Söndag 30 juni 2013. Fortsättning.

Den här dagen började och slutade med sol. TVGudstjänsten  kom också denna söndag från Göta Kanal med tal av prästen Moni Höglund och sång från olika kyrkor vid olika tillfällen.Det hela blev så bra.

Efter detta begav jag mig till Isak och hans familj för förmiddagskaffe. Där satt föräldrar och tonårspojkar och pratade om det som just då var av intresse.Jag älskar små barn men tonåringar är lika härliga. Det är så berikande att prata med dem.

Den äldre sysslar med att tillverka hemsidor åt företag och den yngre talar mest om fotboll.
Just nu visas på TV2 dokumentären "Ruths gubbar". Jaha, inte visste jag att det skulle vara så intressant så jag tog paus från skrivandet en hel timme. Ett jättebra program, som ofta dokumentärer är.

Nu åter till verkligheten! Jag gick hem efter kyrkkaffet och kom att tänka på att jag nog hade ett och annat att göra i trädgården. Ringde min trädgårdsmästare.Han fixar på nolltid det som skulle tagit flera timmar för mej. Dessutom är han stark nog att gräva upp rötter efter döda växter. Slut är det med den väldoftande kaprifolen som nu ska ersättas med en ros tror jag. Rosorna på husets framsida är så otroligt vackra men jag vill ha en fin ros som jag kan se när jag sitter under päronträdet på baksidan.Tack Gud för att det finns hjälp att få.
Så blev det bloggande och mer bloggande sedan jag sett dokumentären och nu är dagen definitivt slut och jag avslutar med en psalmvers ur Svenska Psalmboken:" Visst kan vi ofta tänka så: Gud ser ej våra tårar när världen hotfull kring oss står och människors ord oss sårar. Var viss att Han dig ändå kan i rätt tid hjälpen sända. Ja, tro och vet att Gud är med. Han ont till gott kan vända." Ps 560, vers 2.

Ingen kyrka men TV på Göta Kanal och kyrkkaffe hos Elsemarie 30 juni 2013. Lite mer från 70talet.

Georg med några resenärer. ProgramTours.

Vad han reste, den mannen!Och så många kort han skickade! Telefonsamtal så fort han anlände för mellanlandning i Köpenhamn.Jag och barnen var jämt i hans tankar. Hans resande gav honom så mycket för hans välbefinnande så det föll oss aldrig in att protestera.(Jo EN gång.Kanske var det 1973, då de ringde från firman och meddelade att han måste stanna i Österrike ytterligare två veckor och vår planerade resa till Dalarna frös inne.Men det var bara att acceptera) Hans reslust och lust att guida började i unga år men inte tänkte jag då att det skulle ta en sådan vändning att det blev en del av hans liv.

Eftersom jag skriver på dagtid och det ännu ej hänt så mycket, går jag direkt till år 1976.
Ser i mammas dagbok att hon via Växjö kom till Borensberg några dagar in på det nya året.Ett par dagar senare åker vi till Örebro och hann med att besöka alla tre barnen med familjer.Var också hos vännerna Berntsson på middag.Efter några dagar skjutsade vi mormor till Figeholm.

Elsemaries födelsedag firades som vanligt. Hon fick en s.k. brudkista,inköpt i Motala. Har inga anteckningar om den födelsedagen och mamma hade ju åkt hem, så det finns inget att lita till.
Sportlovsveckan i februari var det dags att samla östgötar för en ny resa till Gol i Norge, där vi hade så trevligt föregående år. Jag visade i mitt förra inlägg ett foto och skrev då att Fredrik var med oss. Jag var för tidigt ute. Det var
det här året, som han var med och roade sig.Man kan ha roligt i snön utan att åka skidor.
Den 5 mars fick Fredrik en lillebror.Inte förrän den 21 mars hade vi möjlighet att få se den lille nyfödde gossen.  Den 2 mars dog vår kära faster Anna, som alltid fanns för oss när vi var barn.

IngaBritta åkte omkring och tog farväl av vänner här och där. Sista dagen, den 11 april var det grannarnas tur att säga adjö. En del av syskon med familjer kom också hem för att ta farväl av IngaBritta." Det ledsammaste på hela dagen var att säga adjö till mitt älskade barn, som åkt ifrån oss i kväll,"skrev mamma i dagboken.Nu skulle det dröja ett antal år  innan hon kom åter. Rullbandspelaren och brevkontakten var det enda som bjöds på den tiden.
Två dagar senare åkte mamma och Raquel med oss till Borensberg. I Linköping hämtade vi Harry  som kommit med tåg från Stockholm, för att vara hos oss över påsk.
 På påskafton var det meningen att Maria, Sven och barnen skulle komma till oss men Maria blev sjuk så resan inställdes." Jag är förtvivlad ", sa Fredrik, enligt mina anteckningar.Stina hämtade mamma och Raquel efter helgen.Harry stannade i två veckor.Jag jobbade varje dag men Georg var hemma vissa dagar och tog hand om honom.

I samband med Kristi Himmelsfärdshelgen hade vi besök av Arja,släkt från Växjö och Kerstin, med familj.
Ulla, Lennart och Elsemarie åkte till Figeholm.
Samma vecka togs ställningarna bort från huset. Nu var teglet på plats och alla hjälptes åt att hyfsa till det på gården efter det. 
 Men nu får det räcka med detta inlägg och jag avstår att berätta den sorglig historien om min morris till nästa tillfälle. Ha en skön kväll!

Också lördagen 29 juni 2013 blev en överraskningarnas dag. Lite mer om forna dar.

Syskonen Landh troligtvis år 1973.

                                                       Sven, Kerstin, Elsemarie och Ulla.
Hittar ett och annat i mina lådor. Därför blir det lite ojämnt med fördelning av foton. Jag kanske skriver från en tidsepok och helt plötsligt kommer ett foto från en annan.
Arbetet denna lördag började med att jag bakade bullar och två sockerkakor. Fick av min syster veta att den lille gossen Olof,som föddes i tisdags var med sina föräldrar på besök hos farmor IngaMaj. I sällskap med en påse bullar, som första present till lille Olof, med tanke på alla kaffgäster som väntar dem, begav jag mig skyndsamt iväg.Två mycket lyckliga föräldrar och en enormt vacker liten gosse, fick jag där skåda. Bara fyra dagar gammal men såg faktiskt äldre ut. Det hela var en glad överraskning. Två till skulle det bli.

På hemvägen kom åska och regn men med paraply och den korta vägen så var det inga problem. Det klarnade snart. Då ringer det på dörren och där utanför står en vän, som jag gillar jättemycket, men som jag ej träffat på flera år fast vi bor i samma stad.Vilken glad överraskning.Nu måste vi ta upp tråden.Igen.
För en stund sedan kom dagens tredje överraskning då Elsemarie och Tobias kom med en stor grov limpa och en påse wienwrbröd på väg hem från affären.Det blev en bra lördag.

Nu skulle jag skriva lite om år 1976 men en titt ytterligare i fickalmanackan för år 1975 visar att Georg inte bara hade en resa till Israel i april utan också en i oktober. Han älskade de där resorna och kände sig lika hemma i Jerusalem, som i Motala. Elsemarie och jag hade ju tämligen nära till Örebro och inte så långt till mormor heller så vi klagade inte.
Gästboken skvallrar om att vi, förutom besöket av undomarna från Brasilien i februari, bara hade ett besök under resten av år 1975. Naturligtvis beroende på att vi hade det så rörigt med rörmokare, snickare, mattläggare och elektriker i huset så det fanns ej möjlighet att ta emot gäster detta år.

Men nu blev jag sömnig och tänker sova. Jag återkommer i morgon. Jag uppmanade de nyblivna föräldrarna i dag att de redan från början skulle be aftonbön vid sonens säng. Det skänker trygghet som följer med i livet. En trygghet som vi alla behöver.Livet är ej alltid lätt att leva men att ha en vän som man kan lita på och som aldrig sviker är stort och man kan aldrig börja den kontakten för tidigt.Sov Gott, kära bloggläsare. Blev lite sent men det blir ju en morgondag! Vi hörs då!

Sällskap vid morgonkaffet i dag fredag 28 juni 2013.Lite om år 1975.

År 1975 kom vår syster IngaBritta 30 april hem från Brasilien för ett år i Sverige.Så roligt för oss alla och speciellt för mamma. Lagom till mammas födelsedag 16 maj och till näktergalens ankomst i samma veva. Nu fick vi också i Borensberg besök. IngaBritta spred alltid glädje omkring sig. Positiv och glad fick hon vänner var hon drog fram.På det här fotot talar hon i kyrkan i Porto Alegre. Där var alltid fullt hus på Gudstjänsterna.Hon hade nu varit i landet sedan år 1958 och behärskade språket och predikade emellanåt i kyrkan.

I Borensberg fortsatte arbetet med det flyttade huset."När ska vi få färdigt?" har jag skrivit i min fickalmanacka. Påsken kom och Georg åkte via Finland till Israel med en grupp resenärer. På grund av att han fortfarande ställde upp som guide åt sin förre arbetsgivare,studieförbundet, så fick vi bara en veckas semester tillsammans varje år. Den veckan i augusti efter ungdomslägrets avslutning.

Efter semesterveckan var det dags för Elsemarie att börja skolan, Bergvallaskolan var namnet.Hennes fröken i ettan hette Gunilla. I samtal med henne och rektorn beslutades att Elsemarie skulle hoppa över tvåan och börja i trean. Hon hade födelsedag början av januari och var stor för sin ålder. Det skulle passa henne bättre att gå i trean. Det enda som hon inte kunde var att skriva skrivstil,men det ordnades så hon fick extrahjälp av speciallärare Gunborg med detta. Så började vandringen med att alltid vara "ett år yngre", resten av skoltiden, men hon trivdes med både klasskamraterna och sin nya fröken Dorothy och hade inga problem med att hänga med i undervisningen.

 Jag köpte en liten bil, en morris, för att kunna ta mig till de skolor där jag hade mina korta vikariat.Det var mindre platser, ibland i Motala och givetvis i Borensberg. Dessutom hade jag studiecirklar.
Till födelsedagar inom familjen blev det besök hos oss och i Örebro. Hantverkarna höll på med "förnyelsen" av huset fram till jul.Att vi stod ut! Men vi såg framför oss hur det skulle bli till slut och då kan man härda ut.
Också år 1975 tog slut. Minns ej med vilka vi firade jul. I mors dagbok ser jag att hon var glad över att IngaBritta firade jul i Högskulla detta år.
I dag har det kommit ett litet barn igen. Mattias och Katrin har fått sitt första barn, en dotter. Så roligt. Nu har jag 17 barnbarnsbarn. Tacksam för dem alla.
I morse överraskades jag av att Isak med matte kom och ville ha morgonkaffe. Alltid kul med spontana besök av barnen. De bor inte så långt härifrån så det blir en lagom promenad hit.
Nu ska vi alla sova och vakna till en ny dag med nya krafter. Gud är god.

Regn,grått, uppmuntrande besök av barnbarn, datakrångel, onsdag 26 juni 2013.

Dagen började och slutade med regn. Jag kände mig lite deppig redan på morgonen och kom inte igång med något vettigt. Plötsligt fick jag kärt besök av barnbarnet, som gjorde att jag piggnade till lite. Jag lagade lunch som vi åt tillsammans med ytterligare en matgäst. Jordgubbar med vispgrädde till efterrätt.Kristin kom från jobbet, där hon hade varit sedan klockan halv sju i morse men orkade ändå med att tvätta köksgolvet åt mej och lite annat. Jag var så glad att hon kom och piggade upp mig lite.
Att få MMS utan att ha Iphone är inte enkelt men Ulla hade via sin telefon skickat det till min dator. Tack vare Ullas oändliga tålamod med sin gamla mamma så fick hon mig till slut att fatta vilka knappar jag skulle trycka på och jag kunde läsa.

Men det var det där med regnet, som gjorde att jag sedan Kristin gått hem, tog fram en låda med foton för sortering.Bara för att göra något.Då hittade jag fotot på Elim i Figeholm, fotograferat av Herman Sage, som var mån om att fotografera för eftervärlden. Så många minnesrika foton som finns sparade tack vare honom.
Jag kunde ej annat än  ta detta med i bloggen. Så många gånger jag som liten flicka har suttit bredvid mamma i kapellet, tittat och läst orden på den vackra tavlan som föreställer Jesu kamp i Getsemane örtagård, några timmar innan han greps och fördes bort för att korsfästas. Om detta kan man läsa i Lukas Evangelium, kapitel 22. Jesu ord på tavlan "Fader, o att du ville taga denna kalk ifrån mig, men ske icke min vilja ,utan din" läste jag gång på gång. På den tiden kände barn till Bibelns berättelser om Jesus. Både det som var svårt och inte.Hans ångest i Getsemane fanns ju också med i de psalmer vi sjöng i skolan.

Elim var en ganska stor lokal och det var mycket folk på mötena. Mamma hade en ask tabletter i väskan och av dem fick jag för att inte somna. Men stanna hemma? Icke! Till kapellet skulle jag! Mamma var ej alltid så pigg  på att jag skulle gå med för vi hade en bra bit att gå men en snäll farbror sa till mamma att om jag så gärna ville gå med så skulle hon inte hindra mej.Och därvid blev det. Där fanns en stor grupp sångare, som sjöng och spelade olika instrument och det gillade jag. När predikan började tog vi till tabletterna.Sedan blev det mera sång. Undrar förresten vart den där tavlan tog vägen. Svenska kyrkan köpte senare kapellet och där hålls fortfarande Gudstjänster och andra sammankomster men tavlan tror jag ej finns där.

Ja det var lite Figeholm igen. Roligt med gamla minnen.
Skulle ha skrivit lite mer om gamla tider men det här får räcka för i kväll. Det blir en dag i morgon också om vi får leva. Är så tacksam till Gud för varje dag. För Hans godhet och omsorg, Hans ledning, för bönesvar.
Gud sviker aldrig. Han bara vill oss väl. Nu säger jag GodNatt till er alla. Vi hörs eller ses i morgon.Vill sända en särskild hälsning till er, Ulla och Peder i Nepal. Gud välsigne er i ert arbete där!    

Födelsedagsfirande bland blommor och grönt,tisdag 25 juni 2013.

Om jag  haft den där Iphonen som jag snart ska köpa skulle jag ha skickat fina bilder nu.
 Min syster och jag tog Färdtjänst till  Anders, som fyller år i dag och bor med sin fina fru i ett hus med en trädgård så fantastisk. Blommor av alla slag i ogräsfria rabatter, väl ordnade på olika platser på den stora tomten med en gräsmatta utan en enda maskros eller annat ogräs. Efter tre års kamp mot maskrosorna vann Anders. För mig, med en gräsmatta, som till stor del består av just dessa blommor, var det en njutning att beskåda dessa stora ogräsfria ytor. Det egenhändigt byggda lusthuset där bl.a. gamla vackra fönster kommit till användning är beläget på en kulle på tomten och är ett riktigt mästerverk.
Just som vi anlände ringde Anders telefon med meddelande att han nyss blivit morfar. Vilken födelsedagspresent!

Fika och en härlig lunch serverades utomhus bland blommor och blad. Vilken dag vi fick och skjuts hem. Perfekt service!
Väl hemma väntade en glad överraskning. I köket stod fyra liter jordgubbar,så goda! Jag har tidigare sagt att jag har omtänksamma barn. Nu var det Kerstin, som hade varit här medan jag var borta. Jag har ätit och ätit och har en del kvar till morgondagen.Jordgubbar är både gott och nyttigt.
Just nu lyssnar jag till Allsång på Skansen i TV.Underhållning medan jag skriver.

Tillbaka till år 1975.På somrarna hade vi flera läger på Östgötagården.Församlingarna i Östergötland hade gemensamt ansvar för gården vilket betydde att många frivilliga krafter hjälptes åt med att hålla gården i ordning. Det var ständigt förbättringar på gång. Olika församlingar hade ansvar för olika läger gällande bakning och matlagning.Efter söndagarnas gudstjänster fanns mat att köpa och man åt tillsammans med lägerdeltagarna.
Några familjer från olika församlingar utökade gemenskapen till att gälla också sportlovsveckan då familjer na tillsammans lånade en buss och någon "av folket" med busskort körde. Vi åkte till Norge och en plats som hette Gol med mycket snö. Vid frukosten bredde man sina smörgåsar och fick termosarna fyllda med varm choklad. Sedan bar det iväg och vi träffades igen frampå eftermiddagen då vi åt middag tillsammans. Det var ett litet trivsamt pensionat med god mat. På kvällarna var det samlingar med underhållning. Den här vintern tog vi  vårt lilla barnbarn Fredrik med oss till Gol. Han var dock ej intresserad av skidåkning utan föredrog att tillsammans med mej  promenera på vägen vilket vi gjorde varje dag. På kvällarna var han med i svängen. Yngst,som han var, fick han berättigad uppmärksamhet. Gossen blev med åren en uppskattad musiker. Som ni ser på fotot, som hamnade lite fel, så hade han roligt med barnen,där faster Elsemarie också var med.
Men nu, kära vänner, är det åter dags att sova och jag önskar er en God Natt.

Dotterbesök i Örebro. 24 juni 2013.

Familjeläger på Östgötagården.

En liten blogg, som avslutning på dagen, som varit omväxlande och trevlig.
Fixade först mat åt mina två måndagsmatgäster innan jag fick besök av Ulla, som nu har ledigt en tid framöver.Vi dukade fram maten och for sedan iväg till Mariebergs köpcentrum.Vi hade tänkt oss att äta lunch på "Naturens Hus"sedan men, åkte hem en sväng först. Mat fanns och altan var inbjudande så vi blev kvar där och intog både lunch och eftermiddagskaffe i godan ro. Extra roligt blev det när Elsemarie efter jobbet dök upp  och delade samvaron med oss  på altan.

Fick också ett intressant telefonsamtal från Småland. " Jag fick syn på din blogg och läser den varje dag. Så intressant att läsa om människor och platser som jag känner till." Efter en stund kom jag underfund med vem det var, som ringde  Hon jobbade på Örebromissionen på den tiden Georg också var anställd där och vi hade nu  en hel del att minnas tillsammans.Alltid roligt att knyta ihop tidsepoker och få prata om gamla tider.

En hel dag tillsammans med en dotter är ej så vanligt, men ack så roligt! De som jobbar har fullt upp så det gäller att passa på när ledigheten infinner sig.

Vidare fick jag telefoninbjudan till några dagars sammankomst med ett 100tal vänner vecka 30. Det ska bli trevligt att vara med där på en stor lägergård.Många år sedan jag var där tillsammans med Georg.

Nu tar dagen slut och jag får inte vara vaken längre. Morgondagen med utfärd väntar och jag måste vara i form.
Fotot från Östgötagårdens familjeläger under vår första tid i Östgötamissionen får bli det enda lilla medskicket från 70talet, den här gången.

Är så tacksam för en härlig dag. Tacksam att jag orkade ta itu med städning av altan i går så den var användbar i dag med så vackert väder och besök. Nu sover vi alla så gott under Guds den Högstes beskydd. Är så tacksam för att ha en sådan vän som min ständige följeslagare.En vän som aldrig sviker och som känner till nutid och framtid och vill leda oss så att allt blir rätt i våra liv även i morgon.Gud är god!Amen!

Örebro Söndag 23 juni 2013.Östergötland 1975.

Så är midsommar snart slut även 2013. Satt i går och tänkte på midsomrar som ligger bakom. Som familj minns jag särskilt år 1951.Sven var 1½ år och vi hade månaden innan flyttat från Stockholm till Kil i Värmland. Vi flyttade sedan flera gånger men jag tror att ingen flytt varit så svår som då vi lämnade Stockholm. Vi hade haft våra ungdomsår där och var i våra bästa år med många vänner i Stockholm.
Församlingen hade under åren vuxit i medlemsantal, men var ändå ej större än att vi kände oss som en stor familj och vi hade varit engagerade i olika grupper och känt oss hemma. På den tiden fanns ej TV och vi ungdomar var till allra största delen "inflyttade" och bodde inneboende med ett rum,ibland tom delat med någon kompis. Det betydde att kyrkan med dess många möten besöktes flitigt. Det var där vi träffades och gjorde utflykter tillsammans.Georg och jag hade varit gifta i tre år och hade vårt hem,som vi lämnade för att starta om i Kil.
Vår första midsommar i Värmland blev väl ingen höjdare precis, långt borta från släkt och vänner. Tyvärr blev det en regnig midsommar, vilket inte gjorde det hela bättre. Lyckligtvis gästades vi av  min "lillasyster" Stina, vilket i viss mån förgyllde tillvaron  och så hade vi vår lilla goa  Sven som förstås var till stor glädje för oss. Sedan vi blivit etablerade i Värmland  har jag  ej minne av annat än att vi hade roligt alla midsommarhelger sedan vi hade  avverkat den här första, efter flytten från Stockholm.  

Ja nu var det sagt och jag ska återgå till verkligheten år 2013. Solen skiner och jag har det bra.Har sett Gudstjänst på TV på förmiddagen och tack vare Närradion också kunnat vara med på Torpkonferensen på Gudstjänster och dessutom fått lyssna till  vacker sång som spelats mellan sammankomsterna. Helt underbart för oss som ej har möjlighet att åka dit på grund av ålder e.d. Att sitta här hemma med en fika och ändå vara med.Kan man ha det bättre?

Nu backar jag till år 1975.
Jag har tidigare berättat om min syster IngaBrittas arbete i Porto Alegre,Brasilien. Hon var utsänd av Pingströrelsen, som haft många missionärer i det landet.Örebromissionen (numera EFK) har också i många år haft missionärer där.I februari 1975 fick Örebro besök av en grupp ungdomar, som i sällskap med en missionär, reste till olika församlingar i Sverige. Till oss i Östergötland kom de också några dagar. Det var Georgs ansvar att ta hand om dem och naturligtvis gjorde han det med bravur, guidekunnig som han var. Planerade i detalj för att göra dagarna intressanta och på kvällarna var han med dem på möten i kyrkor och kapell..
Under dagarna i Borensberg bodde de i kyrkan.Varje morgon kom de till vårt hem för att äta frukost..Jag lärde mig snabbt vad som "gick hem" hos dem. Särskilt roligt hade vi åt deras enormt stora sockerkonsumtion, vilket ledde till att på avslutningsmötet i Salem, en av ungdomarna höll ett tacktal till Georg och överlämnade ett tvåkilospaket Strösocker, till allas munterhet.
Tyvärr har jag inget gruppfoto men har hittat några foton från vårt kök som jag nu ska försöka visa.

Brasilienbesök i Sverige februari 1975. Här i Borensberg på frukost i vårt kök.Vi trivdes tillsammans.
Hoppas att de fick många, fina minnen med sig från Sverige.
Nu har jag lyssnat till avslutningsmötet på Torp, samtidigt som jag skrivit detta. Bibelordet som predikan handlade om togs från Psaltaren kapitel 139, verserna 23 och 24. Nu sjungs sista sången.

Midsommarafton 21 juni 2013.Vad mer?

Dagen både började och slutade bra. Hämtades till dotter med familj för att fira midsommar med dem och deras kompisar, som brukligt är.
Solen sken och sillen åts på altan. Sov en stund efter det innan eftermiddagskaffet med jordgubbstårta avnjöts inomhus, för blåstens skull. Trevligt gäng det där och samtalsämnen fattades ej.

Grillat med diverse goda tillbehör framåt kvällen, åter på altan , innan jag fick åka med Färdtjänst hem. Bilen stod kvar på gatan tills jag satt nyckeln i dörren. Kände mig så omhuldad.Det var min andra resa med färdtjänst. Vilken service! Tacksam!

Så var det slut med det händelserika året 1974.Husflytt, Elsamaries påbörjade skolgång, Ullas och Lennarts bröllop i dagarna två, olyckan med Henry, bokförsäljning, studiecirkelledare, renovering av huset, jobb i skolan.

År 1975, den andra januari, konsert i Salem då den berömda pianisten Liana Serbescu från Rumänien spelade.Efter konserten var hon hemma hos oss tillsammans med ett stort antal andra gäster.Så trevligt att få möta henne i hemmiljö. I gästboken uttrycker hon sin tacksamhet över besöket och den frid och glädje hon upplevde i vårt hem.Detta var alltså 1975 med ett hårt politiskt klimat i hennes hemland.
Det skulle bli fler konserter, då Georg fortfarande hade kontakt med Studieförbundet  och gärna
hjälpte til med att ordna föreläsningar och konserter på olika platser i länet.Alltid på språng!

Nästa viktiga besök infann sig i februari månad och det får jag vänta med till nästa inlägg för det handlar om ett gäng ungdomar från Brasilien och det vill jag skriva om när jag inte är trött.

Nu, kära vänner, önskar jag er en GodNatt och skön sömn.

Sol, sol.En härlig dag 19 juni 2013.Åter till år 1974.

Vilken härlig dag det blev i dag också! Det gör mig glad.
Lunchgäst, fikabesök av en pappa med två fina små barn. Så trevligt! Fick hjälp med att sätta in färgpatroner i skrivaren. Barnbarnen är bra att ha! Till affären och veckohandlade. Några telefonsamtal och plötsligt var det dags för TVaktuellt. Dagen nalkas sitt slut.Ser ut som om det ska bli regn och det är bra om det sker nattetid. Slipper jag vattna i morgon. Fick nyss inbjudan till midsommaraftons firande, vilket jag tacksamt accepterade.

Nu är det på tiden att återgå till år 1974 och Borensberg. I augusti var det dags för yngsta barnet att börja  skolan. En stor dag för Elsemarie. Villan, eller "husskalet", som vi köpt och flyttat  fanns på plats. Källaren och huset hade fogats samman, ny skorstensmur fixad av yrkesskickligt folk,rörmokare och elektriker hade gjort sitt och mot slutet av året kunde vi ta vårt nya kök i besittning.Kyl och frys samt spis köpta från Örebro. Vilket företag den här husflytten var! Georg var med och jobbade när han hade möjlighet men det mesta gjordes av lejd hjälp.

I min lilla fickdagbok ser jag att jag åkte omkring till olika skolor i området och vikarierade på olika stadier i grundskolan. I oktober var vi i Örebro och firade Kerstins och Marias födelsedagar. Ulla och Lennart kom oss till hjälp på olika sätt med återställandet av vårt flyttade hus.

Aldrig har jag lärt mig att begränsa mina engagemang i än det ena, än det andra. Denna höst när vi hade hantverkare i huset började jag också med bokförsäljning åt Örebromissionen.Vi åkte till flera platser i landskapet och hade försäljning inför julhelgen. Örebromissionens bokförlag, senare Libris, ville att provinsmissionerna skulle engagera sig och  jag tog mig verket an med friska tag. Egentligen blev det nog i mesta laget i den situation vi då befann oss , men vi lät oss inte avskräckas utan  fyllde bilen med böcker och grammofonskivor och åkte iväg till olika kyrkor ock kapell. Till råga på allt så blev det så att Georg fick ta hand om utdelning av julblommor för församlingens räkning eftersom pastorn blev dålig och med sin familj reste bort över julhelgen. Julottepredikan ingick också i åtagandet.  Det är förunderligt hur mycket man orkar i "unga" år. Men det blev stressigt för oss att få klart med julförberedelserna, minns jag.

I november flyttade Kerstin med make och barn från lägenheten i Örebro centrum, till Brickebacken och vi hjälpte till med flytten.
Vi fick besök av barnen  under julhelgen,samt vår vän Dagny som fortfarande hade Henry på sjukhuset efter olyckan hämtades och kunde vara hos oss några dagar innan vi dagen före nyårsafton skjutsade hem henne till Stockholm.Vi fick en  fin helgtillsammans. Nu hade vi ett stort kök och vardagsrum , samt gästrum där det tidigare var cafe´. På andra våningen en stor hall,där vi placerade en nyinköpt färgTV till julhelgen, i stället för den svartvita som vi haft i flera år.Hallen blev en trivsam samlingsplats.Tre sovrum fanns också på denna våning så vi hade god plats för att ta emot besök av barnen med familjer.
Till Nyårshelgen kom mamma. Hennes första besök i vårt hus.

Nu faller ett härligt regn och jag behöver ej vattna i morgon. Nu är det tid fölr att sova och det tänker jag göra. NU! Sov gott, kära vänner!

ITvå innehållsrika dagar 17, 18 juni 2013.

En gång varje sommar ordnas en utflykt för församlingens ädre medlemmar. Så också i år. Eftersom skaran är stor delar man upp det på mer än en utfärd. I går var den första denna sommar. Det bjuds på kaffe med gott bröd, sång och musik och litet tal av vå trivsamma pastor. Man blir både hämtad och "hemkörd.
Jag kom med i första gruppen för året.

Efter det gick jag till min bosniska väninna, sedan flera år.Hon har redan en gång besökt Bosnien denna sommar och reser denna vecka dit ännu en gång så vi sa farväl och räknar med att ses framåt hösten.

I dag vaknade jag tidigt,promenerade till Resecentrum, tog bussen till Västerås där jag tillsammans med Johanna besökte min kusin och hennes man för att få ställa ytterligare frågor angående min mormor, som jag aldrig sett och som jag sökt i hela mitt liv. I början av mitt bloggande, för länge sedan berättade jag att jag fått kontakt med en "forskare", som ägnat särskilt intresse åt att ta reda på, och skriva om bl.a. min mormors levnadsöde. Den kontakten ledde till att jag till slut fick vetskap om mormors död och var hennes grav finns, samt kontakt med två "halvkusiner", varav den ena, Marianne är bosatt i Västerås. I dag var det Johanna, som med anledning av sitt ännu ej avslutade arbete hade en del frågor som hon behövde få svar  på. Vi fick en trevlig dag tillsammans. Jag hade bakat kaffebröd, som mottogs med glädje och som avnjöts till förmiddagskaffet.
 En familjepizza med sallad blev en god lunch, som värdfolket bjöd på.

Jag är så glad att jag fått kontakt med Marianne som har många, fina minnen av vår mormor,.som trots att hon försökte, ändå aldrig fick veta vart mamma skickades som fosterbarn, under tiden mormor satt i kvinnofängelset i Växjö. Efter den tiden ingen kontakt mellan mor och dotter.
För mig är det  stort att jag fått ett avslut på mitt "letande", även om jag fortfarande ej har hela bilden klar för mig.

Men nu, kära vänner är det sovdags igen och jag säger därför God Natt. Sov gott, omslutna av Guds kärlek!

Söndag utan kyrkobesök men andra besök, 16 juni 2013.

Joodå ! Klockan 9 i morse stod trädgårdsmästaren utanför dörren. "Vad vill du ha hjälp med?" Sådana ord klingar som ljuv musik i mina öron!. Jag hade blommor av skilda slag på stenplattorna nedanför altan och balkonglådor i garaget. En stund senare var det gjort. Fyra balkonglådor och en kärra med blommor planterade. Tänk så bra det blir när rätt person gör vad de är bra på.
Minns just nu hur vi i söndagsskolan sjöng:"Jag kan inte vad du kan och du kan inte vad jag kan...."

Efter planteringen gick jag till dotter och måg, som i dag firar sin 23åriga bröllopsdag och en av dem hade födelsedag i går så därför bjöds på kaffe och jordgubbstårta, så god.Efter gratulationerna gick jag hem medförande en stor bit tårta, som min granne och jag  sedan kalasade på till eftermiddagskaffet.

Då jag på tisdag återigen ska besöka min "nyfunna" kusin i Västerås och lovat ta med kaffebröd, så bakade jag bullar och vaniljdrömmar till det besöket. Måste ha det klart i dag för i morgon ska jag med andra seniorer på utflykt och på kvällen ska jag besöka en invandrarkvinna, som under årens lopp blivit min vän.

Egentligen borde jag återgå till år 1974 men jag "kom av mig " lite när jag gjorde blogguppehåll under min resa till Figeholm, så jag känner mig lite vilsen, men det rättar till sig, som det brukar.
Är så nöjd med dagen och tacksam för allt jag orkat med. Nu ser jag fram emot en ny vecka med nya möjligheter. Att leva varje dag i gemenskap med vår store Gud skänker mening, frid ocxh trygghet. Han kan allt och räcker till för oss var och en. Herren välsigne oss och bevare oss. Sov Gott!

Söndag 9 till lördag 15 juni 2013. Sammandrag.

Söndagen kom och mina systrar och jag åkte i bilen, som ägs av den yngsta. Vi andra är nu ej längre ägare av en bil. Inte min bror heller.
Vi fick några sköna dagar i Högskulla, med sång av näktergalen och andra sångfåglar.
Måndagens lunch bestod av hemlagat potatismos och stekt strömming. Tro inte att den smakade som den vi köper i fiskdisken! Nej här var det kortast möjliga väg från hav till stekpannan. Vilken måltid!

Eftermiddagen ägnades åt Biblioteket där Osmin Jennes dagböcker finns förvarade. Han skrev dikter och annat i Oskarshamnstidningen då jag var barn så jag tycker att jag är bekant med honom. Nu finns han ej längre , men de efterlämnade dagböckerna, som räddades till eftervärlden av en påpasslig och klok kvinna, som sedan överlämnade dem till en kille,vid namn Gunnar Karlström(son till skolläraren i Fårbo), som i sin tur såg till att de kom till människornas kännedom.Där står om krigsutbrott, om kalla vintrar, om djur och natur och mycket mer.
Bl.a. skrev han om hur han klockan 1.15, natten till juldagen gick(!) från Figeholm till Misterhults kyrka dit han anlände i tid till julottan.Han berättade namn på hus och byar,som han passerade och hur han upplevde ankomsten till kyrkan. Jag tror att det är ca två mil från Figeholm till Misterhult.Vidare hur man under de kalla vintrarna i början av 40talet körde bil från fastlandet till Öland. Hur man under kriget blandade cellulosa i fodret åt kreaturen för att dryga ut det.
Vilken guldgruva  dessa böcker är!. På biblioteket finns också fotografier, tagna av den skickliga fotografen Herman Sage och senare hans son Bo. De besökte olika arbetsplatser, båtar och områden och allt finns nu i pärmar att beskåda på Biblioteket.Så roligt att titta och minnas!

Vi hann med att göra ett besök i Oskarshamn dit vår bror kommit med buss för att hälsa på hos en ungdomsvän, som också blivit ensam när hennes man dog. Roligt att de nu kan ses ibland. Där blev vi bjudna på stora, delikata räkmackor m.m. Naturligtvis tog vi innan besöket en runda till stans second handbutiker där jag hittade ett lass  Bamsetidningar,med tanke på barnbarn osv.Jag älskar dessa tidningar och får aldrig nog av dem.

Vi hann med ytterligare en syskonträff hemma hos Stina. Vår bror som ska fylla 90 i höst ser dåligt men är f.ö. en friskus, som simmar 200 meter varje morgon och gör gymnastik i samband därmed.
Allra bäst mår lillasyster Stina, som har energi så man häpnar. Hon är 79 år. Vi två mellanbarn 86 och 82 år är lite mer orkeslösa men vill mycket. Hur som helst så är det roligt att få träffas som syskon, inte minst i det som var vårt barndomshem. 
Nu är jag åter i Örebro och tar dagen som den kommer. Tar emot hjälp med arbetet i trädgården och kan därför bo som jag önskar.
Nu har dagen svunnit hän och jag önskar er alla en God Natt. Gud finns hos oss alla och älskar oss. Tack tack för det!

Prinsessbröllop! Lördag 8 juni 2013.Studentfest i går!

I går, fredag var det fest i Örebro. Mitt barnbarn nr 13 av 14 tog studenten. Filip Hallkvist är namnet. Stor fest med god mat och kaffe med tårta .
I dag har det varit prinsessbröllop och hela Sverige har festat mer eller mindre. Strålande väder, fint brudpar och skön sång av Peter Jöback!

Jag hann se hela vigseln innan jag gav mig iväg ut med ett antal gängliga tomatplantor i alldeles för små krukor som nu planterades om i stora sådana. Detta borde ha gjorts för länge sedan men tiden vill ej räcka till.  När jag börjar tänka på semester får jag fart i mig . Då måste allt vara klart så det kan växa till sig under semesterdagarna.

Till förmiddagskaffet under päronträdet, med "studenttårterester" fick jag besök av mina två systrar. Det är ej så ofta vi träffas alla tre samtidigt. Om allt går vägen så kommer vi att nästa vecka även träffa vår bror,hemma i vår barndoms Figeholm.Det ser vi fram emot!

I dag fick jag telefonsamtal från min vän Stefan, som berättade att han, på väg från Malung där han sålt blommor, strax skulle passera Lesjöfors. Jag följde honom genom samhället och berättade. Fick honom att stanna till lite extra utanför vad som var vårt Färgcentrum under vår familjs tid i samhället.Riktigt roligt att vara med på resan genom "bruket".

Tyvärr är jag redan trött och tänker gå till sängen, lämnande dagen bakom mig i tacksamhet över att jag orkat med att jobba i trädgården. Mina " hjälpredor" har varit upptagna på annat håll denna vecka så jag var så illa tvungen att jobba själv. Nu önskar jag er en God Natt och en ny fin morgondag! Gud är god!

Solen bara skiner och livet påverkas märkbart!Onsdag 5 juni 2013. Motala tidning o. eget foto 1974.

Funderade på om jag skulle skriva eller inte men eftersom jag är trött och inte orkar med fysiskt så sitter jag nu och vilar samtidigt som jag skriver.
Egentligen var det meningen att jag skulle följa med Elsemarie till Uppsala i dag och gratta kusin Raquels son som tar studenten i dag. Det visade sig dock ogörligt då Elsemaries Filip tar studenten i övermorgon och en mamma har mycket att ordna med till en sådan fest, även om jag bakat tårtbottnar och rosenbröd. Det enda jag kan hjälpa till med. Men jag är tacksam för den ork jag har.

I morgon kommer Linn och Sebastian hem och flera vänner ställer också upp med hjälp så jag behöver nog ej engagera mig så mycket.
I går var det tisdag och jag tog bussen till stan för att köpa bläck till skrivaren. Inkallade hjälp för att få patronerna ditsatta. (jag använder bara svart men om en av färgpatronerna tar slut funkar inte den svarta heller. Konstigt! Enl firman så tas det lite av färgpatronerna också när man använder den svarta färgen)
Nu visade det sig att jag köpt fel format så det gick ej att sätta i de nya.Detta måste åtgärdas så det var bara att ta bussen till stan i dag igen. Men se i dag är det marknadsafton med tjo och tjim på stan och bussarna måste ändra färdväg. På väg till Kjell& co. hann jag se lite av all grannlåt och känna av feststämningen, Prata med ett par vänner på gatan,inhandla presentkort och köpa 2 liter jordgubbar innan jag och rätt sorts patroner tog bussen hem igen, till den fridfulla del av stade där jag bor.

Tidigare i dag besök. Först kom Filip, just som jag stod och funderade på hur jag skulle fixa gräsklippningen, när ingen av mina trädgårdsmästare kan hjälpa mig de närmsta dagarna." Hej mormor! Jag har tid nu så jag tänkte höra om du behöver hjälp med gräset."Tack Gud," utropade jag, van som jag är att tro att Han ser och vet allt. Snart var gräset klippt och en planta nedgrävd på rätt plats.
En stund senare kom Mikael,det skiljer 23 år i ålder mellan dem."Jag bara ville titta in och hälsa för jag var här i närheten",sa han och drack ett glas saft vid bordet under päronträdet. Visst är jag rik !
I går fick jag i brevlådan Motala tidning från 23 april 1974 så nu har jag skannat in husflytten från tidningen och ett eget foto. Nu får ni titta på hur huset rullar iväg. Först från Vallgatan till Husbyvägen som är genomfartsled och var avstängd under flytten, sedan en bit körning innan de svängde in på Skolgatan och ställde huset på den nya grunden. Som ni ser är huset utan skorsten. Den och hela murstocken knackades
ner på ett tidigt stadium.
Vilket äventyr det hela var!.Jag kan aldrig upphöra att förvånas över att inte en pryl förstördes undet transporten. Men nu, mina vänner är det dags att sova och jag önskar er en God Natt med mycket sömn!

Strålande väder måndag3 juni 2013.

Så blev det måndag igen! I dag gick jag till LPstiftelsens lokaler på VasaStrand eftersom min väninna från Finspång skulle vara där klockan 9 tillsammans med en grupp resenärer på utflykt med buss.
SÅ roligt att ses igen. Det var länge sedan sist.Första gången jag såg Inga var i slutet av 80talet då hon kom till Örebro för att börja sin socionomutbildning. Genom ett telefonsamtal fick jag vetskap om att hon kommit till stan och gärna ville bli med i någon bibelstudiegrupp. Jag ringde upp henne men fick till svar att jag " ej  behövde ha besvär med henne",för hon hade träffat en präst på skolan. "OK," svarade jag, "det var bra men du kan väl komma hit och fika någon kväll". Det gjorde hon. Orolig i sin själ, sökande efter en mening i tillvaron hade hon nyligen varit på en kurs, som kostade en del pengar för deltagarna, men gav dåligt resultat.

Jag var glad att jag hade något ännu bättre att erbjuda och det var alldeles gratis. Vi bad tillsammans och hon fick göra bekantskap med Jesus. Under de tre år som följde träffades vi regelbundet och ofta tillsammans med vänner engagerade i Ria, en gemenskap där man delar tron och omsorgen om alla människor,  utan undantag.Arbetet, ungefär detsamma som på LP, där vi var i dag och fick höra hur Gud"vänt skutan" för människor som levt i misär , men som fått upprättelse och nu levde ett gott liv. En av dem som bor där berättade hur hela hans liv fallit sönder under alkoholens gissel. Tre fruar hade lämnat honom" och jag förstår dem," sa han. Nu hade Jesus förändrat hans liv och  han hade nu bra kontakt med både barnen och den senaste frun."Det här huset är ett växthus",sa han och man förstod hur tacksam han var.

På hemvägen köpte jag goda spanska jordgubbar.Av de två sorter jag fick smaka var de bäst.

Gjorde under eftermiddagen tappra försök för att förmå mig att komma ut i trädgården men lika seg som vanligt och det hann bli afton innan jag tvingade mig ut.Satte den sista potatisen, som länge legat på groning, sådde ringblommor runt äppelträdet, dill och persilja i grönsakslandet.Efter det ett trevligt telefonsamtal innan jag hamnade vid datorn.
Nu är det sen kväll och jag gör bäst i att avsluta dagen med tack till Gud för allt jag orkat i dag.Lång promenad, så träningen får vänta till morgondagen.Från mitt barnbarn Kristin har jag på FB sett att öronoperationen gått bra och att hon är kvar på sjukhuset över natten.

I Prag, där 90 elever från Örebro befinner sig, öser regnet ner och det betyder omändringar i resplanerna.
Jobbigt för både lärare och elever.Några människor i området har omkommit i vattenmassorna säger TV.   

Besök vid graven. Söndag 2 juni 2013.Lite Borensberg 1974.

Så blir det lite av min barndoms Figeholm, lite oförberett, som det kan bli ibland. På detta torg var det marknad. Det kostade 10 öre att åka karusell och jag åkte för allt jag hade fått med mig. Såå roligt!

Jo i dag var det äntligen besök vid min älskade Georgs grav. Vi planterade några små växter runt den ros som fanns bevarad sedan förra året. Går ej så ofta dit då jag numera ej har egen bil.Kyrkoförvaltningen sköter om att det rensas ogräs och vattnas. Planterar gör jag tillsammans med något av mina barn eller barnbarn.

Hade tänkt att vara lite i trädgården i dag då jag har en del att plantera. Seg som jag är tog det tid för mig att komma ut och då började det regna. Så slapp jag göra något även denna dag. Intresset varierar från dag till dag. Det gäller att passa på när det infinner sig.

Kom i alla fall upp för vindstrappan och hämtade sommarkläder, för det ser nu ut som om sommaren är här för att stanna. Jag säger tack till Gud för varje gång jag åter står på golvet i hallen.Jag vet att Han är med.

Från Motala tidning har jag ej fått något om husflytten ännu men de har två gånger sagt att det ska skickas så...

Jag får väl se till att skynda mig så jag får slut på år 1974.Det var lika intensivt som alla andra år efter Georgs arbetsbyte från Färgcentrum till Örebromissionen, Frikyrkliga Studieförbundet och nu senast Östgötamissionen. Ett ständigt resande men nu med möjlighet att bo hemma för det mesta, utom när sommarlägren pågick i Rimforsa, men då var Elsemarie och jag ofta med där.
I augusti fyllde Georgs bror Lars 50 år och vi var med och firade honom.Hösten fylld av aktiviteter.
När jag ser i min fickdagbok om alla besök runt om i Östergötland och en del i Stockholm, där Georg hade "en fot kvar" i Studieförbundet samt en del andra engagemang så blir jag förvånad över att vi ändå levde ett bra liv efter att vi fått huset  omgjort som vi ville ha det. Jobbigt att leva " i röran", men också roligt att se hur allt blir som man vill ha det.
Nu hade vi utrymme så barnen med familjer kunde komma och sova över.Förutom alla andra kända och okända gäster,men det var vi vana vid.

Huset flyttades i april men ack så mycket som  sedan skulle utföras innan det blev klart. I oktober står det att "snickare, rörmokare och elektriker jobbar samtidigt och "röran" är total.
Så hände något mycket tråkigt för vår vän Henry. Den 29 oktober skulle han ta sin sista tur för säsongen i sin elektriska rullstol, för att sedan ställa in den över vintern. Han blev påkörd av en bilist, hamnade på sjukhus och kunde ej mera bo permanent hemma hos Dagny.Vi åkte till Stockholm så fort vi bara kunde komma ifrån.

Eftersom tiden rusar iväg och jag i morgon bittida ska iväg för att fika med en väninna,som är på kort besök i
 stan, så förstår jag att jag gör bäst i att gå till sängen. Nu gör jag det. Sov gott, kära bloggläsare. Vi hörs! 

Strålande lördag 1 juni 2013. Morgonfika i trädgården med dotter som bor närmast.

Vilken bra början på dagen! Ett SMS :" Kan man få kaffe om 20 minuter?" OK blev svaret. Så kom Isak med matte. Vi tog snabbt fram ett par stolar och ett bord täckt med en stor duk eftersom det ej ännu var rengjort Underbart att sitta under päronträdet igen!

Dagen fortsatte med tillverkning av tårtbottnar som ska förvaras i frysen till den kommande studentfesten då studentens mamma ska göra fina tårtor av dem.
När jag ändå höll på med att baka, så gjorde jag deg till bullar av vilka en del tillsammans med mig hämtades och så blev det ytterligare kafferep. Fick nu träffa barnbarnet som kommit hem från Cypern, där han semestrat tillsammans med några skolkamrater.

Väl hemma igen fick jag fikabesök av min vän Stefan, som hade ett parti blommor med till mej. Han hade fått dem på jobbet i handelsträdgården och så fick jag dem.Härligt!
Började lite smått med att städa altan, men det går alldeles för sakta. Nu ska jag i alla fall sova.Är tacksam för dagen som gått och som bjudit på så mycket sol och värme. Sov gott!