Tisdag 10 och onsdag !! december!En del roligt i juletid!

Ja så är det som vanligt  För sent skrivande!

Nu har jag tankar på att välja en av två saker! Antingen skriva tidigare eller fortsätta som nattuggla!

ELLER sluta skriva ! Hemska tanke! Fast jag så ofta läxar  upp mig själv för att jag använder tiden då jag borde sova, till att skriva så har jag inte förmågan att ändra på det!

Om jag INTE skriver så är det som om jag får något liknande abstinensbesvär och  jag tar det säkra för det osäkra (visst heter det väl så?) och totar ihop något så att jag har lättare att somna.

Ett meddelande från min vän Rebecka kom en dag. "Ska jag anmäla dig till Julbordet i Immanuelskyrkan! Jag hämtar dig och skjutsar hem dig" Jag är inte dum på det viset, som han sa Emils pappa. Han i Lönneberga, ni vet! Så jag tackade så klart JA! 

Oj så mycket god mat det vankades där! Fin musik och sång, som jag numera ej kan delta i med min spruckna stämma!

Iklädd den tröja som Elsemarie stickat  och "pyntat" med fina knappar användes den för första gången! Det var alltså i går,Tisdag! Väl hemma satte jag mig i fåtöljen och sov någon timme!

I dag, när jag skriver, är det onsdag och jag visste om att det skulle hända roliga saker!

Först kom Kerstin och Ulla! De hade lunch med sig men innan den avnjöts hade vi fikat  med så gott Saffransbröd och goda kakor som Kerstin bakat. De värmde god soppa och risgrynspudding med jordgubbssås till efterrätt! De dammsög och dukade medan jag avlyssnade Annelies saga och tittade på teckningarna!

De hade med en CDskiva med en saga intalad av sagans författare och, jaa jag vet ej hur jag ska kunna återge de fina teckningar, som åtföljde sagan. Kanske kan jag, med hjälp av barnbarn någon gång skicka på bloggen någon teckning.  Vår vän Annelie stod för denna fantastiska upplevelse i både ord och bild. Jag blir så imponerad av att få ta del av denna konstnärs alster, då jag själv alltid haft problem med det där med att teckna! När de var klara för att åka hem var kaffebordet dukat för två personer och kaffebryggaren laddad. Bara att trycka på knappen! Något jag är bra på!!!!

Så kom han, ungdomspastorn i min församling, Isak Spjut!  Han hade för flera dagar sedan aviserat ett besök med anledning av julens intågande och min höga ålder som gör att jag varje år får en blomma från Församlingen där jag  tillhört i många år. Så klart är det så att vid min ålder har flera av mina vänner, som jag varje söndag hälsade på, och fikade tillsammans med i kyrkan flyttat hem till Jesus. När jag tänker på det så blir jag så tacksam för jag vet att vi ska mötas igen. 

Då när allt detta ska hända som jag läser om i Bibeln!.

Isak avslöjade att han älskar att göra hembesök. Vi fikade och pratade. Han ska snart komma tillbaka i sällskap med sina barn, då han ska vara "pappaledig" en tid.  Jag fick av honom ett par frågor angående tiden då jag var barn och ungdom och hur det såg ut i kyrkan på den tiden. Något jag saknar? Vidare hur jag skulle vilja att det såg ut i dag!  Något i den stilen. Jag insåg på direkten att jag ej spontant kunde svara utan måste få tid att tänka. Så nu ska jag tänka tills nästa gång den unga pastorn kommer på besök. 

I kväll ringde ett av mina barnbarn och det kan ej hjälpas, Jag blir så glad av att få ta del av deras liv och leverne. Så fina samtal vi har! Ungdomar är så kloka och det ger mig så mycket att de finns så vi kan dela tankar om deras vardagsliv och sådant som möter i livet, av sorg och glädje!

Tidigare i dag ringde min kusin ( vi som fann varandra sent omsider) Marianne från Västerås. Vi pratar om vår mormor, som hon minns sedan sin barndom men som jag aldrig fick träffa då mamma aldrig; efter sin färd från Stockholm till Småland,ensamkommande liten flicka, som ännu ej börjat skolan, fick veta var hennes mamma fanns, utan placerades i en bondfamilj där hon bodde i sex år innan kommunen efter lärarinnans iakttagelser om hur mamma behandlades  anmälde till kommunen! 

En dag, medan hon var i skolan, hämtades hon av ett par kommunalmän och skjutsades 

  till ett annat hem, en bondgård där de var snälla  mot henne! Där bodde hon  ett par år utan att jämt känna sig rädd och osäker! Men om detta har jag nog berättat i tidigare bloggar!

Nu är det dags att sova! Vilken omväxlande och trevlig dag jag fick! I dag också!

Godnatt och sov gott! 

  

 

  

Måndag 9 december 2019. Så tog den här dagen också slut!!!!!

Jovisst blir det i sista stund , som vanligt, att skriva blogg!
Vädret är lika grått och trist dag ut och dag in! Ut vågar jag mig inte och här hemma sitter jag i fåtöljen och sover! Också detta som om det hörde till dagens program.

Nu ska jag berätta att efter frukost, som i dag bestod av Tomtegröt,så god hade jag planer på att jobba med en del "eftersläpningar", men icke i dag heller.
Vet inte vad det är för fel med mej men jag överraskar mig själv, gång på gång, med att lite längtansfullt snegla mot julen då jag ska njuta "lättjan" fullt ut i Onsala med inga inköpsbekymmer och god  mat serverad.  Vidderna, havsluften, stenplattorna där jag vandrar med rullatorn och får välbehövlig motion.

Joodå det kan blåsa där också ! Då ställer jag rullatorn vid köksdörren och går direkt in i husets värme! 
Jag blir hämtad och körd tillbaka till mitt hem, Jag har det så bra!
I morgon blir jag hämtad till julbord i Immanuelskyrkan. SÅ roligt att träffa gamla vänner, lyssna till Julsånger och fika tillsammans med vännerna!

På onsdag kommer Kerstin och Ulla och tittar till mig här hemma. Jag har lite problem med synen och det är bra att få de där besöken. När de var här förra veckan hade Kerstin kokat julegröt så otroligt god så nu vill jag inte köpa rullarna i affären utan hoppas att hon kokar ännu en gryta med gröt!   Plötsligt när jag tittar i frysen i klädkammaren så hittar jag bullar och annat som de stoppat i lådorna där de omsorgsfullt skrivit etiketter på varje låda så jag hittar.

I dag ringde Inga och frågade om hon fick komma och fika. Så roligt! Hon var ute på stan och jag bor centralt. Jag gick till frysen och skulle ta fram kaffebröd. Till min förvåning hade någon varit där och lagt i en påse hembakade lussekatter och annat gott!

Jag blir så glad, både för att jag slipper baka själv och för visad omtänksamhet om en gammal mamma! "Tacka Gud oavlåtligen" står det i Bibeln. I dag var det ännu lättare!
Att tacka Gud för allt han av sin godhet slösar på mig borde jag göra mer än vad jag gör!
Det är så lätt att gömma, fast det är så viktigt!

Ja så blir det, som det brukar. Inte hinna med en del som ligger och väntar på att bli publicerat. Men  jag säger som Elsemarie sa i TV i går:" Jag är nog sådan att jag alltid hoppas"

Nu är jag tacksam för en trevlig dag då Inga och jag hann med att "prata av oss". Det är kul att jag fortfarande har åtminstone två väninnor kvar i livet, och som bor ganska nära, så de kommer på en fika ibland.   Natti, Natti , alla, alla!! Gud är god!!! Låt oss inte glömma det! Sov Gott!

Söndag 8 december 2019. Sent i kväll, igen! Träffat en del av min stora familj i dag!

Dagens sång kommer inom mej, som ett brev på posten!
"O,släpp ej din trosblick från Jesus, du själ som så sörjande går! Ty trofast Han är, din Frälsare kär!     Densamme i dag som i går. Han DINA bekymmer VILL bära! Förvandla din klagan till sång! En strålande morgon är nära fast natten dig synes så lång!"

Så viktigt att vi håller fast vid Jesus fast fienden irriterar och försöker störa vår relation med vår Frälsare! Då säger vi JESUS, JESUS, JESUS!  För det namnet flyr fienden! Än så länge härjar han men det kommer en dag då Gud har sista ordet och DÅ vill jag vara med i den skara som tror på honom!
Jag är inte Gud så jag kan inte ge mig själv svar på frågor som uppstår i mitt inre och inte BEHÖVER jag veta allt för jag har under alla år av gemenskap med honom lärt mig , av erfarenhet , att jag kan ALLTID lita på honom! Även när det ser ut som om allt går mig emot!
Jag blir så tacksam till Gud för Hans oändliga kärlek och jag säger som Petrus, Jesu lärjunge sa:"Herre till vem skulle vi gå?" Jesus är vår trygghet och vårt fäste! "En hjälp i nöden, väl beprövad!"

Jag blev så överväldigad av glädje och tacksamhet när jag i kväll tänkte på vilken vän vi har i Jesus, som är så kärleksfull och god!

I dag har jag varit hos ett av mina barnbarn och hans familj och firat hans 40-årsdag som inträffade för en tid sedan.  Det var bara familjen med hans föräldrar och jag där men med tanke på att i familjen finns fyra barn, varav ett tvillingpar så kan ni nog tänka er att det var ingen tråkig tillställning!
Jättegod mat från en restaurang bjöds det på. Tillsammans med god efterrätt från Glasstillverkaren i Hjortkvarn, där de hade turen att som sista kund för säsongen inhandla den uppskattade glassen!

En varm och god atmosfär, som alltid, gjorde att vi trivdes Särskilt jag som älskar små barn, som kallar sig för uppfinnare och visar sina alster gjorda av Legobitar. Jag uppskattar deras fantasi och är lite ledsen att jag så sällan tar mig tid att träffa dem!
Sedan jag blivit långsam pensionär har jag nog med att klara av min egen dag numera.
Är så tacksam att bli hämtad till olika evenemang så jag får den omväxling en äldre människa behöver.  Om ett par dagar blir jag av en god vän hämtad till julbord i en av stadens Frikyrkor. Fick erbjudande om både dit och hemfärd. SÅ roligt!

Nu säger jag Godnatt till er alla mina vänner som följer med på min bloggresa! Allt gott till er!
   

Fredag 6 december 2019. Så roligt att prata med en ung kille som ville veta mer och mer om mitt liv.

Nog borde jag ge upp de där tankarna på att börja skriva  i tid! Något som skulle vara värdefullt både för de som läser sent, eller om de inväntar min sena blogg, vad vet jag?
För mej skulle det betyda sänggående i normal tid. Om jag nu inte var född med egenskapen att jag är en nattuggla!  Tänker varje kväll att "i morgon kväll, i morgon..." .! Bara för att konstatera att nästa kväll är det likadant!

Det är klart att om jag ej sov i fåtöljen på dagtid så kanske???

Nu är denna dag på väg in i dess slutskede  och jag sitter här med mina tankar!

Varje dag har något gott med sig och även  en och annan motgång.
Nu har jag sedan länge lärt mig att tacka Gud för det roliga som händer och när motgången kommer så säger jag :"Jesus, Jesus, Jesus!"
Han har lovat att vara med oss alla dagar intill livets slut och Han håller sina löften! SÅ många böner Han besvarar.  Men vi har faktiskt hållit ihop under så många år att vi "vet var vi har varandra" Gud och jag!

Eftersom jag är ensam en hel del så blir det så att jag passar på att prata med Gud och Jesus.
Ibland sätter jag mig på en stol och berättar för honom om sådant jag är glad eller ledsen för.
När jag tömt mitt inre så ber jag att Han ska säga något till mej. Ibland hör jag Hans röst inom mej, ibland något bibelord, som jag samlat i mitt inre under ett antal år och kan utantill.
Psalm 23 i Bibeln, kan jag utantill och jag älskar att läsa den  från min inre värld.

När jag nu sagt detta så vill jag berätta något roligt som hände mig i dag.
Som jag tidigare berättat så älskar jag att umgås med unga människor. 
I kväll ringde en av dessa och vi fick ett långt och intressant samtal.  Jag berättade en del från min ungdomstid och hur jag i Stockholm träffade Georg. Om allt som sedan hände. Svårigheter som ibland tycktes oss oöverstigliga men som tack vare Guds  stora kärlek och lust att hjälpa ändå till slut blev så bra för hela vår familj!"
Om vår nyinköpta bil som vi fick betala två gånger ska jag berätta i en senare blogg!

Jag inser att jag nu ska avsluta dagen. De två pojkar som jag nämnde om i går och som vi ber för har behov av fortsatt förbön! SÅ tacksam är jag om vi håller ut. Endast hos Jesus kan vi få hjälpen.
Jag vet fortfarande bara att de behöver förbön och vet ej något mer men jag håller mig underrättad om deras utveckling!  Det är vår uppgift att be för dem och jag ska berätta här i bloggen när jag får se vad det kommer att bli av dessa killar, som alltså inte vet om varandra!

Jag är så tacksam för att få vara med ! Natti, alla, alla och SOV GOTT!
Att det blev så roligt i dag var när min unge vän som  ringde sa  att "nu ska jag ta fram Bibeln och läsa varje dag för det måste ju vara bra att ha bibelord "på insidan" så det finns där!
Så klart jag blev glad och tackar Gud för att den unga människan själv hade insett detta! I vårt långa samtal hade jag fått tillfälle att berätta om hur Gud hjälpt ur svårigheter genom hela mitt liv! Att vi har en fiende som motarbetar oss vet vi sedan gammalt!

Onsdag 4 december 2019. Lika grått i dag också. Medverkar det till att jag inte ser det jag borde se.

"Det är inte roligt att bli gammal" sa vår mamma ofta på äldre dar. Jag förstod det nog ej till fullo på den tiden men alltmer blir jag numera medveten om hur rätt hon hade.

I kväll är inte tid för att utveckla mina tankar beträffande den pågående åldersförändringen av vilka jag upplever synförsämringen som det jag har svårast att acceptera.

Så visst borde jag vara glad när jag får brev från senaste undersökningen som ögonsjuksköterskan gjorde  i början av november och där står att jag har synmässigt fina resultat på både vänster och höger öga men själv upplever jag  det annorlunda. Jag får ny tid om ett halvår och jag klarar mig med de glasögon (flera par som samlats under årens lopp)jag har  så jag ska väl inte klaga! Jag vill minnas att jag vid senaste undersökningen hade "ledsyn" på ena ögat  men bättre på det andra!
Det som är värst med att inte se tillräckligt bra är ju att jag blir osäker vad gäller klädesplaggen, om de är fria från fläckar  osv.

Jag brukar lägga "de osäkra" så flickorna kan se över läget när de kommer! Jag är så glad över att ha min lilla tvättmaskin nära till hands.  Ofta tänker jag på mamma som stod i köket med ett par träbaljor och tvättade! Kokade vittvätt på järnspisen! Vatten hade burits upp för trädgårdsbacken i två hinkar! Jag har nog tidigare berättat om hur vi på vintern sköljde tvätten i en vak i Östersjön.
Osäkerheten vad gäller synen gör att jag helst inte lämnar hemmet!

I dag hade jag bestämt att ,om orken stod mig bi, jag skulle gå till affären för att köpa mjöl för nu skulle det minsann bakas lussekatter. Saffran, av hög kvalite', fick jag av en invandrartjej för några år sedan och den kommer att räcka även till årets lussekatter!
Nu är det ju så att livet inte går som på räls. När jag sent omsider, försedd med nycklar, pengar och inköpslista, ganska lång, öppnat ytterdörren till den inhägnade gården på väg till Närbutiken inser jag det riskabla i att fortsätta den påbörjade vandringen. Rullatorn som i vanliga fall känns som en trygghet var inte att lita på så utan några längre överläggningar med mig själv bestämde jag mig för att avstå den efterlängtade lilla promenaden. Fem dagar utan sol och utan att ens komma ut på gården!!

Jag ringde Ulla och bad om döttrarnas hjälp. Mat hade de lovat att ta med och nu belastades de med att via telefon ta över min inköpslista också.  Jag är glad över att få hjälp med att baka för de ser bättre när bakverken har rätt färg! Själv satte jag mig framför TV och såg ännu en gång prinsessan Dianas begravning. Nu är sönerna vuxna och kunde berätta om den svåra dagen.
Jag kunde ej hålla tårarna tillbaka! Jag har alltid haft svårt att uppleva hur barn mister sin mamma, Så det blev som det brukar!

Nu ser jag dock fram emot morgondagen och ber för dem som ska ut i halkan.
De två killar som en del av er mina "läsare" började be för i går tillsammans med mig behöver fortsatt förbön och vi vet att Gud vill rädda dessa killar från det onda så vi fortsätter att bära dem inför Gud som kan allt förvandla! Jag ska försöka hålla mig underrättad om deras framtida utveckling och meddela er som ber. För att "ge upp" ??? NEJ,NEJ!

Nu ska jag prata lite med min bäste vän, Jesus och sedan sova gott! Natti, Natti!

Måndag, tisdag, 2 och 3 december 2019. Samma grå väder fortfarande!

Jaa, så är det! Grått och mörkt!. Nu har jag "suttit inne" för fjärde dagen i rad. Gillar't inte!

Men i TV säger optimisterna att denna vecka ska sluta i sol och jag vill, som de flesta andra hellre tro på solprat!

Det som är dumt med så här långa avbrott från kontakt med både väder och vind och med människor är att, åtminstone jag, "tappar fokus", som de unga säger!

Får tänka en bra stund för att komma på vilken veckodag det är. Tänka på vilka jag borde ha kontaktat , men faktum kvarstår. Jag fixar hushållsarbetet här hemma och blir sedan sittande i fåtöljen för att om en, eller ett par, timmar vakna upp och åter börja undra vilken dag det är.

När vädret tillåter så går jag i vanliga fall en sväng till affären, apoteket eller en promenad till Nikolaikyrkan, som alltid  öppen och där man kan sitt en stund i bön och meditation. 

Jag är tacksam för att Gud och jag är vänner och att Han aldrig lämnar mig. Hans ständiga närvaro är det bästa jag har! Hur skulle jag klara mig utan att ha tillgång till Hans hjälp så ofta!

Jaha så tog denna dag också slut utan att något nytt har hänt!

Jo Kerstin har ringt. Tobias också!  Hans tjej, som varit på andra sidan Atlanten och hälsat på en kompis kom hem i dag och sov fortfarande när Tobias ringde för att höra hur jag mår.
Han var mycket glad för att Carro kommit åter,välbehållen!
I morgon ska de vara på sina jobb båda två. För Tobias del ett nytt sådant där han har en krävande uppgift och  jag har i åtanke när jag pratar med Gud. Det är en fördel med att vara pensionär att man när som helst kan prata med Gud "vars ögon överfara hela jorden" vill jag minnas att det står i Bibeln.
I min ungdom sjöng vi i en sång:" Jag slösat bort så många dyra timmar men givit Jesus några få"!
Jag minns ej mera. Det var på 40-50talet vi sjöng den men jag tänker på de ibland och jag älskar att sitta och prata med Jesus om allt möjligt och ibland bara sitter jag tyst för att vi ska vara tillsammans och ibland har Han något att såga till mej.  Detta är en verklighet som är så dyrbar för mig!

Nu ska jag tacka Gud för denna stillsamma dag och somna till en sång inombords och som min väninna Gertrud spelar för mig på låtsas, för min del, men som jag älskar! " Bred dina vida vingar, o Jesus över mig och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig!

Natti, Natti alla, alla! Sov Gott och glöm ej att vi är alla älskade av Gud!

Söndag 1 december 2019, Första advent, samma gråa väder som de flesta dagar i nov. 2019!

Så är vi inne i december och dess första dag råkade infalla på första advent!
Märkligt är, eller kanske är det ej så   märkligt, att ju äldre jag blir ju mera tänker jag på barn och ungdomstiden i mitt långa liv! Ibland på nätterna händer det att jag ligger vaken och nämner namn efter namn på framförallt de som var med i "Strängmusiken" i Korskyrkan i Stockholm, tillhörande dåvarande Örebromissionen!
Jag bodde på Söder ! Korskyrkan låg på Norr. Ibland gick jag till något möte i Södermalmskyrkan dit det tog bara några minuter att gå från min första bostad. Där var C.G. Hjelm pastor och Sven Forsberg sångsolist. Strax intill kyrkan låg en bokhandel, som ägdes av församlingen och dit jag gärna gick när jag hade min lediga eftermiddag. Precis som min mamma älskade jag böcker på den tiden. Det gör jag fortfarande men numera är det på grund av en viss synförsämring inte lika roligt att ta fram en bok att läsa tills jag somnar! I min ungdom kunde jag ibland välja tidigt sänggående  för att få en lång stunds bokläsning i sängen innan Jon Blund kom!

Som sagt, är det söndag. Inte har jag varit utanför dörren denna grå dag, som jag dessutom hört rykten om halkiga vägar och även av mina vuxna barn varnats för att ge mig ut! för att gå ut.

Men det kommer en sommar!

Det roliga och samtidigt tråkiga som hänt i dag var att Elsemarie skickade ett SMS i morse att Lasse och hon tillsammans med Tobias skulle titta in hos mej på väg hem till Göteborg!

Vad jag kan se så har jag ej berättat om dagen i går.  VILKEN DAG!
Det har med åren blivit något av tradition att barnen med respektive ska ska träffas hos mig i adventstid. Under flera år ordnade Georg och jag julbord för våra barn och deras familjer, som ej var så många i början, oftast första advent,
 eller dagen före! Georg var duktig med att duka och fixa och att handla! Roligt för både vuxna och alla kusinbarn att få träffas.

De senaste åren, utan Georg, har det blivit adventskaffe med dopp för barnen,endast!
I går kom de alla fyra och nu var det ej jag som hade bakat utan nu hade de bakat både saffransbröd och kakor. I stället för tårta hade Maria av egenodlade pumpor gjort en pumpapaj, så god!
Det känns så konstigt att ordna med adventsfika utan minsta ansträngning från min sida. En av syskonen var utsedd att komma tidigare för att duka.  Jag var gäst tillsammans med de övriga.

Det är roligt att träffas i familjen!  Men så klart rörde det upp lite känslor för min del men den gråtattacken kom innan barnen anlänt!
Har man varit gift i många år och så plötsligt finna att man mist en del av tillhörigheten, som varit så värdefull så kommer saknadens tårar någon gång och då särskilt vid juletid, även om det naturligtvis lättar med åren. Något som är bra!

På förmiddagen kom alltså Lasse och Elsemarie och fikade med Tobias och mej. Kaffebröd fanns alltså en del kvar sedan gårdagen.
Det där med avsked har jag alltid haft lite svårt för men det blir nog så att jag accepterar inbjudan från Västkusten och firar julen där "om Jesus dröjer och vi får leva", ett uttryck som användes ofta i min barndom av troende människor. Det passar att säga också i dag eftersom vi VET att det som är förutsagt en dag kommer att ske och som vi väntar på! 

Fick meddelande om att resan till Göteborg gick bra och att Tobias är iväg och tränar magmuskler!!!

Sorry, men nu är jag för trött och måste till sängen. Har slut på Lokavatten så nu blir det att invänta besök av Kerstin igen! "När var och en SIN syssla sköter så går det väl evad oss möter" sade vår hulda moder! Det verkar som att Kerstin tagit denna detalj på sitt ansvar!
Plötsligt står där 6 flaskor ute på balkongen.  Liksom ett och annat i kyl och frys när barnen varit på besök!
Fattar ni vilka fantastiska barn jag har! Något att tacka Gud för!

Natti, Natti om någon är vaken och läser vid denna sena tidpunkt! "Bred dina vida vingar o, Jesus över mig" hör jag inom mig  min vän Gertrud spela så fint och jag somnar så gott!
Gud välsigne oss alla! Med sin stora kärlek och omsorg! Amen!