På radion talas det om svårigheter att bilda ny regering. Jag ska ej försöka ge mig in i den problematiken men jag vet att jag kan påverka genom att be till Gud om hans ledning. "Han kan förändra förhållanden." sjunger v Jag tror visst att han bryr sig om vårt land och vill vara med i sin visdom och vetskap om kommande dagar. Som Guds folk har vi möjlighet att bedja men tyvärr glömmer, åtminstone gör jag det, vad uthållig bön kan betyda.
Jag tänker på Jesus, som vi kan läsa om hur HAN ofta talade med Gud.Så mycket mer borde vi göra det. Så mycket som har ändrats genom uthållig bön för både enskilda människors och i stora sammanhang. Vi ber och vi ber att Guds vilja ska ske för han VET framtide, vår store Gud! Jag blir ofta rörd till tårar när jag går här hemma ensam och pratar med Gud. SÅ många gånger jag får se hans ledning och hjälp i min vardag. Jag får också vara med och be för andra människor. Ibland i telefon. Det är så stort att få vara en liten länk i en bönekedja!
Jag läste i dag en artikel som handlade om att även kristna elever bör respekteras, vilket inte alltid varit fallet i vår svenska skola! Undantag finns och det gläder mig!
I dag är det måndag och en rolig dag för måndagar kommer oftast Ulla ochKerstin på besök.
Vi fikar tillsammans och jag får städat och fint här,
Att bo centralt har bl. a. den fördelen att flera restauranger finns på nära håll. Så god mat vi äter och så bekvämt!!! Vi ser kombinationen av social gemenskap och hjälpen till mej som en bra grej!
I dag är det så grått och kallt ute så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag ej promenerade mer än till restaurangen!
Lördagen hände ingenting, som jag kan minnas just nu!
Så mycket roligare blev söndagen då Rebecca ringde och inbjöd till middag så god att ätas tillsammans med goda vännerna Solveig och hennes Pege!
Lax med underbar sås, hur hon nu lyckats så bra med smaksättningen. Salladen likaså! SÅÅÅ GOD!
Visst är det härligt att få äta mat som andra lagat! Särskilt om man ser " lite sådåligt".
Kom att tänka på när vi åkte till stugan i Figeholm och Filip med sin storasyster Linn roade sig med att gissa gåtor. Med gnällig röst frågade han Linn:" Vem är det som säger ( nu den gnälliga rösten)
"Jag ser lite så dåligt"?? "Det är mormor" svarade Linn! "Rätt", sa Filip!! Och båda var nöjda!!
Det var innan gråstarrsoperationen! Efter den såg jag bättre men nu är det åter problem! Nu har också ungarna annat att göra än att gissa gåtor!!
Nu går jag till TV en halv timme och ser Rapport. Där talades om den stora branden på ett diskotek i Göteborg för 20 år sedan. Ulla och Lennart hade tillsammans med Elsmarie och Lasse köpt en sommarstuga i Högskulla ett par år tidigare och där hade vi planerat att fira Allhelgonahelgen
Nu till Dagboken!
Den 29 oktober klockan tolv lämnade vi Örebro. Stannade till vid Almby kyrkogård, Tände ett ljus och placerade en bukett vinterblommor på Georgs grav.
Fortsatte färden och kom till vårt Lillebo, som sommarstugan kallades. Där skulle vi vara några dagar. Allhelgonahelg och ledighet. Gästade hos Stina och IngaMaj på kvällen där vi åt smörgåstårta.
Den kvällen var det mer än 400 ungdomar samlade i en alltför liten lokal i Göteborg och vid midnatt hände det fruktansvärda då eld bröt ut. Sextiotre människor miste sina liv och tvåhundra blev skadade. Fick nyss i TV veta att branden var anlagd!
Vi hade ingen TV i stugan men hörde nästa dag på radion om det fruktansvärda som hänt.
Linn var då sex år, Filip fyra och Tobias väntades i juni nästa år!
I kväll har minnesstund hållits i Göteborg med fackeltåg och samling med många deltagare!
En dag vi aldrig kommer att glömma! Tänker i kväll på alla anhöriga och överlevande. En av dessa intervjuades i TV och han berättade om samvetskval och hur han hade hanterat att han klarade sig när hans kompisar dog.Jag tror att man inte kan föreställa sig all smärta och alla tårar bland både sörjande och de som klarade sig.
Förmodligen kommer jag ej att somna snabbt denna kväll men jag ska ändå gå till vila nu.
Tacksam är jag för all hjälp jag fått i dag! Allt sammantaget blir till en fest i vardagen!
Hoppas att jag får både energi och arbetslust i morgon.Natti mina vänner! Gud är god!
måndag 29 oktober 2018
fredag 26 oktober 2018
Torsdag 25, fredag 26 oktober. Två intressanta dagar!
Förr tänkte jag på hur skönt det måste vara att bli pensionär och så mycket man skulle hinna med !
Nu har jag sedan länge varit där Jag hann med att vara jourhem, engagera mig för utslagna människor och mycket mer. Jobbade på Ria och i Svenska Kyrkan förutom ett och annat vikariat i skolans värld. Allt gjorde att tiden gick och "att tiden går" är en felaktigt bortglömd fördel i ett sorgearbete!
Georg lämnade oss, till synes lite för tidigt men Gud gör inga misstag! Vi kommer att mötas igen!
Jag engagerade mig för barnbarnen, körde bil och fick vara frisk så jag kunde hjälpa andra som behövde hjälp på olika sätt. Åkte till kurser och Bibelskola, vilket bidrog till bearbetning av sorgen, som var nog så svår emellanåt. Så tacksam för att jag fick ha god hälsa så jag kunde ta mig för med saker som intresserade mig.
Så blev det torsdag, i går. Jag hade tid hos tandläkaren på förmiddagen. Gick på hemvägen, som jag brukar, in i Nikolaikyrkan för en stilla stund. På skylt utanför står det "ÖPPEN KYRKA".
På eftermiddagen var det dags för besök hos min hårfrisörska, som jag aldrig nog kan berömma. Hon driver ensam Salong Monique och har plats för några fler kunder. Jag blev permanentad och är så nöjd! Hårfrisörska och tandläkare har jag sedan tonåren varit noga med att "hålla fast" samma år efter år! Jag är nog en s.k. vanemänniska!
I dag är det fredag! När jag vaknade i morse tänkte jag direkt att jag under dagen skulle hälsa på hos min syster. Då hände att min systerson Anders ringde och erbjöd mig skjuts till hans mamma. Glad blev jag! Har svårt att hitta i de stora byggnaderna så det är bra med sällskap!
Nu fick vi sitta där tillsammans en god stund och jag fick sedan skjuts till Filadelfia där en pensionärsgrupp, RPG hade samling ! Härlig fiolmusik till piano. Besök från Linköping. På hemvägen drog jag till minnes att musikern Nylund på vår tid i Borensberg spelade vid en sammankomst i Motala. Han måste ha spelat lika underbart då eftersom jag efter omkring 30 år ännu minns! Att få lyssna till så fin musik och uppläsning av dikter samt avsluta vid kaffeborden tillsammans med goda vänner sedan många år i denna kyrka det gjorde att jag kände mig glad till mods trots att jag vid kaffebordet påminde mig att jag inte förtärt något sedan frukost.
Vad var det hon sa vår hulda moder? "En dag utan mat och en natt utan sömn, det tål människan!. Vid 5-tiden fick jag god middag, Rester från gårdagen!
Jag går ej så ofta i kyrkan numera så det var verkligen roligt att komma dit i dag och möta så många gamla vänner. Många har flyttat hem till Gud men ännu finns det flera som finns kvar och givetvis har vi gemensamma m
innen!
Så tog fredagen också slut och nu kom jag på något märkligt. Sedan Elsemarie ringde på väg från Onsala till sin skola i Göteborg i morse, som hon brukar har ingen ringt.
Inte jag heller. Det är unikt och värt att uppmärksammas! Tänker på att man numera ofta talar om människors ensamhet och jag anar att det är många som kan sitta en hel dag utan att någon ringer.
För min del inträffar det ytterst sällan. Kanske jag borde tänka på min nästa också vad gäller ett litet telefonsamtal ibland!
Nu är det dags att sova efter denna intressanta dag. Minns ej om jag har något antecknat för morgondagen. Ska leta efter almanackan! Leta är ett ord som ofta kommer till användning!
Kära vänner! Sov Gott! Ni som orkat läsa så här långt.
I morgon händer det väl alltid något . Om inte så kanske jag tar tag i Forntiden igen!
Det var också en tid! Att leva länge är ganska intressant må jag säga!
"Herren är min herde, mig skall intet fattas! Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro. Han leder mig på rätta vägar osv, GUD ÄR GOD! Låt oss tacka honom!
Nu har jag sedan länge varit där Jag hann med att vara jourhem, engagera mig för utslagna människor och mycket mer. Jobbade på Ria och i Svenska Kyrkan förutom ett och annat vikariat i skolans värld. Allt gjorde att tiden gick och "att tiden går" är en felaktigt bortglömd fördel i ett sorgearbete!
Georg lämnade oss, till synes lite för tidigt men Gud gör inga misstag! Vi kommer att mötas igen!
Jag engagerade mig för barnbarnen, körde bil och fick vara frisk så jag kunde hjälpa andra som behövde hjälp på olika sätt. Åkte till kurser och Bibelskola, vilket bidrog till bearbetning av sorgen, som var nog så svår emellanåt. Så tacksam för att jag fick ha god hälsa så jag kunde ta mig för med saker som intresserade mig.
Så blev det torsdag, i går. Jag hade tid hos tandläkaren på förmiddagen. Gick på hemvägen, som jag brukar, in i Nikolaikyrkan för en stilla stund. På skylt utanför står det "ÖPPEN KYRKA".
På eftermiddagen var det dags för besök hos min hårfrisörska, som jag aldrig nog kan berömma. Hon driver ensam Salong Monique och har plats för några fler kunder. Jag blev permanentad och är så nöjd! Hårfrisörska och tandläkare har jag sedan tonåren varit noga med att "hålla fast" samma år efter år! Jag är nog en s.k. vanemänniska!
I dag är det fredag! När jag vaknade i morse tänkte jag direkt att jag under dagen skulle hälsa på hos min syster. Då hände att min systerson Anders ringde och erbjöd mig skjuts till hans mamma. Glad blev jag! Har svårt att hitta i de stora byggnaderna så det är bra med sällskap!
Nu fick vi sitta där tillsammans en god stund och jag fick sedan skjuts till Filadelfia där en pensionärsgrupp, RPG hade samling ! Härlig fiolmusik till piano. Besök från Linköping. På hemvägen drog jag till minnes att musikern Nylund på vår tid i Borensberg spelade vid en sammankomst i Motala. Han måste ha spelat lika underbart då eftersom jag efter omkring 30 år ännu minns! Att få lyssna till så fin musik och uppläsning av dikter samt avsluta vid kaffeborden tillsammans med goda vänner sedan många år i denna kyrka det gjorde att jag kände mig glad till mods trots att jag vid kaffebordet påminde mig att jag inte förtärt något sedan frukost.
Vad var det hon sa vår hulda moder? "En dag utan mat och en natt utan sömn, det tål människan!. Vid 5-tiden fick jag god middag, Rester från gårdagen!
Jag går ej så ofta i kyrkan numera så det var verkligen roligt att komma dit i dag och möta så många gamla vänner. Många har flyttat hem till Gud men ännu finns det flera som finns kvar och givetvis har vi gemensamma m
innen!
Så tog fredagen också slut och nu kom jag på något märkligt. Sedan Elsemarie ringde på väg från Onsala till sin skola i Göteborg i morse, som hon brukar har ingen ringt.
Inte jag heller. Det är unikt och värt att uppmärksammas! Tänker på att man numera ofta talar om människors ensamhet och jag anar att det är många som kan sitta en hel dag utan att någon ringer.
För min del inträffar det ytterst sällan. Kanske jag borde tänka på min nästa också vad gäller ett litet telefonsamtal ibland!
Nu är det dags att sova efter denna intressanta dag. Minns ej om jag har något antecknat för morgondagen. Ska leta efter almanackan! Leta är ett ord som ofta kommer till användning!
Kära vänner! Sov Gott! Ni som orkat läsa så här långt.
I morgon händer det väl alltid något . Om inte så kanske jag tar tag i Forntiden igen!
Det var också en tid! Att leva länge är ganska intressant må jag säga!
"Herren är min herde, mig skall intet fattas! Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro. Han leder mig på rätta vägar osv, GUD ÄR GOD! Låt oss tacka honom!
Måndag 22 och tisdag 23 oktober 2018..
I dag fick jag besök av Kerstin och Ulla. Det är så roligt med besök till förmiddagskaffet och efter det få städat i huset. I dag hann vi ej äta lunch tillsammans. Det får bli nästa gång.
Jag är så tacksam för att få hjälp med ett och annat. Jag hänger fram lite kläder och ber dem titta om de är rena eller ej. Finns det fläckar så blir det tvättkorgen. De rena hänger vi tillbaka i garderoben.
Min försämrade syn är mitt största problem och därför passar jag på att ta hjälp av de som ser bra.
I november ska jag på synkontroll och efter det hoppas jag få komma till Syncentralen för att få deras syn på mina problem och ev. någon hjälp. Jag är road av att blogga och behöver ha god syn.
I Uppsala bor Elias som fyllde 12 år i dag. Jag skickade SMS och grattade honom.
Elias ber till Gud för min syn och vi har SMSkontakt. Jag är så glad för att Elias ber för mej och jag har lovat att be för honom när han behöver förbön. Elias är son till Leif och Raquel, Stinas adoptivdotter sedan hennes tid som sjuksköterska på det barnhem i Brasilien där hon arbetade tillsammans med vår syster IngaBritta.
Lika bra att jag tar itu med tisdagen för jag minns i alla fall inte mer av måndagen!
Tisdag fick jag besök av mina trogna vänner sedan många år, Annika Fisk, numera boende i Värmland och Elsa Nordenborg.
Vi hade mycket att minnas från 80 och 90-talet då vi hade vår ekumeniska bönegrupp som regelbundet möttes varje måndag förmiddag. Vi påminde oss bönesvar vi fick och blev också påminda om att det bara är vi tre som finns kvar på jorden. De övriga har flyttat hem till Gud.
Det äldre paret som jag nu glömt namnen på. Vidare Adie, Maja, Doris, Ester, Karin , som av Gud fick tungotal på så vacker franska , ett språk hon på naturlig väg ej behärskade. Hon gav uttydning på svenska så vi alla fick del av vad Gud ville säga oss.
Har glömt namnen på ytterligare deltagare. Vilka underbara minnen!
Nu bad och tackade vi Gud för att han är med ända till slutet och för att vi VET vad som väntar oss.
Allt av NÅD! Inget vi gjort oss förtjänta av!!
Dagen avslutades med att jag tillsammans med Sven och Maria lyssnade till underbar konsert i Nikolaikyrkan. där Kristin spelade med i orkestern.
Så hade två dagar lagts bakom oss och vi hade att se fram emot en ny dag!
Jag är så tacksam för att få hjälp med ett och annat. Jag hänger fram lite kläder och ber dem titta om de är rena eller ej. Finns det fläckar så blir det tvättkorgen. De rena hänger vi tillbaka i garderoben.
Min försämrade syn är mitt största problem och därför passar jag på att ta hjälp av de som ser bra.
I november ska jag på synkontroll och efter det hoppas jag få komma till Syncentralen för att få deras syn på mina problem och ev. någon hjälp. Jag är road av att blogga och behöver ha god syn.
I Uppsala bor Elias som fyllde 12 år i dag. Jag skickade SMS och grattade honom.
Elias ber till Gud för min syn och vi har SMSkontakt. Jag är så glad för att Elias ber för mej och jag har lovat att be för honom när han behöver förbön. Elias är son till Leif och Raquel, Stinas adoptivdotter sedan hennes tid som sjuksköterska på det barnhem i Brasilien där hon arbetade tillsammans med vår syster IngaBritta.
Lika bra att jag tar itu med tisdagen för jag minns i alla fall inte mer av måndagen!
Tisdag fick jag besök av mina trogna vänner sedan många år, Annika Fisk, numera boende i Värmland och Elsa Nordenborg.
Vi hade mycket att minnas från 80 och 90-talet då vi hade vår ekumeniska bönegrupp som regelbundet möttes varje måndag förmiddag. Vi påminde oss bönesvar vi fick och blev också påminda om att det bara är vi tre som finns kvar på jorden. De övriga har flyttat hem till Gud.
Det äldre paret som jag nu glömt namnen på. Vidare Adie, Maja, Doris, Ester, Karin , som av Gud fick tungotal på så vacker franska , ett språk hon på naturlig väg ej behärskade. Hon gav uttydning på svenska så vi alla fick del av vad Gud ville säga oss.
Har glömt namnen på ytterligare deltagare. Vilka underbara minnen!
Nu bad och tackade vi Gud för att han är med ända till slutet och för att vi VET vad som väntar oss.
Allt av NÅD! Inget vi gjort oss förtjänta av!!
Dagen avslutades med att jag tillsammans med Sven och Maria lyssnade till underbar konsert i Nikolaikyrkan. där Kristin spelade med i orkestern.
Så hade två dagar lagts bakom oss och vi hade att se fram emot en ny dag!
torsdag 25 oktober 2018
Torsdag 25 oktober 2018. Det blir som det blir!
Ja nu får det bli som det blir.!
En liten blogg på onsdagen är allt sedan i söndags! Så nu gäller det att dra sig till minnes vad som hänt sista tiden.
Kanske någon tycker att jag pratar mycket om Gud och Jesus. Då vill jag att ni ska veta att det är mina absolut bästa partner i tillvaron. Jag är så tacksam för mina föräldrars tro och att det ofta talades om hur Gud visade os sitt intresse i gåvor vi fick av vänner när vi hade det knapert så många gånger på 30-talet når pappa ofta var arbetslös. Ingen A-kassa på den tiden inte.
Brann sågen, som var arbetsplats åt så många så var det upp till var och en att se till så de kunde försörja sig.
Pappa och flera med honom ordnade tillsammans resa med buss till Uppland där det fanns jobb en tid. Mamma ensam med Helge, mej och tvillingarna IngaBritt och IngaMaj, två år gamla.
Folk på bygden hjälpte oss med både matkassar och kläder.
Tänker ibland på vilken prestation av våra föräldrar att klara situationen.
Men då var det tron på Gud som bar genom svåra dagar och vi barn fick lära oss att Gud ej överger de sina. Tänker på sången ; " Gud har ej lovat att vi skall få ha bara sol och Himmel så blå.
Men som vår dag är kraft skall vi få. DET har Gud lovat."
Jag kan försäkra att detta att få tron på Gud så rotad genom att det var så naturligt att Gud alltid var med och hur vi i små händelser såg Guds godhet är något som kan liknas vid ordspråket om Zebran:"Ränderna går aldrig ur!"
Att förtrösta på Gud och VETA att han är med i ljusa och mörka dagar skänker en grundtrygghet som är ytterst värdefull genom livet.
Sndagsskolan, Konfirmandundervisningen, Juniorföreningen, visst handlade det om Gud och att då få se och räkna med Guds närvaro i vardagslivet , så klart et satte spår! Hur tacksam jag är!!
Jamen var det så här det skulle bli när jag skrev "det blir som det blir":
Nu är natten snart här och vi vet alla vad det innebär.
Måste få berätta att datorn som ej funkat föranledde mig att ringa barnbarnet i Göteborg, som ( för att göra det enkelt för sig ) hänvisade till Elsemarie, som (för att göra det enkelt för sig) hänvisade till Lasse, som ringde och som i överenskommelse med mig hänvisade hela problematiken till morgondagen.
Vad hände då? Jo min ytterdörr öppnades och en välkänd röst hördes: "Hej mormor! Har du problem? Elsemarie hade ringt Tobias, vars bil är trasig , varför han hade tagit en promenad, inte så långt för att undsätta mig. På byrån i hallen står en router (?)
Hade jag rört vid denna?. Jag sa som sanningen är att jag trycker då och då på lite knappar här och där! Det gjorde nu Tobias också, Och SE, vad hände?
Problemen borta och jag skrev alltså denna blogg, som i morgon kommer att följas upp om lite vardagslivsprat. Sov Gott kära vänner och gläds med mig att datorn åter funkar
En liten blogg på onsdagen är allt sedan i söndags! Så nu gäller det att dra sig till minnes vad som hänt sista tiden.
Kanske någon tycker att jag pratar mycket om Gud och Jesus. Då vill jag att ni ska veta att det är mina absolut bästa partner i tillvaron. Jag är så tacksam för mina föräldrars tro och att det ofta talades om hur Gud visade os sitt intresse i gåvor vi fick av vänner när vi hade det knapert så många gånger på 30-talet når pappa ofta var arbetslös. Ingen A-kassa på den tiden inte.
Brann sågen, som var arbetsplats åt så många så var det upp till var och en att se till så de kunde försörja sig.
Pappa och flera med honom ordnade tillsammans resa med buss till Uppland där det fanns jobb en tid. Mamma ensam med Helge, mej och tvillingarna IngaBritt och IngaMaj, två år gamla.
Folk på bygden hjälpte oss med både matkassar och kläder.
Tänker ibland på vilken prestation av våra föräldrar att klara situationen.
Men då var det tron på Gud som bar genom svåra dagar och vi barn fick lära oss att Gud ej överger de sina. Tänker på sången ; " Gud har ej lovat att vi skall få ha bara sol och Himmel så blå.
Men som vår dag är kraft skall vi få. DET har Gud lovat."
Jag kan försäkra att detta att få tron på Gud så rotad genom att det var så naturligt att Gud alltid var med och hur vi i små händelser såg Guds godhet är något som kan liknas vid ordspråket om Zebran:"Ränderna går aldrig ur!"
Att förtrösta på Gud och VETA att han är med i ljusa och mörka dagar skänker en grundtrygghet som är ytterst värdefull genom livet.
Sndagsskolan, Konfirmandundervisningen, Juniorföreningen, visst handlade det om Gud och att då få se och räkna med Guds närvaro i vardagslivet , så klart et satte spår! Hur tacksam jag är!!
Jamen var det så här det skulle bli när jag skrev "det blir som det blir":
Nu är natten snart här och vi vet alla vad det innebär.
Måste få berätta att datorn som ej funkat föranledde mig att ringa barnbarnet i Göteborg, som ( för att göra det enkelt för sig ) hänvisade till Elsemarie, som (för att göra det enkelt för sig) hänvisade till Lasse, som ringde och som i överenskommelse med mig hänvisade hela problematiken till morgondagen.
Vad hände då? Jo min ytterdörr öppnades och en välkänd röst hördes: "Hej mormor! Har du problem? Elsemarie hade ringt Tobias, vars bil är trasig , varför han hade tagit en promenad, inte så långt för att undsätta mig. På byrån i hallen står en router (?)
Hade jag rört vid denna?. Jag sa som sanningen är att jag trycker då och då på lite knappar här och där! Det gjorde nu Tobias också, Och SE, vad hände?
Problemen borta och jag skrev alltså denna blogg, som i morgon kommer att följas upp om lite vardagslivsprat. Sov Gott kära vänner och gläds med mig att datorn åter funkar
onsdag 24 oktober 2018
Onsdag 24 oktober 2018 . Och lite mer!
Datorn funkar inte. Förmodligen av någon anledning beroende på mig! Så har det alltid varit! Nu får jag ta upp en första, stilla kontakt med nya paddan! Men den , nej det här går inte bra! Jag inväntar experthjälp och ärr frukost i stället! Ska läsa Bibeln och prata med Jesus lite! Också! Får vänta med att blogga till i kväll, Som det verkar!!! Hej så länge!,
söndag 21 oktober 2018
Söndag 21 oktober 2018. Promenad runt kvarteret.
Jodå! Ibland kan en promenad runt kvarteret också vara något av värde att berätta om.
Visst händer det att man tänker att man ska med tiden bli starkare och bättre, orka mer än i dag
"Hur kan man tro att man ska bli bättre när man är över 80 år sa en gång min kloka systerson om sin mamma, som sagt något i den stilen.
Det finns en dam i Nora, som heter Gunbritt Parsmo, som, enligt mej. har förstått det här.
Hon pratar om Balans och jag tror att det är just vad det handlar om.
Vi är (tämligen) friska i huvudet. Vi planerar och tänker som vi alltid har gjort. Vi har tagit ansvar för mycket och det fortsätter vi med.
Men vad händer då? Jo då har vi plötsligt inte ork att följa upp det där som vår hjärna planerar.
Vi blir frustrerade och då är det en skön tanke att vi kommer ju att bli bättre för så har det ju alltid varit. T,ex att man jättetrött lägger sig i sängen på kvällen och VET att man nästa dag är full av energi och med lätthet kommer man att ta sig an både nya dagens sysslor och det man sparat från gårdagen, För så har det ju alltid varit.
Ett problem är att det inte bara är jag själv som tänker så utan ( som jag i alla fall tror) alla runt omkring mig.
Jag vet att jag ännu en tid kommer att tänka i samma banor som jag gör nu. Min bror som under året lämnat jordelivet var klar och positiv in i det sista. Likaså mamma. Hon var klar i huvudet till sitt sista andetag. Jag kommer aldrig att glömma när vi tre systrar fick vara med om den stunden.
Om jag nu ska lämna framtiden och med Frälsningsarme'n sjunga:" Min framtid är i Herrens händer!" och träda in i Nutid så kan jag berätta att dagen varit grå och dyster men en ljusglimt var att "Träffpunkt Gillet" fick besök av pastorn i "min" församling, Anders Sundström, som kan både sjunga och tala med ett enkelt språk där vi äldre kan hänga med i svängarna!
Med som duktig pianist Ulla Thyrsmo från Filadelfia.
Anders nämnde om exempel på viktiga personer i Bibeln som var långt ifrån felfria men kunde se det som något bra att vi fått veta sanningen om dessa stora ledare t,ex, Mose och Kung David som t.o m. var mördare, vilket givetvis fick konsekvenser men hur Gud s förlåtelse fanns för dem när de insåg sin synd. Passade bra att sjunga "Förunderlig Näd" Vi sjöng också "O, store Gud," " Löftena kunna ej svika" och "Blott en dag, ett ögonblick i sänder."
Vi satt runt dukade kaffebord med fika och hembakat och pratstund som avslutning.
Själv träffade jag på en dam med viss anknytning till Grubbensgatan 5 som Sven och Maria köpte när Georg, Elsemarie och jag flyttade till Borensberg 1973.Vi hade då bott i huset sedan 1969.
Den familj som Sven och Maria sålde huset till efter några få år bor fortfarande kvar där fick jag veta.
Nu väntar sängen som vanligt. Det blev visst ovanligt tidig blogg i kväll. Hade ju varit lämpligt att ta fram lite "Forntid" där jag ligger efter betänkligt men jag har f,n, inte riktig ordning på den avdelningen. Killen från Chalmers inväntas om någon vecka och hopp finns att jag ska få den hjälp jag behöver för att kunna dra vidare i den digitala snårskogen där jag ibland går vilse. Nu önskar jag er alla GOD NATT! Sov Gott! Nu ska jag frysa in morötter och palsternackor som jag tidigare skalat Kanske jag måste Googla för att få veta hur man gör..
Visst händer det att man tänker att man ska med tiden bli starkare och bättre, orka mer än i dag
"Hur kan man tro att man ska bli bättre när man är över 80 år sa en gång min kloka systerson om sin mamma, som sagt något i den stilen.
Det finns en dam i Nora, som heter Gunbritt Parsmo, som, enligt mej. har förstått det här.
Hon pratar om Balans och jag tror att det är just vad det handlar om.
Vi är (tämligen) friska i huvudet. Vi planerar och tänker som vi alltid har gjort. Vi har tagit ansvar för mycket och det fortsätter vi med.
Men vad händer då? Jo då har vi plötsligt inte ork att följa upp det där som vår hjärna planerar.
Vi blir frustrerade och då är det en skön tanke att vi kommer ju att bli bättre för så har det ju alltid varit. T,ex att man jättetrött lägger sig i sängen på kvällen och VET att man nästa dag är full av energi och med lätthet kommer man att ta sig an både nya dagens sysslor och det man sparat från gårdagen, För så har det ju alltid varit.
Ett problem är att det inte bara är jag själv som tänker så utan ( som jag i alla fall tror) alla runt omkring mig.
Jag vet att jag ännu en tid kommer att tänka i samma banor som jag gör nu. Min bror som under året lämnat jordelivet var klar och positiv in i det sista. Likaså mamma. Hon var klar i huvudet till sitt sista andetag. Jag kommer aldrig att glömma när vi tre systrar fick vara med om den stunden.
Om jag nu ska lämna framtiden och med Frälsningsarme'n sjunga:" Min framtid är i Herrens händer!" och träda in i Nutid så kan jag berätta att dagen varit grå och dyster men en ljusglimt var att "Träffpunkt Gillet" fick besök av pastorn i "min" församling, Anders Sundström, som kan både sjunga och tala med ett enkelt språk där vi äldre kan hänga med i svängarna!
Med som duktig pianist Ulla Thyrsmo från Filadelfia.
Anders nämnde om exempel på viktiga personer i Bibeln som var långt ifrån felfria men kunde se det som något bra att vi fått veta sanningen om dessa stora ledare t,ex, Mose och Kung David som t.o m. var mördare, vilket givetvis fick konsekvenser men hur Gud s förlåtelse fanns för dem när de insåg sin synd. Passade bra att sjunga "Förunderlig Näd" Vi sjöng också "O, store Gud," " Löftena kunna ej svika" och "Blott en dag, ett ögonblick i sänder."
Vi satt runt dukade kaffebord med fika och hembakat och pratstund som avslutning.
Själv träffade jag på en dam med viss anknytning till Grubbensgatan 5 som Sven och Maria köpte när Georg, Elsemarie och jag flyttade till Borensberg 1973.Vi hade då bott i huset sedan 1969.
Den familj som Sven och Maria sålde huset till efter några få år bor fortfarande kvar där fick jag veta.
Nu väntar sängen som vanligt. Det blev visst ovanligt tidig blogg i kväll. Hade ju varit lämpligt att ta fram lite "Forntid" där jag ligger efter betänkligt men jag har f,n, inte riktig ordning på den avdelningen. Killen från Chalmers inväntas om någon vecka och hopp finns att jag ska få den hjälp jag behöver för att kunna dra vidare i den digitala snårskogen där jag ibland går vilse. Nu önskar jag er alla GOD NATT! Sov Gott! Nu ska jag frysa in morötter och palsternackor som jag tidigare skalat Kanske jag måste Googla för att få veta hur man gör..
lördag 20 oktober 2018
Lördag 20 oktober 2018! En möbel försvann! Från Onsala kommer en mindre !
Jag vrider och vänder på datorn för att se bättre, Önskar en kikare framför glasögonen!
Egentligen mår jag bra när jag bloggar för det är lugnare än att röra sig i lägenheten och se hur det ena efter det andra förpassas till att utföras nästa dag!
Tyvärr hänger allt ihop med den försämrade synen som jag tycker går lite för snabbt.
Jag anstränger ögonen till max! Putsar och putsar på glasögonen samtidigt som jag tackar Gud för att jag vet vad jag gör! ( Värre var det för barnbarnet som deklarerade att hon slog sin lillebror ibland och då visste inte hennes händer vad de gjorde.) Förmildrande omständighet!
Nu vill ni väl veta hur jag haft det på födelsedagskalasen i dag. Om dessa har jag ingenting att säga, beroende på att jag bara kände i morse att jag ej var i skick att gå till kalas!
Det blev att ringa och be om ett nytt tillfälle att fira! Visst är det roligt att vara inbjuden och jag hade sett fram emot att få träffa både Maria och Thea, de som fyllde år, och alla de andra.
Kristin har varit i Jönköping och spelat tillsammans med en liten orkester från Örebro. Hon spelar så fint och det är en stor uppgift hon har!
Tror att jag har någon förkylning på gång. Är dock något misstänksam om det kan kombineras med något som kallas inbillningssjukan, en mycket obehaglig sjukdom, som inte smittar! Tror jag!
Klockn var två när jag bestämde mig för att ta den lagom långa promenaden till Nikolaikyrkan.
Klockan fem kom jag iväg och valde då att ta en runda kring kvarteret runt Järntorget.
Tittade in i Närbutiken och se, där fanns svenska äpplen av sorten Ingrid Marie som jag jag hade i trädgården vid villan. Vill minnas att jag hade ympar från mitt tidigare boende och ympade in i den villaträdgård jag senast lämnade. Fina äpplen och jag köpte två stora påsar. De håller sig länge på balkongen. Att ympa var något jag sysslade med ett antal år och som var mycket roligt. Upplärd av trädgårdskonsulent Nordström, vår granne när vi bodde på Eklundavägen.
Ett telefonsamtal från Växjö gjorde mig glad!
Nu är dagen slut och nyss kom Ulla och Lennart på väg hem från 9-åringens, deras barnbarn födelsedagskalas och hämtade en. vid några tillfällen, i mina bloggar,uppmärksammade gröna skinnfåtöljen som jag fick överta efter Tobias när jag flyttade in på Gillet!
Den har följt oss sedan Tobias var i 2årsåldern, hans mor fullt upptagen hemma vid datorn för att deltaga i starten av Karljohansskolan och överlämnade Tobias i min vård. Det var då kärleken växte mellan gossen, mej och fåtöljen, som då ägdes av Tobias föräldrar!
Dä lästes många sagor och goa samtal hade vi medan modern jobbade på för den skola som senare öppnades och fick en bra start av personal som tidigare jobbat tillsammans på kommunala Mikaelsskolan. Det var tider det!
Tobias och jag gick förbi Karljohansskolan då vi gick hem från Dagis och tittade ibland in till mamma en liten sväng. Vi två tyckte att vi var lite delaktiga i skolan eftersom vi varje dag under starttiden levde med dator och telefonsamtal och besök på nära avstånd även om vi utöver vistelsen i fåtöljen ofta kröp på golvet på övervåningen och körde med bilar och var poliser som jagade tjuvar.
Så blev det plötsligt ett litet avskedstal för den magiska gröna skinnfåtöljen, som nyss hämtades till Hjortkvarn där den ska ersätta en redan utsliten möbel i samma färg och material.
Sov Gott, mina vänner!
Egentligen mår jag bra när jag bloggar för det är lugnare än att röra sig i lägenheten och se hur det ena efter det andra förpassas till att utföras nästa dag!
Tyvärr hänger allt ihop med den försämrade synen som jag tycker går lite för snabbt.
Jag anstränger ögonen till max! Putsar och putsar på glasögonen samtidigt som jag tackar Gud för att jag vet vad jag gör! ( Värre var det för barnbarnet som deklarerade att hon slog sin lillebror ibland och då visste inte hennes händer vad de gjorde.) Förmildrande omständighet!
Nu vill ni väl veta hur jag haft det på födelsedagskalasen i dag. Om dessa har jag ingenting att säga, beroende på att jag bara kände i morse att jag ej var i skick att gå till kalas!
Det blev att ringa och be om ett nytt tillfälle att fira! Visst är det roligt att vara inbjuden och jag hade sett fram emot att få träffa både Maria och Thea, de som fyllde år, och alla de andra.
Kristin har varit i Jönköping och spelat tillsammans med en liten orkester från Örebro. Hon spelar så fint och det är en stor uppgift hon har!
Tror att jag har någon förkylning på gång. Är dock något misstänksam om det kan kombineras med något som kallas inbillningssjukan, en mycket obehaglig sjukdom, som inte smittar! Tror jag!
Klockn var två när jag bestämde mig för att ta den lagom långa promenaden till Nikolaikyrkan.
Klockan fem kom jag iväg och valde då att ta en runda kring kvarteret runt Järntorget.
Tittade in i Närbutiken och se, där fanns svenska äpplen av sorten Ingrid Marie som jag jag hade i trädgården vid villan. Vill minnas att jag hade ympar från mitt tidigare boende och ympade in i den villaträdgård jag senast lämnade. Fina äpplen och jag köpte två stora påsar. De håller sig länge på balkongen. Att ympa var något jag sysslade med ett antal år och som var mycket roligt. Upplärd av trädgårdskonsulent Nordström, vår granne när vi bodde på Eklundavägen.
Ett telefonsamtal från Växjö gjorde mig glad!
Nu är dagen slut och nyss kom Ulla och Lennart på väg hem från 9-åringens, deras barnbarn födelsedagskalas och hämtade en. vid några tillfällen, i mina bloggar,uppmärksammade gröna skinnfåtöljen som jag fick överta efter Tobias när jag flyttade in på Gillet!
Den har följt oss sedan Tobias var i 2årsåldern, hans mor fullt upptagen hemma vid datorn för att deltaga i starten av Karljohansskolan och överlämnade Tobias i min vård. Det var då kärleken växte mellan gossen, mej och fåtöljen, som då ägdes av Tobias föräldrar!
Dä lästes många sagor och goa samtal hade vi medan modern jobbade på för den skola som senare öppnades och fick en bra start av personal som tidigare jobbat tillsammans på kommunala Mikaelsskolan. Det var tider det!
Tobias och jag gick förbi Karljohansskolan då vi gick hem från Dagis och tittade ibland in till mamma en liten sväng. Vi två tyckte att vi var lite delaktiga i skolan eftersom vi varje dag under starttiden levde med dator och telefonsamtal och besök på nära avstånd även om vi utöver vistelsen i fåtöljen ofta kröp på golvet på övervåningen och körde med bilar och var poliser som jagade tjuvar.
Så blev det plötsligt ett litet avskedstal för den magiska gröna skinnfåtöljen, som nyss hämtades till Hjortkvarn där den ska ersätta en redan utsliten möbel i samma färg och material.
Sov Gott, mina vänner!
fredag 19 oktober 2018
Fredag 19 oktober.2018. Underbar höstdag också i dag!
Det tar sin rundliga tid innan en åldring kommer igång på dagarna.
Ibland skrattar jag lite ansträngt åt likheten mellan ett litet barn och en åldrande människa.
Numera gäller jämförelsen mig själv och en treåring ungefär.
Jag stjälper omkull grejer, tappar saker på golvet, vet inte var jag lägger saker.
Tror att jag har så gott om tid när jag startar tidigt utan att beräkna den tidsspillan som sker när jag står vid dörren och repeterar de fem saker jag ej får glömma när jag lämnar hemmet!
Dessa är:" iPhone, hörapparaterna, pengar, nycklar och käppen. Utanför dörren står rollatorn i vars korg jag lägger handväskan (väl dold i en större väska) samt den hopvikbara käppen.
Ibland lämnar jag huset med en undran om det inte vore bäst att stanna hemma.
Samtidigt vet jag att om jag faller för den frestelsen så är det kört.
Jesus och jag pratar en hel del för även om jag, som en äldre man i Lesjöfors svarade när någon påtalade att han pratade mycket för sig själv:" Jag kan int bättre mänsk tale ve" så pratar jag både med Jesus och mig själv. Säger högt till mig själv vad jag ska göra härnäst och så gör jag det. Säger ännu en grej jag tänker göra och så gör jag det. När det här funkar, vilket det inte alltid gör, så mår jag som bäst.
I dag sa jag vid 12-tiden att jag skulle gå en promenad Klockan halv två kom jag iväg.
Promenadvägen utmed Drottninggatan går till Nikolaikyrkan där i dag skylten "ÖPPEN KYRKA" i åter fanns på plats. Där är lugn och ro och vila för själen. Ytterligare ett fåtal personer satt tysta utspridda bland bänkarna medan musikalisk övning pågick längst fram i kyrkan.
En mamma och pappa kom med sin lilla flicka och satt en stund. För barnet fanns både passande möbler, färgkritor och papper att rita på. "Öppen kyrka"för alla! Jag njuter av att läsa de orden utanför kyrkan och använder mig av erbjudandet så snart jag är i kyrkans närhet.
På väg ut ur kyrkan i dag såg jag en kvinna sitta och gråta. Jag stannade till och frågade hur det var. Jo hon grät efter sin mor som dog förra året.Hon berättade att hon skulle gå hem till sin 11årige son och sin man. "Nu är jag själv mamma ". sa hon. Jag berättade att jag, ännu äldre, också ibland gråter av längtan efter min mamma.
Hon frågade om jag var präst och även om Bibeln säger att" vi som tror är präster" så sa jag så klart nej för det finns nyanser inom vissa ord.
Jag önskade i den stunden att jag hade kunnat säga ja, för jag förstod att hon nog hade mer att säga men då till en präst. Vi växlade några ord utanför kyrkans port och jag lovade be för henne och hennes familj. Förhoppningsvis får hon tillfälle att senare träffa en präst att tala med. Jag fick veta att hon kom från ett annat europeiskt land men bott i Sverige några år.
Jag gick hemåt efter min utstakade promenad till Nikolaikyrkan.
När jag tittade i brevlådan så låg där ett brev från Svenska Kyrkan där jag hälsades välkommen av en kyrkoherde i en annan av stadens kyrkor där jag önskat inträde som medlem!
Vid ett senare tillfälle ska jag blogga om både mitt utträde ur Svenska kyrkan för många år sedan och nu mitt inträde Jovisst jag är medlem i Filadelfia också och man kan tycka att det borde räcka med det. Jag lovar att ge min syn på saken snart nog och jag är så tacksam att Jesus och jag har en egen relation oberoende av vad som står och var!
I morgon har jag två födelsedagskalas inom familjen att se fram emot En pensionär och en nioåring! Jag är så privilegierad som får vara med och träffa de mina i olika åldrar! Jag älskar dem alla!
Nu ser jag fram emot att få sova! Gud är så god och han finns alltid till min hjälp! Tack och lov säger jag! Sov Gott mina vänner! "Guds kärlek är gränslös, hans nåd är oändlig ! Hans makt ingen människa utforskat än ty av sina väldiga eviga skatter han giver, och giver och giver igen!"
Jag vill minnas sången så. Har jag fel så rätta till det och för all del, SJUNG; SJUNG!
Ibland skrattar jag lite ansträngt åt likheten mellan ett litet barn och en åldrande människa.
Numera gäller jämförelsen mig själv och en treåring ungefär.
Jag stjälper omkull grejer, tappar saker på golvet, vet inte var jag lägger saker.
Tror att jag har så gott om tid när jag startar tidigt utan att beräkna den tidsspillan som sker när jag står vid dörren och repeterar de fem saker jag ej får glömma när jag lämnar hemmet!
Dessa är:" iPhone, hörapparaterna, pengar, nycklar och käppen. Utanför dörren står rollatorn i vars korg jag lägger handväskan (väl dold i en större väska) samt den hopvikbara käppen.
Ibland lämnar jag huset med en undran om det inte vore bäst att stanna hemma.
Samtidigt vet jag att om jag faller för den frestelsen så är det kört.
Jesus och jag pratar en hel del för även om jag, som en äldre man i Lesjöfors svarade när någon påtalade att han pratade mycket för sig själv:" Jag kan int bättre mänsk tale ve" så pratar jag både med Jesus och mig själv. Säger högt till mig själv vad jag ska göra härnäst och så gör jag det. Säger ännu en grej jag tänker göra och så gör jag det. När det här funkar, vilket det inte alltid gör, så mår jag som bäst.
I dag sa jag vid 12-tiden att jag skulle gå en promenad Klockan halv två kom jag iväg.
Promenadvägen utmed Drottninggatan går till Nikolaikyrkan där i dag skylten "ÖPPEN KYRKA" i åter fanns på plats. Där är lugn och ro och vila för själen. Ytterligare ett fåtal personer satt tysta utspridda bland bänkarna medan musikalisk övning pågick längst fram i kyrkan.
En mamma och pappa kom med sin lilla flicka och satt en stund. För barnet fanns både passande möbler, färgkritor och papper att rita på. "Öppen kyrka"för alla! Jag njuter av att läsa de orden utanför kyrkan och använder mig av erbjudandet så snart jag är i kyrkans närhet.
På väg ut ur kyrkan i dag såg jag en kvinna sitta och gråta. Jag stannade till och frågade hur det var. Jo hon grät efter sin mor som dog förra året.Hon berättade att hon skulle gå hem till sin 11årige son och sin man. "Nu är jag själv mamma ". sa hon. Jag berättade att jag, ännu äldre, också ibland gråter av längtan efter min mamma.
Hon frågade om jag var präst och även om Bibeln säger att" vi som tror är präster" så sa jag så klart nej för det finns nyanser inom vissa ord.
Jag önskade i den stunden att jag hade kunnat säga ja, för jag förstod att hon nog hade mer att säga men då till en präst. Vi växlade några ord utanför kyrkans port och jag lovade be för henne och hennes familj. Förhoppningsvis får hon tillfälle att senare träffa en präst att tala med. Jag fick veta att hon kom från ett annat europeiskt land men bott i Sverige några år.
Jag gick hemåt efter min utstakade promenad till Nikolaikyrkan.
När jag tittade i brevlådan så låg där ett brev från Svenska Kyrkan där jag hälsades välkommen av en kyrkoherde i en annan av stadens kyrkor där jag önskat inträde som medlem!
Vid ett senare tillfälle ska jag blogga om både mitt utträde ur Svenska kyrkan för många år sedan och nu mitt inträde Jovisst jag är medlem i Filadelfia också och man kan tycka att det borde räcka med det. Jag lovar att ge min syn på saken snart nog och jag är så tacksam att Jesus och jag har en egen relation oberoende av vad som står och var!
I morgon har jag två födelsedagskalas inom familjen att se fram emot En pensionär och en nioåring! Jag är så privilegierad som får vara med och träffa de mina i olika åldrar! Jag älskar dem alla!
Nu ser jag fram emot att få sova! Gud är så god och han finns alltid till min hjälp! Tack och lov säger jag! Sov Gott mina vänner! "Guds kärlek är gränslös, hans nåd är oändlig ! Hans makt ingen människa utforskat än ty av sina väldiga eviga skatter han giver, och giver och giver igen!"
Jag vill minnas sången så. Har jag fel så rätta till det och för all del, SJUNG; SJUNG!
torsdag 18 oktober 2018
Torsdag 18 oktober 2018. Grattis Maria! Lite mer från gårdagen.
Jo i dag fyller sonhustrun år så jag ringde och pratade en stund. Vi ska träffas och fira en annan dag. Vi brukar fira våra födelsedagar i någon helg då alla är lediga och fler kan mötas samtidigt!
För att återgå till dagen förgår och min promenad så gick jag, som jag brukar, in i Nikolaikyrkan som ligger så bra till för att slinka in i en stund när man är på Drottninggatan.
Utanför kyrkan står oftast en skylt uppställd utanför kyrkdörren.
"ÖPPEN KYRKA", står det och det värmer mitt hjärta. Jag har lite svårt med låsta kyrkdörrar fast jag förstår ju att det också finns anledning därtill ibland.
Längst fram i kyrkan satt en musiker och spelade medan en präst stod bredvid och sjöng. Tydligen en övning för någon senare sammankomst.
Efter att jag en kort stund suttit stilla i en bänk kom prästen, som visade sig vara Moni Höglund
, min pastor under några år då vi båda var medlemmar i baptistkyrkan Immanuel här i stam.
Hon var för ett par veckor sedan hemma i mitt vardagsrum och filmade mej om mitt förhållande till Bibeln. En filmsnutt som sedan visades på ett möte i samband med en ekumenisk Bibelfestival.
SÅ roligt att möta Moni och få veta att hon var nöjd med min medverkan genom den lilla filmen.
Det var Moni som intervjuade mej så det är klart att det blev bra.
Moni är en härlig människa och en ypperlig präst med många samtal med människor som behöver ett ord av tröst och uppmuntran!
Så roligt att få möta min vän där i kyrkan!
Jag fortsatte min vandring hemåt. Vid Järntorget stoppades jag av någon som tydligen kände mej och ville hälsa. Ingen aning om vem det var. Det var min systerdotter, CHristina!!
Skymningen, min nedsatta synförmåga och min bristande förmåga att känna igen utseenden medverkade till detta missöde så klart. Jag fick veta att min syster mår bra och är glad.
Hoppas att jag snart ska få tillfälle att hälsa på hos henne.
Ärligt talat så tycker jag mig ha fullt upp för att klara min dag och håller mig helst i närheten av mitt hem !
Synförsämringen är en stor prövning men kan inte låta bli att hoppas på förbättring!!!
I dag, torsdag hade jag tid hos tandläkaren. Pensionärer är ett upptaget släkte!
Undersökning och önskan om ytterligare två besök. Ja, det var alltså tandläkaren som önskade. Inte jag, som hade hoppats att han skulle säga:" Inga hål den här gången!"
Samtidigt som jag helst vill slippa gå dit så är jag så tacksam att jag har möjligheten att få denna hjälp och samma tandläkare i så många år! Verkligen något att vara tacksam för!
I dag var det inte "Öppen kyrka" i Nikolai så jag gick hem efter att en man utanför kyrkan önskat mig Guds välsignelse. Satte mig i solen på loftgången och fikade och sov en stund.
Senare ringde Kristin som befann sig i närheten och kom upp till mej för en fika. Hon, som ser ganska bra vaskade av köksgolvet, som visserligen städades i måndags av Ulla och Kerstin men jag blir så glad för lite hjälp båd nu och då!
Vilken härlig varm och skön brittsommardag i dag! O vad jag har njutit i solen!
I morgon ska det bli svalare säger de på TV. Kristin och jag hade det härligt med fika på balkongen, detta extrarum som är till så stor glädje!
Att dagen avslutas med telefonsamtal med Tobias gör den bara ännu mer värdefull så glad i hågen intar jag om några minuter min sköna säng. Sov Gott mina vänner!Tack Gud för denna dag!
För att återgå till dagen förgår och min promenad så gick jag, som jag brukar, in i Nikolaikyrkan som ligger så bra till för att slinka in i en stund när man är på Drottninggatan.
Utanför kyrkan står oftast en skylt uppställd utanför kyrkdörren.
"ÖPPEN KYRKA", står det och det värmer mitt hjärta. Jag har lite svårt med låsta kyrkdörrar fast jag förstår ju att det också finns anledning därtill ibland.
Längst fram i kyrkan satt en musiker och spelade medan en präst stod bredvid och sjöng. Tydligen en övning för någon senare sammankomst.
Efter att jag en kort stund suttit stilla i en bänk kom prästen, som visade sig vara Moni Höglund
, min pastor under några år då vi båda var medlemmar i baptistkyrkan Immanuel här i stam.
Hon var för ett par veckor sedan hemma i mitt vardagsrum och filmade mej om mitt förhållande till Bibeln. En filmsnutt som sedan visades på ett möte i samband med en ekumenisk Bibelfestival.
SÅ roligt att möta Moni och få veta att hon var nöjd med min medverkan genom den lilla filmen.
Det var Moni som intervjuade mej så det är klart att det blev bra.
Moni är en härlig människa och en ypperlig präst med många samtal med människor som behöver ett ord av tröst och uppmuntran!
Så roligt att få möta min vän där i kyrkan!
Jag fortsatte min vandring hemåt. Vid Järntorget stoppades jag av någon som tydligen kände mej och ville hälsa. Ingen aning om vem det var. Det var min systerdotter, CHristina!!
Skymningen, min nedsatta synförmåga och min bristande förmåga att känna igen utseenden medverkade till detta missöde så klart. Jag fick veta att min syster mår bra och är glad.
Hoppas att jag snart ska få tillfälle att hälsa på hos henne.
Ärligt talat så tycker jag mig ha fullt upp för att klara min dag och håller mig helst i närheten av mitt hem !
Synförsämringen är en stor prövning men kan inte låta bli att hoppas på förbättring!!!
I dag, torsdag hade jag tid hos tandläkaren. Pensionärer är ett upptaget släkte!
Undersökning och önskan om ytterligare två besök. Ja, det var alltså tandläkaren som önskade. Inte jag, som hade hoppats att han skulle säga:" Inga hål den här gången!"
Samtidigt som jag helst vill slippa gå dit så är jag så tacksam att jag har möjligheten att få denna hjälp och samma tandläkare i så många år! Verkligen något att vara tacksam för!
I dag var det inte "Öppen kyrka" i Nikolai så jag gick hem efter att en man utanför kyrkan önskat mig Guds välsignelse. Satte mig i solen på loftgången och fikade och sov en stund.
Senare ringde Kristin som befann sig i närheten och kom upp till mej för en fika. Hon, som ser ganska bra vaskade av köksgolvet, som visserligen städades i måndags av Ulla och Kerstin men jag blir så glad för lite hjälp båd nu och då!
Vilken härlig varm och skön brittsommardag i dag! O vad jag har njutit i solen!
I morgon ska det bli svalare säger de på TV. Kristin och jag hade det härligt med fika på balkongen, detta extrarum som är till så stor glädje!
Att dagen avslutas med telefonsamtal med Tobias gör den bara ännu mer värdefull så glad i hågen intar jag om några minuter min sköna säng. Sov Gott mina vänner!Tack Gud för denna dag!
tisdag 16 oktober 2018
Tisdag 16 oktober 2018.Så många överraskningar på en enda dag! Hurra!
Grå och trist började dagen: Vid 11-tiden hade jag gryn och vatten i en tallrik redo för micron.
Någon knackar på rutan. Jag , som dels har ständigt försämrad syn och därtill har en medfödd oförmåga att känna igen folk på deras utseende, föll nu offer för båda dessa svagheter.
Fick för mig att det var Elsemaries elev och vän sedan hennes tid som rektor på KOMVUX, en ung kvinna som jag också lärt känna som min vän. Ett stort misstag skulle det visa sig.
Snabbt tog jag mig till dörren. Låste upp och bjöd min vän att stiga in. Tyckte inte riktigt att det var den person jag trodde men detta är min stora brist i livet och jag sitter i den rävsaxen. Tack och lov så är jag bra på att känna igen en människa som berättat något om sitt liv eller sina tankar.
Har ibland önskat att få en psykologs syn på detta fenomen.
Alltnog , tjejen pratade dålig svenska och jag blev förfärad över detta innan jag insåg att jag hade en annan person, än den jag trodde, i mitt kök. Jag hade tidigare nämnt om kaffe, vilket hon tackade ja till. Fick hjälpligt veta att hon kom från Spanien och varit tre dagar i Sverige,
Hon tog fram en skrivelse med Unescos och ett par andra emblem och där stod att läsa något om barn som hade det svårt. Ett linjerat papper där man skulle skriva på sitt namn för att stötta Unsco i deras försök att bilda en regional del i Örebro.
Nu hade min misstänksamhet blivit så pass stor att jag knappast kunde
sa vad där stod men såg namn och postnummer vilket gjorde mig ännu mer frågande.
Dock hade jag ju lovat bjuda på kaffe och hon sa "kaffe, kaffe!"
Jag gick till kaffebryggaren och hon tittade på blommorna jag fick under gårdagen men ville genast
hjälpa mej med kaffe hanteringen. Jag sa mycket bestämt "nejtack" och visade henne stolen där jag ville hon skulle sitta. Strax reste hon sig och ville fixa kaffe . "Nej tack, sitt där " var mitt bestämda svar. För att slippa fler erbjudanden om hjälp så tog jag fram glasburken med snabbkaffe för att också, om möjligt, få ett snabbare slut på besöket. " O ja det ville hon ha och återigen skulle hon hjälpa mig med vattenkokaren. "SITT", sa jag och pekade på stolen för varje gång hon ville röra på sig.
Eftersom hon en gång svarade något ord på engelska frågade jag om hon kunde prata engelska och jag inte kan spanska så såg jag en utväg att få svar på fler frågor om hon kommit hit med bil eller tåg. Något svar fick jag ej men hon fick plötsligt bråttom. Hon fyllde en medhavd vattenflaska och gick snabbt ut genom dörren utan att fika.
Jag ringde dottern, som ringde Unicef i Stockholm där hon fick veta att de inte hade planer på att starta Regionalt arbete i Örebro.
På min fråga hur hon kommit in i huset sa hon att hon ringt på porttelefon till någon som hade öppnat.Det var inte tal om någon insamling av pengar. Jag sa dock på en gång ett bestämt nej när hon visade raden där jag skulle skriva mitt namn och postnummer.
Nu var det dags för promenaden runt kvarteret, vilken jag missade i går fast vi hade så vackert väder.
Det var varmt i dag också, men jag upplevde dagen som tråkig och tung, utan sol och gick in på "Träffpunkt Gillet" där det spelades minigolf av en del.
En av de boende, en dam, tre år yngre än jag, kom dit för att lyssna till dragspelsmusik men fick veta att det är i morgon den begivenheten går av stapeln
.Helena, värdinnan, alltid påpasslig och vänlig frågade om vi två ville sitta vid ett bord lite avskilt så vi tog skrattande emot erbjudandet och Helena serverade kaffe med hembakat och hon tog sig tid med oss för en pratstund. en mörk och dyster, om än varm, höstdag blev strax lite roligare.
Egentligen borde jag avsluta nu men minnet är kort och lika bra att pladdra på lite medan jag är igång för i morgon händer nya saker att berätta om.
Jag drog iväg upp på stan. Tittade in i en secondhandaffär. Mina barn varnar varandra:" Ta inte med mamma till "LOPPIS"!
Jag hittade en kakburk för 10 kronor. Inneliggande fanns en mindre burk. Det kallas ett set och passade mej perfekt. Så jag stoppade burken i rollatorkorgen och hittade en liten porslinstavla med Tio Guds Bud. Sådana sålde vi när vi hade affären i Lesjöfors. I dag kostade den 20 kronor. Bra att ha hemma i presentlådan för att ge till något barnbarn.
Jag lämnade fram budorden och kakburken,tog fram jämna pengar då damen i kassan frågade
om jag skulle ha båda burkarna. Javisst ! Den lilla burken låg ju i den stora. Det står 10 kronor på den också sa damen och tittade på mig. "Gör det?" sa jag förvånad. " Så klart jag ska", svarade jag medan jag tog upp ännu en tia, medan jag plockade ner tavlan med de "tio budorden." i korgen tillsammans med kakburkarna!
"Du skall inte stjäla" visste jag att det stod på tavlan.
Vad jag däremot INTE visste, och aldrig får veta, är vad damen i kassan tänkte! Kombinationen med budorden och kakburken för en tia som hade slunkit med om hon ej varit uppmärksam!
Att samla fina kakburkar så här års har varit min hobby medan jag orkade baka och kunde ge bort vackra kakor i en vacker burk, som julklapp till någon som behöver en liten uppmuntran!
En annan dag går jag tillbaka eller till en annan affär och köper fler burkar.
Det här blev visst onödigt långdraget för att mina bloggläsare ska stå ut men nu slutar jag trots att det hände mer roligt på min färd genom staden Jag berättar det i morgon. Får skriva stödord för att hålla det i minnet. Nu tackar jag Gud för denna spännande dag, som började med en sång inom mej: " Han är Herre , Jesus är Herre! Nu somnar vi alla gott! "Så skall Guds frid som övergår våra tankar och vårt förstånd bevara oss i Kristus Jesus, vär Herre!" Sov Gott mina vänner!
Någon knackar på rutan. Jag , som dels har ständigt försämrad syn och därtill har en medfödd oförmåga att känna igen folk på deras utseende, föll nu offer för båda dessa svagheter.
Fick för mig att det var Elsemaries elev och vän sedan hennes tid som rektor på KOMVUX, en ung kvinna som jag också lärt känna som min vän. Ett stort misstag skulle det visa sig.
Snabbt tog jag mig till dörren. Låste upp och bjöd min vän att stiga in. Tyckte inte riktigt att det var den person jag trodde men detta är min stora brist i livet och jag sitter i den rävsaxen. Tack och lov så är jag bra på att känna igen en människa som berättat något om sitt liv eller sina tankar.
Har ibland önskat att få en psykologs syn på detta fenomen.
Alltnog , tjejen pratade dålig svenska och jag blev förfärad över detta innan jag insåg att jag hade en annan person, än den jag trodde, i mitt kök. Jag hade tidigare nämnt om kaffe, vilket hon tackade ja till. Fick hjälpligt veta att hon kom från Spanien och varit tre dagar i Sverige,
Hon tog fram en skrivelse med Unescos och ett par andra emblem och där stod att läsa något om barn som hade det svårt. Ett linjerat papper där man skulle skriva på sitt namn för att stötta Unsco i deras försök att bilda en regional del i Örebro.
Nu hade min misstänksamhet blivit så pass stor att jag knappast kunde
sa vad där stod men såg namn och postnummer vilket gjorde mig ännu mer frågande.
Dock hade jag ju lovat bjuda på kaffe och hon sa "kaffe, kaffe!"
Jag gick till kaffebryggaren och hon tittade på blommorna jag fick under gårdagen men ville genast
hjälpa mej med kaffe hanteringen. Jag sa mycket bestämt "nejtack" och visade henne stolen där jag ville hon skulle sitta. Strax reste hon sig och ville fixa kaffe . "Nej tack, sitt där " var mitt bestämda svar. För att slippa fler erbjudanden om hjälp så tog jag fram glasburken med snabbkaffe för att också, om möjligt, få ett snabbare slut på besöket. " O ja det ville hon ha och återigen skulle hon hjälpa mig med vattenkokaren. "SITT", sa jag och pekade på stolen för varje gång hon ville röra på sig.
Eftersom hon en gång svarade något ord på engelska frågade jag om hon kunde prata engelska och jag inte kan spanska så såg jag en utväg att få svar på fler frågor om hon kommit hit med bil eller tåg. Något svar fick jag ej men hon fick plötsligt bråttom. Hon fyllde en medhavd vattenflaska och gick snabbt ut genom dörren utan att fika.
Jag ringde dottern, som ringde Unicef i Stockholm där hon fick veta att de inte hade planer på att starta Regionalt arbete i Örebro.
På min fråga hur hon kommit in i huset sa hon att hon ringt på porttelefon till någon som hade öppnat.Det var inte tal om någon insamling av pengar. Jag sa dock på en gång ett bestämt nej när hon visade raden där jag skulle skriva mitt namn och postnummer.
Nu var det dags för promenaden runt kvarteret, vilken jag missade i går fast vi hade så vackert väder.
Det var varmt i dag också, men jag upplevde dagen som tråkig och tung, utan sol och gick in på "Träffpunkt Gillet" där det spelades minigolf av en del.
En av de boende, en dam, tre år yngre än jag, kom dit för att lyssna till dragspelsmusik men fick veta att det är i morgon den begivenheten går av stapeln
.Helena, värdinnan, alltid påpasslig och vänlig frågade om vi två ville sitta vid ett bord lite avskilt så vi tog skrattande emot erbjudandet och Helena serverade kaffe med hembakat och hon tog sig tid med oss för en pratstund. en mörk och dyster, om än varm, höstdag blev strax lite roligare.
Egentligen borde jag avsluta nu men minnet är kort och lika bra att pladdra på lite medan jag är igång för i morgon händer nya saker att berätta om.
Jag drog iväg upp på stan. Tittade in i en secondhandaffär. Mina barn varnar varandra:" Ta inte med mamma till "LOPPIS"!
Jag hittade en kakburk för 10 kronor. Inneliggande fanns en mindre burk. Det kallas ett set och passade mej perfekt. Så jag stoppade burken i rollatorkorgen och hittade en liten porslinstavla med Tio Guds Bud. Sådana sålde vi när vi hade affären i Lesjöfors. I dag kostade den 20 kronor. Bra att ha hemma i presentlådan för att ge till något barnbarn.
Jag lämnade fram budorden och kakburken,tog fram jämna pengar då damen i kassan frågade
om jag skulle ha båda burkarna. Javisst ! Den lilla burken låg ju i den stora. Det står 10 kronor på den också sa damen och tittade på mig. "Gör det?" sa jag förvånad. " Så klart jag ska", svarade jag medan jag tog upp ännu en tia, medan jag plockade ner tavlan med de "tio budorden." i korgen tillsammans med kakburkarna!
"Du skall inte stjäla" visste jag att det stod på tavlan.
Vad jag däremot INTE visste, och aldrig får veta, är vad damen i kassan tänkte! Kombinationen med budorden och kakburken för en tia som hade slunkit med om hon ej varit uppmärksam!
Att samla fina kakburkar så här års har varit min hobby medan jag orkade baka och kunde ge bort vackra kakor i en vacker burk, som julklapp till någon som behöver en liten uppmuntran!
En annan dag går jag tillbaka eller till en annan affär och köper fler burkar.
Det här blev visst onödigt långdraget för att mina bloggläsare ska stå ut men nu slutar jag trots att det hände mer roligt på min färd genom staden Jag berättar det i morgon. Får skriva stödord för att hålla det i minnet. Nu tackar jag Gud för denna spännande dag, som började med en sång inom mej: " Han är Herre , Jesus är Herre! Nu somnar vi alla gott! "Så skall Guds frid som övergår våra tankar och vårt förstånd bevara oss i Kristus Jesus, vär Herre!" Sov Gott mina vänner!
måndag 15 oktober 2018
Måndag 15 oktober 2018. Så jätteroligt med besök av tre barn samtidigt!
Ja de kom! Först Kerstin och Ulla som skulle få lite ordning på ett och annat.
Vi satt på balkongen och fikade när plötsligt Sven dök upp. Han jobbar några timmar pr vecka med något kommunalt och håller då till i SCBhuset mitt emot min balkong. Ett hus som jag gärna kunnat undvara men god lunch har de, som Sven nyss ätit där och så jobbar min goa systerson Anders där också ! Det finns alltså förmildrande omständigheter för att låta huset stå kvar utan att bli irriterad på dess existens.
Efter den trevliga stunden på balkongen tillsammans med Sven tog systrarna tag i en del papper som låg i köket och väntade på hantering av något slag. Papper som kunde sorteras och en del lösa kvitton slängas.
Jag har i flera år fört kassabok och skrivit upp alla utgifter. Häromdagen pratade Sven och jag om det och vi kom överens om att det är bra onödigt arbete. Bättre och roligare att blogga!
Jag har nära till banken för kontanter och skickar räkningar över postgiro så jag är så nöjd.
Barnen mina, är på alla sätt så generösa mot sin gamla mamma, så jag har verkligen orsak att vara tacksam för dem alla fyra och deras familjer. Så mycket glädje jag får genom dem.
I går hade Ulla varit på auktion där behållningen gick till "Världens barn". Där köpte hon kakor åt mig som har allt svårare att komma till skott med att baka. "Det har gått ifrån mej", sa vår mamma!
När tjejerna var klara, utan att ha blivit bjudna på lunch; som de frivilligt avstod då Ulla hade tid hos optiker så fick de pengar så de kunde äta på stan.
Själv åt jag för att sedan sova ett par timmar! Kan inte begripa varför jag sover så mycket! Men det är klart, sällan lägger jag mig före 00.00. När jag skriver det blir jag påmind om när Linn var liten och hade lärt sig att ringa till mej genom att trycka på en enda knapp på familjens telefon. Hon ringde ibland och talade om för mormor att klockan var noll noll noll noll så hon skulle strax gå och lägga sig. Så roliga minnen av mina barnbarn och alla stunder tillsammans med dem!!
I kväll ska det bli tidigare sänggående! Nu ska jag leta efter kallelsen till tandläkaren som kom häromdagen! Tio minuter får det högst ta annars letar jag i morgon. Den fanns ej bland dagens pappersskörd! Fast jag vet att den kommit. Finns kanske redan inskriven i dagboken som jag glömde i Onsala! Två ord förföljer mig! Glömma och Leta!
Jag är glad och tacksam för så mycket. Gud är så god! "Herren är min herde, mig fattas ingenting"
Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ. Han leder mig på rätta vägar...osv. " Psalm 23 i Bibeln. Sov Gott! mina vänner!
söndag 14 oktober 2018
Söndag 14 oktober 2018. God lunch i Frommesta! sovit gott på Gillet!
Jaa så blev dagen. Hämtades av Mattias och vi samlades ( de som inte var hos Kerstin i går) kring dukat bord. Numera har de ingen hjälp att vänta från sin mamma och ingen förväntar sig det heller!
Ris och underbar köttgryta och till detta Kerstins alltid fantastiska grönsallad. Makalöst god!
Jo nu fick jag ännu en gång veta hur hon får till den så god. I motsats till tidigare inhämtanden av recept ska det i fortsättningen finnas att läsa i min handskrivna receptbok.
Måltiden avslutades med kaffe och NÖTRULLE vackert garnerad med grädde och hallon.
Naturligtvis hade farmor Kerstin fått hjälp av fem och ett halvt ( noga med det där sista) år gamla Celia, som kunde de första siffrorna på både arabiska, franska, tyska och spanska och visade prov på att hon ligger bra till i addition och subtraktion.
Vi kom ihåg när Kerstins och Awads äldste son Mikael gick i ettan och i en klass där "fröken" skulle ha alla barnen på samma nivå i inlärning. Kerstin frågade läraren om det inte fanns något som Mikael kunde få som stimulans eftersom han redan kunde en hel del av det de fick lära sej. Hon fick till svar att då kunde mamma själv ge honom uppgifter!
Det där att möta varje stor eller liten människa just där de är och ge plats för nya utmaningar
kan vara nog så viktigt!
Verkar absolut inte som att Celia riskerar att bli hämmad i sitt inlärande.
Jag fick skjuts hem denna otroligt vackra, varma, soliga höstdag.
Min tanke att ta en promenad med rollatorn tynade hastigt bort och jag unnade mig en stunds vila, viket slutade med att jag sov i två timmar! INTE önskvärt!
Eftersom det är dags att sova för natten så måste jag avsluta här.
Filip ska komma från Göteborg och få ordning på mina bloggar och efter det ska jag ta itu med "FORNTIDEN", som ligger "i träda", (om ni vet vad det betyder) tills vidare men att pyssla med gamla minnen från min barndom lockar mig!
Såg ni förresten författare och läkare Lena Einhorn på Kulturnyheterna i kväll? Jag råkade halka in på ett bananskal, som man skämtsamt säger och det var en upplevelse att både se och höra henne!
Gud är god, skriver jag ofta och om ni bara visste hur han finns till min hjälp gång på gång! Utan denna relation skulle inte mitt liv ha det värde och den mening som det nu har1
Sov Gott mina vänner! Gud älskar sin skapelse, dit du och jag hör! Underbart!
Ris och underbar köttgryta och till detta Kerstins alltid fantastiska grönsallad. Makalöst god!
Jo nu fick jag ännu en gång veta hur hon får till den så god. I motsats till tidigare inhämtanden av recept ska det i fortsättningen finnas att läsa i min handskrivna receptbok.
Måltiden avslutades med kaffe och NÖTRULLE vackert garnerad med grädde och hallon.
Naturligtvis hade farmor Kerstin fått hjälp av fem och ett halvt ( noga med det där sista) år gamla Celia, som kunde de första siffrorna på både arabiska, franska, tyska och spanska och visade prov på att hon ligger bra till i addition och subtraktion.
Vi kom ihåg när Kerstins och Awads äldste son Mikael gick i ettan och i en klass där "fröken" skulle ha alla barnen på samma nivå i inlärning. Kerstin frågade läraren om det inte fanns något som Mikael kunde få som stimulans eftersom han redan kunde en hel del av det de fick lära sej. Hon fick till svar att då kunde mamma själv ge honom uppgifter!
Det där att möta varje stor eller liten människa just där de är och ge plats för nya utmaningar
kan vara nog så viktigt!
Verkar absolut inte som att Celia riskerar att bli hämmad i sitt inlärande.
Jag fick skjuts hem denna otroligt vackra, varma, soliga höstdag.
Min tanke att ta en promenad med rollatorn tynade hastigt bort och jag unnade mig en stunds vila, viket slutade med att jag sov i två timmar! INTE önskvärt!
Eftersom det är dags att sova för natten så måste jag avsluta här.
Filip ska komma från Göteborg och få ordning på mina bloggar och efter det ska jag ta itu med "FORNTIDEN", som ligger "i träda", (om ni vet vad det betyder) tills vidare men att pyssla med gamla minnen från min barndom lockar mig!
Såg ni förresten författare och läkare Lena Einhorn på Kulturnyheterna i kväll? Jag råkade halka in på ett bananskal, som man skämtsamt säger och det var en upplevelse att både se och höra henne!
Gud är god, skriver jag ofta och om ni bara visste hur han finns till min hjälp gång på gång! Utan denna relation skulle inte mitt liv ha det värde och den mening som det nu har1
Sov Gott mina vänner! Gud älskar sin skapelse, dit du och jag hör! Underbart!
lördag 13 oktober 2018
Lördag 13 oktober 2018.Minnen från år 1951 "En dotter till Ruth och Georg Landh, Svens lillasyster!
Ja det var år 1951. Nu hade vi vad som kallades önskebarnen. En pojke och en flicka. Sven född i Stockholm. Kerstin i Karlstad. Ytterligare två flickor blev det och vi blev en lagom stor och lycklig familj.
Inte alla barnbarnen fick se sin morfar och farfar men vi är tacksamma för att vi har varandra.
Särskilt tacksam är jag som har fått njuta av de små barnbarnen och följa dem så många år!
Jag kommer ihåg deras namn, var och en! jag nämner vars och ens namn varje dag när jag talar med Gud.
I dag har jag haft besök av Lydia och Amelie. Så roligt! I övrigt har jag bara haft lust att sova och har gjort det. Kanske ska ta den där Alvedonen som jag missade en kväll i veckan. Jag vet inte riktigt varför jag bara vill sova men vid tidigare sådana tillstånd har någon förkylning varit på gång.
På Loppis i Onsala hittade jag en gammal bok, vars titel en gång fanns i vår bokhylla men ej synts till på lång tid. Många "flyttar" gör att ett ochannat försvinner. Det är en "handbok för hypokondriker" och jag har svårt att bestämma om den passar att läsa i kväll! Kanske ska invänta morgondagen !!
Att jag känner mig "hängig" för andra dagen i rad tycker jag nog att jag måste hantera med att somna snarast . Inget av det planerade har jag gjort men jag känner mig ändå tillfreds och ser fram emot söndagsmorgonkaffet. Varje dag ber jag till Gud för min syn.Jag gillar att blogga och jag behöver ha god syn! Jesus frågade den synskadade mannen:" Vad VILL du att jag ska göra? Mannen svarade : "Giv mig min syn tillbaka!" Så ber jag också!
Jag ska ej i kväll gå in på olägenheter dålig syn för med sig utan tacka Gud för att det ändå funkar . Men det blir gärna så att man håller sig i hemmet eller dess närhet om man ej, som tack och lov , då och då händer mej, blir hämtad av någon i min hjälpsamma familj, som drar iväg med mig!
Jag är så tacksam för att de finns för mej!
För att inte nämna hur tacksam jag är till Gud för så mycket gott han ger på många sätt!
På en Luciafest i Höganäs missionshus i Figeholm på 30-talet läste jag " Idel goda gåvor och
idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från Himlaljusens fader hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. "
Nu dök det upp i minnet. Jag är dålig på att veta var bibelord finns att hitta så ni som vill veta om jag kommer ihåg rätta orden rekommenderar jag att googla.
Ler gör jag vid tanken på om någon skulle ha sagt att det skulle komma en dag då jag inte skulle behöva leta i bibeln.
När Georg, Sven och jag flyttade från Stockholm och lämnade våra kära vänner i Korskyrkan på Döbelnsgatan 48 fick vi som gåva en tjock bok, "Biblisk Ordbok". Den finns fortfarande i min bokhylla, tilltufsad efter många års användning!
Vilken skatt vi fick av våra vänner, som ordnat avskedsfest för oss.
INGEN anade att en dag skulle vi snabbt få fram det vi sökte med bara några tryck på tangenter på en dator!
Men jag ska ju sova och inte drömma mig bort i tider som varit.
För några dagar sedan hörde jag i TV vår äldsta Riksdagsledamot Barbro Vestholm (?) säga något om att vi blivit "HISTORIELÖSA", något hon ansåg som ej önskvärt! Alltså är jag i gott sällskap! Jag förstår hennes oro! Vi har MYCKET att lära av vår och övriga världens historia.
Men NU, mina vänner är det sängen som gäller och KANSKE ska jag morgon förmå mig att med rollator i sällskap ta mig ut en sväng efter TVgudstjänsten, innan jag av Färdtjänst blir hämtad till födelsedagslunch hos Kerstin! Sov Gott, mina vänner!
Inte alla barnbarnen fick se sin morfar och farfar men vi är tacksamma för att vi har varandra.
Särskilt tacksam är jag som har fått njuta av de små barnbarnen och följa dem så många år!
Jag kommer ihåg deras namn, var och en! jag nämner vars och ens namn varje dag när jag talar med Gud.
I dag har jag haft besök av Lydia och Amelie. Så roligt! I övrigt har jag bara haft lust att sova och har gjort det. Kanske ska ta den där Alvedonen som jag missade en kväll i veckan. Jag vet inte riktigt varför jag bara vill sova men vid tidigare sådana tillstånd har någon förkylning varit på gång.
På Loppis i Onsala hittade jag en gammal bok, vars titel en gång fanns i vår bokhylla men ej synts till på lång tid. Många "flyttar" gör att ett ochannat försvinner. Det är en "handbok för hypokondriker" och jag har svårt att bestämma om den passar att läsa i kväll! Kanske ska invänta morgondagen !!
Att jag känner mig "hängig" för andra dagen i rad tycker jag nog att jag måste hantera med att somna snarast . Inget av det planerade har jag gjort men jag känner mig ändå tillfreds och ser fram emot söndagsmorgonkaffet. Varje dag ber jag till Gud för min syn.Jag gillar att blogga och jag behöver ha god syn! Jesus frågade den synskadade mannen:" Vad VILL du att jag ska göra? Mannen svarade : "Giv mig min syn tillbaka!" Så ber jag också!
Jag ska ej i kväll gå in på olägenheter dålig syn för med sig utan tacka Gud för att det ändå funkar . Men det blir gärna så att man håller sig i hemmet eller dess närhet om man ej, som tack och lov , då och då händer mej, blir hämtad av någon i min hjälpsamma familj, som drar iväg med mig!
Jag är så tacksam för att de finns för mej!
För att inte nämna hur tacksam jag är till Gud för så mycket gott han ger på många sätt!
På en Luciafest i Höganäs missionshus i Figeholm på 30-talet läste jag " Idel goda gåvor och
idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från Himlaljusens fader hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. "
Nu dök det upp i minnet. Jag är dålig på att veta var bibelord finns att hitta så ni som vill veta om jag kommer ihåg rätta orden rekommenderar jag att googla.
Ler gör jag vid tanken på om någon skulle ha sagt att det skulle komma en dag då jag inte skulle behöva leta i bibeln.
När Georg, Sven och jag flyttade från Stockholm och lämnade våra kära vänner i Korskyrkan på Döbelnsgatan 48 fick vi som gåva en tjock bok, "Biblisk Ordbok". Den finns fortfarande i min bokhylla, tilltufsad efter många års användning!
Vilken skatt vi fick av våra vänner, som ordnat avskedsfest för oss.
INGEN anade att en dag skulle vi snabbt få fram det vi sökte med bara några tryck på tangenter på en dator!
Men jag ska ju sova och inte drömma mig bort i tider som varit.
För några dagar sedan hörde jag i TV vår äldsta Riksdagsledamot Barbro Vestholm (?) säga något om att vi blivit "HISTORIELÖSA", något hon ansåg som ej önskvärt! Alltså är jag i gott sällskap! Jag förstår hennes oro! Vi har MYCKET att lära av vår och övriga världens historia.
Men NU, mina vänner är det sängen som gäller och KANSKE ska jag morgon förmå mig att med rollator i sällskap ta mig ut en sväng efter TVgudstjänsten, innan jag av Färdtjänst blir hämtad till födelsedagslunch hos Kerstin! Sov Gott, mina vänner!
fredag 12 oktober 2018
Fredag 12 oktober 2018. Ännu en solig dag!
En dag kan börja grå och mörk men ändå sluta i solsken!
Precis som mammas liv började med ensamhet, frånvaro av mor och far, kravfyllda barnaår i fosterfamilj utan kärlek. Mammas liv blev ett liv med mycket arbete och ensamhet men slutade med att hon fick en stor familj med en man och barn som älskade henne. En familj där vi lärde oss att ta hand om varandra!
På samma sätt slutar ofta begynnande grå höstdagar med att solen bryter fram med ljus och värme.
För mammas del vet jag att den tro på Gud som grundlades i byns söndagsskola, dit hon gick med sina kamrater varje söndag och som med tiden utvecklades till en personlig gudsrelation blev helt avgörande för vår familj. Något jag är SÅ tacksam för.
Alltnog, ja det var ju en grå dag som slutade i sol vi hade på tråden!
Eftersom jag kunde promenera i solskenet hem från hårfrisörskan (om ni bara kunde se hur fin jag är!) så njöt jag i fulla drag! Kaffe på min inglasade balkong och en god stunds sömn där gjorde sitt till mitt välbefinnande.
Jo jag vet att jag har en del som jag borde ha uträttat i kväll men faktum är att jag har mest lust att sova , vilket inte brukar båda gott. Men vi får se!
"Morgondagen vad den rymmer, ja det vet ej du och jag , men det finns dock EN som gör det ! Honom följer jag i dag," sjöng vi i ungdomsåren! Så är vi alltid trygga i sällskap med Jesus, som VET!
Sov Gott mina vänner! I morgon är en ny dag!
Precis som mammas liv började med ensamhet, frånvaro av mor och far, kravfyllda barnaår i fosterfamilj utan kärlek. Mammas liv blev ett liv med mycket arbete och ensamhet men slutade med att hon fick en stor familj med en man och barn som älskade henne. En familj där vi lärde oss att ta hand om varandra!
På samma sätt slutar ofta begynnande grå höstdagar med att solen bryter fram med ljus och värme.
För mammas del vet jag att den tro på Gud som grundlades i byns söndagsskola, dit hon gick med sina kamrater varje söndag och som med tiden utvecklades till en personlig gudsrelation blev helt avgörande för vår familj. Något jag är SÅ tacksam för.
Alltnog, ja det var ju en grå dag som slutade i sol vi hade på tråden!
Eftersom jag kunde promenera i solskenet hem från hårfrisörskan (om ni bara kunde se hur fin jag är!) så njöt jag i fulla drag! Kaffe på min inglasade balkong och en god stunds sömn där gjorde sitt till mitt välbefinnande.
Jo jag vet att jag har en del som jag borde ha uträttat i kväll men faktum är att jag har mest lust att sova , vilket inte brukar båda gott. Men vi får se!
"Morgondagen vad den rymmer, ja det vet ej du och jag , men det finns dock EN som gör det ! Honom följer jag i dag," sjöng vi i ungdomsåren! Så är vi alltid trygga i sällskap med Jesus, som VET!
Sov Gott mina vänner! I morgon är en ny dag!
torsdag 11 oktober 2018
Torsdag 11 oktober 2018. SOL ute, SOL inne, SOL i hjärta ocg SOL i sinne.
Ord från en väggbonad i min barndom
Jag sa ju att jag ljuger på nätet ibland! Om jag ska vara ärlig så är det lite ljug i rubriken om SOL inne! Sanningen är den att det är dåligt med sol inomhus. Men från balkongen kan jag på eftermiddagen se och njuta av solen. Dock inte i dag. Jag har varit lite deppig ett par dagar och den planerade promenaden blev av först sen eftermiddag men o så vackert och varmt väder.
Får nog ge mig ut i morgon också. Även om synen ej är perfekt så ska man inte sitta inomhus för det om nu vädret tillåter en promenad! Mitt valspråk "människan först" gör att jag aldrig blir ensam om man äger en iPhone! Det finns många inomhusmänniskor som blir glada för ett pling och en pratstund.
Att jag inte kom iväg till hårfrisörskan i dag heller var en miss! Nu är det bara att hoppas att jag inte glömmer att ringa i morgon bittida för om jag inte kommer dit så får jag hålla mig inomhus hela helgen! Ett födelsedagskalas missar jag i så fall också! Detta får inte ske!
Jag kan inte begripa att jag inte kommer åter till "forntiden" Tiden går och alltid låter jag något annat komma emellan när jag ska ta itu med denna del av mitt liv.
Felet är att jag aldrig lärde mig att ta åt mig mammas ord om både mej och andra,
" Di kommer aldri igång förrns halvdags medda!"
För mamma gällde "Morgonstund har guld i mund" Jag håller med henne men kan ej förmå mig att praktisera hennes kloka ord. Mina barn och jag pratar ofta om mamma och hennes energi trots så dåliga förutsättningar denna lilla varelse hade från start och sedan ända till pensionsåldern fickk slita hårt för sin och en lång tid också pappas existens.
N är pappa dog år 1953 var mamma 54 år, pappa 58. Alla fem barnen självförsörjande. Yngsta barnet 19 år. Jag vill minnas att det fanns någon lag som gällde att om hustrun vid mannens död ej fyllt 55 år så måste hon själv helt och hållet stå för sitt uppehälle utan någon hjälp från kommun eller försäkringskassa. De utflugna barnens löner var så små (på den tiden var det så) att vi ej kunde bistå ekonomiskt. Stina hade ganska lång tid arbete på kontoret i Figeholms bruk och bodde hemma mot betalning men såsmåningom lämnade också hon barndomshemmet och mamma blev ensam på mer än ett sätt.
Skönt nog så hade hon goda vänner som hon kunde bo hos några dagar ibland under den mörka årstiden. I Mederhult fanns Ingegerd och Lennart med flera barn: vänner sedan flera år. Där kände mamma sig hemma och kunde räcka en hjälpande hand i hushållsarbetet! De hade bil och skjutsade henne om hon ville titta till sin stuga emellanåt. Hon var, på vintern också på några dagars besök hos de av hennes barn som hade familjer. Med våren kom längtan till hennes "kära Högskulla", ett uttryck hon ofta använde och då bar det iväg hem till stugan och alla vänner! Jobbet på karamellfabriken ej att förglömma!
Vill minnas att jag tidigare berättat om det här men nu dök det åter upp och då får det bli så.
Vilken mamma vi hade! Det var inte bara barn och barnbarn hon brydde sig om! Nej där fanns plats för många fler vid hennes köksbord.
Nu tar dagen plötsligt slut och jag vet ej så noga vad jag skrivit men jag publicerar utan att ha läst igenom för annars ser jag sådant som borde ändras och då blir det illa med sänggåendet!
GodNatt mina vänner! Sov Gott och var förvissad om att Gud vakar över dej också denna natt. Om du vill!! Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! AMEN!
Jag sa ju att jag ljuger på nätet ibland! Om jag ska vara ärlig så är det lite ljug i rubriken om SOL inne! Sanningen är den att det är dåligt med sol inomhus. Men från balkongen kan jag på eftermiddagen se och njuta av solen. Dock inte i dag. Jag har varit lite deppig ett par dagar och den planerade promenaden blev av först sen eftermiddag men o så vackert och varmt väder.
Får nog ge mig ut i morgon också. Även om synen ej är perfekt så ska man inte sitta inomhus för det om nu vädret tillåter en promenad! Mitt valspråk "människan först" gör att jag aldrig blir ensam om man äger en iPhone! Det finns många inomhusmänniskor som blir glada för ett pling och en pratstund.
Att jag inte kom iväg till hårfrisörskan i dag heller var en miss! Nu är det bara att hoppas att jag inte glömmer att ringa i morgon bittida för om jag inte kommer dit så får jag hålla mig inomhus hela helgen! Ett födelsedagskalas missar jag i så fall också! Detta får inte ske!
Jag kan inte begripa att jag inte kommer åter till "forntiden" Tiden går och alltid låter jag något annat komma emellan när jag ska ta itu med denna del av mitt liv.
Felet är att jag aldrig lärde mig att ta åt mig mammas ord om både mej och andra,
" Di kommer aldri igång förrns halvdags medda!"
För mamma gällde "Morgonstund har guld i mund" Jag håller med henne men kan ej förmå mig att praktisera hennes kloka ord. Mina barn och jag pratar ofta om mamma och hennes energi trots så dåliga förutsättningar denna lilla varelse hade från start och sedan ända till pensionsåldern fickk slita hårt för sin och en lång tid också pappas existens.
N är pappa dog år 1953 var mamma 54 år, pappa 58. Alla fem barnen självförsörjande. Yngsta barnet 19 år. Jag vill minnas att det fanns någon lag som gällde att om hustrun vid mannens död ej fyllt 55 år så måste hon själv helt och hållet stå för sitt uppehälle utan någon hjälp från kommun eller försäkringskassa. De utflugna barnens löner var så små (på den tiden var det så) att vi ej kunde bistå ekonomiskt. Stina hade ganska lång tid arbete på kontoret i Figeholms bruk och bodde hemma mot betalning men såsmåningom lämnade också hon barndomshemmet och mamma blev ensam på mer än ett sätt.
Skönt nog så hade hon goda vänner som hon kunde bo hos några dagar ibland under den mörka årstiden. I Mederhult fanns Ingegerd och Lennart med flera barn: vänner sedan flera år. Där kände mamma sig hemma och kunde räcka en hjälpande hand i hushållsarbetet! De hade bil och skjutsade henne om hon ville titta till sin stuga emellanåt. Hon var, på vintern också på några dagars besök hos de av hennes barn som hade familjer. Med våren kom längtan till hennes "kära Högskulla", ett uttryck hon ofta använde och då bar det iväg hem till stugan och alla vänner! Jobbet på karamellfabriken ej att förglömma!
Vill minnas att jag tidigare berättat om det här men nu dök det åter upp och då får det bli så.
Vilken mamma vi hade! Det var inte bara barn och barnbarn hon brydde sig om! Nej där fanns plats för många fler vid hennes köksbord.
Nu tar dagen plötsligt slut och jag vet ej så noga vad jag skrivit men jag publicerar utan att ha läst igenom för annars ser jag sådant som borde ändras och då blir det illa med sänggåendet!
GodNatt mina vänner! Sov Gott och var förvissad om att Gud vakar över dej också denna natt. Om du vill!! Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! AMEN!
onsdag 10 oktober 2018
Onsdag 10 oktober 2018.Grått och kallt!
Som jag sa i går så gillar jag inte att gnälla fast tänk om jag gör det ändå utan att tänka på hur jag beter mig.
Dagen visade sig redan från början vara grå och dyster trots att jag väntat mig sol! Jag tyckte de sa det på TV i går . SOL på Fredsgatan i Örebro! Så fel det kan bli!
Drar mig åter till minnes när vi bodde i Borensberg och hade besök från Örebro. Mikael och Mattias var små och kunde inte läsa. Mamma Kerstin tog från hatthyllan ner deras mössor, som faster Maria hade stickat åt dem, med deras namn väl synliga. De skulle åka hem och ytterkläderna var på gång. " Mattias, du har tagit fel mössa ! Det där är Mikaels mössa", sa Kerstin. Indignerad tittade han på sin mamma och sa:" Ha, det ser jag ju själv (medan han pekade på de stora, fina, stickade bokstäverna på fel mössa) Sakta och tydligt "läste" han;
"M A T T I A S!" Lilla Mattias VILLE ju så gärna visa att han kunde!
Han blev senare Civilingenjör!!
Alltså fick vi ingen sol i dag heller! Därmed inte heller någon promenad. Hade i kväll tänkt mig till "Bildas" möte i Örebro Konsthall men fick avstå på grund av mitt ovårdade hår. Beroende på gårdagens slöhet.
Men dagen avslutades roligt i alla fall! Inga kom och vi åt kvällsmat tillsammans.
När jag får besök piggnar jag till! Vi trivs så bra tillsammans och delar vår tro på en kärleksfull Gud med varandra.
När hon gick hem så kom ett pling i min iPhone. Det var en vän som jag tidigare pratat med och som jag uppmanat att tacka Gud för det hon har att tacka för i stället för att tänka i motsatt riktning. Nu hade hon börjat tacka Gud för en speciell sak som hon fruktat för att hon måste göra sig av med
men hade nu förstått att Gud verkligen hade givit henne detta och VILLE att hon skulle se det som en Guds gåva.Något att tacka Gud för! Nu var hon trygg i detta och kunde glädjas över att det var en gåva från en kärleksfull, generös Gud!!
Sådana rapporter gör mig så glad ! Jag har tidigare talat om vikten av att VETA vem jag själv är, vem fienden, Satan är, och vem GUD är!!
Jag hörde en predikant säga detta för flera år sedan och det har varit mig till hjälp många gånger!
Tacksam är jag för att jag i dag tog tag i uppackningen av resväskan.
Tyvärr glömde jag årets Dagbok, med anteckningar om besök och födelsedagar, kvar i Göteborg men blev av mina barn i dag påmind om att deras kusin har födelsedag i dag så jag fick in en liten fras på hennes telefonsvarare. Får göra ett nytt försök i morgon!
Eftersom jag faktiskt inte mått så bra i dag så intar jag nu sängen och möjligen en Alvedon!
Hoppas på en bra dag i morgon och att vi alla ska få sova gott! Natti mina vänner!
Dagen visade sig redan från början vara grå och dyster trots att jag väntat mig sol! Jag tyckte de sa det på TV i går . SOL på Fredsgatan i Örebro! Så fel det kan bli!
Drar mig åter till minnes när vi bodde i Borensberg och hade besök från Örebro. Mikael och Mattias var små och kunde inte läsa. Mamma Kerstin tog från hatthyllan ner deras mössor, som faster Maria hade stickat åt dem, med deras namn väl synliga. De skulle åka hem och ytterkläderna var på gång. " Mattias, du har tagit fel mössa ! Det där är Mikaels mössa", sa Kerstin. Indignerad tittade han på sin mamma och sa:" Ha, det ser jag ju själv (medan han pekade på de stora, fina, stickade bokstäverna på fel mössa) Sakta och tydligt "läste" han;
"M A T T I A S!" Lilla Mattias VILLE ju så gärna visa att han kunde!
Han blev senare Civilingenjör!!
Alltså fick vi ingen sol i dag heller! Därmed inte heller någon promenad. Hade i kväll tänkt mig till "Bildas" möte i Örebro Konsthall men fick avstå på grund av mitt ovårdade hår. Beroende på gårdagens slöhet.
Men dagen avslutades roligt i alla fall! Inga kom och vi åt kvällsmat tillsammans.
När jag får besök piggnar jag till! Vi trivs så bra tillsammans och delar vår tro på en kärleksfull Gud med varandra.
När hon gick hem så kom ett pling i min iPhone. Det var en vän som jag tidigare pratat med och som jag uppmanat att tacka Gud för det hon har att tacka för i stället för att tänka i motsatt riktning. Nu hade hon börjat tacka Gud för en speciell sak som hon fruktat för att hon måste göra sig av med
men hade nu förstått att Gud verkligen hade givit henne detta och VILLE att hon skulle se det som en Guds gåva.Något att tacka Gud för! Nu var hon trygg i detta och kunde glädjas över att det var en gåva från en kärleksfull, generös Gud!!
Sådana rapporter gör mig så glad ! Jag har tidigare talat om vikten av att VETA vem jag själv är, vem fienden, Satan är, och vem GUD är!!
Jag hörde en predikant säga detta för flera år sedan och det har varit mig till hjälp många gånger!
Tacksam är jag för att jag i dag tog tag i uppackningen av resväskan.
Tyvärr glömde jag årets Dagbok, med anteckningar om besök och födelsedagar, kvar i Göteborg men blev av mina barn i dag påmind om att deras kusin har födelsedag i dag så jag fick in en liten fras på hennes telefonsvarare. Får göra ett nytt försök i morgon!
Eftersom jag faktiskt inte mått så bra i dag så intar jag nu sängen och möjligen en Alvedon!
Hoppas på en bra dag i morgon och att vi alla ska få sova gott! Natti mina vänner!
tisdag 9 oktober 2018
En liten saga om att förverkliga sina drömmar.9 oktober 2018.
Georgs och min yngsta dotter blev ett s.k. "sladdbarn" Anar att det inte alltid är så kul för ett sådant barn att växa upp i en familj där närmaste syskon är 20 år när man själv börjar skolan. De båda övriga syskonen har gift sig och fått barn så man är både faster och moster när man går i lågstadiet.
Givetvis kan det för ett sladdbarn också vara förenat med vissa fördelar.
För en mamma,med en man som ofta är borta från hemmet och de tre första barnen är "utflugna" är det en stor fördel och glädje med ett sådant barn i släptåg.
Barnet växte upp och i går fick jag på FB se en rektor under ett paraply intervjuas för någon tidnings räkning. Därav uttrycket om "förverkligade drömmar."Något hon önskar sina elever!
Det var bara det att jag själv träffades av uttrycket.
Jag tänkte på gårdagens drömmar om hur dagen i dag skulle bli.
Resväskan efter helgens utflykt, som inte blev uppackad i går skulle bli det i dag, tisdag.
En lång promenad på stan med rullator och en titt in i Nikolaikyrkan för en stund av ro och eftertanke. Ännu en gång ta tag i mina tidningsbuntar och flytta från en stol till en annan!
Ringa hårfrisörskan! Hoppas få en tid där och duscha innan dess.
Ringa till min svägerska Ingrid i Jävrebyn och gratta på födelsedagen.
Hur blev dagen? Nu ska jag vara mer ärlig än jag faktiskt önskar. Jag har ju sagt tidigare "att jag ljuger lite ibland när jag är på nätet" Så icke i dag!
Dagen, mörk och grå, började med att jag inte ens ville gå ur sängen. Väntade på att Elsemarie skulle ringa, som hon brukar, på väg till sin skola i Göteborg.
Pulverkaffe med bulle blev det till slut. Men hängig och lite vemodig fortsatte jag dagen.
Bestämde mig för att duscha för att förena detta med att ringa om tid hos min duktiga hårfrisörska, som inte har salongen öppen på onsdagar så besöket måste ske i dag.
Nu är det kväll. Har en känsla av att det blir enklare att tala om vad jag INTE gjorde än vad jag gjorde!
Jag packade INTE upp! Ringde INTE hårfrisörskan! Har gått i morgonrock hela dagen. Alltså klädde jag mig INTE! Hade INTE sett att Elsemarie ringt utan att jag svarat.
Tog INTE en promenad och kom alltså INTE in i Nikolaikyrkan!
Dagen fortskred UTAN arbetslust. Gjorde faktiskt en strömmingslåda av fisken jag tog från frysen i går kväll! För att jag måste! Märker ni hur gnällig jag är! Det trivs inte jag med. Det vet Gud.
Han är så god och hittar alltid på något att uppmuntra oss med!
Minns ni "BussInga"? Vi kom att sitta bredvid varandra på bussen en gång och är sedan dess goda vänner, och träffas då och då, Inga och jag!
Telefon ringer! En glad Inga säger till mej att sätta på TV. Rena väckelsemötet! Man riktigt känner Guds kärlek strömmar ut genom TVrutan kvittrar hon. "Jag vill minnas att jag kollade och du har det på kanal 9. Snabbt satt jag också och lyssnade till underbart tal och fin sång! Det hela handlade om att fatta mod, att aldrig tvivla på en stor Gud även om bönesvaret dröjer. Gud finns med hela tiden!
En hel timme varje dag kan jag se och lyssna. Måndag 18,Tisdag 19 osv.
Programmet heter TV70x7.
Se där ! Gud såg hur dämpad jag var! Såg till att Inga ringde och att jag snabbt fick in det fina på min TVskärm och sedan bara fick lyssna till sång och tal om att fatta mod, att Vi vilar i Guds hand, att han aldrig sviker, att för honom får vi berätta allt om vår sorg, vår längtan, vår frustration, våra ekonomiska bekymmer, vår glädje, vår tacksamhet osv.
Jag tror nog att ni förstår hur underbart det var för mig att se denna Guds omsorg i min modlöshet och tristess! Gud är god i sin stora kärlek till oss människor.
I morgon kommer Inga hit. Då ska jag berätta för henne hur uppmuntrad jag blev av att hon ringde just då när jag som bäst behövde Guds hjälp!
Gud sviker aldrig! Sov Gott mina vänner!
Givetvis kan det för ett sladdbarn också vara förenat med vissa fördelar.
För en mamma,med en man som ofta är borta från hemmet och de tre första barnen är "utflugna" är det en stor fördel och glädje med ett sådant barn i släptåg.
Barnet växte upp och i går fick jag på FB se en rektor under ett paraply intervjuas för någon tidnings räkning. Därav uttrycket om "förverkligade drömmar."Något hon önskar sina elever!
Det var bara det att jag själv träffades av uttrycket.
Jag tänkte på gårdagens drömmar om hur dagen i dag skulle bli.
Resväskan efter helgens utflykt, som inte blev uppackad i går skulle bli det i dag, tisdag.
En lång promenad på stan med rullator och en titt in i Nikolaikyrkan för en stund av ro och eftertanke. Ännu en gång ta tag i mina tidningsbuntar och flytta från en stol till en annan!
Ringa hårfrisörskan! Hoppas få en tid där och duscha innan dess.
Ringa till min svägerska Ingrid i Jävrebyn och gratta på födelsedagen.
Hur blev dagen? Nu ska jag vara mer ärlig än jag faktiskt önskar. Jag har ju sagt tidigare "att jag ljuger lite ibland när jag är på nätet" Så icke i dag!
Dagen, mörk och grå, började med att jag inte ens ville gå ur sängen. Väntade på att Elsemarie skulle ringa, som hon brukar, på väg till sin skola i Göteborg.
Pulverkaffe med bulle blev det till slut. Men hängig och lite vemodig fortsatte jag dagen.
Bestämde mig för att duscha för att förena detta med att ringa om tid hos min duktiga hårfrisörska, som inte har salongen öppen på onsdagar så besöket måste ske i dag.
Nu är det kväll. Har en känsla av att det blir enklare att tala om vad jag INTE gjorde än vad jag gjorde!
Jag packade INTE upp! Ringde INTE hårfrisörskan! Har gått i morgonrock hela dagen. Alltså klädde jag mig INTE! Hade INTE sett att Elsemarie ringt utan att jag svarat.
Tog INTE en promenad och kom alltså INTE in i Nikolaikyrkan!
Dagen fortskred UTAN arbetslust. Gjorde faktiskt en strömmingslåda av fisken jag tog från frysen i går kväll! För att jag måste! Märker ni hur gnällig jag är! Det trivs inte jag med. Det vet Gud.
Han är så god och hittar alltid på något att uppmuntra oss med!
Minns ni "BussInga"? Vi kom att sitta bredvid varandra på bussen en gång och är sedan dess goda vänner, och träffas då och då, Inga och jag!
Telefon ringer! En glad Inga säger till mej att sätta på TV. Rena väckelsemötet! Man riktigt känner Guds kärlek strömmar ut genom TVrutan kvittrar hon. "Jag vill minnas att jag kollade och du har det på kanal 9. Snabbt satt jag också och lyssnade till underbart tal och fin sång! Det hela handlade om att fatta mod, att aldrig tvivla på en stor Gud även om bönesvaret dröjer. Gud finns med hela tiden!
En hel timme varje dag kan jag se och lyssna. Måndag 18,Tisdag 19 osv.
Programmet heter TV70x7.
Se där ! Gud såg hur dämpad jag var! Såg till att Inga ringde och att jag snabbt fick in det fina på min TVskärm och sedan bara fick lyssna till sång och tal om att fatta mod, att Vi vilar i Guds hand, att han aldrig sviker, att för honom får vi berätta allt om vår sorg, vår längtan, vår frustration, våra ekonomiska bekymmer, vår glädje, vår tacksamhet osv.
Jag tror nog att ni förstår hur underbart det var för mig att se denna Guds omsorg i min modlöshet och tristess! Gud är god i sin stora kärlek till oss människor.
I morgon kommer Inga hit. Då ska jag berätta för henne hur uppmuntrad jag blev av att hon ringde just då när jag som bäst behövde Guds hjälp!
Gud sviker aldrig! Sov Gott mina vänner!
måndag 8 oktober 2018
Måndag 8 oktober 2018. Ikort sammanfattning!
Fredagen den 5 oktober hämtades jag i lägenheten vid 16-tiden av Tobias och flickvännen! Rullatorn, käppen, resväskan och jag stuvades in i Tobias bil och så bar det iväg mot Göteborg.
Med Tobias vid ratten åker man lugnt och tryggt . Ansvarsfull, hänsynsfull mot övriga trafikanter och tydligen god syn är några av mina iakttagelser. Det senaste om synen är nytänk på grund av min egen försämrade syn.
I Göteborg hämtade vi Filip och drog vidare mot Onsala där Elsemarie och Lasse tog emot oss med stora famnen. Nu var hela familjen ännu en gång samlad. Ett rikt dukat bord i det stora köket förhöjde stämningen.
Plats att sova finns i detta stora hus! Dagen avslutades med sång och musik. "Bred dina vida vingar, o Jesus över mig ! Och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig! Bliv du mitt allt i alla, min visdom och mitt råd! Och låt mig alla dagar få leva av din Nåd!
Lasse vid flygeln, vars tidigare ägare Bertil Andersson fick hembud för en tid sedan och Elsemarie och Lasse fick köpa detta instrument, som vi så många gånger hört Bertil spela på i deras hem i Borensberg! Lite extra känsligt faktiskt!
Filip fick låna bil hem till Göteborg och anlände nästa dag med Thea i sällskap.
Värdinnan sprang omkring med "hotellfrukost" till var och en. Oj så lyxig man kände sig. Liksom föregående kväll då sängen stod bäddad med så vackra lakan, en flaska dricka och en skål med Mariannkarameller på lilla bordet bredvid sängen! Klart man kände sig välkommen!
Den snabba Elsemarie bakade 100 goda bullar. Lasse åkte till fiskaffären. Köpte Rödspätta i stor mängd, lagade själv till den efter alla konstens regler!
Så satt vi där, alla nio, i kökets rymliga matsalsavdelning och avnjöt en osedvanligt god fiskmiddag me glass till efterrätt. Jag förstår känslan hos Elsemarie och Lasse att få ha dem alla omkring sig.
Man känner sig så tacksam! Jag minns när vi under vår tid i Borensberg fick besök och hela familjen var samlad.
Innan dess hade det varit besök i både Göteborg och Kungsbacka medan Elsemarie bakade bullar. Alla hade bilar och åkte dit de önskade . Linn och pojkvännen skulle på "Oktoberfest" på kvällen och hade hittat en affär där de inhandlade roliga kläder, vilka blev anledning till att de fich första pris för finaste klädsel på festen. Tror att jagskickade fotot på FB tidigare.
Söndagen, om vilken jag i går berättade en händelse så fin, kom oss till mötes. Kaffekorg fixades av snabba händer. och så gav vi oss iväg på utflykt i det vackra höstvädret.
Först till en loppmarknad, som jag nog måste säga, var den bästa jag någonsin skådat.
Jag inhandlade en skön liten fåtölj så nu får den gröna med alla Tobias och mina minnen, flytta till en annan familj. Jag har tidigare berättat om den och Tobias och mitt förhållande till densamma!
Vi äntrade våra bilar och så bar det iväg till en utsiktsplats, lite överdrivet kanske. Där dukades det medhavda i kaffekorgen upp och vi njöt av den familjära tillvaron ännu en stund innan vi åkte var och en hem till sig. Jag valde att åka hem fast jag var inbjuden att stanna i Onsala ytterligare några dagar. Det berodde på att jag nu hade möjligheten att komma ända hem till dörren!
I Göteborg hämtade vi Niklas, som också bor i Örebro så kom han också enkelt till stan.
Visst är det bra att ha en bil!!
Så var den trevliga helgen slut och nu är denna dag slut. Sven har varit här och hjälpt mig med ett och annat. Bl.a. har han nu skruvat fast lysröret över diskbänken så jag ej längre riskerar att plötsligt få det i huvudet!
I dag fick jag, tillsammans med en vän, bönesvar gällande ett problem som uppstått på en arbetsplats
Halleluja! Det löstes under dagens lopp och vi prisar Gud för att han aldrig sviker.
Detta att ha möjligheten att be en liten bön och få se hur Gud griper in är så stort och jag kan bara säga TACK GUD!
Ledsen är jag i kväll över att i TV fått veta att en skola för 450 elever i Uppsala i dag brunnit och att de som är misstänkta för att ha anlagt branden är två tonårsflickor.
Jag kan ej hålla tårarna tillbaka när jag tänker på alla konsekvenser detta för med sig. För familjer, För enskilda personer! Gud förbarma dig och ge de som ska ta tag i detta mycken vishet och förstånd att hantera det på bästa möjliga sätt!
Nu står Jon Blund i dörren och han är så välkommen! I dag har jag sovit en del och hoppas på lite arbetslust i morgon ! "Herren välsignar oss och bevarar oss och ger oss sin frid! Amen!!SOV GOTT alla mina vänner! Låt oss be för de berörda i branden i Uppsala. Tack att inga människor blev skadade ( vad jag vet) men ack så mycken bedrövelse på annat sätt! Vår Fader, vi behöver dej!
Med Tobias vid ratten åker man lugnt och tryggt . Ansvarsfull, hänsynsfull mot övriga trafikanter och tydligen god syn är några av mina iakttagelser. Det senaste om synen är nytänk på grund av min egen försämrade syn.
I Göteborg hämtade vi Filip och drog vidare mot Onsala där Elsemarie och Lasse tog emot oss med stora famnen. Nu var hela familjen ännu en gång samlad. Ett rikt dukat bord i det stora köket förhöjde stämningen.
Plats att sova finns i detta stora hus! Dagen avslutades med sång och musik. "Bred dina vida vingar, o Jesus över mig ! Och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig! Bliv du mitt allt i alla, min visdom och mitt råd! Och låt mig alla dagar få leva av din Nåd!
Lasse vid flygeln, vars tidigare ägare Bertil Andersson fick hembud för en tid sedan och Elsemarie och Lasse fick köpa detta instrument, som vi så många gånger hört Bertil spela på i deras hem i Borensberg! Lite extra känsligt faktiskt!
Filip fick låna bil hem till Göteborg och anlände nästa dag med Thea i sällskap.
Värdinnan sprang omkring med "hotellfrukost" till var och en. Oj så lyxig man kände sig. Liksom föregående kväll då sängen stod bäddad med så vackra lakan, en flaska dricka och en skål med Mariannkarameller på lilla bordet bredvid sängen! Klart man kände sig välkommen!
Den snabba Elsemarie bakade 100 goda bullar. Lasse åkte till fiskaffären. Köpte Rödspätta i stor mängd, lagade själv till den efter alla konstens regler!
Så satt vi där, alla nio, i kökets rymliga matsalsavdelning och avnjöt en osedvanligt god fiskmiddag me glass till efterrätt. Jag förstår känslan hos Elsemarie och Lasse att få ha dem alla omkring sig.
Man känner sig så tacksam! Jag minns när vi under vår tid i Borensberg fick besök och hela familjen var samlad.
Innan dess hade det varit besök i både Göteborg och Kungsbacka medan Elsemarie bakade bullar. Alla hade bilar och åkte dit de önskade . Linn och pojkvännen skulle på "Oktoberfest" på kvällen och hade hittat en affär där de inhandlade roliga kläder, vilka blev anledning till att de fich första pris för finaste klädsel på festen. Tror att jagskickade fotot på FB tidigare.
Söndagen, om vilken jag i går berättade en händelse så fin, kom oss till mötes. Kaffekorg fixades av snabba händer. och så gav vi oss iväg på utflykt i det vackra höstvädret.
Först till en loppmarknad, som jag nog måste säga, var den bästa jag någonsin skådat.
Jag inhandlade en skön liten fåtölj så nu får den gröna med alla Tobias och mina minnen, flytta till en annan familj. Jag har tidigare berättat om den och Tobias och mitt förhållande till densamma!
Vi äntrade våra bilar och så bar det iväg till en utsiktsplats, lite överdrivet kanske. Där dukades det medhavda i kaffekorgen upp och vi njöt av den familjära tillvaron ännu en stund innan vi åkte var och en hem till sig. Jag valde att åka hem fast jag var inbjuden att stanna i Onsala ytterligare några dagar. Det berodde på att jag nu hade möjligheten att komma ända hem till dörren!
I Göteborg hämtade vi Niklas, som också bor i Örebro så kom han också enkelt till stan.
Visst är det bra att ha en bil!!
Så var den trevliga helgen slut och nu är denna dag slut. Sven har varit här och hjälpt mig med ett och annat. Bl.a. har han nu skruvat fast lysröret över diskbänken så jag ej längre riskerar att plötsligt få det i huvudet!
I dag fick jag, tillsammans med en vän, bönesvar gällande ett problem som uppstått på en arbetsplats
Halleluja! Det löstes under dagens lopp och vi prisar Gud för att han aldrig sviker.
Detta att ha möjligheten att be en liten bön och få se hur Gud griper in är så stort och jag kan bara säga TACK GUD!
Ledsen är jag i kväll över att i TV fått veta att en skola för 450 elever i Uppsala i dag brunnit och att de som är misstänkta för att ha anlagt branden är två tonårsflickor.
Jag kan ej hålla tårarna tillbaka när jag tänker på alla konsekvenser detta för med sig. För familjer, För enskilda personer! Gud förbarma dig och ge de som ska ta tag i detta mycken vishet och förstånd att hantera det på bästa möjliga sätt!
Nu står Jon Blund i dörren och han är så välkommen! I dag har jag sovit en del och hoppas på lite arbetslust i morgon ! "Herren välsignar oss och bevarar oss och ger oss sin frid! Amen!!SOV GOTT alla mina vänner! Låt oss be för de berörda i branden i Uppsala. Tack att inga människor blev skadade ( vad jag vet) men ack så mycken bedrövelse på annat sätt! Vår Fader, vi behöver dej!
söndag 7 oktober 2018
Söndag 7 oktober 2018.! Kärlek visad i handling. Åter från Onsala! Kort blogg!
Jag skrev på FB i morse att jag skulle berätta en liten solskenshistoria på bloggen i kväll. På grund av min syns beskaffenhet och tröttheten efter 40 mils bilresa (utöver sviter efter luftombyte, som bara jag tror att det finns och angriper just mig) så blir det just bara denna lilla solskenshistoria, som verkligen ej bör falla i glömska.
Det övriga tar jag i morgon.
Elsemarie drog upp rullgardinen i mitt rum, tog mig ut på husets baksida och visade mig den förtrollande synen av dimmorna som svepte runt det stora gärde som omger deras hus Solen skulle snart tränga igenom och vi stod där i förundran. Jag var inställd på kaffe med Elsemaries goda bullr men ack vilken miss.
Dottern förklarade att hon ämnade sig till havet för ännu ett dopp. Jag försökte med att säga att jag hade uppfattat det som att det var gårdagen som skulle stå för säsongens sista dopp. Nej då! Det är vattnets och luftens temperatur som avgör den saken fick jag veta. Lufttemperaturen var i dag 5 grader och om en stund skulle det visa sig att vattnets temperatur höll tolv grader. Alltså var det ingen tvekan.
Hur skulle jag hantera detta? Jag som var inställd på kaffe o ch bullar därtill.
Efter en kort överläggning med mitt bättre jag, iklädd min rosa morgonrock som alltid finns på en krok i mitt rum, så satt jag inom kort i bilen på väg till havet.
I dag gick jag inte ut på bryggan utan satt kvar i bilen och väntade .
Glad och uppfriskad vände hon bilen och på den smala vägen anträdde vi färden mot hemmet där Lasse låg och sov. Trodde Elsemarie !
" Oj där kommer en bil . Ska den också ner till stranden" utbrister jag. " Nej det är ju Lasse" säger Elsemarie! Stannar till och får veta att när han vaknade och såg att sängen bredvid hans var tom så fick han snabbt på sig kläderna och åkte iväg för att se henne dyka ner i havet ännu en gång! Nej, själv skulle han inte unna sig denna upplevelse! Bara dela fruns glädje. Vilken kärlek!!
Hoppas ni förstår om jag "höll på att tappa öronen" när hon frågar:" Vill du att jag ska vända och hoppa i en gång till?" Jo det var ju därför han hade åkt iväg mot havet! Det ville han så gärna!
På nolltid hade Elsemarie vänt bilen. Badkläder fanns ju under badkappan så det var bara att dyka i ännu en gång med Lasse full av beundran på bryggan!
TJa vad sägs om detta? Kärlek och omtänksamhet från båda hållen!
Själv satt jag förstummad kvar i bilen.
Från fikabordet i vardagsrummet kunde vi över fälten se dimmorna lätta alltmer och solen bryta fram.
En sol som skulle lysa hela dagen!
Som ni förstår hände mycket mer denna dag men just nu före sängdags får det räcka med denna solskenshistoria.
Visst är det så här det ska vara tänker jag! !
Sov nu gott alla mina vänner och så tackar vi Gud för allt gott som vi fått vara med om också i dag!
Det övriga tar jag i morgon.
Elsemarie drog upp rullgardinen i mitt rum, tog mig ut på husets baksida och visade mig den förtrollande synen av dimmorna som svepte runt det stora gärde som omger deras hus Solen skulle snart tränga igenom och vi stod där i förundran. Jag var inställd på kaffe med Elsemaries goda bullr men ack vilken miss.
Dottern förklarade att hon ämnade sig till havet för ännu ett dopp. Jag försökte med att säga att jag hade uppfattat det som att det var gårdagen som skulle stå för säsongens sista dopp. Nej då! Det är vattnets och luftens temperatur som avgör den saken fick jag veta. Lufttemperaturen var i dag 5 grader och om en stund skulle det visa sig att vattnets temperatur höll tolv grader. Alltså var det ingen tvekan.
Hur skulle jag hantera detta? Jag som var inställd på kaffe o ch bullar därtill.
Efter en kort överläggning med mitt bättre jag, iklädd min rosa morgonrock som alltid finns på en krok i mitt rum, så satt jag inom kort i bilen på väg till havet.
I dag gick jag inte ut på bryggan utan satt kvar i bilen och väntade .
Glad och uppfriskad vände hon bilen och på den smala vägen anträdde vi färden mot hemmet där Lasse låg och sov. Trodde Elsemarie !
" Oj där kommer en bil . Ska den också ner till stranden" utbrister jag. " Nej det är ju Lasse" säger Elsemarie! Stannar till och får veta att när han vaknade och såg att sängen bredvid hans var tom så fick han snabbt på sig kläderna och åkte iväg för att se henne dyka ner i havet ännu en gång! Nej, själv skulle han inte unna sig denna upplevelse! Bara dela fruns glädje. Vilken kärlek!!
Hoppas ni förstår om jag "höll på att tappa öronen" när hon frågar:" Vill du att jag ska vända och hoppa i en gång till?" Jo det var ju därför han hade åkt iväg mot havet! Det ville han så gärna!
På nolltid hade Elsemarie vänt bilen. Badkläder fanns ju under badkappan så det var bara att dyka i ännu en gång med Lasse full av beundran på bryggan!
TJa vad sägs om detta? Kärlek och omtänksamhet från båda hållen!
Själv satt jag förstummad kvar i bilen.
Från fikabordet i vardagsrummet kunde vi över fälten se dimmorna lätta alltmer och solen bryta fram.
En sol som skulle lysa hela dagen!
Som ni förstår hände mycket mer denna dag men just nu före sängdags får det räcka med denna solskenshistoria.
Visst är det så här det ska vara tänker jag! !
Sov nu gott alla mina vänner och så tackar vi Gud för allt gott som vi fått vara med om också i dag!
torsdag 4 oktober 2018
Torsdag 4 oktober 2018. Sen som vanligt. Det händer nya saker hela tiden och jag är bra på att prioritera.
Ja så är det. Den 28 september var jag hos min hårfrisörska. Den 29 september, lördag var jag inne hela dagen . Lugnt och stilla. Jag grätlite för min försämrade syn. Detta orsakar en del lidande av skilda slag.
Så har vi kommit in i höstmånaden oktober.!
Sommaren gick snabbt. Jag kände mer av de olika årstiderna när jag bodde i villan och jag kunde se åt alla håll. Men om den krocken sk jag skriva i vinter har jag tänkt!
I måndags kom Ulla och Kerstin och städade. Vi åt god mat från restaurngen på min gata. Skönt nog kunde vi sitta på balkongen för att äta. Sven kom och fixade med lamporna i köket. De barna, de barna!
På tisdagen kom Moni Höglund, präst i Svenska Kyrkan. Hon fyllde år så jag hade givit mina flickor i uppdrag att på måndagen köpa blommor, med vilka jag tog emot henne vid ankomst. Sven dök upp, fikade med oss och fortsatte med sitt jobb i lägenheten.
Meningen var att jag skulle deltaga i ett möte på fredag men då ska jag vara i Göteborg så Moni filmade så jag kommer att vara med i en liten filmsnutt . Men med ett stort budskap!
På onsdagen kom Maria, Sven och Kristin och vi gick till SCB, över gatan, och åt jättegod lunch.
Jag bor "mitt i smeten" med restauranger runt omkring. På grund av min försämrade syn så väljer jag att "äta på stan". Så tacksam för den möjligheten. Vi fikade hemma hos mej med drömmar, nygräddade för dagen!
I dag har jag använt min iPhone mycket. Skickat och tagit emot message! Inte så dumt faktiskt! Det krånglade till sig lite på slutet nu så jag säger GodNatt till er mina vänner och sover gott, jag hoppas!
Så har vi kommit in i höstmånaden oktober.!
Sommaren gick snabbt. Jag kände mer av de olika årstiderna när jag bodde i villan och jag kunde se åt alla håll. Men om den krocken sk jag skriva i vinter har jag tänkt!
I måndags kom Ulla och Kerstin och städade. Vi åt god mat från restaurngen på min gata. Skönt nog kunde vi sitta på balkongen för att äta. Sven kom och fixade med lamporna i köket. De barna, de barna!
På tisdagen kom Moni Höglund, präst i Svenska Kyrkan. Hon fyllde år så jag hade givit mina flickor i uppdrag att på måndagen köpa blommor, med vilka jag tog emot henne vid ankomst. Sven dök upp, fikade med oss och fortsatte med sitt jobb i lägenheten.
Meningen var att jag skulle deltaga i ett möte på fredag men då ska jag vara i Göteborg så Moni filmade så jag kommer att vara med i en liten filmsnutt . Men med ett stort budskap!
På onsdagen kom Maria, Sven och Kristin och vi gick till SCB, över gatan, och åt jättegod lunch.
Jag bor "mitt i smeten" med restauranger runt omkring. På grund av min försämrade syn så väljer jag att "äta på stan". Så tacksam för den möjligheten. Vi fikade hemma hos mej med drömmar, nygräddade för dagen!
I dag har jag använt min iPhone mycket. Skickat och tagit emot message! Inte så dumt faktiskt! Det krånglade till sig lite på slutet nu så jag säger GodNatt till er mina vänner och sover gott, jag hoppas!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)