Tisdag30 september 2014. En kortisblogg i kväll.

Här spelar Kristin, nyss fyllda fem år, på min 60årsdag. Pappa Sven vid pianot och bror Martin beundrar lillasyster.

Datorn har blivit knäpp. Eller jag. Numera skickar den två bilder fast jag bara beställt ett ex.
I alla fall, kära bloggläsare, så fann jag detta foto, som skulle visats tillsammans med andra då jag skrev om den stora överraskningsfödelsedagen, men här är det ingen ordning. Det blir som det blir.
Många gånger var jag med Kristin och hennes bror till lektionerna i Betels musikskola.
Minns hur den lilla tösen bar fiolen och människor vi mötte log mot oss.


Beträffande dagen så är det så att en del dagar är bra, andra mindre bra. Det senare gäller för dagen som gått. Jag skulle göra så mycket men vad har jag gjort. Jo, LETAT! Jag använder numera ganska mycket tid åt detta.
Fick sällskap till lunchen av Tobias, som är ledig från skolan i dag också. Mamma Elsemarie reste tidigt i morse med sitt jobb på konferens ett par dagar.

Fikabesök av en god vän, plockat in krukväxter från altan. Det var inte mycket att skryta med men letandet hade i alla fall framgång.
Nu går jag till sängen, den sköna, läser lite innan jag somnar. Det vackra soliga höstvädret håller i sig och vi njuter av att den fina sommaren förlängdes. Tack för i dag, gode Gud! Vänner, Sov Gott!

Måndag 29 september 2014. Sen kortisblogg i kväll.

Kristian har varit med mamma och mormor och handlat dagsfärska limpor till halva priset.

Ja så var det på den tiden i Lundby. Klockan ett kom brödbilen till affären med limpor som från början hade lågt pris, vilket sedan sänktes till hälften. Med 10 pojkar så gick det åt en del bröd och vi förpassade limporna till våra "frysar", där de ej blev liggande så länge.

I mammas dagbok läser jag att hon höll på med "efterkalas" t.o.m. 23 maj. " Tack gode Gud att jag fått nåd att leva så länge", lyder i dagboken några ord, som avslutar hennes födelsedagsfirande.

När vi var hos mamma i påskhelgen visade hon mig några mönster på virkade överkast, som jag önskat att hon skulle virka. Jag valde ett med rosor, så vackert men inte anade jag att mamma skulle ta itu med det på en gång. Nu ser jag i hennes dagbok att hon virkade och virkade, hade ont i ryggen emellanåt och nu tänker jag att det var väl alltför mycket för henne." Nu har jag virkat en ränga till",står det ibland.

Den 15 juni står det i min bok att Elsemaries Lasse fyller 25 år "någonstans i Grekland.". Aha, de var ju ute och tågluffade sedan de avslutat sitt år med "Kanal 3". Elsemarie hade fått jobb och lägenhet i Katrineholm, där Lassse bodde och till höstterminen skulle hon börja sin bana som musiklärare där.

Den 18 juni flyttade 16åringen åter till sina föräldrar där allt nu funkade igen. Samma dag står det att jag ringt till mamma och hon är ej så pigg. Skönt att vi snart får komma hem och bo i hennes närhet, har jag skrivit.
Kvinnan som bodde här, till och från, för rehabilitering var fortfarande kvar. Mattias var en tid hos kusinerna i Hjortkvarn.
Nu närmade sig midsommarhelgen och den berättar jag om i nästa inlägg.
Dagen som gått har varit helt underbar med sol och värme. Fick skjuts till träningen, plockade fallfrukt hos Elsemarie, som har så mycket så jag ska ge till min syster som ,full av energi, trots värk i sina ben, kokar äppelmos och jobbar på. Så roligt att hon blev så bra efter behandlingen på sjukhuset.
"Herren är min herde, mig skall intet fattas" står det i psalm 23. Det sover vi på!

Söndag 28 september 2014. Mera 80tal.

Här tackar mamma, genom Georg, för all uppvaktning och för att så många ville komma till festen.

 

 

Så var mammas fest över och vi skingrades med trevliga minnen. Allt blev så lyckat.

 Upptäckte vid hemkomsten att jag blivit av med 3.800 kronor. Varför spärrade jag inte kortet står det i dagboken. Jag hade några dagar tidigare förlorat min plånbok, men trodde att den skulle komma fram på något sätt. Vid närmare eftertanke förstod jag att den blivit stulen av en ung besökare i vårt hem. Eftersom jag i någon mån hade haft med  familjen att göra så tänkte jag att det bästa i detta fall var att låta det hela bero. Tyvärr hörde jag senare att jag inte var den enda som råkat ut för denna "smarta"person.Tror att jag på den tiden hade koden på en papperslapp i plånboken. Sedan många år har jag som kod ett ord innehållande 10 olika bokstäver där första bokstaven står för en etta. Endast jag själv kan tyda bokstäverna.

I slutet av månaden kom socialen hit med en 16 års pojke, som jag nu inte minns anledningen till, men vi fann varandra och jag fick också bra kontakt med hans föräldrar och besökte dem.
3 juni åkte Georg och jag till min bror Helge och hans fru Karin, boende i Södertälje. Georg stannade kvar där medan vi andra tre åkte till den årliga "Smålandsträffen" i Stockholm där alla hade anknytning till Misterhults kommun och många från Figeholm fanns på plats. Så roligt att träffa en och annan lekkamrat eller skolkamrat från 30talet.  Nästa dag med Helge och Karin till Mörkö och deras sommarstuga innan vi åkte hem.

Nu hade jag förutom 16åringen också fått en kvinna hit för rehabilitering.
Jag satsade en hel del tid på henne för att hon skulle komma tillrätta med sitt liv.
Den unga pojke som bott här under sin skoltid i två år slutade nu skolan och lämnade Örebro. 

Även barnbarnen hade examen i sina skolor och för familjen i Vivalla, Ulla och Lennart, innebar det att
 de flyttade för gott till Skrankebol, Hjortkvarn, där de sedan ett par år ,eller mer, haft sin "sommarstuga". Huset hade två rymliga våningar och de har fortfarande stor glädje av sitt hus, som de under åren jobbat med och gjort om. Numera kommer barn och barnbarn hem och hälsar på och där finns gott om plats för samtliga.
För barnen, på den tiden, innebar det att de fick åka skolskjuts eftersom deras hus låg några km. från skolan men alla var nöjda. Kusinerna hade redan tidigare varit där på helger och sportlov och alla kände sig hemma "på landet".

Nu tar snart denna dag slut och Isak går här och undrar varför jag inte tänker gå till sängen. Han vet inte att familjen om en halv timme hämtar honom. I morgon har Tobias klass studiedag och han är därför hemma och tar hand om Isak. Jag har varit ensam hela dagen och inte varit i kyrkan.
 Nu talar de i TV åter om alkoholens roll i många familjer. Det gör så ont att höra de vuxna berätta om sin svåra barndom och skuldkänslor över att de ej kunde hjälpa sina föräldrar ur deras missbruk.Familjerna är väldigt skickliga på att dölja sina problem för utomstående säger de.
Nu säger jag GodNatt och ska lyssna lite mer innan jag ska säga "Hej då" till Isak.SovGott!


 

Lördag 27 september 2014. Mamma Alvas 90årsdag 1989.

Här fotograferas mamma och nästan alla av hennes stora familj inför  90årsdagen.

Också i kväll, på grund av Isaks kvällsvanor, måste jag skriva tidigt så han inte blir försenad med sin sömn.

 

Hur dagen blev? Kom inte iväg till stan för det blåste  ute.
Fick kaffegäst på förmiddagen. Telefonsamtal från "en förtvivlad" senare på dagen. Så maktlös man känner sig men så skönt att då få lämna över till Gud, som i en sång jag ofta citerar:"Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg, som där skyhöga stå, räkna med Gud för han gör det omöjliga. Han gör vad människor icke förmå."

På eftermiddagen kom en ung, stark kille och hjälpte mig att få ordning på kompostjorden, ett arbete, som visade sig vara mig övermäktigt. Nu höll jag upp säcken och killen öste i den silade kompostjorden. Så smidigt allting gick när jag fick hjälp.

I mammas dagbok från maj månad läser jag att den 3 begravdes Hartvig, som  i många år var förlovad med faster Anna.Hon behövdes av sina föräldrar och syskon i så hög grad att paret inte hade möjlighet att bilda ett eget hem. Hartvig kom ursprungligen från Stockholm men på grund av sysselsättning kom han att bosätta sig i trakten, där han snart träffade Anna. Han bodde i alla år i Hörningsnäs och blev för oss barn vår farbror, som alla övriga farbröder i familjen. Ärligt talat så blev han den vi tyckte allra mest om.Lugn och trygg och visste så mycket. När faster Anna dog flyttade han till en lägenhet i Figeholm och vi träffade honom alltid då vi var på besök hos mamma.

Den 10 maj står det att "i dag kom Ruth". 11 maj kom Georg, 12 maj kom Vidor och Ester från Göteborg. "Alla har mycket att göra. Jag virkar på Ruths överkast." Lilla mamma!
Den 13 står det (fortfarande i mammas dagbok): "Vilken födelsedag! Har aldrig varit med om något så roligt och trevligt förr. Alla mina nära och kära har arbetat och gjort allt så trevligt och vackert för mig.
Ett vackert minne för livet! Må Gud välsigna dem alla!"

Nu tar jag till min egen dagbok. Vilken 90årsfest! Bo Sage fotograferade. Kerstins familj ej med på kortet. De kom senare till festen där alla var med utom barnbarnsbarnen Mikael och Fredrik samt IngaMajs dotter Lena med familj
112 gäster bjöds på kycklingsallad med rosenbröd, smör och ost, kaffe och tårta samt, så klart äkta småländsk ostkaka, som Stina är mästare på att tillverka. Sylt och grädde därtill.
 Eftersom det var pingsthelg med en annandag så fick vi tid att träffa varandra. I Brevik, nära Figeholm fanns små stugor att hyra, vilket gjorde att vi bodde i varandras närhet och hann med att umgås.

Gäster hade anlänt från olika håll i landet. Grannbarnen, nu vuxna,alla med avlidna föräldrar, sommargäster och andra, mammas vänner. Programmedverkan av så många begåvade talare, sångare och musikanter. Vilken fest för lilla mamma! Det var hon värd! Vilken avslutning på födelsedagar! Jag får en tår i ögat när jag tänker på hur hon från början, som en liten ensam stockholmsflicka hamnade i trakten. Vilket rikt och intressant liv hon ändå fick!
Hon ville gärna säga TACK till alla som kommit till festen. Hon bad Georg att säga det hon ville säga, vilket han gjorde så fint.
Så där ja! Nu är klockan över halv tio och en liten tass påminner mig om detta. Alltså är det bara att gå till sängen för så här dags ska man gå till vila tycker Isak. Jag säger därför GodNatt till alla bloggläsare. Hoppas att Filip i Göteborg kan "ta över" bloggen och fixa till det stora fotot som skulle vara med på denna blogg. Lycka till! "Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer."

Fredag 26 september 2014. Lite 80-tal.

Dimma och 9 grader. Bakade bullar, som skickades vidare till Göteborg och barnbarnet.
Familjen ska förenas där och bo hos Filip över helgen. Linn SMSade mej från tåget på väg från Växjö.
Isak fick inte följa med denna gång. Han stannar kvar hos mej. Detta ger mig anledning att skriva tidig blogg, för jag vet, att när klockan närmar sig halv 10, mer eller mindre tvingar han mig i säng, eftersom han vill att alla ska somna samtidigt. En riktig familjehund.
Nyss hade jag spontant fikabesök här, samt ett kort besök av barnbarnet Mikael på väg hem från jobbet.
Så roligt!

Nu till år 1989. Både Kerstin, Ulla och jag hade hos Socialen lovat att vara jourhem hela sommaren och det betydde att vi alltid fick vara redo att ta emot barn, med mycket kort varsel.
Jag ser att jag för ett tag sedan jobbat klart de fem månader som krävdes för en ny, lång Akasseperiod så jag var fri att ta emot när som helst på dygnet. Jag hade Kerstins tre pojkar på nära håll så "mina" barn hade sällskap av dem och våra grannbarn.

Nu gäller det att sovra bland dagboksanteckningar. Det hände en del och det är lätt gjort att jag blir för mångordig. Det gäller att passa sig.
I april och maj, 6 dagar var det turbulens kring en mig bekant flicka som rymt från en institution och genom missförstånd på olika håll fick jag besök av säkerhetspolisen och socialen, som sökt mig pr telefon men ej fått svar. När de plötsligt stod utanför min dörr, då jag på eftermiddagen kommit hem från mitt jobb med en utställning om Bangladesh stod jag helt frågande.

Genom fönstret syntes en mjölpåse stå på en bänk i köket när kvinnan från socialen tidigare på dagen sökt mig. Detta var bevis för att jag var hemma , hade gömt flickan och ej svarade i telefon. Alltså bäst att ta med säkerhetspolisen på eftermiddagen.
Poliserna sa inte så mycket men det gjorde kvinnan från Socialen så mycket mer. Att jag inte svarat i telefon på fm fick jag förklaring till när jag på övervåningen fann att luren var avlagd. Ack så onödigt! Kvinnan fortsatte i alla fall med ett ilsket, långt och ingående förhör innan en av poliserna frågade:"Finns flickan här?" Jag hade talat om hela händelseförloppet och svarade att hon överhuvudtaget ej varit hos mej och talade om var hon befunnit sig. De tre personerna lämnade  huset. Jag var ledsen, arg och upprörd.
Det hela pågick en vecka och om jag gjort fel eller ej så var det hela i alla fall mycket överraskande och obehagligt slut. Jag och hemmet dit flickan ( ej boende i Örebro) fått bo ett par dagar hade kontakt.
Så kan det gå ! Redan dagen efter besöket hos mig hade jag på eget initiativ ett samtal med polisen, som gav mig lugnet tillbaka. De förstod från början och trodde på det jag berättade.

När jag två dagar senare hämtade Georg från flyget var jag ändå "märkt". Allt tog så fel vändning. Flickan kom dock åter dit hon skulle.

Nu närmade sig mors 90årsdag 16 maj.Redan den 9 står det att jag bakat kakor och bottnar till 10 tårtor. Jag packade allt bakverk i bilen och åkte till Figeholm. Georg kom med tåg till Oskarshamn. I mammas Högskulla gick ej längre att vara för där hade hantverkare full verksamhet men mamma bodde hos Stina som hade lägenheten i Figeholm kvar. Mamma hade annonserat att alla var välkomna  till Filadelfia lördagen den 13 maj. Inga presenter men en slant till "Erikshjälpen" ville hon gärna ha. Hon hade i flera år skänkt pengar dit.

Om mammas sista födelsedag berättar jag i nästa inlägg för nu är det dags för Isak att sova och då måste jag också göra det. Efter en liten kisspromenad!
Nu säger jag GodNatt och jag är tacksam för en fin dag tillsammans med Isak. Nu ber vi för situationen i Irak och Syrien där det är så oroligt. Ebolaepidemin i Afrika smittar allt fler och många dör.
Skönt att veta att Gud trots ondskan, som han ej kan fördra, ändå ser allt och har sista ordet. MOT det onda, FÖR det goda, säger vi, tillsammans med MÅNGA andra över hela vår jord. Gud är god!

Torsdag 25 september 2014. Forts. år 1989.

"MosterBritta" på väg till Äspö, tillsammans med syskonbarnen och kusinerna Sven och Christer.Några år senare flyttade hon till Brasilien och "HoppetsHem"i Porto Alegre, där hon fick många pojkar att ta hand om.

Det har varit en bra dag i dag då jag hunnit med att sortera en del papper.
Jag har besvärligt med två lösa framtänder i nedre käken. Tandläkaren vill ta bort dem men i dag ringde jag och sa att vi väntar med det , även om jag får besvärligt, för jag ska ut och resa till några platser och träffa "nya" människor, så jag fick en tid i november i stället för i morgon. Hoppas att de inte ramlar av egen vilja!

På TV visas just nu hur livet fungerar på Klostret i Vadstena. Så intressant så jag blev sittande utan att skriva, bara tittande!
I år är det 20 år sedan Estoniakatastrofen, då så många människor miste livet. Många barn miste sin mamma den där mörka natten på havet. I kväll visades på TV bilder både från dagen det hände och hur människor i dag lever med sin sorg. Jag tror att de flesta vet var de befann sig just när nyheten spreds genom radion på morgonen.
Från våra trakter var det många som miste sina liv. Från en skola var det 33 kvinnor, jobbande i "skolbespisningen"och som fått denna resa som en uppmuntran för sitt arbete. Så lite vi vet om dagar som kommer!

Nu till år 1989. Gossen, som vi tagit hand om bodde ibland hos Kerstins familj så vi höll båda kontakt med honom och hans jobbiga mamma.Hon tog senare pojken hem till sig men efter några dagar ringde socialjouren om att polisen kommit dit med honom sent på kvällen och undrade om Kerstin kunde ta emot honom. Lilla vännen!

Den 25 april står det att Georg ringt från Jerusalem. Vet ej när han åkte dit. Det var så vanligt att han var på resande fot.
När jag läser i min dagbok blir jag förfärad. Varifrån kom alla människor? När jag nu ser namnen på den och den och den så kan jag se deras ansikten framför mig och deras bekymmer av olika slag.
Jag minns att jag på den tiden drömde om att ha en liten lägenhet i stan där jag bara skulle ta emot människor som mådde dåligt. Så blev det inte, utan det blev i stället besök hos människor, mängder av telefonsamtal, studiecirklar, utställningar, där jag till en sådan bakade 200 bullar, trädgårdsföreningen, bara för att jag bodde granne med dess ordförande! Mitt intresse för trädgård var minimalt men jag bakade bullar till våra träffar och det var roligt!

Tog hand om barnbarn, uppe sent på kvällarna, hade huvudvärk...
När jag nu läser i dagboken sänder jag till Gud många tack för att han gav mig både kraft och glädje i mitt engagemang. Jag var ju ung då! Tyckte om att hålla på och ville aldrig säga nej.
Naturligtvis var det roligt med kontakten med barn och barnbarn och att hinna med dem också. Ofta sov de större barnen över hos oss.
Nej nu verkar det skryt , vilket det inte skulle vara, men jag blir så förvånad av att se hur mycket som uträttades och att jag, lik vår mamma, aldrig upplevde det som jobbigt eller tröttnade.

Men NU tröttnar jag och kanske mina läsare också, så det är lika bra att säga GodNatt. En ny dag väntar i morgon och då ska jag börja med att baka bullar, har jag tänkt.Tack Gud för att du uppehållit mig i dag! Amen! Välsigna alla som läser bloggen!

Onsdag 24 september 2014.Omväxling. Lite år1989.

Ingen is på altan i dag. Ska vara milt väder en hel vecka. Minst!
Handlade i min "gamla" affär i dag. Inte så ofta där nu sedan Netto kommit nära min Träningslokal.
Gjorde Orientalisk kyckling för att ge bort. Passade bättre i morgon för den familj, som skulle få den.

Gick till Husgruppen. Det är alltid givande samtal där . Nu ska jag dra iväg till år 1989.
I mitt förra inlägg skrev jag om en liten 6åring, som kommit till oss genom polisens och  socialens försorg.
I min dagbok står den 24 januari." Pelle ( fingerat namn) kom. Ojojoj!"
Nästa dag står det att vi hälsat på hos Kerstin, handlat karameller på stan. Pojkens mamma ringt.
26 jan. "Pelles mamma ringt. Ej så bra." Vi är hemma i dag. Bakar bullar och pepparkakor.
Pelle sjunger emellanåt.Leker med kakmått som pratar.Sätter på tiduret och säger att han måste vara tyst tills det ringer. Sitter moltyst i ca 40 minuter.

27 jan.Både Pelle och jag vaknade klockan 6. På fm kom Pelles mamma och en socialsekreterare en stund. Pelle gråter för han är ledsen "inuti". Han känner sig alltid ensam för ingen på Lekis vill vara med honom. Han vågar inte heller åka hem för han är ej säker på mamma och alkoholen, anförtror han mej."Hemma luktar det öl, men det gör det inte här,"säger han.
Den 14 febr. var Pelle hemma hos sin mamma hela eftermiddagen. Den 15 febr står det att "han är förskräckligt skrikig och bråkig när han kommer från Lekis"
Modern vill ha hem Pelle och med socialens tillåtelse får hon det. Den 21 febr. åker jag dit med hans kläder. Jag har löfte av modern att ge honom "Barnens Bibel", som jag köper och åker hem till Pelle med, några dagar senare. Det jag nu skrivit står i min dagbok. Det finns flera lösa anteckningsblad där jag skrivit ned vad han sagt och tänkt. Undrar var han finns i dag!

I början av mars fick vi ta hand o ännu en 6års pojke med en alltför jobbig mamma, vilket jag snart kom underfund med. Jag skjutsade honom varje morgon till Lekis och hämtade honom på eftermiddagen.
I påskhelgen åkte vi hem till Figeholm. Georg och jag fick löfte av arrendatorn på Högskulla att få hyra en stuga på gården för att vara där hela sommaren. Nära vårt föräldrahem där Stina nu höll på med ombyggnad och mamma skulle få ha ett eget rum där.
Kändes bra att veta att få vara i mammas närhet och så få tillbringa sommaren i Figeholm, den lilla skärgårdsidyllen.
Nu är det dags att sova igen. Önskar oss alla en God Natt.

tisdag 23 september 2014. Idag och kanske 80tal.

Tro inte att luftombytesbesvären försvinner med åren! I alla fall inte hos mej.
Det var ffg. is i vattenhinken på altan i morse. Vågade inte titta på vindruvor och tomater. Hoppas!
Tog mig i kragen och promenerade till Träningen. Vidare till affären i dess närhet. Strax efter hemkomsten kom Kerstin med en del hon handlat åt mig, så omtänksamt!

Efter vår kaffestund kom en matgäst. Nu har jag borstat tänderna, speciellt två hotade framtänder och gurglat med Corsodyl, enl. rekommendation från apoteket.

Nu går jag till år 1989 och har både mammas och min dagbok att tillgå. Detta år är det första av tre , som jag helst ej vill skriva om, men eftersom den här bloggen kom till för att jag ej kom igång med, av barnen efterfrågade memoarer, så känner jag det inte rätt att ignorera dem. Livet består av både ljus och mörker och varken Job eller Kung David drog sig för att berätta om livets olika sidor, så varför skulle jag göra det?

Årets första dag hade vi besök för första gången av Elsemaries blivande svärföräldrar, Erik och AnnaMaria. Som vanligt avlyssnades Nyårskonserten från Wien med kaffe och Schwarzwaldstårta, innan vi åt en god middag.
Den 3 januari åkte Georg till Israel. Den 6 åkte IngaMaj och jag hem till mamma några dagar. Nu skulle hennes hem överlåtas till Stina och vi syskon delade hemmet mellan oss. Vår bror och svägerska ville bara ha en enda sak, en väggkaffekvarn, som mamma en gång fått i present av Helge. Resten delade vi systrar upp i god sämja. Mamma var synbarligen lättad då vi på kvällen kunde berätta detta.
Jag minns att vi tittade på kort, bl.a. ett skolkort där hon kunde namnen på alla sina skolkamrater och även visste ett och annat om "någons" kunskap i Matematik. Mamma fick hjälpa Fröken med inlärningen  ibland.
Hon kunde  även berätta om en och annans vuxenliv. Vi skrattade hjärtligt åt hennes berättelser om forna dagar.
Den 12 jan. kom Georg hem från Israel.Nu  hade han sitt arbete på kontoret i Linköping där han innehade en tjänst som Distriktsstudieledare och hade lägenhet i stan.Resan hem på fredagarna tog ungefär lika lång tid, som tidigare från Stockholm. Resorna,som guide fortsatte i samma omfattning som under tiden i Stockholm. Han trivdes med livet och sitt arbete, även om det tog på krafterna med många gånger alltför lite sömn.
Den 20 jan. kom Socialjouren med en tjej, som tydligen var särskilt jobbig. Det står i min bok att Mikael (barnbarnet ) kom och stannade över natt. "Så gulligt av honom, bra att han kom", har jag skrivit.
Tjejens boende hos oss gällde bara ett par dagar kan jag se. Den 24 kom Soc. med en 6års gosse som hade en alkoholberoende, ensamstående mamma och nu hade det i sen kvällstimme "tjorvat" till sig i hemmet.
Vid sådana tillfällen gjorde det ont i hjärtat. Varför skulle alkohol få förstöra livet för så många människor? En liten rädd 6åring fick genom polisens försorg lämna sitt hem.
Under tiden jag suttit här och skrivit har jag även sett " Djävulsdansen" på TV och innehållet rörde just alkoholberoende föräldrar.

Nu får jag avsluta för i kväll, trots att jag inte hann bli klar med januari ens. Har en del anteckningar om vårt liv tillsammans med den lille gossen. Dessa tänker jag delvis återge, om inte annat så för min egen skull.
Nu ser jag fram emot en ny fin morgondag och önskar oss alla en GodNatt! Tack Gud, för i dag!
En tiggare satt utanför affären i dag. Han fick bara lite frukt, choklad och en tjuga. Fy vad jag skämdes då jag kom hem med allt jag inhandlat i matvaruaffären. Tänk om jag haft någon i min närhet som kunnat tala Bulgariens språk så jag kunnat fråga lite om hans situation. Språkförbistringen är ett dilemma.
Men jag kunde väl ändå gett honom en större slant. Ska se om han är där på torsdag eller fredag. En ung pojke, vars ögon jag kan se framför mig hela tiden. Han borde fått lite mer.

Måndag 22 september 2014. Göteborg igen! Lite 1988.

Så har jag kommit hem och sitter åter vid datorn för att fixa till en liten blogg. Just nu Rapport i TV. Det är skrämmande, det man får veta. På bara några dagar har 130.000 människor flytt från Syrien in i Turkiet, flytt från de fruktade IS männen, som jag tidigare berättat om. De stackars människorna måste lämna sina hem och sitt land. IS är tungt beväpnade och folket har inget att sätta emot.
Det värsta är att IS tror att de gör något bra och tillåter sig hur mycket våld som helst, för att nå sina  mål.

Jag går till lördag 2o september. Tåget kom till Göteborg i rätt tid, jag hämtades till Olivias 3-årskalas, i en lokal nära jubilarens bostad. Ett 50tal personer, barn med föräldrar, familjen, samt två "gamla mostrar", (min syster Stina och jag) lät oss väl smaka av all god mat som lagats av Olivias pappa Tomas (duktig kock), mormor Birgitta och morfar Eduardo.
Vi, gamla mostrar, kände oss priviligierade att få vara med. När Olivias mamma, Nathalie var i treårsåldern var vår syster IngaBritta gift med Nathalies morfar, Vidor och blev så "mormor" och vi
 har allt sedan dess funnits med i familjen och vi har trivts i varandras sällskap, även efter IngaBrittas frånfälle.
På kvällen var det fyrarättersmiddag, tillagad efter alla konstens regler av pappa Tomas. Nathalies syster Gabriella med sin Otto fanns så klart också med denna stora dag.
Vi fortsatte gemenskapen på söndagen. Härligt väder och vi njöt av att sitta i morföräldrarnas vackra trädgård hela eftermiddagen.
Att komma till Örebro i dag med regn och hemsk blåst var ej så trevligt men då får man vara tacksam för de båda fina dagarna i Göteborg.

Nu till dagböcker från år 1988. Den 3 november var det dags för en ny resa till Israel för Georg.
Mamma var hos oss. Hon hade så ont i sitt ben, stackars mamma!

Fortsatte varje dag med besök och telefon , barnvakt här och där, nattgäster. Gjorde julgodis med barnbarn. Georg sjuk i feber. Var hemma en hel vecka!

Så närmade sig julen. Mamma och Stina råkade ut för en bilolycka på väg till Göteborg och mamma fick sår i huvudet och skadade två fingrar.  Hon avslutar året i sin dagbok så här:" Tack Gud för det här året jag bodde i mitt kära Högskulla från maj till oktober. Tack att du bevarade oss i bilolyckan dagen före julafton!"

På vintern bodde mamma hos Stina och hos oss andra syskon. Nu hade Stina köpt huset och höll på med ombyggnad och det var nog lite känsligt för mamma att lämna över sitt "kära Högskulla" även om hon egentligen ville ha det så.
Julhelgen i Örebro står det inte så mycket om. Tror att vi alla var lite chockade av den där bilolyckan och mammas handskada. Skönt nog gick allt väl ändå.

Nu är det dags att sova så jag ska göra det. På direkten! Tack Gud för i dag och tack för att Isak kryade på sig. Han har varit sjuk ett par dagar. God Natt och Sov Gott! 
Just nu ringde Linn från Växjö. Vi har alltid så givande samtal. Tränade, som vi är, sedan många år i varandras sällskap.

En kortisblogg fredag 19 september 2014. Nutid.

Tiden räcker inte alltid till och så blev det i kväll. Har haft ett par besök i dag. Nu ska jag förbereda för tre dagars semester. Igen! Skriva lista innan jag blir för trött. Försöka att begränsa packningen denna gång. Blir hämtad till tåget av dotter, som ser till att jag kommer rätt. Numera åker jag helst buss men det visade sig vara omöjligt denna gång så jag får övervinna min av ålder uppkomna rädsla för tåget.
Önskar er alla en trevlig helg. Vi hörs igen nästa vecka. Gud och grannarna ser till huset och Alfons, som envisas med att hamna på ställen där han inte ska vara.
Sov Gott alla vänner!

Torsdag 18 september 2014.Lite mer om år 1988.

Tågresa för Kristin och Emil med farmor/mormor Ruth. Några dagar hos mor Alva i Figeholm.

 Eftermiddagskaffe på altan i solen som lyser dag efter dag sedan morgondimman lättat.
Jag har haft en trevlig dag tillsammans med barnbarnet Bernard och yngsta dottern. Mamma bortrest ett par dagar på kurs med jobbet. De två andra små barnen på dagis.
 Jag fick skjuts till träningen. Grävde sedan fram fin jord från komposttunnan. Silar jorden i en stor , av min tidigare, nu avlidne granne, egenhändigt tillverkad tingest. Han var en mångsysslare och uppfinnare och jag är glad att han donerade den till mig medan han levde.
 
I Skottland har man i dag haft folkomröstning angående landets självständighet och uppbrott från England. Ett ödesval sägs det i TV. I Australien har man gripit 15 personer, misstänkta terrorister, som är anslutna till IS (Islamiska staten). De hade hemska planer på gång. I Örebro har på samma gata nio bilar satts i brand vid ett och samma tillfälle. "Sorgeliga saker hända" och polisen har svårt att hitta förövarna. 

Nu till år 1988och september månad. Av dagbokens innehåll förstår jag att jag gått in i en ny femmånaders period av arbete. Denna gång i Vivalla Frikyrkoförsamling. På den tiden fick man bjuda ut sig själv och tala om att kommunen betalade lönen. Naturligtvis ingen hög lön men man fick vara tacksam att få jobba med det man var intresserad av. När de fem månaderna var slut fick man en ny Akasseperiod i nästan två år.
Jag arbetade ju bland människor antingen jag jobbade med kommun som arbetsgivare eller hade Akassa och var min egen arbetsgivare. Detta gav mig möjlighet att ställa upp också för barn och barnbarn när dessa behov fanns och det var ganska ofta.

Den här hösten hade vi bara en av yrkesskolans pojkar inackorderade hos oss.

Den 22 september åkte Georg till Israel med en stor grupp resenärer.
Samma dag tog kusinerna Emil och Kristin, tillsammans med mig, tåget till Linköping, där Georg mötte upp och överlämnade bilen till oss innan han fortsatte sin resa. Tågresan ,med byte i Mjölby och matsäcksätande på tåget var lycka för mina två medresenärer.
Jag hade huvudvärk nästa dag men jagade den bort med tabletter.
Vi hann med en hel del besök de dagar vi var hemma hos mamma. En dag var vi hos min faster Elin, som insjuknat i svår cancer och låg på sjukhuset. Min yngsta faster.
Köpte kamera hos Bo Sage, innan vi anträdde färden till Örebro. Så snälla och trevliga barn jag hade som sällskap!
Okt. den 8 kom Georg åter från sin resa. Okt. 13 till begravning i Småland. Nu var faster Elin död. Vilket hastigt förlopp sjukdomen hade! Den 15 okt. med Georg till Katrineholm på FS distriktsstämma.
På kvällen surströmmingsfest i Örebro med "gänget". Denna gång hos Karin och Ingemar Berntsson.
"Fullt ös" med jobbet i Vivalla. Den 17 okt. fick jag så ont i vänster arm så jag kunde ej hålla i ratten på bilen. Ulla fick köra när mamma, Ulla och jag åkte till Lesjöfors den 19 okt.
Så roligt att titta in i Färgcentrum och även hälsa på hos Hedlunds, Märta Nilsson, Östins och Majny Myrtenkvist, som skötte vårt hem en tid när Georg var sjuk och jag ensam i affären. En fin resa!

Hösten fortsatte med besök av barnbarn, som sov över ibland. Vi eldade i kakelugnen,grillade korv, spelade sällskapsspel och hade mysigt. Härligt att bo i samma stad. Jag var även en flitig mötesbesökare kan jag se.
Så var oktober slut och jag får göra slut på resten av året i nästa inlägg.
Nu ska jag försöka få med ett foto på Emil och Kristin när vi reste till Småland. Önskar oss alla en God Natt! "Jag lyfter ögat mot Himmelen och knäpper hop mina händer..."   

Onsdag 17 september 2014.Frukostgäster och lite mer.

Dimma och 8 grader på morgonen innan solen kom. Telefon om att ett par frukostgäster kunde tänka sig ett besök vid dagens början. Jag kokade gröt, ägg och kaffe. Jag tycker om snabba ryck, något jag fått vänja mig vid under mitt brokiga liv.
Vattnade! Regnar gör det inte i våra trakter. Alfons fastnade på sin vandring men han tar sig snabbt hem med ett par tryck på knappar. Jag trycker på samtliga för jag har ej lärt mig hur han funkar.
Tidigt i morgon bittida får jag besök av barnbarn med liten dotter, sedan de två äldre syskonen lämnats på dagis. Lite kaffefrukost och sedan kroppkakor till lunch, som vanligt när pappa Bernard äter här.
 Jonas, kusinen, vill ha raggmunk, så de äter aldrig här samtidigt.

Nu ger jag mig en kort stund in på september månad 1988. Den 2 sept. hade jag flera kusiner här medan föräldrarna hjälptes åt med tapetsering mm hos Kerstin. Georg kom hem från sitt jobb vid midnatt. Nästa morgon åkte vi till Jönköping för att hämta våra palestinska vänner Abdullah och Noah Awwad. Det ösregnade på vägen mot Örebro. Jag skämdes lite för det dåliga vädret men Noah, hon jublade högljutt i bilen.Hos dem är regn en bristvara. Regn även på marknaden i Borensberg, där vi stannade till en stund.
Söndagen i Sörbykyrkan där våra vänner talade, med Georg som tolk. Nästa dag åkte de alla tre vidare ut i landet med besök här och var.
Den 18 sept. var det val. I boken står det att jag röstat på olika partier i de tre skilda valen.
På måndagen står det att "Ingvar Karlsson blir kvar.  Miljöpartiet kom in i Riksdagen med 20 mandat, vind i seglen just nu. Säldöden härjar och skogen dör!De borgerliga släppte till rösterna!
Skulle skrivit mera men sparar lite till nästa inlägg. Nu ska jag sova. Jon Blund kommer så hastigt och jag kapitulerar direkt. GodNatt alla! Sov Gott! Herren är min herde, mig ska intet fattas! Amen! 

Tisdag 16 september 2014.Nr 2. Lite från år 1988.

Här sitter hon, lilla flitiga mormor och stickar, åt sina barnbarn. Alltid något på gång.

Hittade det här fotot från ett besök hos oss. Hon tog vara på tiden! Tyckte inte om att jag  fastnade i en bok eller tidning när jag borde ha gjort något nyttigare. Själv läste hon gärna, men då på helgdagar, aldrig en vardag. På vardagar skulle man göra sånt som man kunde ta på, som syntes.

I går avslutade jag första halvåret av 1988.
Första helgen i juli kom Georg tillbaka till Figeholm. Vi hade plockat mycket smultron och åt smultronmjölk, som förr i världen står det i min bok.
Den 8 juli började Georg sin semester och vi åkte till Västergötland och hälsade på Georgs faster Märta. Tog på hemvägen  en tur till Vallersvik och hälsade på Elsemarie, som var där med "Kanal tre".
Den 12 juli fick vi kärt besök av Georgs 2 år äldre bror Lars och hans fru Berit som var ute på en liten
"nostalgiresa" i Nora-trakten där ju bröderna bodde några år i sin tidiga barndom.

15 juli åkte Sven och Maria med de tre yngsta barnen, Martin, Bernard och Kristin till Frankrike, där de hälsade på hos goda vänner. Fredrik ville inte följa med. Han bodde hos oss.


Socialen ringde och önskade att vi skulle ta hand om tre syskon från Örebro  som varit placerade flera mil härifrån på en bondgård men av viss anledning måste därifrån en tid.
Eftersom Kerstin och hennes man köpt villa nära oss så tog vi tillsammans hand om barnen.

Den 28 juli ringde Sven från Paris och sa att Maria fått ryggskott. Fredrik hade varit så ledsen för att mamma varit sjuk mycket på sista tiden och utbrast nu spontant: " Det var därför jag inte åkte med. Jag tänkte att mamma kanske blir sjuk."
 När han slutade skolan var mamma på sjukhuset och han kände på sig att det snabbt kunde förändras, trots att hon senare blev utskriven från sjukhuset och nu var frisk. Det är inte lätt att vara storebror alla gånger.
Den 30 juli kom Mikael tidigt på morgonen, på väg till England och sa adjö och tackade morfar med en kram för att han hjälpt till med utbärning av tidningar på helgerna och just den här dagen helt ensam.
Minns ej anledningen till Mikaels resa .Bara att han hade kostym och var så tjusig när han sa adjö!
1 augusti står det att Georg tog med sig Petter och Mattias till Stockholm." Elsemarie (och Lasse, som också var med i "Kanal 3" ) var lediga några dagar och åkte till Öland på en liten semestertripp. De var nu ett par och har så förblivit.

Jag tog samma dag våra tre små fosterbarn i bilen och åkte till Figeholm och hälsade på hos mamma ett par dagar.Barnen fick bada och roa sig.
Den 5 augusti kom det folk från Socialen och någon mera, som var involverad i barnens flytt. Barnens föräldrar kom också. Lillflickan grät. Jag skrev:" Det vore bättre med bara ETT föräldrabesök  pr vecka."
Sven och Maria kom hem men Maria hade fortfarande ont i ryggen. Bernard och Kristin här.
Den 8 augusti åkte Georg och jag till Uddevalla på en veckas kurs med Georgs jobb.  Det blev en fin avkoppling för oss hela veckan.Georg vaknade varje morgon kl.halv sex och tog sitt morgondopp, medan jag sov.
  Fosterbarnen hade varit hos Kerstin under vår bortavaro men kom vid vår hemkomst  tillbaka till oss.
De hade varit på psykmottagning och hos polisen genom socialens försorg.

22 aug. Joakim hade ont i magen. Tog taxi till akuten.Vi fick stanna där över natten.
 Soc. ber att vi ska ha barnen ytterligare några dagar. Jag har kontakt med deras tidigare fostermamma och vi räknar med att barnen ska tillbaka dit snart. Polisutredningen ännu ej klar.
Den 26 aug. tog jag, på uppdrag av socialen, de tre syskonen i bilen,samt mamma, som varit hos oss några dagar och åkte till den bondgård där de haft sitt tidigare fosterhem. En förfärligt lång resa då jag inte hittade  alla småvägar på landsbygden. Till slut kom vi dit vi skulle och vi var överens om att allt var ett missförstånd, som ej behövt lända till att barnen togs ifrån det hem där de varit så lång tid. Så galet kan det bli ibland. Barnen var så nöjda att vara tillbaka. Mamma och jag fortsatte till Figeholm Hon hade så ont i sitt ben och var så trött efter den långa resan.

Det är jag nu också så jag avslutar  augusti 1988. Segt år, detta.  Nu säger jag GodNatt!

Tisdag 16 september 2014. Tandläkaren, Ögonkliniken.

Nyss komjag hem från en omväxlande dag på stan. Började hos tandläkaren 11.20. Ett litet hål skulle lagas, visste jag. " Du brukar ju vilja ha bedövning," sa han och gav mig den bästa spruta jag vet.
Hålet lagades sedan han först röntgat alla tänder i nedre käken, visste jag också. Detta gjorde mig mer nervös än hål i en tand. Han hade förra gången sagt att det kunde bli aktuellt att ta bort framtänder. Nej,nej,nej! I lugn och ro skulle han nu titta på röntgenbilderna som visade infektion och vid besök om en vecka komma med förslag till åtgärder. Vad gör man? Att protestera båtar föga! Jag fick en ny tid, tackade och gick till Kjell& co och köpte bläck till skrivaren. Buss hem till Isak, som fick en promenix i grannskapet.

Efter lite lunch, som jag snodde i kylskåpet, åkte jag till ögonmottagningen på USÖ. Där blev det lite roligare än hos tandläkaren. Ögontryck: 10 på höger, 16 på vänster, som behandlades med laser nyligen. Om trycket inte hade minskat skulle jag fått droppar igen.Nu slapp jag det.

Bussen hem till Isak.  Plockade stora,fina björnbär hos husse och matte. Utöver detta plockade jag plommon från marken, där det låg massor. Jag hade inte varit där och sett och ingen hade sagt något annars hade jag tagit medan de fanns kvar på trädet. De blå vindruvorna började mogna,  hängde i vackra klasar och smakade underbart. Ett litet "skott" för några år sedan ger varje år många druvor.
När jag kom hem till mej var jag så trött så jag var mer än glad åt att få ta itu med bloggen. Det är både roligt och vilsamt.  Nu titta på rapport innan jag publicerar det jag skrivit och kanske skriver jag lite forntid på ytterligare en blogg i kväll. Hej så länge!

Måndag 15 september 2014.Dagen efter valet.

Nu är det kväll och i TV är det prat om valet och framförallt Sverigedemokraternas framgång i gårdagens val. De fick 13% av rösterna till Riksdagsvalet. Tredje största parti efter Socialdemokraterna och Moderaterna.
Nu var det inte politik jag skulle prata om i kväll så jag vill i stället nämna lite om dagen. Soligt och fint väder. En matgäst. Skjuts till träningen.

Jag går till år 1988. Om musiklärarexamen talade jag i mitt förra inlägg. Dagen efter hade vi  middag för Elsemaries lärare i Högstadiet, Brita Krus och hennes man, Borensberg, samt Albena Zaharieva, pianolärare på musikhögskolan, Örebro. Sven, hennes kollega,  med sina fyra barn var också med  samt
Mamma och en del andra av familjen. De båda lärarna hade en del att berätta om sin ambitiösa elevoch för oss var det särskilt roligt att få ha våra vänner, Brita och Rune, på besök.

Vill minnas att Skolpastor Lotta också fanns med. Hon var Svenska Baptistsamfundets representant nästa dag, söndag, då församlingen i Immanuelskyrkan, välsignade Elsemarie
 inför hennes tjänst inom "Kanal 3", då hon tillsammans med några andra ungdomar under ett år, med Svenska Baptistsamfundet som utsändare, skulle resa runt i landet, besöka skolor och kyrkor.
Efter kyrkobesöket var vi 13 personer här på middag. Georg åkte till sitt jobb med tåget.

Den 8 juni:Maria hemma från sjukhuset men fick feber och hög sänka och måste tillbaka till Lindesbergs lasarett. På morgonen gratulerade jag Ulf, en av våra "skolpojkar", som fyllde 20 år i dag.
Skjutsat Mikael till skolan. Hem och hämtat Elsemarie och kört henne till tåget.
Samma dag står det i dagboken:" Varför är jag jämt så trött och varför susar det i öronen. Jag orkar inte mer..."
den 10 juni står det:" Examen i dag. Maria får ej komma hem. Ulf och Urban,"( pojkarna som bott hos oss hela året), kommer och fikar på olika tider, innan de åker på sommarlov.
Georg kommer hem. Vi äter lunch hos Kerstin. Ulla och Lennart hämtar mamma och åker till Figeholm.
Lite rörigt här. Jag vimsig och gråter, lägger mig tidigt."

Nästa dag, lördag 11juni." Maria hemma på permission över helgen. Georg och jag åker dit och äter lunch. Besök på kvällen. O så trött jag är!"
Men, icke förty, två dagar senare står det:" Äntligen ensam! En underbar dag. Bakat bullar och tvättat.
Bakat tre sockerkakor.Jobbar i trädgården. Hälsat på hos grannen Märta. Fått ett underbart brev från Elsemarie."
15 juni. "Maria hem från sjukhuset men har fortfarande ont.
Så tog juni månad slut. Men innan dess hann jag på uppdrag av familjen åka till Tiveden tre dagar för att "vila upp mig".I efterhand tror jag att jag vilat lika bra hemma nu när alla konserter och fester var över. Jag var också i Värmland på ashram ett par dagar, av fri vilja.. Efter  några dagar tog jag bilen full med barn och åkte till Hjortkvarn, där Ulla tog kusinerna till sjön, medan jag lagade mat.
Till midsommar åkte Georg, jag , Martin och Mattias hem till mamma, där pojkarna och jag stannade några dagar, sedan Georg åkt tillbaka till Stockholm.
 
Det blev lite mycket, det här, men tänk så mycket man orkar när man är ung.
 Nu har jag i alla fall avverkat halva år 1988 och resten av året blir förmodligen lite lugnare.
Nu önskar jag alla "läsare" en GodNatt. Hahaha, nu ser jag att klockan är så mycket så de flesta  har somnat nu. Men, i alla fall!! Sov gott!

Söndag 14 september 2014. Valdag i Sverige.

Så var den stora dagen inne. Aldrig har jag under mitt långa liv varit med om en så brokig valrörelse. Man vet varken ut eller in. Om man inte, som jag,  bestämt sig för länge sedan. Alla partier har ju något som är bra och det gäller att ta ut "det gottaste".

Vilken strålande dag. Solen har värmt och klockan var i kväll halv sju när jag gick in från altan, då 20 grader. Tacksam är ordet. TACKSAM också för att jag föddes i just detta land , så priviligierad. Tänker på alla dessa som flyr sina länder, fast de bara vill leva i fred.
Att få bo i ett land där demokrati råder. Vilken förmån!

Hur var det han skrev, Levi Petrus? "Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav!" Den sången borde vi sjunga en dag som denna och annars också.
Besök av Linn och Sebastian på väg hem för att rösta i Växjö, gjorde gott.
Senare kom ett annat barnbarn och gjorde mig sällskap till middag, som i dag bestod av älggryta och en snabbgjord äppelefterrätt.

Nu finns det chans att sitta uppe länge för att se valresultaten. Det fanns en tid då jag gjorde det men nu  väntar jag till i morgon för att få veta.

Jag går tacksam till sängen. Mitt hjärta flödar över av tacksamhet för allt gott jag har fått utan egen förskyllan och utan att själv ha valt varken födelseort eller föräldrar.Gud ,tack för din godhet! Ber för alla, som inte får bestämma över sina egna liv. Det är ruskiga händelser vi får oss till livs i TV i dessa dagar. Nu fick jag telefonsamtal från mamman till 3åringen, vars födelsedagsfest jag ska övervara på lördag. Ska bli SÅ roligt att träffas. Nu säger jag GodNatt och Sov Gott!              

Lördag 13 september 2014.Lat dag.Sol.Besök.

Så gick ännu en dag. Har haft en vemodig dag i dag. Vet ej varför. Bara att det blev värre när jag i den vackra kvällen gick ut för att gräva fram fin kompostjord. På väg in i huset greps jag av längtan efter Georg och tänkte att om vi varit två så hade vi tagit en promenad tillsammans och njutit av den sköna kvällen.
Telefon avbröt mig och jag fick besök så jag fick lite annat att tänka på.
Strax därefter ringde yngsta dottern och hade roliga ting att förtälja. Efter det ett trevligt telefonsamtal med barnbarnet Linn, hemma i Örebro över helgen. Tidigare i dag hade jag telefon från Gräddö där man ger ut en liten tidning som heter "Skärgårdsnytt", tror jag. Roine, fotografen jag tidigare nämnt om, och hans sambo Josefin, står för utgivningen av tidningen och ville intervjua mig ang. mormor. Mitt nästa besök på Gräddö blir i november,då jag ska få träffa en del gamla ortsbor, som hört lite av sina föräldrar om de sorgeliga saker som hände i deras grannskap.  Jag hoppas då att ha mina flickor med mig. Helst alla tre.

Nu ska jag samla ihop mig och traska vidare på år 1988 med början i juni.
Minsann, juni började bra.
Musiklärarexamen igen. Förra gången storebror Sven. Nu lillasyster Elsemarie. Klockan 13.00 var det avslutning då eleverna fick visa vad de kunde.
Georg och jag gick hem och dukade till kvällens stora fest. Så här står det i min dagbok." Kerstin hade sytt Elsemaries klänning, Sven hade bakat 80 rosenbröd, Ulla  bakat kakor och IngaMaj städat."
Jag hade gjort kycklingsallad och bakat tårtor.
 Kerstin hade ont i ryggen och kunde ej vara med på festen. Ulla och Lennart hade direkt efter betygsutdelningen på Musikhögskolan tagit tåget till Stockholm, där de skulle utbildas för en utställning om Bangladesh, som Georg skulle ta till Örebro för FS räkning och där Ulla och Lennart, som ansvariga för församlingsgruppen i Vivalla var involverade.  Maria var kvar på sjukhuset och kunde inte heller vara med.Alltså varken döttrar eller sonhustru fanns till min hjälp.

Vi var 54 personer på festen. Massor av blommor och presenter fick musikläraren, som började yrket med att dirigera en kör bestående av kryddburkar redan  i 4årsåldern.

Allt gick bra under kvällen, men när det kom till kaffe och tårta greps jag av panik. Kände bara att nu klarar jag inte av det hela längre. Fixa kaffe, ta fram koppar till så många, se till så tårtorna kom fram, o.s.v. Sven fattade och tog över "rodret". Med lugn och sedvanlig perfektionism ordnade han allt och när han såg att det  funkade plockade han in sina fyra barn i bilen och åkte hem. Jag glömmer det aldrig.
Jag var bortskämd med att ha systrar eller döttrar till hjälp i köket vid festliga tillfällen och plötsligt var jag ensam. Tur att det fanns en son kvar som fick det hela att landa utan att det märktes. Jag kunde fortsätta att vara just värdinna.
 
Jag tror det får räcka för i kväll för jag är redan trött och i morgon ska jag lämna mina valsedlar på samma ställe, som alltid.
Jag önskar er alla en GodNatt. Jag är gladare nu och det är bra att lägga sig och vara glad!!!

Fredag 12 september 2014.

Ja, så fick jag inte med fotot jag utsett, i kväll heller. Bara att invänta nästa tillfälle. Kanske hittar något annat.
Dagen började med att jag var så trött. Kom ändå iväg till Träning.
Besök av en vän som mådde dåligt och behövde både mat, kaffe och vila innan han drog vidare mot Norrland för någon dag.
I kväll är det slutdebatt inför valet på söndag. Kommer att bli "en rysare" sägs det. Får se hur länge jag orkar med att både blogga och titta på TV.
I går kväll ringde det på dörren. Utanför stod en dam som artigt frågade:"Har du bestämt dig?"  Jag svarade:"Ja."  Det var hela konversationen.
Så nu vet ni alla det. Jag har också kryssat och på söndag går jag till vallokalen.
Nu fick jag telefon att norrlandsresenären är framme vid målet.

Bra! Då går jag in på år 1988 igen. 16 mars är Georg och jag i Figeholm, hos mamma. Då får vi telefon från Åre sjukstuga och Elsemarie. Nu har hon ramlat igen och skadat ledbandet i den andra handen.Denna gång. Hemma i Örebro  blir det besök på RSÖ. Skönt nog  behövdes ingen operation.  Hela ledbandet var ej avslitet så det skulle läka ändå.
Besök av ett tidigare fosterbarn , som nu blivit mamma och hade sin lilla pojke med sig.
12 april kom 35 personer hit för att beskära äppelträd under Trädgårdskonsulent Nordströms ledning. 18 april, äldsta barnbarnet fyllde 16 år.
19apr. Elsemarie kär igen, i en ny man! (Det var honom hon gifte sig med).
21 apr. Sven åkte med predikantkören på deras vårresa.
1 maj åkte Georg till Israel. 5-9 maj  jag hemma hos mamma. Trött och har huvudvärk.
12 maj åkte jag till Arlanda och hämtade Georg. 13 maj var det begravning i Stockholm. Ingeborg slutat sina dagar på jorden. Så tomt det blev och jag vet att vi åter förlorade en förebedjare.

Ingeborg var i många år föreståndare för Söndagsskolan i Stockholms Fria Baptistförsamling, senare Korskyrkan. Där var Georg och jag, vår son  Sven, Margit och Per Hallins son Per-Erik med sina föräldrar engagerade.Pojkarna  i ettårsåldern. På begravningen fanns båda pojkarna med, tyvärr inte Per-Eriks pappa, som dog då Per-Erik var i uppväxtåren, men hans rara, glada,  mamma Margit, mångårig vän till Ingeborg var så klart med.
 Minnesstunden blev en "repris" av en dag i söndagsskolan. Vi sjöng samma små körer, som på Ingeborgs tid. Hennes syskonbarn gick i samma söndagsskola och alla sjöng så det stod härliga till. Precis som Ingeborg skulle ha gillat.
 Gripande var när den nu 40åriga, berömde pianisten och låtskrivaren Per-Erik berättade om hur han, musikintresserad redan i barnaåren, fick av Ingeborg, hennes piano. Ett sådant intstrument var på den tiden alldeles för dyrt för ett ungt föräldrapar.
Minnesstunden blev en verklig högtidsstund och värdefullt för många av oss att mötas efter många år.

26 maj hade Frikyrkliga Studieförbundet stor samling i Ävsjö, med folk i bussar från hela landet, 4.200 personer. Prästen från Ibillin, Elias Chacour var huvudtalare och Georg tolkade.  En riktigt stor festdag, som jag fortfarande minns med glädje . Särskilt Frälsningsarmens sångare med Börje Ring, som solist.

28 maj var jag med på den årliga Misterhultsträffen och fick träffa gamla vänner bl.a. från Figeholm.
 30 maj, Maria på sjukhuset i Lindesberg.

Nu slutade debatten i TV och den var faktiskt bra. Hur det gått med att skriva samtidigt som jag lyssnade vet jag inte men nu är jag trött och stänger av Godnatt, vänner! Gud är god! Sov Gott!
 Jag hann ej avsluta halva året, som jag tänkt men det kommer fler dagar!

Kristian och morfar vaknar tidigt och så klart ska de ha kaffe. Kristian kokar och gör morfar sällskap.

Torsdag 11 sept. 2014. Hårfrisörskan, trevligt tel.samtal mm.

Nu säger datorn:"Stäng inte av. Installerar uppdatering 3 av 8." Då är man tacksam att mina snälla barn en gång gav mig en iPad i julklapp.
Använder den inte så ofta så jag känner mig lite ovan, men det kommer nog att gå bra.
Ska bara bli en liten kortis i kväll för det.

Hårfrisörskan bor i grannskapet och Isak såg inte när jag gick.
En liten sväng till min syster i det vackra vädret när jag kom hem, gillade han. Ett par telefonsamtal där det ena gällde att försöka trösta och uppmuntra kändes bra. Det andra samtalet blev till uppmuntran och glädje för mej. Så ger man och får. Sådant är livet.

I kväll klockan 21 var det 20 grader. En underbar vindstilla och varm sensommarkväll. Så härligt att det ska fortsätta. Denna sommar har varit fantastisk, och är fortfarande!
Jag har en stor komposttunna där jag samlar allt ur växtriket, potatisskal o.d.

Att gräva fram jorden från tunnan är ett nöje, fast lite jobbigt för ryggen. Vilken fin jord!! Hörde av en expert häromdagen att det är "guld" för växterna så nu ska den få förbättra växtligheten i trädgården.

Jag känner faktiskt av ryggen i kväll så jag tror att det bästa är sängen. I morgon blir det veckans andra träningspass och så besök av barnbarn.
Anders, min systerson befinner sig på tjänsteresa i Albanien en tid och skrev i kväll därifrån en uppmaning till oss i vårt land att sätta värde på hur demokratin funkar här. Han hade mycket bra att säga. Jag delade men vet ej om det lyckades. Bra skrivet i alla fall.

Son och sonhustru befinner sig på semester i Grekland. Själv ska jag snart åka till Göteborg.
Nu fick jag ett telefonsamtal från en vän som mår så dåligt så jag slutar nu för jag kan ej koncentrera mig på bloggskrivandet. Var gärna med i bön för denna person. Jag vet ej hur jag ska hantera situationen. Säger nu GodNatt och ber att Gud ska komma med rätt hjälp.

Tisdag 10 september 2014.Kanske lite år1988.

Vad tiden går fort. Ju äldre man blir ju fortare går det.
I dag har jag hos yngsta dottern plockat så fina, stora, söta björnbär. Det mesta fick vännen Elsa som gåva. Hon är synnerligen förtjust i dessa bär, vet jag, så Lasse och jag åkte dit med de nyplockade bären till hennes stora glädje. Så roligt det är att göra en medmänniska glad!

Ett litet brev och några telefonsamtal hann jag med innan jag hämtades till kvällens Husgrupp.
I kväll var vi hos en av killarna i gruppen. Han bjöd på chili con carne med ris. Så gott!
Ämnet för kvällen var "Andens gåvor". Vi läste ur Bibeln och, som alltid blev det bra samtal innan vi tillsammans tackade Gud för hans stora nåd och bad för olika saker som vi önskade skall ske. För Gud är allting möjligt. Hem fick jag åka med vår duktiga husgruppsledare.

Tidigare berättade jag om vår syster IngaBrittas död i juli år 1987. Jag nämnde också om det goda förhållande hon hade med sin man Vidors dotter, som bodde i samma stad. I dag dök det upp ett vykort, som jag fick från Birgitta en tid efter begravningen. Där står det bl.a. :" Det är så svårt, Ruth, när inte vår kära IngaBritta är med oss längre. Det känns så fruktansvärt tomt. Nathalie har den sista tiden fattat att hon inte mera har någon mormor. Visst kommer morfar nu och då och hälsar på men det kan aldrig bli detsamma. IngaBritta ägnade ju 100% åt Nathalie och åt mig. Jämt kunde jag ringa hem och alltid fanns hon där med hjälp, stöd och uppmuntran."
Nathalie var inte född när hennes riktiga mormor dog så hon visste bara om IngaBritta som sin mormor.
Jag minns mycket väl hur goda vänner de var, Nathalie och IngaBritta och det kändes så gott när kortet i dag plötsligt "dök upp". Snart ska vi träffas och fira Nathalies dotters födelsedag! Som sagt, tiden går!

Hade tänkt skriva lite mer om 80talet men klockan går och jag gör säkert bäst i att se till så jag får sova. Natti, Natti till er alla! Sov Gott! Gud är god!

Tisdag 9 september 2014. Nu till år 1988.

I dag skulle jag åka till Betania på eftermiddagsträff. Ämne:"J. O Wallin".Oj vad den mannen hann med! Så många psalmer han skrev! Vi fick också se foto på skolan i Bo. Han var guvernant på Bo egendom. Om jag fattade rätt.
Färdtjänst till Betania. "Hej Ruth," skrattade chauffören. "Aha, det var ju du som körde mig till Sjövik förra året när jag skulle träffa mina palestinska vänner, som var på besök i Sverige."
Jovisst! Han kom ihåg att han fått så goda äpplen. I går köpte hans fru äpplen i affären. Det passade bra att ge honom så mycket äpplen han ville ha och lova att han fick komma tillbaka och få mer om han så önskade.
Vi är sedan förra året vänner på FB och jag ser ibland foton på hans vackra barn. En invandrare som det gått bra för. Hans fru studerar på universitetet.
Efter Betania en promenad hem tillsammans med Elsa och en pratstund på hennes "blommande" balkong.

Nu sitter jag här och ska försöka komma igång med år1988.
Glömde tala om att vi sommaren 1987 sålde vår husvagn. Mest barnen som använt den de senaste åren.
Strax efter julhelgen halkade jag på den isiga stentrappan och slog ryggen så illa att jag lång tid hade ont av detta.
Georg var ledig en del efter nyår och vi passade på att åka till Borensberg och hälsa på ett flertal vänner. Kärt att mötas igen!
Mamma är kvar på sjukhuset i Oskarshamn till 8 januari med ett kort besök hemma ett par dagar i nyårshelgen. Hon har fortfarande väldigt ont i benet och värktabletterna hjälper ej. Men virkar och stickar gör hon. Ingen tid får gå till spillo där inte! Lilla flitiga mamma!
( Har nu åter tillgång till hennes dagbok för året.)

Jag fick komma till vårdcentralen och träffa läkare, som trodde att ryggvärken berodde på blodutgjutning i något revben. Sjukskriven till 17 jan.
14 jan: "Vaknat kl 6 med brinnande huvudvärk!" Nu när jag äter medicin mot högt blodtryck tänker jag
lite undrande hur det var ställt med blodtrycket många gånger under de här hektiska åren!
I slutet av januari Kristian och jag hem till mamma, som fortfarande har så ont.

Sportlovet i Skrankebol. Så mycket snö så vi fick stanna en dag extra för att ta oss ner till vägen.
Mamma en ny period på sjukhuset,hem 26 febr.
7 mars till Göteborg och Vidor. O, så tomt efter IngaBritta!
10 mars tåget hem med uppehåll några timmar i Skövde där jag möttes av en av de tjejer vi haft som fosterbarn. "O, vilken kram jag fick". står det i boken. På tåget kom jag i samtal med en kvinna som berättade hur hon mött Gud och fått ett nytt liv mitt i sitt elände då hon skulle ta livet av sig. Så tacksam hon var!
Ja oj, så mycket det hände varje dag. Nu ska jag avsluta med en vers som finns i min dagbok och som jag hittade hos mamma 4 juli 1987.

När du talar - tala vänligt! Ord kan ha en sällsam makt. Det betyder så oändligt på vad sätt ett ord blir sagt. Döm ej någon människa ohörd blott för att få hävda dig! Sovra först din egen livsskörd- är den fullgod- annars tig!
Oj då, här gäller det att pröva sig själv! Be en bön till Gud! Önskar er alla en GodNatt. Nu är jag lagom trött och ska sova gott! Natti, Natti!

Måndag 8 september 2014. Brev från Gräddö rör om i mitt hjärta.

Änglamakerskans barnbarn Ruth Landh,86 år på platsen för fastigheten "Tavlan" Nabbo där Alva Nordberg bodde långa tider åren 1900-1905. (Foto: Roine Karlsson)

I dag kom en skrivelse från Kjell Åhlander på Gräddö. Jag blev både glad och rörd. Tänka sig, efter alla år av sökande fick jag ett sammandrag där författaren är bosatt på Gräddö och jobbar för dess Hembygdsförening, intresserad av människor som bott där. Då jag för ca 3 år sedan började få svar på en del frågor, som ledde till att jag till slut fick veta att mormor dog år 1948 och är begravd i Folkärna kände jag en viss lättnad men ändå fanns obesvarade frågor och finns fortfarande.
Jag har tidigare i min blogg berättat om kontakten med en dotterdotter och en sonson till mormor, som båda blev överraskade av att få veta att mormor hade ytterligare en dotter, min mamma.

I den skrift jag fick i dag berättas hur jag kom i kontakt med folk på Gräddö, vilket jag också berättat om tidigare. Då Ulla och jag var där i april månad råkade vi dessutom vid ett tillfälle befinna oss på samma plats som en journalist och fotograf, Roine Karlsson, som passade på att  fotografera mig på den bit av jorden där mormor ibland bodde hos sina svärföräldrar. Jag har ännu ej hunnit läsa mer än början av det Kjell har skrivit men det räcker för att jag ska känna stor tacksamhet för denna fina sammanfattning.Nu väntar jag bara på att få göra ett nytt besök på Gräddö och även i Norrtälje.

Men nu till dagen som lider mot sitt slut. Träning och en matgäst. Allt!
Då går jag till år 1987, igen! Jag har berättat om hur vår syster IngaBritta i juli lämnade oss, 56 år gammal. I vår församling, Filadelfia fanns en älskad medlem, LarsOve Freed, som jag i ett tidigare sammanhang nämnt om. Han fanns nästan alltid i kyrkan. Kärleksfull, glad och vänlig. Han var två år yngre än IngaBritta och dog två månader före henne.
Det kändes så konstigt att Gud tog hem två aktiva , unga människor samma år.  Båda hade fått så mycket förbön men Gud är Gud och "vi får tro att han vet vad han gör", som mitt barnbarn uttryckte det när en ung pappa nyligen lämnade detta livet, bara 33 år gammal.

 Att vi nu efter så många år hade en bil igen, kändes bra. Georg åkte ju tåg så jag hade bilen. Han reste i landet med utställningar och med att hålla föredrag och visa saker från Palestina och resor dit emellanåt.
Hösten tog slut. Jag skrev insändare, höll i studiecirklar, skrev ibland i Missionsbaneret "Vid Köksbordet" utöver att sköta vardagslivet med allt vad det innebar.
Vi gladde oss åt att mamma skulle komma till jul men hon hade så ont i sitt ben och ringde från lasarettet några dagar före jul att hon ej kunde komma.
Julafton fyllde Mattias år och som vanligt var vi där med födelsedagspresent på morgonen. Detta år ett sällskapsspel, "Kvitt eller dubbelt." Födelsedagstårtan gjorde Kerstin varje år med samma garnering. Det var viktigt. Kerstin måste jobba men kom hem till lunch och fick då lite  extra tid för att vara med familjen, Georg Elsemarie och mej.
Vi tre avslutade julafton hos Sven och Maria.
Nyårshelgen firade vi med barn och barnbarn i Örebro och i Hjortkvarn.

Nu tog år 1987 slut. Till slut!!! Jag ska nu i sängen läsa mera ur Kjells skrift, 22 ganska stora och tätskrivna sidor. Både intressant och hemskt men trots allt känner jag mig så glad för att jag nu har en tråd,även om den ibland är brusten så finns det hopp om att kunna tvinna ihop och följa den genom varje ny grej som dyker upp.

Önskar oss alla en GodNatt och en ny, bra dag i morgon. I TV talas det i dessa dagar mest om valet nästkommande söndag. De säger samma saker hela tiden.Man blir lite trött. Sov Gott!!!Gud är god!

Söndag 7 september 2014. Födelsedagskalas i familjen.

Tomater blir det många i år men de är sena med att bli röda.

😋

Hämtades i går av Ulla och Lennart. Sov över natt i Skrankebol.I dag åkte vi till Alva i Pålsboda och firade hennes 10årsdag. Födelsedagskalasen i vår stora familj blir många. Ibland har jag möjlighet att vara med.Ibland inte. Lite av släktträff blev det också och så lite nya kontakter då vänner till den jubilerande familjen också fanns med.
Åkte färdtjänst hem. Vet inte vad som hände men kände mig yr och något konstigt med vänster öga, när jag kom hem. Soffan såg inbjudande ut! Dagens tidning föll snart ur mina händer och jag somnade gott. Jag gillar inte att sova på dagen och allra helst inte i dag då jag tänkt gå till "min" kyrka där det kl.18.00 var bön för den förföljda kyrkan, synnerligen angeläget i dessa dagar då "IS" trakasserar och dödar de som ej konverterar till Islam. Läste i går om en ung kvinna, som vägrade och tog sitt eget liv för att undkomma våldet. Illa är att de som utför dessa hemska gärningar tror sig göra något bra.

Så långt ifrån det budskap Jesus förkunnade!!. Skönt att jag kan be här hemma även om det är bra att få komma tillsammans med andra kristna, men jag får ta det som ett misslyckande att jag somnade.Ibland önskar jag att jag bodde närmare kyrkan!

Bäst att dyka rakt på år 1987.Lördagen den26 september spelade Jonas och Bernard på en "konsert" i Betel. Fiol och cello?
18 sept i Stockholm. Hälsar på hos Ingeborg, som är dålig. "På Maxim och lyssnat till Magnus Härenstam i 90 minuter," står det. "Jättekul" Jag minns ännu hur rolig denna monolog var!
Elsemarie och jag bilade till Örebro på kvällen sedan vi sagt farväl till pappa Georg.
"Jag är snurrig i huvudet", står det nästa dag. Undra på det, tänker jag när jag läser om min framfart. Sammanträden , deltagande  i Närradion, som även det gav nya kontakter med telefonsamtal och besök.
En helg besök av mina kollegor, Gun och Maria från skolan i Borensberg.
Ofta i kyrkan på möten av alla slag. 30 oktober till 2 nov. hos mamma i Högskulla. Elsemarie på ungdomskonferens i Aneby, 7-800 ungdomar med!
Ofta står det i dagboken: "Ont i huvudet" "Lagt mig 24.00": Ibland senare.

Fredagen den 13 november hände så att Georg kom hem från Stockholm med en Toyota Corolla, som FS inte längre behövde som firmabil. Vi betalade genomatt ta banklån.
Vi hade ingen bil när vi kom från Borensberg år 1982, utöver min lilla Morris, som jag sålde ganska snart på grund av bilens ålder.
Vi cyklade här i stan och köpte gamla bilar tillsammans med Ulla och Lennart. Den som behövde bilen  använde den. Så enkelt var det. Kerstin och Sven hade ju också bil så det ordnade sig alltid.  Georg hade årskort, första klass, på SJ, betald av FS, eftersom han reste mycket i tjänsten, vilket han naturligtvis också använde privat.
Att ha en bra bil igen, var ändå något fantastiskt. Den körde vi i många år. En pärla. Ytterst få reparationer och oerhört bensinsnål. Det händer att jag ännu tänker på den med saknad.

Ett föskräckligt långt och händelserikt år detta. Jag kunde inte få slut på det i kväll heller men nu tänker jag i alla fall gå till nattens vila, tacksam för en trevlig dag. Gud, du är så god! Nu ska jag avsluta dagen med att särskilt be för de förföljda människorna, som  tvingas dit de inte vill! Gud har givit oss vår fria vilja. Han längtar efter vårt "ja" till honom, men väntar tåligt!
Just nu påminns jag om den fina psalmen i vår Svenska Psalmbok: "Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ja till Gud och säga nej. Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem!"
 Sov Gott, kära vänner! Önskar oss alla en fin, frisk dag i morgon!

Fredag 5 september 2014. Förhoppningsvis slut på år 1987.

Jag gör ett och annat nedslag i källarvalven och hittar något gammalt foto. I dag ett från Lesjöfors postkontor. Förmodligen från början av 60-talet med Ingegerd i tjänst. Det är kul med gamla foton.

Dagen har varit solig och varm. Jag fortsatte med det jag i går påbörjade, nämligen slitet med köksgolvet, som jag knäskurade, fyra rutor i taget. Antal rutor: 67. Måste använda stålull för att få bort gammal olämplig polish. Nu är det klart och jag är så tacksam att jag efter varje pass tog mig upp för att  ta en paus. Jag avverkade en tredjedel i går kväll och resten i dag på förmiddagen. Nu har jag bara lite ont i ryggen men det tänker jag sova bort.

Det är alltså fredag kväll. Alltid gillat fredagskvällar. Nystädat och nybakta bullar i min barndom. Mamma var noga med rutinerna.
Även sedan jag fick familj har jag känt det högtidligt med fredagskvällar. På lördagen stängde man affären tidigare och allt var förberett för myskväll. Minns just nu vid ett tillfälle i Lesjöfors då IngaBritta var hos oss, som ofta på den tiden, innan hon reste till Brasilien.
Myset innebar frukt, godis och tända ljus. Naturligtvis var taklampan alltid släckt. Det senare hade IngaBritta förbisett. Sven i 5-6årsåldern utbrister med indignation:" Du moster Britta, du vet int' va trävlit ä, du!" Utan taklampan släckt gick det ju ej att ha "trävlit".
Under flera år pendlade Georg och kom hem på fredagskvällarna, då han var i Stockholm, senare Linköping. Alltid fest då han kom hem.
 
I dag fick jag besök av Ulla, som slutade jobbet lite tidigare. Hon hade tänkt hjälpa mig med ett och annat men solen sken och allt talade för en kaffe- och pratstund på altan. Nära till vindruvorna, så goda.
Det är roligt när Ulla kommer till stan ibland. Förra gången hon var här följde hon med till affären och handlade sådant som är tungt för mej att bära. I dag tog vi god tid på oss och hann prata om mycket medan vi satt i solen på altan. Isak blev som vanligt stormförtjust när han fick se Ulla. Svansen gick som en propeller och han överöste henne med kärleksbetygelser.  Mej lämnar han därhän, på grund av min ålder, tror jag.

År 1987. Ser i min dagbok att Georg och jag i augusti var i Uddevalla för en veckas semester.
Samma månad fick vi förfrågan från landstinget om vi kunde ta emot två studerande pojkar,med hem några mil från Örebro.De skulle få yrkesutbildning här i stan och var beroende av visst boendestöd.Det betydde att de fick mat och rum här. De bodde hos oss i två år. Landstinget betalade!

Georgs födelsedag den 21 augusti firades tillsammans med hela vår stora familj. Stina kom med sin hemgjorda, goda ostkaka. Riktig fest! Samma vecka pågick kyrkornas satsning"Hopp om livet", som återkom varje sommar.Elsemarie engagerad där och jag, till viss del!
27 aug. står det att Georg fått en dator på jobbet.!! En stor dag för honom!

Själv hade jag fullt upp med besök och telefonsamtal med människor som behövde hjälp på olika sätt och barnbarn, som dock nu var så pass stora så de krävde ej så mycket passning längre.En del av dem.
I september surströmming med vanliga gänget  på vår altan. Så trevligt!

19 sept. Mamma  på lasarettet i Oskarshamn .Har så ont i sina ben och får morfin. Jag åker dit och bor hos faster Elin, nära sjukhuset.Den 20 står det i min dagbok:" Mor får morfin. 2½ml varje gång. Amputation, operation eller naturmedel. Vad är bäst?"

Hösten gick och jag häpnar när jag ser hur upptagen jag var. Drog mig inte för något. Lämnade barn, hämtade barn, besök, uppe till midnatt och längre,
  ibland. Ojojoj, om jag hade de krafterna nu när jag har tid.

Nehej, jag orkar inte få slut på året i kväll heller. Tror det var enklare när jag bara hade mammas dagböcker att använda mig av. Inte så mycket att läsa. Nu säger jag snabbt Godnatt. Sov gott!

Torsdag 4 september 2014. Sommar, sommar!

Vilken sommar! Den kom tillbaka med sol i myckenhet. Varenda dag. Nyss satt jag på altan med en kopp eftermiddagskaffe.  Vindruvorna är nu söta och goda och jag tar en klase då och då. Det är första året jag har många klasar på denna ranka, som jag planterade för några år sedan. Från början en liten "stickling".
I dag har jag varit på stan med min syster, som besökte en ögonläkare. Efter det passade vi på att besöka affärer och fikade på Lucullus, där IngaMaj jobbade på 80talet. Det var trevligt att promenera lite omkring slottet och Järntorget.

Köksgolvet har länge varit mitt "sorgebarn". Efter stadsbesöket tog jag mig för med att knäskura en bit. Nu vilar jag mig medan jag skriver, så får jag se om jag kan ta en bit till senare. Innan söndag ska det vara klart har jag tänkt!

I eftermiddag fick jag telefonsamtal från Gräddö, där min mormor befann sig i början av 1900talet. Kjell, som är engagerad i Hembygdsföreningen  och som Ulla och jag träffade vid vårt besök där i april, har samlat uppgifter om mormor och givit ut en skrift, som väckt intresse för "fallet" och det får förmodligen till resultat att vi får göra ett nytt besök på Gräddö och träffa en del av bygdens folk. En del av dessa har hört sina föräldrar berätta och historien om mormor har hos folk bevarats under årens lopp. Dock har ju mycket, som tidigare varit okänt, nu kommit till människors kännedom genom det Kjell skrivit  och intresset har ökat. För mig, som i så många år engagerat mig för att få vetskap om mormors liv efter fängelsetiden, är allt av största intresse, hur hemskt det än är.

Samtidigt blir Gud så stor för mig. Jag kan ju tydligt se hans närvaro och hans bevarande och uppehållande nåd över mamma. Jag rörs till tårar av tacksamhet!
Nu ser jag fram emot nästa besök på Gräddö. Mammas berättelse, i vår barndom, om hur hon som sexåring med sin lillebror vinkade av föräldrarna vid bryggan på Gräddö, när föräldrarna åkte med båten till Stockholm, en enkelresa och de, hand i hand, ensamma gick hem, etsade sig fast hos mig. Mamma förstod att de inte skulle komma tillbaka. Om detta har jag tidigare berättat.

Nu ska vi gå tillbaka till år 1987. Juni månad var avslutad.
Onsdagen den 1 juli ringde Elsemarie till sjukhuset och jag fick prata med henne. "OM IngaBritta får flytta hem så måste det finnas tjänster i himlen som väntar," sa hon. Ja det var nog så det var.
Nu hade Stina och Raquel också kommit. Torsdagen den 2 juli blev det allt sämre. "Klockan 21.30 tog hon sitt sista andetag och flyttade hem. Ofattbart! Viönskade så innerligt att få ha henne kvar", står det i min dagbok. IngaBritta betydde så mycket för så många.

Jag tänker nu på en av "hennes pojkar", Jorge, som nyligen tillsammans med sin fru var i Sverige och många av oss i IngaBrittas familj fick träffa dem. Han har ett gott liv och när han i tisdags såg fotot på IngaBritta i min blogg skrev han från Brasilien:" My God, how I miss!" Vi är så glada för kontakten med Jorge. Stina och han har täta kontakter pr telefon då de enkelt hanterar språket och då det nu på ett annat sätt än tidigare går att kommunicera.  Jorge och jag skriver  lite på engelska när vi har kontakt.

Fredagen den 3 juli åkte Stina, Raquel och jag hem till mamma. Vi hade ringt ett par vänner, som hade varit hos mamma på dagen. Vi kom på kvällen. Det första mamma sa var orden: "Jaha, nu är hon bärgad." Nu var både pappa och IngaBritta hos Gud. Nästa dag står det i dagboken:" Mamma och jag samtalar och gråter."Vi syskon upplevde det svårt att IngaBritta, så ung, skulle dö före mamma, men hon tog det väldigt lugnt och förståndigt.

Svårare var det att i Göteborg  skiljas från Vidor och familjen. "Att det skulle gå så här", sa Vidor, som nu för andra gången mist sin hustru.
Gabriella var för liten att fatta, men Nathalie, som haft så roligt med IngaBritta var ledsen även om hon inte riktigt förstod vad döden innebar. Nathalie var inspelad på kassettband och precis som Emils mamma skrev om honom så hade IngaBritta antecknat ett och annat om Nathalies bravader och roliga uttryck.

Nu har tiden runnit iväg och det här blev en sorglig blogg men "sorgen och glädjen de vandra tillsammans" och vi har bara att följa med tidens gång. Bara 56 år men vilket rikt liv hon hade levt.
Jag säger nu GodNatt och ska försöka ta en bit till av köksgolvet där jag kämpar mot gammal polish som ska bort,till slut. Sov Gott!

 Avslutar med ett Bibelord:"Herren skall vara med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig." Det somnar vi på! Amen!

Tisdag 2 september 2014.Forts. år 1987.

I går tränade jag så jag har träningsverk i dag. Något mer gjorde jag inte.
I dag har jag varit hos tandläkaren. I TV fortsätter de med utfrågning av partiledarna. I kväll Vänsterpartiets tur. Jag tittar när jag orkar, annars så snappar jag upp lite från kommande TVsändningar då de återger en del av utfrågningen.

Nu till år 1987 och juni månad. Kom på att jag ej berättat om att IngaBritta och Vidor ej var med på min födelsedagsfest av den anledningen att de dagarna innan åkt till Brasilien då en av IngaBrittas pojkar från "Hoppets Hem" skulle gifta sig och nu ville han absolut att hans mamma skulle vara med på bröllopet. Jag vill minnas att det var han som studerat och tagit läkarexamen i samma veva.
Naturligtvis ville IngaBritta vara med. Eftersom hon aldrig tänkte på sig själv så var det inget hon funderade över, fast hon nog borde ha gjort det. Jag minns att hon också av en annan anledning valde att resa. En chef (tror jag) på det Dagis i Göteborg där IngaBritta haft anställning ville så gärna resa till Brasilien och då i sällskap med IngaBritta, som kunde tala portugisiska. De var alltså tre i ressällskapet.

Någon gång i mars kom de åter till Göteborg. IngaBritta då så dålig så hon måste köras i rullstol från flygplanet till Ankomsthallen.
Två månader senare var hon med på mammas födelsedag, vilket jag återgav i mitt förra inlägg
Då var hon svårt märkt av cancern. Jag minns att hon vid det tillfället sa, efter att ha varit med och talat i något sammanhang i Figeholm att "jag ser på människorna att de ryggar tillbaka när de nu möter mig."

Nu vill jag dock nämna lite om hur juni månad gestaltade sig.Hur jag orkade med allt som jag ser att jag utförde på den tiden , i min krafts dagar visserligen, förstår jag inte. F.ö. ser jag i min bok att juni var en regnig och kall månad och solen kom inte hur vi än väntade på den. Att Kristian,som fyllde två år den 14 juni inte ville somna på kvällarna, så jag kunde få lite tid med de äldre barnen, var ingen höjdare. Nu är han dock en skicklig musiker, som far världen runt och spelar så OK! Vi glömmer hur jobbig han vari sin tidigaste barndom.

Jag ser att jag hade besök av människor med anknytning till Ria. Med till Tingsrätten, som stöd med någon. Ofta barnvakt då föräldrarna behövde få hjälp med det. Midsommarhelgen var vi alla tillsammans i Hjortkvarn hos Ulla och Lennart vars föräldrar också var med. Jag ser att jag fick hjälp med jordgubbstårtan av Emil och Kristin. Det fotot har jag tidigare visat på en blogg.  Alla hjälptes åt med matbestyren. Så roligt vi hade för att vi var så många. En egen midsommarstång förfärdigades av stora och små killar sedan barnen samlat massor av blommor. Solen sken, vi dansade och allt var fröjd och gamman den dagen.
Från Göteborg fick vi vid samtal med IngaBritta höra att hon bara väntade på att krafterna skulle återvända och att "magen ska gå ner". Ett dåligt tecken det där med magen, enligt Stina, som är sjuksköterska.
För att få ett slut på juni månad så fortsätter jag med den25 där det står att jag bakat bullar, tre sorters kakor och tårta för att mot dagens slut ta tåget till Stockholm med "det bakade" och nästa dag överlämna det hos Ingeborg ,  som fyllde 87 år och alla barn och barnbarn som hon "övertagit" var där för att fira henne. Hon blev för oss en sammanhållande länk så länge hon levde.
Stina ringde och talade om att IngaBritta blivit sämre. Hade tappats på 5 liter vatten ur magen och låg kvar på Mölndals lasarett. Hade nu fått morfin.

Georg och jag åkte tidigt nästa morgon till sjukhuset. IngaBritta fick då syrgas och dropp. Hade svårt att andas. Georg åkte senare på dagen till Stockholm.

Den 30 juni hade hon svårt att tala. Vidors vuxna, fina barn, Tomas och Birgitta, fanns där. Birgitta med lilla Gabriella, bara några månader gammal. Dottern Nathalie, IngaBrittas "gullebarn" sedan hon föddes, 6år, var mest hemma hos pappa. För att lätta upp det skrivna något kan jag berätta att jag i dag fick inbjudningskort från denna Nathalie där jag  är inbjuden till hennes dotter Olivias 3årsfest, om tre veckor.  Pappa och mamma älskar sin Olivia och låter oss andra få vara med och dela deras glädje.

Ja det blev ett sorgligt avslut på juni månad men sådant är livet. IngaBrittas kärlek till Jesus bar till slutet ett par dagar senare och i Psalm 23 står det: "Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de trösta mig." Tänk att vi får ha denna trygghet alltid.

Nu säger jag GodNatt till er alla.

År 1987 igen.

Mor och IngaBritta i Göteborg omkring år 1980

Året var alltså 1987.Något hände varje dag under mars månad efter födelsedagsfesten. Mamma blev kvar till 11 april, då Stina hämtade henne. Mamma blev änka tidigt och det hörde till att hon varje vinter vistades en tid hos sina barn. Det var alltid lika roligt att ta emot mormor. Så länge hon orkade , och det var verkligen länge, så hjälpte hon till med så mycket och det blev en stor saknad när hon reste hem. Mamma var med på allt vi hittade på, som att gå ut och handla, hälsa på vänner, spela Fia, gå på möten i kyrkan.Att se Emil i Lönneberga och Saltkråkan på TV, ej att förglömma. Jag blir så tacksam när jag tänker på mamma, med en kärlekslös, otrygg barndom,ensam i livet. En mamma, som räckte till för alla. Barn, barnbarn, barnbarnsbarn och så alla vänner och bekanta.  Det fanns en plats i hennes hjärta för alla!

Dagarna gick med besök av barn och barnbarn, gamla vänner och nya vänner. Jag fanns tillhands som barnvakt nu och då.Vid den här tiden hade vi 11 barnbarn.
I dagboken för 14 april står det att jag tog Magnus med till Stockholm där vi gick på stan innan vi åkte till Danderyds sjukhus där Ingeborg, låg sjuk. Jag har tidigare berättat om när hon, som farfars sista hustru kom in i familjen Landh.
Påskafton18 april fyllde Mikael 15 år. Av oss fick han lås till sin moped!  Kusiner med föräldrar med på festen . Påsksupe'där, alla tillsammans.

Den 20 april åkte Sven till England med ÖMs predikantkör, som dess pianist. 26 april hade Musikhögskolans avgångsklass konsert i Sörbykyrkan då Georg och jag förstås var med och lyssnade.Det hade blivit en och annan konsert genom åren med både Sven och Elsemarie.
29 april kom Sven hem från England. Ett bröllop den 25 missade han.

Den 4 maj åkte de jämnåriga kusinerna Jonas och Bernard med mig till Högskulla med tåg från Örebro.
Lyckan var fullkomlig! I Nässjö åts matsäcken medan de ivrigt väntade på att få göra sin första resa med en rälsbuss. De fick stå framme hos lokföraren. Stor glädje!
Att följa med Stina till Mederhult och hämta "ostkakemjölk" på bondgården var också en upplevelse.
Mor Alvas födelsedag nalkades och i god tid bakades det och Stina gjorde ostkaka att förvara i frysen, liksom alla kakor,som traditionsenligt skulle finnas denna mammas stora dag i vårens tid.

Pojkarna sysslade mycket med att se till så elden i spisen hölls vid liv. De bar ved och såg till så den brann upp fortast möjligt. Det här var intressant för ett par 7åringar.
Den 9 maj åkte vi hem. Pojkarna hela tiden hos lokföraren fram till Nässjö där det blev byte till vanligt tåg. Pojkarna fick "tuta" ibland, vilken lycka!

Så var det dags för mammas dag den 16 maj. Som vanligt var alla syskonen hemma hos mamma den dagen. Ska nämna att då vi tidigare var hemma och förberedde för födelsedagen så kom en dag ett telefonsamtal från Vidor i Göteborg, då han berättade att IngaBritta åter lagts in på Sahlgrenska sjukhuset, mycket dålig. Vidor och hon kunde dock komma till födelsedagen."IngaBritta mager och svag", står det i min dagbok.
IngaMaj med ett barnbarn åkte med mig till Figeholm i en usel bil. Georg kom med tåg från Stockholm.
Den 18 maj var vi hemma igen och grattade Bernard med den sedvanliga 7årspresenten, ett armbandsur.
Den 23 maj åkte Georg till Jordanien och samma dag åkte IngaMaj och jag till bror och svägerska i Södertälje i en nyreparerad bil verkar det som...
Den 27 maj åkte Elsemarie och jag till Göteborg. IngaBritta var nu inlagd på Mölndals lasarett där vi hälsade på hos henne.  Den 31 maj kom hon hem igen och samma dag åkte Elsemarie och jag till Örebro. Hos Alexis hade vi köpt klänningar. För min del ett "tidlöst köp." En klänning lika fin i dag som då och fortfarande i användning vintertid.

Det här var inte ett roligt inlägg. Men viktigt. Tyvärr kommer nästa att bli ett steg värre.

Men nu säger jag GodNatt och ser fram emot att få somna tidigt i kväll. Jag behöver det för i morgon väntar tandläkarbesök.Gillar't? Nej!
" Jag lyfter ögat mot Himmelen och knäpper hop mina händer, till dig o Gud,som är barnens vän, min håg och tanke jag vänder! Sov Gott!