag nöjer mig med att bara skriva om fredagen.
En del dagar är roliga dagar, andra är "så där". Den här söndagen hör till de sistnämnda.
Den började med att jag vaknade redan klockan sex. Något ovanligt för mig men OK, jag gick upp och fikade med två bulla för det var ju söndag och då är det tillåtet. Hann tom. lyssna lite på söndagens "Andliga Sånger" med Katarina Josefsson.

Gudstjänsten i TV och en till  i Närradion från Pingstkyrkan i Örebro blev det i stället för kyrkobesök, som jag nog tänkt annars.
Den här dagen blev en dag "för mig själv". En sådan där dag då man tänker på mamma och längtar lite efter henne. I september, medan mamma levde i sin lilla stuga i Figeholm satte jag mig i bilen och tog en tur till mamma just den här tiden på året. En liten extratur.
 Jag minns att det hände att jag ibland kom en torgdag och kunde se mamma stå och sälja karameller på torget. Så glad hon blev när hon fick se mig och så goda köttbullar hon stekt för att jag skulle komma. Det där med köttbullar var något som "hela skaran" av familjen visste att det fanns i hennes stora skafferi när vi kom på besök. Det var faktiskt en liten rolig grej.

Lugn och stilla blev alltså min dag och jag har inte mått så bra i dag. Jag har haft lite ont i huvudet och varit så trött och lite hängig. Har sovit en stund i fåtöljen på eftermiddagen.

Nu tar vi en titt på en mysig fredag. Det skulle bli syskonträff och SURSTRÖMMINGSFEST!!
Sven och Maria hade köpt Surströmming. En burk "kvinnliga" med rom i. En burk manliga med mjölke ( tror jag). Har aldrig tidigare hört talas om denna uppdelning. Tidigare har alla funnits i samma burk. Se bara vart de stackars fiskarna är på väg!!!!

När bilen stannade i Skrankebol hos Ulla och Lennart  kom Elsemarie på att hon glömt ta med messmör. "Strunt i det", försökte vi försiktigt, fast samtliga blev något besvikna.
"Aldrig surströmming utan messmör", sa Elsemarie. "Lasse, snälla, kan du inte åka till Pålsboda (ett par mil bort och som vi passerat på vägen till Ulla och Lennart)
Lasse satte sig i bilen och åkte iväg.

Som jag tidigare berättat så hittar man ett och annat när man flyttar. Hos Ulla fanns nu de gamla böckerna med strängmusiksånger, som vi sjöng ur i Saron i Lesjöfors under Erik Hedlunds ledning.  På den tiden var vi alla i familjen med i strängmusiken och nu var det roligt att se den gamla sångboken igen. Sven satte sig vid pianot och Kerstin och Ulla sjöng med hjälp av Svens musikaliska Maria och den likaledes musikaliska systern Elsemarie, som ej fanns på den tiden vi bodde i Lesjöfors. Dessa båda kunde ju "ta ton" utan att ha sett sångerna förut.

Det lät så vackert så jag videofilmade med min iPhone. När Lasse många sånger senare kom tillbaka med nyinköpt Messmör så tittade Lennart på min kamera."Men du måste trycka på den röda knappen!"  Sådärja! Ännu en gång kom min okunskap i dagen och jag som var så stolt att jag KUNDE!
Kanske fick jag någon bild eller något ljud med. Har ej vågat  titta!
"Hur eller hur," för att ännu en gång citera vår hulda moder, så hade vi en mycket trevlig stund och tonerna ljöd så vackert och allt kändes nära och långt borta. Minnen från Saron kom till oss och de gamla sångerna fick nytt liv.

Tankarna gick till Erik, Karin, Tekla, Erik Bredenberg, Evald och Margit, Hasse Magnusson, Linnea Östin, Ellen (?), som jobbade i "Nisses Livs". För att nämna NÅGRA av de som var med förutom pastorsparet.
Det var tider det!
Vad gäller SURSTRÖMMINGEN så fotograferade Maria ögonblicket då Elsemarie öppnade de båda burkarna och vi alla åt mandelpotatis till, samt gjorde "klämmor" med smör på tunnbrödet , messmör, strömming och skivad potatis. Den rullen är som en god bakelse.
Tro nu inte att ALLA åt med samma förtjusning, som vissa. Kerstin hade gjort Västerbottenpajer till dessa som håller på att LÄRA sig gilla surströmming. Kan försäkra att det var god paj. Snodde en bit!

Olika sorters alkoholfria drycker serverades. Somliga påstår att mjölk hör till surströmmingsätandet men det fanns ej på bordet och efterfrågades inte.

Så trevligt vi hade vid bordet med mycket skratt och roliga inlägg.
Äppelpajen som Elsemarie fixat var god med vaniljsås till.
Nu ser vi fram emot gemensamt julbord någonstans. Jag ska bjuda som tack för "flytten", som de fixade så snabbt och underlättade för mig.

Kom just på att jag lovat ringa en vän så jag avslutar nu denna blogg om fredagen och ber att få återkomma med lördag, söndag i morgon.  GodNatt mina vänner

Torsdag 7 september 2017. Så intressant det är att umgås med unga människor.

Nu har jag avdelat en timme till Bloggande denna kväll. I dag har jag något att berätta.
Jag hade fått telefonsamtal från två av mina yngre vänner att jag skulle få besök i dag. De båda har träffats hos mig en gång tidigare men ingen av dem visste att de båda två "bokat" in sej för fika ungefär samma tid i dag på förmiddagen. Jag hade inget sagt så deras överraskning var stor då de sågs i dag.

Det var synnerligen roligt för mej att de , var för sig, hade roliga saker att berätta. "Gud är god", sa de båda tjejerna.
Jag är så tacksam för allt Gud gör. Ofta i det tysta. Tänker på Psaltarordet " Lägg ditt liv i Herrens hand! Lita på honom! Han kommer att handla!"  Då och då får vi se hur Herren har handlat. Ofta som svar på bön.
Just nu ringde min vän Stefan och berättade vad Gud gör där han befinner sig. Jag minns hur dåligt hans själ  en gång mådde och hur han varje söndag fick förbön i kyrkan. Hur Gud handlade för att förändra hans liv till det bättre.

 Den ena av tjejerna som fikade hos mej i dag har jag varit vän med i många år. Hon visade en Bibel hon fått, som minne från sin arbetsplats när hon nu fått nytt jobb som hon ska börja inom kort.

Den andra var en invandrartjej, som varit i Sverige ett fåtal år. Hon har sedan hon kom hit verkligen fått pröva på livets hårda skola men ser tydligt hur Gud varit med henne och fört henne i kontakt med människor som har blivit henne till stor hjälp. "Det är Gud", säger hon, pekar upp mot Himlen och ler.

Möjligen har jag tidigare berättat om henne och hennes yngsta bror som var i den Moske' i Kabul där nyligen en bomb detonerade. Jag frågade i dag om brodern kommit åter från Indien dit han skickats efter bombningen, då han förlorade sitt ben, för att han där skulle få vård första tiden.

Jo han var tillbaka i sitt hemland och hade ringt. "Men han är så ledsen", sa hans syster. Jag tröstade med att säga att jag hoppades att han skulle få protes. " Det är inte det! Nej det värsta är att han förlorade sina kompisar som också var i Moske'n när bomben sprängdes och  alla dödades. Han är nu så ensam" Jag har svårt att hålla tårarna tillbaka. Så onödigt!!

"Jag vill hjälpa de från mitt land som är i Sverige nu. Jag vill ut och föreläsa! Jag kom till Sverige och blev räddad. Inte för att jag skulle behålla det för mig själv. Nej,jag vill satsa ALLT för att hjälpa andra, vill berätta vad jag fått uppleva. Gud är så god och vill hjälpa flera."

För oss, som vet hur hennes första tid i Örebro gestaltade sig, är det som ett under. Hon är i Guds sällskap och det ska bli så roligt att följa hennes väg för vi kan bara se Guds handlande med henne.
Sakta för han henne framåt, steg för steg och hon strålar av tacksamhet när hon säger :"Det är Gud"!!

I dag var hon så fylld av glädje när hon berättade vad Gud gjort för henne just i dag. Hon går i skolan men fick ledigt för att gå till Vårdcentralen för att få hjälp med sin värkande rygg. Hon fick träffa någon, som efter att ha undersökt henne och givit henne goda råd, ville att hon skulle berätta om sitt liv, vilket hon ej genast var villig att göra, på grund av allt svek hon varit med om.
Men så gjorde hon det i alla fall.
Den här nya bekantskapen, som bara jobbar ibland och som "råkade" vara där just i dag, förstod till fullo när hon hörde att "det är Gud som hjälper mig",eftersom hon själv tydligen sysslar med sådant hjälparbete, som vår "invandrarvän" också önskar syssla med. Att, på grund av sin egen erfarenhet, ge hjälp till andra som befinner sig i liknande situationer, som hon själv varit i.
När hon gick kramade hon mig och sa: "Ruth, bed för mej!

Hon har inte uppehållstillstånd ännu men önskar det av hela sitt hjärta. Här lever hon ett annorlunda, om ännu med osäkerhet och oro, liv som hon ser kan ge henne  förutsättningar att få fortsätta med utbildning  för att få komma in i den uppgift, som är ämnad för henne.

Vi två, som i dag satt och lyssnade till hennes kloka, varma ord, känner stor tacksamhet över att ha fått möta henne och att få vara hennes vänner. Ber att hon ska få stanna. I hemlandet ligger hon verkligen illa till men vi "litar på att Gud handlar". Hon hade mer att berätta om hur Gud räddat henne i olika situationer under tiden hon varit i vårt land. Jag kan bara tacka Gud för hans kärlek och omsorg.

Aj då, klockan går men senare bloggar har jag skådat. Nu får ni, som har min blogg till GodNattsaga somna något tidigare i kväll och jag också.
Dagen har varit grå, kall men innehållsrik! Nu ber vi för dem som behöver förbön och tackar Gud för att Han faktiskt handlar när vi ber och, för den delen, även när vi INTE ber, som en pastor sa till mej en gång.

Nu säger jag GodNatt till er alla och går tacksam till köket, sängen eller TV. Har inte bestämt mig än.

Onsdag 6 september 2017.Så roligt med besök från Holland.

Det kom ett pling på förmiddagen. "Är du hemma vid 14-tiden?"
Precis den tiden skulle jag hämtas till tjejträff. Jag sa det men sa i samma veva att jag skulle ringa återbud dit, vilket jag också gjorde. Att få besök av Georgs bror Elon med fru Marja, vilka jag ej träffat sedan en svägerskas begravning för flera år sedan var en stor händelse som jag ej ville missa.

Som sagt så ringde jag återbud till dagens planerade träff. Följden blev att den som inbjudit till dagens tjejträff ringde till övriga inbjudna, vilket fick till resultat att träffen framflyttades en vecka så nu blir det roligt nästa onsdag också.

Jag hade bakat goda bullar förra veckan och i måndags två sorters kakor och dessutom en tårta från min födelsedag att ta ut från frysen så det blev lite 90-årsfest. Fick så vackra rosor.

Vi fick ett par timmar att prata om våra familjer och titta på några foton från min nyligen inköpta bok om Stockholm från 1940-talet. Påmindes om när Skanstullsbron byggdes i närheten av Elons och Georgs föräldrahem och mycket mer. Om födelsedagar med överraskningar som vi varit med om.

I dag har Elsemarie med bil varit på besök i Göteborg. Beklagade att hon ej var hemma och fick träffa  sin farbror men råkade ringa i rätta stunden så de fick prata med varandra i telefon i alla fall.
Sven och Maria beklagade också sin frånvaro via FB, där jag meddelat om besöket. De var i Stockholm messade de.
Kerstin beklagade också via FB att hon och Awad  just nu befinner sig i Skåne. Ibland klaffar det inte så bra.

Dagen har varit tung och grå med lite regn och absolut ingen sol, så jag var glad för kärt besök.
Jag fortsätter med mina flyttbestyr. Sakta, sakta går det men jag har fortfarande första Advent som målet då jag ska ha hunnit med att få allt på plats.
Om icke så fortsätter jag väl ett tag till.

På fredag blir det surströmmingsfest hos Ulla och Lennart. Något jag ser fram emot.
Att vara pensionär med barn som engagerar sig för sin gamla mamma är inte så dumt ska jag säga.
Man blir så ompysslad och uppassad och så länge huvudet är någorlunda intakt så kan man faktiskt njuta av livet.

 I dag fick jag SMS från en tjej, hälften så gammal som jag. "Gud är god, jag har så mycket roligt att berätta", skrev hon. Vi ska snart ses och jag ser verkligen fram emot det för att få höra.

Nu borde det ha varit sängläge för länge sedan. Blev åter sen med bloggen för jag tittade på Uppdrag Granskning från Biskopsgården i Göteborg. Att barn har olika förutsättningar när det gäller att lyckas med skola och livet i övrigt tycks inte alla vilja förstå och det gör mig illa.
Naturligtvis har det betydelse för skola och liv om man växer upp i ett tryggt hem eller inte. I fattigdom, med sjukdom i familjen, alkoholproblem, arbetslöshet, trångboddhet och annat är det inte så konstigt om det går snett för en och annan.

Nu tackar jag Gud för i dag och säger GODNATT till er mina trogna vänner. Sov Gott!

Tisdag 5 september 2017. Konstig dag!

När kvällen kommer och man inser att ingenting blivit gjort av allt man tänkt!
Letar, denna gång efter något, som är värt att berätta om, men finner inget.
Läst tidningar, som eftersläpat, tagit skönt fotbad, fixat lunch åt mig själv, tagit selfyfoto, (heter det så?) sedan jag fått veta hur man gör via telefonsamtal med Tobias.

Jag avstår från att berätta om det som SKULLE ha blivit gjort och traskar iväg till sängen.
Kanske ändå jag fått vara med om att betyda något för någon genom att be till Gud för en människa  som behövde förbön just i dag.
Det händer att jag får en känsla av att jag ska be för någon och då kan detta bli väldigt viktigt  för mig.
Jag har någon gång sagt att "jag gråter en annans tårar" och jag tror inte jag är ensam om att ha fått göra så. Detta hände mig i dag och kanske var detta att be det viktigaste jag gjort i dag. Jag tror att Gud är beroende av våra förböner. Tänker på hur Paulus uppmanade församlingarna att be för honom och jag har så många gånger själv fått uppleva förbönens betydelse.
Att avsluta med att överlämna den man ber för i Guds kärleksfamn känns så betydelsefullt.

Kanske får vi, när vi ber, aldrig veta just den förbönens betydelse men i Psaltaren 37:5 står det:"Lägg ditt liv i Herrens hand! Lita på honom! Han kommer att handla!"
Det tror jag är sant och lämnar personen i Herrens händer.  Det håller. Gud sviker aldrig! Sov Gott!

Måndag 4 september 2017. Besök från NewYork today.

Så håller måndagen på att ta slut. I dag har jag bakat Drömmar och Finska Pinnar. Goda bullar bakade jag förra veckan.
Elsemarie och Lasse har besök från Amerika och jag fick besök av Jill och Elsemarie. Männen föredrog att stanna hemma.

Jag blev glad för besök och gav åter bort Finska Pinnarna. Den här gången ska de till NewYork.
I morgon ska vännerna vidare till Åsarp, en plats där IngaBritta vistades en del som evangelist i sina unga år.
Jag packade upp resväskans innehåll i dag! I går kväll valde jag sängen.
När Elsemarie kom i dag så sa hon: "Men mamma, du har en blåtira över ögat. Hur har du fått den?"
Själv hade jag inte sett den. Tittar inte i spegeln så ofta. Strax efter att jag i går hade slagit i ett vasst hörn i Hotellets badrum så tittade jag men kände bara en liten knöl. Nu har det blivit lite färg också.
Slaget tog i pannan alldeles över vänstra ögat och det skulle inte förvåna mig om jag är ännu blåare i morgon. Då gäller det att hålla sig inomhus ett par dagar.

På onsdag ska jag på tjejträff och på torsdag surströmmingsskiva. Får gå till Apoteket och köpa en svart lapp att sätta på om det blir för illa. De jag ska umgås med är nära vänner och en del släkt så jag ska förklara för dem om det vassa hörnet!

I morgon ska jag försöka hinna en bit ytterligare på flyttbestyren, som verkar räcka hur länge som helst. Nu känns det som om jag vill sova igen så då gör jag väl det. Ska försöka ta lite Forntid den här veckan. Godnatt mina vänner! Sov Gott! "Herrens NÅD är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut på hans barmhärtighet" står det i Bibeln. Någonstans. Tack för de orden!

Lördag 2, söndag 3 september 2017. Slut på bröllopet.

I fredags blev det en kort blogg. På lördagens morgon hämtades jag klockan 9 av Lydia och Bernard och vi drog iväg mot trakten av Vänersborg för nu skulle Ulrika och Kristian ha bröllop i Västra Tunhems kyrka, nära Vänersborg.
Först åkte vi till hotellet där gäster, som så önskade,  kunde bo över till söndagen och där Bröllopsfesten skulle gå av stapeln efter vigseln.

Vigselförrättare var pappa Lennart, som nu vigde den sista av sina fyra pojkar. Han har tidigare vigt Petter, Jonas och Emil. Inte dåligt!!
Kristian hade nyss kommit hem från en resa till Kina, Japan och Sydkorea, om jag minns rätt.
Han är ute och spelar mycket och naturligtvis fanns hans vänner med en orkester som spelade både i kyrkan och på festen. Det var sång och musik som anstod detta fina par.
På baksidan av programmet står namnen på sångare och musiker.Jag återger dem här för jag anar att det kan intressera vissa av mina bloggläsare.
Diktläsare: Floris Hedelund.Musikansvarig: Magnus Josephsson, Musikanter: Emma Eriksson, Julia Josephsson, Jonas Kraftling,Jenny Wahlström, Daniel Arenalo, Emil Eriksson, Oscar Eriksson Uggla,
Tobias Grenholm, Lars-Erik Hallqvist, Ted Hector, Henrik Hedelund, Kristin Landh, Emelie Molander, Per Orvang och Jonas Thander. Hoppas att jag skrivit rätt!

Gästernas antal var etthundra jämnt. I stället för presenter hade brudparet föreslagit att de som kunde skulle stanna över natt på hotellet och det fick räcka som present.
De har nu slagit ihop sina respektive hem coh anser att de har allt de behöpver.
De har haft lägenhet i både Göteborg och Stockholm men väljer nu bort Göteborg och ska bo i Stockholm.
Lite dråpligt är att Ulrikas bror som delat lägenhet med Kristian, sedan några år tillbaka, och som fick besök av sin syster ibland, nu har skaffat sig egen lägenhet sedan han förstod att Kristian och Ulrika var på väg att bli ett par. Så kan det gå!.

Roligt för mej var det att träffa Ulrikas föräldrar. De är engagerade inom Missionskyrkan och det där med att människor som har en relation till Gud har något gemensamt, som förenar dem, är så värdefullt och det gör mig så glad. Så fina vänner!

Det blev en trevlig kväll med mycket gott att äta och dricka. Några åkte hem under kvällen men jag tror att de flesta stannade kvar över natten. Så gjorde Lydia, Bernard och jag och det var ganska fullt vid frukostserveringen i morse, där det bl. a. mycket gott också serverades våfflor av en speciell sort, SÅ goda!

Att komma hem efter en resa och packa upp är något jag aldrig har gillat och jag har ännu inte packat upp mer än en liten del av det jag hade med mig. Fast jag hade bestämt mig för att NU, DEN HÄR GÅNGEN, skulle jag börja med att genast packa upp. Ack ja! För all del! Kanske, kanske!! Natten är ju lång!

Elsemarie och Lasse har i dag fått vänner från NewYork på besök, så de åkte hem i går kväll för att "hinna packa upp" och laga god mat  att bjuda på.

I morgon börjar en ny vecka . Jag hoppas att jag ska få arbetslust så jag får klart med ytterligare en bit av flytten och att få grejer på rätt plats. Önskar också slippa sviter efter luftombytet, något som jag dragits med hela livet. Jag blir så trött och vill bara sova!

Det vill jag nu också. Får se om jag tar tag i uppackningen! Vore något att skryta med i morgon.
Sov gott mina vänner! Jag är så tacksam för ett par roliga dagar och att resan hem gick bra för oss alla. Gud är god!

Fredag 1 september 2017. Härlig sommardag.

Ville bara säga att i kväll och ett par dagar framöver blir det ingen blogg för Datorn tar semester.
Återkommer senast måndag med en del roligt att berätta från bröllop och annat.

Till dess, må så gott och var snälla mot varandra! Sov Gott och kom ihåg att Gud är med er var och en!