För 50 år sedan utökades vår barnaskara med en lillasyster. Hon gav sig tillsammans med sin make i morse ut på en resa för att fira sin 50-årsdag. 11 timmar senare avslutades resan i Dominikanska Republiken. Ett SMS meddelar att hon är SÅ lycklig! " Det här blir alldeles underbart". Jag unnar dem att få bara vara tillsammans och njuta långt långt hemifrån.Allt gott till er, Lasse och Elsemarie!
Jag ser med stort intresse fram emot deras hemkomst då jag får veta mer om denna del av världen och deras upplevelser där. SÅ spännande!
Det tråkiga vädret fortsätter här hemma men det händer lite roligt inom husets fyra väggar.
Fick i dag besök av mitt barnbarn Kristin. Så roligt när hon skickar SMS och vill komma på en fika. Är det något du behöver, frågar hon, Jag är lite bortskämd med att de mina ställer den frågan när de ska komma på besök. I går fick jag två bakelser av Annelie och Markus. Dessa kom väl till pass i dag! Kontakten med barnbarnen är så viktig för mej.
I ugnen har jag en skinka som är klar vid 70 grader står det. Jag köper svenskt kött och i dag hörde jag på TV att det gör jag rätt i!! I morgon förmiddag får jag fikabesök. Kanske kan bjuda på smörgås med nygriljerad skinka då!Jag minns alla julhögtider då jag kvällen före julafton kokade julskinkan.
Jag måste erkänna att ibland så ser jag mig tillbaka med saknad. Minns med glädje när vi alla var tillsammans. Så festligt det var!
Att fixa julskinka en bit in på nya året känns väl ej helt OK men om jag INTE gjort det hade något fattats ändå.
Jag firade jul hos Ulla och Lennart och åt julskinka där. På lördag blir det gröt med skinksmörgås i min församling, Filadelfia där seniorsångarna sjunger och det blir kaffe med tårtbuffe' om det blir som det brukar vara.
Jag är så tacksam för allt gott och roligt jag får vara med om!
Trött är jag dock och det grämer mig lite att jag ej har samma geist som förr.
Ibland blir jag både förvånad och glad när jag tänker på hur mycket som hanns med och hur roligt det var innan TV och mobiler fanns som störande moment i gemenskapen.
Julkalasen avlöste varandra och barnen trivdes när vi träffade våra vänner tillsammans!
Allt har SIN tid heter det och det är så man får tänka.
Nu går ännu ett tillfälle ifrån mig då jag, på grund av trötthet, ej orkar plocka fram "forntid" i kväll heller. Men för mig har alltid morgondagen legat framför som en skimrande pärla med nya möjligheter och massor av "ork"!!! Därför har jag kunnat sova utan samvetsbetänkligheter för det som ej blivit gjort. Jag gör i morgon, det som ej blev gjort i dag! Jag tror att det ska bli så, måste jag i ärlighetens namn, tillägga!
Där skiljer jag mig stort från min hulda moder, som inte resonerade så och som också hade ork utöver det vanliga.
Vår lilla ensamkommande mamma, uppväxt på Söder i Stockholm och som 7-åring, utan någon som helst kontakt med familj och släktingar, skickades iväg till Småland.. Utkastad till en helt ny miljö hos en bondfamilj, där hon inte kände sig älskad men hade tak över huvudet. Gott gry var det dock i den flickan! Ödmjuk och rakryggad, som visste skillnad på RÄTT och FEL även om omständigheterna ibland tvingade henne att tumma på sanningen, något hon inte gillade. Hon sa om hemmet där hon bodde att "där lärde de en både å ljuge å stjäle!" För att skydda sitt eget skinn gjorde hon det hon inte ville göra!
Att hon fick gå i söndagsskolan och få veta om Jesu kärlek och att bedja tror jag gjorde henne till den människa hon blev.
Satt förresten i dag och slöade med min iPhone framför mig. Fick plötsligt se att Svenska Dagbladet undrade om man ville veta något som hänt mellan år 1874 (tror jag det var) och år 1917.
Jag fick en ingivelse att skriva min mormors namn och "juli 1905". Helt fantastiskt! Femtio träffar. Sida efter sida rullades fram. Jag är ej prenumerant så jag får vänta tills Elsemarie och Lasse kommer åter. De är prenumeranter och då ska vi plocka fram , visserligen en del av det vi redan vet, men ändå det fantastiska att kunna sitta hemma och läsa om mormor och mannen hon var gift med. Fast jag genom Statistiska Centralbyrån fått veta det mesta om mormor så blev mina ögon tårfyllda då jag såg rubrikerna från rättegången och fängelsedomen över "änglamakerskan", som i och med den domen för alltid skulle skiljas från sin dotter, vår mamma, som överlämnades till Socialen i Stockholm och vidarebefordrades ( jag tror med båt) till Oskarshamn, närmaste stad till fosterhemmet, ensam och utlämnad.
Hennes lust att studera till lärare fick aldrig blomma ut eftersom hon behövdes som bondpiga hos en ung familj och där blev hon kvar tills hon gifte sig med statarpojken Edvin.
Vilka präktiga föräldrar vi barn fick ! Ärliga, hjälpsamma, gudfruktiga, arbetssamma med mycket kärlek!
Mammas lust att bli lärare fick blomma ut hemma i köket. Där lyste alltid flitens lampa och medan mamma spann garn av ull eller lin så satt jag där och läste ur "Sörgården", som den gamla läseboken hette. Att hennes barn skulle börja skolan utan att kunna läsa var otänkbart för mamma.Då skulle hon måhända fått ta den skam det skulle innebära om hennes barn skulle börja skolan utan att kunna läsa!
Jag har nog tidigare, i någon blogg berättat om detta men det blev så aktuellt för mig att minnas mamma i och med det jag råkade på i Svenska Dagbladet i dag.
Nu tar jag kväll och säger GodNatt! Ska se om julskinkan har uppnått 70 grader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar