måndag 27 maj 2019

Måndag 27 maj 2017. Valet över och vi lever likadant som vi brukar!

Jodå jag har sett resultaten på TV men för dem ska ej på denna plats  redogöras!
Jag kom ju i alla fall iväg och röstade fast det är ju roligare att rösta till Sveriges riksdagsval!

Jag har i dag haft lite problem med halsen så jag är tacksam om ni  ber för mej och min hals.
"Resfebern" stiger sakta uppåt, som den brukar, men den har jag lärt mig att i någon mån hantera. Efter många års träning. Jag har, som ni vet, lättare för att hantera den sortens krämpor än fysiska sådana så när det nu gör ont nr jag trycker på en punkt under hakan och jag känner pulsslagen, så ger jag mig själv ett antal diagnoser av vilka somliga är av svårare karaktär. När jag, som alltid, inser att jag ej behärskar det här med fysiska åkommor så blir det en bön till Gud att jag "i morgon" ska vara helt återställd.   Jag hade inte räknat med mer än resfeber den här gången heller så jag är lite distraherad över halsen och frustrerad av vetskapen om min fullkomliga avsaknad av medicinska kunskaper!

Jag kommer att i kväll gurgla mig med lite saltvatten, det enda jag kan hitta på, be en innerlig bön till Gud och om jag kommer ihåg det ta en alvedon. och så ¨, som det står i min älskade  Bibel, låta allt samverka till det bästa! Ordagrant står det: "För den som älskar Gud samverkar ALLT till det bästa.
Det Ordet har givit mig tröst många gånger då jag stått frågande inför svårigheter som mött mig på livets ibland krokiga vägar. Att vi har en fiende, som lägger hinder i vår väg får vi ej glömma men ännu viktigare att komma ihåg är att Gud har sista ordet i dens liv som litar på  Gud.
Något jag älskar att göra!

I dag kom Kristin hit och hälsade på! Så roligt!. Till fikat hade  hon med sig  stora härliga "Drömmar"!

Eftersom jag och mina tre döttrar planerat en resa till Island, som startar med tåg från Örebro till Göteborg i morgon så ville jag ha nya block för anteckningar så jag gick till vår lilla Bokhandel " Bergslagens Bok &Bild," en affär så mysig och där jag köper en del presenter att ge bort, och inhandlade, som vanligt, mer än det jag tänkt. Det är ett nöje att gå dit! Där finns sådant som man inte hittar var som helst!

Ja, så skulle jag packa men det blir väl att göra det i morgon.
Nu ska jag behandla mitt onda i halsen med de medikamenter jag själv hittat på och så, naturligtvis be till Gud om hans ingripande, vilket jag tror att ni, mina vänner också gör för jag VILL verkligen göra denna resa!  Så önskar jag er alla en GOD NATT!  Jag är ledsen att jag inte kommer igång med foton i bloggen men jag ser framtiden an!  Sov Gott, mina vänner! Gud är god!

söndag 26 maj 2019

Söndag 26 maj 2019. EUvaldag. Ska jag eller ska jag inte?

Vädret var inte det bästa. Jag skulle få besök av Kristin men hon stannade hellre hemma hos sin katt än att ge sig ut i blåsten.
Jag visste att jag borde ta den där promenaden, som så ofta blir inställd. Skulle den bli av så kunde jag ju inte skippa vallokalen. Alltså stod jag inför ett val redan på hemmaplan.

Än en gång sa jag till "på skarpen" att nu sannerligen hade jag bara ett val. Att ta röstkortet och gå till Karolinska skolan.Vilket jag gjorde! Heja mej! Där fanns två vallokaler för olika områden! Inte många där den tid jag hade valt för besöket!
 En skola jag en gång, en kvällskurs, under en termin läste Filosofi! Det var dock länge sedan. Annars har jag mest varit där för att möta studenter ur min stora skara barnbarn.

I år missar jag ett barnbarnsbarn. Vi är nu inne i den svängen!
Johannes, Fredriks och Annas fina kille, blir i juni klar för vita mössan! 
Utöver detta missar jag Elsas student, god vän under hennes uppväxt och jag hade haft två trevliga fester att vara med på också i år.

Men för min del blir det att hälsa på isbjörnarna och för all del, islänningarna då jag tillsammans med döttrarna ger mig ut på äventyr. Tåg, buss, flyg,buss. Ska försöka skriva ner och sedan i bloggen återge nya upplevelser.
Kanske det kommer att bli lite haltande vad bloggen beträffar under ett antal dagar men med de kunniga döttrar jag har i sällskap så kanske det blir möjligt att skriva medan intrycken är färska.
Jag är så nyfiken på den här resan för Island har fattats mig.

Sven och Maria har i dag kommit hem från sin resa till England och de har säkert en hel del att berätta och bilder att visa framöver

Resfebern har, som jag tidigare berättat, redan intagit mig så nu är jag beroende av hjälp från mitt ressällskap. I allra högsta grad!  Ni som ber till Gud får gärna be för vår resa!
Gud är så god och är med och hjälper när vi tar med honom i ressällskapet!
Jag sjunger inom mej, som jag brukar!  "Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå? RÄKNA med Gud för han gör det OMÖJLIGA. Han gör vad människor icke förmår.

Sov Gott, mina vänner!  Så skönt att ha en säng och att kunna sova!!!

lördag 25 maj 2019

Lördag 25 maj 2019. " Du vet väl om att änglarna finns! Att de är här för att se hur du har det"!


Så sjunger vi i en sång och ju äldre jag blir, ju mer märker jag hur sant det är!
Att änglarna finns!
Jag märker  vilken hjälp jag från tillfälle till tillfälle får av Gud, som har änglar här hemma hos mej, osynliga , mestadels men ibland också någon som synlig kommer in genom dörren i form av någon som är villig att räcka mig en hjälpande hand när det behövs! Ofta något barn eller barnbarn!
Jag behöver dem! Både synliga och osynliga!

Jag minns när jag gick i skolan i Figeholm och en av mina fastrar bodde med sin man och barn i ett hus på "Renkvistebacken". Jag tittade in där ibland på väg hem från skolan.
Jag var alltid välkommen och vi fikade tillsammans. Jag var lite pysslig och småstädade lite för faster såg inte så bra. Jag var ibland lite kritisk och tyckte att hon var ju hemma hela dagarna och borde väl kunna ha god ordning och lite pyntat. Jag förstod inte bättre och jag älskade att få hjälpa till! Hon var så snäll,  faster Gunhild. Men synen var dålig och hon såg inte det jag såg!

 Sista minnet jag har av henne var när vår mamma,90 år gammal dog!
När vi kom ut på gatan efter jordfästningen i pingstkyrkan stod,en bit bort, faster Gunhild tillsammans med en väninna och såg när kistan bars ut och sattes in i likbilen för att föras till Kyrkogården i Misterhult, ett par mil från Figeholm.

Vår faster visste ungefärlig tid och var angelägen att komma för ett sista farväl av sin svägerska. Mamma var bara 15 år då hon kom in i pappas familj, som bodde granne med bondgården där mamma fått jobb som piga!
Innan vi åkte till kyrkogården blev det ett kärt möte med vår faster och vi syskon fick en kort pratstund med henne. Några år senare var också hon död.

Faster Gunhild såg säkert mycket sämre än vad jag nu gör men mina tankar går ofta till henne. Hon hade också en del andra krämpor.

Jag är glad och tacksam för varje dag jag klarar av. Jag har tänkt att jag ska skriva en särskild blogg om hur det är att ha många planer i huvudet och sedan upptäcka att orken tagit slut tidigt på dagen.

Nu har resfebern, som vanligt, satt sina klor i mej men den brukar lugna ner sig efter att resan påbörjats. I morgon får jag besök av mitt barnbarn Kristin, sedan hon varit i kyrkan och Gudstjänsten där!  Jag håller mig nog hemma. Tacksam för möjligheten att vara med i TV gudstjänsten.
Att få dricka kyrkkaffe tillsammans med Kristin ökar ju på tacksamheten!
Jag har gott om nystekt kycklingfile' att bjuda på också!

Ja mer än så här ser det inte ut att bli i kväll. Trots att jag sovit en god stund i fåtöljen i dag så känner jag mig ändå färdig för sängen! Kanske det är åldern!

Sov gott mina vänner! Jag är så tacksam för att jag aldrig är ensam. Gud och änglarna! Kan man ha bättre sällskap?  Om en vecka förbereder jag mig för att lämna Reykjavik, en massa nya upplevelser rikare! Intressant med livet. Alltid händer det något! Gud med oss!!

fredag 24 maj 2019

Fredag 24 maj 2019. Sol med några regndroppar! Resfebern finns kvar!

Mot resfeber rekommenderar en av mina döttrar, van vid att dela ut medicin till patienterna på sjukhuset, att jag ska ta en Alvedon! Roligt med humoristiska människor.

Efter många års erfarenhet vet jag att resfebern försvinner först när jag anträtt färden med tåg, båt eller flyg. När jag visat biljetten och nöjd kan koncentrera mig på resans fortsättning försvinner den!

På hemfärden visar den sig inte! Jag är väl medveten om orsak till bådadera!
När jag fyllde 85 år tog min son och mina tre flickor med mig till NewYork! En underbar resa med mina  fina barn. I går läste jag i de där fina inbundna böckerna  med mina bloggar som jag tidigare berättat om att jag  överraskades  med för en tid sedan. Födelsedags och Morsdagspresent, så fantastisk. Där stod från mars 2012 om vår resa till NewYork.
Blev förvånad över hur detaljerat jag återgivit denna upplevelseresa.
Måste försöka få till något liknande om Island, som ju också den resan är den första till det landet!

Ska bli intressant att komma dit! En resa som fattats mig! Sedan tror jag nog att jag besökt tillräckligt många länder. Den sista resan har Gud planerat för mig så den sköter han om vad gäller tidpunkt och ingen biljett behöver jag heller. Hade länge bekymmer för hur jag skulle få ihop det med utskrivning av mina bloggar.
Kanske ni förstår att jag brast i gråt när jag öppnade det stora tunga paketet, som jag trodde innehöll  papper till skrivaren, så jag i början bara la det åt sidan, när någon  undrade om jag inte skulle öppna mitt paket, Ett paket med sju böcker, alla med så vackra pärmar och innehållande mina bloggar sedan Nyårsdagen 2012 och framåt! Hade skickats från Amerika där det förfärdigats.

Ska göra mitt bästa för att få till det om den spännande resa som ligger framför. Jag missar studentfester i Örebro, vilket är lite sorgligt, men ofta rör det sig i livet om att prioritera.

Jag stannar på hemvägen ett antal dagar hos Elsemarie och Lasse i Göteborg.
Fortsätter med att njuta av havsluft.

I dag " sa jag till på skarpen" att jag MÅSTE ge mig ut och gjorde det! I morgon ska här stekas Kycklingfile' i ugn för då kan blomstervattnarna ta ur frysen tänkte jag!
Jag hoppas att få äta fisk!
Att ge sig ut på långresa vid min ålder gör man nog bara om man har sällskap.  Jag behöver inte planera någonting. Precis som jag behandlade dem när de var barn och vi skulle ut och resa, så behandlar de mig nu. Tänker på allt och påminner mig om sådant jag måste tänka på.

Att jag var gift med en guide har förstås satt sina spår. Ärligt talat: Jag är bortskämd med att ej behöva ha huvudansvaret.
Ja detta var väl inte så spännande precis men "hav tröst"! När jag kommer åter ska ni få höra om isbjörnar och varma källor! Det är, i stort sett, det enda jag vet om Island, så jag har mycket att lära.

Nu säger jag GODNATT till er mina vänner  och önskar att ni alla ska få sova gott!
Just nu kommer en av pappas favoritsånger upp i  mitt minne. "Lita på din Gud, han är nära! Över alla djup vill han bära! Fadershandens kraft aldrig sviker! Ljuvliga, säkra tro!

Det sover vi på! Gud välsigne oss alla!

torsdag 23 maj 2019

Torsdag 23 maj 2019. Fortsättning om tisdagen. Eventuellt också onsdag och torsdag!

Det går trögt att skriva i kväll men jag försöker och räknar med läsarnas överseende, som vanligt!

På tisdagens morgon kom Ulla och Lennart och lämnade tvätt, som Ulla tagit med sig hem vid sitt förra besök här. Nu var allt rent, struket och manglat! Senare ringde Sven som var på väg till affären. Var det något jag behövde?  Jag är så tacksam för mina fina barn och deras familjer! De bereder mig så mycket glädje! Dagen innan hade Kerstin fyllt på mitt lager av stora flaskor Mineralvatten. Hon vill  att jag ska dricka mycket, Sjuksköterska som hon är så hon kollar mitt förråd och fyller på.
Ulla fyllde på bullförrådet. Jag har det så bra!

Onsdag, i går, tog jag en promenad till Optikern för att höra om något finns att göra för att förbättra synen. För ett år sedan var jag där på synkontroll fick jag veta. Jag tror att jag ska satsa på nya glasögon av god kvalite'. Vet ej men jag hittar alltid på någon orsak till mina skavanker.
Ska gå till audiologen också för mina hörapparater har gått sönder!

Det är fullt sjå för pensionärerna. När jag satt här hemma och var lite deppig så hörde jag att någon kom in i hallen. Det var Tobias , som hade en stund över och ville veta hur jag hade det. Så lagom han kom! Jag blev glad igen! Den 6 juni ska det bli fest för Filip i Göteborg då han tar sin examen på Chalmers. Då ska Tobias och Carro dit och jag som på väg hem från Island har tänkt stanna några dagar hos Elsemarie och Lasse finns där och får skjuts till Örebro.

I dag är det torsdag den 23 maj!  Jag hade bjudit hit Bernard på lunch! Hämtmat från min matleverantör! Schnitzel och potatisklyftor i dag och så den underbara salladen därtill! Bara att hämta på samma gata! Han fick ingen present men löfte om ännu ett par luncher efter min hemkomst från Island!  En annan dag i veckan kom Mikael, Kerstins och Awads  son en liten sväng upp till mormor. "Jag har ett jobb här i närheten så jag ville passa på  och hälsa på en stund", sa han. Han hade nyss ätit lunch så jag fick ej bjuda på något  men vi fick en mysig pratstund.
Tänk så roligt att jag fått leva så länge och nu få träffa dem som vuxna, Dessa som jag följt genom årens lopp!  Tacksam är ordet!

Nu har klockan ilat iväg och det är dags även för en "nattuggla" att gå till nattens vila så jag gör det!
Natti , Natti! Sov Gott!





tisdag 21 maj 2019

Fortsättning blogg om dagarna lördag, söndag, måndag, tisdag.18,19,20, 21 maj! 2019!

"Om ni frågar mej om jag vill ha saft och bulle, så säger jag jaatack" sa den väluppfostrade lilla Linn Hallqvist när hon sprang över gatan och ringde på hos grannen, det snälla äldre paret,  dit  hon då och då  försvann när hon kände på sig att lite omväxling skulle göra gott!

Om hennes mors liknande bedrifter för att få lite rotation på tillvaron, sparar jag till nästa tillfälle, för ordningens skull!

Nu fortsätter jag på gårdagens blogg, som avslutades på grund av hastigt uppkommande sömnbehov!
Lördagen blev jag kallad ner från mitt rum till hotellfrukost med äggröra , bacon och gott hembakat rågbröd. Lennart fixade frukosten. Sedan tog Ulla itu med att fixa tre tårtor. (Mandeltårtor och gräddtårta).
 Ullas 65-årsdag, som Lennart barnen hade firat tidigare inföll denna lördag! Nu kom Anders och Margareta för att gratulera svägerskan. Vi hade mysigt födelsedagskaffe  tillsammans. Så roligt att kunna träffas på födelsedagar när den äldre generationen har levt klart sina liv och inte längre finns ibland oss!

Söndagen kom med sol och vackert väder. Den här tiden är grönskan så skir och man njuter i fulla drag. Klockan elva var det konfirmation i Svennevads kyrka där barnbarnet Alva nu avslutat sina studier i bibelkunskap!. Konfirmanderna sjöng så fint och hade i övrigt diverse programpunkter!

Efter gudstjästen åkte vi alla hem till Alvas hem i Pålsboda, där hennes föräldrar, under gårdagen förberett Tacosbuffe för hungriga gäster. Så mycket gott !

Petter och Jenny köpte för flera år sedan detta rymliga hus med en altan, stor och rymlig med plats för ett stort antal gäster. Altan i nära anslutning till det stora vardagsrummet och köket.
Alva fick många presenter som det brukar vara.

Något bra som hänt under årens lopp är att konfirmanderna numera bär vita kåpor på sina vanliga kläder. Inga klädproblem för varken killar eller tjejer.

Med stor tillfredsställelse såg jag detta.
Naturligtvis så gick mina tankar till den dag år 1942 då jag konfirmerades i Lutherska Missionshuset i Figeholm där Svenska Kyrkan hade sina sammankomster eftersom de på den tiden inte hade egen lokal.
Prästen hette Eskil Hvasser och gav oss grundläggande undervisning i Kristen Tro.
Den bibel jag fick använde jag i många år med röda understrykningar av vissa verser. Jag gjorde till vana att läsa ett kapitel varje dag ur min Bibel.

Mina föräldrar var baptister och på den tiden så var det ej vanligt att baptisternas barn konfirmerades.
Frågan kom förstås upp i mitt hem. Mina kloka föräldrar sa att det var en sak jag själv fick avgöra.
Jag hade tagit emot Jesus som min Frälsare och vän redan som 12åring, gått i söndagsskolan och i mitt hem fått se hur det fungerade att tro på Gud, så det var inga problem för mig att bestämma att kunde jag få lära mig mer så varför inte?

Problemet var klänningen. Att skaffa en lång vit klänning för att användas en enda gång när vi inte hade så mycket pengar löstes genom att jag fick låna "MajBritt sotares" klänning som hon hade fått ny förra året: Hon var ett år äldre än jag. (Jag har i tidigare blogg berättat hur denna lilla familj kom vår första julafton i Figeholm då pappa var arbetslös och lämnade en stor kartong för att sedan, utan att säga ett ord, försvann ut i julaftonens mörker. Sotarens fru hade en liten sybehörsaffär och ett papper från denna gav mamma ledtråden till sotarens familj.

När jag i söndags såg dessa kåpor så kom jag ihåg precis hur klänningen såg ut och hur glad jag var över att jag fick låna den!
Alvas små tvillingkusiner var förkylda och fick stanna hemma hos pappa Jonas.
Men minsann hade Alva, Viggo och Hanna fått en ny liten kusin som med pappa Kristian och mamma Ulrika var med.och spred glädje, fem månader gammal.
Självklart så var ju Alvas mormor och morfar från Falkenberg med på den stora dagen.

Det som nu borde, men ej har berättats, ber jag att få återkomma till så jag får gå till nattens vila. Nu på direkten, som jag brukar utbrista!  Sov Gott alla mina vänner! Ingen promenad i dag heller! Inte bra! Jag vet! Det är nog resfebern som i god tid angripit mej! Att det inte finns anledning till sådan ska jag tala om i morgondagens blogg!     








måndag 20 maj 2019

Måndag 20 maj 2019 och lite om fredag, lördag söndag, 17, 18, 19! Roliga dagar!

Nu gäller det att minnas!  Med tiden märker jag hur det ena efter det andra avtar i styrka vad gäller mitt fysiska välbefinnande. Än så länge har huvudet hängt med ganska bra. Något jag är oerhört tacksam för.

Likadant för mina syskon och för mamma, som var helt "klar i huvudet" tills hon andades sin sista suck.
Annars är det den försämrade synen som irriterar mig mest!
Men nu ska vi vara glada, brukar vi ju sjunga! Då börjar jag berätta om fredag, förra veckan!
Jag tog Färdtjänst (så enormt tacksam jag är för denna "uppfinning" som gör att många får ett drägligare liv att leva än vad de annars skulle ha fått!)
 Jag är så tacksam över att få leva i ett land där man ej blir bortglömd när man blir gammal.
Till Hjortkvarn gick färden Jag hade där en födelsedag på lördagen och en konfirmation på söndagen att övervara. Ulla skulle fylla 65 på lördagen, så deras grannar och tillika vänner, Kom på fredagskvällen.  Av sina barn hade de fått en stor utomhusgrill,  så Lennart grillade härliga  hjortbiffar som åts i grillens närhet eftersom vädret inbjöd därtill!

Innan jag går vidare får jag ej glömma att berätta om att när de goda vännerna ,Annelie och Roland kom så hade de släpkärra bakom bilen. Ulla och Lennart utbrast med förväntan i rösten:" Vad har de nu hittat på?" Efter alla års vänskap så var de vana vid att uppleva överraskningar när dessa två påhittiga konstnärer var i farten!

När täcket på släpkärran togs bort visade sig den mest underbara, vitmålade, hemmatillverkade blomlåda med röda pelargoner och vita blommor som matchade det röda ! Så fantastiskt vackert så det går ej att beskriva i en blogg!

Den står nu på Ullas och Lennarts altan där vi sedan satt och åt medan vi besåg det vackra!
Ulla hade gjort jättegod mandeltårta som avnjöts till fika i det stora, vackra vardagsrummet!

Nu svider och rinner mina ögon så jag ska blunda och sova. Fortsättning följer!
Sov Gott mina vänner! Tacksam för en solig, rolig och fin, varm dag drar jag till sängs, på direkten!

torsdag 16 maj 2019

Onsdag, torsdag, 15, 16 maj 2019.

Onsdagen försvann, jag vet inte vart! I dag är det torsdag!
I dag skulle en av de boende här berätta om sitt liv i en annan världsdel där hon med sin familj bodde i många år. Tyvärr blev detta inställt men ska bli en annan dag i stället.

Solen sken och jag tog en promenad runt kvarteret. Åt grillad kycklingklubba, som jag inhandlat i Närbutiken. Sov sedan en stund som vanligt. Jag sover ofta också på dagtid numera.

I dag är det en dag ej att förglömma. För etthundratjugo  år sedan föddes vår lilla mamma i Stockholm och bodde på Åsögatan på Söder. En gata ej långt ifrån min första bostad i Stockholm och som låg nära affären där jag jobbade. Hennes yngre bror Harald dog bara några år gammal.

Jag har tidigare nämnt om detta i mina bloggar. Nu när jag har dem alla inbundna i årsexemplar ska jag ta itu med att läsa och se om jag glömt att skriva viktiga saker.

För en stund sedan tog jag fram en av mors dagböcker från år 1989. Så fin handstil och fast hon hade "försämrad syn" som jag nu har så är det inget slarv utan bokstäverna ligger på linjerna på varje blad.


 Den 16 maj då hon fyllde 90 inföll det året på en tisdag. Den 13 maj var det pingstafton så vad kunde vara lämpligare än att fira mamma den dagen tyckte både mamma och vi barn.
Att Ingabritta inte längre fanns med oss var så klart en besvikelse men döden kan man inte hindra.
Hennes man Vidor kom från Göteborg och  denne "blommornas man" skötte om allt vad gällde den inte ringa detaljen. Han hade tid att stanna flera dagar liksom också Georg och jag , som hade hyrt en stuga på stora gården där vi skulle bo under Georgs semester i några veckor.

Stina hade köpt och  flyttat in i mammas hus så hon och mamma bodde där tillsammans den korta tid mamma hade kvar på jorden
. Så fick hon bo i "sitt älskade Högskulla", som hon ofta sa! Fast inte tänkte vi att tiden skulle bli så kort.
På min säng har jag ett vitt vackert virkat sängöverkast.  I hennes dagböcker kan jag se hur hon berättade om den ena "rängan" efter den andra förfärdigades och hon var så ivrig med att virka. Det står omnämnt många gånger. VILKET JOBB!  "När jag är död kan Stina sy ihop "rängorna" och virka uddarna", sa hon. Inte för att hon väntade på döden men hennes syn blev sämre och hon överlät därför detta jobb till Stina och det Stina lovat göra, det blir gjort utan dröjsmål!

Jag ska nog i nästa blogg berätta lite mer ur dagboken. Jag är så  fascinerad av vår mammas levnad. SÅ dåliga förutsättningar som hon hade i livets början, som ensamkommande (i ordets absolut rätta bemärkelse). Som 6-åring kom hon till en bondfamilj i Småland. Som svar på en annons om att de kunde ta emot ett barn. Kärlek fick hon aldrig, som barn men så mycket mer av pappa och sina barn sedan hon fått egen familj och även av de många, många vänner  som hon fick under årens lopp!

 Jag tillåter mig att återge det hon skrev i sin dagbok på kvällen då 90-årsfesten var slut.

" Vilken födelsedag! Har aldrig varit med om något så roligt och trevligt förut!
Alla mina nära och kära har arbetat och gjort allt så trevligt och vackert för mig! Vilket vackert minne så länge jag lever! Må Gud välsigna dem alla!"
Detta med Guds välsignelse var något hon ofta framhöll och var så tacksam för.

 Ja det var en trevlig fest med tal av grannar, vänner och familj! Ostkaka hade Stina bakat och godare efterrätt kan väl knappast en smålänning få!!!

Så går jag till nattens vila, tacksam till Gud att han varit hos mig också denna dag!
Gud är trofast och kärleksfull! Det bästa mamma och pappa gav oss barn var förmedlandet av en tro som vi anammade som vår egen när vi blev stora nog att fatta egna beslut!
Man VÄLJER (eller inte) att ha Jesus som sin bäste vän på färden genom livet.

GodNatt mina vänner! Sov Gott!

tisdag 14 maj 2019

Tisdag 14 maj 2019. En kväll utan blogg tänkte jag!

Efter besök , med permanent av håret, hos min fina Beata tog jag Färdtjänst hem till min gata och gick in i min Närbutik för att köpa lunch till min vän Inga och mig. Roligt med sällskap vid matbordet.
Sedan Inga gått hem satte jag mig i fåtöljen och somnade gott och länge.

Arbetslusten infann sig ej. Så, som så ofta, har jag en del sparat till morgondagen. Däremot infann sig ett vemod när jag vaknade och jag ville ha någon att prata med men tänkte att , som vi sjöng förr, "Alla har brått, ingen har tid. Alla har sitt att göra" osv.

DÅ, precis DÅ, plingar det till i min iPhone. "Hur mår du mormor?" Yngsta barnbarnet undrade! Jag svarade att jag varit lite ledsen. Vi växlade några SMS och jag fick stor hjälp av Tobias meddelande. Han kämpar på med sin fotbollsträning i med och motgång och är uthållig. Så klart hejar man på en sådan kille! Detta med att hålla ut även i uppförsbackarna är ett karaktärsdrag som är så värdefullt! Sådan var vår moder! Jag tror inte att jag ärvde den egenskapen men  se bara! Ett uppmuntrande ord från ett barnbarn gör mig glad på kort tid. Något att vara tacksam för!

Så blir det nu skrivna en liten hälsning till er mina vänner fast jag hade tänkt hoppa över bloggandet denna kväll! Sov Gott !  Det går fortfarande lite dåligt vad gäller det där med att få in foton.
Ska be Tobias att han ger mig lite av sin energi och uthållighet!
Sov Gott, mina vänner! Jo jag har nu instruktioner på papper! Nu gläntar Jon Blund åter på dörren och undrar precis som FB vad jag gör. "Sneglar mot sängen", svarar jag!

måndag 13 maj 2019

Måndag 13 maj 2019. Måndagar är bra dagar! Så tacksam!

De flesta måndagar får jag besök av Kerstin och Ulla. Varannan måndag kommer också Lennart. 
Medan Lennart stdar(utbldad sådan ) Förutom sin pastorsutbildning. I dag blev det ingen teologisk undervisning utan han tog efter fikat direkt tag i jobbet som jag i förväg aviserat att jag ville ha hjälp med. Nu hänger den vackra lampan som Georg köpte i Hebron på en av sina första resor till Mellanöstern, över bordet på de inglasade balkongen. Hoppas att någon med mig vill äta surströmming i lampans sken fram på höstkanten!

Visst hände det  vid något tillfälle att Georg och jag åt denna delikatess ensamma men vi hade i regel surströmmingsfest tillsammans med flera vänner, antingen hos oss eller hos några andra varje år. Vi hörde, var vi än bodde till ett surströmmingsgäng! Oj så trevligt vi hade!
Jag anar att jag har bloggläsare som minns dessa härliga tillställningar! Flera av surströmmingsvännerna  har lämnat detta jordeliv och jag har inte mycket tro för att vi efter att vi lämnat detta jordeliv ska äta denna läckerhet.  Men säker är jag inte för Gud har både humor och många överraskningar redan här och han är med i evighetens värld.

Lennart "redde ut" trassliga sladdar på balkongen, satte timer på lampan, städade, som bara han kan göra medan döttrarna och jag köpte varm mat i Närbutikens restaurang. Detta att kunna gå dit och köpa god mat är ett stort plus i mitt bostadsbyte, som ju var nödvändigt på grund av min nedsatta ork. Roligt att villan finns kvar inom familjen och jag fick det bra och ser med glädje tillbaka på åren och alla bra både hyresråätter och villor som vi bott i.

Vid ätandet av den goda lunchen satt vi i dag och pratade om tiden i Lesjöfors och  både Kerstin och Ulla var överens om att de hade haft en fin barndom i det lilla brukssamhället där alla kände alla.
 När vi stängt affären på lördagens eftermiddag kom ofta Carina Larsson, Kerstins bästis och då sålde de varor till varandra. De var kund ena stunden och affärsbiträde nästa.

När de lekt klart efter ett par timmar eller så, plockade de tillbaka allt på sina platser och avslutade sin affärsverksamhet.
Vid ett tillfälle minns jag att Kerstin frågade Georg om priset på en vara  och fick svaret   "7 kronor". "O hjälp, den har jag tagit 10 kronor för " utbrast hon bestört!

Det kändes så gott fr mitt modershjärta att de båda var så nöjda med sina barndomsår i Lesjöfors. Jag vet att Sven också delar deras åsikt  åäven om han bröt benet i den stora skidbacken där han älskade att vara med sina kompisar. Benet läktes och några dagars vistelse på sjukhuset i Filipstad blev en erfarenhet för livet.

Nu är dagen slut och i morgon ska jag till min älskade hårfrisörska för att få håret permanentat. Jag har beställt Färdtjänst dit Till lunch kommer Inga, som varit i Sdertälje några dagar. Då har vi en del att prata om. Nu säger jag Godnatt till er alla mina vänner! SOV GOTT!

söndag 12 maj 2019

Söndag 12 maj 2019. Se bara ! Den här dagen blev annorlunda. Så roligt!

Att vara ensam har egentligen aldrig stört mig. Under mina första år  hemifrån användes en stor del av fritiden till brevskrivning. Som 15-åring, kom jag till Stoskholm för att jobba och för att hålla kontakten med familj, 40 mil hemifrån, samt mina vänner blev det mycket brevskrivande.
Att ringa var ej att tänka på. Det kostade för mycket pengar. Ett frimärke kostade 15 öre och det hade jag råd med även om de blev många till antalet. Det gällde att se till så de 50 kronorna jag fick som lön, utöver mat och husrum eftersom jag bodde i köket hos chefen och hans fru, räckte 30dagar pr månad. Att åka spårvagn kostade 20 öre. om man behövde "övergångsbiljett" för byte till annan linje kostade det 30 öre. Jag anlände i januari 1943 och i maj, samma år skickades min cykel från Oskarshamn med tåg till Stockholm. Sedan blev det cykel som gällde.  I en ställning på cykeln satt det en cykelpump. Viktigt att ha luft i ringarna så man ej fick punktering.

Ja så gick det till på den tiden! Kanske kom jag att tänka på det av anledning att jag i dag var på besök hos min goda vän Malla vars dotter Thea håller ihop med mitt barnbarn Filip. De bor båda i Göteborg och studerar men var över helgen i Örebro för att räcka en hjälpande hand till Theas mamma, som flyttat till annan lägenhet. Malla berättade så intressant om sina turer i andra länder under ofta miserabla förhållanden. Hon var sjuksköterska och reste iväg och var borta ett helt år och besökte olika länder. SÅ intressant att lyssna in. Hoppas att få fler tillfällen att få höra om denna resa.

Vi jämförde ungdomars resande i dag med resandet på den tiden.  "Cool du var mamma", sa Thea och jag var högst imponerad och höll verkligen med Thea i hennes berömmande ord! Den där resan hoppas jag få ta del av också vid senare tillfällen!

Tidigare på dagen hade jag, efter att ha deltagit i TVgudstjänsten, av Maria hämtats till lunch tillsammans med Kristin i Hovsta där också Aline, barnbarnet fanns för att hjälpa farfar Sven med att laga god mat. "Jättegott", som kocken Tina i TV brukar säga!
Fick skjuts av Sven till fika och intressanta reseskildringen. Den nya lägenheten i stadens centrum var så ljus och trivsam!  Fick skjuts hem.
Resten av dagen tillbringades med att göra samma som jag gjort de två senaste dagarna. Ingenting.
Hade mamma läst detta skulle hon ha reagerat stort!

 Vädret är grått och kallt men tyckte mig höra att om en vecka ska det bli ändring på det.
Jag planerar nu för resan till Island och ska väl se till att läsa in lite om landet före resan.
Kom i dag att tänka på att år 1990, efter Georgs död fanns  på hans jobb i Linköping biljetter klara för just en färd till Island tillsammans med kollegor. De fick göra den resan utan Georg medan han redan hade gjort sin sista resa med adress Himmelen.
Många utlandsresor för jobbet hade han gjort och trivts med det men Island fick han ej besöka!

Sådärja! Nu har dagen tagit slut och jag är sen som vanligt! Sov Gott, mina vänner! Gud är god!
   

fredag 10 maj 2019

Fredag 10 maj 2019. Den blev likadan i dag! Dagen, som jag hoppats på.

Klockan är 23.00 och jag har ingenting att förtälja om dagen annat än att jag haft korrespondens via nätet med viktiga personer och vänner.
Hårfrisörskan hade inte tid dag så då behövde jag inte gå ut. Alltså ingen promenad i dag heller.

I dag lekte jag med tanken att denna kväll skriva om åldrandets vedermödor men det gör ju ingen människa glad så jag väntar med det.

Har levt med tankar på döden några dagar. Man gör det när den kommer en nära.
Georgs systerdotter, född samma år som vår Elsemarie begravdes nyligen. Jag gråter med familjen. Så svårt att ens barn dör före sina föräldrar.
"En ung KAN dö. En gammel SKA dö" sa min mamma.
Men det är ingalunda naturligt.

Mitt stora problem är min nedsatta syn . Lider mer av det än av hörselnedsättningen även om den också är besvärande. Inte minst av att hålla ordning på den kvarvarande hörselapparaten. Den andra har gått sönder och jag ska, när vädret tillåter försöka komma iväg med den för reparation.

Ensam har jag även denna dag haft till fälle att ringa och gratulera två födelsedagsbarn, 29 och 49 år gamla! Den yngre sjöng jag för. Jag försäkrar att det inte var någon skönsång men vid samtal senare, med hans mamma, fick jag veta att han, trots allt, hade uppskattat mitt försök till födelsedagssång.

Nu väntar sängen och jag har all anledning att tacka Gud för hans kärlek och omsorg även denna dag!
Varje dag finns änglar här och bistår flera gånger när jag ber om Guds hjälp. Jag känner mig så privilegierad för att jag får ha denna kontakt med Gud.Något som erbjuds oss alla, när Jesus får tillåtelse att komma in i våra liv.
Sov Gott, mina vänner! Gud är god och vill oss väl!

torsdag 9 maj 2019

Torsdag 9 maj 2019. Om denna dag finns intet att säga. Men jag skriver väl i alla fall.

Så är det. Intet nytt under solen denna dag. Annat än att det inte har funnits någon sol. Så'nt är livet denna torsdag.
Alltså en dag då jag vid middagstid överlade med mig själv, eftersom jag ej har träffat någon annan person på hela dagen, Det  beslutades att min  klädsel, som i morse började med morgonrock, fick tillstånd att fortsätta på samma sätt till dagens slut. Bra, eller inte, kan diskuteras!

Dagen har varit grå och, om jag nu får säga det, utan att verka gnällig, ganska tråkig.
Började med att jag, vid ett försök att uppmuntra ett barnbarn, totalt misslyckades!
 Vissa omständigheter kanske bidrog till detta. Förutom åldersskillnaden!

Dagen blev en oönskad vilodag! Nej jag hann med att duscha och ge mig själv fotvård. Håret höll jag torrt för i morgon ska jag ringa min suveräna hårfrisörska och höra om hon har en stund över för mej.
Jo det var meningen att jag skulle ringa i går men två trötta dagar fick passera utan att något hände:

Jag har varit lite ledsen också för att en god väns dödsannons för ett par dagar sedan stod att läsa i tidningen. Bråd död, tydligen!
Tänker också på de sju föräldralösa, oskyldiga, föräldralösa barnen som befunnit sig i ett läger i Syrien och nu finns i Irak i väntan på att tas till Sverige. Såg på TV i dag att någon från Socialen i Göteborg kunde berätta att de har stor erfarenhet av att ta hand om utsatta barn och partiledare m.fl. är eniga om att allt måste göras för att varje barn ska få det rätta mottagandet och den vård de behöver. Jag har alltid varit barnkär och nu lider jag med de små barnen. Vi ber om att varje barn ska få ett gott och passande hem när det är dags för det.

i morgon måste det bli promenad eller gymnastik. Om tröttheten ger med sig!
Det är det som är skillnaden på att vara ett par år yngr eller äldre. Förr gick jag trött till vila och vaknade pigg och glad över att ha arbetsuppgifter som väntade. Numera går jag trött till vila och är lika trött när jag vaknar och tänker då ofta på hur skönt det ska bli när kvällen kommer. Forna tiders arbetslust, när morgonen gryr, finns inte längre. Om den inte kommer tillsammans med solen framöver! Förstås! Hoppet får inte dö! Nu ska jag prata lite med Gud och säga att jag är så glad för att han är så god och hjälper mig med allt, som han lovade en gång för länge sedan! Sov Gott mina vänner!   

tisdag 7 maj 2019

Måndag, tisdag 6,7 maj 2019. Kalla, dystra dagar vill jag bara sova!

Egentligen så är inte "julsjukan" över så jag tror att det är därför jag är så sömnig! Jo, det är klart, man kan ju lägga sig tidigt också, om man tänker efter. Men ofta händer det att jag är vaken en stund på natten och då tränar jag minnet genom att räkna upp namnen på min familj och mina vänner.
Men faktum är att när jag blir förkyld eller drabbas av något annat fel så får jag ett onormalt stort sömnbehov, som jag så gärna ser till att det blir tillfredsställt!'
Det var det om det!

I går pratade jag länge i telefon med Ulla Östin, som vi bodde granne med i Lesjöfors Oj så mycket vi hade att prata om efter lång tid! Vi räknar med att få träffas när sommaren kommer.

På tal om den så visade den sig ett par dagar i förra veckan men kom tydligen på att den var ute för tidigt. Drog sig tillbaka och kyla kom åter i dag. Jag vågade inte ens gå ut och handla, ej heller ta den där, för benen så viktiga promenaden! Fegt måhända men så är det!

I dag har de sju föräldralösa syskonen, som vistats i Syrien brutit upp därifrån. Ålder ett till åtta år. Av dessa ett tvillingpar. Mellanlandar på en plats i Irak och ska vidare till Sverige. En del av barnen är svenska medborgare. De yngsta, födda i lägre, inte!  De har en morfar som ställer upp och för deras talan. Föräldrarna dödade. Det är så tragiskt, alltsammans!

I kväll har jag pratat med min vän, Maria i Skåne.
När jag ibland vaknar på natten påminns jag om vänner att be för. Det känns meningsfullt!

Hade tänkt ta mig tillbaka till "Forntiden" i kväll men  jag hittar inte det ställe där jag slutade senast. Ska ta itu med det i morgon.
Såg i dag att jag även år 2017 hade långvariga känningar efter förkylning. Fast då hade jag ej uppfunnit namnet "julsjukan".

Nu gäspar jag ohejdat och säger därför GODNATT till er mina vänner! Gud är god!

söndag 5 maj 2019

Söndag 5 maj 2019. Telefonsamtal med barnbarn är så givande!!

Ja det är faktiskt så att barnbarnen ringer ibland och visst gör det livet lättare att leva! Jag älskar ungdomar!
Filip i Göteborg hade, till synes, gott om tid denna söndag och vi har alltid haft förståelse för varandra och ber till Gud för varandra. Hans tjej likadant.
Det finns kurser att gå för att lära internet men jag har ju en självvald begränsning i hanterandet av detta vidunder och har dessutom en Chalmersstuderande som barnbarn så jag låter mig därmed nöja.

Denna kväll skulle han (liksom tidigare hans yngre bror) ge mig ännu en grundlig undervisning i konsten att överföra foton från telefon till bloggen.
OK säger jag till erbjudandet, samtidigt som jag är rädd för att han tror att jag menar att jag förstod.

"Mormor, vi skrev ner det på papper förra gången för att du skulle kunna", sa han artigt. Samma ord som hans bror också sagt. Jag våndas inom mig och ler mot den dag då jag ska klara allt på egen hand.
Jo jag förstår att någon tänker att jag gjorde bättre i att lägga av! Men det varken kan eller vill jag!
Alltså fick jag i uppdrag att skriva en blogg och därefter ringa Filip i Göteborg, som sitter med sitt examensarbete natt och dag. Försynt sa jag att han skulle ägna sig åt detta och inte slösa tid på mej men han sa att det skulle inte ta så lång tid (!!!!) och att det kunde vara bra för honom med ett "litet avbrott!"

Efter denna utförliga inledning sitter jag alltså nu, som i en rävsax, för att skriva innan jag kan räkna med att få erforderlig hjälp från Göteborg!!!!

Söndag är det och så här blev dagen!  Ingen promenad! Borde det ha blivit!!!
Min goda vän Elsa Nordenborg ringde! Vi är lika gamla och är båda tacksamma för livet, nyfikna på hur det ser ut i Himmelen och hur det eviga livet ska gestalta sig. Tacksamma för att vi inte har värk. Ledsna för att vår syn är försämrad.
Pratar om tiden då vi som grupp samlades till bön varje måndagsförmiddag.
Minns våra bönevänner! Doris, Ester, Maja, Adri, Lydia, Margit, Kurt, Åke. Samtliga nu hemma hos
Gud! Elsa Annika och jag kvar på jorden. Annika bor inte i Örebro numer. När hon snart kommer till staden på besök ska Elsa och hon komma till mig. Annika är bra mycket yngre än Elsa och jag så, mänskligt sett, ska hon leva längre än vi. Av oss båda är jag äldst!

Nu plingar det i min iPhone! "Snöchock i Europa. Vinodlingar hotas! Ovanligt för maj månad"
Nu levererade jag en absolut färsk nyhet till er mina bloggläsare!
Jag är nervös för den lektion som nu väntar mig. Tänk om jag misslyckas med att lära mig ännu en gång och mina pedagoger tröttnar på en så obildbar elev!

Jag har att välja på om jag vill sova nu eller om jag vågar ta risken att ringa Filip och säga:" Hej Filip, här är jag!" Vad tror du om bildöverföring i kväll? Ska vi,som jag är bra på att säga, vänta till i morgon???


 

lördag 4 maj 2019

Lördag 4 maj 2019. Loppmarknad gav som alltid boktillskott!!!

I dag hade jag lovat min goda vän Rebecka att komma till Immanuelskyrkan där det stora fikarummet var omändrat till loppis. Jag tog promenad dit och lovade mig själv att absolut inte köpa något eftersom jag i stället borde ta dit saker som jag har i överflöd.

Första gången jag tog promenad dit sedan jag flyttade till Järntorget. Det tog ½ timme med rullatorn.
Rebecka bjöd på fika. Stor macka med hemgjorda köttbullar och annat gott pålägg.
Tur att jag redan bestämt att inget köpa. "Men ska du inte titta i alla fall?" undrade Rebecca.

Jovisst! Jag hade ju redan bestämt mig att kaffe skulle vara nog.
Jag tog en liten runda utan att något hamnade i korgen på rullatorn.
Men DÅ hände det oundvikliga. På ett bord fanns en stor låda med BÖCKER!

Nu var det slut med alla (goda?) föresatser.  Hur många gånger jag under alla år fastnat vid bokutbudet. Alltid likadant. Jag dras dit som av en magnet och jag stannar kvar tills jag tittat på varenda bok och fattat raska beslut om vilka jag ville köpa.
Inte en tanke på att "ingenting köpa"

På loftgången står rullatorn med 14 böcker och två små vackra lampor som stod i böckernas närhet.
I morgon ska "Onkel Toms stuga" och andra gamla godingar inspekteras. Och sorteras.
En del av böckerna är köpta för att jag ska ge till invandrare, som då får tillgång till både innehåll och träning i att läsa  och lära  svenska.

Jag är så nöjd i kväll för jag fick innehållsrikt telefonsamtal från ett barnbarn och det gjorde mig så gott!

I övrigt får jag ännu en gång hänvisa till vår hulda moder som, om en dag som denna, skulle ha sagt:" "Hu en så lessam dag!" Hade på hennes tid funnits tillgång till internet hade hon inte behövt säga så.
Själv tycker jag aldrig att dagar är "lessamma" för jag har alltid något som ska uträttas!

Att få, som jag nu fick, ett meddelande om ett stort bönesvar där Gud visat sin stora kärlek till en familj, som var i stort behov av ett Guds ingripande och att nu bönerna vänds till tacksägelse!
Att leva i gemenskap med en stor Gud är så intressant! I kväll gråter jag av tacksamhet till Gud för att han aldrig sviker. Gud är på VÅR sida och han är, i sin stora kärlek alltid redo att hjälpa.

Jag påminner ännu en gång om en pastors ord i sin predikan."Du ska veta vem du själv är, vem Djävulen är och vem GUD är" Så länge vi finns här så pågår kampen . Men vi VET på vem vi tror!!!
Sov Gott, mina vänner, och låt oss prisa Gud tillsammans! Och "dela varandras bördor," som Bibeln säger,också genom att be för varandra! Gud är god! SOV GOTT!

fredag 3 maj 2019

Fredag 3 maj 2019.Aprilväder i dag. I Lundhagskyrkan på musikcafe!

Att bli gammal betyder, åtminstone för min del, vissa problem. Försämrad syn och hörsel, yrsel. osäkerhet , vilket medför att jag tappar saker, stjälper omkull glas, som tyvärr emellanåt innehåller vatten, vilket medför att detta måste torkas upp från bord eller golv. Utöver detta går allt så sakta.

När dessa brister med jämna mellanrum dyker upp i ens medvetandegör det att man börjar leta efter något positivt som  åldrandet fört med sig. För min del är jag tacksam för ett och annat.
Att jag fortfarande kan sköta min ekonomi, som på sistone förenklats i och med att sonen föreslog att jag skulle sluta föra kassabok. En last, eller dygd, som följt mig sedan jag började tjäna egna pengar.

Nu lever jag ett enklare liv. Tar ut från banken  när pengakuvertet är tomt och det har inkommit ny pension och  använder pengarna utan att vara snål varken mot mig själv eller andra.  Jag har tidigare berättat om mina föräldrars förhållande till mammon och som påverkade oss barn oerhört mycket.
Hur som helst så uppskattar jag Svens ide´ om den ekonomiska  förenkling han föreslog.

Nejmen hur hamnade jag här nu då? Jag är ju jättesömnig och skulle bara tala om det för mina vänner bloggläsarna.
Men det var ju det där med Lundhagskyrkan och dess musikcafe'!
Jag ,liksom många med mej gillar att sitta och fika och lyssna till fin sång och musik. Om man kommer i god tid så hinner man  också träffa vänner och prata med dem och för min del också träffa son, sonhustru, barnbarn med fru och tre barn. Dessa barns mormor dog nyligen och efter fikat åkte familjen för att besöka morfar,som säkert med glädje ser fram mot deras ankomst till Västergötland.
Barnbarn är en enorm tillgång när man drabbats av sorg.

Jag fick skjuts hem av mina vänner Gunnel och Torgny. Efter att ha växlat några ord med min hjälpsamme granne, som upptäckt att handtaget till min ytterdörr behövde åtgärdas och han fixat det så intog jag min plats i fåtöljen och intog en lättare kvällsmat innan Elsemarie ringde från Malmö dit hon med mannen anlänt. Så roligt med målarkursfortsättning för Lasses del. Vilken gåva att förvalta han har berikats med!

Nu säger jag GodNatt och kan försäkra att jag är mycket trött . Sängen nästa! Sov Gott, mina vänner! 

torsdag 2 maj 2019

Fem dagar blir till ett! Söndag till torsdag! 28 april till 2 maj! 2019.

Nu har jag väl ändå ställt till det för mig. Eftersom tiden rullar iväg så fort så ser jag som enda utväg att slå ihop ett antal dagar. Jag har ju ett visst ansvar för att min familj ska ha lite vetskap om sin historia även den dag jag inte trampar denna jord. Jo jag vet att det finns risk för att det blir ett "torrt" inlägg då det blir koncentrerat men jag har att välja på att ta den risken eller att inte skriva alls!



Alltså är det dags att börja denna blogg med att skriva något om söndagen till att börja med !
Tro nu inte att mitt minne är så gott så jag bara kan "plocka fram" något! Neej då!!
På grund av att jag hade en fin gäst här just dessa dagar så nöjde jag mig med att skriva ner lite anteckningar i min dagbok.
Min vän "Buss-Inga, ni vet, ringde spontant, som vanligt  och undrade om jag var hemma. Vi har alltid mycket att prata om och trivs så bra tillsammans! Fikade på balkongen!

Med försenat tåg kom Anna från Lund sent på kvällen .
Så blev det måndag. Måndagar är numera roliga dagar! Då kom, som mestadels, Kerstin, Ulla och Lennart. Medan flickorna tog promenad med mej i det soliga vädret, då vi också besökte vår lunchleverantör  för avhämtning av härliga matlådor, som vi sedan njöt av, städade Lennart min lägenhet. Han är utbildad städare och är pastor med teologisk examen, så han är användbar på flera plan! Jag drar nytta av detta!
Anna, min gäst flyttade in i "hotellrummet" i källarplanet. Bodde i mitt vardagsrum första natten.

Tisdagen var en strålande dag. Passande en Valborgsmässoafton. Vi åt god lunch på en av alla restauranger som finns i närområdet.  I den ljumma vårkvällen gick vi till slottet där elden från en flotte på vattnet utanför slottet  flammade så vackert medan studentsångarna sjöng flera vackra vårsånger.. Våren 2019 har kommit . Fröjda er!
Efter en kopp the i mitt vardagsrum intog Anna sitt hyrda rum i källarplanet.

Så fort tiden går! Onsdagen 1 maj var det roliga slut. Efter att ha ätit vegetarisk pizza  på en restaurang i vår närhet. var det dags för min vän Anna att gå till tåget.
Hon studerar grekiska och latin för att senare forska om tiden då Jesus levde här på jorden och tiden därefter.  Hennes man läser grekiska och har möjligen en tanke på att bli präst.
Bed gärna med mig för dessa ungdomar att allt bli levande verklighet! Huruvida Anna hann med att studera under sina dagar här tog jag ej reda på.

I dag har jag, med hjälp av Färdtjänst gjort en egen liten utflykt och träffat människor som jag trivs med.
Dagen har i övrigt varit en sådan dag om vilken vår hulda moder skulle ha sagt:"Hu en så lessam dag"!  Men, det är klart, hon hade ju ingen dator att fördriva tiden med!

Ibland tänker jag på hur roligt mamma skulle ha haft med det digitala. Hon skrev med bläck och penna så fina brev och tyckte om det. Ojojoj om hon levt nu vad hon skulle ha skrivit!!!!

Nu fick jag via SMS en vädjan om förbön för en man som i morgon ska genomgå en stor hjärtoperation. Var gärna med och bed att allt ska gå bra!

Med detta avslutar jag denna torsdagskväll och önskar er alla allt gott och påminner om att vi alla är så älskade av vår himmelske fader. Han sviker aldrig och han älskar att ge oss goda gåvor! Amen!