tisdag 30 juni 2020

Tisdag 30 juni 2020. Skriva blogg är roligt och vore ännu roligare om jag hade bättre syn!.

Jo jag vet! Det finns de som ser sämre än jag och som i övrigt inte har det så bra som jag!
Så var DET sagt! Vad nu vetskapen om att det finns människor som ser sämre än jag och som i övrigt lever under mer pressade förhållanden kan utgöra en tröst vet jag ej. Har aldrig förstått varför en människa som har en egen uppfattning om sitt hälsotillstånd ska jämföras med andra som har det ännu värre! 
Och förväntas vara glad för att inte behöva åka i en dålig båt på Medelhavet eller vara helt blind!
Är det inte bättre att vara tacksam för att man ser det man ser och att man sitter i en bra lägenhet i stället för att sitta i en dålig båt på Medelhavet!

Jodå visst kunde min syn vara bättre, men nu är det som det är och jag kan ju ändå skriva ! Och TÄNKA, i alla fall mestadels! Jag har SÅ mycket att vara tacksam för!

Jo visst är det sorgligt med Coronaviruset, men varje kväll tackar jag Gud för min säng, för min härliga familj, som jag älskar och MYCKET mer!

Gud är så god! Om jag känner mig ensam så har jag kort väg till Gud som älskar att hjälpa sina barn som Han skapat till sin avbild och som Han älskar så otroligt mycket och vill det bästa för var och en!
Ett samtal med Honom skingrar många skuggor och för oss genom det svåra till något bättre!

Vad har jag gjort i dag?
Jo frukost på rummet, som vanligt. Sov förmiddag, (som vanligt?)
Efter dusch påklädning och direkt till god lunch i matsalen.  För att komma dit går jag i en lång korridor. Det händer att jag tar ett extravarv på hemvägen om vädret är som i dag  med mycket blåst och lite regn så jag måste se till att motion sker under tak.

Mina fyra barn har alla ringt sin gamla mamma och jag är så tacksam för att de finns!
Alltid är det Något jag behöver hjälp med. Barnbarnen får också rycka in emellanåt.
Alla är bra på NÅGOT!  Alldeles nytt var det Tobias, den yngste som kunde lösa ett problem gällande den blogg jag nu skriver. Något, för mig främmande, visades och hur skulle jag hantera detta?
Med en stor familj där alla har olika gåvor är det ej så svårt att överleva även om åldern sätter sina spår!
Plötsligt i eftermiddag dök yngsta dottern upp för ett besök! Hon hade en liter fina jordgubbar med sig.  I morgon ska vi fira deras gäst , på besök, som fyller år i dag!
Han ska bjuda på tårta och jag ser fram emot denna ljuspunkt i tillvaron!
Hoppas att solen skiner i morgon! Uteplatsen  är det bästa på den här bostaden. Särskilt nu i Coronatider när vi bara får mötas utomhus!  På behörigt avstånd från varandra.

Vi är alla i familjen noga med att följa givna regler!

Visst saknar jag en del från tillvaron i Örebro! Familj, vänner, min tandläkare sedan många år, min  läkare Åsa på Mikaelii Vårdcentral, dit man kunde ringa även mellan "kallelserna" och som kände till mej sedan flera år. Kändes så bra och jag var så nöjd med att ha samma fina läkare, alltid!
 Den jag saknar oftast är min hårfrisörska, Beata! Så fort jag får tillåtelse att åka till Örebro så ska jag besöka Salon Monique där Beata finns! Jag saknar hennes hantering av min gråa kalufs!

Till dess så har jag en av personalen här, som också är duktig men som inte klipper.
Nu har jag ätit jordgubbarna som Elsemarie och Lasse hade med sig. Jättegoda!

Ja mer än så här har jag ej att berätta ! Lika bra att ta de få stegen till sängen via duschrummet och sedan sova gott! Vetande att Gud är god och vakar över oss, om vi vill!
Sov Gott alla mina vänner! En särskild hälsning till dej , som förlorat ditt simkort! Sov Gott du också! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar