Onsdag 26 augusti 2015. Lite om dagen och lite mer bröllop.

Uppehållsväder. Barnbarn kom till lunch. Jag fick ide´n att be honom plocka ner de klarbär som fanns kvar på trädet, sedan jag och fåglarna tagit vår del. Bären är inte så goda att äta men ger god saft.Sådan ska jag nu fixa av bären och ge till Bernard som stod på stegen och plockade.

På eftermiddagen fick jag fikabesök av en dam i min egen ålder och med en hund av samma ras som Isak. En liten söt flicka vid namn Bella. De har kommit till Örebro under året och bor inte så långt härifrån.

Nu till bröllopet, än en gång! Efter duettsången av Felton och Frank ( brudens mostrar Kerstin och Ulla)  berättade Kerstin att hon ett par dagar efter att det sa "klick" mellan brud och brudgum hade på Facebook sett att Sebastian lagt ut en låt "Don´t let me down", en gammal Beatleslåt. Då förstod hon att något hänt och att det måste vara en bra kille, som Linn träffat. Efter detta sjöngs en välkomstlåt för Sebastian.

                               SEBBE LITEN.
Du Sebbe, Sebbe liten, din släkt den blir så stor
Mycket, mycket större än du kunde tro
Du gifter dig med Linnis, det är ju sant förstås,
Men som en extra premie, på köpet får du oss.

Femtitre är vi nu bara, men flera kan vi bli
Men det ska du väl klara för det gjorde vi
Du Sebbe Sulbro Andersson hör på vår refräng
Välkommen till oss! Du är nu en i vårat gäng!

På "Framträdandelistan" stod att jag skulle dra lite små historier om Linn men i samråd med värdparet hoppade vi över den punkten. Kanske gör jag det senare i bloggen i samband med avslutningen av bröllopet.

När alla tal och videofilmer var över och en massa godis ätits från det rikt tilltagna godisbordet, var det dags för kaffe och tårta på våningen, ytterligare en trappa upp.
Där fanns, på plats, en orkester vid namn PlayHouse, där också brudens far i vanliga fall är en av gänget. Till deras fina musik svävade brudparet ut i brudvalsen. Den ena efter den andra hakade på och de som ville kunde ta en svängom med brud eller brudgum eller fånga in någon annan.

Alla fick vi tillfälle att äta tårta, som Monica bakat, dricka kaffe och prata,  om det nu gick. Musikens toner var för mina öron för höga så jag gick ner en trappa och sa i samma veva adjö  till min syster Stina, som lämnade festen och åkte till Örebro för att bo hos vår syster IngaMaj, som hon i samband med bröllopet gästade några dagar.

Någon gång vid ett-tiden på natten gick bussen mot Örebro för de som på det sättet valt att förenkla
 resan. Många av oss åkte med bilar.

Nu är detta inlägg slut. Möjligen blir det ytterligare ett innan vi lämnar "det magiska bröllopet".
Nu är det dags att sova och jag tackar Gud för en jättebra dag med brev från min läkare att alla prov som togs, då jag var på Vårdcentralen den 19 augusti, var bra. Något att vara tacksam för!
Sov Gott, vänner!