söndag 14 april 2019

Söndag 14 april 2019. Hoppet får inte slockna!

Vilket hopp? I detta nu
 gäller det, för min del, hoppet om att en dag komma ihåg hur jag en gång lärde mig att skanna foton och påminna mig hur jag då gjorde. Att kunna föra över foton från min iPhone till bloggen!

Eftersom jag även i kväll misslyckas med detta och ingen hjälp just  nu finns att tillgå så blir det att återigen  skriva utan att få med foto.  I morgon ska Tobias komma och hjälpa mig. Så gör vi, som i sagan om  gumman som bakade limpor och först när de var i ugnen såg att hon glömt att lägga i  jästen, öppnade ugnsluckan och slängde in den efteråt! Så slänger jag in foton i bloggen!

I dag har inget hänt mer än ett och annat telefonsamtal. I går hände så mycket mer!
Klockan 13.00 kom Elsemarie och Lasse. Jag hade varit i Närbutiken och handlat bullar och kakor för jag har inte samma lust att baka som jag haft tidigare. " Men mamma, finska pinnar hinner du göra" sa Elsemarie och minsann, fick hon mig att göra en sats sådana.

Att syskonen skulle komma klockan tre hade förtäljts mig. De hade inte grattat mig på födelsedagen sa de.  Så kom de med  underbara tulpaner. Sven hade bullar med sig, förutom en nygräddad stor, grov limpa, som jag i dag smakat på. Jättegod! En fin födelsedagstårta och paket.
Ett paket var oerhört tungt och jag trodde mig förstå att det innehöll papper till min skrivare då jag länge pratat om att jag inte var i takt med utskrivningen av mina bloggar. Att tänka på döden utan att dessa fanns utskrivna på papper var ingen behaglig tanke.

"Vad tror du det är i paketet", frågade någon. Glad svarade jag att det var papper till min skrivare.
"Men öppna paketet då", blev uppmaningen! OK, jag öppnade. Vid åsynen av vad som doldes under papperet brast jag i gråt och vartefter jag såg innehållet fortsatte jag att gråta en stund.

Aldrig kunde jag tro att jag skulle få en så fin present och att  ett stort bekymmer nu var borta.
Nu grät jag glädjetårar av högsta kvalite'.
Den översta boken var daterad år 1918 och pärmen ett stort foto på mej själv.
Jag fortsatte min upptäcktsresa och fann mina bloggar från år 2012, 13, 14, 15, 16  och 17. Inalles sju böcker.  Detta var en så stor och underbar överraskning så jag finner ej ord för min förundran och min glädje.

Hur hade detta gått till? Jo Chalmerskillen, Filip, hade fått veta att det gick att beställa på andra sidan Atlanten och sedan, om jag fattat rätt, hade man hjälpts åt, sedan jag lämnat ut mitt lösenord, som Filip så där i förbigående frågat efter ifall han möjligen skulle kunna hjälpa mig med de många utskrifter som ej var gjorda. Nu kommer tårarna igen! Vilken grej! Att det kostar mycket pengar förstår jag men deras generositet är så stor och mina fyra barn gladdes med mig!
Varje "pärm" ett stort foto på mig i någon rolig situation.

Vi fikade med Svens bullar, finska pinnar, havrekakor och tårta. Jag kände mig något omtöcknad må jag säga! Nu har jag överblick och kan i kommande bloggar lägga till sådant som måhända borde ha funnits med från början!

Det är nu jag återigen inser min brist på kunnande vad gäller det digitala. I min iPhone finns ett foto, som nu borde ha kommit med i bloggen. Jag radade upp alla sju exemplaren på soffan i vardagsrummet, fotograferade dem och förhoppningsvis kommer detta foto att snarast visas i bloggsammanhang.
I övrigt har under dagen bestämts att jag tar några dagars semester i Göteborg och stannar där över påskhelgen. Att jag från Gud fått flera vardagsbönesvar gör mig både glad och tacksam.
" Han vid min sida går " får bli kvällens sång. Minns ej fortsättningen men sjung om ni kan !

I kväll har i TVs Agenda talats om de barn som vistas i läger i Syrien och annorstädes, många föräldralösa, sedan föräldrarna dödats efter att ha  valt att gå med i destruktiva rörelser utomlands.Nu ska barnen tillbaka till de länder varifrån de kommit! Oj så  illa medfarna de är!
 Det talades också om massmord av främst kristna, men också av andra minoriteter, som under lång tid pågått i Irak!
Ibland undrar man vad som ytterligare ska hända innan Jesus kommer åter och allt blir honom underlagt! "Trygg jag är, trygg jag är, innesluten i hans famn" fortsätter vi att sjunga därför att det är sant! Natti, Natti, mina vänner!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar