Här sitter jag och kämpar envist för att få till en blogg. Allt möjligt kommer upp och jag kämpar vidare med att trycka hit och dit.
Dagen har varit grå, om än 6 plusgrader. Detta skrev jag på FB i morse, vilket resulterade i en inbjudan till son och sonhustru att tillsammans med deras dotter, son och barnbarn äta god mat framåt kvällen. Mamma Lydia på väg för att möta sin mamma, som kommit till Sverige på grund av att Lydias mormor slutat sina dagar på jorden.
Jag hämtades och tillbringade några timmar tillsammans med familjen .
Nu har det gått lång tid för att få till en blogg och jag går direkt till år 1990 och dagboken.
Utöver att jag tog hand om barn förmedlade av socialen var jag också s.k."Kontaktperson" för, just då en tjej som varit intagen på ett privat kollektiv för att hon mådde dåligt psykiskt. Den 1 december står det att jag träffat hennes mamma.
Till andra advent kom Elsemarie och Lasse hem. De gick till Immanuelskyrkan på gudstjänst.
Anna hälsade på sin mamma på sjukhuset. Ritas mamma ringde och berättade att Rita tvångsintagits på Mellringe.Jag åkte dit med kaffe och vi fick en fin pratstund. Fick ett brev där hon talar om hur hon känner sig. Hon blev glad över att jag kom dit. Ringde Britta i Hälsingborg och Rosie, min vän från "Riafolket." Elsemarie och Lasse åter till Katrineholm.
10 december. Barnvakt i Hovsta på kvällen. Bernard är väldigt ledsen för att deras katt Tarzan flyttat till en annan familj på grund av pappa Svens tilltagande kattallergi.
11 december. Bönegruppen här i dag. Lennart ätit lunch senare.
12 december. Anna skolkar från skolan. Lennart äter lunch och putsar sedan fönstren.
Barnens mamma och morfar kommer oanmälda hit. Vi fikade och pratade om barnens framtid.
Jag till Socialen. Lovade att finnas till hands fram till jul.
13 december.Till Kerstin på morgonen där vi drack Luciakaffe och såg TV. Sedan for vi till Wessels och handlade julklappar.Så var det gjort!
Drack Luciakaffe tillsammans med Anna, Stefan och Erik på kvällen.
14 december. Bakat fyra satser Finska Pinnar!!! Och Saffransbröd!!!
Hämtat Jonas och Emil vid bussen halv 7. Kristin och Bernard kom klockan 8.
Vi såg "Julkalendern", åt tomtegröt, läste "Sagan om bronsringen"
Sov alla fem i samma rum. Detta var en fredag.
Jag avslutar för i kväll. Tacksam att jag efter mycken möda fick till en blogg på den vanliga (nya)
datorn!
Önskar en God Natt till er alla. Jag har haft en bra dag. Bakade jättegoda bullar, som jag tog med till Hovsta. En påse finns kvar. Välkommen till en liten fikastund med bulle. I morgon är det söndag!
lördag 7 mars 2015
torsdag 5 mars 2015
Onsdag 4 mars 2015. Jag flyttar.
Så var det dagen efter födelsedagen. Mera blommor. Flera sms. Ytterligare besök. I dag av barnbarn med liten dotter Celia. De hade så vackra blommor med till mej. Så roligt när de små barnen kommer.
Framåt kvällen packade jag barnvagnen och drog iväg till Isak och Tobias ,vars föräldrar ännu en gång åkt till annan stad för vidareutbildning.
Jag har bara paddan att skriva på i kväll så det blir bara denna lilla hälsning för dagen.
Framåt kvällen packade jag barnvagnen och drog iväg till Isak och Tobias ,vars föräldrar ännu en gång åkt till annan stad för vidareutbildning.
Jag har bara paddan att skriva på i kväll så det blir bara denna lilla hälsning för dagen.
onsdag 4 mars 2015
Onsdag 4 mars 2015.
Det kom mer blommor, fler sms, besök av barnbarn med liten dotter, Celia. På kvällen packade jag prylar i barnvagnen och flyttade . Jag får alltid så mycket packning även om det bara gäller någon dags bortavaro.
![]() |
Min barnvagn är bra till mycket. Här på väg för öernattning hos barnbarn och hund. |
tisdag 3 mars 2015
Tisdag 3 mars 2015. En kort blogg om dagen som svunnit. Ingen sorg i kväll. Bara glädje.
Oj vilken dag! När 125 "grattis" på FB hade meddelats var det inte långt till tårarna. Jag fyller ju bara 88 år. SÅ tacksam för att så många vänner hörde av sig.TACK,TACK!
FB är en rolig grej om man använder den, som i dag, att glädja en gammal pensionär.
Egentligen började det i söndags när en del barn och barnbarn kom med fina blommor, tårta och presenter.
I dag på den egentliga födelsedagen kom grannen tidig förmiddag och sedan den ena efter den andra. Son med fru och dotter,en representant från Filadelfia, där jag har min församlingstillhörighet.
Det finns både kakor och tårta kvar. Ring och kom!
Tyvärr funkar inte min bredbandstelefon med mitt gamla fasta nummer. Jag hör bara signalerna men det är allt. Så därför är jag glad för min iPhon dit många samtal kom. SMS från både Nepal, Pakistan, Palestina och Spanien. Telefonsamtal förutom de från Sverige också från Holland.
Det blev en rolig dag.
I kväll fastnade jag framför TV. Somnade där i soffan men kvicknade till. Nu blir inte bloggen längre än så här för det.
Säger Godnatt till er alla. "Tack min Gud för vad som varit! Tack för allt vad du beskär! Tack för tiderna som farit, tack för stund som inne är.
Jag har det så bra och kan bara prisa Gud för all nåd.
FB är en rolig grej om man använder den, som i dag, att glädja en gammal pensionär.
Egentligen började det i söndags när en del barn och barnbarn kom med fina blommor, tårta och presenter.
I dag på den egentliga födelsedagen kom grannen tidig förmiddag och sedan den ena efter den andra. Son med fru och dotter,en representant från Filadelfia, där jag har min församlingstillhörighet.
Det finns både kakor och tårta kvar. Ring och kom!
Tyvärr funkar inte min bredbandstelefon med mitt gamla fasta nummer. Jag hör bara signalerna men det är allt. Så därför är jag glad för min iPhon dit många samtal kom. SMS från både Nepal, Pakistan, Palestina och Spanien. Telefonsamtal förutom de från Sverige också från Holland.
Det blev en rolig dag.
I kväll fastnade jag framför TV. Somnade där i soffan men kvicknade till. Nu blir inte bloggen längre än så här för det.
Säger Godnatt till er alla. "Tack min Gud för vad som varit! Tack för allt vad du beskär! Tack för tiderna som farit, tack för stund som inne är.
Jag har det så bra och kan bara prisa Gud för all nåd.
söndag 1 mars 2015
Söndag 1 mars 2015. En rolig dag. Åter till 90-talet.
På två dagar har jag inte bloggat.Men visst har det hänt grejer. I fredags 27febr. ringde min vän Stefan och berättade att han fått fast anställning på firman där han haft jobbkontrakt till 31 mars. Så klart var han glad. Jag förmodar att chefen också är glad. Stefan ställer alltid upp och är ej rädd för att arbeta.
Han sa åt mig att sätta på kaffe och kom sedan hit med var sin härlig räkmacka för att fira.
Elsemarie fick i går telefon från en skolkamrat i Borensberg där hon berättade att hennes pappa avlidit. Våra familjer bodde grannar och det betydde stor trygghet för oss. Vår lilla familj befann oss ofta veckovis på Östgötagården. Pappa Gunnar skötte oombedd gräsklippningen till glädje för oss när vi trötta kom hem efter lägerveckorna. Elsemarie och Gunnel gick i samma klass och vi som familjer träffades ofta.
Förra året dog mamma Ingeborg. Elsamarie och jag var på begravningen.
Nu är de hos Gud, mormor och morfar, mamma och pappa. Lugn och trygg i den miljö Gunnel växt upp i berättade hon om sin pappas "hemfärd". Han gick trygg över gränsen, sägande att han nu gick för att möta Ingeborg hemma hos Gud.Lika lugn och trygg som han varit i livet,likadan lämnade han denna tillvaro, med Gunnel vid sin sida.
Jag tror inte att jag någonsin träffat så trygga människor som Ingeborgs föräldrar, och Gunnels föräldrar. Villan, där allt andades frid, hade två våningar, med de äldre boende en trappa upp och Gunnel med sina föräldrar på nedre botten.Ett ord som gäller dem alla är TRYGGHET. Deras djupa Gudstro visade sig både i vardagen och i troheten mot församlingen. De var trogna i kyrkobesökare. Vi träffades också regelbundet i en liten husgrupp.
I mitt förra inlägg återgav jag anteckningar från min dagbok från år 1990. Jag nämnde om att jag hämtat Anna vid tåget. Jag skrev både i dagboken och i mina block.
Jag återger nu vad jag skrev i blocket den dagen, 25 november. Det hade nu gått ett halvt år. Jag skrev i brevform till Georg.
" I kväll var jag lite ledsen. Ville gråta! Jag stod och väntade på tåget för att möta Anna.
Tänkte på alla gånger jag varit där för att möta dej. På sista tiden var du mycket trött, mådde nog sämre än du ville visa.
Georg, vad jag längtar efter dej! Längtar och längtar! Det är så tomt och jag saknar dej så!
Snart är det advent. Tänk, den där gången när jag inte hunnit köpa julstjärnor till köksfönstren och du plötsligt stod i dörren med fyra julstjärnor, i röda krukor, fast du inte visste.
På lördag sätter jag upp adventsljusstakarna och fyra julblommor. Så tänker jag på dej. Det blir tomt i år att inte få dricka adventskaffe med dej på söndagsmorgonen. Georg, varför måste man skiljas från någon som man älskar så mycket?"
Många med mej har gått igenom det här och det går inte att utestänga talet om döden. Det fick jag lära mig. Jag har ej tittat i blocken på många år men nu kändes det OK att ta fram dem och att skriva.
Nu ska jag berätta om det roliga som hände i dag. Barnbarnsbarnet med sin pappa kom på fikabesök. De hade lämnat den sjuke lillebror Anton till farfar, som kan ta ledigt för sjukt barnbarn i morgon. Sedan skjutsade de mamma till tåget för hon skulle till Malmö för vidareutbildning.
Pappa Jonas tog vägen hit och hade gott om tid. Medan han ordnade kontakt mellan dator och skrivare och grejade en del annat, hann Thea och jag med att umgås. Det blir för lite tid med de små barnen i vanliga fall men livet är ju så inrutat för barnfamiljer och pensionärer numera så det blir bara så.
Vi spelade Othello och Fia och tittade på film från Figeholm då Theas farbröder och deras kusin badade i Östersjön. Så gjorde hon flaskpost där hon själv skrivit några ord på ett papper. Jag hittade flaskan och vad vi skrattade då jag läste vilka tokiga ord hon hittat på.
Men nu har klockan dragit iväg och jag säger GodNatt till er alla. Jag har haft en härlig dag.
Gudstjänsten från Frälsningsarmen i Västerås var även i dag "en höjdare" så jag ser nog reprisen i morgon om jag kommer ihåg det.
Han sa åt mig att sätta på kaffe och kom sedan hit med var sin härlig räkmacka för att fira.
Elsemarie fick i går telefon från en skolkamrat i Borensberg där hon berättade att hennes pappa avlidit. Våra familjer bodde grannar och det betydde stor trygghet för oss. Vår lilla familj befann oss ofta veckovis på Östgötagården. Pappa Gunnar skötte oombedd gräsklippningen till glädje för oss när vi trötta kom hem efter lägerveckorna. Elsemarie och Gunnel gick i samma klass och vi som familjer träffades ofta.
Förra året dog mamma Ingeborg. Elsamarie och jag var på begravningen.
Nu är de hos Gud, mormor och morfar, mamma och pappa. Lugn och trygg i den miljö Gunnel växt upp i berättade hon om sin pappas "hemfärd". Han gick trygg över gränsen, sägande att han nu gick för att möta Ingeborg hemma hos Gud.Lika lugn och trygg som han varit i livet,likadan lämnade han denna tillvaro, med Gunnel vid sin sida.
Jag tror inte att jag någonsin träffat så trygga människor som Ingeborgs föräldrar, och Gunnels föräldrar. Villan, där allt andades frid, hade två våningar, med de äldre boende en trappa upp och Gunnel med sina föräldrar på nedre botten.Ett ord som gäller dem alla är TRYGGHET. Deras djupa Gudstro visade sig både i vardagen och i troheten mot församlingen. De var trogna i kyrkobesökare. Vi träffades också regelbundet i en liten husgrupp.
I mitt förra inlägg återgav jag anteckningar från min dagbok från år 1990. Jag nämnde om att jag hämtat Anna vid tåget. Jag skrev både i dagboken och i mina block.
Jag återger nu vad jag skrev i blocket den dagen, 25 november. Det hade nu gått ett halvt år. Jag skrev i brevform till Georg.
" I kväll var jag lite ledsen. Ville gråta! Jag stod och väntade på tåget för att möta Anna.
Tänkte på alla gånger jag varit där för att möta dej. På sista tiden var du mycket trött, mådde nog sämre än du ville visa.
Georg, vad jag längtar efter dej! Längtar och längtar! Det är så tomt och jag saknar dej så!
Snart är det advent. Tänk, den där gången när jag inte hunnit köpa julstjärnor till köksfönstren och du plötsligt stod i dörren med fyra julstjärnor, i röda krukor, fast du inte visste.
På lördag sätter jag upp adventsljusstakarna och fyra julblommor. Så tänker jag på dej. Det blir tomt i år att inte få dricka adventskaffe med dej på söndagsmorgonen. Georg, varför måste man skiljas från någon som man älskar så mycket?"
Många med mej har gått igenom det här och det går inte att utestänga talet om döden. Det fick jag lära mig. Jag har ej tittat i blocken på många år men nu kändes det OK att ta fram dem och att skriva.
Nu ska jag berätta om det roliga som hände i dag. Barnbarnsbarnet med sin pappa kom på fikabesök. De hade lämnat den sjuke lillebror Anton till farfar, som kan ta ledigt för sjukt barnbarn i morgon. Sedan skjutsade de mamma till tåget för hon skulle till Malmö för vidareutbildning.
Pappa Jonas tog vägen hit och hade gott om tid. Medan han ordnade kontakt mellan dator och skrivare och grejade en del annat, hann Thea och jag med att umgås. Det blir för lite tid med de små barnen i vanliga fall men livet är ju så inrutat för barnfamiljer och pensionärer numera så det blir bara så.
Vi spelade Othello och Fia och tittade på film från Figeholm då Theas farbröder och deras kusin badade i Östersjön. Så gjorde hon flaskpost där hon själv skrivit några ord på ett papper. Jag hittade flaskan och vad vi skrattade då jag läste vilka tokiga ord hon hittat på.
Men nu har klockan dragit iväg och jag säger GodNatt till er alla. Jag har haft en härlig dag.
Gudstjänsten från Frälsningsarmen i Västerås var även i dag "en höjdare" så jag ser nog reprisen i morgon om jag kommer ihåg det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



