Jo jag gör mina tappra försök att komma tillrätta med bloggandet, men det var inte så lätt som jag trodde att komma upp på banan igen!
Det må bli ett sammandrag ännu en gång! Att skriva lite om hur livet lever med oss är ganska bra för både nutid och framtid. Att jag har begåvats med omtänksamma barn som inte bara ser till mitt timliga goda utan även är bra på att meddela när de kommit fram till sina bestämmelseorter om de är ute och reser, är något jag uppskattar!
Sven och Maria har tillsammans med sina vänner anlänt till Göteborg under dagen.
Elsemarie och Lasse har (efter att ha avslutat sina jobb) åkt från Göteborg till Örebro och åkte direkt till en fotbollsmatch där Tobias är med och spelar så där finns väl de.
Bor hos Tobias!
'Ulla och Lennart är gäster hos sina goda vänner i Dalarna!
Kerstin och Awad har i morgon en födelsedag att fira då också jag ska vara med.
Den fina killen Liam fyller i dagarna nio år och det ska vi fira i morgon.
Jag känner mig bättre och är glad att orka vara med !!
Sven skrev nyss och berättade att de träffat en familj från Kil, där Sven bodde från 1951 till 1954,då han även fått sin lillasyster Kerstin! Minnen dök upp och jag skrev till Sven och berättade när han tog sin yngre kompis Hans Viktorsson och gick upp till Järnvägsstation ! Lyckades korsa den starkt (på den tiden!) trafikerade Storgatan!
Någon vänlig människa hittade de små killarna och kom hem till mammorna med dem! Sven var tre och ett halvt år och Hans några månader yngre!
Jag var glad att ha sonen hemma igen och pratade lugnt med honom om "promenaden"!
Han talade om att medan Hans stod utanför tågstation och "väntade" så gick Sven in "och tittade hur mycket klockan var!! Visst kunde han en del men dock inte läsa och hade absolut ingen aning om siffrorna på klockan! Men Kerstin Wiktorsson och jag var så klart stolta över våra pojkar, samtidigt som vi var tacksamma för att de visste var de bodde och eskorterades hem till huset där vi hade lägenheter "vägg i vägg"!
Jag "känner för" att sova nu och då är det bäst att göra det! Det kommer mera blogg i morgon!
Från Filip i New York har jag intet hört. Där är väl klockan omkring fem så han sitter väl och äter middag.
Ska bli roligt att träffa de mina och höra vad de varit med om på sina "utflykter".
I dag har jag haft en stilla dag med lyssnande till predikan från en konferens av vår pastor i Filadelfia från 80-talet! Han och hans fru Solveig, som under året flyttat hem till Gud, betydde så mycket för oss alla under sin tid som pastorspar! Må Gud välsigna Sven när han nu fortsätter utan sin goda hustru! Av erfarenhet vet jag hur svårt det är att bli lämnad ensam när man levt tillsammans under många år! Men Gud är med och det betyder mer än man kan ana!
Natti, Natti, mina vänner! Gud är god och vill vårt bästa! Alltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar