Torsdag 16 juni 2016. 26-årig bröllopsdag för Elsemarie och Lasse.

Ett foto från Malmöresan. Öresundsbron Fin att se på vår kvällspromenad.

Nu har åren rullat på sedan år 1990, ett år av sorg och glädje."Sorgen och glädjen de vandra tillsammans." SÅ sant!
 I dag har det gått 26 år sedan bröllopet och mycket har hänt sedan dess.Bröllopet hade till följd att jag fick ytterligare tre barnbarn, som  gjorde att jag genom dem fick hjälp igenom de första svåra åren av sorg och saknad.
 De elva barnbarnen som redan fanns gav mig också mycket glädje, som jag tidigare  berättat om. Det är gott att ha en familj att luta sig emot.

Nu ska jag prata lite om dagen som blev så bra. Kristin kom till lunch, som intogs på altan denna fina sommardag. Efter en pratstund tog hon fram dammsugaren. Hon är proffs på att städa. Jag skulle ha ringt efter min vanliga städhjälp men nu får jag ta det lite senare i stället.
Jag har sovit ett par timmar på eftermiddagen.

I går, onsdag promenerade jag till sjukgymnasten. Nu var det koll av mina rörelser angående nacken, som på grund av tandläkarens jobb förra året fick en del biverkningar, som jag underlät att uppsöka sjukgymnast för att få hjälp med. Nu ska jag jobba med diverse övningar i sommar och så ska vi träffas i slutet av sommaren.

Elsemarie ringde på väg till begravningen där hon skulle sjunga tillsammans med Lars Nilsson. Deras chef och kollega avled hastigt för ett par veckor sedan. Elsemarie har sörjt mycket och vi tänker på familjen. Jag tror att man känner särskilt deltagande när man varit med om detsamma.

Jag fick besök av Ulla och Lennart på väg till Arlanda och vidare till Italien, enligt tradition denna årstid. Från Martin kom sms från ett soligt Kreta, vill jag minnas att semesterortens namn var.

Denna onsdagskväll var det terminsavslutning i vår husgrupp och det var knytkalas som gällde.
SÅ mycket gott vi fick att äta. Särskilt goda i min mun var den färska potatisen som av Annelie, vår ledare, behandlats med diverse ingredienser, som jag ska "apa efter" till midsommar.

Som vanligt hade vi Bibelsamtal och Annelie lämnar inget åt slumpen. Vi "växer" en liten bit i vår tro på Gud för varje gång och upplever en fin gemenskap. En del av oss har vandrat länge med Gud, andra nybörjare, eller en bit på väg. Alla får vi något med oss att tänka på.
Vi avslutade med välsignelsen."Herren  välsigne oss och bevare oss osv."

Nu är det dags för sömn känner jag. Natti, Natti! "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är!"