Enligt vad jag kan se så har jag ej skrivit något på datorn sedan den andra april. Den tredje blev det av någon anledning datorkrångel ! Joodå visst kan det tänkas att jag själv gavanledning därtill. Jag trycker på en knapp här och en annan där när jag frustrerad försöker att förstå den digitala delen av en människas liv. Ett liv som pågick i ca tio år innan det på väggen i mitt barndomshem sattes upp en stor apparat med vev , som man snurrade runt ett antal gånger och fick ett svar av en ibland vänlig, ibland en ovänlig röst hos vilken man begärde att få komma till ett visst nummer, tvåsiffriga på den tiden. Två personer byttes om att svara och man blev kopplad till det begärda numret.
Efter en stunds väntan svarade någon i den uppringda telefonen och man kunde prata. Om ingen svarade så återtog telefonisten samtalet och meddelade att ingen svarade på det önskade numret.
Jag ringde ibland till någon kompis, men de flesta hade ingen telefon.
I vårt föräldrahem insattes telefon för pappas affärsverksamhets skull.
När sågverket i Brevik nära vårt hem i Högskulla brann ned fyra veckor efter att vi flyttat in i vår lägenhet i stugan med två rum och kök, för att bespara pappa att cykla fyra mil varje dag, blev pappa arbetslös. Akassa var ett okänt begrepp. Var och en fick reda upp sin egen situation. Pappa tog kontakt med firmor och cyklade omkring och sålde olika varor, som han hade i en stor resväska bunden på cykelns pakethållare. Han hade orderböcker också i den där väskan.Jag kan ännu för min inre syn se hans handstil när han efter hemkomst satt och kollade vad bönderna beställt av utsäde och en och annan lantbruksmaskin och som noga antecknades i orderböckerna.
Mamma mjölkade korna på bondgården.
Snälla människor i samhället gav oss kläder och ibland en slant.
En dag när mamma slutat mjölka kom bonden på gården till mamma och sa att en viss person hade kontaktat socialnämnden i samhället, där bonden var ledamot och meddelat att mamma och pappa behövde ekonomiskt bidrag för att vår familj ej skulle lida nöd.
Då vaknade mammas stolthet till liv och mamma berättade hur hon hade talat om för bonden att några pengar från "Fattigvården" kunde ej komma ifråga.
Hade inte pappa slitit på olika sätt för att försörja sin familj och hade inte mamma varje dag mjölkat bondens kor utöver att hon vävde mattor och sålde? Hade inte mamma låtit barnen gallra rovor och jobba i köket på det näraliggande pensionatet för att få hjälp till sina skolböcker och mat? Vad fanns att anmärka på? Hade de inte trots att pappa blev arbetslös tillsammans sökt olika slags jobb här och där för att inte ligga samhället till last.?
Jag minns än i dag, trots min då ringa ålder, när mamma kom hem och berättade för oss i familjen vad hon sagt till bonden. Jag minns att jag skämdes lite för att mamma varit så arg. Nu var det så att den som "anmält" vår fattigdom till Fattigvården var en av mammas väninnor. Säkert hade hon och ett par av hennes vänner gjort det i all välmening men se, det gick mammas "ära för när", som vi sa i Småland.
Jag har också minne hur mamma många, många år senare när pappa var sjuk och efter lång tid dog, 58 år gammal, fick besök av Röda Korset då de förstod att mamma, då utan inkomster utöver en del städjobb, hade svårt. Besökte henne och överlämnade en summa pengar vid mer än ett tillfälle!
Hur mamma talade om detta och uttryckte sin glädje och sin tacksamhet över dessa gåvor.
Jaha, så blev det så här igen! Jag skulle skriva lite om senaste veckan. Sitter och tänker att jag kanske tidigare berättat om samma saker som jag nu berättat. Jag tror att jag skriver och skriver i rena glädjen över att Datorn gick att få i funktion igen efter dystra aningar!
Jag bad till Gud och Filip i Göteborg i samarbete pr telefon med Tobias i Örebro fick den att fungera! Nu är det som det är och allt det jag ämnat skriva är något som får skrivas i morgon! Jag vet mina svagheter men har så svårt att ta itu med dem!
I dag har Inga varit här och ätit lunch och vad vi har pratat! Nu säger jag Sov Gott och har ni läst så här långt så vill jag ge uttryck för min stora beundran för ert tålamod! Vi hörs! Osminkat skickar jag iväg det jag skrivit! Hav överseende!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar