Det händer så mycket varje dag så ibland har jag svårt att hålla isär olika händelser!
Det är alltså söndag. I onsdags kom jag hem från Hjortkvarn .
Torsdag, fredag, lördag har inget synligt blivit gjort.
Jag har lite problem med luftombyte, som jag tidigare berättat om. Även om milen ej är så många!
Nyss har jag läst vad jag skrev i går på FB! Så här skrev jag: " Sitter i fåtöljen och tänker på livet och alla år som svunnit! Tänker på människor jag mött! Fylls av stor tacksamhet för att jag och mina syskon fick lära oss om vägen till Gud! Av föräldrar, söndagsskolan, av fröken i småskolan!
I stora bondgården, inte långt från vårt hem fanns tant Östling med sin starka tro på Gud, söndagsskollärare och ett oerhört stöd för vår familj, både vad som gällde vårt vardagsliv och hennes betydelse att visa hur hennes tro och förtröstan till Gud alltid fanns med i hennes liv och leverne.
Jag minns att om något oönskat hänt och mamma och pappa var villrådiga så var det naturligt att kalla på tant Östling för att hon skulle be till Gud!
Hon var inte främmande för att ta sig an behandling av fysiska skador heller. Hon hade i några år vistats i USA och kanske var det under den tiden hon lärt en del om enklare sjukvård.
Jag har i blogg tidigare berättat om denna godsägarfru, som räckte till för så många. I familjen fanns vuxna döttrar, som skötte stor del av hushållet. Farbror Östling var en tystlåten man som ofta gick och sjöng fr sig själv! Många gånger åkte min bror Helge och jag med honom när han var på väg till kvarnen för att mala säd. Då var det hästskjuts som gällde! Två, tre drängar fanns också på gården.
Jodå i ett par fall ledde det till förlovning och äktenskap!
Men nu till Lugnet, som den röda stugan hette där vi bodde.
Detta hände den 13 februari 19 31. Jag har ett minne av att mamma satt framför vedspisen och att hon sa till mej att ta fram ett förkläde från skåpet och sätta på mig och att min bror Helge och jag skulle gå till Hassselås och hämta mjölk i "2- literskrukan!" Vi tände fotogenlyktan och gav oss iväg!
På vägen dit mtte vi pappa, som just varit och anmodat tant Östling att komma till mamma. Tidigare hade han skickat bud efter en barnmorska från Figeholm. Hon hette fru Videll Hennes man hade bilverkstad och skjutsade henne i en bil till Lugnet!
Helge och jag fortsatte vår vandring och pappa tog hem den mjölk vi var på väg att hämta i Hasselås Att vi skulle stanna kvar för att sova där var inget ovanligt och vi gillade det!
Vad vi däremot INTE visste var att syskon var på väg. Ingen hade sagt något om detta!
Nästa dag, fram på dagen, kom tant Östling tillbaka och sa : "Jaha, nu finns det två små Brittmajor i Lugnet!"
Hon försökte få oss att förstå att vi fått tvillingsystrar. Vi som inte ens visste att syskon var på väg!
Helge var då 8 år! Jag ännu ej fyllda 4!
Vi var fyllda av förväntan när vi kom in i sovrummet. Nu hade också faster Anna från Hörningsnäs skjutsats till oss så det var mycket roligt på gång.
Två stolar hade ställts med sätena mot varandra och detta var de små tvillingarnas första bädd.
Vi kunde inte fatta vad som hänt! Jag tror att vi sov i Hasselås ytterligare några nätter. Det räckte ju för vår del med att vi sett dem. Vi fortsatte med att bygga korthus, som vanligt då vi var i Hasselås!
Jag lämnar tvillingsystrarna för i kväll och säger GODNATT ! Herren välsigne oss och bevare oss!
söndag 19 april 2020
fredag 17 april 2020
Fredag 17 april 2020! Nu får vi se vad det blir denna kväll !
Känner mig lite vimsig efter att ha tryckt på diverse knappar och lyckades hitta rätt till slut. Det hade jag ej förväntat. När det gäller teknik och det digitala är jag lika olärd som jag alltid varit.
Hur många gånger jag tänkt: "Ruth, fattar du inte att du gör varken dej eller någon annan glad genom att fortsätta ett jobb du ej behärskar!"
Jo jag vet! Men se nu sätter den småländska envisheten in ! Jag tänker på det som talar för att jag ska ge upp jämsides som jag tänker att det är många (efter mitt mått mätt) som läser och att jag själv ng finner ett visst nöje i att när kvällen kommer skriva ihop några rader för i regel somnar jag bättre då.
På något sätt känns det som om dagen avslutats på riktigt när jag skrivit en liten blogg!
Jag har gråtit i dag. Efter att ha varit på semester borta, haft en trivsam påskhelg hos Ulla och Lennart samt komma hem till stan igen för att få veta om både glada och sorgsna nyheter kan för en 90 + bli lite i mesta laget.
Nu ska jag gnälla lite trots att jag inte gillar att göra det! Jag mår bäst av att stanna länge på samma ställe. Mår dåligt i tre dagar sedan jag åter kommit hem!
Luftombyte, om än bara ett par mil hemifrån är en belastning för psyket.
Fast det är klart! Så illa som i dag brukar ej konsekvenserna bli!
Jag kom hem i förgår! Det enda jag gjorde var att lägga tvätten i maskin! Dator, skrivpapper, foton, kläder osv skulle plockas upp i går och i dag! Vilket INTE blev gjort!
Inte något besök hos optiker eller hårfrisörska heller! Fast jag tänkt i de banorna!
För att fortsätta mitt gnällande så är jag väldigt frustrerad av att synen orsakar en del besvär för att mitt välbefinnande ej ska vara i toppform.
På vad sätt det irriterar kan jag ej redogöra för . Ingen kan förstå!
Så händer det saker "på nätet" också!
Och sist men allra värst: CORONA!
År 1943 i januari började jag mitt arbete i Stockholm i den Färg och Kemikalieaffär som hade namnet CORONA. Där lärde jag mig under tre års tid ett nytt yrke som sedan blev grunden för min framtid !
Inte kunde jag då ana att just Corona , fast då i ett annat sammanhang skulle vålla mig och hela världen så mycket elände av olika slag. Och enligt experterna så kan vi bara ha sett början av problem knutna till Coronaviruset!
Sorgligt är att viruset tagit sig in på äldreboende, där många har dött på grund av smitta.
Jag hade planer på att flytta in i ett äldreboende men under denna CORONAkris verkar det som att det kan ta tid.
Jag har det bra där jag är och kanske får en liten biltur med någon av alla de mina, som alla vill mig så väl och ordnar med passande hemtjänst när " Betjäna staden"", som hjälpt mig nu försatts i konkurs, något som ytterligare gjorde mig bedrövad:
Jag vill bara säga:" Akta er för att bli gammal !"
Att ha huvudet, hjärnan, någorlunda intakt an vara bra men också motsatsen. Är du helt oförmögen att fatta egna beslut så var nöjd med att de som sköter om dej gör allt för att du sks få ha det så ba som möjligt. Antingen det sker via hemtjänsten i ditt hem eller på ett boende för äldre.
Alla vill oss väl! Sov Gott !
,
Hur många gånger jag tänkt: "Ruth, fattar du inte att du gör varken dej eller någon annan glad genom att fortsätta ett jobb du ej behärskar!"
Jo jag vet! Men se nu sätter den småländska envisheten in ! Jag tänker på det som talar för att jag ska ge upp jämsides som jag tänker att det är många (efter mitt mått mätt) som läser och att jag själv ng finner ett visst nöje i att när kvällen kommer skriva ihop några rader för i regel somnar jag bättre då.
På något sätt känns det som om dagen avslutats på riktigt när jag skrivit en liten blogg!
Jag har gråtit i dag. Efter att ha varit på semester borta, haft en trivsam påskhelg hos Ulla och Lennart samt komma hem till stan igen för att få veta om både glada och sorgsna nyheter kan för en 90 + bli lite i mesta laget.
Nu ska jag gnälla lite trots att jag inte gillar att göra det! Jag mår bäst av att stanna länge på samma ställe. Mår dåligt i tre dagar sedan jag åter kommit hem!
Luftombyte, om än bara ett par mil hemifrån är en belastning för psyket.
Fast det är klart! Så illa som i dag brukar ej konsekvenserna bli!
Jag kom hem i förgår! Det enda jag gjorde var att lägga tvätten i maskin! Dator, skrivpapper, foton, kläder osv skulle plockas upp i går och i dag! Vilket INTE blev gjort!
Inte något besök hos optiker eller hårfrisörska heller! Fast jag tänkt i de banorna!
För att fortsätta mitt gnällande så är jag väldigt frustrerad av att synen orsakar en del besvär för att mitt välbefinnande ej ska vara i toppform.
På vad sätt det irriterar kan jag ej redogöra för . Ingen kan förstå!
Så händer det saker "på nätet" också!
Och sist men allra värst: CORONA!
År 1943 i januari började jag mitt arbete i Stockholm i den Färg och Kemikalieaffär som hade namnet CORONA. Där lärde jag mig under tre års tid ett nytt yrke som sedan blev grunden för min framtid !
Inte kunde jag då ana att just Corona , fast då i ett annat sammanhang skulle vålla mig och hela världen så mycket elände av olika slag. Och enligt experterna så kan vi bara ha sett början av problem knutna till Coronaviruset!
Sorgligt är att viruset tagit sig in på äldreboende, där många har dött på grund av smitta.
Jag hade planer på att flytta in i ett äldreboende men under denna CORONAkris verkar det som att det kan ta tid.
Jag har det bra där jag är och kanske får en liten biltur med någon av alla de mina, som alla vill mig så väl och ordnar med passande hemtjänst när " Betjäna staden"", som hjälpt mig nu försatts i konkurs, något som ytterligare gjorde mig bedrövad:
Jag vill bara säga:" Akta er för att bli gammal !"
Att ha huvudet, hjärnan, någorlunda intakt an vara bra men också motsatsen. Är du helt oförmögen att fatta egna beslut så var nöjd med att de som sköter om dej gör allt för att du sks få ha det så ba som möjligt. Antingen det sker via hemtjänsten i ditt hem eller på ett boende för äldre.
Alla vill oss väl! Sov Gott !
,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)