Fredag 20 mars 2020. Spännande dagar!

I morse kom Lennart, min svärson , hit. Medan  hans bil servades fikade vi här hos mej och han , utbildad städare och teolog, tog tag i dammvippan, dammsugaren samtidigt som vi hann prata lite om både Gud och Corona.

Jag hade innan han kom blivit påmind om Lennart och hans agerande år 1990, då han blev mig till stor hjälp.
 På den tiden jobbade Lennart i en städfirma här i stan och kom hem till oss och åt lunch. Det var en rolig tid.
Georg jobbade på Studieförbundet Bilda (som det numera heter) i Linköping och kom hem på fredagarna för att på söndagar återvända till jobbet i Linköping. Ofta var han reseledare och då i speciellt Mellanöstern.

En dag i maj 1990  fick jag ett bud om att min älskade Georg hastigt hade avlidit  och tagit sitt sista andetag över skrivbordet i Linköping.

I dag när Lennart och jag ännu en gång (blir sällan numera) satt och åt den goda lunchen som Lennart i min Närbutik hämtat, nylagad och god, som alltid, i dag underbar lasagne, så kom vi att tala om rådande krisläge i vårt land och stora delar av vår värld. I TV fick vi veta att det befaras att krisen kommer att drabba många områden i våra liv!

Många människor har avlidit och några tillkommer för varje dag!

Jag tänkte på alla som hastigt mister sina kära och så var vi i vårt samtal inne på de mörka dagar då  vår familj drabbades och sorgen låg tung över vårt hem när vi plötsligt stod, som förlamade av sorg efter vår älskade Georg!

Jag talade ännu en gång om för Lennart hans stora betydelse i de dagarna.
Aldrig kan jag glömma hur han "bara fanns där". Han sa ingenting . Han lät mig sörja. Han lät mig gråta. Han försökte inte komma med "tröstens ord". Han bara lät mig just få v och han  bara fanns där. Utan ord. Situationen var ju som den var! Bara att invänta att tiden så småningom skulle göra livet lättare att leva! Mina fyra barn betydde ju mycket för mig . Kerstin och Awad bodde nära och vi träffades varje dag! 

I dag påminde jag Lennart om hans "tysta närvaro", för mer än trettio år sedan!
 Som för mig betydde så oerhört mycket.
Jag frågade om han fått lära sig på Örebro Missionsskola där han tillsammans med många kamrater fick sin pastorsutbildning.
Han sa att de fick mycket undervisning om att hantera människors sorg. "Jag vill minnas att det var pastor Sven Nilsson som höll i den undervisningen," antydde han!

Innan denna dag tog slut hände sig att ett barnbarn ringde och gjorde mig glad. När de ringer och säger :"Bed för fotbollen", eller för dem något annat viktigt så känns det så bra att få vara med. Jag
har levt så länge tillsammans med Gud och har fått se så mycket hända så jag sjunger med sångaren:" Jag KAN ICKE tvivla, jag MÅSTE tro! Gud sviker aldrig! SOV GOTT! GUD ÄR GOD!