Måndag, tisdag 28,29 maj 2018. Låste ut mig själv och annat roligt.

Nyss kom jag in från min kvällspromenad i den sköna sommarkvällen. 21 grader klockan 22. Nu njuter vi i Sverige. Inte på väldigt många år har vi haft så varmt i maj månad som i år.
Jag har suttit på balkongen med en stor bukett underbara liljekonvaljer på bordet framför mig.
Konvaljerna kom Ulla med i går morse. Vilken doft och så stora och vackra de är.
Minns hur vi, som barn, plockade liljekonvaljer. Fina minnen!

Lennart kom med attiraljer för fönsterputsning. Som både pastor och fönsterputsare har jag nytta av honom både praktiskt och när min egen teologi inte räcker till. Då finns han där.
Eftermiddagen sov jag, som vanligt sömnig efter att ha gjort en långresa.

I dag är det tisdag. Jag hade tänkt att ta en lång promenad under dagen men drog, som ofta, ut på tiden så det blev kväll. Förresten det har varit så varmt i dag så det var lika bra att vänta in kvällen.
Dessa ljusa, ljumma sommarkvällar är så underbara så man önskar att man kunde "konservera" dem för att ta fram i höst och vinter.

Även i dag fick jag kärt besök av barnbarn, Kristin hade köpt så gott kaffebröd med sig och vi fikade på balkongen. Så fick jag lite hjälp med en del sysslor. Mitt problem är att min syn försämrats och jag är tacksam för hjälp jag får av de som har god syn. Roligt att ha så nära kontakt med de här barnbarnen som har lite tid att ge till mej.
Sven ringde. "Jag är i affären. Är det något du behöver?" En stund senare kom han med både juice, mjölk, ost och bröd! Jag har så omtänksamma barn och jag tackar Gud för dem och deras familjer, som alla är så generösa och har omsorg om sin gamla mamma.

Ett litet nyckeläventyr i kväll igen. Jag läste dörren, lade nycklarna i brevlådan bredvid dörren, tog
 rullatorn och kom ner till entre'n. Gick ut på gården för att den vägen ta mig ut på gatan. Just som jag stängt dörren kom jag ihåg att jag inte hade nycklarna med mig Att komma in med kod går inte efter klockan 19.00. Ingen människa syntes till och där stod jag utlåst av mig själv.
Den osynlige vännen som alltid är med såg mig. En kille kom ut ur en dörr, låste upp en cykel och skulle "dra iväg". Jag ropade men fick inget svar. Plötsligt tittade han åt mitt håll, såg att jag ville ha kontakt, pekade på sina öron. Jag förstod men visade att jag ville in i min port. Han kom och öppnade, fick en kram och cyklade iväg.

Jag log och tänkte på vad Linn sa i telefon i lördags natt när mina gäster inte tog sig in i övernattningsrummet i källaren. De fick också hjälp av ett par hörselskadade killar, som kom hem sent. "Tänk mormor, att Gud skickade två hörselskadade till er hjälp mitt i natten!"
Ja, Gud är så god och ser och vet vad som händer hans barn. Alltid redo att hjälpa. Fast lite långsamt går det ibland . Dock icke då vi snabbt behövde nyckelhjälp vi båda dessa tillfällen.

Märkligt att jag blir trött och sömnig i nästan en hel vecka sedan jag varit hemifrån några dagar.
Men sängen finns där och nöjd är jag!  Sov Gott, mina vänner! Snart hittar jag "balansen" igen!
Då ska jag skriva lite mer om "forntiden".

Söndag 27 maj 2018. What a day!!!Slutet gott- allting gott!

Det var söndag morgon och jag,  ännu omtumlad efter min resa till Wien. kom ovanligt snabbt på benen och började plocka upp ett och annat ur resväskan. Nej då , den är inte helt uppackad ännu.
Anledningen är att jag avskyr att packa upp, även om jag redan direkt efter hemkomst tog till tvättmaskin det som skulle dit. Men resten? Jodå i morgon bittida tar jag itu med detta tråkiga!

I kväll har jag letat efter min iPhone, som jag till slut lyckades hitta genom hjälp av "paddan" och min dotter Kerstin, som fick se mitt dilemma precis innan hon skulle somna, fattade situationen och ringde  många, många gånger.

Vad har hänt i dag? Jo det har varit  många små  motgångar och lika många böner till Gud, som aldrig sviker. "Men Gud vad rolig du är" har jag sagt flera gånger och så har jag gråtit en skvätt för att han är så god och svarar på mina små enkla böner.
"Spärras din väg utav hinder så väldiga, och utav berg, som där skyhöga stå, räkna med Gud för han gör det OMÖJLIGA! Han gör vad människor inte förmår." Den låten tonar ofta inom mej.

I dag fick jag ett kärt besök av yngsta barnbarnet Tobias, som kom med Kina-mat så god. Han frågade vad jag ville ha att äta. Friterad kyckling, kycklingspett och ris smakade ljuvligt och något som gillades av oss båda. Betala? "Nej, mormor! Du kan få bjuda nästa gång."
Låter bra! Då ser vi framåt mot ännu en härlig lunch tillsammans..
Tobias hade inte så mycket tid men när han åkte iväg så ringde min vän Stefan och ville ha en kopp kaffe. Han hade inte heller så mycket tid men det var roligt att ses för det var ett tag sedan sist. Han är just nu sjukskriven. Bed gärna för honom att allt ordnar sig till det bästa! Gud sviker aldrig!

Nu är dagen slut och jag har verkligen mycket att tacka Gud för och det ska jag göra innan jag somnar. Att se Guds omsorg i små enkla vardagliga ting det gör mig så glad. Jag är aldrig ensam. Igen behöver vara det för Gud vill ha gemenskap med oss. Alltid! Och "Han Kan göra mer, ja långt mer, än vi kan bedja eller tänka". Så står det i Bibeln och det håller att lita på.

Sov Gott, mina vänner! I dag var det på TV 2 en fin gudstjänst från Pingstkyrkan i Västerås,tror jag och i kväll har jag varit med TV 4 och minnesgudstjänsten efter Lill-Babs, som givit så mycket glädje under sitt liv.  Vi har alla fått gåvor att förvalta och gör man det då genom att visa kärlek och uppskattning till sina medmänniskor, som tydligen Barbro gjort, så är det värt att minnas! 


 

Lördag 26 maj 2018. Luftombytet tar ut sin rätt!!

Hej datorn! Visst är jag glad över att du finns, men i går kväll fanns tankar på att "lägga av" mitt intresse för dej! Förlåt! Vad vore livet utan dej?
Tänk bara så många vänner jag fått på grund av dej! Vänner som jag aldrig träffat men som jag bara vet att jag skulle kunna ringa på deras dörr och säga: " Hej, jag är Ruth från FB" och vi skulle prata som om vi var gamla bekanta.

Men, men! I kväll hade jag varit osams med dig igen om jag inte hade fått FB-kontakt med Filip i Göteborg. En massa ord om EU och lagar och erbjudanden kom upp och jag hade ingen aning om( som Palme sa om mjölkpriset när någon talade om för honom vad en liter mjölk kostade) vad jag skulle göra av allt detta. Snabbt svar från Filip som undrade vad frågan gällde. För se han satt ju och pluggade till kommande tentor. Jag sa att han behövde säkert få den avkoppling som mina dumma frågor renderar. Och se, han blev helt lugn och lyssnade tåligt till hela texten, frågade om jag såg ett kryss, Mitt jakande svar gjorde att jag på ett ögonblick hade den senaste bloggen för mina ögon.

Det var precis en vecka sedan. Vad har inte hänt under denna vecka?
Nu har jag kommit till det avsnitt som handlar om "luftombyte".
Om "luftombyte" tycker jag inte. (Nej kära invandrare, det är ej korrekt att uttrycka sig så men det är lite roligt)
Alltså har jag åter drabbats av denna åkomma! Åter blir jag till åtlöje för somliga som envisas med att inte sätta tro till dessa mina ord. Åter påstår jag  att dessa ord är "sanna och väl värda att beakta", som jag vill minnas att aposteln Paulus, enligt Nya Testamentet, vid något till fälle formulerade sig."

Med hänvisning till det ovan sagda angående "luftombyte" finner jag det lämpligt att, som min lillasyster, sjuksköterskan plägar säga, "man ska lyssna till sin kropp".
Precis vad jag tänker göra fast jag har så mycket att berätta om en underbar resa tillsammans med mina tålmodiga döttrar. Tjatade inte om att jag "skulle skynda mig."

I dag har det roliga hänt att min brorson Christer ringde medan han satt i bilkö på Essingeleden i Stockholm och jag fick följa honom 10 meter i taget. Det påminde mig om hur under mina år i Stockholm en stadsbuss körde av Essingebron en dag.
Roligt att ha Christer och hans familj kvar på vår bror Helges sida.
Ytterligare att berätta är att Elsemarie med jämna mellanrum rapporterat om en städning av huset där hon och mannen lagt ner flera timmar för att få allt så de trivs.
Själv kan jag berätta att jag INTE packat upp ur resväskan mer än de kläder jag i maskin tvättade i går kväll.Att jag INTE ätit lunch, att jag INTE sorterat papper, som jag planerat.
Att jag suttit på balkongen och njutit och läst Nerikes Allehanda, som sonen med familj prenumererar på åt mig. Ja, det där med fyra snälla omtänksamma barn och min glädje över dem kan jag ej för ofta återkomma till. Både de och deras familjer är mig till så stor glädje.

Detta var allt för dagen. Solen skiner och de sommarkvällar vi njöt av i Wien finns nu också här.
Ska samla ihop mig sedan jag kvicknat till och då berätta lite om veckan som flytt.
Men just nu är det sängen, som väntar. Sov Gott, mina vänner! 

Lördag 19 maj 2018. En dag att minnas.

Vaknade med feber, resfeber, inte av värsta sorten men näst intill. Jag kunde dock somna om ett par timmar. Denna feber lättar om man ser till att göra andra saker än de, som den kommande resan påkallar och skjuter framför sig allt som har med den att göra. Ett par timmar före avgång brukar jag ta fram resväskan och få med all packning. Allt under det att hjärtat slår och jag irrar omkring och letar. Efter vad då? Jo tex. Hörapparaterna, den hopfällbara käppen, ett antal böcker som ska läsas på de fem dagar jag är borta. passet, pengar,(o, vad jag letar!) Gideoniternas Nya Testamente, som är bra att ha med på resor, Kamera,min iPhone.

Plågsamt är att jag hela tiden blir påmind om min resande make och hur det gick till före hans resor.
Lugnt och metodiskt plockade han fram det som skulle med på resan, packade det snyggt i resväskan, vetandes att allt fanns på plats. Inget "i sista stund" tänkande som, för min del resulterar i ännu ett par kassar att ha i handen.
Skulle jag åka med på någon resa så fick jag uppmaningen: "Ruth, plocka fram det du ska ha med på resan! Lägg det på sängen så packar jag det i resväskan,
Så gick det till på den tiden.

En viss styrka för mig har det varit, och är, att jag på ett block utförligt skriver ner allt s jag ska ha med.
Efter det plockar jag fram. Men se, det är NU det där onödiga beteendet sätter in.
Allt som jag, trots noggranna skriftliga förberedelser, kommer på att "det vore kanske bra att ha med"  och som renderar i de extra kassarna gör mig bara nervös och är en riktig fridstörare.

I familjen har vi en given reseledare som sköter om allt, utom min packning eftersom hon flyttade och jag nu själv har att ta ansvar för den biten. Jag tror att jag klarar det.
Jag blir hämtad av Ulla och Kerstin i morgon och via en natt i Göteborg åker vi från Landvetter till Wien.
Det kommer att  betyda inställda bloggar för några dagar framöver. Lika bra att säga det nu så vet ni.
Säger det med tanke på de som envisas med att ha bloggen som godnattsaga och de som medvetet sparar den till frukostkaffet nästa dag.
Jag ska göra anteckningar och, vid hemkomst,  berätta vad jag får uppleva.

Den här dagen har varit så omtumlande med anledning av att det här i vår stad försvunnit en kvinna och polisen vet ännu ej med säkerhet om det gäller människorov eller något annat brott. Hon har varit försvunnen, jag tror i fyra dagar.
Hon är pastor och Kristin som var här i dag berättade om att hon ibland predikade i Betel, Kristins kyrka. Elsemarie och Lasse har tidigare i kyrkosammanhang jobbat tillsammans med henne och vet också vem hon är.
Det blev en chock för oss alla att få veta detta. Hon bodde i närheten av min villa på väster.
Inga lokala TVnyheter i kväll så jag vet i skrivande stund ej hur långt polisen kommit i utredningen. Om jag fattat rätt så finns två tonårsbarn i familjen.

Utöver detta så har dagen "störts" av att tre medlemmar i vår familj sprungit Göteborgsvarvet. En sträcka om tjugo kilometer. Elsemarie har legat i träning flera kvällar för att klara detta lopp-
Hon använde knappa tre timmar för att nå målet och var så nöjd över att ha klarat det.
Tiden hade i detta mindre beydelse. (Filip sprang på 1,43) Långa ben och ungt hjärta.

Nu ska jag sova för i morgon blir jag tidigt väckt av en telefonsignal och då är det resväskan som ska ut ur garderoben !!!! 
Tacksam för denna dag äntrar jag sängen och ber för den drabbade familjen som lever i ovisshet.
Den försvunna kvinnan hade många vänner och arbetskamrater. Så svårt med denna ovisshet
GodNatt!

Torsdag 17 maj 2018. Fredag 18 maj 2018

Två viktiga dagar  har passerat.
Den 17 maj är det Norges Nationaldag. Norge var ockuperat av Tyskland i samband med andra världskriget, som varade mellan 1939 och 1945.
På pappas sida hade vi, och har, släktingar i Norge. Jag minns när pappas kusin Unni berättade om första gången efter krigets slut,som de var fria att fira sin Nationaldag på nytt efter ockupationsåren.
Vilken glädje alla kände. Barnen sprang och viftade med Norska pappersflaggor. Här och där kunde de se tyska soldater stå och titta på hur kapitulationen var ett faktum och glädjen som följde i dess spår. Förmodligen var de tyska soldaterna nöjda med att allt var över och de fick resa hem till sitt land igen. Ett land så sargat, städer sönderbombade, människor skadade och många familjer som förlorat någon av sina kära. Men i Norge hörde de ej hemma.
"Varför skola människor strida? Varför skall det flyta blod?", börjar en låt som sjungits många gånger under årens lopp. Lyssnade just nu när Bertil Boo, sjöng den på en gammal grammofonskiva 
 av märket Sonora!!!

Denna dag , den 18 maj är en stor dag för vår familj. För 64 år sedan föddes Ulla.
Vi hade då, som familj, flyttat från Kil till Lesjöfors, där våra tre första barn tillbringade sina första år innan vi drog vidare mot Örebro där den fjärde och sista i barnaskaran föddes.

Vi har nu en stor,härlig familj och jag fylls ofta av tacksamhet för allt gott de givit oss och inte minst mej, sedan Georg dog och jag fortsatt mitt liv tillsammans med dem.

I dag tog jag färdtjänst till min berömda hårfrisörska, Beata.
Snart åker jag till Wien och håret måste fixas här hemma, så jag vet att jag blir nöjd.
Solen skiner varje dag så på hemvägen promenerade jag . Kallar den promenaden för min Nostalgitripp för det finns många minnen att uppleva efter den vägen.

I morse vaknade jag ännu en gång redan klockan halv fem utan att kunna somna om. Inte ens i fåtöljen. Därför är jag så sömnig nu.
Tobias var inne och sa adjö innan han i bilen åkte till Göteborg där han får möta familjen ett par dagar. Jag börjar få lite resfeber, som vanligt då jag ska ge mig av hemifrån.
Tobias lovade att ringa när han kom fram till Onsala så jag väntar på det samtalet.
Efter min lilla resa till Österrike ska jag ta några dagar i Göteborg där jag förutom Elsemarie och Lasse har familjen Palumbo att hälsa på.

"Nu är måttet rågat ropar Jon Blund". Ja,ja, du har så rätt. Nu är dags att sova med hopp om att ej ännu en natt vakna halv fem utan att kunna somna om igen.
Nu önskar jag er alla en skön  och GOD NATT! Sov Gott!
I morgon ska solen skina och flera dagar framöver. Härligt. 

Onsdag 16 maj 2018. Mammas födelsedag!

I dag för 119 år sedan föddes mamma . Jag har nog tidigare skrivit om henne så många är bekanta med hennes levnadsöden.
Jag tänker ofta på mamma. Speciellt när jag bakar. Kan för min inre syn se den väl använda mandelkvarnen, "Bakerekniven" med det bruna träskaftet, brödkaveln, den höga svarta järnmorteln i vilken kardemumman stöttes, det stora emaljerade fatet i vilket hon knådade degen för hand.
Minnen från fredagarna då det var dags för bullbak och vi kom hem från skolan och fick nygräddade bullar till eftermiddagskaffet. Tant Andersson tog ofta en promenad från samhället till Högskulla och hade alltid en påse bullar med sig när hon gick hem. Under årens lopp delades många påsar bullar ut och det hände att mamma, på äldre dar , skrattande sa :"Tänk om jag hade samlade alla påsar bullar jag gett bort under alla år!"

Vi visste att det var sant. Ibland förvånar det mig att tanken på mamma så ofta kommer upp.
När jag tänker på mamma är det nog ändå hennes fasta Gudstro som satt djupa spår hos oss barn.   En Gudstro som hon delade med pappa.
Mamma, med sina första 7 år i Stockholm, fick säga adjö till sin mamma, som sattes i fängelse för två och ett halvt år och som mamma efter frigivningen aldrig återsåg, trots att hon levde ända fram till år 1948. Mina ansträngningar att genom besök på Pastorsexpeditioner i Stockholm under mina ungdomsår, när jag var bosatt där, ledde inte till något, till min stora sorg.

Hennes far tog ut skilsmässa, gifte om sig och hörde av sig först långt senare och då med syftet att få mamma tillbaka till Stockholm men då som  piga. Mamma, då 15 år, fick reda på detta och stannade kvar i den bondgård där hon hade tjänst som bondpiga, träffade pappa och bildade hem.
Jag blir så fascinerad av att tänka på hur Gud var med den lilla flickan som växte upp i ett fosterhem
 där man inte lärde henne något om Gud men, som de flesta barn på den tiden, fick hon gå i Söndagsskolan där hennes Gudstro grundades.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Att vi barn fick se hur det funkade att tro på Gud
blev för oss det bästa vi fick med oss från vårt barndomshem.
Nu blev detta en liten hyllning till mamma, som fick leva länge och bli till stor glädje också för sina barnbarn.

I dag har det varit högsommarvärme i vårt land. Jag skulle ta promenad för en fikastund men ändrade mig och tog Färdtjänst både dit och tillbaka. Vågade inte annat med tanke på värmen.
Men visst är det skönt efter så dystra dagar att uppleva riktig sommarvärme. Är det sommar så !!!
Nu är jag sömnig igen så det blir att avsluta och dra till sängs.
GodNatt mina vänner! Sov Gott!
Min iPhone har låst sig så jag får bara fram "Färdtjänst" som kontakt. Jag skulle vilja ha ytterligare telnr men bekväm som jag blivit av det digitala livet så avstår jag från att leta telnr och ringa.på gamla vanliga sättet.
  Annars skulle jag ha gratulerat Malin . som fyller år i dag. Grattis Malin!!!Om du läser detta!!

Tisdag 15 maj 2018. Vilken ljuvlig sommardag!

Egentligen skriver jag, som vanligt, alltför sent. Både med tanke på mig själv och mina trogna bloggläsare.
I går när Kerstin och Ulla var här så hämtade de mat på en restaurang på Gamla Gatan.
Ojojoj vilken god orientalisk mat de serverar. Lagar allt själva.
Falaffel,Homos Tatziki, Sallad så god , Kycklingspett mm. Att sedan sitta på balkongen och äta tillsammans kändes nästan som om vi var i Jerusalem.

I dag kokade jag Grönsakssoppa till min tisdagsgäst. Enligt önskan. För att göra det lätt för mig så använde jag Våffelmixsmet till pannkakorna. Gjorde som det stod på paketet. Åts tillsammans med jordgubbssylt och Vispgrädde.

Blev ingen promenad i dag men en lång sovstund sedan gästen tackat för sig
Annelie, min vän i alla väder kom och vi fikade på balkongen. SÅ ljuvligt!
Från Elsemarie kom SMS att den flygel Lasse och hon köpt från Borensberg nu är på väg till Onsala. Jag förstår att de båda musikerna är glada.

Denna flygel berör känslor hos både Elsemarie och mig.
Ungefär samtidigt med att Georg, Elsemarie och jag flyttade till Borensberg, Elsemarie då sex år så flyttade ytterligare en familj dit. Bertil och Gun Andersson med sina tre barn av vilka en var jämngammal med Elsemarie, som blev bästis med Helena. De kom att gå i samma klass.
Båda familjerna tillhörde församlingen Salem.
Vi var flera familjer som ofta träffades och trivdes tillsammans. Familjen Andersson en av dem.
Bertil Andersson var duktig pianist och flygeln i deras hem var flitigt använd.
Bertils fina spel till Lennart Eidesjös vackra sång betydde mycket i våra kyrkliga sammanhang.
Tyvärr drabbades Bertil av en svår sjukdom som blev slutet på hans liv.

Flygeln har funnits kvar men ingen av familjens medlemmar fortsatte att spela på den.
Naturligtvis har Elsemarie och Helena under alla år hållit kontakten och familjerna träffats.
Sedan flera år bor Helena med sin man Henrik i Göteborg så nu kom barndomsvännerna nära varandra igen.
Lasse och Elsemarie, båda utbildade musiker, hade planer på att skaffa flygel.
Naturligtvis var det något alldeles extra att då få ta över den flygel som Bertil spelade på så länge han levde. Jag minns från Lasses och Elsemaries bröllop att Bertil och Elsemarie spelade ett stycke fyrhändigt på den efterföljande festen.

Nu har en flyttfirma uppdraget att frakta Bertils flygel från Borensberg till Göteborg och Onsala.
Att den hamnar på rätt plats är det ingen tvekan om. Så klart känns det bra också för Bertils familj att den kommer att användas hos familjen Hallqvist.

Nu har sommaren kommit på riktigt tror jag. Tacksam för det och för att jag ännu en dag levt vidare
ska jag åter sova. Konstigt att jag kan sova både natt och dag.
GodNatt mina vänner! Sov Gott!

Söndag, måndag 13,14 maj 2018.Solsken,solsken!

Nu gäller det att skriva medan minnet funkar för ytterligare ett par dagar.
Att avsluta dagen med en blogg är ganska vilsamt. Dessutom sänder jag budskap till mina barn,som vet att jag fortfarande funkar.
Att jag dessutom har trogna vänner som också är intresserade av mitt väl och ve gör bloggandet ännu viktigare.
Gårdagen var det söndag. Underbar vårdag med strålande sol. Om jag inte kommer iväg till min egen kyrka så tittar jag på TV2. Så gjorde jag i går. Gårdagens gudstjänst i denna kanal var något alldeles extra. Med tanke på kontakter jag haft i veckan så önskade jag att jag skulle kunna förmedla denna gudstjänsts predikan  till den olyckliga, på Gud besvikna vännen. Jag hoppas att det är möjligt att få köpa en DVD.
Den predikan behöver jag också påminnas om emellanåt. Gudstjänsten kom från Johanneskyrkan i Kumla.

Framåt kvällen tog jag  en promenad runt kvarteret för att få lite motion.
I mitt barndomshem hade vi en väggbonad med texten:"Sol ute, sol inne, sol i hjärta  och sol i sinne..
Det dr med "sol inne" passar inte in hos mej men jag håller med Lasse, som sa i dag att det nog är bra för det får mig att gå ut och se solen. På det viset kan jag ta promenader i grannskapet.

I dag fick jag besök av Kerstin och Ulla, som fått i uppdrag att se till så att jag får lämpliga kläder med mig till Wien, där vi befinner oss nästa vecka.
Min försämrade syn gör att jag behöver hjälp med att kolla hur kläderna ser ut. Ett par plagg åkte i tvättkorgen.
Nu har jag bara att packa rullväskan på söndag morgon och följa med.

Jag är varje kväll lika förvånad över att så lite blir gjort på dagarna. Fortfarande tar letandet ganska mycket tid. För att inte tala om vad tid som går åt på grund av att jag är så fumlig.
Tappar saker på golvet, tänker långsamt. Lever i mångt och mycket kvar i den tid då jag var rask och hann med både familj, arbete, vänner och vara ungdomsledare i kyrkan.
Har så svårt att "tänka om". Fast jag vet att "Allt har SIN tid".

Gud får ständigt höra mina små böner om hjälp i än det ena och än det andra.
Jag är så tacksam att han inte tröttnar på mig.Han är så god.
Jag vaknar nästan varje morgon med en "låt" inom mig. I dag var det om "Jesusnamnet. Låt det lju
da kring vår jord. Intet annat världen bringar hopp och tröst, som detta ord. 
För det namnet hat försvinner, för det namnet ondska flyr".
"Namnet Jesus, Himlens hälsning! Det mitt hjärtas kärlek vann. I det namnet fann jag frälsning. Intet annat frälsa kan!"

Är så tacksam för att jag fick med mig tron på Jesus från barnaåren.
Nu, mina vänner, är det dags för att sova. Nu blev jag sen i kväll igen!
GodNatt! Sov Gott!

Lördag 12 maj 2018. Sol och blommor.Sommar!

Så var det åter lördag! Så fort veckorna går. Jag letar, som vanligt. I tre dagar har jag letat efter arbetslusten. Som vanligt tror jag att den kommer i morgon.
Vilken solig varm dag vi haft i dag också.
Promenaden runt kvarteret blev ej av på förmiddagen, som i stället användes till att dela en svår situation med en medmänniska. Bed gärna med mig för den människan, som behöver få uppleva frid och glädje igen!

Framåt kvällen tog jag en promenad! Vilken strålande kväll!
Jag älskar dessa sköna ljusa kvällar!
Nu bor jag "mitt i smeten", som man säger.  Går över Järntorget och runt mitt kvarter. Närbutiken hade stängt för dagen så jag får ta en tur dit i morgon.

I dag gifter sig mina fina grannar i Järnboås kyrka. Är så glad för dem!
De flyttade in i huset ungefär samtidigt som jag. De fick trean som jag lämnade tanken på när jag fick tvåan bredvid. Två Bostadsrätter bredvid varandra till salu samtidigt!
Trots att jag bor i stadens mitt så upplever jag här att det är så tyst och lugnt innanför våra grindar.
Nu har det blivit så fint på innergården med blommor så vackra. Så skönt att kunna njuta av dem utan att ha minsta besvär med vattning och ogräsbekämpning.

Nu kom Jon Blund för nu är det dags att sova och jag har inget val. Jag har gäspat länge. Så skönt att få skriva lite innan jag intar sängen. Så tacksam jag är för en underbar dag!
Även om lägenheten är mörk så har jag nära till solen på husets utsida.

Sov Gott, mina vänner! Nu en pratstund med Gud. Speciellt för den vän jag nämnde om, som behöver frid och vägledning på sin livsvandring
. Livet är inte alltid varken rättvist eller lätt. Att förbön har betydelse är vi många som känner till! 

Torsdag, fredag 10,11 maj 2018.

Två soliga, varma vårdagar med 26 grader. Tänk om den kommit nu, sommaren!

Jag har hankat mig fram ännu en dag. Jag vill inte klaga för jag mår ganska bra. Har inte ont någonstans. Tack förresten ni som bad för mig i går kväll. Jag sov så gott!!!

Ibland får jag lust att berätta om min försämrade syn, som tycks fortsätta så sakteliga åt fel håll.
Jag ser att läsa, skriva och blogga men det där "på lite håll" är det sämre med och det irriterar mig för det gör mig lite yr, fumlig och osäker. Det verkar vara stor skillnad mot 106-åriga pigga Dagny, som det är en fröjd att se på dator eller TV. "Det är generna", säger hon som jag. Hon verkar ha god syn och så har hon aptit på livet. I födelsedagspresent har hon fått en resa till , jag tror det var Budapest,
En syster och syskonbarn tar henne med dit. "Jag har inte en krämpa", säger hon och hela Sverige gläds med henne!
 
Själv ska jag åka till Wien nästa vecka, tillsammans med mina tre döttrar. De drar iväg med mig vart de önskar. Jag är van vid att inte behöva tänka själv när jag är ute och reser. Gift med guiden visste jag att jag alltid hamnade rätt.  Nu finns en del gener att förvalta hos barnen och de utser själva den som ska vara  ledare. Det blir säkert bra! Vi har varit ute och rest tidigare tillsammans. Roligast var nog när vi var i New York och storebror Sven var med på denna långväga resa.  Nu ska jag se hur mycket jag kommer ihåg från mina resor till Wien tillsammans med Georg och hans grupper. Underbara minnen!

Torsdagen hände ingenting synligt, onsdagen likaså.
Som ni vet så lyder ett, av mig uppfunnet ordspråk, "Människan först". Det kan betyda att bloggskrivandet kommer i andra hand och jag har kontakt med någon som behöver få prata av sig och så ber vi tillsammans.  Det där med människan är så viktigt. Människor har varit ett stort intresse hos mig sedan mina tidiga barnaår.

I år är det VALÅR och i dag lyssnade jag till en intervju med Kristdemokraternas ledare Ebba Bush Thoor. Sveriges yngste partiledare någonsin om jag fattade rätt. Hon kommer till Örebro när jag är bortrest, tyvärr. Det är mera som händer de få dagar jag  är borta. Resor med Gillet, ytterligare en utflykt. Det kan man kalla otur. Jag älskar utflykter, gärna med buss.

Nu har ett åskväder, som hemsökt Örebro i kväll, bedarrat och jag ska snart gå till nattens vila.

När man blir gammal så dyker minnen från barndomen upp då och då.
I morse fick jag anledning att minnas vår moders ord om att "Det ska komma en tid då människor ska söka Guds Ord men inte finna det." Minns ej just nu var det står i Bibeln.
Det har blivit en vana, sedan jag flyttade till Fredsgatan att jag tar mitt kaffe och mina bullar och går in i vardagsrummet där jag ser TV, läser Bibeln och "Daglig Kraft", tackar Gud för ny dag och ny nåd. Ber för alla de mina och andra, Jag vet också att det finns de som ber för mej . Något jag är så glad för.
I dag när jag skulle ta Bibeln, som brukar ligga på soffbordet, så fanns den inte där. Jag är van vid att leta, som ni vet så jag gick runt i min lilla lägenhet och letade. "Men gode Gud nu måste du hjälpa mej", sa jag, som jag ofta gör. En tanke for genom min hjärna. Hade jag den inte på balkongen i går?
Jodå där låg den. Men under tiden jag letade hann jag uppleva en förfärlig tomhet. Tänk om min Bibel skulle tas ifrån mig! En känsla av tomhet kom över mig. Tacksam tog jag hand om min skatt.

När jag var ung visste vi inget om digitala nätverk och Google men både i skolan och i söndagsskolan fick vi lära oss bibelord utantill och de sitter där och dyker upp när jag behöver ett ORD att falla tillbaka på i en svår situation. Att Googla är ju helt fantastiskt men nog är jag tacksam för alla bibelord jag har i mitt minne. I ungdomsåren hade vi Bibelskola i kyrkan där vi också fick studera Guds Ord. En kväll i veckan var vi där. Det var tiden före TV.

Nu är allt lugnt och stilla utan regn och åskväder och jag tackar Gud för sängen. I kväll har jag lite hjärthosta men det ska bli skönt att få sova.  Natti mina vänner!

Onsdag 9 maj 2018. Ibland blir inget som planerat.

Nu är vi osams igen, datorn och jag. Dagen blev inte bra. Jag har sovit bort delar av den,
Nu ska jag sova. Ville bara säga Natti till mina bloggvänner! Sov Gott!
Hoppas att jag är piggare i morgon ! Så bra att jag inte åkte bort ., Jag behöver vara i lugn och ro och kvickna till igen!

Kristi Himmelsfärdsdag är en fantastisk dag.I Lukas evangelium kapitel 24 kan vi läsa vad som hände. Så gott att veta att Han är med alla dagar intill tidens slut. Det har han lovat och det tror jag på!!!
Sov Gott

Tisdag 8 maj 2018. Vilken sommardag!

Att redan när man inleder bloggandet se vissa tendenser tydande på att det finns risk för att vi ännu en gång ska bli osams, datorn och jag bådar inte gott. Skulle det bli alltför allvarligt lägger jag av på direkten och nu vet ni om det, utifall det skulle hända.

Dagen började bra men alla sysslor som jag sparat till i dag är fortfarande sparade. Den som spar han har!
Jag har plockat in disken i diskmaskin och i morgon ska jag plocka ur den.
Jag tänkte ta en promenad men gjorde det inte. Mycket annat tog samma väg.

Nu ska jag tala om vad jag tycker om min inglasade balkong, Om min inglasade balkong tycker jag. Den har i dag ej varit inglasad.Så enkelt att dra ifrån glasen. Där har jag suttit och njutit tillsammans med ett barnbarn som jag missade i går. Vi sitter som ett par tonåringar och trycker meddelanden på våra iPhones  Pratar lite emellanåt och mår så gott. Nu är klockan 21.00 och termometern visar på 25 grader. VILKEN KVÄLL!
Det var ju sådana här kvällar det alltid var när man var barn. 
Märkligt är att sådana här kvällar minns jag barndomshemmet, mina fina föräldrar och fyra syskon särskilt väl. Vi var ju verkligen privilegierade med Östersjön glittrande nedanför trädgårdsbacken.
Jag minns att vi i regel inte tog något dopp i sjön förrän efter 13 juni då skolavslutningen infann sig.

Nu, har i alla fall hälften av våra vuxna barn redan för ett par veckor sedan börjat bada i sjön. Elsemariech Lasse stortrivs i Onsala med havet nära  Efter alla somrar hos mormor i Högskulla så har Elsemarie det där med sjön inprogrammerat i kroppen. Lasse och hon tar morgonkaffekorgen med sig och drar till havet. Förstår hur det känns. Att mamma och pappa flyttade  till Figeholm när vi var barn har jag alltid varit djupt tacksam för. Vilket liv att leva!!
Nu ser vi fram mot en ny underbar tid.
Jag har en resa till Wien framför mig och börjar redan få lite resfeber.
Men just nu är det sängen som väntar och jag tar en liten stund på balkongen innan jag bjuder in Jon Blund att komma. Sov Gott mina vänner!  Det blev en mager blogg men jag kunde inte få till det bättre. Natti, Natti! 

7 maj, en vanlig måndag 2018.https://www.blogger.com/blogger.g?blogID=177018851871382256#allposts

Klockan är halv tio på kvällen denna fantastiska dag! Vi har äntligen fått sommar (???). I alla fall något åt det hållet.Dess varaktighet vågar jag ej sia om.
Ute är det 20 grader. En underbar vårkväll.

Kristin och jag satt på balkongen och fikade på eftermiddagen. Vi skulle äta lunch här men sparar den till en annan dag då hon redan varit i Hovsta och ätit innan hon kom till mej, När man bor i samma stad kan man vara lite flexibel.
Innan dess hade jag frukostbesök av Annelie innan hon gick vidare för att På Biblioteket hantera sina studieuppgifter. Jag hade en del samtal via min iPhone med en ung vän.
Fick även samtal från barnbarnet Linn i Växjö. Så roligt med barnbarnen, även sedan de blivit vuxna!

Det här med dator och FB blir jag ej riktigt klok på men vi hankar oss fram efter bästa förmåga. Ibland försvinner det vänner, ibland kommer meddelanden som jag ej vet varifrån eller varför de dyker upp.
Vad har jag gjort i dag?
Ägnat en stor del av dagen till att skicka meddelanden och SMSa. Vet ej skillnaden men det funkar i alla fall.
Framåt kvällen ringde "BussInga", som mina FBvänner och bloggläsare vid det här laget känner till. Vi träffades  på en av våra stadsbussar. Därav namnet. Vi inser båda två att Gud hade sitt finger med för att vi skulle träffas. Vi är samstämmiga i vår tro och vi kan prata om livet, dess glädje och dess avigsidor förutom om våra barn. Dessutom bor vi ej så långt från varandra.
I kväll har vi fikat tillsammans och hon fick den överblivna lunchen  med sig hem.

Jag har inte så mycket energi som jag skulle önska men tror alltid att jag ska få mer av den varan "i morgon." Vilket sällan inträffar. För den som älskat att vakna på morgonen och ta itu med dagens många sysslor känns det lite  motigt att vara lika orkeslös på morgonen som man är på kvällen.
Bortsett från denna "Bristsjukdom" så är jag ändå i ganska god kondition. Syn och hörsel kunde vara bättre men det bästa av allt är att huvudet funkar . Det är ämne till tacksägelse dag efter dag!

I dag har jag  fått ett  allvarligt böneämne. En pojke i 6-årsåldern som just nu behandlas för en hjärntumör. Vi ber att allt ska gå bra! Så smärtsamt för hela familjen!

Nu går denna fina dag mot sitt slut och jag har en del att pyssla med i morgon så det är bäst att ta tillfället och sova  nu! GodNatt, mina vänner!

Lördag, söndag 5.6 maj 2018. Tiden går!

Lördagen blev en överraskningsdag kan man säga.
Kristdemokraternas seniorer skulle ha valupptaktsmöte ( tror jag det heter). Eftersom jag sedan många år envisats med att rösta på nämnda parti så hade jag tänkt mig dit. Jag blev, som så ofta, lite sen hemifrån men tänkte att mitt välbefinnande krävde ju en promenad så jag kunde väl ändå gå dit. Det var en ung präst, första namn på listan till Riksdagen, som talade så fint för pensionärernas sak så jag bestämde mig på direkten för att dra mitt strå till stacken för att rösta in honom när det blir dags för val. Han kom förresten och hälsade och satt en stund och pratade med mig. Självklart ska han in i riksdagen!
Det var mer roligt som hände där på Våghustorget. Sven och Maria var med och fixade kaffe  t,ex,
Så träffade jag min vän från Nora, Gunbritt Parsmo. Hon är så "levande" och intressant,
Vi gick tillsammans till Stortorget. Satt där i solen och åt var sin minipizza och var sitt glas god äppeldricka.  Vi hann med att lösa en del världsproblem och prata om gemensamma bekanta , innan vi drog vidare till Vasa konditori för var sin flaska god vinbärsjuice och ytterligare pratstund.
Vi avslutade dagen vid fontänen på Järntorget där vi skildes åt. Jag nära min bostad, Gunbritt nära tåget till Nora.
Så trevligt att ha tid med varandra. Nu är jag ägare till en blå KDtröja också!! Alltid finns det något att vara glad för. Får se nu om jag blir antagen som medlem i Seniorgruppen också.

I dag, söndag såg jag i TV2 en fin gudstjänst från Johanneskyrkan i Kumla.
Senare på dagen besökte  jag en liten församling, i storleksordning som jag från barndomen är uppväxt med. Det är något speciellt med sådana mindre församlingar.
Efter predikan fick vi tillfälle att berätta för varandra om något Bibelord som haft speciell betydelse för oss. Intressant. Psalmen 23 och 32:8, en vers som följt mig genom hela livet. Jag fick den som minnesord i mina tidiga ungdomsår och har sedan dess betytt mycket för mig vid skilda tillfällen,

En underbar vårdag med sol och värme har tagit slut och i morgon kommer Annelie till frukost så nu går jag till sängen så jag inte försover mig!
Grönt är gräset. I Onsala hörs göken, Näktergalen drillar och solen skiner. Jag är ännu en gång inbjuden dit för att njuta av den skira våren och havet. Borde passa på att avnjuta allt men jag är lite seg att komma iväg! Tar en dag, ett ögonblick i sänder.

Sov Gott, mina vänner!

Fredag 4 maj 2018. Från 1 maj.och lite framåt.

Sådärja! Nu har jag väl ställt till det för mig igen. Nu gäller det att minnas fyra dagars aktiviteter. Befarar att det är så få sådana att det kommer att gå snabbt. Ju tidigare får de sova, mina trogna bloggläsare, som läser sent på kvällen. En del läser på morgonen. En man i släkten anförtrodde mig att han själv inte läser men att hans fru gör det och berättar för honom vad jag skrivit.

Egentligen gläder det mig att det finns någon eller några som läser,  men det gör att jag ju ej kan sluta med bloggandet. Tja inte enbart det. Jag behöver en stund i absolut stillhet för att avsluta dagen.
En dag för mej är något oförutsägbart. Vad som helst kan hända!

Ibland gråter jag av någon anledning. Då samtalar jag med min bäste vän, Jesus. Han VET ALLT om mej och vad jag gråter för. Ibland någon annans tårar, Ibland för att min syn ej längre är så god, som tidigare, vilket ibland ställer till med en del besvär. Du får gärna be för mina  ögon.

I kväll läste jag om att det nu åter finns en grupp kristna människor som fredagskvällar ska gå ut på gator och torg med budskapet om Jesus och även bjuda på kaffe. För några år sedan var jag med i en sådan grupp så nu blev jag glad för nya tillfällen att få vara med på ett hörn. Många människor söker efter något som vi redan funnit och så klart är det en glädje för oss att få ge detta vidare till våra medmänniskor.  I dag har jag bedit tillsammans med en vän som befinner sig i en icke önskvärd situation  och jag ber just nu att en glad överraskning ska infinna sig.

För att göra en lång historia lite kortare så ska jag tala lite om  första maj.
Jag vaknar ofta med en sång tonande på insidan av mej, Denna dag sången:" Där du går skall din väg öppnas för dej steg för steg."  Jag bakade bullar och var inne ensam hela dagen.
Från mina tidigaste ungdomsår i Stockholm minns jag att jag var så nöjd med 1 maj då affärerna var stängda och jag fixade i mina garderober. Ut med vinterkläderna! In med sommar en!

Ganska snart började vi i "min" kyrka ha ungdomskonferenser över 1 majhelgen. Det var högtidsstämning i kyrkan. Valborgsmässoafton hade vi servering och vi var många ungdomar samlade.  Förresten kom jag i dag att tänka på att det är den 4 maj och då hade vår pastorsfru under våra år i Stockholm födelsedag . Det var först sedan både pastorsfamiljen och vi flyttat till Örebro som jag varje år uppvaktade på hennes födelsedag och ännu, fast det är många år sedan hon flyttade hem till Gud påminner jag mig om den dagen

Jag tar mig an onsdagen den 2 maj också. Hade tid hos Audiologen, Samma sköterska som förra gången. Hon är så mjuk och fin och gör inte bara det hon MÅSTE göra utan använder sunda förnuftet också, vilket gör att hon inger stort förtroende.
Efter det besöket tog jag Färdtjänst till ett äldreboende för ett besök. Grät lite när jag kom hem.

Sparar tredje och fjärde maj till i morgon så kan jag gå till vila nu. Just nu fick jag SMS om att den uppmuntran vi bedit om för en person som verkligen behövde det just i kväll hade blivit verklighet .
"Låt oss fröjda oss och vara glada" sjunger vi med en sångare och fortsätter att be för den personen som har det tufft just nu och behöver en hel del uppmuntran på vägen som fortfarande har en del stenar som ska försvinna. Gud hör bön och gör mycket medan vi ber och väntar. Herre, hjälp oss att tro utan att omedelbart se bönesvaret.!
GodNatt alla mina vänner! Gud sviker ALDRIG.
"Var stilla och besinna att jag är Gud" har han sagt. Det håller för hela livet!   

Måndag, Valborgsmässoafton 2018.

Så här var det! Jag skrev rubriken. Kom aldrig längre.  I dag är det onsdag 2 maj då jag tänker fortsätta mitt bloggande.
Valborgsmässoafton är lite (eller har varit) speciell. Förväntningarna om en ny vår och sommar gav lite pirr i magen på den tiden det begav sig.

Brasan på Fighultsberget i Figeholm där man träffade sina skolkamrater och manskören sjöng  "Sköna maj välkommen". Då man i hela kroppen kände hur en ny tid gjorde sitt intåg.
Dörren till mörker, kyla och snö stängdes. En ny dörr öppnades mot ljusa vårkvällar, vitsippor, blåsippor, gullvivor, liljekonvaljer i den underbara naturen,skolavslutning,söndagsskolans sommarfest, sol bad, smultron och blåbär att plocka i skogen.
 Korna, som släpptes ut från ladugården för att tillbringa sommaren utomhus.

I år, 2018 var det annorlunda. Tänker på vår mamma, som, när hon blev i ungefär samma ålder som jag nu är, ofta sa:" Det är INTE roligt att bli gammal!" Hon hade levt ett aktivt liv, trots sitt dåliga utgångsläge. Hon hade tagit hand om både sin familj, med sin fina man vid sin sida och räckt till för så många andra. Alltid redo att ställa upp närhelst en medmänniska var i behov av hjälp.

Så där känner jag också. "Det är inte roligt att bli gammal"  Jag önskar att jag kunde uppleva samma känsla som med den stängda dörren jag nyss beskrev. Att kunna tänka att "så var det på den tiden då du orkade mer än i dag. Nu måste du stänga dörren till detta och gå vidare med annat som passar just nu.Livet förändras och vi också"
Gott för de människor som  får behålla sin hjärna och kan tänka klart.

Mycket troligt att jag återkommer till det ämnet. Mamma var klar till sista sucken, Vår syster IngaBritta  och vår nu avlidne bror Helge likaså. Jag tänker att det måste finnas många äldre som "är klara i huvudet" men som behandlas som om de inte längre varken kan föra sin egen talan eller fungera i ett samtal. Att jag ser dåligt, tänker långsamt, har nedsatt hörsel. spiller på bordet, inte orkar ha kalas, inte ser om kläderna är fläckfria utan måste lägga dem under lampan för att kolla, att jag går sakta och en hel del annat men har ett någorlunda klart intellekt så är det något oerhört värdefullt för både mig själv min omgivning.   

För att återgå till årets Valborgsmässoafton så fick jag besök av Sven och Maria, som kom med en vacker blomma. Dessutom  besök av Tobias. Kvällen tillbringade jag i lugn och ro hemma hos mig själv, fast jag har nära till brasan vid slottet. Åldern tar ut sin rätt.

Jag var inbjuden att komma till Göteborg  över helgen men jag har varit där och sett var de bor, Elsemarie och Lasse, så nu var jag nöjd med att vara i Örebro, min fina stad!
Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner och om dag som nu tar slut får jag väl berätta i morgon. Jag tappar kontrollen ibland. Till allt det andra. Gud är god och i hans sällskap vandrar jag tacksam vidare! Sov Gott!