Tidigare berättade jag om att mamma efter 6 år i sitt första fosterhem i Ström flyttades till Skurö där hon fick möta vänlighet och värme. Den nya skolan,f.ö samma hus som Vita Bandets Vilohem senare låg, och där jag och mina systrar hjälpte till på somrarna och där vi också håvade in en och annan slant när vi sjöng för de snälla tanterna.
Alltnog. Mamma fick ny lärare. Mamma var tydligen begåvad och fick hjälpa sina kamrater, vilket hon tydligen var stolt över. Läraren såg hennes begåvning och vände sig till kommunen med förfrågan om de kunde kosta på den ensamma flickan mera studier så hon skulle kunna bli lärarinna. Enl mamma så beviljades detta. ( om detta stämmer får jag veta endera dagen eftersom jag har skickat förfrågan om detta till kommunen.) Om dessa papper nu finns sparade. Det är inte alltid man får tag på det man vill veta.
Med sorg i stämman berättade mamma att allt gick i stöpet eftersom dottern i det nya hemmet skulle gifta sig och behövde en piga till den stora gård där hon skulle flytta in och det blev mammas liv de följande sju åren tills hon gifte sig med pappa.Att arbeta hade hon fått lära sig redan i det första fosterhemmet så hon var väl förtrogen med allt som förekommer i ett jordbruk. Hon berättade inte så mycket om "husbondfolket" . Tror att hon trots allt hade det ganska bra. Lönen var, om jag minns rätt, 50 kr pr år,en eller kanske två klänningar och ett par skor. Det senare åtminstone vid ETT tillfälle för hon berättade om hur hon med några vänner hade varit i Oskarshamn och i samband därmed hos en spåkäring, vilken hade sagt att mamma vid hemkomsten skulle få ett paket med något mörkt i. När hon kom hem fick hon av husbonden ett paket och däri låg ett par svarta skor!
Eftersom hon hade mat och sov i kökssoffan så hade hon inga stora utgifter och det var lika för andra pigor så de roade sig utan att det kostade pengar.
Jag måste berätta vad min faster berättade om mammas ankomst till Snarås. I ett litet rött hus bredvid den stora bondgården bodde min faster med föräldrar och många syskon. Vet ej hur många som var födda då men till slut var de 12 barn i familjen varav två dock dog i tidig ålder. När mamma hoppade ur skjutsen framför bondgården stod pappa,19 år gammal, vid fönstret och tittade. Faster sa att direkt han såg mamma sa han:" Henne ska jag gifta mig med!" Efter sju år blev det så. En underbar snäll och go pappa hade vi.
När mamma kom till Snarås och jobbet som piga där var det värsta av allt att hon inte fick gå i söndagsskolan. Hon sörjde och grät men vad hjälpte det. Nu måste hon mjölka korna alla dagar och söndagsskolan var för alltid slut för hennes del. Hon hade sparat sina söndagsskoltidningar under de gångna åren och bevarade dem hela tiden tills hon fick råd (jag tror att det var sedan pappa och hon var gifta) att lämna tidningarna till en bokbindare i Oskarshamn för att få dem inbundna. När jag sitter här och skriver har jag bredvid mig två böcker med tjocka pärmar innehållande söndagsskoltidningar från höstterminen 1909 t.o.m. höstterminen 1914.
Kan ej låta bli att återge en liten dikt som ligger i en av böckerna. Ett tidningsurklipp.
Ett hem är icke där man bor och stannar hastigast på färden
Nej hemmet det är far och mor,ett skydd mot stormarna i världen
Ett hem till skänks man aldrig får ej ens på livets ljusa höjder
Det bygges sakta år från år och älskas fram i sorg och fröjder
Ett hem ej kräver alls gemak,ej guld och sidenmönster.
Det kan ha lågt och sotat tak.
Det kan ha gamla spruckna fönster.
Ett hem det är den lugna vik,som vinkar seglaren ur fjärran
Ett hem det gör en fattig rik. Ett hem det är en skänk av Herran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar