Att blogga har blivit lite av rutin i mitt gamla liv!
Jaa, men varför kan jag inte börja tidigare på kvällarna? "Lathundar får inte bråttom förrän om kvällarna", sa hon, vår kloka, fina mamma!
Jag har många gånger undrat varför jag i alla tider alltid sett till att vara sist i säng! Redan som 12åring minns jag att jag kunde sitta på sängkanten och vänta på att allt skulle bli stilla innan jag kröp ner i sängen bredvid någon av mina syskon. ( sju personer i två rum och kök varav "finrummet" stod oanvänt tills någon gäst skulle komma och sova där. När storebror Helge kom upp i tonåren fick han dock sova där. Dock bara kort tid!
När jag och mina tre systrar plötsligt som enda personer i samhället drabbades av Scharlakansfeber och fick åka till Västerviks epidemisjukhus fick Helge ej längre bo hemma av smittorisk eftersom han jobbade i livsmedelsaffär. Jag tror att jag tidigare berättat om detta ! Hur mamma och pappa hastigt blev helt ensamma. Helge fick ett rum hos sin chef!
Åter till mina sena kvällsvanor! Värst var det när ugglan skrek sent på kvällarna. Då hade jag svårt att somna!
"Nu till något helt annat" som de säger i TVnyheterna !
I dag dök Lasse plötsligt upp! "Ska jag skjutsa dej?" "Men Gud vad god du är" utbrast jag! För i min värld finns alltid Gud och änglar med och styr och ställer! Ett tillstånd jag trivs med att finnas i!
Iväg bar det till Liam som fyller nio år i veckan. Hann med ett besök i den roliga lilla bokhandeln på "min" gata! Presenter, sång, applåder! kusin i nästan samma ålder som Liam.
En underbar och annorlunda födelsedagsmiddag, så god, bjöds vi på. Och födelsedagstårta förstås!
Efter hemkomst blev det, som så ofta, en lång stunds sömn i fåtöljen! Oj, så gott jag sover där!
Ulla sms: "Hemma!" Hon ringde senare och berättade om vilsamma dagar hos deras vänner!
Nu ska jag lägga mig "på riktigt" och jag tackar Gud för att han är med, som han lovat!
Jag är SÅ tacksam för att vi två vet var vi har varandra! Amen! Sov Gott, mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar