Kanhända är det min höga ålder eller försämrade synen eller trötthet eller Corona eller tristess som gör att jag inte kan påminna mig något intressant om denna dag!
På eftermiddagen skulle det bli sångstund utomhus men regnmoln låg över området och kallt var det också så den blev inställd. Ska man sitta ute och lyssna så vill man inte frysa. Allra helst som vi är inne i det som kallas HÖGSOMMAR och har förväntat oss sol och värme.
Vi fick veta att vi får avlyssna detta evenemang en annan dag då solen hittat tillbaka, något som vi var nöjda med.
Jag tog en promenad i de vackra omgivningarna. Efter hemkomsten har jag sysslat med sladdar och det tar sin tid må jag säga!
När jag skriver detta så kommer osökt ett gammalt minne upp i mitt huvud.
Vårt härliga barnbarn Filip var inte född när hans morfar Georg dog men så klart talade vi ofta om honom och även om hans intresse för elektriska sladdar och dess funktion.
En dag när Filip var i 3-4årsåldern satt han en dag och lekte med att bygga hus med Lego då han plötsligt sa till sin mamma: " Mojfaj han ä inte i himlen!" Något vi så klart hade pratat om och han hade hört. " Jasså, var är han då? " sa Elsemarie. Utan tvekan kom svaret snabbt: " Haaan tjasslaj mä sladdaj!" Filip var också i den åldern intresserad. Nu är han dataingenjör med examen från Chalmers i Göteborg.
Tyvärr, tyvärr har jag ingen aning om och har ringa intresse av el anat än när jag sätter kontakten i strömkällan! Så länge Georg levde så behövde jag aldrig bry mig för han var väldigt duktig med el. och var så intresserad. Han grejade mycket på våra ungdomsläger med att fixa så elen funkade.
Mitt kunnande sträcker sig till att jag kan sätta belysning i julgranen och lyckas bra med det!
Ja så blev det som ofta så att jag blivit sömnig och går till sängen och "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är! Vilken trygghet att få vila i vissheten att Gud älskar oss och beskyddar!
Godnatt till er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar