Fredag 30 augusti 2019. Något omtumlad känner jag mig och det finns risk att det ej går att dölja.

Omtumlad! Ska det behöva  vara så när jag haft hela dagen på mig för att förbereda mig för att skriva  lite när klockan blivit tillräckligt mycket för att inte bryta mönstret, som jag lyckats skapa och som jag ej, trots en del tappra försök, lyckats komma ifrån.

Fortfarande har jag problem med, om det nu är glasögonen eller synen är svårt att veta men det bereder mig vissa svårigheter när jag ska skriva! Jo jag vet!  Jag borde ha gått till min optiker tidigare. Varje fredag bestämmer jag mig för att gå dit "nästa vecka".
Till slut är jag där! Sedan får det vara slut med allt gnäll gällande synen. Hoppas jag!

Nu ska jag, som i går, genast gripa mig verket an och berätta varför jag känner mig omtumlad.
Jo det har  att göra med flytten från villan för två år sedan!
För att gå rakt på sak så har jag, med viss fasa, sett en kartong i mitt sovrum. Under lång tid!
Att den givit mig obehagliga "vibbar" (hoppas att det heter så men jag har hört ungdomar säga det  så då måste det väl vara ett ord OK att använda!)

I dag  kom jag på att jag ej sett kartongen sedan Lennart i veckan städade här! Ringde och fick inte det svar jag blivit van att få, nämligen,  "jag vet inte".Kartongen placerades på min säng och jag började ta upp det kuvert, som låg överst! Innehållande ett brev skrivet av min och mina syskons morfar.

 "Stockholm den 22 oktober 1913."
(Sju år efter att mamma skickats till fosterhem, numera kallat familjehem,  hör han för första gången av sig!)
" Jag vill nu fråga dig om du skulle vilja komma hem till mig då jag nu har en så pass stor inkomst att jag ser mig i stånd att själv taga vård om dig.
Jag vill att du själv skriver ett svar genast å närslutna kortbref och säger huru du vill och du bör därvidlag ej låta påverka dig af någon annan.

Jag vet naturligtvis ej om du trifs men jag tror i alla fall att du ej förlorar på att komma hem!
Skriv genast för vill du komma så är det en del handlingar och formaliteter som måste genomgås!

Helsningar från den som du förr i verlden kallade pappa!
Din mors vistelse är mig absolut obekant! Ej heller vill jag att du skall hafva det minsta med henne  att skaffa!
Jag läste och läste! Och tänkte!  Nu var mamma efter att i 6 års tid bott i en bondgård där hon först efter att skolans lärarinna insett att hon hade det svårt och genom kommunens försorg flyttats till ett nytt och bättre hem, ännu ej fyllda 15 år, i en situation där hon själv måste besluta om sin framtid.

Jag tror att jag i  tidigare blogg berättat något om det här.. Dock ej återgivit något om brev hon fått från sin "far"!

Jaha så blev det som det blev ännu en gång. Jag återkommer i nästa blogg med att berätta hur en 15- åring ensam fattade sitt beslut om flytt eller icke!

Sov Gott, mina vänner! Tänka sej att jag ej varit ute på hela dagen! I dag ber jag särskilt innerligt för en äldre man som drabbats av en svår  åkomma! Var gärna med och bed om helande!!!