Torsdag 28 november 20019.Tungt ligger mörkret över Örebro , dag efter dag!

Har hört att det t.o.m. regnat i dag!  Så blev det varken träning eller promenad !

Men värre saker hände. Jag är sedan söndagen ägare till en betydligt större iPhone än den jag tidigare haft.
Jag måste konstatera att jag inte riktigt behärskar den. Hur som helst så fungerar den och ger mig större yta att skriva på.

Jag sitter ofta i fåtöljen i vardagsrummet och lyssnar till och ser TV.
I dag kunde jag inte hitta min telefon och jag visste att min väninna INGA skulle ringa för att sedan på överenskommen tid komma hit och fika med mej.
Tiden gick. Telefon en fortfarande borta.  Vid tvåtiden hör jag bultande på ytterdörren och knackningar på Fönsterrutan.

Jag hade gjort missen att inte använda hörapparaterna och därför inte heller kunde höra det svaga ljudet av telefonsignalen. Nej, telefonen var inte avstängd men nu ska ni få veta!

När jag öppnade dörren stod Inga där. "Men du, vad jag ringt och ringt"  Ja jag hade ju väntat på det. Väl i rummet ringde hon och si, vad hände? En svag telefonsignal hördes  och på golvet under en fåtölj hittar en krypande Inga  min telefon,. "Nu ska du se att du har många samtal", sa Inga!
Det stämde! Fy vad jag skämdes att det gått åt 18 uppringningar och jag ej hört!

Hädanefter ska telefonen vara i min ficka och hörapparaterna där de ska vara. Visst händer det att jag hör telefonsignaler utan hörapparater men då ligger inte telefon gömd på golvet under en fåtölj.
Inga och jag fikade med god nötchokladkaka. Vi har alltid meningsfulla samtal, tycker likadant om livet och litar på att Gud alltid  varit, och är, med oss! I dag nämnde Inga om en känd person som hon börjat be för. Också jag har börjat tänka på samma person så nu förenas vi i bön  för denne.   Någon som Gud älskar och har en plan för!Vi sjunger:" Hans kärlek är gränslös, Hans Nåd är oändlig! Hans makt ingen människa utforskat än ty av sina väldiga, eviga skatter, Han giver och giver och giver igen!"  Inga och jag pratade om hur tacksamma vi är för att vi har Jesus som vår allra bästa vän!

Nu är det dags att sova! Natti, Natti! GUD ÄR GOD! GLÖM inte att Han längtar efter gemenskap med sina barn! Jag tänker ofta på när jag var i trångmål och Han sa:" Mitt ÄLSKADE barn! Jag hjälper dig med ALLT! Hur jag inte bara den gången fick uppleva Hans trofasthet utan gång på gång få se hur Han troget står vid sina löften!

I kväll är det en och annan som äter "julbord" på restaurang har jag fått mig berättat! Om ett par veckor är det min tur. Jag älskar julbordsmat men numera klarar jag ej av att själv ordna med sådana begivenheter! Därför är jag tacksam att få "gå ut" med andra!
Några julsånger kommer jag också att få lyssna till!

27 november 2019. Vilken rolig dag det blev! Men var är min iPhone. Funderar gör jag!

Nog finns det tillfällen då man är tacksam för datorn. Som i kväll när jag inte hittar min iPhone!
Nu vet ni det och har någon sett den och VET så skriv några ord om var jag kan hitta den. Det är första gången den trogne vännen håller sig borta.

Eftersom jag var hos Beata på Salong Monique och blev permanentad i  går så kan ni ju föreställa er hur fin i håret jag är. Jag tar ett foto en dag när livet rullar på som vanligt igen och skickar iväg på nätet!

I dag kom Kerstin, Ulla och Lennart för att fixa adventstämning i mina två rum och kök. Många saker försvann när jag flyttade från villan. En del gav jag bort, annat forslades till Second Hand, men advents och julsakerna fanns med i sina kartonger och är nu på plats! Det är inte så enkelt att flytta från en villa till en lägenhet .

Skillnaden är stor och om man hunnit upp i hög ålder är det svårt att efter 20 år hänga med i  svängarna! Jag har det bra i mitt nya hem och roar mig ibland med att väga det positiva mot det negativa för att bara konstatera att ALLT har SIN tid och att "min tid är nu" och då gäller det att göra det bästa av dagar som återstår!

Har man då fyra fantastiska barn, som finns där för att göra allt så bra som möjligt för sin åldrande mamma, så fylls man av tacksamhet!

Nu är här så rent och fint. Mattorna skakade, golven torkade, Gardiner och Paradhandduk nystrukna och upphängda, Adventsljusstakar och d:o Stjärnor på plats!
Från restaurangen hämtades god lunchlåda innehållande fisk i dag. Maten så god och varm att ätas direkt. Vi gillar det. Kaffe fixar vi här hemma!


Så blev det en trevlig dag också i dag! TV har annat att berätta! Skogsbränder, den stora jordbävningen i Albanien! Livet är ingalunda rättvist!
Svenska banker inblandade i s.k. "Penningtvätt", som "Uppdrag Granskning " kunde berätta om!

Hur gott  att veta att tron på en god Gud är det mest pålitliga jag har och att EN dag kommer det att hända att Jesus kommer åter för att möta de sina och vi får uppleva det som står i Bibeln att "En ny himmel och en ny jord har Gud berett! Jag är så tacksam för att jag i hela mitt liv fått leva med detta framtidshopp. Många gånger har jag tackat Gud för det jag fick lära mig som barn.

"Det finns en Gud som EVIG är! Hans Nåd vardag mig bär. Hur än det skiftar på min stig, Han vakar över mig! Hans kärlek rik och underbar, som skogens källa frisk och klar! Hans NÅD emot mig den är ofattbar. Jag tackar dig , min Gud!"
Den sången sjöng jag tillsammans med Georg i vår ungdom.

På tal om Georg så fick jag i dag en gråtattack när jag såg på hur julfint här var. Jag grät och mindes jular när vi var en familj  och jular då han kom hem från sitt jobb i Stockholm. Hans stora öppna famn och hur vi såg fram mot många dagar tillsammans.
Jag behövde få gråta av mig lite! Nog är det märkligt att efter nästan 30 år gråta av längtan efter den man som jag en gång som 17åring träffade i Stockholm !

Nu kallar sängen fast jag sovit i fåtöljen också i dag sedan "gänget" gjort allt så väl för mig! SÅ tacksam!Natti, Natti! Sov Gott, alla!

Tisdag 26 november 2016.

Ja så blev det som jag befarade. Skulle i dag avsluta bloggen om resan till Göteborg lovade jag i går.

Jag tar mig friheten att uppskjuta detta roliga till i morgon kväll för att nu inta sängen. 

Jag har i dag varit hos min så omtyckta hårfrisörska som älskar sitt yrke men som skulle behöva fler kunder för att få möjlighet att slippa jobba extra " i välfärden" för att få det hela att gå ihop.  Hon är så enormt duktig och jag är så nöjd. Salong Monique ligger på Lövstagatan. När jag bodde i villan hade jag nära dit men nu tar jag i regel Färdtjänst dit och promenerar hem. I dag tog det 45 minuter till Järntorget där jag bor. Jag är angelägen om att promenera när det är möjligt. Mina ben behöver den ansträngningen. 

I morgon kommer Kerstin, Ulla och Lennart hit och "adventstädar" och sätter upp gardiner, stjärnor och adventsljusstakar.  På lördag kommer de tillbaka då de har bakat saffransbröd och annat gott som alla fyra familjerna bidrar till och jag gör ingenting!

Så klart är jag tacksam. Särskilt som synen sakta avtar och jag har lite svårare att se brödet i ugnen. 

Så klart ska jag baka mina favoritkakor till jul men det känns bra att ha ett grundförråd att ta av.

Jag bara nöjesbakar lite. 

I dag fick jag meddelande från vår ungdomspastor i min kyrka att han vill komma med en julblomma. Det är så roligt att det i regel är en ungdom som kommer med julblomma varje år. Jag älskar alla åldrar men har under årens lopp haft många ungdomar som mina förtrogna vänner, vilket jag har trivts med. 

Nu kom , som vanligt en signal ur djupet av mitt hjärta  att det är dags för sängen så nu säger jag GODNATT till er alla! Sov Gott Vi har mycket att tacka Gud för och SÅ mycket att be om.

Bränder i Australien  och Jordbävning i Albanien är kvällens stora nyheter! 

Levi Petrus, den kände Pingstpastorn skrev en sång för länge sedan. "Svenska folk du borde tacka  Gud för landet han dig gav!. 

Ibland när jag tänker på allt av Guds omsorg och bönesvar jag själv fått uppleva så gråter jag och tackar Gud! "Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet", sjunger vi i en sång. Låt oss tänka på det och ta vara på de möjligheter vi har att vandra tillsammans med Gud och utföra det goda som han vill gör för sin skapelse. Natti, Natti!  

Söndag 24, måndag 25 november! 2019. Gråaste novemberväder tog bort den lilla energi jag hade.

Jaa, så sant, så sant! I går var det söndag. Tobias  och jag befann oss sedan fredagskvällen i Onsala, Göteborg!  Den alltid morgonpigga Elsemarie fixade god breakfast åt oss innan vi reste Så var det att packa ihop sina prylar igen, tacka för dagarna i Onsala och vända hemåt.

Avsked har jag aldrig gillat och många tårar har i sådana stunder runnit nedför mina kinder.
(Minns just nu vad liten  Ulla sa när vi hade sagt adjö till mormor i Högskulla och vi vinkade från bilen och såg henne gå in genom köksdörren. "Nu går mormor in och gråter.")
Visst var det så. I går var det Linn som vi först fick säga adjö till innan vi andra som skulle till Örebro och Göteborg, plockade in oss i bilen sedan vi tackat för oss och vinkat farväl till de båda som nu blev ensamma igen. (Carro hade redan på fredagens morgon åkt  till Amerika för att hälsa på hos en kompis några dagar! Jag har nog tidigare i mina bloggar uppmärksammat  det innerliga förhållande som råder mellan syskonen i familjen! När bröderna i Göteborg skulle säga "Hej då" så gjorde det så gott att se hur innerligt de omfamnade varandra, precis som de alltid gjort. Så fin sammanhållning!

Det hus i Onsala som familjen bebor kallar jag för ett "julhus." Stort, och rymligt och nu pyntat med ljusstakar  och stora vackra julstjärnor i fönstren. Vacker syn att skåda när vi lämnade bygden.
Dessa vidder och havsluften älskar jag och är därför nöjd med att få fira jul där.

Elsemarie tog som vanligt sitt söndagsmorgondopp i havet. En badkompis, vid namn Lennart och ett litet antal andra som ej fruktar det kalla vattnet träffas där vid en bestämd tid  och när de simmat till land igen så dricker de kaffe utanför en av sjöbodarna!

Ett par av oss andra TITTAR  på badentusiasterna i vågorna  men deltar i gemenskapen först när kaffekorgen och Elsemaries goda bullar plockas fram!   "Hujedamej"! säger vi i Småland ! Nog behövs det varmt kaffe alltid!
Av någon konstig anledning känns det som om jag inte orkar skriva mer nu så jag säger Natti, Natti och avslutar i morgon mina skriverier om senaste resan till Göteborg. Luftombyten passar inte in i mitt önskade välbefinnande! SOV GOTT,ALLA! Vi är alla älskade av en kärleksfull Fader !

Att åka med Tobias vid ratten känns alltid lugnt och bra Han både kör bra och han tar hand om mej och ser till så jag kommer på plats innan han återvänder hem till sitt! Vi ger varandra en godnattkram!

Torsdag 21 november 2019. Ännu en mörk höstdag har svunnit hän! Jag har haft en bra dag!

När jag skriver att jag haft en bra dag får jag lust att göra ett tillägg: " utan värk och plågor" för så avslutades mammas brev de sista månaderna av hennes liv.  Hon var en duktig brevskriverska men det gjorde så ont i mig att läsa  inledningen till hennes brev, de sista hon skrev. "Här sitter jag i värk och plågor"!

Mamma var så tålig så när hon skrev på detta sätt så visste jag att hon verkligen hade ont.
Nu går jag till dagen i dag.  Jag vaknade ganska tidigt och fortsatte att sova i fåtöljen sedan jag ätit en bulle av dessa som någon av barnen  lagt i min frys och som jag avnjuter till fikat varje morgon.

Efter sovandet i fåtöljen ringde ett par av mina barn. Det är bra att de ringer! I dag hörde jag i medierna om en man som legat död i sin bostad i tre år och som nu hittats.

Jag hämtades i dag av Sven och Maria för att äta lunch tillsammans med dem på SCBs Restaurang,   som finns på min gata! så bekvämt! God mat har de överallt på de olika matställen som finns  här i närheten. I dag var det ovanligt många matgäster. Förmodligen sammanföll lunchen med pågående sammanträden i källarvåningen! Behändigt att ha nära till lunchbordet och event kunna fortsätta påbörjade samtal också under måltiden för de som så önskade!!!
Sven skulle, som revisor i kommunen gå till något sammanträdesliknande sedan vi fått kaffe och hallongrotta som efterrätt!

Jag passade på att ta en liten promenad på gatorna i kvarteren runt Järntorget. Inte lika roligt som när solen skiner men benen måste röra på sig. Annars påstås det att man blir "försoffad"!

 En intressant dag är snart slut. Har man bara Gud att prata med så gör man det och det är en högst intressant bekantskap.
Dagen började med ett SMS från ett barnbarn! "Bed för mig i dag! Jag måste öka denna veckas telefonförsäljning."
Lite senare kom ett meddelande. " Bed att jag får frid! Fienden vill att jag ska "Ge Upp"
Jo det där är mig ej obekant efter ett långt liv då jag också frestats att ge upp olika områden för att få ett lättare och behagligare liv att leva! Men då gäller det att VETA vem som sagt "GÅ" och vara förvissad om att den som bjudit mig att gå står fast vid sitt löfte att vara med ALLA dagar intill livets slut.  Veta att det är Gud som har sista ordet. Inte fienden! Så jag uppmuntrade till uthållighet, liksom jag själv, under årens lopp, av vänner på liknande sätt blivit uppmuntrad att vandra vidare
 tillsammans med Jesus! Det här jag nu skriver är så viktigt för, som jag tidigare återgivit vad en pastor på 80-talet predikade och som jag aldrig kommer att glömma:" Du måste veta vem du själv är, vem fienden är och VEM GUD ÄR!

 När man vet det så kan man stå ut med  bekymmer, många gånger självförvållade, men ändå  erfara Guds oändliga kärlek och förlåtelse och så har vi börjat på nytt igen! TILLSAMMANS!
GUD ÄR KÄRLEK! Han gråter och skrattar med oss. I alla fall upplever JAG honom så! Efter alla års erfarenhet! Och som Gud älskar oss så ska vi älska Honom och vår nästa! Natti, Natti! Sov Gott!
 

Tisdag 19 november 2019. Några strödda tankar sent på kvällen, som vanligt!

Hur kan det ha fått gå från 3 oktober tills denna stund innan jag får till en blogg!
Upptäcker att jag ej ens behärskar datorn på samma sätt som tidigare!
Jag skyller på att jag varit på resa, att jag blivit äldre, att jag varit förkyld osv.
Men faktum kvarstår. Jag har missat att berätta om resan till Island och lite annat intressant.
Jo att det strulade med de nya glasögonen och gjorde att synen blev sämre har väl också medverkat till att jag hellre låter bli att skriva än att få anstränga mej för att tycka att det är roligt med bloggandet.

Nu tar jag "konen vid hornen", som min Georg brukade säga!
För att få en mjuk återingång i det digitala så ska jag nöja mig med att prata lite om dagen som snart tar slut.
Att jag är omgiven av en omtänksam och hjälpsam familj vet mina läsare.
I dag kom Kerstin och hämtade mig ut på stan. Det var bra!

Innan vi gick så kokade vi potatis och åt Pölsa därtill, något  som ingen av oss ätit på lång tid.
Jag fördes i mina tankar tillbaka till år 1943  då jag som 15åring kom till Stockholm för att jobba i en Färg och Kemikalieaffär!Vi hämtade pölsa, som på den tiden kallades för "Lungmos", i en liten restaurang  i närheten!

Jag har tidigare berättat om att jag bodde hemma hos chefen och hans fru. För att kvällarna ej skulle behöva bli upptagna till matlagning så hämtade vi alltså
mat  som vi åt i affärens lagerrum innan vi stängde affären för dagen.  Om jag kunde rita så skulle jag låta er få se en grej, perfekt för mathämtning. Har många gånger ångrat att den fick bli kvar i affären nr den såldes. Så klart hade jag fått ta den med mig om jag hade frågat. Den hade fyra "våningar", varje liknade en mindre kastrull. De ställdes ovanpå varandra och allt hölls samman med en ställning av någon lätt metall. . Den översta våningen hade lock. När klockan blev fem gick jag och hämtade mat Varje maträtt i en av de kastrulliknande förvaringskärlen. Ställningen hade ett handtag och var enkel att bära.
Har aldrig sedan sett något liknande.

När vi promenerat hem till Havregatan dracks "kaffe på maten" då chefen, farbror Harry och hans fru Magda satt i var sin fåtölj på var sin sida om ett runt bord där en stor glaskula med fisken, vid namn Aron, ständigt simmade runt, runt!  Själv gick jag till något evenemang på stan eller skrev brev till min familj och vänner! Sångövning  och möten i kyrkan på Döbelnsgatan på Norr

På den tiden gick "Ringlinjen", spårvagn nummer fyra runt stan. Jag steg på vid Ringvägen och åkte med samma vagn till Sveavägen. Därifrån var det inte långt till Döbelnsgatan.
Jag ska kolla lite i mina gamla bloggar för att se vad jag berättat tidigare!

Så kan jag alltså "dra iväg" bara för att jag skrev ordet pölsa. 
 Kerstin och jag gick i dag på stan i den mörka novemberdagen.  Vi köpte lammkött, vindruvor och kardemummabullar. Så roligt att ha sällskap och någon vid sin sida när man ska gå över gatan!

Eftersom allt jag gör går så sakta så blir det aldrig långsamt! Dagarna rinner iväg !
I dag har jag ringt och gratulerat min lillasyster Stina, som fyller 85 år! Hon firar födelsedagen hos sin dotter och hennes familj. 

Nu är det dags att sova och jag säger GODNATT till er alla ! Sov Gott!