På två dagar har jag inte bloggat.Men visst har det hänt grejer. I fredags 27febr. ringde min vän Stefan och berättade att han fått fast anställning på firman där han haft jobbkontrakt till 31 mars. Så klart var han glad. Jag förmodar att chefen också är glad. Stefan ställer alltid upp och är ej rädd för att arbeta.
Han sa åt mig att sätta på kaffe och kom sedan hit med var sin härlig räkmacka för att fira.
Elsemarie fick i går telefon från en skolkamrat i Borensberg där hon berättade att hennes pappa avlidit. Våra familjer bodde grannar och det betydde stor trygghet för oss. Vår lilla familj befann oss ofta veckovis på Östgötagården. Pappa Gunnar skötte oombedd gräsklippningen till glädje för oss när vi trötta kom hem efter lägerveckorna. Elsemarie och Gunnel gick i samma klass och vi som familjer träffades ofta.
Förra året dog mamma Ingeborg. Elsamarie och jag var på begravningen.
Nu är de hos Gud, mormor och morfar, mamma och pappa. Lugn och trygg i den miljö Gunnel växt upp i berättade hon om sin pappas "hemfärd". Han gick trygg över gränsen, sägande att han nu gick för att möta Ingeborg hemma hos Gud.Lika lugn och trygg som han varit i livet,likadan lämnade han denna tillvaro, med Gunnel vid sin sida.
Jag tror inte att jag någonsin träffat så trygga människor som Ingeborgs föräldrar, och Gunnels föräldrar. Villan, där allt andades frid, hade två våningar, med de äldre boende en trappa upp och Gunnel med sina föräldrar på nedre botten.Ett ord som gäller dem alla är TRYGGHET. Deras djupa Gudstro visade sig både i vardagen och i troheten mot församlingen. De var trogna i kyrkobesökare. Vi träffades också regelbundet i en liten husgrupp.
I mitt förra inlägg återgav jag anteckningar från min dagbok från år 1990. Jag nämnde om att jag hämtat Anna vid tåget. Jag skrev både i dagboken och i mina block.
Jag återger nu vad jag skrev i blocket den dagen, 25 november. Det hade nu gått ett halvt år. Jag skrev i brevform till Georg.
" I kväll var jag lite ledsen. Ville gråta! Jag stod och väntade på tåget för att möta Anna.
Tänkte på alla gånger jag varit där för att möta dej. På sista tiden var du mycket trött, mådde nog sämre än du ville visa.
Georg, vad jag längtar efter dej! Längtar och längtar! Det är så tomt och jag saknar dej så!
Snart är det advent. Tänk, den där gången när jag inte hunnit köpa julstjärnor till köksfönstren och du plötsligt stod i dörren med fyra julstjärnor, i röda krukor, fast du inte visste.
På lördag sätter jag upp adventsljusstakarna och fyra julblommor. Så tänker jag på dej. Det blir tomt i år att inte få dricka adventskaffe med dej på söndagsmorgonen. Georg, varför måste man skiljas från någon som man älskar så mycket?"
Många med mej har gått igenom det här och det går inte att utestänga talet om döden. Det fick jag lära mig. Jag har ej tittat i blocken på många år men nu kändes det OK att ta fram dem och att skriva.
Nu ska jag berätta om det roliga som hände i dag. Barnbarnsbarnet med sin pappa kom på fikabesök. De hade lämnat den sjuke lillebror Anton till farfar, som kan ta ledigt för sjukt barnbarn i morgon. Sedan skjutsade de mamma till tåget för hon skulle till Malmö för vidareutbildning.
Pappa Jonas tog vägen hit och hade gott om tid. Medan han ordnade kontakt mellan dator och skrivare och grejade en del annat, hann Thea och jag med att umgås. Det blir för lite tid med de små barnen i vanliga fall men livet är ju så inrutat för barnfamiljer och pensionärer numera så det blir bara så.
Vi spelade Othello och Fia och tittade på film från Figeholm då Theas farbröder och deras kusin badade i Östersjön. Så gjorde hon flaskpost där hon själv skrivit några ord på ett papper. Jag hittade flaskan och vad vi skrattade då jag läste vilka tokiga ord hon hittat på.
Men nu har klockan dragit iväg och jag säger GodNatt till er alla. Jag har haft en härlig dag.
Gudstjänsten från Frälsningsarmen i Västerås var även i dag "en höjdare" så jag ser nog reprisen i morgon om jag kommer ihåg det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar