.
Inte heller i dag blev det kyrkobessök, men som väl är, så har Gud och jag ständig kontakt, vilket är absolut viktigast. Jag har inte mått helbra sista veckan och väljer att stanna hemma. Jag tittade på TV2 där gudstjänsten kom från Motala,vår närmsta stad när vi bodde i Borensberg.
Solen skiner i dag och det var 8 + i morse. Träden har fortfarande vinterskrud,dock!
Jag har vissa glädjeämnen inomhus i alla fall. Vindruvsplantorna, som började med en liten pinne växer i kapp med att jag planterar om dem. De står länge i vatten, får sedan rötter eller blad eller bådadera. När de fått något av detta, planterar jag dem i krukor, vattnar och ser dem växa till sig.Det är ett nöje att se utvecklingen. I pyttesmå krukor satte jag 1 maj ett salladsfrö och de har redan stuckit upp ur jorden.Astrar, pysslingkragar och tomater sådde jag lite väl sent men förr eller senare kommer de också.
Nu till år 1974 igen.
Eftersom huset skulle flyttas så måste cafeet utrymmas.Jag vill minnas att den dam som drivit detta hette Anna.Nu sålde hon ut lite av varje på auktion.Jag inhandlade bl.a. ett antal förkromade fat, ypperliga för tårtor. Delade med mig till behövande barn, så klart!
Vi hade besök av Kerstin med make och pojkar. På påskaftons eftermiddag,13 april, efter auktionen, åkte de med Georg och mej till Högskulla. Mikael var en "liten vilding" och det blev blessyrer både här och där. Precis som vi kommit innanför dörren hos mamma så ramlade han och slog i huvudet så illa så hans föräldrar fick åka iväg med honom till en distriktssköterska och få såret tejpat och omlagt. Det dröjde inte länge förrän han visade sina färdigheter i att klättra på dörrar, bänkar och bord. Hjärtat i halsgropen på oss vuxna, men han bara skrattade och klarade sig för det mesta med bara små blessyrer, som jag kan minnas. Möjligen har föräldrarna andra "kom ihåg" från hans barndom. Hans kusin Fredrik och bror Mattias var raka motsatsen.Eftersom de var nära varandra i ålder fick man nog vara glad att inte alla ville klättra.
Nu har jag något gått händelserna i förväg. (För att jag är lite glömsk)
Som jag nämnde i gårdagens inlägg var Georg fortfarande anlitad som guide och reseledare.
Den 28 mars var det dags för en gruppresa till Israel. Vi hade då en uppgörelse klar med en firma i Blekinge, som var expert på husflyttningar, att de skulle göra detta arbete. Vi hade inte något datum bestämt och räknade med att Georg skulle komma hem innan husflytten började, vilket han också gjorde. Men förarbetet med att bl.a. ta ner skorstensmuren måste vi ,som nu hade ansvaret för vårt hus, fixa innan de kom och började med själva flytten. I min fickalmanacka står det 1 april:"flytten hastar!" Tydligen något jag inte gillade. Ett sådant projekt utan Georg. Vad göra?. Det blev att vända sig till de karlar som fanns i församlingen. De satte på sig arbetskläder och kom på kvällarna till huset och knackade ner skorstensmuren. Må Gud ha välsignat dem för det!!!! Jag har alltid känt oss stå i tacksamhetsskuld till dem för detta.
Ulla och Lennart,Kerstin med make (och barn) kom och hjälpte mig bära böcker och andra grejor, som vi, när vi flyttade in, måste bära ner i källaren av utrymmesskäl. Nu skulle källaren stanna kvar, men huset flyttas. Vi kånkade och bar. Bokbeståndet var stort och tungt men vi fick till slut upp allt. Ser i mina anteckningar att jag jobbade i skolan varje dag.En dag står det: "Skräpigt i huset." Självklart! Flera dagar står det:"Burit igen!"Den 8 april står det att"flyttgubbarna" kommit.Den 9 står det:" Berg i grunden"(Alltså den nya grunden) "Kan ej åka till Örebro.Burit bräder."10 april:"Bergsprängningen börjat".Den 12:" Georg kom hem i natt. Blev förvånad."På den tiden fanns ej mobiltelefoner så han hade ju ingen aning om att projektet redan startat. Men nu var det som det var. Gubbarna åkte hem över påsken och nu är vi alltså tillbaka på påskafton, auktionen och smålandsresan.
Just nu ringde Ulla att de blivit kallade till sjukhuset där Lennarts mor vårdas sedan några dagar. Hon har blivit sämre och nu ber vi att Jesus ska ta henne till sig. Hon har varit dålig länge nu. Så skönt att veta att det eviga livet som vi redan här kan få del av bara fortsätter tillsammans med Jesus i en bättre värld. Margit har bedit för många människor och fått se Guds ingripande som svar på bön.
Nu tänker jag sätta punkt för i kväll. Ramlade på köksgolvet i dag och är så tacksam att det gick bra. Bara ett litet sår i huvudet,som baddades med mitt universalläkemedel, Svenskdroppar,med resultat att smärtan efter första "svidet" försvann och det kommer att läka fint. Vår familjedoktor tittade i förbifarten in och var mest glad över att jag ej fått hjärnskakning. Sov gott! Gud är god!Skickar som det är ev. ändringargör jag i morgon. Det brukar gå bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar