Nu har det mindre av skåpen, som Kerstin med söner fraktade hit häromdagen, åter bytt plats. Förhoppningsvis nu för sista gången! Jag provar och flyttar. Skåpen är mitt senaste tillskott till möbelinnehavet i mitt hem. Till slut kom de på rätt plats, i förhållande till skrivbordet. Hahaha!!
I övrigt är jag fortfarande både nöjd och förundrad över allt som de hann göra utan min närvaro. (Eller, tack vare?) Möblers och tavlors placering blev så bra! SÅ skönt för mig att slippa tänka och fundera i den vägen, Det räcker för mig att tänka på allt annat, mindre viktigt, som ska till sin rätta plats i kök och badrum mm.
Om gårdagen är ej mycket att berätta mer än att jag umgicks med mig själv hela dagen. Hade tänkt mig besök i husets träningslokal för att "hålla igång" det påbörjade. Tog käppen och hissen ner till källaren. Boken hängde på dörren. Klockan var 17.15. Skulle just skriva in mig klockan 17 -18 då jag ser att på dörren står en skylt med "upptaget" och i boken är bara en enda tid inskriven. Klockan 17-19.
Alla dagens övriga tider lediga!
Jag tog åter en liten runda bland förråden, inhägnade av hönsnät, för att leta efter mitt nummer, då en man plötsligt dök upp. Han lät mig veta att numren ändrats, pekade på dörren bredvid och sa: "Här är ditt förråd. Se där ligger ju en stor julbock." Ok! Det var MIN julbock!
Mannen fortsatte:" Och här är mitt förråd, bredvid ditt. Jag bor på samma våning som du!"
Han visste alltså vem jag var. Nyinflyttad och okunnig!
Om att de bytt nummer på förråden kunde i dag Kerstin berätta att min företrädare i lägenheten hade upplyst om detta då han visade oss runt i alla irrgångar. Alla, utom jag, hade lyssnat.
Jag tackade grannen för hjälpen. Med avsikt hade jag tagit käppen med mig i hissen och tog nu de tre trapporna upp till fots, för att "hålla igång" trots utebliven gymnastik! Skrev ingen blogg.
I dag skulle mycket åtgärdas. Plötsligt dyker en hammare och skruvmejsel upp. Var ska jag ha såna grejor? I villan hade jag rymligt städskåp. Här finns i klädkammaren ett smalt skåp, som nog passar
att bli städskåp. Det gäller att tänka och att tänka rätt!
Magnus, familjens elektriker, ringde. Passade det att han kom och fixade frysuttag i klädkammaren och förbereda för tvättmaskinsinstallation i badrummet?
Jomen visst! Han kom, fixade allt, tog fram dammsugaren och städade noga upp efter sig. Brukar väl inte hantverkare göra tänkte jag men nu är jag ju hans mormor och, som han sa, " man ska ta vara på släkten!" Vi fikade på balkongen!
Jag fortsatte mitt sorterande. Mycken tid går åt till att tänka. Kommer ihåg en historia där någon visades runt på ett kontor och dörren öppnades till ett rum där inget fanns mer än en man som satt i en stol. Dörren stängdes och den besökande frågade sin vägvisare vad den mannen gör och fick till svar att han var en oerhört viktig person. " Han tänker!"
Jag tröstar mig med den där lilla historien, emellanåt, när jag kommer på mig med att jag inte gör något synligt, men "jag tänker." Minsann kan det ibland bli resultat av detta!
Nu ringde Lotta och vi fick en pratstund. Så gott att byta tankar med min goda vän sedan många år.
Nu har jag någon timme på mig innan jag hämtas till kvällens sillparty med utlovade nyplockade hallon och grädde till efterrätt. Kanske det rent av blir den "nybakade" körkortsinnehavaren, som hämtar mig. Innan körkortet kommer så är det tillåtet att använda sin legitimation när man kör.
Nu är dagens blogg klar och jag kan direkt gå till vila när jag kommer hem igen.
Kerstin är fortfarande trött efter operationen och vilar sig i dag, hela dagen!
Norgeresenärerna är på hemväg till Hjortkvarn.
Annelie och Markus är på läger i Stenboda med vänner från Immanuelskyrkan.
Ha en mysig kväll, kära vänner! Gud är god och älskar oss alla!!!
söndag 30 juli 2017
fredag 28 juli 2017
Fredag 28 juli 2017..Jo det finns olika slags tårar.
Det bara kom så hastigt! Att flytta och slippa vara med vid både utflytt och inflytt har sina sidor på gott och ont. För min del mest gott.
Att en dag efter inflytt komma hem och allt verkar vara helt perfekt, ta itu med att leta, plocka om och flytta på grejer har också sina sidor.
Att som i går hitta tre av mammas dagböcker från mina tonår, var en höjdare!
Att idag leta efter en del viktiga papper och plötsligt framför mig få se Georgs första kärleksdikt, skriven i början av vår tonårsförälskelse, i en plastficka!
Jag var 16 , han var 17. Jag kan alla de fyra verserna utantill, alltsedan den vinterdagen. Skriven på enkelt papper, med blå och rödpenna, bara någon månad efter den där kvällen då vi båda bara visste att vi hörde ihop.
Så klart kom en liten tår i ögat denna dag då jag helt oväntat återsåg den välbekanta lilla dikten.
Det jag letade efter hittade jag delvis.
Det var så att jag i en stor svart tygväska hade plockat ner mitt"kontor" och en del annat som bara jag skulle ta hand om. Glömde både att sätta etikett på väskan och att säga till "flyttarbetsledaren" om detta, vilket gjorde att mina otroligt effektiva barn hade packat upp allt när jag återkom från min hastigt påkomna "tvådagarssemester", om vilken jag i tidigare blogg berättat.
Jag har hittat "kontoret" med postgiroblanketter och så en del "onödigt", som jag är oerhört skicklig på att spara, helt i onödan.
Nu har jag att titta på, och försiktigt slänga. Värst är det att göra sig av med gamla anteckningar, kort och brev. Med hänsyn till mitt numera minskade utrymme så vet jag vad som förväntas av mig!!
Då jag befarade att en del av det jag letade efter kunde finnas i förrådet så slog jag tre flugor i en smäll. Gick till affären och handlade lite, gick till gymnastikrummet i källaren, eftersom jag ej kom iväg dit i morse. Avslutade med att efter Elsemaries vägledning på FB, där jag beklagat mig, åter leta efter förrådet, dock utan att finna det!
Fick lite uppmuntran när Linn ringde från Växjö. På FB fick jag veta att Kristin bakar kakor och det gjorde mig också glad.
Jag har i dagens letande rört till det en del här så om jag lägger mig att sova nu så kanske jag vaknar i morgon bittida och får arbetslust. "ARBETSLUST!" Jag smakar på det ordet och minns när det var ständigt närvarande i min vokabulär.
Tacksam för en bra dag tillsammans med mig själv så dyker jag trött i sängen!! Natti, Natti!
...
Att en dag efter inflytt komma hem och allt verkar vara helt perfekt, ta itu med att leta, plocka om och flytta på grejer har också sina sidor.
Att som i går hitta tre av mammas dagböcker från mina tonår, var en höjdare!
Att idag leta efter en del viktiga papper och plötsligt framför mig få se Georgs första kärleksdikt, skriven i början av vår tonårsförälskelse, i en plastficka!
Jag var 16 , han var 17. Jag kan alla de fyra verserna utantill, alltsedan den vinterdagen. Skriven på enkelt papper, med blå och rödpenna, bara någon månad efter den där kvällen då vi båda bara visste att vi hörde ihop.
Så klart kom en liten tår i ögat denna dag då jag helt oväntat återsåg den välbekanta lilla dikten.
Det jag letade efter hittade jag delvis.
Det var så att jag i en stor svart tygväska hade plockat ner mitt"kontor" och en del annat som bara jag skulle ta hand om. Glömde både att sätta etikett på väskan och att säga till "flyttarbetsledaren" om detta, vilket gjorde att mina otroligt effektiva barn hade packat upp allt när jag återkom från min hastigt påkomna "tvådagarssemester", om vilken jag i tidigare blogg berättat.
Jag har hittat "kontoret" med postgiroblanketter och så en del "onödigt", som jag är oerhört skicklig på att spara, helt i onödan.
Nu har jag att titta på, och försiktigt slänga. Värst är det att göra sig av med gamla anteckningar, kort och brev. Med hänsyn till mitt numera minskade utrymme så vet jag vad som förväntas av mig!!
Då jag befarade att en del av det jag letade efter kunde finnas i förrådet så slog jag tre flugor i en smäll. Gick till affären och handlade lite, gick till gymnastikrummet i källaren, eftersom jag ej kom iväg dit i morse. Avslutade med att efter Elsemaries vägledning på FB, där jag beklagat mig, åter leta efter förrådet, dock utan att finna det!
Fick lite uppmuntran när Linn ringde från Växjö. På FB fick jag veta att Kristin bakar kakor och det gjorde mig också glad.
Jag har i dagens letande rört till det en del här så om jag lägger mig att sova nu så kanske jag vaknar i morgon bittida och får arbetslust. "ARBETSLUST!" Jag smakar på det ordet och minns när det var ständigt närvarande i min vokabulär.
Tacksam för en bra dag tillsammans med mig själv så dyker jag trött i sängen!! Natti, Natti!
...
torsdag 27 juli 2017
Torsdag 27 juli 2017. Fikabesök förgyllde dagen.
Ja se det blev en brokig dag. Rörigt med ombildning i regeringen och mycket tal om detta i TV och Radio. Jag är nöjd med den vändning det tog för det var lite nervöst ett tag verkade det som. Att ge mig in på detta mer än så gör jag inte.
Min vän Maria Ahle'n tog sig tid sista semesterveckan för ett besök hos mej. Vi är lika barnsliga i vår tro på Gud så vi har roligt då vi ses och pratar då också om att Gud har humor och hur vi får del av den var och en på sitt håll. Maria bor numera i Oslo och är med i en mindre församling där hon också tillhör pastorsteamet, utbildad teolog som hon är fast hon jobbar till vardags på Ike'a och trivs bra med det liv hon lever. Ibland predikar hon i gudstjänster.
Jag väntade ytterligare besök denna dag. Medan Maria och jag fikade på balkongen kom Benjamin. En fin kille som blev frälst i Guinea, en "mellanlandning" på hans flykt till Europa. Han hamnade i Dorotea i Sverige. Hoppsan så långt norrut. Där sökte han upp en kyrka och ville bli döpt då han bestämt sig för att fortsätta vandringen med Jesus. Fick tillhörighet i den församlingen innan han drog söderut och hamnade i Örebro. Här tillhör vi båda samma församling. Han älskar Jesus av hela sitt hjärta. Han jobbar i hemtjänsten samtidigt som han pluggar på distans.
Elsemarie åkte i morse med den tjej jag i tisdagens blogg berättade om, till Göteborg . Jag vet att det rörde sig om tjejens fortsatta vistelse i Sverige. Dessa fina ungdomar jag nämnt om kommer att bli en tillgång för vårt land. De känner inte varandra. Jag har kontakt med dem båda och jag är så imponerad av deras uthållighet. Båda studerar och jobbar samtidigt för att klara sitt uppehälle och undvika att ta studielån.
Benjamin jobbar med hemtjänsten, "Betjäna staden". Vi har tidigare träffats hos IngaMaj, förutom i kyrkan.
I dag har jag "skrivit upp mig" för träning i husets träningslokal så jag ska börja morgondagen där har jag tänkt. "Bra att du tränar, mormor" löd det uppmuntrande tillropet från Tobias när jag meddelat honom mina planer.
I kväll skulle jag ta fram något ur bokhyllan där allt ser bra ut men ännu ej i ordning efter flytten. Då ramlade en plastlåda innehållande diverse receptböcker ner och innehållet hamnade på golvet där det fortfarande ligger. Vill ej ta tid i kväll för att sortera. Slänga eller spara. Skickar ett foto på FB. Ska senare titta på mina anteckningar som gjordes när Tobias senast undervisade mig om användande av foto på bloggen.
På tal om flytt och dess konsekvenser så dök det upp, på samma hylla som plastlådan, i en plastpåse, tre av mammas dagböcker från år 1942, 43 och 44. Trodde inte hon skrev dagböcker på den tiden utan först senare. Med stort intresse ska jag läsa dem. År 1942 var jag 14 år och började arbeta som barnflicka i Oskarshamn. Året efter åkte jag till Stockholm för att jobba i Corona Färg och Kemikaleaffär. Ska bli roligt att se vad mor antecknade om de åren, som naturligtvis var påfrestande för både mig och min familj. Att skiljas i vetskap om att vi, efter detta, ej skulle ses mer än en, kanske två gånger pr år.
Men nu är det dags att sova och jag är glad att jag, på ett enkelt sätt. ibland få ett pling från något barnbarn. Så värdefullt för mig! Behändigare än på 40-talet.
Nu önskar jag er alla en skön och lugn natt med mycket och god sömn!
Min vän Maria Ahle'n tog sig tid sista semesterveckan för ett besök hos mej. Vi är lika barnsliga i vår tro på Gud så vi har roligt då vi ses och pratar då också om att Gud har humor och hur vi får del av den var och en på sitt håll. Maria bor numera i Oslo och är med i en mindre församling där hon också tillhör pastorsteamet, utbildad teolog som hon är fast hon jobbar till vardags på Ike'a och trivs bra med det liv hon lever. Ibland predikar hon i gudstjänster.
Jag väntade ytterligare besök denna dag. Medan Maria och jag fikade på balkongen kom Benjamin. En fin kille som blev frälst i Guinea, en "mellanlandning" på hans flykt till Europa. Han hamnade i Dorotea i Sverige. Hoppsan så långt norrut. Där sökte han upp en kyrka och ville bli döpt då han bestämt sig för att fortsätta vandringen med Jesus. Fick tillhörighet i den församlingen innan han drog söderut och hamnade i Örebro. Här tillhör vi båda samma församling. Han älskar Jesus av hela sitt hjärta. Han jobbar i hemtjänsten samtidigt som han pluggar på distans.
Elsemarie åkte i morse med den tjej jag i tisdagens blogg berättade om, till Göteborg . Jag vet att det rörde sig om tjejens fortsatta vistelse i Sverige. Dessa fina ungdomar jag nämnt om kommer att bli en tillgång för vårt land. De känner inte varandra. Jag har kontakt med dem båda och jag är så imponerad av deras uthållighet. Båda studerar och jobbar samtidigt för att klara sitt uppehälle och undvika att ta studielån.
Benjamin jobbar med hemtjänsten, "Betjäna staden". Vi har tidigare träffats hos IngaMaj, förutom i kyrkan.
I dag har jag "skrivit upp mig" för träning i husets träningslokal så jag ska börja morgondagen där har jag tänkt. "Bra att du tränar, mormor" löd det uppmuntrande tillropet från Tobias när jag meddelat honom mina planer.
I kväll skulle jag ta fram något ur bokhyllan där allt ser bra ut men ännu ej i ordning efter flytten. Då ramlade en plastlåda innehållande diverse receptböcker ner och innehållet hamnade på golvet där det fortfarande ligger. Vill ej ta tid i kväll för att sortera. Slänga eller spara. Skickar ett foto på FB. Ska senare titta på mina anteckningar som gjordes när Tobias senast undervisade mig om användande av foto på bloggen.
På tal om flytt och dess konsekvenser så dök det upp, på samma hylla som plastlådan, i en plastpåse, tre av mammas dagböcker från år 1942, 43 och 44. Trodde inte hon skrev dagböcker på den tiden utan först senare. Med stort intresse ska jag läsa dem. År 1942 var jag 14 år och började arbeta som barnflicka i Oskarshamn. Året efter åkte jag till Stockholm för att jobba i Corona Färg och Kemikaleaffär. Ska bli roligt att se vad mor antecknade om de åren, som naturligtvis var påfrestande för både mig och min familj. Att skiljas i vetskap om att vi, efter detta, ej skulle ses mer än en, kanske två gånger pr år.
Men nu är det dags att sova och jag är glad att jag, på ett enkelt sätt. ibland få ett pling från något barnbarn. Så värdefullt för mig! Behändigare än på 40-talet.
Nu önskar jag er alla en skön och lugn natt med mycket och god sömn!
onsdag 26 juli 2017
Onsdag 26 juli 2017. Körkortsfirande och lite mer.
Nej, jag har inte slutat att leta! I dag hittade jag i alla fall telefonboken som stod i köket tillsammans med andra papper när jag "flydde flytten".
Det dumma med mej är att jag inte kommer igång förrän efter "halvgångs medda", för att låna ett par ofta använda ord av vår hulda moder. Jag fick i går veta att mitt yngsta barnbarn, Tobias i dag skulle "köra upp" för körkort. Han fyllde 18 för ett par veckor sedan så nu var det dags.
Hans mor är en förträfflig lärare och efter att på sistone gått i bilskola så fanns all anledning att vänta sig ett godkännande. Han hade sagt att han skulle komma till mej när allt var klart och jag utlovade bakelser till fikat. Inte så svårt numera,när jag bor nära fint konditori.
Först besök av Annelie med fika på balkongen. Förlåt att jag tjatar, men denna inglasade balkong är nära nog det bästa när det gäller att få valuta för bostadsrättens inköpssumma.
Att ta gäster (högst 3-4 st.) och kaffebrickan med till denna oas är så vilsamt och avstressande!
Jag gick sedan ut och köpte både Wienerbröd och Bakelser! Tog en liten runda med rullatorn runt kvarteren. Besökte den närmast belägna affären och dess utbud av varor.
Tobias hade skrivit teorin på morgonen och klarat den. Vid 14-tiden var det dags för uppkörning med kvinnlig bilskolelärare. (I detta avseende hade han ju vanan inne).
När han efter uppkörningen kom hem till mej för att fira så förhörde jag honom mycket noga hur det hela började och slutade. Blev förvånad över den långa sträcka han hade kört.
Jämförde med min egen uppkörning i lilla Filipstad på 50-talet. Så var det dags för datorn att låsa sig igen och jag har bara ett att göra . Säga Godnatt och publicera. Nästa vecka kommer Petter och tar itu med detta.
Det dumma med mej är att jag inte kommer igång förrän efter "halvgångs medda", för att låna ett par ofta använda ord av vår hulda moder. Jag fick i går veta att mitt yngsta barnbarn, Tobias i dag skulle "köra upp" för körkort. Han fyllde 18 för ett par veckor sedan så nu var det dags.
Hans mor är en förträfflig lärare och efter att på sistone gått i bilskola så fanns all anledning att vänta sig ett godkännande. Han hade sagt att han skulle komma till mej när allt var klart och jag utlovade bakelser till fikat. Inte så svårt numera,när jag bor nära fint konditori.
Först besök av Annelie med fika på balkongen. Förlåt att jag tjatar, men denna inglasade balkong är nära nog det bästa när det gäller att få valuta för bostadsrättens inköpssumma.
Att ta gäster (högst 3-4 st.) och kaffebrickan med till denna oas är så vilsamt och avstressande!
Jag gick sedan ut och köpte både Wienerbröd och Bakelser! Tog en liten runda med rullatorn runt kvarteren. Besökte den närmast belägna affären och dess utbud av varor.
Tobias hade skrivit teorin på morgonen och klarat den. Vid 14-tiden var det dags för uppkörning med kvinnlig bilskolelärare. (I detta avseende hade han ju vanan inne).
När han efter uppkörningen kom hem till mej för att fira så förhörde jag honom mycket noga hur det hela började och slutade. Blev förvånad över den långa sträcka han hade kört.
Jämförde med min egen uppkörning i lilla Filipstad på 50-talet. Så var det dags för datorn att låsa sig igen och jag har bara ett att göra . Säga Godnatt och publicera. Nästa vecka kommer Petter och tar itu med detta.
tisdag 25 juli 2017
Tisdag 25 juli 2017. Intressant dag!
Gårdagen har jag bara svagt minne av att den var lugn och stilla. Ingen ringde men jag fick ett par SMS.Fortsatte i stilla mak med att plocka i lådor och skåp. Bloggade inte.
I dag har jag fortsatt mitt plockande i köket. Pratat högt med mig själv och fått hjälp från Himlen när jag så önskat. Jag går långsamt fram men vill ha allt på plats innan jag känner mig hemma.
Det roliga i dag var att föst kom min vän Annelie. Satte igång dammsugaren och drog genom våningen. Just då kom en annan vän, som Annelie ej träffat tidigare men hört talas om.
En av alla dessa som kommit från främmande land som flykting. Jag har hela tiden trott att hon kom med flyg men fick nu veta att hon och maken kom tillsammans med många fler.Åkte lastbil, båt, gick och tog sig till sist till Sverige där de efter att ha suttit trångt, trångt på en lastbil lämnades i Sverige med uppmaningen att gå "åt det hållet " så kommer ni till staden och kan få hjälp.
Anledningen till att detta par måste fly var att det hade funnits kristen litteratur i hemmet. Det hade upptäckts av anhöriga och därmed var det döden som gällde.
Den här vännen kommer att vara en tillgång för Sverige med sin styrka och sin vilja att vara andra till hjälp. Må allt gå henne väl i händer. När vi lyssnade till hennes berättelse kunde man ana Guds underbara ledning steg för steg och hur de rätta människorna kommit i hennes väg i rätta stunden vid flera tillfällen. Så där ja! Nu är det dags för datorn att låsa sig igen och jag har bara att säga GodNatt!
I dag har jag fortsatt mitt plockande i köket. Pratat högt med mig själv och fått hjälp från Himlen när jag så önskat. Jag går långsamt fram men vill ha allt på plats innan jag känner mig hemma.
Det roliga i dag var att föst kom min vän Annelie. Satte igång dammsugaren och drog genom våningen. Just då kom en annan vän, som Annelie ej träffat tidigare men hört talas om.
En av alla dessa som kommit från främmande land som flykting. Jag har hela tiden trott att hon kom med flyg men fick nu veta att hon och maken kom tillsammans med många fler.Åkte lastbil, båt, gick och tog sig till sist till Sverige där de efter att ha suttit trångt, trångt på en lastbil lämnades i Sverige med uppmaningen att gå "åt det hållet " så kommer ni till staden och kan få hjälp.
Anledningen till att detta par måste fly var att det hade funnits kristen litteratur i hemmet. Det hade upptäckts av anhöriga och därmed var det döden som gällde.
Den här vännen kommer att vara en tillgång för Sverige med sin styrka och sin vilja att vara andra till hjälp. Må allt gå henne väl i händer. När vi lyssnade till hennes berättelse kunde man ana Guds underbara ledning steg för steg och hur de rätta människorna kommit i hennes väg i rätta stunden vid flera tillfällen. Så där ja! Nu är det dags för datorn att låsa sig igen och jag har bara att säga GodNatt!
söndag 23 juli 2017
Söndag 23 juli 2017.För trött för att blogga.
Vissa , och de flesta, kvällar om jag är trött känns det bra att blogga lite för att varva ner och vila benen lite. Inte så i kväll! Jag är för trött för det.
Det är söndag. Jag skulle tillsammans med en afghansk vän gå till kyrkan. Vi kom överens om att göra det en annan söndag då hon inte var OK i dag.
Jag stannade hemma och har där förblivit. Letande och plockande skåphylla för skåphylla. Plockat in, ändrat om, pratat högt med mig själv och med Gud. Utan Gud skulle jag ej fått till det alla gånger. Jag ber honom om ide'er och jag räknar med att här finns änglar mig till hjälp. Jag är så barnslig i min tro och det är så det ska vara enligt bibeln.
I dag har det alltför rymliga skafferiet varit min arbetsplats. Att Kerstin kom på det där med trådställningar och korgarna var ju en bra grej, som gör det lättare att få allt i rätt ordning. Jag tar tid på mig. Plockar in , ändrar och fortsätter tills jag är nöjd.
Jodå, jag satt på balkongen en god stund också. Har ännu ej utsett den plats där jag ska fika, läsa Bibeln och andaktsboken "Daglig Kraft", de båda hänger liksom ihop, samt prata med Gud på morgnarna. Har inte så stora utrymmen att testa men jag vill ha en bestämd plats och när jag har funnit den så får det bli min bönevrå.
Fåtöljen i vardagsrummet var det på förra stället. Skillnaden nu är att jag är omgiven av hus och människor och jag behöver finna den rätta platsen där jag kan känna lugn och ro.
Hur som helst så ska jag inta sängen trots att köket verkligen inte är klart efter min framfart där i dag.
Någon vilodag blev det ej men det kan bli både två och flera vid senare tillfälle.
Jag har ringt IngaMaj i dag. Jag ringde "mitt i maten" men vi hann ändå prata en stund. Så roligt att hon nu trivs i nya bostaden. Jag berättade att nu är det jag som deppar ibland men det kommer också att gå över. och vi är ju båda till åren komna så bäst det som sker. Hoppas hitta rätt här hemma och känna att jag kan ta en liten titt till min syster nu när det är sommar och fint. Ska göra ännu ett försök att baka mammas surgräddskringlor så vi kan fika med lite barndomsminnen i sällskap.
Fick nyss ett SMS från Elsemarie att de kommit hem från Göteborg och att hon ska jobba hela veckan som kommer. Ulla och Lennart har åkt till Särna och sedan till Trondheim och kommer hem om en vecka. I dag har det varit en riktigt skön sommardag.
Sov Gott alla mina vänner! Skönt för oss som har en säng som väntar.
Lyssnade i dag först till TVgudstjänsten som kom från Svenska kyrkan i Spanien och sedan till Närradion från Pingstkyrkan i Örebro. En predikan om att vi har skapats med olika gåvor och vi ska använda just dessa och inte, som herdepojken David utrusta oss med det vi inte passar för, som han blivit tillsagd att göra i striden mot Goliat. När han tog av sig den påtvingade rustningen och blev den vanliga herdepojken igen kunde han utföra det han skulle just då och som fick en enorm betydelse. Nu säger jag Natti, Natti!
Det är söndag. Jag skulle tillsammans med en afghansk vän gå till kyrkan. Vi kom överens om att göra det en annan söndag då hon inte var OK i dag.
Jag stannade hemma och har där förblivit. Letande och plockande skåphylla för skåphylla. Plockat in, ändrat om, pratat högt med mig själv och med Gud. Utan Gud skulle jag ej fått till det alla gånger. Jag ber honom om ide'er och jag räknar med att här finns änglar mig till hjälp. Jag är så barnslig i min tro och det är så det ska vara enligt bibeln.
I dag har det alltför rymliga skafferiet varit min arbetsplats. Att Kerstin kom på det där med trådställningar och korgarna var ju en bra grej, som gör det lättare att få allt i rätt ordning. Jag tar tid på mig. Plockar in , ändrar och fortsätter tills jag är nöjd.
Jodå, jag satt på balkongen en god stund också. Har ännu ej utsett den plats där jag ska fika, läsa Bibeln och andaktsboken "Daglig Kraft", de båda hänger liksom ihop, samt prata med Gud på morgnarna. Har inte så stora utrymmen att testa men jag vill ha en bestämd plats och när jag har funnit den så får det bli min bönevrå.
Fåtöljen i vardagsrummet var det på förra stället. Skillnaden nu är att jag är omgiven av hus och människor och jag behöver finna den rätta platsen där jag kan känna lugn och ro.
Hur som helst så ska jag inta sängen trots att köket verkligen inte är klart efter min framfart där i dag.
Någon vilodag blev det ej men det kan bli både två och flera vid senare tillfälle.
Jag har ringt IngaMaj i dag. Jag ringde "mitt i maten" men vi hann ändå prata en stund. Så roligt att hon nu trivs i nya bostaden. Jag berättade att nu är det jag som deppar ibland men det kommer också att gå över. och vi är ju båda till åren komna så bäst det som sker. Hoppas hitta rätt här hemma och känna att jag kan ta en liten titt till min syster nu när det är sommar och fint. Ska göra ännu ett försök att baka mammas surgräddskringlor så vi kan fika med lite barndomsminnen i sällskap.
Fick nyss ett SMS från Elsemarie att de kommit hem från Göteborg och att hon ska jobba hela veckan som kommer. Ulla och Lennart har åkt till Särna och sedan till Trondheim och kommer hem om en vecka. I dag har det varit en riktigt skön sommardag.
Sov Gott alla mina vänner! Skönt för oss som har en säng som väntar.
Lyssnade i dag först till TVgudstjänsten som kom från Svenska kyrkan i Spanien och sedan till Närradion från Pingstkyrkan i Örebro. En predikan om att vi har skapats med olika gåvor och vi ska använda just dessa och inte, som herdepojken David utrusta oss med det vi inte passar för, som han blivit tillsagd att göra i striden mot Goliat. När han tog av sig den påtvingade rustningen och blev den vanliga herdepojken igen kunde han utföra det han skulle just då och som fick en enorm betydelse. Nu säger jag Natti, Natti!
lördag 22 juli 2017
Lördag 22 juli 2017.Lite kort om dagen!
Mamma skrev en gång i sin dagbok att ingen hade ringt. Så har den här dagen varit för mej. Jag förmodar att det är många som upplever sådana dagar. Nu är jag inte alls besviken för det. Har så mycket att göra så jag tänker ej på det.
Jag ringde i alla fall till min storebror. Det är i dag 9 år sedan hans fru Karin dog. Helge var vid graven i går tillsammans med sonen Christer, om jag fattade rätt. De hade varit ute och åkt båt, en riktig långtur. Förstod att det var uppskattat av Helge. Det där med att ha växt upp vid Östersjön sätter sina spår och kärleken till havet följer en hela livet. Helge och Karin var en hel del ute med sin båt på den tiden då de var i rätt ålder för det.
Att åldern tar ut sin rätt är så sant. Trots det så har det sina sidor att acceptera det. Jag tycker det är jobbigt att ha sämre syn och hörsel samt ont i benen. Det högra är nu rätt bra men det vänstra med det gamla lårbensbrottet spökar fortfarande. Helge simmar tre gånger i veckan. Ett årskort i Södertälje kostar 100 kronor. I Örebro 1600!
Men det kan det vara värt! Jag ska prata lite med min sjukgymnast om det kanske vore något också för mej. Nu börjar datorn krångla för tredje kvällen i rad. Den låser sig och det går sedan inte att komma vidare så jag måste då avsluta var jag än befinner mig i skrivandet.
Jag gick ut på stan i dag. Bara runt kvarteret. Passerade några äldre damer som satt på gården och fick veta att om jag fortsatte framåt så skulle jag komma ut på Järntorget.
Det gjorde jag. I Örebro pågår varje sommar möjlighet att visa konst i olika arter kan man säga. På Järntorget har man samlat ett antal stolar. Ska ta reda på hur många, om det är möjligt.
Jo jag hade läst om denna "stolkonst" men blev ändå överraskad av dess imponerande storlek i höjd, bredd och längd. Tog ett foto. Ska skicka det på FaceBook för jag har tappat bort hur jag kan skicka foton på bloggen. Inväntar hjälp någon dag! Tänk om någon som behöver stolar får vara med när de en dag ska plockas bort, tänkte jag!
Jag fortsatte till en närbelägen matvaruaffär och köpte lite smått. Gick runt och tittade i skyltfönstren innan jag tog mig in på gården en annan väg än den jag gick när jag lämnade gården.
Att komma in på den välskötta vackra gården krävs att man har nyckel.
Nöjd med min promenad tog jag hissen (eftersom jag hade rullatorn med) upp till andra våningen.
Fick SMS från Annelie att Hon och Markus tänkte komma upp för en fika efter sin cykeltur.
Jag hade deppat lite under min promenad så de var mer än välkomna. Jag hade köpt lite gott till fikat, som vi intog på den tidigare omtalade inglasade balkongen.
Jag låter nog tjatig men denna balkong är som ett extra rum och ger en härlig känsla av välbehag med vindruvsrankan, blommor och tomatplantor runt väggarna.
Utan den hade flytten varit ännu svårare. Jag har nu bott här i 10 dagar och jag avstår från att yttra mig om vad flytten inneburit. Ett par tre upplevelser av betydelse finns redan som en botten och jag ska ensam samla ytterligare intryck från min första tid här.
Kanske blir det så att jag tar fram mina gamla kollegieblock som jag skrev i de första åren efter Georgs död för att där skriva fritt ur hjärtat för barnen att efter min död få läsa.
Att blogga är också bra för jag har många vänner som följer mig på min resa och det är jag så glad för.
Nu är min tid för bloggande ute och jag siktar in mig på sängen. Ska ringa en vän som vill följa med till kyrkan i morgon.
Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner! Sov Gott!
Jag ringde i alla fall till min storebror. Det är i dag 9 år sedan hans fru Karin dog. Helge var vid graven i går tillsammans med sonen Christer, om jag fattade rätt. De hade varit ute och åkt båt, en riktig långtur. Förstod att det var uppskattat av Helge. Det där med att ha växt upp vid Östersjön sätter sina spår och kärleken till havet följer en hela livet. Helge och Karin var en hel del ute med sin båt på den tiden då de var i rätt ålder för det.
Att åldern tar ut sin rätt är så sant. Trots det så har det sina sidor att acceptera det. Jag tycker det är jobbigt att ha sämre syn och hörsel samt ont i benen. Det högra är nu rätt bra men det vänstra med det gamla lårbensbrottet spökar fortfarande. Helge simmar tre gånger i veckan. Ett årskort i Södertälje kostar 100 kronor. I Örebro 1600!
Men det kan det vara värt! Jag ska prata lite med min sjukgymnast om det kanske vore något också för mej. Nu börjar datorn krångla för tredje kvällen i rad. Den låser sig och det går sedan inte att komma vidare så jag måste då avsluta var jag än befinner mig i skrivandet.
Jag gick ut på stan i dag. Bara runt kvarteret. Passerade några äldre damer som satt på gården och fick veta att om jag fortsatte framåt så skulle jag komma ut på Järntorget.
Det gjorde jag. I Örebro pågår varje sommar möjlighet att visa konst i olika arter kan man säga. På Järntorget har man samlat ett antal stolar. Ska ta reda på hur många, om det är möjligt.
Jo jag hade läst om denna "stolkonst" men blev ändå överraskad av dess imponerande storlek i höjd, bredd och längd. Tog ett foto. Ska skicka det på FaceBook för jag har tappat bort hur jag kan skicka foton på bloggen. Inväntar hjälp någon dag! Tänk om någon som behöver stolar får vara med när de en dag ska plockas bort, tänkte jag!
Jag fortsatte till en närbelägen matvaruaffär och köpte lite smått. Gick runt och tittade i skyltfönstren innan jag tog mig in på gården en annan väg än den jag gick när jag lämnade gården.
Att komma in på den välskötta vackra gården krävs att man har nyckel.
Nöjd med min promenad tog jag hissen (eftersom jag hade rullatorn med) upp till andra våningen.
Fick SMS från Annelie att Hon och Markus tänkte komma upp för en fika efter sin cykeltur.
Jag hade deppat lite under min promenad så de var mer än välkomna. Jag hade köpt lite gott till fikat, som vi intog på den tidigare omtalade inglasade balkongen.
Jag låter nog tjatig men denna balkong är som ett extra rum och ger en härlig känsla av välbehag med vindruvsrankan, blommor och tomatplantor runt väggarna.
Utan den hade flytten varit ännu svårare. Jag har nu bott här i 10 dagar och jag avstår från att yttra mig om vad flytten inneburit. Ett par tre upplevelser av betydelse finns redan som en botten och jag ska ensam samla ytterligare intryck från min första tid här.
Kanske blir det så att jag tar fram mina gamla kollegieblock som jag skrev i de första åren efter Georgs död för att där skriva fritt ur hjärtat för barnen att efter min död få läsa.
Att blogga är också bra för jag har många vänner som följer mig på min resa och det är jag så glad för.
Nu är min tid för bloggande ute och jag siktar in mig på sängen. Ska ringa en vän som vill följa med till kyrkan i morgon.
Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner! Sov Gott!
fredag 21 juli 2017
Fredag 21 juli 2017. Trevlig dag hos dotter och svärson.
Och det var morgon och blev afton också denna dag. Det är sent ign men jag måste skriva medan jag minns.
Färdtjänst hämtade mig. Chauffören hälsade glatt och frågade hur jag mådde. I en ton som om vi var bekanta med varandra. Jag tänkte att han har väl skjutsat mig någon gång tidigare och tycker väl att han känner igen mej.
Jag har en stor medfödd brist. Jag har inget utseendeminne. Något som ofta har ställt till problem för mig.
"Har du kört mig tidigare",frågade jag lite försiktigt. Han såg förvånad ut . Han nämnde sitt namn.
Nej men är det du??? Jag berättade att jag många gånger undrat varför inte han varit chaufför när jag åkt färdtjänst.
Han skjutsade mig för några år sedan till Sjövik utanför Avesta där våra vänner från Betlehem var på besök och jag skulle träffa dem där.
Det blev så att chauffören väntade på mig de timmar jag umgicks med mina vänner, så vi hann med att prata en hel del på resan både till och från Avesta så jag visste att han flytt till Sverige från Kurdistan och sedan han kommit hit träffat sin fru som tidigare kommit till Sverige från samma land.
I dag pratade vi om att han och hans familj, fru och tre pojkar varit hemma hos mig och fikat.
Nu var det jag som frågade om familjen, om hans fru som på den tiden studerade för att bli socionom och om att jag ej kom till hennes examen för att festen inte hölls i Örebro.
Han påminde om att de fick plocka goda äpplen i min trädgård och berättade hur allt gått så bra för dem och barnen. Att de köpt en stor villa där de bor nu.Jag frågade mera om hans fru och var hon jobbar och fick veta att hon har tjänst som socialsekreterare i Örebro kommun,
Den där resan i dag blev ett minnesrikt och kärt återseende.
Hos Kerstin och Avad vankades det spenatsoppa med ägghalvor. Kerstin som opererades för ett par dagar sedan har ena armen i mitella, vill jag minnas att det heter, det där att vila armen i.
Så i dag fick mannen och jag hjälpa till lite med mat och kaffe.
Att sitta där på landet i stillheten och med allt grönt runt omkring är så rogivande.
För att inte tala om att titta in i deras nya växthus där de godaste tomater växer förutom gurka och annat gott.
De skjutsade mig till Holmgatan där jag skulle plocka hallon åt Elsemarie men det fanns bara så många som jag kunde äta upp ensam. Goda var de!
Familjen är denna helg samlade i Göteborg. En sådan träff varje år brukar det vara!
Jag åkte Färdtjänst hem. Denna gång med svensk chaufför.
Satte mig framför TV med jackan på och somnade.
Innan dess hann jag ringa mina två systrar. I dag svarade IngaMaj och jag fick veta lite om roligheter som hon ska få vara med på i helgen.
Vår lillasyster Stina håller igång som vanligt. Tycks orka det mesta.
Ulla ringde och berättade att hon och Monica återkommit från Falkenberg där de tjänstgjort några dagar åt barnfamiljer. I morgon jobbar Ulla i Bo Hembygdsförening.
Nu tar dagen slut och jag är så nöjd att få gå till nattens vila under den högstes beskydd! Har så mycket att tacka för! Ser fram emot morgondagen då jag hoppas komma vidare i att gå igenom hemmet efter flytten. Sov Gott mina vänner!
Färdtjänst hämtade mig. Chauffören hälsade glatt och frågade hur jag mådde. I en ton som om vi var bekanta med varandra. Jag tänkte att han har väl skjutsat mig någon gång tidigare och tycker väl att han känner igen mej.
Jag har en stor medfödd brist. Jag har inget utseendeminne. Något som ofta har ställt till problem för mig.
"Har du kört mig tidigare",frågade jag lite försiktigt. Han såg förvånad ut . Han nämnde sitt namn.
Nej men är det du??? Jag berättade att jag många gånger undrat varför inte han varit chaufför när jag åkt färdtjänst.
Han skjutsade mig för några år sedan till Sjövik utanför Avesta där våra vänner från Betlehem var på besök och jag skulle träffa dem där.
Det blev så att chauffören väntade på mig de timmar jag umgicks med mina vänner, så vi hann med att prata en hel del på resan både till och från Avesta så jag visste att han flytt till Sverige från Kurdistan och sedan han kommit hit träffat sin fru som tidigare kommit till Sverige från samma land.
I dag pratade vi om att han och hans familj, fru och tre pojkar varit hemma hos mig och fikat.
Nu var det jag som frågade om familjen, om hans fru som på den tiden studerade för att bli socionom och om att jag ej kom till hennes examen för att festen inte hölls i Örebro.
Han påminde om att de fick plocka goda äpplen i min trädgård och berättade hur allt gått så bra för dem och barnen. Att de köpt en stor villa där de bor nu.Jag frågade mera om hans fru och var hon jobbar och fick veta att hon har tjänst som socialsekreterare i Örebro kommun,
Den där resan i dag blev ett minnesrikt och kärt återseende.
Hos Kerstin och Avad vankades det spenatsoppa med ägghalvor. Kerstin som opererades för ett par dagar sedan har ena armen i mitella, vill jag minnas att det heter, det där att vila armen i.
Så i dag fick mannen och jag hjälpa till lite med mat och kaffe.
Att sitta där på landet i stillheten och med allt grönt runt omkring är så rogivande.
För att inte tala om att titta in i deras nya växthus där de godaste tomater växer förutom gurka och annat gott.
De skjutsade mig till Holmgatan där jag skulle plocka hallon åt Elsemarie men det fanns bara så många som jag kunde äta upp ensam. Goda var de!
Familjen är denna helg samlade i Göteborg. En sådan träff varje år brukar det vara!
Jag åkte Färdtjänst hem. Denna gång med svensk chaufför.
Satte mig framför TV med jackan på och somnade.
Innan dess hann jag ringa mina två systrar. I dag svarade IngaMaj och jag fick veta lite om roligheter som hon ska få vara med på i helgen.
Vår lillasyster Stina håller igång som vanligt. Tycks orka det mesta.
Ulla ringde och berättade att hon och Monica återkommit från Falkenberg där de tjänstgjort några dagar åt barnfamiljer. I morgon jobbar Ulla i Bo Hembygdsförening.
Nu tar dagen slut och jag är så nöjd att få gå till nattens vila under den högstes beskydd! Har så mycket att tacka för! Ser fram emot morgondagen då jag hoppas komma vidare i att gå igenom hemmet efter flytten. Sov Gott mina vänner!
torsdag 20 juli 2017
Torsdag 20 juli 2017. Första pensionärsträffen på Gillet. F.ö. letar jag!
Jag blev hämtad till Pensionärsträffen av en granne som ville hjälpa mig första gången. Tacksam var jag. Flera bord och samtliga dukade för kaffe.
Gick framåt för att ta en plats då någon vid ett bord glatt ropade mitt namn.
Det var min vän sedan många år, Inger Torstensson. När vi första gången träffades så var det med anledning av att hon jobbade som Socialsekreterare i Örebro kommun och Georg och jag tog ibland emot barn och ungdomar som behövde stöd och bostad, ofta bara för en kort tid.
Naturligtvis kom vi i dag in på just den placering som skedde med Ingers medverkan.
" Jag glömmer aldrig detta! Det blev en verklig solskenshistoria, kan man säga," sa Inger i dag!
Jag har heller inte glömt och ska framöver ha återträff med den då unga personen, för vilken allt har gått så bra med utbildning och bra jobb! Att ha en Socialsekreterare, som Inger, som är lätt att samarbeta med är ovärderligt! Det här hände i mitten av av 80-talet så det har gått några år!
Ljuspunkter i livet, att minnas!
Träffar, som i dag ordnas av bostadsrättsföreningen varje vecka. I dag var det föredrag om sångerskan "Lapplisa!". Medborgarskolan var medverkande!
I övrigt så letar jag fortfarande. Hittar ibland det jag letar efter!
Just nu är det dagböcker från 90-talet som jag skulle behöva ha för att skriva lite "Forntid". Har inte tittat i förrådet, där det ska finnas en del att gripa sig an, enligt vad jag hört.
Gick framåt för att ta en plats då någon vid ett bord glatt ropade mitt namn.
Det var min vän sedan många år, Inger Torstensson. När vi första gången träffades så var det med anledning av att hon jobbade som Socialsekreterare i Örebro kommun och Georg och jag tog ibland emot barn och ungdomar som behövde stöd och bostad, ofta bara för en kort tid.
Naturligtvis kom vi i dag in på just den placering som skedde med Ingers medverkan.
" Jag glömmer aldrig detta! Det blev en verklig solskenshistoria, kan man säga," sa Inger i dag!
Jag har heller inte glömt och ska framöver ha återträff med den då unga personen, för vilken allt har gått så bra med utbildning och bra jobb! Att ha en Socialsekreterare, som Inger, som är lätt att samarbeta med är ovärderligt! Det här hände i mitten av av 80-talet så det har gått några år!
Ljuspunkter i livet, att minnas!
Träffar, som i dag ordnas av bostadsrättsföreningen varje vecka. I dag var det föredrag om sångerskan "Lapplisa!". Medborgarskolan var medverkande!
I övrigt så letar jag fortfarande. Hittar ibland det jag letar efter!
Just nu är det dagböcker från 90-talet som jag skulle behöva ha för att skriva lite "Forntid". Har inte tittat i förrådet, där det ska finnas en del att gripa sig an, enligt vad jag hört.
onsdag 19 juli 2017
Onsdagen den 19 juli 2017. Hämtat från frysboxen och sagt farväl till det hus där jag tillbringat 23 år.
Ja dagen började med att jag bad en bön till Gud att han skulle ge mig tips om hur jag skulle kunna få hjälp med att tömma frysboxen på Trängkårsvägen. Den frysboxen köpte jag av en konservator för några år sedan. Den kommer att hålla ännu många år och får behållas av Fredrik och Anna. Den står så bra i matkällaren.
Jag ringde min vän Anna Torgny. Kunde hon hjälpa mig. "Så gärna. Vad roligt att få hjälpa till!"
Att ha sådana vänner är guld värt.
Jag hämtades. Vi drog iväg. Tömde frysboxen, Kramade om varandra där vi stod i köket. Vi fällde en tår. Då kom jag på att det var väl ingen som mer skulle passa att på mitt sista besök i det hemmet finnas med än just Anna. Vi har så många gånger suttit vid bordet i det köket. Ibland bara vi två. Vid
andra tillfällen tillsammans med Ingrid och Folke Sandin, båda nu hemma hos Gud, samt Gullan och Arne Österberg. Vi hade en bönegrupp som träffades varje vecka under ett antal år. . I någon tidigare blogg har jag berättat om detta och vilken betydelse det hade!
Nu kändes det bra att stå där i köket och och påminna oss detta och även sända en bön till Gud om att han alltfort skulle vara med i detta hus och att Fredrik, mitt barnbarn, med sin fru Anna och deras söner Johannes och Lovin ska få uppleva att "I detta hus bor Gud". Ber att han ska hjälpa dem med allt det, som nu ligger framför dem av intressant sysselsättning!
För mej är det ännu lite skört i känslovärlden men det går snart över.
Att efter 23 års nedslitning av ett hus se att både det ena och det andra behöver åtgärdas, vara ensam med allt, ha nedsatt syn och avtagande krafter då mår man bättre av att lämna över till unga människor som orkar och med glädje griper sig verket an!
Georg och jag "tog tag i " sådana hus vid minst tre tillfällen. För oss var det, av ekonomiska skäl, enda sättet att "komma över" ett eget hus vid de tillfällen då Georgs arbetsuppgifter krävde att vi måste flytta och därmed söka ny bostad. Grubbensgatan, Borensberg, Eklundavägen. Vad vi jobbade!
Särskilt Georg. Tidigt uppe, tapetserade, målade, var med och byggde ny källare!
Samtidigt var det ju roligt att fantisera och planera och att det, även med enkla medel, blev som vi ville ha det och så det passade våra behov vid varje tillfälle.
Nu börjar datorn krångla precis som i går kväll och jag ser bara en utväg och det är att skicka iväg i befintligt skick, Hade tänkt skriva om ett besök i dag men gör det i morgon Godnatt och Sov gott!
Jag ringde min vän Anna Torgny. Kunde hon hjälpa mig. "Så gärna. Vad roligt att få hjälpa till!"
Att ha sådana vänner är guld värt.
Jag hämtades. Vi drog iväg. Tömde frysboxen, Kramade om varandra där vi stod i köket. Vi fällde en tår. Då kom jag på att det var väl ingen som mer skulle passa att på mitt sista besök i det hemmet finnas med än just Anna. Vi har så många gånger suttit vid bordet i det köket. Ibland bara vi två. Vid
andra tillfällen tillsammans med Ingrid och Folke Sandin, båda nu hemma hos Gud, samt Gullan och Arne Österberg. Vi hade en bönegrupp som träffades varje vecka under ett antal år. . I någon tidigare blogg har jag berättat om detta och vilken betydelse det hade!
Nu kändes det bra att stå där i köket och och påminna oss detta och även sända en bön till Gud om att han alltfort skulle vara med i detta hus och att Fredrik, mitt barnbarn, med sin fru Anna och deras söner Johannes och Lovin ska få uppleva att "I detta hus bor Gud". Ber att han ska hjälpa dem med allt det, som nu ligger framför dem av intressant sysselsättning!
För mej är det ännu lite skört i känslovärlden men det går snart över.
Att efter 23 års nedslitning av ett hus se att både det ena och det andra behöver åtgärdas, vara ensam med allt, ha nedsatt syn och avtagande krafter då mår man bättre av att lämna över till unga människor som orkar och med glädje griper sig verket an!
Georg och jag "tog tag i " sådana hus vid minst tre tillfällen. För oss var det, av ekonomiska skäl, enda sättet att "komma över" ett eget hus vid de tillfällen då Georgs arbetsuppgifter krävde att vi måste flytta och därmed söka ny bostad. Grubbensgatan, Borensberg, Eklundavägen. Vad vi jobbade!
Särskilt Georg. Tidigt uppe, tapetserade, målade, var med och byggde ny källare!
Samtidigt var det ju roligt att fantisera och planera och att det, även med enkla medel, blev som vi ville ha det och så det passade våra behov vid varje tillfälle.
Nu börjar datorn krångla precis som i går kväll och jag ser bara en utväg och det är att skicka iväg i befintligt skick, Hade tänkt skriva om ett besök i dag men gör det i morgon Godnatt och Sov gott!
tisdag 18 juli 2017
Tisdag 18 juli 2017. Kerstin opererad i Karlskoga.Frysskåpet anlänt. kort om dagen!
Käre tid, jag höll på att glömma bloggen. Men med mitt dåliga minne är det bäst att rafsa ner några rader då ju bloggen också är något av mina memoarer. Denna, som jag tror; sista flytt före flytten hem till Gud bör ju också få sin historia.
Det skåp som inköptes i går finns nu på plats. Ommöbleringen i sovrummet utförd.något skåp i klädkammaren blev det inte. Jag tog de två delarna och satte på var sin sida om skrivbordet i sovrummet.. Jag är så nöjd med mina skåp med dörrar uppifrån och ner och ogenomskinligt glas i dörrarna. Precis vad jag önskat till mina papper!
Så kom frysskåpet.Härligt! Nu ska jag baka och plocka blåbär!
Naturligtvis klarade jag inte av något själv mer än att tänka, fundera och tänka ännu mera! Prova !
Sven ,medhavande verktygslåda, samt Kristin kom och bar omkring på det mindre av skåpen vartefter jag fick nya ide'er om var det passade bäst.
Rickard, förre ägaren till bostadsrätten kom och satte i en list i ugnen, visade mig hur diskmaskinen fungerar och lite mer jag behöver veta.
När jag tog in tidningen på morgonen kom mina grannar som köpte den trea som jag först tänkte köpa men valde tvåan i dörren bredvid när jag fick veta att den skulle ut till försäljning nästa dag.
Ett ungt par, som sa att behövde jag hjälp med något så finns de där för mej. Visst blir man både glad och tacksam att få höra detta!
Nu ska frysvarorna jag har kvar i frysboxen i villan flyttas till nya frysskåpet. That's all! Sedan drar jag vidare till nya upplevelser!
I dag har jag ofta tänkt på Kerstin som opererats. Hoppas att hon kommer att få leva ett liv utan smärta när Nu krånglar datorn igen. För att komma ur detta dilemma så publicerar jag nu precis som det är
Det skåp som inköptes i går finns nu på plats. Ommöbleringen i sovrummet utförd.något skåp i klädkammaren blev det inte. Jag tog de två delarna och satte på var sin sida om skrivbordet i sovrummet.. Jag är så nöjd med mina skåp med dörrar uppifrån och ner och ogenomskinligt glas i dörrarna. Precis vad jag önskat till mina papper!
Så kom frysskåpet.Härligt! Nu ska jag baka och plocka blåbär!
Naturligtvis klarade jag inte av något själv mer än att tänka, fundera och tänka ännu mera! Prova !
Sven ,medhavande verktygslåda, samt Kristin kom och bar omkring på det mindre av skåpen vartefter jag fick nya ide'er om var det passade bäst.
Rickard, förre ägaren till bostadsrätten kom och satte i en list i ugnen, visade mig hur diskmaskinen fungerar och lite mer jag behöver veta.
När jag tog in tidningen på morgonen kom mina grannar som köpte den trea som jag först tänkte köpa men valde tvåan i dörren bredvid när jag fick veta att den skulle ut till försäljning nästa dag.
Ett ungt par, som sa att behövde jag hjälp med något så finns de där för mej. Visst blir man både glad och tacksam att få höra detta!
Nu ska frysvarorna jag har kvar i frysboxen i villan flyttas till nya frysskåpet. That's all! Sedan drar jag vidare till nya upplevelser!
I dag har jag ofta tänkt på Kerstin som opererats. Hoppas att hon kommer att få leva ett liv utan smärta när Nu krånglar datorn igen. För att komma ur detta dilemma så publicerar jag nu precis som det är
måndag 17 juli 2017
Måndag 17 juli 2017. Ibland blir det bara så bra så jag har svårt att ta in det. Vilken dag!.
Jag var på jakt efter ett skåp med dörrar till alla mina pärmar och pappersinnehav.
Elsemarie kollade på nätet. skickade SMS och föreslog bokskåp från Ikea att skruva ihop själv. Till hyllorna fanns speciella dörrar och allt såg bra ut. Jag fick prisuppgift på de olika detaljerna. Ingen summa som jag direkt kunde acceptera!
Inte ville jag lägga så mycket pengar på ett skåp i sovrummet, hur snyggt det än skulle vara när jag inte till vardagsrummet köpt en enda ny möbel.
Kerstin kollade för ett par dagar sedan på blocket och meddelade mig storlek på skåp som fanns till salu till ett mycket lågt pris. Hopskruvat och klart!!!
I dag tog hon sina söner med sig och köpte skåpet för 500 kronor.
Det visade sig vara just det skåp som Elsemarie föreslagit. Nu hopskruvat och klart med samma fina dörrar till ett pris som jag med glädje kunde acceptera. Jag hade pratat med Gud om att hitta ett skåp som passade mig. Gud hörde min bön och gav mig mer än jag kunnat tänka.
Nu har jag gått omkring med måttband och planerat för ommöblering i sovrummet.
Jag är så nöjd, så nöjd! En del av skåpet, som är i tre delar, får plats i klädkammaren bredvid den frys som levereras i morgon. De andra två delarna sitter ihop och kommer att göra sig bra bredvid skrivbordet. Jag tackar Gud för en fin lösning på mitt pärmproblem!
I dag har Petter varit här och ordnat med internet. Vi åt ris och kyckling på min härliga balkong!
Om Internet vågar jag inte yttra ett endaste ord för att inte trassla in mej i något som jag med största sannolikhet inte skulle kunna ta mig ur. Petter sa, när han satt vid min dator och svarade på min direkta fråga, att jag behövde inte veta vad han sysslade med. Tacksam tog jag emot svaret.
Han tog med sig något som Telia vill ha tillbaka och det skulle han skicka till dem. (Hörde jag något om Router?) Sedan han fixat med min dator så den funkar som den ska utan några extrasladdar!
Välsignade barnbarn! Bara i dag har tre av dem varit mig till så stor hjälp. Förutom Kerstin som verkligen hittade rätt möbel. Nu blir det att bit för bit ta sig igenom alla pärmar och om möjligt se till att antalet av dessa minimeras.
Från Elsemarie kom meddelande om att hon tillsammans med de andra körsångarna anlänt till Riga. Önskar dem fina dagar där.
Klockan halv åtta i morgon bittida ska Kerstin vara i Karlskoga för operation under dagen. Hon tror att hon inte kommer att stanna där mer än någon dag. Ber att allt ska gå bra!
I dag var hennes handväska ute på språng. Då gällde bönens väg igen och allt ordnade sig så småningom så hon kunde hämta den.
Se bara, nu kommer jag för andra kvällen i rad hinna komma i säng före klockan 22.00 som jag i går fantiserade något om.
Tacksam för en lyckad dag går jag till sängen. Solen ska skina i morgon också. Hoppas att det blir lite varmare! Godnatt mina vänner! Sov Gott!
Elsemarie kollade på nätet. skickade SMS och föreslog bokskåp från Ikea att skruva ihop själv. Till hyllorna fanns speciella dörrar och allt såg bra ut. Jag fick prisuppgift på de olika detaljerna. Ingen summa som jag direkt kunde acceptera!
Inte ville jag lägga så mycket pengar på ett skåp i sovrummet, hur snyggt det än skulle vara när jag inte till vardagsrummet köpt en enda ny möbel.
Kerstin kollade för ett par dagar sedan på blocket och meddelade mig storlek på skåp som fanns till salu till ett mycket lågt pris. Hopskruvat och klart!!!
I dag tog hon sina söner med sig och köpte skåpet för 500 kronor.
Det visade sig vara just det skåp som Elsemarie föreslagit. Nu hopskruvat och klart med samma fina dörrar till ett pris som jag med glädje kunde acceptera. Jag hade pratat med Gud om att hitta ett skåp som passade mig. Gud hörde min bön och gav mig mer än jag kunnat tänka.
Nu har jag gått omkring med måttband och planerat för ommöblering i sovrummet.
Jag är så nöjd, så nöjd! En del av skåpet, som är i tre delar, får plats i klädkammaren bredvid den frys som levereras i morgon. De andra två delarna sitter ihop och kommer att göra sig bra bredvid skrivbordet. Jag tackar Gud för en fin lösning på mitt pärmproblem!
I dag har Petter varit här och ordnat med internet. Vi åt ris och kyckling på min härliga balkong!
Om Internet vågar jag inte yttra ett endaste ord för att inte trassla in mej i något som jag med största sannolikhet inte skulle kunna ta mig ur. Petter sa, när han satt vid min dator och svarade på min direkta fråga, att jag behövde inte veta vad han sysslade med. Tacksam tog jag emot svaret.
Han tog med sig något som Telia vill ha tillbaka och det skulle han skicka till dem. (Hörde jag något om Router?) Sedan han fixat med min dator så den funkar som den ska utan några extrasladdar!
Välsignade barnbarn! Bara i dag har tre av dem varit mig till så stor hjälp. Förutom Kerstin som verkligen hittade rätt möbel. Nu blir det att bit för bit ta sig igenom alla pärmar och om möjligt se till att antalet av dessa minimeras.
Från Elsemarie kom meddelande om att hon tillsammans med de andra körsångarna anlänt till Riga. Önskar dem fina dagar där.
Klockan halv åtta i morgon bittida ska Kerstin vara i Karlskoga för operation under dagen. Hon tror att hon inte kommer att stanna där mer än någon dag. Ber att allt ska gå bra!
I dag var hennes handväska ute på språng. Då gällde bönens väg igen och allt ordnade sig så småningom så hon kunde hämta den.
Se bara, nu kommer jag för andra kvällen i rad hinna komma i säng före klockan 22.00 som jag i går fantiserade något om.
Tacksam för en lyckad dag går jag till sängen. Solen ska skina i morgon också. Hoppas att det blir lite varmare! Godnatt mina vänner! Sov Gott!
söndag 16 juli 2017
Söndag 16 juli 2017. Stillsam dag!
Så har jag bott i min nya bostad i en dryg vecka! Har i dag suttit och läst igenom flera papper från Bostadsrättsföreningen om vad jag får och inte får göra.
Att ha bott i egen villa i ca 50 år och nu åter hamnat i en tvåa ! Tja, det har sina för och nackdelar. Med tanke på min ålder fler fördelar än nackdelar. Tro dock inte att det här har varit en lätt match.
Det kommer nog att fällas en och annan saknadens tår, fast mer och mer sällan kan jag tänka mej.
I dag har jag mest hållit till på balkongen. Nej, inte suttit och njutit! Jag har placerat om stora krukväxter och små krukväxter så det ska vara en liten trädgård men också finnas plats för ett par stolar. Ska köpa till en klängros av samma sort som de jag lämnade på Trängkårsvägen.
De hade växt sig stora och blommade för fullt just när jag lämnade huset Jag hade köpt och planterat dem själv och jag känner att jag bara MÅSTE ha samma sort på min balkong.
Utan balkongen hade det varit ännu svårare att lämna villan! Så jag är tacksam för den och att jag kom att bo i det område där jag önskade att få bo.
Ingen kyrka av något slag i dag!
Elsemarie ringde från affären och sa att hon tänkte komma in en stund innan hon tog bussen till Arlanda.Behövde jag något från affären. Hon kom med det önskade och två härliga Wienerbröd, så gott! Lasse skjutsade henne hit innan han fortsatte till Skanör och den kurs han är anmäld till.
Elsemarie gick den korta biten till buss som tog henne till Arlanda där hon fick lov att köpa snabbpass för att hon glömt att förnya tidigare. Bor på hotell på Arlanda i natt.
I morgon åker hon tillsammans med övriga i Örebro Kammarkör till Riga.
Ulla är i Falkenberg där hon, som sed är, några sommardagar varje år, tillsammans med Monica lagar mat åt barnfamiljer, som på detta sätt kan ha roligt tillsammans med varandra och sina barn utan en tanke på matlagning.
Ulla och Monica stod i flera år för köket på Östgötagården och dess läger "STRÅKFAMILJEN" så de vet "hur en slipsten ska dras".
Jag är inte lämnad åt mitt öde med inflyttningen. Kerstin ringde att hon på blocket hittat det skåp. som jag behöver i mitt sovrum och som vi ska titta på i morgon. Tömde bokhyllorna och gav bort dem innan jag hade skaffat ersättning.
Sven ringde att han kommer på tisdag då frysskåpet anländer. Ska sätta upp hyllor , jag vet ej var men det blir nog bra! Syskonen gick vid inflyttningen noga igenom vad som behövdes för att jag ska få det så bra som möjligt så jag är inte orolig.
Hoppas att jag kan återgälda allt slit de stått ut med under flytten. Måste hitta på något roligt till dem! Nu tar jag tid på mig för att få allt på plats. Jag är inte snabb i vändningarna utan tänker och bearbetar i mitt huvud innan jag kan fatta beslut. Till skillnad från både min avlidne make och en del av våra barn. Visst krockar det ibland men vi blir inte osams.
Finns sätt att klara knipan. Som i måndags. Föreslå att jag skulle ta ett par dagars semester i Hjortkvarn och som jag förstod att jag gjorde rätt i att acceptera. Dum vore jag annars.
Nu fick syskonen och deras familjer fria händer och det gick då mycket snabbare än om jag varit med. Dessutom har jag hört att de hade väldigt roligt. Det hade jag också där jag var.
De är värda stort tack, mina barn! Som synes så tänker de fullfölja flytten åt sin 90-åriga mamma! Toppen!
Jag har börjat fundera på att gå till vila lite tidigare om kvällarna. Tänkte börja med EN kväll och det blir denna dystra, kyliga afton. I morgon ska solen skina och det ska bli både 18 och 20 grader varmt.
På tisdag ska Kerstin operera sin värkande axel och kommer sedan att vara sjukskriven en tid.
Då är det min tur att hälsa på hos henne, som sedan inte kan köra bil på ett tag. Ber till Gud att allt ska bli bra så hon blir fri från värken och får rörligheten tillbaka i axel och arm.
Det känns bra att veta att Gud är med när vi ber och vill ha honom med i våra liv.
.Nu är det alltså dags att gå till sängen så klockan inte hinner bli 22.00 Innan dess anser jag det som tidigt sänggående. Eller hur?
Sov Gott mina vänner! Gud har hjälpt mig med så mycket i dag och jag är så tacksam.
Att ha bott i egen villa i ca 50 år och nu åter hamnat i en tvåa ! Tja, det har sina för och nackdelar. Med tanke på min ålder fler fördelar än nackdelar. Tro dock inte att det här har varit en lätt match.
Det kommer nog att fällas en och annan saknadens tår, fast mer och mer sällan kan jag tänka mej.
I dag har jag mest hållit till på balkongen. Nej, inte suttit och njutit! Jag har placerat om stora krukväxter och små krukväxter så det ska vara en liten trädgård men också finnas plats för ett par stolar. Ska köpa till en klängros av samma sort som de jag lämnade på Trängkårsvägen.
De hade växt sig stora och blommade för fullt just när jag lämnade huset Jag hade köpt och planterat dem själv och jag känner att jag bara MÅSTE ha samma sort på min balkong.
Utan balkongen hade det varit ännu svårare att lämna villan! Så jag är tacksam för den och att jag kom att bo i det område där jag önskade att få bo.
Ingen kyrka av något slag i dag!
Elsemarie ringde från affären och sa att hon tänkte komma in en stund innan hon tog bussen till Arlanda.Behövde jag något från affären. Hon kom med det önskade och två härliga Wienerbröd, så gott! Lasse skjutsade henne hit innan han fortsatte till Skanör och den kurs han är anmäld till.
Elsemarie gick den korta biten till buss som tog henne till Arlanda där hon fick lov att köpa snabbpass för att hon glömt att förnya tidigare. Bor på hotell på Arlanda i natt.
I morgon åker hon tillsammans med övriga i Örebro Kammarkör till Riga.
Ulla är i Falkenberg där hon, som sed är, några sommardagar varje år, tillsammans med Monica lagar mat åt barnfamiljer, som på detta sätt kan ha roligt tillsammans med varandra och sina barn utan en tanke på matlagning.
Ulla och Monica stod i flera år för köket på Östgötagården och dess läger "STRÅKFAMILJEN" så de vet "hur en slipsten ska dras".
Jag är inte lämnad åt mitt öde med inflyttningen. Kerstin ringde att hon på blocket hittat det skåp. som jag behöver i mitt sovrum och som vi ska titta på i morgon. Tömde bokhyllorna och gav bort dem innan jag hade skaffat ersättning.
Sven ringde att han kommer på tisdag då frysskåpet anländer. Ska sätta upp hyllor , jag vet ej var men det blir nog bra! Syskonen gick vid inflyttningen noga igenom vad som behövdes för att jag ska få det så bra som möjligt så jag är inte orolig.
Hoppas att jag kan återgälda allt slit de stått ut med under flytten. Måste hitta på något roligt till dem! Nu tar jag tid på mig för att få allt på plats. Jag är inte snabb i vändningarna utan tänker och bearbetar i mitt huvud innan jag kan fatta beslut. Till skillnad från både min avlidne make och en del av våra barn. Visst krockar det ibland men vi blir inte osams.
Finns sätt att klara knipan. Som i måndags. Föreslå att jag skulle ta ett par dagars semester i Hjortkvarn och som jag förstod att jag gjorde rätt i att acceptera. Dum vore jag annars.
Nu fick syskonen och deras familjer fria händer och det gick då mycket snabbare än om jag varit med. Dessutom har jag hört att de hade väldigt roligt. Det hade jag också där jag var.
De är värda stort tack, mina barn! Som synes så tänker de fullfölja flytten åt sin 90-åriga mamma! Toppen!
Jag har börjat fundera på att gå till vila lite tidigare om kvällarna. Tänkte börja med EN kväll och det blir denna dystra, kyliga afton. I morgon ska solen skina och det ska bli både 18 och 20 grader varmt.
På tisdag ska Kerstin operera sin värkande axel och kommer sedan att vara sjukskriven en tid.
Då är det min tur att hälsa på hos henne, som sedan inte kan köra bil på ett tag. Ber till Gud att allt ska bli bra så hon blir fri från värken och får rörligheten tillbaka i axel och arm.
Det känns bra att veta att Gud är med när vi ber och vill ha honom med i våra liv.
.Nu är det alltså dags att gå till sängen så klockan inte hinner bli 22.00 Innan dess anser jag det som tidigt sänggående. Eller hur?
Sov Gott mina vänner! Gud har hjälpt mig med så mycket i dag och jag är så tacksam.
lördag 15 juli 2017
Lördag 15 juli 2017. Lotta kom! SÅ roligt!
Att få besök av Lotta är något man inte vill missa. Lotta, skolpastor i Motala, Borensberg på vår tid där. Hon bara fanns i vårt kök, som en av oss och hon betydde och betyder ännu, så mycket för Elsemarie och mej som då befann oss i skolans värld. Jag har tidigare skrivit om detta.
Lotta har en kusin i Storfors och kombinerar ibland besök där och hos oss i Örebro.
Tyvärr kunde inte Elsemarie och Lasse, på grund av tidsbrist, i dag träffa Lotta för i morgon åker Elsemarie med Örebro kammarkör till Riga och Lasse till Skåne (?) på en kurs.
I dag har Kronprinsessan Victoria fortsatt sitt 40-årsfirande med besök av många besökare på Solliden. Hon har vunnit Svenska Folkets hjärta och det där med ett sommarbesök på Solliden hörde till på den tiden då vi som familj var i Figeholm, hos mormor Alva på somrarna. Då åkte vi färjan från Mönsterås eller Oskarshamn. Att en prinsessa skulle bli född mitt i sommaren var inte så dumt. Lite fest är roligt.
Att bo i Centrum av staden Örebro är heller inte så dumt. Ut genom porten, några steg in på nästa gata vad fanns där? Jo en Libanesisk restaurang. Dit in gick vi så gärna och den alltid generösa Lotta envisades med att få betala. ( Hon skojar om de där besöken i Borensberg då hon kom in och fick lite ätbart innan hon gick till skolgruppen, att hon gör avbetalningar, HaHaHa! det är betalt för länge sedan säger jag och låter henne få som hon vill)
Mycket och god mat åt vi där. " Nu ska vi gå till ett kondis och fika", sa Lotta. Vi var ganska mätta må jag säga men det där med generositet är en av Lottas troligen medfödda egenskaper så några steg på gatan och snart satt vi med fika och gott bakverk fortsättande vårt samtal.
Lotta och Hans har två barn och tre barnbarn. Jag har träffat barnbarnens föräldrar och kan bara älska dem och deras familjer. Vi ber för varandras familjer och "vi vet var vi har varandra", som jag brukar säga om Guds och min relation till varandra.
Jag gick hem sedan vi sagt farväl. Fick en smula arbetslust och tog itu med ett par hyllor. Jag tänker och tänker och pratar högt med mig själv så allt ska hamna på rätt ställe.
Jodå, visst är det lättare att flytta från lägenhet till villa än tvärtom men om en tid, kanske framåt jul, så har jag kanske bott in mig och förlikat mig med att det inte finns ett utdragbart skärbräde och att det är så högt till översta hyllan i skåpen och att det inte finns en slasktratt i diskbänken.
Så är det ju detta med alla flyktingarna! Som varit tvungna att lämna sina hem fast de inte ville! Vad är då ett avsaknat utdragbart skärbräde att tala om???
Så är jag så enormt glad över den inglasade balkongen, som jag upplever som en trädgård i miniatyr. Ser fram emot den dag då vindruvan växt till sig och kommer att bära frukt.
Som en Jesu lärjunge kommer naturligt tanken på att vi som tror på honom är som grenar i ett vinträd som Jesus sa när han var på jorden. Han sköter om oss så att vi kan bära "en frukt som ska bestå för evigt".
Nu tackar jag Gud för en härlig sommardag tillsammans med vännen Lotta! Sov Gott mina vänner!
I mina tankar kommer just nu Psalm 32:8. "Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig." Jag älskar den versen! GodNatt!
Lotta har en kusin i Storfors och kombinerar ibland besök där och hos oss i Örebro.
Tyvärr kunde inte Elsemarie och Lasse, på grund av tidsbrist, i dag träffa Lotta för i morgon åker Elsemarie med Örebro kammarkör till Riga och Lasse till Skåne (?) på en kurs.
I dag har Kronprinsessan Victoria fortsatt sitt 40-årsfirande med besök av många besökare på Solliden. Hon har vunnit Svenska Folkets hjärta och det där med ett sommarbesök på Solliden hörde till på den tiden då vi som familj var i Figeholm, hos mormor Alva på somrarna. Då åkte vi färjan från Mönsterås eller Oskarshamn. Att en prinsessa skulle bli född mitt i sommaren var inte så dumt. Lite fest är roligt.
Att bo i Centrum av staden Örebro är heller inte så dumt. Ut genom porten, några steg in på nästa gata vad fanns där? Jo en Libanesisk restaurang. Dit in gick vi så gärna och den alltid generösa Lotta envisades med att få betala. ( Hon skojar om de där besöken i Borensberg då hon kom in och fick lite ätbart innan hon gick till skolgruppen, att hon gör avbetalningar, HaHaHa! det är betalt för länge sedan säger jag och låter henne få som hon vill)
Mycket och god mat åt vi där. " Nu ska vi gå till ett kondis och fika", sa Lotta. Vi var ganska mätta må jag säga men det där med generositet är en av Lottas troligen medfödda egenskaper så några steg på gatan och snart satt vi med fika och gott bakverk fortsättande vårt samtal.
Lotta och Hans har två barn och tre barnbarn. Jag har träffat barnbarnens föräldrar och kan bara älska dem och deras familjer. Vi ber för varandras familjer och "vi vet var vi har varandra", som jag brukar säga om Guds och min relation till varandra.
Jag gick hem sedan vi sagt farväl. Fick en smula arbetslust och tog itu med ett par hyllor. Jag tänker och tänker och pratar högt med mig själv så allt ska hamna på rätt ställe.
Jodå, visst är det lättare att flytta från lägenhet till villa än tvärtom men om en tid, kanske framåt jul, så har jag kanske bott in mig och förlikat mig med att det inte finns ett utdragbart skärbräde och att det är så högt till översta hyllan i skåpen och att det inte finns en slasktratt i diskbänken.
Så är det ju detta med alla flyktingarna! Som varit tvungna att lämna sina hem fast de inte ville! Vad är då ett avsaknat utdragbart skärbräde att tala om???
Så är jag så enormt glad över den inglasade balkongen, som jag upplever som en trädgård i miniatyr. Ser fram emot den dag då vindruvan växt till sig och kommer att bära frukt.
Som en Jesu lärjunge kommer naturligt tanken på att vi som tror på honom är som grenar i ett vinträd som Jesus sa när han var på jorden. Han sköter om oss så att vi kan bära "en frukt som ska bestå för evigt".
Nu tackar jag Gud för en härlig sommardag tillsammans med vännen Lotta! Sov Gott mina vänner!
I mina tankar kommer just nu Psalm 32:8. "Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig." Jag älskar den versen! GodNatt!
fredag 14 juli 2017
Fredag 14 juli 2017.Också en dag!
Den här dagen för 40 år sedan föddes Kronprinsessan Victoria och jag har följt födelsedagsfirandet på TV i stället för att blogga. Vi har en fin kungafamilj och Kronprinsessan är verkligen en förträfflig representant för vårt land. Firandet började i morse i Stockholm och fortsatte i kväll i Borgholm.
Nu blir det alltså ingen lång blogg i kväll. Bara lite gnäll. Jag hade tänkt att denna dag skulle bli en riktig arbetsdag men det blev som det ofta blir. Jag somnar där jag sätter mig. Jag tror det är så att i mitt hjärnkontor pågår arbetsplanering , som förr, men så strandar det på det fysiska planet!
Jag gillart inte! Jag började lite i köket. Eftersom det inte var jag själv som tog emot flyttlasset så har jag att i efterhand ta allt till rätt plats. Ser att det ändå följer ett visst mönster, som underlättar vid finjusteringen.
Hur de kunde få till det på den korta tid som förflöt från tisdag när,flytten pågick och jag semestrade i Hjortkvarn, tills jag tillsammans med Ulla nästa dag kom åter och vi kom in i ett möblerat hem och fikabordet dukat, tavlorna på plats, gardiner likaså är något som jag åter och åter funderar över.
Är överväldigad av tacksamhet till mina barn med familjer.
Måste fundera ut något för att visa min glädje över denna bravad.
Visst betydde det en del att jag inte var med och bråkade men ändå!
Som sagt så började jag i köket och hann med några lådor. Anledningen var att jag kände mig hungrig och hittade ingen potatisskalare. Då plöjdes lådorna igenom i letandet.
Tyvärr fanns där ingen så jag kokade potatis med skalen på. Hittade en burk sill i skafferiet och en burk creme fraiche och sedan gav det ena det andra. Placerade grytor och annat där jag tror att jag vill ha dem i framtiden innan jag hängav mig åt TV och festen kring Kungafamiljen.
Jag tror att jag inledningsvis utlovade lite gnäll. Jo det är så att jag har fått så ont i mina ben och går med krycka inne men det hjälper ej för värken. Jag börjar misstänka att det är avsaknad av träning som är boven. Jag har inte varit på gymnastiken på Vårdcentralen på flera veckor. Inte heller börjat här i huset där ett visst mått av redskap ändå finns. Ska kolla tider i morgon.
Sven och Maria är i Västanå i Värmland på teater och minisemester.
Lasse och Elsemarie har i dag kommit hem från Åre efter sin minisemester.
Själv tänker jag att i denna stund gå till min säng.Böckerna efter de utflugna bokhyllorna ligger fortfarande lite varstans i sovrummet men jag hittar till sängen och efter en liten pratstund med Gud sover jag gott! Gör det, ni också kära bloggläsare! Natti, Natti!
Nu blir det alltså ingen lång blogg i kväll. Bara lite gnäll. Jag hade tänkt att denna dag skulle bli en riktig arbetsdag men det blev som det ofta blir. Jag somnar där jag sätter mig. Jag tror det är så att i mitt hjärnkontor pågår arbetsplanering , som förr, men så strandar det på det fysiska planet!
Jag gillart inte! Jag började lite i köket. Eftersom det inte var jag själv som tog emot flyttlasset så har jag att i efterhand ta allt till rätt plats. Ser att det ändå följer ett visst mönster, som underlättar vid finjusteringen.
Hur de kunde få till det på den korta tid som förflöt från tisdag när,flytten pågick och jag semestrade i Hjortkvarn, tills jag tillsammans med Ulla nästa dag kom åter och vi kom in i ett möblerat hem och fikabordet dukat, tavlorna på plats, gardiner likaså är något som jag åter och åter funderar över.
Är överväldigad av tacksamhet till mina barn med familjer.
Måste fundera ut något för att visa min glädje över denna bravad.
Visst betydde det en del att jag inte var med och bråkade men ändå!
Som sagt så började jag i köket och hann med några lådor. Anledningen var att jag kände mig hungrig och hittade ingen potatisskalare. Då plöjdes lådorna igenom i letandet.
Tyvärr fanns där ingen så jag kokade potatis med skalen på. Hittade en burk sill i skafferiet och en burk creme fraiche och sedan gav det ena det andra. Placerade grytor och annat där jag tror att jag vill ha dem i framtiden innan jag hängav mig åt TV och festen kring Kungafamiljen.
Jag tror att jag inledningsvis utlovade lite gnäll. Jo det är så att jag har fått så ont i mina ben och går med krycka inne men det hjälper ej för värken. Jag börjar misstänka att det är avsaknad av träning som är boven. Jag har inte varit på gymnastiken på Vårdcentralen på flera veckor. Inte heller börjat här i huset där ett visst mått av redskap ändå finns. Ska kolla tider i morgon.
Sven och Maria är i Västanå i Värmland på teater och minisemester.
Lasse och Elsemarie har i dag kommit hem från Åre efter sin minisemester.
Själv tänker jag att i denna stund gå till min säng.Böckerna efter de utflugna bokhyllorna ligger fortfarande lite varstans i sovrummet men jag hittar till sängen och efter en liten pratstund med Gud sover jag gott! Gör det, ni också kära bloggläsare! Natti, Natti!
torsdag 13 juli 2017
Torsdag 13 juli 2017.Besök i dag. Ett besök återstår senare i kväll.
Medan jag väntar på nytt besök så börjar jag skriva lite. Någon riktig sommar har ännu ej infunnit sig. Jag sitter vid delvis öppet fönster med koftan på.
Markus och Annelie skulle titta hit en stund så jag inväntar dem.
Tidigare i dag kom Tobias så vi fikade med de goda bullar han lagt på min rullator utanför dörren i går när jag ej var hemma. Fikade på balkongen.
Så intressant att ha en tonåring att berätta för om det förflutna. Jag inbillar mig att det är nyttigt för ungdomar att höra lite om det.
Tobias och jag har alltid haft ett gott förhållande till varandra, alltsedan han var nyfödd och hans mamma var i färd med att medverka i starten av KarlJohansskolan här i staden.
Medan hon jobbade med starten av skolan var vi två hänvisade till varandra.
Kanske jag berättat om den tiden i mina forntidsskriverier!
Nu ska jag fixa kaffe till gästerna som är på väg hit.
De kom. Vi fikade på den underbara balkongen. Är som ett extra rum där hortensia, vindruvsplanta, tomater och annat växer.
När Tobias cyklat iväg hem kom Magnus tillsammans med Liam, en fin kille. Jag ska få lite hjälp med frysboxinstallation senare av Magnus.
Så avslutades kvällen med besök av Markus och Annelie. Vi pratade om hus på landet. De inväntar ett tillfälle att få flytta ut en bit från stan. Medan jag har sökt mig in mot centrum. Skillnaden mellan oss är att de har bil, inte jag.
Ordföranden i Bostadsrättsföreningen skrev ett litet brev som kom i brevlådan i dag tillsammans med en del papper att läsa om föreningen osv. Hon skrev att hon hade sökt mig vid tre tillfällen för att hälsa mig välkommen och jag har ej varit hemma så nu får vi ses efter hennes semester.
Har hört en del gott om henne då hon ej är obekant för en del av min familj!
Jag har ont i mina ben, särskilt i det som drabbades av lårbenshalsbrott för några år sedan.
Ska nog börja använda käpp inomhus också för att avlasta.
Detta plus att min syn blivit sämre är något som ibland gör mig lite ledsen men ändå är jag tacksam för allt gott jag får varje dag av Guds hand. Jag ser hur han är med mig och vi kan pratas vid om allt.
I dag ringde det på dörren och en granne som bor i nästa hus, dock ej längre bort än att jag ser hennes balkong, hälsade mig välkommen till området och berättade om aktiviteter som förekommer i föreningen.
Hon erbjöd sig att på torsdag nästa vecka när något gemensamt är planerat ska hon hämta mig så jag får sällskap första gången. SÅ omtänksamt! Naturligtvis tog jag tacksamt emot detta erbjudande!
Nu är det åter dags för sängen! Vilken bra dag det blev i dag också! Sov Gott mina vänner!
Gud är så god!!!
Markus och Annelie skulle titta hit en stund så jag inväntar dem.
Tidigare i dag kom Tobias så vi fikade med de goda bullar han lagt på min rullator utanför dörren i går när jag ej var hemma. Fikade på balkongen.
Så intressant att ha en tonåring att berätta för om det förflutna. Jag inbillar mig att det är nyttigt för ungdomar att höra lite om det.
Tobias och jag har alltid haft ett gott förhållande till varandra, alltsedan han var nyfödd och hans mamma var i färd med att medverka i starten av KarlJohansskolan här i staden.
Medan hon jobbade med starten av skolan var vi två hänvisade till varandra.
Kanske jag berättat om den tiden i mina forntidsskriverier!
Nu ska jag fixa kaffe till gästerna som är på väg hit.
De kom. Vi fikade på den underbara balkongen. Är som ett extra rum där hortensia, vindruvsplanta, tomater och annat växer.
När Tobias cyklat iväg hem kom Magnus tillsammans med Liam, en fin kille. Jag ska få lite hjälp med frysboxinstallation senare av Magnus.
Så avslutades kvällen med besök av Markus och Annelie. Vi pratade om hus på landet. De inväntar ett tillfälle att få flytta ut en bit från stan. Medan jag har sökt mig in mot centrum. Skillnaden mellan oss är att de har bil, inte jag.
Ordföranden i Bostadsrättsföreningen skrev ett litet brev som kom i brevlådan i dag tillsammans med en del papper att läsa om föreningen osv. Hon skrev att hon hade sökt mig vid tre tillfällen för att hälsa mig välkommen och jag har ej varit hemma så nu får vi ses efter hennes semester.
Har hört en del gott om henne då hon ej är obekant för en del av min familj!
Jag har ont i mina ben, särskilt i det som drabbades av lårbenshalsbrott för några år sedan.
Ska nog börja använda käpp inomhus också för att avlasta.
Detta plus att min syn blivit sämre är något som ibland gör mig lite ledsen men ändå är jag tacksam för allt gott jag får varje dag av Guds hand. Jag ser hur han är med mig och vi kan pratas vid om allt.
I dag ringde det på dörren och en granne som bor i nästa hus, dock ej längre bort än att jag ser hennes balkong, hälsade mig välkommen till området och berättade om aktiviteter som förekommer i föreningen.
Hon erbjöd sig att på torsdag nästa vecka när något gemensamt är planerat ska hon hämta mig så jag får sällskap första gången. SÅ omtänksamt! Naturligtvis tog jag tacksamt emot detta erbjudande!
Nu är det åter dags för sängen! Vilken bra dag det blev i dag också! Sov Gott mina vänner!
Gud är så god!!!
onsdag 12 juli 2017
Onsdag 12 juli 2017. Lite om en stor dag.
Stor på grund av att så mycket uträttats i dag. Nej , inte av mej personligen. Så här blev det.
Ulla och Kerstin kom och hämtade mig för nu skulle Frysskåp och annat till mitt nya hem inhandlas.
Min frysbox från villan gav jag till nya ägarna. Den stod så bra i matkällaren där och var för stor för klädkammaren i nya lägenheten.
På Elgiganten hittade vi snabbt ett frysskåp och en eltandborste. Frysskåpet kommer att levereras nästa vecka.
Vi åkte vidare till Överskottsbolaget. Jag kommer bara ihåg att jag köpte choklad och kakor där.
På Akademibokhandeln inköptes äntligen en kassabok av rätt sort. !!!
Till Ikea där vi tittade på ett skåp att ha i stället för de två bokhyllor jag gav bort i går. Vill ha dörrar till mina viktiga saker. Köpte present till kommande födelsedag.
Hyllor behövs till skåpen i klädkammaren och köptes tillsammans med flera korgar, dessa för att ta vara på utrymmet i ett brett skåp i köket.
På Ikea åt vi god lunch. Rödspätta med remouladsås. Efterrätt och kaffe. Ikea är stort. Jag blev trött och satt på en stol medan det sista inhandlades.
Kände mig så tacksam att ha två barn lediga att hjälpa mig. Utan dem hade jag ej klarat av dagens inköp. Likaså med flytten. Den hade jag ej vågat mig på utan mina fyra barn och deras familjer som ställde upp och gjorde att allt blev så bra.
Trött, trött var jag tacksam att få åka hemåt. Där möttes jag av en överraskning. På min rullator utanför dörren låg en påse med två fina bullar. Meddelande i telefon:"Hej mormor! Tänkte hälsa på hos dej men du var inte hemma. Köpte två bullar, som jag har lagt på rullatorn. Du kan äta dem om du vill annars så kommer jag i morgon så kan vi fika då."
Gissa om jag blev glad! Mitt omtänksamma, yngsta barnbarn !!
Jag har verkligen anledning att vara glad och tacksam för min fina familj, som alltid finns till min hjälp.
Väl inne i lägenheten damp jag ner i sängen och somnade. Hörde i sömnen hur Kerstin och Ulla hamrade och skruvade i köket. Nu är de breda hyllorna längst ner i skåpet ersatta med korgställningar. Så lätt det blir att hitta saker nu.
Kvällen har tagit slut och jag behöver mera sömn.
Tacksam pratar jag lite med Gud innan jag somnar. Är så glad för allt som uträttats i dag! GodNatt, mina vänner!
Ulla och Kerstin kom och hämtade mig för nu skulle Frysskåp och annat till mitt nya hem inhandlas.
Min frysbox från villan gav jag till nya ägarna. Den stod så bra i matkällaren där och var för stor för klädkammaren i nya lägenheten.
På Elgiganten hittade vi snabbt ett frysskåp och en eltandborste. Frysskåpet kommer att levereras nästa vecka.
Vi åkte vidare till Överskottsbolaget. Jag kommer bara ihåg att jag köpte choklad och kakor där.
På Akademibokhandeln inköptes äntligen en kassabok av rätt sort. !!!
Till Ikea där vi tittade på ett skåp att ha i stället för de två bokhyllor jag gav bort i går. Vill ha dörrar till mina viktiga saker. Köpte present till kommande födelsedag.
Hyllor behövs till skåpen i klädkammaren och köptes tillsammans med flera korgar, dessa för att ta vara på utrymmet i ett brett skåp i köket.
På Ikea åt vi god lunch. Rödspätta med remouladsås. Efterrätt och kaffe. Ikea är stort. Jag blev trött och satt på en stol medan det sista inhandlades.
Kände mig så tacksam att ha två barn lediga att hjälpa mig. Utan dem hade jag ej klarat av dagens inköp. Likaså med flytten. Den hade jag ej vågat mig på utan mina fyra barn och deras familjer som ställde upp och gjorde att allt blev så bra.
Trött, trött var jag tacksam att få åka hemåt. Där möttes jag av en överraskning. På min rullator utanför dörren låg en påse med två fina bullar. Meddelande i telefon:"Hej mormor! Tänkte hälsa på hos dej men du var inte hemma. Köpte två bullar, som jag har lagt på rullatorn. Du kan äta dem om du vill annars så kommer jag i morgon så kan vi fika då."
Gissa om jag blev glad! Mitt omtänksamma, yngsta barnbarn !!
Jag har verkligen anledning att vara glad och tacksam för min fina familj, som alltid finns till min hjälp.
Väl inne i lägenheten damp jag ner i sängen och somnade. Hörde i sömnen hur Kerstin och Ulla hamrade och skruvade i köket. Nu är de breda hyllorna längst ner i skåpet ersatta med korgställningar. Så lätt det blir att hitta saker nu.
Kvällen har tagit slut och jag behöver mera sömn.
Tacksam pratar jag lite med Gud innan jag somnar. Är så glad för allt som uträttats i dag! GodNatt, mina vänner!
tisdag 11 juli 2017
Tisdag 11 juli 2017. Lite måndag också. I dag var det Petter som löste datorproblem.
Gårdagens blogg försvann totalt. Vet inte om det är som Filip säger att allting finns långt borta i Amerika.
Hur som helst så finns den ej att läsa på varken padda, iPhone eller dator. Eftersom datrn och jag ej var sams i går så skrev jag på paddan och publicerade därifrån. "Inget nätverk" stod det så jag gav upp.
Tog från villan en "Emma" ( ett slags sitt och liggmöbel) och körde hem till Elsemarie. Hon och mannen hade åkt norrut. Skåp, som stått i pannrummet och mors och fars första "fönsterbord" från början av 20-talet förpassades till återvinningen där Myrorna och andra hämtar grejer och säljer vidare. En tavla där ramen var det bästa åkte samma väg.
Själv tog jag en sista titt på rosorna och sa "hej då" till villan med tack för 23 lyckliga år.
I dag har jag sovit stor del av dagen. Vet att övriga familjen är "helt slut" efter flytten men kanske ej har tid att sova, som jag har.
Petter ringde och kom hit för att se lägenheten och fick bli mig till stor hjälp., Datorn blev åter manövreringsduglig och jag vågar därför skriva. De där barnbarnen finns alltid att ta till när jag rådvill undrar vad jag ska göra.
Fick i dag ett telefonsamtal från en man i Småland som skriver på nätet om gårdar i mina hemtrakter. Han frågade om han fick nämna om min blogg. "Javisst, det är bara roligt om folk läser" svarade jag.
Måste berätta om något som hände i går. På garageuppfarten till villan låg ett litet papper, som Annelie böjde sig ner och tog upp. Vi blev djupt rörda båda två då vi läste "Minne från Annelie". Detta var som en hälsning från ovan. NärAnnelie konfirmerades för många år sedan bodde hon hos oss på Eklundavägen. Hur nu detta lilla hörn hängt med bland mina prylar i alla år och nu vid flytten kommit fram är för oss något oförklarligt!!
Så har en dag gått och en stor del sovits bort. Som jag brukar så säger jag att i morgon gör jag det jag inte gjort i dag.
Jag har så ont i mina ben och ska ringa sjukgymnasten i morgon. Måste nog börja träna eller simma för att må någorlunda. Att ha ont i benen när jag har så mycket att ta tag i här hemma är inte OK.
Nu har tisdagen tagit slut. Tydligen krävs mycket sömn efter en ansträngande flytt. För min del mer psykiskt än fysiskt. Hoppas att övriga familjen repar sig. Själv vill jag bara sova.
I morgon åker ett barnbarn på semester söderut.
Nu tackar jag Gud för dagen. Läste i morse i min andaktsbok " Daglig kraft" att jag har en livvakt av Guds tjänare som omger mig oc bara vill göra allt för min välfärd. Mycket som försiggår i en osynlig värld där Guds hand verkar. "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" Sov Gott!
Hur som helst så finns den ej att läsa på varken padda, iPhone eller dator. Eftersom datrn och jag ej var sams i går så skrev jag på paddan och publicerade därifrån. "Inget nätverk" stod det så jag gav upp.
Tog från villan en "Emma" ( ett slags sitt och liggmöbel) och körde hem till Elsemarie. Hon och mannen hade åkt norrut. Skåp, som stått i pannrummet och mors och fars första "fönsterbord" från början av 20-talet förpassades till återvinningen där Myrorna och andra hämtar grejer och säljer vidare. En tavla där ramen var det bästa åkte samma väg.
Själv tog jag en sista titt på rosorna och sa "hej då" till villan med tack för 23 lyckliga år.
I dag har jag sovit stor del av dagen. Vet att övriga familjen är "helt slut" efter flytten men kanske ej har tid att sova, som jag har.
Petter ringde och kom hit för att se lägenheten och fick bli mig till stor hjälp., Datorn blev åter manövreringsduglig och jag vågar därför skriva. De där barnbarnen finns alltid att ta till när jag rådvill undrar vad jag ska göra.
Fick i dag ett telefonsamtal från en man i Småland som skriver på nätet om gårdar i mina hemtrakter. Han frågade om han fick nämna om min blogg. "Javisst, det är bara roligt om folk läser" svarade jag.
Måste berätta om något som hände i går. På garageuppfarten till villan låg ett litet papper, som Annelie böjde sig ner och tog upp. Vi blev djupt rörda båda två då vi läste "Minne från Annelie". Detta var som en hälsning från ovan. NärAnnelie konfirmerades för många år sedan bodde hon hos oss på Eklundavägen. Hur nu detta lilla hörn hängt med bland mina prylar i alla år och nu vid flytten kommit fram är för oss något oförklarligt!!
Så har en dag gått och en stor del sovits bort. Som jag brukar så säger jag att i morgon gör jag det jag inte gjort i dag.
Jag har så ont i mina ben och ska ringa sjukgymnasten i morgon. Måste nog börja träna eller simma för att må någorlunda. Att ha ont i benen när jag har så mycket att ta tag i här hemma är inte OK.
Nu har tisdagen tagit slut. Tydligen krävs mycket sömn efter en ansträngande flytt. För min del mer psykiskt än fysiskt. Hoppas att övriga familjen repar sig. Själv vill jag bara sova.
I morgon åker ett barnbarn på semester söderut.
Nu tackar jag Gud för dagen. Läste i morse i min andaktsbok " Daglig kraft" att jag har en livvakt av Guds tjänare som omger mig oc bara vill göra allt för min välfärd. Mycket som försiggår i en osynlig värld där Guds hand verkar. "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" Sov Gott!
söndag 9 juli 2017
Söndag 9 juli 2017. Nej, inte nu igen!
Har haft besök av kära vännerna Markus och Annelie.
De tyckte mycket om min lägenhet. Att jag har allt på plats vore en överdrift att säga men det är full ordning i lägenheten. Sedan får jag gå igenom allt igen.
Det värker så i benen och det hindrar mig i mitt flyttjobb. Ska beställa tid hos min sjukgymnast.
Har gett bort två bokhyllor för att i stället skaffa ett eller två skåp. Med (åtminstone delvis) dörrar då det ska stå i sovrummet.
Om någon har att sälja så är det höjd ca150 cm, djup ca 30 cm och bredd 120-130 cm som gäller!
I morgon hämtas de båda bokhyllorna. Jag ber Gud om hjälp att hitta hyllor med dörrar, SÅ många gånger han har hjälpt mig i sådana här lägen. Han kan allting!
Det är svårt att koncentrera sig på att blogga när det är ett och annat att fixa här hemma.
I kväll kommer Helena och Henrik till Elsemarie och Lasse. I morgon åker de till Norrland för några dagars semester tillsammans. Mycket nöje önskar jag dem! De har trevligt tillsammans Helena och Elsemarie har varit bästisar sedan de var i 6-7 årsåldern.
I dag kom Elsemarie och Filip och torkade golven sedan jag fått "hål" på en fot och som blödde ymnigt och ställde till det på golvet.
Tacksam var jag för då var det fint igen när mina kaffegäster kom. Vi tre fikade med jordgubbstårta på min balkong, som är så otroligt värdefull för mig och mina kaffegäster. Har planterat vindruvor i stor kruka och om några dagar ska en ros planteras tillsammans med andra fina blommor.
Nu säger jag GOD NATT för jag är så trött! Är så tacksam för min sköna säng. Ska prata med Gud innan jag somnar. Började jag med som mycket liten och har fortsatt hela livet. Underbart med denna kontakt med vår store Gud. Gör det du med! Även om du ej gjort det på länge.
Till honom kan vi säga allt! Han lyssnar och ger bönesvar. Amen!
lördag 8 juli 2017
Lördag 8 juli 2017 .Något om dagen som svunnit. Tobias 18 årsdag. Lite städning i gamla hemmet.
Telefonen ringde när jag nyss vaknat. "Jag står utanför porten och det regnar."
Jag vet ej ännu på vilka knappar jag ska trycka men fixade ändå så han kom in. "Läs tidningen medan jag klär mej!"
Allt gick snabbare än det brukar och vi drack vårt kaffe på den inglasade balkongen.
Fick åka med Stefan till mitt gamla hem från vilket jag flyttade i tisdags.
Där fanns en del städning kvar att göra även om städningen var godkänd men som gammal husmor vet jag att jag inte kan vara nöjd om inte jag dragit fram spisen och skurat golvet där den står.
Jo jag vet att allt ska bort i köket och reparationer snart är påbörjade! Önskar Anna och Fredrik och deras fina killar allt gott. Hoppas att de kommer att trivas lika bra som jag gjort de år som jag bott där. De osynliga änglarna, som bor i huset kommer att finnas kvar! Gud är god!
Att flytta från sitt hem efter 23 år är ej så enkelt. Man har sått och planterat och rosorna är helt underbara. För avskedet av dessa har jag fällt en och annan tår. Alla röda rosorna har jag själv planterat. Jag ska köpa samma sort till min balkong.
Jag blev hämtad av Filip till mitt nya hem. Sov en timme i fåtöljen.
På kvällen tillsammans med Linn, Filip och Tobias med deras föräldrar på Kolgrillen, en restaurnag nära min bostad.
Vi firade Tobias 18-årsdag 0ch åt god mat.
Kalaset fortsatte hos mej som fixat till en god Jordgubbstårta av tre "köpebottnar", grädde och jordgubbar.som Filip tidigare inhandlat för min räkning.
Fick hjälp med tv som ej funkade med rätt siffror. Foto tog de tre på sig själva. Får väl som vanligt skicka det via FB för jag klarar ej att skicka från dator till blogg.
Nu har de gått hem och jag sitter här och är jättetrött så nu är det bara sängen som gäller.
Hur jag trivs här ska jag berätta en annan gång då jag börjar skriva lite tidigare.
Tacksam för att jag har en skön säng, en härlig familj och en god Gud som bryr sej om vårt väl och ve . Så mycket av hans hjälp och ledning jag ser varje dag!
Sov Gott, kära vänner! Får se hur vädret blir i morgon! Natti Natti! Foton får jag vänta med. Jag behöver viss hjälp.
Jag vet ej ännu på vilka knappar jag ska trycka men fixade ändå så han kom in. "Läs tidningen medan jag klär mej!"
Allt gick snabbare än det brukar och vi drack vårt kaffe på den inglasade balkongen.
Fick åka med Stefan till mitt gamla hem från vilket jag flyttade i tisdags.
Där fanns en del städning kvar att göra även om städningen var godkänd men som gammal husmor vet jag att jag inte kan vara nöjd om inte jag dragit fram spisen och skurat golvet där den står.
Jo jag vet att allt ska bort i köket och reparationer snart är påbörjade! Önskar Anna och Fredrik och deras fina killar allt gott. Hoppas att de kommer att trivas lika bra som jag gjort de år som jag bott där. De osynliga änglarna, som bor i huset kommer att finnas kvar! Gud är god!
Att flytta från sitt hem efter 23 år är ej så enkelt. Man har sått och planterat och rosorna är helt underbara. För avskedet av dessa har jag fällt en och annan tår. Alla röda rosorna har jag själv planterat. Jag ska köpa samma sort till min balkong.
Jag blev hämtad av Filip till mitt nya hem. Sov en timme i fåtöljen.
På kvällen tillsammans med Linn, Filip och Tobias med deras föräldrar på Kolgrillen, en restaurnag nära min bostad.
Vi firade Tobias 18-årsdag 0ch åt god mat.
Kalaset fortsatte hos mej som fixat till en god Jordgubbstårta av tre "köpebottnar", grädde och jordgubbar.som Filip tidigare inhandlat för min räkning.
Fick hjälp med tv som ej funkade med rätt siffror. Foto tog de tre på sig själva. Får väl som vanligt skicka det via FB för jag klarar ej att skicka från dator till blogg.
Nu har de gått hem och jag sitter här och är jättetrött så nu är det bara sängen som gäller.
Hur jag trivs här ska jag berätta en annan gång då jag börjar skriva lite tidigare.
Tacksam för att jag har en skön säng, en härlig familj och en god Gud som bryr sej om vårt väl och ve . Så mycket av hans hjälp och ledning jag ser varje dag!
Sov Gott, kära vänner! Får se hur vädret blir i morgon! Natti Natti! Foton får jag vänta med. Jag behöver viss hjälp.
söndag 2 juli 2017
Söndag 2 juli 2017. Inget kyrkobesök. Nu är det "flytten" för hela slanten! Undan för undan närmar jag mig nya målet!
Ska man blogga när det finns så mycket annat att göra? Jo det är rogivande att blogga och jag tycker det är lika bra att mina bloggläsare får följa med på den här resan med flytten
. Om att flytta tycker jag INTE. Ändå flyttar jag och är tillfreds med det i det läge där jag på grund av ålder, sämre syn och d:o ork befinner mig.
Att vakna klockan fyra "in the morning", ligga där och vrida sig i väntan på ny sömn. Tänka på det som ska göras inför flytten och klockan hinner bli sju då det bjuds på en timmes sömn ytterligare. Inte bra! Sov lite i samband med tidningsläsning senare på dagen.
Telefon från Magnus. Jodå det passade att han tog pappa med sig och hämtade det stora vita skåpet som stod i pannrummet. En skiftnyckel i önskad storlek och lite smått också.
Klockan elva kom mina vänner Annelie och Markus, som de lovat. Tog krukväxter och tavlor med sig till min tvåa. Träffade blivande grannar och fick hälsningar att jag är välkommen i gemenskapen.
Efter fika bars min stora vita bokhylla som stått i sovrummet och som jag ej längre behöver ut till bilen, med släp. Värre var det att få ut det stora skrivbord, som Georgs far hade på sitt kontor på Mäster Samuelsgatan i Stockholm då han där drev mäklarfirma, redan när Georg och jag var förlovade.
Annelie och Markus hade gjort sig av med det mesta i möbelväg när de flyttade från Malmö så nu fyller de på i sin tvåa medan de väntar på en trea i Tybble som de önskar och som vi ber till Gud om att hitta.
Jag blev glad i går då ett barnbarn påminde mig om att vi bedit till Gud om en passande och billig bostad och att han fått precis rätt bostad till rätt pris. Det händer nu och då att någon säger:" Ja jag ber ju inte men...." Så får jag veta vad jag skulle kunna tala med Gud om gällande deras önskemål.
Jag älskar't!! Så många gånger jag fått se vad Gud kan göra både i mitt eget och i andras liv! Underbart!
För att återgå till flytten så kom efter en stund Mikael med sin fru Anna-Lena. Jag hade ringt angående en stor, svart, vid tunna. Han hade glömt att han för ett antal år sedan då han på sina föräldrars tomt odlade potatis, skördade, kom med dem i denna tunna för att förvaras i min källare och har sedan stått här.
Den här villans källare och garage har varit förvaringsplats för många saker, även tillhörande barn och barnbarn. Nu har de egna villor och jag drar vidare. Jag får dock ett rymligt förråd i min bostadsrätt. Något jag med glädje noterat.
Den hämtade tunnan tar familjen med till sitt sommarhus på Österlen. Blir fin, full med blommor.
Ja så blev det en annorlunda söndag men jag känner mig nu laddad för att fortsätta att fylla flyttkartonger med det som behövs (och inte behövs) på nya stället. Hörde att min gamla resegrammofon snabbt hade blivit såld på loppis i Lundhagskyrkan i går.
Har mer att skänka, trots att jag tar mycket med mig. Men jag kommer att bo nära både Myrorna och "Bra och Begagnat så det blir enkelt att bli av med saker. Och att köpa om jag skulle anse mig behöva något!!!!!
Två soffor, ett piano med stol, tre skåp, ett tvunderrede, tre bokhyllor har givits till barnbarn vänner och flyktingar. Förutom sådant som ej sorteras som möbler. Kartongernas antal är stort kan jag försäkra!! Nu har jag, i källaren, kvar min vackra lilla järnspis, som jag köpte när jag flyttade in här.
Ska avyttra den i veckan. Tanken var att jag skulle göra om en del i köket och sätta in den. Jag har alltid gillat gamla järnspisar. I vårt förra hus hade vi en av modernare typ och den funkade så bra. Den jag har i källaren är dock mycket mysigare. Hade Georg funnits så hade den nog kommit in och kommit till sin rätt i det här köket. Kanske någon annan kan få glädje av den!
Den tidigaste blogg någonsin, tror jag, är nu klar och jag kan ägna resten av dagen till fortsatt arbete med flytten. Jag anar att det till slut blir så att jag utan åtskillnad dumpar allt i kartonger, som barnen i stort antal försett mig med och sedan tar fighten på plats!!
Kära vänner! Nu har jag endast två nätter kvar att sova här. Är så tacksam för åren som givit så mycket av trivsamt boende.
Nu till nya förhållanden! Är så tacksam för all hjälp jag får av familj och vänner på den resan!!
När jag kommer till ro i mitt nya boende och sitter där i "pensionärskovösen" ska jag meditera över åren som jag bott på denna gata.
Nu önskar jag er alla en skön sommarkväll och en GodNatt! "Bred dina vida vingar o Jesus över mig och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig! " får bli avslutningen för i dag!
. Om att flytta tycker jag INTE. Ändå flyttar jag och är tillfreds med det i det läge där jag på grund av ålder, sämre syn och d:o ork befinner mig.
Att vakna klockan fyra "in the morning", ligga där och vrida sig i väntan på ny sömn. Tänka på det som ska göras inför flytten och klockan hinner bli sju då det bjuds på en timmes sömn ytterligare. Inte bra! Sov lite i samband med tidningsläsning senare på dagen.
Telefon från Magnus. Jodå det passade att han tog pappa med sig och hämtade det stora vita skåpet som stod i pannrummet. En skiftnyckel i önskad storlek och lite smått också.
Klockan elva kom mina vänner Annelie och Markus, som de lovat. Tog krukväxter och tavlor med sig till min tvåa. Träffade blivande grannar och fick hälsningar att jag är välkommen i gemenskapen.
Efter fika bars min stora vita bokhylla som stått i sovrummet och som jag ej längre behöver ut till bilen, med släp. Värre var det att få ut det stora skrivbord, som Georgs far hade på sitt kontor på Mäster Samuelsgatan i Stockholm då han där drev mäklarfirma, redan när Georg och jag var förlovade.
Annelie och Markus hade gjort sig av med det mesta i möbelväg när de flyttade från Malmö så nu fyller de på i sin tvåa medan de väntar på en trea i Tybble som de önskar och som vi ber till Gud om att hitta.
Jag blev glad i går då ett barnbarn påminde mig om att vi bedit till Gud om en passande och billig bostad och att han fått precis rätt bostad till rätt pris. Det händer nu och då att någon säger:" Ja jag ber ju inte men...." Så får jag veta vad jag skulle kunna tala med Gud om gällande deras önskemål.
Jag älskar't!! Så många gånger jag fått se vad Gud kan göra både i mitt eget och i andras liv! Underbart!
För att återgå till flytten så kom efter en stund Mikael med sin fru Anna-Lena. Jag hade ringt angående en stor, svart, vid tunna. Han hade glömt att han för ett antal år sedan då han på sina föräldrars tomt odlade potatis, skördade, kom med dem i denna tunna för att förvaras i min källare och har sedan stått här.
Den här villans källare och garage har varit förvaringsplats för många saker, även tillhörande barn och barnbarn. Nu har de egna villor och jag drar vidare. Jag får dock ett rymligt förråd i min bostadsrätt. Något jag med glädje noterat.
Den hämtade tunnan tar familjen med till sitt sommarhus på Österlen. Blir fin, full med blommor.
Ja så blev det en annorlunda söndag men jag känner mig nu laddad för att fortsätta att fylla flyttkartonger med det som behövs (och inte behövs) på nya stället. Hörde att min gamla resegrammofon snabbt hade blivit såld på loppis i Lundhagskyrkan i går.
Har mer att skänka, trots att jag tar mycket med mig. Men jag kommer att bo nära både Myrorna och "Bra och Begagnat så det blir enkelt att bli av med saker. Och att köpa om jag skulle anse mig behöva något!!!!!
Två soffor, ett piano med stol, tre skåp, ett tvunderrede, tre bokhyllor har givits till barnbarn vänner och flyktingar. Förutom sådant som ej sorteras som möbler. Kartongernas antal är stort kan jag försäkra!! Nu har jag, i källaren, kvar min vackra lilla järnspis, som jag köpte när jag flyttade in här.
Ska avyttra den i veckan. Tanken var att jag skulle göra om en del i köket och sätta in den. Jag har alltid gillat gamla järnspisar. I vårt förra hus hade vi en av modernare typ och den funkade så bra. Den jag har i källaren är dock mycket mysigare. Hade Georg funnits så hade den nog kommit in och kommit till sin rätt i det här köket. Kanske någon annan kan få glädje av den!
Den tidigaste blogg någonsin, tror jag, är nu klar och jag kan ägna resten av dagen till fortsatt arbete med flytten. Jag anar att det till slut blir så att jag utan åtskillnad dumpar allt i kartonger, som barnen i stort antal försett mig med och sedan tar fighten på plats!!
Kära vänner! Nu har jag endast två nätter kvar att sova här. Är så tacksam för åren som givit så mycket av trivsamt boende.
Nu till nya förhållanden! Är så tacksam för all hjälp jag får av familj och vänner på den resan!!
När jag kommer till ro i mitt nya boende och sitter där i "pensionärskovösen" ska jag meditera över åren som jag bott på denna gata.
Nu önskar jag er alla en skön sommarkväll och en GodNatt! "Bred dina vida vingar o Jesus över mig och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig! " får bli avslutningen för i dag!
lördag 1 juli 2017
Lördag 1 juli 2017. Lämnade röran här hemma och åkte till födelsedagsfirande. Mycket roligare.Kortisblogg.
Vilken skön sommarkväll det är i kväll. Lugnt och stilla. Temperatur 25 grader på altan. Nej, jag sitter inte där. Jag ska bara skriva den här bloggen och sedan ska jag fortsätta att ägna mig åt flytten.
Jag är nu inne i ett skede där jag bara vill iväg. Rosorna har varit sena i år men nu har de satt fart och det är så vackert. Jag ska ha en ros på balkongen i mitt nya hem tror jag.
Så här blev dagen. Jag var bjuden på två 4-årskalas i dag men kunde bara vara med på ett så nu var det att igen prioritera, något som jag blivit bra på genom åren. Celia och Amelie heter de små flickorna. I dag var jag hos Celia och ska åka till Amelie en annan dag.
Kerstin hämtade mig ut till Hidingsta där barnkalas pågick som bäst. Efter barnkalaset stannade kusiner, med föräldrar och andra familjemedlemmar kvar och vi bjöds på flera sorters Kinamat: SÅ GOTT! Den maten tröttnar jag aldrig på.
Födelsedagsbarnet hade fått så många presenter och var så nöjd.
Fick åka med Magnus hem.Av sådant jag vill bli av med hittade han en del grejer i källaren, som han kunde ta med sig. Jag har alldeles för många prylar som jag tar med mig. Det går ju att rensa även på nya stället, tröstar jag mig med.
Egentligen skulle jag väl inte ta tid med att blogga i rådande situation men ärligt talat så är det en viss avkoppling att göra det i stället för att bli frustrerad av det som är omkring mig.
I morgon får jag hjälp med att forsla bort krukväxter och tavlor för att underlätta för transportfirman, som kör bohaget på tisdag. Familj och vänner underlättar hela den här proceduren för min del. Så tacksam för att de finns.
Nu är kortisbloggen klar och jag tackar Gud för ännu en dag då jag fungerat.Gud är så god och jag ser hans hjälp varje dag. Ett barnbarns svar på min fråga gällande om Gud fick höra några ord av tack när kvällen kommer:
" Neej ! Aha, då är det DET som fattas. Jag känner när jag ska somna att det är något som fattas. Hemma bad vi ju alltid "Gud som haver barnen kär tillsammans innan vi somnade men sedan har det inte blivit av."
Tror att tanken blev att åter ta upp den där kontakten som fanns en gång.
Gud älskar när vi pratar med honom. Han vet allt om oss och vill ALLTID stå oss bi i alla livets förhållanden. Bara vi tar ett steg i riktning mot honom. Han är mycket diskret och tvingar sig aldrig på någon, men finns där alltid med sin kärlek, som han ger i överflöd till oss små människobarn!
SOV GOTT!
Jag är nu inne i ett skede där jag bara vill iväg. Rosorna har varit sena i år men nu har de satt fart och det är så vackert. Jag ska ha en ros på balkongen i mitt nya hem tror jag.
Så här blev dagen. Jag var bjuden på två 4-årskalas i dag men kunde bara vara med på ett så nu var det att igen prioritera, något som jag blivit bra på genom åren. Celia och Amelie heter de små flickorna. I dag var jag hos Celia och ska åka till Amelie en annan dag.
Kerstin hämtade mig ut till Hidingsta där barnkalas pågick som bäst. Efter barnkalaset stannade kusiner, med föräldrar och andra familjemedlemmar kvar och vi bjöds på flera sorters Kinamat: SÅ GOTT! Den maten tröttnar jag aldrig på.
Födelsedagsbarnet hade fått så många presenter och var så nöjd.
Fick åka med Magnus hem.Av sådant jag vill bli av med hittade han en del grejer i källaren, som han kunde ta med sig. Jag har alldeles för många prylar som jag tar med mig. Det går ju att rensa även på nya stället, tröstar jag mig med.
Egentligen skulle jag väl inte ta tid med att blogga i rådande situation men ärligt talat så är det en viss avkoppling att göra det i stället för att bli frustrerad av det som är omkring mig.
I morgon får jag hjälp med att forsla bort krukväxter och tavlor för att underlätta för transportfirman, som kör bohaget på tisdag. Familj och vänner underlättar hela den här proceduren för min del. Så tacksam för att de finns.
Nu är kortisbloggen klar och jag tackar Gud för ännu en dag då jag fungerat.Gud är så god och jag ser hans hjälp varje dag. Ett barnbarns svar på min fråga gällande om Gud fick höra några ord av tack när kvällen kommer:
" Neej ! Aha, då är det DET som fattas. Jag känner när jag ska somna att det är något som fattas. Hemma bad vi ju alltid "Gud som haver barnen kär tillsammans innan vi somnade men sedan har det inte blivit av."
Tror att tanken blev att åter ta upp den där kontakten som fanns en gång.
Gud älskar när vi pratar med honom. Han vet allt om oss och vill ALLTID stå oss bi i alla livets förhållanden. Bara vi tar ett steg i riktning mot honom. Han är mycket diskret och tvingar sig aldrig på någon, men finns där alltid med sin kärlek, som han ger i överflöd till oss små människobarn!
SOV GOTT!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)