Dagen började med en inbjudan på Facebook till studentfirande i början av juni. Jag blev så glad och tackade genast "JA". Har i några år haft kontakt med den fina familjen och vill så klart vara med och dela deras glädje.
Strax efter det kom inbjudan till 16årsfirande nästa vecka. Visst brukar jag vara med när Johannes fyller år men i år blir det svårt.
I dag hade jag ämnat att efter besöket på Vårdcentralen vara med på barnbarnsbarnet Antons 4-årskalas men efter en promenad hem, sedan sköterskan lagt på nytt förband på foten där såret vätskade, så bestämde jag mig för att jag var för trött för att orka med mera denna dag. Ska åka dit en annan dag och gratta den lilla fina killen.
I dag skulle Amer på möte med Socialen som skulle ringa på förmiddagen. Han bad mej ringa. Personen vi sökte var på något gruppmöte och skulle komma åter på måndag!
Jag fick ett annat nummer att ringa. Fick där svaret att de skulle maila den sökta personen och meddela att Amer väntade besked om var han ska bo efter 1 maj.
Nu ser vi fram mot måndagen då jag ska ringa. För att undvika varje form av språkligt missförstånd.
Först ska jag besöka Vårdcentralen tidig morgon. Sedan blir det spännande att se var Amer hamnar.
Nu ringde Elsemarie att hon kommit fram till Göteborg där hon ska vara med på Helenas 50-årsfirande. Helena och Elsemarie var bästa kompisar under skoltiden i Borensberg.
Om denna tid har jag tidigare berättat. Vänskapen har bestått genom åren fast de varit bosatta på olika platser.
I kväll spelar Lasse med sin orkester här i Örebro och tar tåget till Göteborg i morgon.
Elsemarie passar på att umgås med Filip och Thea på någon restaurang denna fredagskväll. Så mysigt!
I morgon får jag två barnbarn som lunchgäster här hemma hos mej. Också det ska bli mysigt!.
Alltid händer det något som lyser upp tillvaron.
Förra natten värkte ej foten. Kanske för att det gått hål .Nu har jag ett nytt bakteriedödande förband och har ej ont i kväll. Min "egen" läkare kom och tittade på såret som Distriktssköterskan skötte om.De var överens om hur det bäst skulle skötas om.. Jag känner mej alltid så väl omhändertagen på min Vårdcentral sedan många år och min läkare har varit samma i flera år. Vi har lärt känna varandra och jag är SÅÅ nöjd och tacksam för att få ha denna fantastiska läkare hela tiden.
I går kväll hämtades av polis en 12 årig pojke från Afghanistan hos den familj här i Örebro där han bott ett halvår och där han vill stanna kvar. Han har varit på flykt från sitt hemland sedan han var 9 år.
Han blev placerad i en kommun 40 mil från Örebro men blev först jourplacerad hos örebrofamiljen där han funnit sig tillrätta, börjat skolan, finns med i fotbollslag och fått kompisar.
Anledningen till hans flytt är att hans 17-årige bror bor på en plats i närheten av den plats där 12åringen nu ska bo. Den äldre brodern fyller 18 år om tre månader och kommer då inte att stanna kvar där han bor nu, säger han.
Ibland undrar man om "barnets bästa" får sitta emellan för att lagar och regler är viktigare. Ska bli spännande att se hur det utvecklas. Jag har hört sägas att folk i Afghanistan är så fattiga så föräldrar skickar iväg sina barn på grund av just fattigdom. Man ryser vid tanken.
Med en bön till Gud för pojken intar jag nu sängen. Vi ber att allt ska ordna sig så han får komma åter till familjen i Örebro, som sagt till grabben att han ej behövde vara orolig. I Sverige är barn viktiga och vi ser alltid till deras bästa först.
Så säger jag GodNatt till de av min familj som läser bloggen och till alla goa vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar