 |
| Kerstin tog ett foto på Ulla och mej när vi firade Ullas 80-årsdag. |
Inte så dumt att dra ihop 5 dagar för att slippa skriva varje dag om man inte känner för det.
I onsdags skrev jag att Amer fått dåliga nyheter från sitt hemland och att jag skulle berätta om det i nästa inlägg.
Nu har det inte blivit något inlägg på några dagar så först nu kan jag berätta vad som hänt. Han visade en bild på en fin ung man. "Det här är min kusin, 27 år gammal, gifte sig förra året"
Kusinen hade fått magsmärtor och måste ta sig till sjukhus. Om jag fattade rätt så rörde det sig om tarmvred.
Han tänkte sig till ett sjukhus i Turkiet, inte långt från gränsen och det närmaste från hans hem i Syrien där sjukhusen i många fall är förstörda. Vid gränsen befallde turkisk polis honom att gå ur bilen varefter de sköt honom. Människor i närheten tog honom till sjukhus där han senare dog av skadorna. VILKEN SORG!
Att Amer och jag nu kommit överens om,och meddelat Socialen i Askersund, att han flyttar härifrån omkring första maj gör att han blir orolig för framtiden. Nästa vecka ska han få veta hur de tänkt lösa hans boendeproblem. Att bo i familjehem ännu en gång efter alla turer han gått igenom sedan han kom till Sverige, är för hans del uteslutet.
Då återstår kanske något gemensamt boende men med eget rum och tillsyn av personal.
Jag har uppmanat honom att vara samarbetsvillig och ta det han får just nu. Han kan få egen bostad senare och då kanske i Örebro, där han helst vill bo.
För att återgå till fredagen så råkade jag riva av en sårskorpa på foten. Gick till frysen och hämtade blåbär, tog fram en brödskiva från skafferiet, tittade på golvet. Men hjälp vad var detta?
En stor blodpöl och blod både här och där på golvet. En liten tunn stråle blod sprutade från foten där jag rivit av sårskorpan. Mindes hur detta hände mamma en gång då vi var hos henne på semester. Vi ringde sjukhuset och fick veta att man ska hålla något mot hålet. Hårt, hårt.
Jag gjorde nu det men det tog en stund och jag hann ringa Kerstin som kom i sällskap med sin man. Då hade jag redan fått stopp på strålen från foten. Hon la ett förband. Som en trygghet.
Dessutom tvättade hon köksgolvet.
Lördagen försvann. Söndagens Gospelgudstjänst kom från Glimåkra kyrka i Skåne.
Har sett den två gånger och är så glad för den fina predikan av den kvinnliga prästen, som berättade om Guds kärlek och trofasthet.
Hon började med att säga att livet kan vara ett helvete. Sedan berättade hon hur hon som 20-åring en kväll var ute med kompisar och drack alkohol så hon satt redlös ute, i stället för inne i danslokalen där hon skulle tillbringa kvällen.
Hon hade inget minne av vad som hände men efter 5 år visade Gud i en syn hur hon satt där och hur hon ropade:"Herre jag orkar inte mer!" (Gud har många vägar och olika sätt att nå oss) Att efter 5 år få se detta måste ha varit märkligt. Men Gud är Gud och för Honom är allt möjligt.
Utöver synen, där hon såg sig själv, så talade Gud med henne. Han sa:" Lotta, jag har varit med dej hela ditt liv även när du inte kände mej. Jag har väntat på dej."
"Från den stunden förändrades mitt liv", sa hon.
Så sjöngs sången "Vilken vän vi har i Jesus". Hon gav en fin bild av Gud och Hans kärlek som finns för oss alla. Se gärna på datorn. 10 april var söndagens datum.
I går och i dag har jag mest varit trött och inget har blivit gjort.
Nu ska jag gå till nattens vila och sjunger för mig själv:" Bred dina vida vingar o Jesus över mig och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig. Bliv du mitt allt i alla min visdom och mitt råd .Och låt mig alla dagar få leva av din nåd." Sov Gott alla vänner! Jag är så trött, varje dag, så ibland undrar jag vad det är som är fel. Men så länge huvudet i möjligaste mån hänger med så är jag SÅ tacksam! Gud är så god! Gott att veta att mitt liv är i Guds händer. Precis som han sa till prästen Lotta:"Jag har varit med dig hela ditt liv." Gud vet forntid, nutid, framtid! Vilken trygghet att få ha en god relation till honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar